Ledaren. större svårighet finna de förskräckande

Transkript

1 till liv evangelisk-luthersk missionstidning organ för missionssällskapet bibeltrogna vänner evangelisk-luthersk mission sv nordöstra skånes missionsförening kristna ungdomsförbundet i sydsverige ägare och utgivare föreningen till liv postadress till liv box stockholm telefon , fax e-post: samarne@ crossnet.se besöksadress upplandsgatan 43 stockholm ansvarig utgivare nils-göran nilsson redaktör sam-arne nilsson redaktionsråd lars göran brandt fredrik carlsson roland gustafsson grafisk form cia andersson prenumeration 11 nr med ett dubbelnummer/år 290: studerande med eget boende betalar 175: postgironummer annonser ring fax e-post: till.liv.design@lund.mail.telia.com senast den 10:e i månaden före utgivning utgivningsort stockholm tryck norra skåne offset hässleholm omslagsbild paul gossman 2:a årgången issn Ledaren illustration: christina swarling Lyft era huvuden! visst är satan i allra högsta grad verksam och aktiv i dag på alla plan. Det bär det mesta som utspelar sig i media, i vardagen och i våra egna hjärtan fullödigt vittnesbörd om. Vi kan utan större svårighet finna de förskräckande spåren lite varstans, från kriget i Kosovo och Ecce Homo-utställningen i Uppsala till våra egna syndiga tankar och gärningar. Och något som är smärtsamt tydligt och för oss kristna särskilt deprimerande är att den Onde är sjufalt verksam och sofistikerat aktiv t.o.m. inom vår kyrka, i våra föreningar och våra hem. Inte undra på att man blir missmodig och förlorar både hopp och tro och kärlek. Och när vi som kristna har hamnat där då jublar och triumferar världens furste. Men nu är själva poängen med Evangeliet just denna: som kristna tillhör vi alltid ett vinnande lag, hur nederlagstippade vi än är i våra och världens ögon. Nämligen om vi bygger på den sanna grunden som aldrig ska förgås, Herrens Ord, och fäster våra ögon på den korsfäste Jesus och låter oss förmanas, tröstas och ledas av hans gode Helige Ande. En blick på den Korsfäste innebär alltid att huvudet måste lyftas. Förlåtelsen och upprättelsen och kraften som utgår från Frälsaren gör att fokus i våra liv förskjuts och att perspektiven förändras. Då rasar Satan och då jublar Himlen. Visst lever vi i en tid då i ännu högre grad än när Martin Luther verkade mörkrets förste stiger ned, hotande och vred och då han rustar sig förvisst med våld och argan list. Men lika litet som på 1500-talet behöver vi i dag frukta oss. Vi behöver verkligen inte vare sig be om ursäkt för att vi finns till, känna missmod eller stiga åt sidan när det gäller vår kristna tro, det eviga hoppet och kärleken. I stället bör vi tacka och lova och prisa vår Herre att den kristna tron globalt sett går fram med stormsteg! I Asien. I Afrika. I Sydamerika. Också när det gäller MBV:s samarbetskyrkor, framför allt i Etiopien och Kenya, ser vi hur på ett underbart och aldrig tidigare skådat sätt Guds ord med makt går fram i världen genom att ständigt nya människoskaror och även hittills onådda folkgrupper får ta del av Guds nåds evangelium. I stället för att vara missmodiga bör vi tacka och lova och prisa vår Herre att den kristna tron och Kristi kyrka fortfarande finns mitt ibland oss i vårt kära Sverige. Det är verkligen ännu inte på något sätt ute med oss, tvärtom ty det är inte slut med Guds barmhärtighet. Låt oss be till Herren Gud att han i sin stora nåd lite oftare påminner oss om vilken rörelse vi skulle tillhöra Kristi sanna och levande kyrka och att han själv lite oftare i sin stora barmhärtighet hjälper oss att lyfta våra huvuden. Mycket talar för att slutet närmar sig. Mycket tyder på att Människosonen snart kommer i skyn med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, säger Jesus, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning. Halleluja! citera oss gärna, men 2 var god ange källan

2 Till att börja med Om din broder syndar mot dig Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. 1 Tess. 5:14. enligt gamla evangelieboken belyser texterna för Tjugoandra Söndagen efter Trefaldighet från olika sidor hur Herren vill att sanna kristna skall bemöta varandra; alltså hur den som själv tagit emot förlåtelsen i Jesu blod och lever det nya livet i en daglig omvändelse skall förhålla sig till sina syskon i tron. Det är synnerligen viktigt att ha den saken klar för sig, både i läran och i den personliga erfarenheten. Endast den som själv lever i Kristus kan förmedla hans hjälp till andra lemmar i kroppen. Därför bör man alltid börja med att rannsaka sitt eget förhållande till Frälsaren, innan man försöker hjälpa andra. Tänk, så mycket lidande den rättfärdige Job skulle sluppit här i tiden, om Elifas, Bildad och Sofar först gått genom den trånga porten, befriats från sin framgångsteologi och sedan kommit för att trösta Job. Och försök att betänka hur mycket lidande i evigheten alla de skulle kunnat besparas som här i tiden erbjuds hjälp med att ursäkta synden i stället för att uppmanas att göra upp den vid nådens tron. Det är alltså oerhört viktigt hur vi bemöter varandra att det får ske i Kristi sinne under Andens ledning. Annars är det stor risk att vi tvärt emot apostelns uppmaning kommer att trösta de oordentliga, i vår otålighet tillrättavisa de missmodiga och gå förbi de svaga. Nu frågar någon: Hur skall detta gå till? Det är väl inte lämpligt att jag, som har många fel och brister för egen del, tillrättavisar någon annan? Herren har aldrig menat att denna uppgift skulle fyllas av felfria och fullkomliga människor, för sådana finns inte, utan han vill använda bristfulla syndare i denna tjänst. Men om jag då går och försöker tillrättavisa en broder, som inte lever rätt enligt Guds ord, så kanske han svarar med att peka på något som inte är rätt i mitt liv, och då blir ju det hela enbart pinsamt. Jaså, varför det? Jo, då börjar han ju bara peka på mina fel i stället för att rätta till sina egna. Tål du inte en sådan granskning då? Ingen är väl felfri Nej, det har vi redan konstaterat, men om du är rädd för att han skall peka på något fel hos dig, beror det kanske på att du inte själv har rent mjöl i påsen. Du har börjat påtala fel hos honom i stället för att rätta till dina egna. Men skulle det vara någon synd som du har bekänt eller dagligen måste bekänna och få ny nåd och kraft att stå emot, så har du väl inget att dölja? Och skulle det vara så, att han påpekar något som du själv varit omedveten om, bör du väl bara vara tacksam och skynda till Frälsaren med bön om nåd och rening? Jo, så bör det ju vara, om det andliga livet är någorlunda friskt. Visst är det väldigt lite av ömsesidig förmaning bland bekännande kristna i dag. Vad kan det bero på? Jag tror vi har berört det redan. Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedraga. Hebr. 3: jan johansson edaktören rhar ordet Jakten efter en obegränsad frihet så ville en amerikansk tidskrift för ett par decennier sedan beskriva vad som framför allt utmärker 1900-talsmänniskan. Åtskilliga företeelser tycks bekräfta iakttagelsens riktighet. Den sexuella revolutionens preludier följs nu av homosexorganisationers i kör framförda anspråk på just obegränsad frihet, skamlösa krav, som ärkebiskopen inte ens vid rikshelgedomens port förmått bemöta med kristendomens enastående erbjudande om verklig frihet inom av Gud i Skriften satta gränser. De flesta samfund har bekymmer med sina 70-talister, som tar sig friheten att söka andliga godbitar lite varstans utan hänsyn till Bibelns förmaning att inte överge de egna sammankomsterna. Har trohet och ansvarstagande blivit hinder i postmodernisternas jakt efter obegränsad frihet? Kan det vara samma jakt efter en obegränsad frihet som driver även samtidens frikyrkobildare? När man väl fått frågan Kan vi? med ja besvarad, bryr man sig sällan om att också fråga sig: Bör vi; tjänar det inte bara vår egen utan också Guds rikes sak? På några områden har vi fått obegränsad frihet: vi får be i Jesu namn. Det framgår av Ola Österbackas katekesutveckling på sid Vi får ännu läsa och samlas omkring Bibeln. Intervjun på sid vill bl.a. uppmuntra till det. Vi får ge till missionen. Låt missionärernas artiklar på sid sporra till fortsatt frikostighet! Framför allt, glöm inte att Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för oss (Gal. 3:13). Läs Seth Erlandssons artikel på sid. 4 5 till förnyad och fördjupad förståelse av (och helig häpnad inför) det sanna, det eviga evangeliet! 3

3 53 Jesaja straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid Han skall bestänka många folk. Inför honom kommer kungar att förstummas, ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem och lära känna vad de aldrig har hört (52:15). Så förstummas också vi inför Herrens frälsning (det är för övrigt vad namnet Jesaja betyder) och inte minst inför Jesaja 53. Jag tänker både på vad texten säger om Messias person och frälsningsgärning och på profettextens enastående utformning i den hebreiska grundtexten. Låt oss börja med det sistnämnda. Vi bör då först komma ihåg att textens kapitelindelning inte hör till grundtexten utan gjordes först på 1200-talet efter Kristus. Kapitelindelningen i Bibeln vittnar inte alltid om klar insikt i textens uppbyggnad. Sålunda borde Jesaja 53 ha börjat med kap. 52:13 15, ty där börjar den förunderliga text som vi brukar kalla Jes. 53. JESAJARULLENS FÖRUNDERLIGA UPPBYGGNAD Jesaja 53 är placerat precis i mitten av Jes och på ett sådant sätt att hela texten har sitt centrum i Jes. 53 och formerar sig som ringar runt detta enastående kapitel. Den närmaste ringen utgöres av kap. 52:1 12 och kap. 54, och går vi till den större ringen kap , så ligger kap i dess mitt. Hela kap ligger i sin tur mitt emellan kap och kap Var och en av de tre huvuddelarna kap , och är i sin tur indelad i tre delar (40 42, 43 45, och 49 51, 52 54, etc.) och dessa i sin tur är indelade i tre delar (40, 41, 42 och 43, 44, 45 och 46, 47, 48). Om du kan se en piltavla framför dig och jämföra den med Jes , så ligger kap i mitten och kap i denna mitt och kap. 53 i denna mitt. Och hör och häpna! När vi kommer till denna innersta cirkel, så är den och endast den indelad i fem lika stora delar, nämligen 52:13 15, 53:1 3, 53:4 6, 53:7 9 och 53: Det betyder att vårt centrum, Jes. 53, i sin tur har en mitt, nämligen 53:4 6, och i mitten av denna mitt har vi vers 5 som lyder: Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Detta är Jesajas centrum, Herrens frälsnings innersta budskap. På ett häpnadsväckande sätt framgår det av grundtextens uppbyggnad. Denna vers är centrum i 53:4 6, som är centrum i Jes. 53, som är centrum i kap , som är centrum i kap , som är centrum i kap Men inledningen av Jesajarullen då, Jes. 1 39? Så här förhåller det sig i korthet. Herren visar i 4

4 kap sin förmåga att frälsa från den assyrisk-babyloniske kungen Sanherib. Denna historiska händelse och detta avsnitt, som till största delen också föreligger i 2 Kon , spelar en viktig roll för Jesaja och i Jesajarullen. Helt mirakulöst räddas Sion från undergång år 701 f.kr. Kap innehåller Jesajas predikningar och undervisning från olika tidpunkter fram till denna mirakulösa händelse. Kap tar sin utgångspunkt i denna händelse. Kap. 1 är en inledande sammanfattning till hela Jesajarullen. Kap vill klargöra att Sions frälsning undan Sanherib år 701 f.kr. inte är fullbordan av den messianska frälsning, som Jesaja och många andra profeter gång på gång har profeterat om, den som förutsagts redan i 1 Mos. 3:15. Sions frälsning år 701 f. Kr. är ett vittnesbörd om att Herren verkligen är Frälsaren och kan göra det för människor omöjliga. Men i kap klargöres att Herren inte bara skall frälsa från Assur- Babel utan från en ännu värre fiende, från synden, och genomföra denna frälsning genom sin Tjänare (= Messias) inte bara för Sion utan för de många, d.v.s. för alla människor. I Jes. 53 klargöres i detalj hur detta skall gå till och vad det innebär. Detta budskap är så viktigt, så helt avgörande, att Jesaja ger denna undervisning i grundtexten en utformning och uppbyggnad, som vi ovan visat är helt häpnadsväckande. han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe (53:12). Vi är blinda för att han bar vår skuld, våra överträdelser, våra missgärningar. Själv är han utan egen synd, han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun (53:9). Det var våra sjukdomar han bar (53:4). Observera att enligt Bibeln är den stora sjukdomen i våra liv synden. Genom syndafallet har vi förlorat den rättfärdighet, helighet, godhet, kärlek, gemenskap med Gud, som vi skapades med. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse? (53:8) s g enomborrad för våra överträdelsers skull VEM TRODDE VÅR PREDIKAN? På Jesajas tid och igår och i dag föraktar många profetens budskap (53:1). Och inte bara det, det förvrängs. Låt oss citera ytterligare några verser ur Svenska Folkbibelns översättning (utkommer som helbibel i dec. 1998): Liksom många häpnade över dig (ja, det står dig i grund texten, alltså profeten), så skall hans (d.v.s. Messias) framträdande för vrängas mer än andra mäns och hans gestalt mer än andra människors (52:14). Messias, Herrens tjänare, som är den trefalt höge själv (52:13), blir så förnedrad och föraktad, att vi räknade honom för intet (53:3). Ja, texten sammanfattar:... han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, 5

5 Men det var Herrens vilja att göra honom till ett skuldoffer för oss (53:10), och genom sin kunskap ( kunskap betyder inte bara vetskap utan också gemenskap, här Messias syndfria gemenskap med Gud) förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär (53:11). Visst måste också vi förstummas, både inför grundtextens geniala uppbyggnad och inför dess frälsningsbudskap. Ingen mänsklig tanke har kunnat tänka ut detta, skriver Petrus (2 Petr. 1:21) och ingen syndig människa har kunnat genomföra denna frälsning. 700 år innan denna frälsning fullbordades, såg Jesaja genom Guds uppenbarelse till honom hela händelseförloppet. Han har berättat för oss om en frälsning som är ännu större än frälsningen undan Sanherib år 701 f.kr. Likväl, vem trodde och vem tror profetens predikan? Hela Nya Testamentet vittnar om att det Jesaja såg verkligen har gått i fullbordan och apostlarnas vittnesbörd har nerskrivits, skriver Johannes, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn (Joh. 20:31). Låt oss förundras över profeternas och apostlarnas nerskrivna vittnesbörd och låt mig på nytt upprepa mitten av mitten av mitten av mitten av mitten av Jes : Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. seth erlandsson 5 martin luther om: Jesaja 3 att de kan tolkas i olika riktningar. Lutherska Världsförbundet är så präglat av bibelkritisk teologi att man gärna sväljer oklarheter bara för att uppnå yttre enhet. Men Vatikanen har strängare krav på precision. Där tycks man vara mera medveten om läran än inom de flesta lutherska kyrkor. Det finns anledning till tacksamhet för att Vatikanen talar i klartext. Man håller egentligen fast vid det avvisande av den lutherska läran om rättfärdiggörelsen som gjordes vid Tridentinerkonsiliet för över 450 år sen. Den gemensamma deklarationen innehål- at & utblickar sax Han var slagen för våra missgärningars skull. jes.53:5. Detta ord strider och stormar väldeliga mot alla mänskliga förtjänster och gärningar. Därför bör man flitigt umgås med det. Ty bortsett från att varje människa frestas att förtrösta på egna gärningar, så förekommer det dessutom i Skriften många ord som till synes tillmäter gärningar den kraft som tillkommer tron allena. Om sådana skriftställen strider och diskuterar vi mycket. Men kampen äger också rum i vars och ens samvete, och där står den häftigare och hårdare än i den yttre dikussionen med våra motståndare. Ty mot dessa är det lättare att hålla stånd. Gentemot deras prat kan vi framställa läran ren och oförfalskad, slå vakt om den och klart utreda om gärningars förtjänst bör bekräftas eller förkastas. I det inre däremot, i samvetet, är det inte så lätt att tillämpa denna lära och upprätthålla en rätt åtskillnad mellan tro och gärningar, när samvetet har att kämpa mot djävulens och sin egen anfäktelse för syndens skull. Då är det mycket svårt för en människa att inte genom sådana ord om gärningar stötas för huvudet, i synnerhet som vår natur lutar åt att missuppfatta saken och tillskriva gärningar den kraft som tron ensam äger. Vatikanen avvisar den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen I många år har representanter för lutherska och katolska kyrkor fört samtal angående läran om rättfärdiggörelsen förelåg en gemensam deklaration, något som har omtalats flera gånger i Fast Grunn. Lutherska Världsförbundet hade anslutit sig till den, men så kom det en kalldusch från påven i Rom. Vatikanen kunde inte skriva under dokumentet. Vid ett ekumeniskt möte i Trondheim i juli beskrev professor Ola Tjørhom Vatikanens svar som ett bakslag i dialogen mellan de båda kyrkosamfunden. Samtalen ska fortsätta, men det råder förvirring om var man nu står. Situationen är egentligen inte så överraskande för den som följt med i den ekumeniska utvecklingen. I dialogerna deltar ofta liberala teologer, som är ivriga att komma på formuleringar som båda parter kan godkänna. Då måste också satserna bli så oprecisa 6

6 ler flera formuleringar som öppnar för katolska synpunkter. Det har bland andra teol dr Oddvar Johan Jensen vid NLA (norsk lärarhögskola) påvisat. (Den norska) Dagen skriver på ledarplats, att vatikanens officiella svar av den 25 juni 1998 sammanfattningsvis säger tre ting: 1) att Rom inte kan godta att man på lutherskt vis talar om att den rättfärdiggjorda människan samtidigt är rättfärdig och syndare 2) att Rom inte accepterar den lutherska mon-ergismen utan håller fast vid den klassiska katolska syn-ergismen och 3) att rättfärdiggörelsen därför alltjämt kräver tillförsel av förtjänstfulla goda gärningar, vilka Gud belönar genom att tilldela oss det eviga livet. Mon-ergism betecknar att det bara är Kristi fullbordade frälsningsverk på Golgata som kan rättfärdiggöra syndaren. Syn-ergism betyder att rättfärdiggörelsen sker i samverkan mellan Kristus-tro och förtjänstfulla goda gärningar. Vatikanen har gjort en insats genom att precisera skillnaden mellan luthersk och katolsk lära om rättfärdiggörelsen. På denna viktiga läropunkt är moderna liberala lutheraner villiga att åstadkomma en kompromiss som förråder hela reformationens betydelse. fast grunn 4/98 Tjurskallighet får högt pris En kristen kyrka är ingen utställningslokal, inte heller ett informationskontor för vissa intressegrupper. Den är ramen för en symbolvärld av speciellt slag. Denna symbolvärld bestäms av evangeliet. Evangeliet är offentligt, riktat till alla, historiskt givet, möjligt att förkunna och icke manipulerbart av särintressen. Detta sätter ramarna. Såväl konsten och sångtexterna som liturgin och predikan måste underordna sig denna givna ram. ( ) Också präster måste underordna sig respekten för att Jesus är en historisk person. Att man i kyrkorummet kan framställa Jesus utklädd till transvestit och mena att detta är ett autentiskt uttryck för det evangeliska budskapet beror på att man blandat ihop olika saker. Att Jesus älskar homosexuella är självklart, lika väl som att han älskar moderater och vänsterpartister, domprostar och ateister, pedofiler och seriemördare. Att han skulle godkänna homosexualitet som livsstil, samtidigt som han förbjöd heterosexuella att ens kasta lystna blickar på sin nästas hustru eller att ta ut skilsmässa, är uteslutet. Att Jesus på ett för sin miljö chockerande sätt förlät prostituerade, ockrare, utsugare, äktenskapsbrytare, förrädare och vanliga alldagliga syndare innebar inte att han gillade deras livsstil. Då hade han ju inte behövt förlåta dem. Han mötte dem där de befann sig, men han inbjöd dem att bryta upp och gå framåt. ( ) Det finns fortfarande många svenskar som anser att Jesus lever och är den viktigaste personen i deras liv. Jag räknar mig själv dit. Jag vill inte att någon, inte ens en domprost, ska klä ut honom till något trendriktigt, lika litet som jag vill att någon ska manipulera mina anhörigas porträtt, oavsett vilka ädla syften man påstår sig ha med det. ( ) Anders Piltz, ombedd att i kyrkans tidning 41/98 kommentera debatten kring Ecce Homo-utställningen Man kan bara fråga: varför riskera både enkla kristnas sorg och övriga kristna samfunds berättigade undran över vart Svenska kyrkan är på väg genom denna tjurskalliga envishet att visa utställningen i rikets centralhelgedom? Kjell-Arne Oredsson i kyrkans tidning 39/98 Det är egentligen hårresande att Sveriges ärkebiskop är så omedveten om vilka reaktioner han sätter igång med sina uttalanden. ( ) Hur högt får priset bli för en hel kyrka när en individ uttalar sig så att han skadar den rörelse han företräder? Torbjörn Freij i dagen 7 okt. -98 Förslag till handlingsprogram Vilken myndighet gav biskoparna i uppdrag att införa ett nytt, alldeles unikt conditio sine qua non (oeftergivligt villkor) för prästämbetet, frågade jag min biskop (Karlstads stift). På den frågan fick jag förklarligt nog inget svar. Deras egen, självtagna myndighet var nog för att nedriva tidigare biskopars beslut och Herrens bud (1 Kor. 14:34, 36). Är inte detta ett talande exempel på det som reformatorerna med avsky kallade människobud? ( ) Sist vill jag så kortfattat jag kan teckna ett handlingsprogram för att dörren skall kunna öppnas (om någon annan kan finna ett annat, bättre, så följer vi det). 1. Vi ger biskoparna ett sista erbjudande att rädda kyrkans enhet. 2. Vi ordinerar själva om erbjudandet avböjs. Skulle biskoparna stänga kyrkorna eller liknande lokaler får vi söka andra. Men då blir vår lutherska kyrka en frikyrka? Tvärtom! Det blir det söndrade samfundet som avviker från den evangelisk-lutherska lärans ena hörnsten: Trohet mot Skriften. Tor Nyrén i kyrka och folk 41/98 Heder åt vårt tryckeri! Norra Skåne vägrar ta in bröllopsbild. Tidskriften Liberal Debatt överväger att sluta trycka sin tidskrift på Norra Skånes tryckeri. Skälet är tidningens vägran att ta in en bild på ett homosexuellt par. ( ) Norra Skåne beslöt redan innan lagen om registrering av partnerskap trädde i kraft vid årsskiftet 1994/95 att inte publicera bilder på homosexuella par. Tidningen har laglig rätt att säga nej. ( ) tt 7

7 ref lektionen Om konsten att koka grodor illustration: maria johansson det sägs att det finns två sätt att koka grodor det ena fungerar, det andra fungerar inte. Det ena sättet är att släppa ner grodan i varmt vatten. Vad händer? Jo, grodan hoppar naturligtvis upp, eftersom det är obehagligt att hamna i en gryta med kokhett vatten. Det andra sättet är att släppa ner grodan i kallt vatten och sedan sätta på plattan. Grodan simmar lugnt omkring och känner knappt av att vattnet blir allt varmare. Utan att den ens märker vad som hänt kokar vattnet och grodan dör. På sätt och vis är detta en träffande men skrämmande! bild av Svenska kyrkans utveckling de senaste årtiondena. Vattnet i grytan närmar sig kokpunkten, och ändå finns det mängder av människor som knappt tycker ens att situationen är allvarlig. Hur har det kunnat gå så snett? frågar jag mig ofta. Ta feministteologin t. ex. Flera av dess förespråkare ifrågasätter faktiskt åtskilliga läropunkter i den kristna tron. För 30 år sedan hade den avfärdats som ren och skär villolära heresi med ett fackuttryck. I takt med att biskopsämbetets auktoritet underminerats, vilket i sig inte är förvånande, har biskoparnas möjligheter att ingripa i disciplinärenden nästan försvunnit. Numera tycks det krävas närmast brottsliga gärningar för att en präst skall kunna bli suspenderad. Att bli det p.g.a. ett skandalartat leverne är nära på omöjligt; i stället kan det ibland förefalla som en merit för befordran. Och flera av de kyrkoledare vi hade för 30 år sedan med namn som Yngve Brilioth, Anders Nygren, Elis Malmeström och Bo Giertz som några av de främsta skulle knappast kunnat bli utnämnda till biskopar i dag. Ja, frågan är om de över huvud taget hade blivit prästvigda i de flesta av våra stift. Hur har det kunnat gå så illa för Svenska kyrkan? Svaren är förmodligen många. Men medicinen är bara en, och vi finner den hos profeten Jeremia. När jag som sjuåring läste hans uppmaning på en av predikstolarna i mitt hempastorat gjorde den ett outplånligt intryck. Jeremia säger: O land, land, land, hör Herrens ord! (Jer. 22:29.) För Svenska kyrkans del börjar vattnet nu närma sig kokpunkten. Om vår kyrka, vår älskade kyrka, skall kunna överleva behöver vi alla ta till oss Jeremias ord. Annars kommer Gud att rikta samma ord till oss som Sardes en gång fick höra: Jag känner dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död (Upp. 3:1). rune imberg (Reflektionen tidigare publicerad i Stiftskrönikan 1989) 8

8 Han tar inte glansen foto: utsyns bildarkiv av livet Samtal med Trygve Bjerkrheim På Lørensveien 26, bara två minuters promenad från Fjellhaug bibelskola i Oslo, bor en legend, en i Sverige närmast okänd men i de norska bönhusen älskad och ofta sjungen sångförfattare. Han är en fridfull man med en varm och innerlig stämma. DIKTARE MED GRÖNT BLÄCK Ett vänligt leende välkomnar mig i dörren. Han bjuder in mig i vardagsrummet. Där finns många böcker, och på bord och hyllor ligger ark med dikter, skrivna med grönt bläck. Trygve ler. Jag tycker så mycket om naturen och våren, det gröna, friska livet. Grönt är en hoppets färg. Den för tanken till den eviga våren hemma hos Jesus. Därför har jag alltid gärna använt grön penna. Han skriver ofta dikt. Har alltid med sig en grön penna och något att skriva på. Ibland kan det komma flera dikter efter varandra. För ett par år sedan, när jag var ute och gick, ville rimmen aldrig sluta. Efter en stund sa jag till mig själv: Nej, Trygve, nu får det räcka, nu har du redan skrivit sju sångtexter! berättar han och småskrattar. PENSIONERAD LÄRARE OCH ÄNKEMAN Trygve Alvgeir Bjerkrheim föddes 26 augusti 1904 i Bjerkreim, på Norges sydvästkust. Som åttonde barn i en skara på elva fick han en god kristen uppväxt. Sexton år gammal började han på Fjellhaug folkhögskola i Oslo. Det var det viktigaste året i mitt liv. Där fick jag frid med Gud! Efter gymnasiestudier började han studera teologi på Menighetsfakulteten i Oslo. Sedan dess har han arbetat inom Norsk Luthersk Misjonssamband (NLM) i 40 år som timlärare på Fjellhaug och i 35 år som redaktör för missionstidningen Utsyn. Trettio år gammal gifte han sig 1934 med Thea Karina Maudal. Hon var en typisk missionskvinna, gästfri och omsorgsfull, med hjärtat hos Jesus. Vi fick ett långt och rikt äktenskap. Men hon blev hårt prövad av sjukdom: scharlakansfeber, tyfus, lunginflammationer och till sist det tyngsta Trygve Bjerkrheim vid sitt hem på Lørenveien Parkinsons sjukdom med dagliga smärtor i över 22 år Tidigt Palmsöndagen 1987 fick jag sitta vid hennes dödsbädd, medan hon stilla andades ut. Det var som att se ett ljus slockna. Trygve blir tyst en stund, men så utbrister han: Jag saknar henne djupt, men jag gläder mig över det underbara att hon nu är där, i livets paradis hos Gud! GRIPEN AV KRISTUS Vi tittar på några av hans dikter och jag frågar vad som inspirerar honom mest i skrivandet. Svaret kommer direkt: Kristus! Honom är jag mest gripen av. Och himlen! Det är ljusglansen i mitt liv. Kristendomen är ljus mot en mörk bakgrund. Den är det eviga, saliga hoppet! Uppslag till dikterna får han ofta vid andakter. Ett uttryck, en fras, ett ord som berört. Dikten på tidningens baksida har kommit till så. Den är uppbyggd kring ett uttryck från en andakt på NLM:s huvudkontor: Vi sträcker två tomma händer mot Gud. Nu har vi bara Jesus. Flera andra sånger är också uppbyggda kring något sådant uttryck. Som orden: Det er nok, det som Jesus gjorde!, yttrade av bonden Torgeir Fjærtoft vid en avskedsstund. 9

9 Trygve Bjerkrheim och artikelförfattaren. Det er nok, det som Jesus gjorde, det er nok det som han har sagt. Han har sona di synd, den store og deg vunne så rein ei drakt. MITT I NATTEN Sången Det er makt i de foldede hender skrevs mitt i natten. Jag hade varit på förmiddagsmöte i Misjonssalen, en söndag Kinamissionären Jon Berg talade om bönen. Han sa: Fronten med de knäppta händerna är den väldigaste stormakten i världen. Det var ord som sjönk in i mig. Jag skrev ned dem på ett litet blomsterkort, som jag lade i mitt franska nya testamente. Och eftersom jag brukar använda det på söndagsmötena, blev jag ofta påmind om dessa ord. Så hände det sig en sommarnatt ett år senare, att jag vaknade vid 2 3 tiden och kom att tänka på orden om de knäppta händerna. Då tonade det för mig: Det er makt i de foldede hender. Så kom hela sången till mig, vers efter vers, som på diktamen. Jag tände en lampa, skrev ned sången, släckte ljuset och somnade igen. Det er makt i de foldede hender. I seg selv er de svake og små. Men mot allmaktens Gud du dem vender. Han har lovat at svar skal du få. Det er svar underveis, engler kommer med bud. Om det drøyer, det fram dog skal nå. For det lovet jo løftens trofaste Gud: Kall på meg, og du hjelpen skal få. foto: frode lillevik HAN TAR ICKE GLANSEN AV LIVET Mest dramatisk bakgrund har sången Han tek ikkje glansen av livet. Trygve kallar den för Signe-sången. I slutet på 40-talet hade jag en elev på bibelskolan som hette Signe Edland. Hon var en frisk och glad ung kvinna, som gärna vittnade om frälsningen i Kristus. Sommaren 1949 blev jag och min fru bjudna upp till familjen. Hon bodde tillsammans med sin mor och sina syskon i Vinje i Vest- Telemark, där hon arbetade som folkskollärare. Det blev en oförglömlig resa med långa vandringar över fjällvidderna! Men bara ett halvår senare kom budet: Signe ligger på sjukhus. Cancer! Trygve besökte henne flera gånger på sjukhuset. Han fick också vara med i hennes sista kamp. Jag kom till hennes hem en söndagskväll mitt i maj 1950, med sista bussen för att möta henne i livet. Hon plågades då svårt av smärtor men klagade inte. Hon var en stark kvinna. Tidigare på dagen hade en ung grannflicka kommit in till henne. Signes syster hade hört Signe säga: Du borde verta ein kristen, du! For Jesus tek ikkje glansen av livet! Det var hennes sista vittnesbörd. Stunden före uppbrottet var gripande. Hennes mors sista tröst till sin döende dotter klingar ännu i mina öron. Hon sa: Signe, Jesus dreg båten i land! Nu sjungs sången på mer än tio språk: Han tek ikkje glansen av livet, den Frelser som kaller på deg. Fyrst då kan for alvor du leva nor han får deg fylgja på veg. Han fører deg frelst over fjorden, heilt fram til den himmelske strand. Nor døden sin brotsjø du møter vil Jesus dra båten i land. KONUNGENS FÖRTJÄNSTMEDALJ I GULD I oktober 1993 hände något oväntat. Trygve blev kallad till audiens hos kung Harald V. Där fick han ta emot en av de högsta utmärkelser man kan få i Norge konungens förtjänstmedalj i guld! Trygve Bjerkrheims lyriska produktion är enorm: omkring dikter, psalmer och sånger, ett tal som kan jämföras med Lina Sandells 2000 och Fanny Crosbys 8000! Han har också gett ut över trettio böcker. Bland annat en kommentar, som ingår i det stora norska s.k. Bibelverket, över 1 och 2 Petrus brev. De senaste åren har han inte skrivit lika mycket som tidigare år. Sångens älv flyter mera stilla nu, säger han och tillägger: Jag är ju snart hundra år! Vi sträcker två tomma händer mot Gud. Nu har vi bara Jesus. Är det något bibelord som du tycker särskilt mycket om? undrar jag. Trygve ler och funderar. Livet är en vandring i många olika landskap. En tid lyser ett bibelord, en annan tid brinner ett annat klarare. Den sista tiden har jag ofta gått med 1 Tim. 2:4 i tankarna: Gud, vår Frälsare vill, att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Jag förundras över Guds godhet och över hans väldiga verk. Och tänk, en gång ska vi få se honom och bli honom lika! Han får något fjärrskådande i blicken och tillägger: Gud har varit så trofast mot mig. Jag måste ofta fråga: Vad har du, Trygve, som du inte har fått? Ja, Jesus tar verkligen inte glansen av livet! På Lørenveien har han levt sedan sin pensionering, i snart trettio år. Där för han en lugn tillvaro, skriver och läser medan dagarna går och kommer. I väntan på den dag han ska bli hämtad hem. Til det landet der ingen gråter, Jesus, takk at jeg dit skal nå! Ved Guds nåde, av bare nåde, skal jeg salig den lykke få. daniel brandt 10

10 m issionsnytt missionssekreterare roland gustafsson Missionssällskapet Bibeltrogna Vänners styrelse behandlade vid sitt styrelsesammanträde på Fridhem den september ett antal ärenden som berör missionen i utlandet. En redogörelse lämnades för Emma och Henrik Birgerssons situation. Efter det att Henrik i slutet av september undersökts av en neurolog, konstaterades att det problem som han under det gångna året slitit med är en naturlig följd av den svåra olycka som han drabbades av för drygt ett år sedan i Chiclayo, Peru. I dag vet man att ett skalltrauma alltid, i större eller mindre grad, ger efterverkningar som trötthet, nedsatt stresstolerans, yrsel, koncentrationssvårigheter, huvudvärk, etc. Dessa symptom kan kvarstå i flera år. Henrik är därför sjukskriven tills vidare, medan ytterligare undersökningar och rehabiliteringsåtgärder fortsätter. I nuläget kan det inte bli tal om eventuell återresa till missionsfältet förrän tidigast sommaren För övrigt har familjen Birgersson det bra och bor kvar i Göteborg. Familjen Sosso och Olof Göransson med barnen Rebecka, Miriam och Zacharias hade i mitten av september fått klartecken från läkare att återvända till missionsarbetet i Etiopien. Men så inträffade plötsligt en oväntad blodvärdesförsämring hos Zacharias, varför familjen rekommenderades att uppskjuta sin resa åtminstone ett halvår. Mot bakgrund av detta beslutade BV:s styrelse att familjen Göransson tills vidare stannar i Sverige och att Olof och Sosso går in i lämplig missionstjänst här hemma. Familjen Bjuremo kommer tills vidare (med största sannolikhet fram till maj 1999) att stationeras i Asella, Etiopien, där ju Johnny och Carina redan p.g.a. de yttre händelserna (konflikten mellan Eritrea och Etiopien) gått in i viktiga och nödvändiga arbetsuppgifter vid det Lutherska Teologiska Seminariet. Så får vi då än en gång konstatera att vi inte till fullo förstår Herrens när ni ber, så bed också för oss......att gud hjälper oss och öppnar en dörr för sitt ord. vägar, samtidigt som vi kan vara helt förvissade om att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa oberoende av tid och rum. Glöm inte att innesluta våra missionärer i era dagliga böner! Bed också att Herren om möjligt skonar Etiopiens och Eritreas hårt prövade folk, så att de slipper mera av krigets fasor och elände. Låt oss komma ihåg alla våra missionärer ute och hemma i tack och förbön! EXTRA ANSLAG FRÅN MBV Styrelsen beviljade en del extra-anslag (utöver de ordinarie anslagen för 1998) till samarbetskyrkorna. Till Etiopien (LCEt): plåttak till en kyrkbyggnad i Monessa, : en teologisk konferens som beräknas kunna hållas för medarbetare i LCEt i början av 1999, :. Till Kenya (ELCK): till ELCK:s 50-årsjubileum, 7 500:. Såväl LCEt som ELCK har till MBV sänt begäran om ytterligare extra-beviljningar. Styrelsen beslutade att t.v. avvakta att ta ställning till dessa behov och önskemål p.g.a. missionens begränsade tillgångar i kassan. KENYA-PUBLIKATIONEN Som en brusande flod har sålts i c:a 400 ex. Upplagan är på ex. så det finns ännu rika möjligheter att anskaffa denna jubileumsskrift! Priset har sänkts till 75:. Kontakta BV-Förlag! I samband med jubileumshögtiden i Kenya i slutet av oktober, där Nils- Göran Nilsson och Roland Gustafsson varit närvarande, överlämnades till ELCK 50 ex. av jubileumsskriften, tillsammans med en kopierad engelsk översättning, som Gunhild Andersson gjort. 11

11 peru Nu ser vi männen komma när man närmar sig Las Brisas möter man vanligtvis en rad minibussar. I framrutan kan man vid dagsljus läsa Mercado Modelo eller Bolognesi/ Hospital, beroende på vilken rutt det gäller. Halvvägs utanför bussen hänger kobradoren (= den som tar upp betalning). Med sitt enformiga utropande av slutstationen försöker han dra till sig uppmärksamhet, så att folk i gathörnen ska välja att åka med just hans minibuss. Själv kommer jag i en trehjulig motorcykeltaxi med plats för tre vuxna i passagerarsätet. Det är en ganska kylig och blåsig lördagskväll och jag är på väg till medlemsstudier i Las Brisas. Sista sträckan fram till missionens hus är en skumpig grusväg. Precis när jag stiger av taxin och ska betala ser jag Imelda och Hilarión komma gående från sitt hus två tomter bort. Klockan har passerat halv åtta och solen gick ner för en knapp timme sen. Det har inte kommit några andra. Vi småpratar under tiden vi går in. ända sedan 1989, då en av WMPL s missionärer köpte huset, har åtskilliga ansträngningar gjorts att etablera en luthersk församling i Las Brisas. Varje försök har hittills runnit ut i sanden, mycket p.g.a. personal- och tidsbrist. Las Brisas är ett område med stark katolsk influens, vilket har gjort det särskilt svårt att nå männen, som dock gärna har skickat sina barn till den söndagsskola som sedan c:a tio år tillbaka hålls på förmiddagen varje lördag med barn. I den har Imeldas och Hilarións alla fyra barn gått. Varje fredag har man under åtta års tid på eftermiddagen samlats till sång, bön och bibelstudium. Dessa samlingar var ursprungligen tänkta för hela famljer men kom i praktiken att bli kvinnosamlingar. Söndagsskolan och fredagsbibelstudierna drivs i dag av peruaner. Som ett led i strävan att utbilda kvinnorna har man också under en period genomfört ett alfabetiseringsprojekt, en utbildning i finbageri m.m. imelda berättar att hon under årens lopp sett upp- och nedgångar i antalet deltagare. Hon säger att de som är kvar efter en nedgång är de som verkligen har behov av att höra Guds ord. Det är ju det som är målet, att tro och förstå att Gud blivit människa i Jesus, att följa honom och få del av hans styrka och mod att gå framåt i livet och att i honom ha en vän som är starkare än alla faror som kan möta oss i denna världen. Tänk om jag hade vetat detta tidigare, när mina barn var små! säger Imelda. Då hade jag kunnat förmedla mer kunskap till dem. I samband med att familjen Gossman från USA kom till Chiclayo 1994 intensifierades det arbete som tidigare missionärer lagt grund för. För drygt två år sen startades en grupp för yngre tonåringar. I dag samlas ett tjugotal under ledning av peruanska ungdomar. Ett år senare tillkom en grupp för äldre ungdomar och ett femtontal intresserade leds nu av missionär Christy Buhl från USA. Många gånger har man inbjudit hela familjer i bostadsområdet men det har ända till för ett år sen varit svårt att få dem att gemensamt fira gudstjänst. Under mer än ett halvår bestod stommen i församlingen av tre personer (förutom familjen Gossman) Imelda, Hilarión samt Irma, en kvinna som brukade komma med sina barn. Imelda och Hilarión har bott i Las Brisas sedan Hela familjen är på något sätt engagerad i missionens arbete. Mamma Imelda har deltagit i missionens samlingar i tio års tid. Pappa Hilarión är sen ett år tillbaka med i den grupp för vuxna som samlas varje lördagskväll. Det är en samling som egentligen är tänkt för hela familjen. Han berättar att han är med vid dessa samlingar enbart för att han har ett intresse av att ta emot mer av Bibelns undervisning. Det är svårt att förstå hur Bibeln ska tolkas. Därför behöver jag vara med och lära mig mer. Man har alltid mer att lära sig, säger Hilarión och avslöjar samtidigt att anledningen till att det vid vissa tillfällen kan komma fler människor till missionens gudstjänster är, att man då får lite gott att äta eller att det finns möjlighet att söka ett stipendium (kontanter) att använda för barnens skolgång. Vid dessa gudstjänster brukar inte Hilarión infinna sig, eftersom han är lite tillbakadragen. Han tycker inte om när det är så mycket folk, särskilt inte när han vet att de är där enbart för att tjäna något på det. Äldste sonen Jonny, 21, deltar i ungdomsgruppen som samlas varje fredag. Med Christy Buhl delar han dessutom ansvaret för en tonårsgrupp i Las Lomas. De äldsta döttrarna, Maria Elena, 19, och Isabel del Pilar, 17, är också med i ungdomsgruppen och lillasyster Rosa Milagros, 9, går i söndagsskolan. Den tredje deltagaren vid lördagsgudstjänsterna, Irma, är gift med Rafael. Rafael blev omvänd först i början av detta år efter fyra års vänskap med familjen Gossman. Vid samma tid började även en annan familj, Manuel och Yelka, komma till gudstjänsterna på lördagskvällarna. Inom loppet av några veckor hade antalet trogna gudstjänstbesökare fördubblats. Dörren öppnas och in kommer fler gudstjänstdeltagare. Vi hälsar på 12

12 foto: ekström Medlemskurs i Las Brisas. varandra och så småningom kommer vi i gång med bön, sång och genomgång av dagens lektion. Tiden går snabbt, för det finns alltid något att diskutera ur lektionen och det råder ett öppet samtalsklimat i gruppen. situationen för oss som nya, oerfarna missionärer kändes i början av 1998 tidvis rätt tung. Familjen Gossman var på väg från fältet för ordinarie hemmavistelse efter fyra år. Familjen Birgersson var på väg hem av hälsoskäl. Kvar stod vi, Sinnika och jag. Hur skulle vi kunna ta över ansvaret i detta mycket viktiga skede? Det hade precis börjat komma lite mer folk till gudstjänsterna, och det verkade som om det nu var tid att skörda efter många års sådd. Och det ansvaret gav Gud åt mig! Ja, Gud har då humor, tänkte jag för mig själv. Hem åker två teologer och så skickar han en sjuksköterska för att ta hand om arbetet. Frågor som: Hur tänker du, Herre? Vad menar du med att kalla mig hit? var faktiskt inte viktiga. I stället ville jag gå i tro på att Gud visste vad han gjorde. Han vill ha äran. För allt. Därför är hans vägar outgrundliga. Det som förväntades av mig var att jag skulle vara trogen. Han skulle ta hand om resten. I dag tvivlar jag inte på att Gud kallat mig till arbete i Peru inte på grund av att det gått bättre eller sämre, utan för att han har välsignat oss med sin frid och glädje mitt i detta arbete. Han har gett mig visshet om att jag gjorde rätt som svarade ja på kallelsen till missionär. Hur många gånger har jag inte under dessa månader tackat Gud för alla de tillfällen jag själv som tonåring fått ta del av god bibelundervisning på ungdomsläger och möten och även dela gemenskapen med kristna vänner. All denna kunskap och erfarenhet har jag haft oerhört stor nytta av under denna tid. I dag står vi mitt i processen att avsluta en genomgång av medlemskursen (som i stort sett är en genomgång av Lilla Katekesen). Vi håller på att brottas med att skilja på lag och evangelium. Vad är att tro? Är det att äga en kunskap om Gud som man en gång för alla tillägnat sig och sen tar till då det kniper eller är det att ha ett ständigt behov av personlig förlåtelse och därför tvingas fly till den enda personen som kan ge den: Jesus, vår Frälsare? Vad innebär det i praktiken att älska sin nästa som sig själv? Hur ska jag bete mig när mina föräldrar visar en positiv sida på möten och en helt annan sida i hemmet, full av egoism och kärlekslöshet? Från min personliga kamp kan jag nämna: Hur ska jag låta Guds ord få tala i sin fulla styrka och samtidigt inte brista i kärlek till min medmänniska? Här tror jag det visar sig att arbetet i Guds rike från början till slut är beroende av Andens ledning. (Även om erfarenhet och personliga gåvor självklart är viktiga ingredienser.) Bröder och systrar i tron! Det är ett viktigt arbete vi fått ansvar för att föra ut Guds evangelium till andra människor. Jag vill uppmana er att be för de peruaner som håller på att komma till tro på Jesus. Be att de ska få nåd att tro evangelium! Be att de ska få mogna i sin relation till Jesus och förstå vad det är Bibeln säger till oss om synd och dom, nåd och förlåtelse! Be att de ska kunna ta konsekvenserna av detta i praktiken, så att de kan lämna sitt gamla liv bakom sig och vilja börja ett nytt liv i Anden! håkan ekström 13

13 peru f f örlåtelse och rihet Från Christina (Christy) Buhl, en ung amerikansk missionär utsänd av World Mission Prayer League (WMPL), har Till Liv fått följande artikel som en hälsning från ungdomsarbetet i Chiclayo, Peru. Christy Buhl med två medhjälpare i söndagsskolan. Om vi bekänner våra synder, är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 1 Joh. 1:9. För oss människor är förlåtelse inte alltid lätt att ge eller ta emot, och frihet är någonting vi kämpar med och för. I sitt Ord lovar Gud oss förlåtelse för Kristi skull för våra synder och frihet från skuld och skam, och han vill att vi ska komma i åtnjutande av dessa hans gåvor. Som unga möter vi åtskilliga svårigheter här i världen. Ungdomar i Chiclayo utgör inget undantag. De har att kämpa med droger, alkohol, våld, relationsproblem, splittrade hem och alla de andra slag av svårigheter som unga människor överallt i världen ställs inför. Men ungdomar i Chiclayo håller på att upptäcka att också de genom Guds ord och kristen gemenskap kan få uppleva Guds förlåtelse och den frihet han ger. Vi samlas till gudstjänst, hälsar på varandra, upplever gemenskap, läser Guds ord, ber för varandra och växer tillsammans. Det finns ett tilltagande intresse bland ungdomar. De kommer samman från olika områden för att ta fasta på Guds löften och personligen lära känna Herren Jesus. Gud verkar alltjämt med makt i unga människors liv. Hittills har Misión Evangélica Luterana (MEL) koncentrerat sig på att stödja ett sunt församlingsliv i San Antonio och Las Lomas. Det har alltid funnits behov av ungdomsarbete men föga har uträttats. Man har visserligen startat ungdomsgrupper men när ansvariga missionärer blivit tvungna att resa hem, har grupperna upplösts. För tre år sen blev jag utsänd för att arbeta bland ungdomar. Som ensamstående kvinna och inte mycket äldre än dem jag arbetar med har jag kallat samman och lett tre ungdomsgrupper och därvid under Guds nåd och ledning fått arbeta sida vid sida med peruaner. Jag har också sökt och utbildat ledare bland dem. För närvarande erbjuder MEL fyra möjligheter för ungdomar att samlas och lära känna kristendomen och få undervisning i luthersk lära. Vi tackar Gud för att han försett oss med lärare och ledare och vi fortsätter att be att han inom dessa grupper ska kalla ännu fler peruaner som vill viga sina liv till tjänst i Guds rike. I Las Lomas och Las Brisas har två trogna ungdomar, Coco och Karina, under det senaste året varit ledare för 9 15-åringar. De har fått se andlig tillväxt i sina elevers och i sina egna liv. Deras ambition är att ge var och en inom gruppen en tillflyktsort där de kan få uppmuntran av kristna kamrater. I gruppen åringar i Las Brisas har vissa förändringar ägt rum. Som en följd av bristen på missionärer och ledare fick verksamheten ställas in en tid. Nu har jag fått återuppta arbetet. Gruppen växer och nya ledare håller på att utvecklas. En ny grupp har bildats i Las Lomas för ungdomar mellan 14 och 20 år. I denna grupp är Jonny min peruanske medhjälpare. Vi känner båda att Gud uträttar stora ting såväl med oss som inom gruppen. Ett nytt MEL-projekt är en sånggrupp, i vilken många av de unga medverkar. Gruppen Free by Faith (Fria genom tron) ska hålla konsert för hela Chiclayo under slutet av november. Genom sång vittnar de unga om Guds nåd och förlåtelse. Förlåtelse och frihet är de Guds gåvor som Chiclayos unga framför allt annat behöver i dag. Be att de måtte fatta den fullkomliga förlåtelse för alla synder och den frihet som endast Kristus kan skänka dem! Vi håller således före, att människan rättfärdiggöres genom tro utan lagens gärningar. Rom. 3:28. christina buhl foto: ekström 14

14 stort behov av undervisning i central teologi Vilka skall nå dessa onådda människor? De allra mest lämpliga för denna uppgift är etiopierna själva, som känner sitt språk och sin kultur. etiopien det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade. Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn. Rom. 9: Etiopien är ett stort land med många folkslag. För hundra år sedan var de flesta av dessa hedningar och levde utan Gud och utan hopp i världen. Men mycket har hänt under hundra år och särskilt under de sista årtiondena. Bland dessa folkslag finns i dag ett stort antal av den levande Gudens barn. Predikan av evangelium har burit frukt. Orden i Rom. 1:16 har tydligt bekräftats: Evangelium är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Etiopien upplever nu en särskild besökelsetid av Herren Gud. Det har aldrig någonsin varit så öppet och fritt att predika evangelium som det är i dag. Många människor blir genom evangelium omvända från mörker till ljus, från satans makt till Gud. Men missionsuppdraget är inte slutfört i Etiopien för det. Många av Etiopiens c:a 60 miljoner invånare vandrar fortfarande i mörker och villfarelse, och åtskilliga av dessa människor har inte ens fått höra det glada budskapet. Vilka skall nå dessa onådda människor? De allra mest lämpliga för denna uppgift är etiopierna själva, som känner sitt språk och sin kultur. Utländska missionärer har i ett längre tidsperspektiv inte nått ut med evangeliet till så många människor och folk direkt, däremot indirekt genom att utbilda kristna, som sedan varit ivriga att nå sitt lands bröder och systrar med evangelium. Jesu missionsbefallning i Matt. 28 har en andra del, nämligen: Lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Denna är lika litet slutförd som den första delen. Om inte lärandet fortsätter blir de kristna omogna i tron och faller lätt för frestelser och villfarelser. Behovet av undervisning är enormt bland Etiopiens alla kristna, också bland medlemmarna i den Lutherska Kyrkan (LCEt). Här kan ni missionsvänner hjälpa till mycket genom förböner och ekonomiska medel. Hos de kristna inom LCEt, särskilt bland de unga, är villigheten påtaglig och nitet stort att nå ut med evangelium. Men de behöver mycket stöd med undervisning, uppmuntran och förbön. När nu möjligheterna är större än tidigare att förkunna Guds ord i Etiopien, är det viktigt att vi missionärer tillsammans med er missionsvänner mer än någonsin lyfter våra händer till missionens Herre i åkallan och bön med tacksägelse. Sedan mitten av augusti har vi studerat det amhariska språket i Addis Abeba och vi trivs mycket bra med det. På skolan får vi även undervisning om Etiopiens historia och kultur. Det har man nytta av i missionsarbetet. Vi tackar för fortsatt förbön! christina och jan-åke johansson 15

15 kenya ett brutet rör och en tynande veke foto: per runeson slagna till marken men inte förlorade. har du sett vad ett riktigt hagelåskväder kan åstadkomma i en blomsterrabatt eller på en bougainvillea-buske? Tänk dig julens alla blommande amaryllis placerade tätt, tätt tillsammans och att du har dubbelt så många krukor som vanligt. Föreställ dig sen att någon går och slår och slår bland blommorna med en tunn käpp, tills blombladen ligger som en röd matta under det som är kvar av sönderrivna blad och rörformade stjälkar. Ungefär så ser det ut i min rabatt i dag. Den meterhöga bougainvillea-busken med många blommor och gröna blad verkar ha rensats på blad av en mångfingrig hand, ungefär som när man drar de gröna mjuka delarna av grönkål eller spenat. Vad haglet åstadkommer i folkets nyplanterade majs- och bönfält vill jag bara inte tänka på. Och inte finns det några skördeförsäkringar eller liknande här inte. Min söndertrasade amaryllis trädde för min inre syn när episteltexten lästes i kyrkan i dag, från 2 Kor. 4:7 15, där det i vers 9 står: slagna till marken men inte förlorade. Amaryllisen har löken med rötter och kraftreservoar kvar under skydd av jorden. Den kommer att slå ut på nytt. Så gick mina tankar vidare: Jag är blomman söndrig och trasig av de olika hagel som faller här. Kyrkan (ELCK) är också sådan. Vad skall det bli av den efter alla skador av korruptions-, lögnoch makthagel? Och liksom ett nytt skyfall verkar vara på väg in över Itierio i dag, kan nog ytterligare oväder väntas också över kyrkan. Herre, är plantan ännu rotad? Eller har ovädren varit så starka att även jorden runt rötterna sköljts bort? Ett brutet rör skall han inte sönderkrossa, och en tynande veke skall han inte utsläcka Jes. 42:3. Regnet, haglet och åskan slog ut elektriciteten. Telefonen, som lagats minuterna innan ovädret började, fungera på kvällen men är i dag åter ur funktion. Vår verkliga kraftkälla sinar inte men ibland är det som om ledningarna slagits av. Och visst känns det nu och då som om kommunikationsmöjligheterna vore lika med noll på grund av allt brus på linjen. Herre, gör ditt folk till ett bönefolk, så som George sade igår, när han på Christian Union citerade från Upp. 8:3 4: Så kom en annan ängel och ställde sig vid altaret med ett gyllene rökelsekar i handen. Åt honom gavs en mängd rökelse som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret framför tronen. Och ett moln av rökelse som förenats med de heligas böner steg upp inför Gud ur ängelns hand. Och ängeln tog rökelsealtaret och fyllde det med eldsglöd från altaret som han kastade mot jorden, och det åskade och dundrade och blixtrade och jorden skalv. Tänk, sade George, att när vi ber har det så stor betydelse att något sådant sker! Ett brutet strå skall han icke krossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka, tills han fört rätten fram till seger. Till hans namn skall folken sätta sitt hopp Matt. 12: Till Herrens namn får vi sätta vårt hopp och då ska vi inte bli besvikna. Då ska vi få se hur han ledde oss genom hagelskurarna, och hur han liksom blomman fick vatten av både regnet och haglet genom dem fick växa till i våra liv. kerstin nilsson 16

16 O Herre, hör, O Herre, förlåt! dan. 9:19 & Bön illustration: birger persson Bönen är de kristnas förnämsta gudstjänst näst efter predikoämbetet. I det sistnämnda talar Gud till oss, i bönen däremot talar jag med Gud. martin luther bönhörelse det tredje huvudstycket i Martin Luthers Lilla katekes behandlar bönen. I Stora katekesen förklarar Luther hur djävulen, världen och vårt eget kött sätter sig till motvärn när vi försöker hålla de tio buden. Då vi ser att vi inte kan hålla dem, inte ens om vi börjat tro, blir det nödvändigt att ansätta Gud med åkallan, rop och böner att han skall ge oss tron och hjälpa oss att hålla hans bud. Bönen är alltså en följd av att Gud kommer till oss i lagen och evangeliet, som vi tidigare har behandlat i form av Tio Guds bud och Trons artiklar. Förhållandet är som vår in- och utandning en naturlig del av det kristna livet. Bönen är vårt svar på Guds handlande. HERRENS BÖN PÅ GUDS BEFALLNING Trots att bönen är en stor välsignelse, gör vårt kött oss ofta till likgiltiga och slöa bedjare. Därför inskärper Luther, 17

17 att Gud har befallt oss att be. I anslutning till det andra budet får vi veta, att vi använder Guds namn rätt när vi åkallar honom, ber, tackar och lovar. Det betyder att befallningen till bön är lika sträng som alla andra bud. Likväl skall bönen inte vara en utvärtes formel, ett pladder eller en uppvisning, även om det är viktigt att lära sig en yttre ordning för bönen. Jesus avvisar fariséernas uppvisning av sina bönestunder. Vi bör ha höga tankar om bönen. Det som Gud har befallt oss att göra skall vi inte förakta eller försumma. Det är viktigt med regelbundna bönestunder, i ensamhet och i familjen, samt böner i vår gudstjänst och övriga sammankomster. Den bön som Jesus själv lärde oss att be, Herrens bön, skall vara ryggraden i vårt böneliv. Martin Luthers förklaringar av Herrens bön i Lilla katekesen ger en fin undervisning om bönens väsen. BÖN I JESU NAMN Gud har också lovat att höra våra böner. Jesus har om och om igen försäkrat, inte minst i sitt avskedstal, att vi skall få det vi ber om i hans namn. Att inte ta till vara detta löfte är att vanära Gud och anse honom vara en lögnare. När Daniel (Dan. 9) läser Jeremias profetbok i Babylonien och ser att Gud har mätt ut en tid på 70 år för fångenskapen, börjar han en ihärdig bön för sitt folk. Han, som av sina avundsmän inte kunnat anklagas för någon synd, går in som ställföreträdare för sitt folk och bär fram dess missgärningar som sin egen synd. Han bekänner, att den olycka som har drabbat hans folk är helt rättvis, eftersom de alla har syndat. Det enda han kan hänvisa till är Guds barmhärtighet. Här ser vi en förebild till Jesus, som tar sitt folks alla missgärningar på sig och lider straffet för dem. Därmed blir Daniels bön en förebild för alla böner i Jesu namn. Den enda grund på vilken vi kan komma inför Gud med våra böner är vår Ställföreträdares förtjänst. I honom kan vi som benådade syndare komma i full frimodighet och lägga fram alla våra önskningar. I Jesus är vi klädda i Guds barns heliga kläder och kan träda fram inför Gud utan att väcka vrede. Därmed kan vi som barn gå ut och in hos vår himmelske Fader och lägga fram allt vi känner, vår nöd och våra bekymmer liksom våra glädjeämnen och vår lovprisning för alla Guds goda gåvor. Bönen blir liksom summan av hela den vapenrustning som Guds ord lägger på oss för att vi skall bestå i striden för tron och komma lyckligt igenom till hemmet däruppe. Läs om Guds vapenrustning i Ef. 6:10 18! HÖR GUD ALLA VÅRA BÖNER? Som barn har vi fått lära oss att Gud har ett telefonnummer Ps. 50:15: Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig. Många är de som har ropat till Herren i sin nöd. Många kan också vittna om hur Gud har gripit in och påtagligt hört deras böner. Han har t. ex. sänt sin ängel för att avvärja en olycka. Abraham är ett bibliskt exempel på hur förbönen kan ändra Guds handlande (1 Mos. 18). Många är också de som i svår sjukdom har ropat till Gud om att bli botade. Jesus botade ju alla sjuka som kom till honom, och han gav också sina lärjungar makt över sjukdomar och onda andar. Varför är det då så många som ber och ber utan att någonsin få svar? Några menar att det beror på för svag tro. Säger inte Jesus att om vi bara har tro som ett senapskorn skall vi kunna förflytta berg? Därmed lägger man en oerhörd börda på handikappade och kroniskt sjuka, som har funnit sig till rätta i sin situation och ser att de också i den belägenheten kan tjäna Guds rike. I många andliga övningar i vår tid har man övergett den ödmjuka bönen, där vi böjer vårt huvud, gärna också våra knän, för att i stället stå upp och med makt försöka betvinga Gud och kräva att han verkställer sina löften. Vi har ingen rätt att kräva något av Gud. Han vill ge oss sina goda gåvor av nåd för Jesu skull, inte för att vi förtjänar det genom våra högljudda rop eller ens genom vår starka tro. Gud har ett telefonnummer och linjen är alltid öppen. Han har lovat: Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig. Vi ser här något av en paradox en skenbar motsägelse vars hemlighet Gud inte behagat avslöja. Å ena sidan lovar Gud att höra våra böner, men å andra sidan vill han att vi skall be: Ske din vilja. Denna bön är den svåraste att be, men samtidigt den mest välsignelsebringande av alla böner. Vad är bättre än Guds goda vilja? Hur skulle jag bättre kunna veta vad som är bra för mig än han som vet allt och har all makt? Här skall vi inte utforska Guds hemliga vilja utan göra som han har sagt. Vi skall be och åkalla honom i all nöd, lägga fram alla våra livsbehov för honom och tacka honom i alla livets situationer, samtidigt som vi i full barnatrygghet får lämna allt i hans barmhärtiga händer och be att hans goda vilja skall ske. Den balansgången är en trons övning. Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. (Fil. 4:6 7) ola österbacka 18

18 axplock Ett glatt, gott och trösterikt budskap evangelium finns i hela Skriften och handlar om Kristus, Guds Son, som för vår skull har blivit människa, lidit, dött och uppstått och nu har all makt i himmelen och på jorden. Evangelium är en krönika, en berättelse om Kristus och vad han har sagt, gjort och lidit. Den ene berättar det på ett sätt, den andre på ett annat. Men hela tiden handlar det om detta, att Kristus är Guds Son, som för vår skull har blivit människa och lidit och dött men åter uppstått och nu har all makt i himmel och på jord. I inledningen till Romarbrevet säger Paulus klart och tydligt vad evangelium är: Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna, evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre. Där ser du att evangelium är en historia om Kristus, Guds och Davids Son, som har dött och uppstått och nu är upphöjd över allting. Det är om detta evangelium handlar. Eftersom det inte finns mer än en Kristus, finns det inte heller mer än ett evangelium. Och eftersom Paulus och Petrus inte lär något annat om Kristus, så är deras brev ingenting annat än evangelium. Ja, också det som profeterna förkunnar, när de talar om Kristus, är ett lika sant och klart och rätt evangelium som det vi finner hos Matteus och Lukas. När Jesaja i sitt femtiotredje kapitel talar om hur Herrens lidande tjänare skall bära våra synder och dö för oss, så är det ett klart evangelium han förkunnar. Det är alltså inte bara i evangelierna vi finner evangelium utan i hela Skriften. Får vi inte blick för detta, kommer vi aldrig att förstå något av vad Skriften vill säga oss och vi finner aldrig någon fast grund att stå på. Man gör evangeliet till en lagbok med föreskrifter om hur vi skall leva. Och man menar att Kristus, i likhet med andra heliga människor, är ett föredöme, som vi skall försöka efterlikna. För att du nu inte skall göra Kristus till en Mose, bör du uppfatta hans ord och lidande på två sätt. Det är till att börja med ett exempel som ställs fram för dig och som du bör följa. Det säger Petrus i 1 Petr. 2:21: Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. När du ser att Kristus ber, fastar, hjälper människor och visar kärlek mot alla, skall du göra på samma sätt. Men detta är nu det ringaste i evangeliet och gör egentligen inte skäl för namnet evangelium, ty därmed betyder inte Kristus mer för dig än vilken annan helig människa som helst. Sitt liv behåller han för sig själv och blir dig till ingen hjälp. Och på detta sätt blir ingen kristen utan bara efterföljare. Det är något mer som måste ske med dig. Det allra mest väsentliga i evangelium är detta, att du tar emot Kristus som en gåva från Gud, innan han blir ditt föredöme. När du alltså hör, att Kristus gör eller lider något, skall du inte tvivla på att han gör det för din skull och att han med allt vad han gjort och lidit är din egen. Han är det så helt, som om du själv hade gjort det och som om du själv vore Kristus. Det är detta som är evangelium. Det är Guds obeskrivligt rika gåva, som ingen profet, ingen apostel, ingen ängel riktigt kunnat beskriva och som inget hjärta riktigt kunnat fatta och förstå. Och det är detta evangelium om Kristus som kan ge glädje och frid åt vårt hjärta och som nu ljuder ibland oss som ett glatt, gott och trösterikt budskap. I Jes. 9:6 står det: Ett barn varder oss fött, en son bliver oss given. Är han given åt oss, måste han vara vår. Då måste vi också ta emot det som är hans, som om det vore vårt. Paulus skriver i Rom. 8:32: Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? När du alltså tar emot Kristus som en gåva och inte tvivlar på att han verkligen är din egen, så är du en kristen. Genom tron blir du löst från synden, döden och helvetet, och tron gör att du övervinner allt. Om detta kan man inte nog tala. Det är det sorgliga, att det är så tyst om denna predikan, fastän man alla dagar berömmer sig av att ha evangeliet. När du nu har Kristus som grund för din salighet, så följer det andra att han blir för dig ett exempel att följa, så att du ger dig ut i tjänst för din nästa på samma sätt som Kristus har betjänat dig. På det sättet kommer tron och kärleken i rörelse, Guds bud blir uppfyllt och människan är beredd att glatt och oförskräckt göra och lida allt. Därför är det viktigt att ha denna skillnad klar: Kristus som gåva ger näring åt din tro och gör dig till kristen, medan Kristus som exempel får dig att göra gärningar. Dessa gärningar gör dig inte till kristen, utan de kommer som frukt av att du först blivit kristen. Lika stor som skillnaden är mellan gåva och exempel, lika stor är skillnaden mellan tro och gärningar. Tron har ingenting eget utan bara Kristi liv och verk. Gärningarna har något eget, eftersom de är dina gärningar, men de utförs inte för din egen skull utan för din nästas. Därmed ser du att evangelium inte är en samling bud och föreskrifter, som fordrar våra gärningar. Det är i stället de gudomliga löftenas bok, där Gud lovar, erbjuder och ger oss alla sina välgärningar i Kristus. martin luther i inledningen till Kyrkopostillan Översättning: Ivan Hellström. (Texten lätt bearbetad.) 19

19 Aktivitetsdag B på sedan länge har Björn och jag sett fram emot lördagen den 26 september. Vi sätter oss i vår smutsiga Golf för att bege oss till Breanäs Missionsgård, där det är allaktivitets-dag. Hemma i Kristianstad, ja, hela vägen till Breanäs, är det mulet och dystert höstväder. Vi bestämmer oss för att be till Gud om att solen ska skina över Breanäs denna dag. Vi svänger in på den slingrande Breanäsvägen och då, just då, ser vi att Gud bönhört oss. Solen strålar från klarblå himmel, sjön Immeln ligger blank och vi tackar Gud och njuter av fantasin i hans skapelse. Hur mångfaldiga är inte dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat Ps.104:24. Det står redan många bilar på parkeringen, men vad gör de där borta? Aha, där är den manuella biltvätten! Vi bestämmer oss genast för att lämna vår bil för tvättning. Allt som uträttas på missionsgården denna dag görs till förmån för missionen på Breanäs. Arrangörerna vill med denna annorlunda och trevliga aktivitetsdag få oss att dela med oss och offra av våra pengar samtidigt som vi har roligt tillsammans. (Ett härligt nytänkande, tycker vi.) Med plånböckerna laddade med tjugo- och hundralappar börjar vi se oss omkring. Var ska vi börja? Vi går en runda bland de dignande loppisstånden. Här finns det mesta av såväl nyttiga som onyttiga prylar. Vi gör en del fynd: gummistövlar stl. 38, 16 st. köksknivar, tyg m.m. Lite längre bort sitter ett par män bland uttjänta nylonstrumpor, borstar och skoputsmedel. Alla personer iförda skinnskor erbjuds här en stunds avkoppling, medan de båda tjänarna ägnar sig åt att snygga till skorna. Intill loppmarknaden säljs årets skörd av frukt och grönsaker tillsammans med allehanda bröd och kakor. Luften är hög och solen ger värme denna underbara höstdag, då man bara kan förundras över hur stor Gud Breanäs är. Vi slår oss ner vid trädgårdsmöblerna för att äta de goda baguetter som husmor och hennes medhjälpare i köket har tillrett. Plötsligt hör vi bakom oss vacker musik tona fram. Luften fylls av välkända psalmer och sånger, och alla kan få njuta. När det blir tyst, lägger vi bara pengar i en låda, så fortsätter musikanterna. Nu är den eftertraktade hästskjutsen tillbaka! Genast fylls vagnen av åksugna passagerare. Åkkarl och ägare låter de båda ardennerhästarna ta oss ut på de vackra skogsvägarna kring Breanäs. Vi får tillfälle att riktigt insupa höstluften och trädens vackra färger och att bara njuta av att i stilla mak få uppleva Guds underbara natur. Under eftermiddagen får vi möjlighet att bjuda på de föremål som auktioneras ut. Efteråt kan alla fortsätta att handla. Vi gick till den gedigna växtförsäljningen med allt från ängsblommor och buskar till krukväxter och vackra höstbuketter. Inomhus är det vernissage och budgivning på tavlor av flera olika konst- Loppis, lösviktsgodis, ansiktsmålning, auktion, vernissage, stilla rum, ponnyridning, skoputsning 20

20 foto: anna-maj och lars andersson Många glada givare besökte Breanäs denna dag. närer. I ett Andrum glimmar ljus tillsammans med höstvackra löv. Där kan den som vill slå sig ner för att vara med på en stilla andakt och lyssna på dikter. Utomhus fortsätter besökare att spendera pengar för Guds rike t.ex. genom att provskjuta med både fotboll och luftgevär. En och annan lockas att cykla på en cykel med minst sagt kaotiska styregenskaper. Plötsligt ges signal om att tiden för att satsa på getbingot är ute. En välgödd get släpps in i den rutiga hagen. Det är många som har betalat hyra för en ruta. Spänningen är hög när nu geten ska kora en vinnare genom att markera en viss ruta. Priset blir även det något chokladliknande. Folk börjar dra sig hemåt med tömda plånböcker och i en del fall auktionsskulder. Det gick inte att ta miste på glädjen i givandet till Guds rikes utbredande denna dag. När man vet sig vara högt älskad av Gud och vill att fler ska få komma till tro och insikt om att de är återlösta av Kristus vilket händer på Breanäs Missionsgård kan man med glädje offra något av sitt överflöd. Vi vet ju att Gud har lovat att ha omsorg om oss och att han vill välsigna oss. Den som sår rikligt skall skörda rikligt Gud älskar en glad givare. Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk 2 Kor. 9:6 8. Tack, gode Gud, för denna vackra höstdag, som vi fått dela med dig och med varandra. Tack också för alla villiga människor, som utstrålade sådan glädje i sin tjänst för dig denna dag. Vi ber att du välsignar de pengar som kommit in. maria ekström bilvård, getbingo, musikhörna, viktgissning, fika, mopedrace. 21