SOLLEFTEÅ KLOCKSTAPEL restaurering av tak och fasader

Transkript

1 SOLLEFTEÅ KLOCKSTAPEL restaurering av tak och fasader Sollefteå socken, Sollefteå kommun, Ångermanland Murberget Länsmuseet Västernorrland, Dokumentationsenheten, Rapport 2011: 29, Bodil Mascher

2 2 Innehåll: Sid. Inledning 3 Objekt / dnr. Länsstyrelsens tillståndsärende Beställare Beställarens ombud Projektledare Entreprenör Arbetsbeskrivning Antikvarie Objektbeskrivning 3 Beskrivning / Historik 3 Kulturhistorisk status 7 Åtgärder och genomförande 7 Planerade åtgärder 7 Foton före restaurering 9 Genomförda åtgärder 19 Målningsarbeten 19 Använda kulörer 19 Fasader 19 Ljudluckor 27 Kulturhistoriska Iakttagelser 27 Fönster 32 Smide 35 Förgyllning 35 Plåtarbeten 40 Träarbeten 43 Antikvariska Synpunkter 49 Källor 49 BILAGOR 1. Sollefteå klockstapel, Sollefteå kommun, Västernorrlands län. Åtgärdsprogram Byggkultur AB, David Pettersson. 2. Produktblad utarbetat av BW Måleri, Sundsvall.

3 3 Inledning Objekt / dnr. Sollefteå klockstapel, Sollefteå kyrka, Sollefteå kommun. Länsmuseets dnr /84. Länsstyrelsens tillståndsärende dnr Beställare Sollefteå-Boteå kyrkliga samfällighet. Beställarens ombud Jan Leiknes, Sollefteå-Boteå kyrkliga samfällighet. Projektledare David Pettersson, Byggkultur AB, Häggdånger. Entreprenör BW Måleri AB, Sundsvall (GE), Zonora Bygg AB, Söråker, Y-plåt AB, Härnösand. Arbetsbeskrivning Sollefteå klockstapel, Sollefteå kommun, Västernorrlands län. Åtgärdsprogram Byggkultur AB, David Pettersson. Antikvarie Murberget Länsmuseet Västernorrland, Bodil Mascher. Objektbeskrivning Beskrivning / Historik Kyrkan och kyrkomiljön Sollefteå kyrka ligger på en höjd centralt i tätorten sydöst om stadskärnan. Kyrkan är byggd i sten med slätputsade murar och avfärgade i en brutet vitrosa kulör. Taket är brutet och valmat. Huvudingången är genom vapenhuset vid västgaveln.

4 4 Kyrkobyggnaden är medeltida men förstorades och byggdes om till en rokokokyrka med brutet och valmat tak under 1770-talet under ledning av stiftsbyggmästaren Daniel Hagman och hans son Per Hagmansson. Under ark. Gustaf Hermanssons restaurering byggdes ett tresidigt kor i öster, en sakristia i norr och en bred förhall/vapenhus i två plan framför ingången i väster sker nästa större restaurering under ark. Knut Nordenskjölds ledning i tidens anda. All dekormålning avlägsnades och man tog fram ursprunglig färgsättning på altaruppsättning, altarring, predikstol och läktarbarriär. Man byggde åter en ny sluten bänkinredning efter äldre mönster. En brudkammare inreddes vid södra läktartrappan. Ingång till kyrkogården sker genom en klockstapel, som står mittemot kyrkans huvudentré i väst och vars nedre del formar en stigport med smidesgrind. Strax söder om kyrkan ligger prästgården från 1963 ritad av arkitekten Nils Tesch. Stigporten i söder tillkom kring 1800-talets början. Klockstapeln Klockstapeln är av bottnisk typ, som utgör både klocktorn och portbyggnad. Det tredelade klocktornet med kvadratisk plan är klädd med stående vit slätpanel. Den nedersta bodbyggnaden är en portbyggnad med portgång i öst-västlig riktning mot kyrkporten. Takytorna är kopparklädda och insvängda på den nedersta avsatsen. Den beskrivs av Anders Stjernberg som en fyrkantig rådstuga och har tättspröjsade tvåluftsfönster mot norr och söder. Ovanpå ligger den indragna mellanvåningen med ett rundbågefönster mot väster och därpå en ytterligare indragen klockvåning under ett karnissvängt kopparklätt tak. Klockvåningen har dubbla stickbågade ljudluckor i alla väderstreck. Överst finns en fyrsidig öppen lanternin krönt av förgyllt kors och klot. Fasaderna är klädda med en putsimiterande gammal slätpanel. Denna paneltyp var populär i påkostade miljöer redan från sent 1700-tal, då den påförd ljusgul färg skulle efterlikna den ljusgula sandstenen i franska slott. Slätpanel var särskilt förekommande i Härnösand bland svenska städer. Knutlådornas liggande panel har en stenimiterande hörnrusticering. Klockstapeln uppfördes 1801 och hade flera föregångare men utan ingång genom stapelfoten. Den första omnämns var stapeln i starkt behov av ommålning. Somliga föreslog rödfärgning, andra "bestruken med tjärvatten" eller gulfärgad som tidigare, enligt prästen och hembygdsforskaren Erik Modin. Men prosten Runstens vilja att måla den vit gick segrande igenom vid sockenstämman och stapeln har sedan dess varit vitmålad.

5 är klockstapeln i behov av reparation och ommålning. Församlingen ville inte ha någon ändrad kulör eller arkitektur på klockstapeln och kyrkorådet har anlitat ark Waldemar Granlund, som upprättar en arbetsbeskrivning daterad den 6 april. Där står att ingen förändring av kulörer eller exteriör planeras utan arbetsbeskrivningen avser endast rena underhållsarbeten. De fyra stora ljudluckorna ska repareras och justeras så att de sluter tätt. Ett takstolsben behöver extra stöd. Två fönster ska nytillverkas med de gamla som förlaga och med återanvända beslag och foder. Ljudluckorna ska förses med plåtlister upptill och droppbleck nertill och fasadernas plåtbeslag ska förses med ståndlister mot vägglivet. Fasader, snickerier och väggarna i portgången ska enligt handlingen ommålas med linoljefärg, färgen ska innehålla blyvitt. Bänken i portgången ska målas likt väggarna och golvet behandlas med kokt linolja. Alla takytor, plåtbeslag och smide ska målas med svart linoljefärg utfördes utvändiga plåtarbeten på klockstapeln, som projekterades av ing. Bengt Wedin, Östersund. Taktäckning, listverk och andra plåtavtäckningar på både kyrka och klockstapel, som då utgjordes av målad förzinkad järnplåt, ersattes med kopparplåt. Klockstapelns två stuprör av järnplåt byttes mot dito i koppar skedde senast en ommålning av fasader i samband med exteriör och interiör restaurering av kyrkan ledd av ark. Karin Nordåker, Bjerkings Ingenjörsbyrå AB. Västra fönstret som var i dåligt skick restaurerades och ommålades. Kyrkan och klockstapeln på ritning från 1828 av O. Ohlsson, Ekdahls samling, ATA.

6 6 Kyrkan och klockstapeln på foto från 1912 av Arvid Holmstedt. Länsmuseets fotosamling, mapp 343, Dg 182. Klockstapeln med blindfönster. Den bottniska klockstapeln Sollefteå klockstapel fungerar både som klocktorn och portbyggnad och tillhör den bottniska klockstapeltypen, som från 1720-talet introducerades i Ångermanland och av timmermannen Hans Biskop från Österbotten och spreds till övre Norrlands kustbygder. Den bottniska klockstapeln, beskriven av arkitekturhistorikern Manne Hofrén, har nederst en kubisk underbyggnad, som också kunde ha portgång och därpå i avtrappande storlek mindre kuber eller lanternin med lökformad spira. I Finland byggdes samma typ främst i Österbotten. Klockstaplarna anses som ett typiskt svenskt bidrag till arkitekturtraditionen. Klockstaplar finns både i Finland och Norge men inte med samma långa kontinuitet, i samma stora variation eller i ens tillnärmelsevis samma antal. I Norge finns endast en stapel med stolpkonstruktion, i Finland flera och de flesta tillhör den bottniska typen och fungerar både som klocktorn och portbyggnader. (Åman, Anders / Järnfeldt-Carlsson Marta: Träkyrkor i Sverige, Laholm 1999). Före års krig var flera träsnidare och byggmästare från finska sidan som Biskop, Nils Fluur och Jacob Rijf verksamma i kyrkor på båda sidor Bottenviken. En kunglig förordning om att klockstaplar i trä inte längre fick byggas kom redan kom påbudet att allmänna byggnader, däribland kyrkor, bara undantagsvis fick byggas i trä. Trä behövdes i den för Sverige så viktiga järnhanteringen.

7 7 Kulturhistorisk status Klockstapeln omfattas av skydd enligt Kulturminneslagen kap. 4. Åtgärder och genomförande Planerade åtgärder Målningsarbeten Tidigare skick Fasader, luckor, fönster och lanternin uppvisade målningsskador generellt och skulle ommålas utvändigt med linoljefärg. Fasaderna som hade flera krackelerande färgskikt skulle rengöras från samtliga färglager för att uppnå ett gott resultat. Senaste gången klockstapelns fasader rengjordes från samtliga färgskikt var På portbyggnaden förekom flagnande färg främst på södra och västra fasaderna och ovanför vattlisten över stensockeln. Kraftigare färgskador syntes på portbyggnadens överbyggnad (kuben ovanför), där fasadytor mot söder och väster hade djupa springor med uppsprucket kitt, där vatten har kunnat komma in. Portgången i portbyggnaden hade färgskador och sedan tidigare övermålade färgskador på panel och fotsockel främst på portbyggnadens norra sida vid ingången mot väster. Smidesgrindar med överstycke och handledare hade smärre rostskador och var i behov av ommålning. Rostfläckar skulle efter rengöring rostskyddas med Isotrol Grund och målas i befintlig kulör med svart linoljefärg 2 ggr. Planerade kulörer: Fasad utom lanternin: S 1005 Y 50 R alt. S 0907-Y50R. Omfattningar: S 0603 Y 40 R alt. S 0907-Y40R. Luckor: brytes på plats. Lanternin ut- och invändigt: S Y 40 R.

8 8 Portgång invändigt, väggar / tak: S Y 40 R. Lakuner spacklas med norskspackel. Fönster: S 2502-G. Karmfals och kanter på ytterbågar ska målas likt utvändigt. Plåt/ smidesarbeten Plåtanslutningar och avtäckningar var i behov av förbättringar. Listverk av plåt var utförda i delar med glapp i skarvar. Under ljudluckorna behövde plåtlisten mellan takfall och fasad tätas. Rundlisten hade bristfälligt utförda hörn och hade otäta överlappningsskarvar. På taket förekom falser som var klippta och det fanns öppna spikhål i plåten. På lanterningolvet var avtäckningar kring hörnpelarna bristfälliga. Korset på spiran satt löst och det fanns korrosionsskador i anslutning av järn mellan kors och det kopparklädda kupoltaket. Förgyllningar Kors och glob, sol på smidesöverstycke dubbelförgylles. Blästring, rostskyddsmålning med blymönja, gul linoljefärg i två strykningar och dubbelförgyllning. Trälagningar Stomme Komplettering av taksparrar skulle göras på nedre takfallet. Nedersta plåtklädda takfallen var nersjunkna, främst på portbyggnadens östra sida. Detta hade troligen orsakats av tung snöbelastning när fotrännor och snörasskydd hade monterats på taket 1974 samt av brister i takkonstruktionen. Befintliga taksparrar satt alltför glest och det fanns en del bristfälliga äldre lagningar. Rötskador som förekom på klockdäcket skulle ersättas med friskt tättvuxet virke i fura. Ljudluckor Träet i samtliga ljudluckor har slagit sig så att luckorna är otäta upptill. Nertill har de stängare. Det fanns smärre rötskador på en ljudlucka mot öster.

9 9 Foton före restaureringen Klockstapelns västra fasad. Ett fönster har fallit ner och skadats Portbyggnadens västra fasad, där ett fönster fallit ner och skadats.

10 Färgskador på klockstapelns SO hörn Färgskador på portbyggnadens östra fasad.

11 Nedersta delen av norra fasaden med färgskador ovanför vattlist över sockeln Panel i portbyggnadens norra sida vid ingång mot väster.

12 Portgångens nordöstra del vid östra ingången. Väggyta före ommålning med enstaka bredare spalt mellan bräderna Färgskador på övre delen av lucka mot söder (portbyggnadens överbyggnad).

13 Färgskador på södra fasaden (portbyggnadens överbyggnad Färgskador på portbyggnadens överbyggnad, västra fasaden vid ljudlucka.

14 Färgskador på västra fasaden (portbyggnadens överbyggnad) Färgskador runt fönster, norra fasaden.

15 Färgskador på fönsterbågar, portbyggnadens södra fasad Rost och mönjegrund på portgångens grind i väster.

16 Det östra nersjunkna takfallet på klockstapeln före komplettering av taksparr Klockvåningens golv med rötskadade rotben.

17 Befintliga äldre taksparrar på östra takfallet Tidigare lagning. En senare tillverkad sparre på västra sidan. Nu i behov av förstärkning.

18 Tidigare lagning. Sparre på västra sidan med infälld bristfällig lagning som ger vika Södra takfallet med sparrar av plank.

19 19 Genomförda åtgärder Målningsarbeten Använda kulörer Fasader utom lanternin: kulör S1005-Y50R, brutet vit (tidigare S0505-Y60R brutet vit). Omfattningar, takfot: S0603-Y40R, ljust gråvit (tidigare S0500-N vit). Portbyggnad, portgång: S0603-Y40R (tidigare S0500-N vit). Lanternin. insidor, utsidor: S0603-Y40R (tidigare S0500-N vit). Fönster: S2502-G, grå lika befintligt. Karmfals och kanter på ytterbågar har målats likt utvändigt. Luckor S7502-G, grå lika befintligt. Smidet är ommålat med linoljefärg i befintlig svart kulör, rostfläckar har behandlats med Isotrol Grund före ommålning. Kors med glob, sol på smidesöverstycke: Linoljefärg (efter mönjegrund), kulör S Y 20 R som underlag till dubbelförgyllning. Fasader Rengöring Fasaderna var målade med ett flertal tjocka färgskikt, som enligt bygghandling skulle rengöras genom borttagning av samtliga färgskikt. Grundfärg som hade dragit in i träytan fick sitta kvar efter rengöringen. Tvättning gjordes med ammoniak och speedheater användes och fasaderna rengjordes enligt arbetsbeskrivning hade man påbörjat skrapningen av nedersta portbyggnaden. Provytor för rengöringsgrad på portbyggnaden besiktades och godkändes med undantag av mindre yta vid östra ingången mot kyrkan där det fanns någon smärre skrapskada i träet, som jämnades av. När man började rengöringen av portbyggnadens överbyggnad fanns djupa springor med uppsprucket kitt på fasadytor mot söder och väster. Befintligt kitt fick mestadels sitta kvar på kvistar och ojämnheter, eftersom en naturligt ojämna träytan kunde

20 20 förstöras vid ytterligare skrapning. Efter rengöringen kunde fasaderna uppvisa ett tättvuxet panelträ, som är välimpregnerat av oljefärg genom årens lopp. På fasadytorna förekom kitt i bredare spalter mellan panelbräderna. Generellt såg det befintliga kittet ut att sitta bra och fick därför sitta kvar i möjligaste mån, såvida det hade god vidhäftning och inte satt löst på något ställe. En färgundersökning gjord 2010 inför nuvarande ommålning av Sollefteå klockstapel visade spår av en ljusgul kulör, som kunde vara en grundfärg. Det finns även uppgifter om att klockstapeln hade 4 gulmålade fötter, dels verkliga, dels blinda, på vardera av de två nedersta våningarna, enligt ett inventarium förtecknat den 14 dec Vid rengöring av fasaderna fanns inga spår av gul färg Rengöringsprov med infraröd värme respektive kemisk rengöring efter ett dygn (th).

21 Provyta rengöring på östra fasaden Rengjord fasad mot norr på lanterninen.

22 22 Målning fasader Fasaderna har ommålats med Engwall & Claessons linoljefärg Lasol i delvis samma kulörer som befintliga men med en färgton något närmare kyrkans brutet vita med rosa ton. Färgen har förtunnats enligt leverantörens anvisning med alifatnafta (grundfärg 40 %, mellanstrykning 20 %, färdigstrykning oförtunnad). Samtliga kulörer har följt Åtgärdsförslaget med kulörnummer framtagna av målerikonsult Lars-Erik Sjögren. Klockstapelns omfattningar, portbyggnadens portgång och lanterninen fick en gråvitare ton än den befintliga standardvita. Provytor för fasader och omfattningar gjordes före ommålningen. Efter rengöring och grundmålning fanns springor mellan panelen av varierande bredd på vissa ytor. Man befarade att panelen inte skulle bli lika slät som tidigare och återfå karaktären av slätpanel och frågan var i vilken omfattning man skulle påföra nytt kitt. Därför föreslog projektören provytor med färgborttagning, grundning, därpå bredspackling av mer eller mindre hela ytan med linoljespackel. Därefter grundning av de spacklade ytorna, samt mellanstrykning och slutstrykning av hela fasadytan (byggmötesprotokoll ). Det andra alternativet var färgborttagning och grundning, sedan spackling av endast stora ojämnheter och skarvar med kittbortfall med linoljespackel, varpå spacklade ytor skulle grundas innan hela fasaderna skulle mellanstrykas och slutstrykas med linoljefärg. Ovanstående provytor fullföljdes dock ej utan man gjorde en sparsam spackling på nedersta kuben, i övrigt nästan inte alls, efter färgkonsulten L.E. Sjögrens anvisning med norskspackel (platsblandat linoljekitt tillsatt med lite vatten). I portgången fanns millimetersmala spalter som inte kittades utan kom att täckas av målningen, enstaka bredare springor kittades dock. Enstaka rostiga spikskallar blymönjades före målning efter Introtekniks system. Man var noggrann med grundmålning samma dag efter användning av speed-heatern. På en yta av ca 2 kvm på portbyggnadens norra sida mot NV hörnet, där färgen hade bäst vidhäftning, har alla färgskikten sparats till kommande generationer att upptäcka. Slutresultatet av ommålningen blev gott och fasaderna fick den karaktär en stenimiterande slätputs brukar ha och ingen panelyta bredspacklades vid ommålningen. Slutbesiktning hölls Blindfönster På en etage under klockvåningen på samma höjd som västra fönstret har man målat grå rundbågar imiterande fönster- eller ljudluckor på alla fasader. De gråmålade rundbågarna har en vitmålad omfattning av trä och en tvärpost upptill. När man började skrapa fasaden upptäckte man att nuvarande gråmålade rundbågar dolde tättspröjsade

23 23 blindfönster på alla sidor. Projektören föreslog uppmålning av tidigare blindfönster, vilket församlingen i förstone godtog. En antikvarisk utredning skulle dock ha gjorts på ett tidigare stadium kring vad framtagning av blindfönstren skulle innebära och därför målades fasaderna likt tidigare i befintliga kulörer (se Antikvariska Synpunkter). Antikvarien gjorde en genomsökning av äldre fotografier och handlingar. I Länsmuseets fotoarkiv förekommer foton från 1912 med blindfönster målade på klockstapeln, ljudluckorna ser ut att vara mycket mörka, ev. tjärade. Fotograf är Arvid Holmstedt. Blindfönstren finns också på ett foto från 1940/50 av Viktor Holmlund. På foton från 1951 av A. Ekman, Sollefteå har förändringar skett som visar, att blindfönstren då har blivit övermålade, och ser ut som idag. Nuvarande utseende har således funnits under en så pass lång period, som de senaste 60 åren De framskrapade blindfönstren målades, liksom de riktiga ljudluckorna i våningen ovanför, i befintlig grå kulör efter dokumentation av blindfönstren Provyta för grundmålning på östra fasaden.

24 Kittade spalter på norra fasaden Lanterninen invändigt efter färdigstrykning.

25 Lanterninens takfot efter färdigstrykning Fasadyta mot väster efter färdigstrykning.

26 Gammal träplugg på norra fasaden.(efter färdigstrykning) Nymålad fasad och port mot väster.

27 Portbyggnadens östra och norra fasader efter restaurering. Ljudluckor Klockstapeln har stora tätt sittande ljudluckor på alla fasader, som målades i befintlig grå kulör dvs. NCS 7502 G efter att en bit av färgskiktet togs till måleriets verkstad i Sundsvall och jämfördes med färglikare. Ljudluckorna är till en början något mörkare grå än tidigare urblekta färg. Under renskrapningen av ljudluckorna fanns en grön kulör men bara på vissa luckor. Under den gröna fanns en svart kulör. Ett fotografi från 1912 av Arvid Holmstedt visar att ljudluckorna har varit svarta, svartgrå eller tjärade. Kulturhistoriska iakttagelser Blindfönstren upptäcktes i våningen under klockvåningen. Spår av vit färg avbildade spröjsverk. Spröjsar och tvärposter är även skurna i träet. På lanterninens innervägg och innertak fanns efter rengöringen mängder av signaturer av de målare som genom åren varit sysselsatta med målningsarbeten på klockstapeln.

28 Detalj av framskrapat blindfönster mot norr Detalj av framskrapat blindfönster på norra fasaden.

29 Detalj av framskrapat blindfönster på norra fasaden Under den grå kulören fanns en grön och en svart kulör på vissa av de renskrapade ljudluckorna.

30 Lanterninens östra innervägg och tak Lanterninens södra innervägg och tak.

31 Lanterninens södra innervägg och tak Lanterninens västra innervägg och tak och och årtalet 1868.

32 Lanterninens norra innervägg och tak. Fönster Fönstren har riktats och slipats med frigång undersidor och övriga kanter. Fönstren har rengjorts till fast underlag, kittkompletterats och ommålats med Engwall & Claessons linoljefärg Lasol i samma kulörer som befintliga. Målade hörnbeslag har rengjorts och behandlats med Isotrol Grund och beslagen är fyllda med linoljekitt före återmontering och ommålning. Fönstren, som var skruvade, är fästa på samma vis som tidigare. I förekommande fall har stjärnskruv på beslag ersatts med spårskruv. Den ena fönsterbågen på västra fönstret hade tidigare hade fallit ner på marken och alla glas måste ersättas utom tre av olika typ. De ersatta glasen var gammalt begagnat antikglas från Sundsvall. Bågen som fallit ur hade lindriga skador som limmades och pressades ihop. Det trasiga gångjärnet kunde efter sökning i gamla reservlager ej ersättas med ett likadant begagnat. Ett äldre gångjärn monterades. De befintliga glasen i den andra bågen bestod dels av gammalt glas som var ofärgat eller mer eller mindre svagt grönaktigt, dels av planglas. Den hade överlag en mycket väl utförd kittning och målning. Insidan var omålad.

33 Bågen i västra fönstret fick ett par knappt synliga lagningar (övre delen av bilden). 33

34 Den skadade bågen rengjord från kitt med slipad fals Bågar i västra fönstret, nedan insidor.

35 35 Smide Portgångens grind mot väster målades på verkstad i Sundsvall. Grind med överstycke, handledare och lanterninräcket har ommålats med linoljefärg 2 ggr lika befintligt. Smärre rostskador har skrapats, borstats, tvättats och rostskyddats med Isotrol Grund före ommålningen Penselstrukna nymålade ytor på smidesgrind. Förgyllning Kors med glob samt sol på smidesöverstycke har behandlats med dubbelförgyllning på verkstad. delarna blästrades och rostskyddsmålades med Isotrol linoljebaserade mönjegrund 2 ggr (10 % förtunning 1 ggr, oförtunnad 1 ggr). Därefter strykning med gul linoljefärg 2 ggr (20 % förtunning 1 ggr, oförtunnad 1 ggr), kulör S Y 20 R. Blästring, rostskyddsmålning med blymönja (10 % förtunning 1 ggr, oförtunnad 1 ggr). Linoljefärg (20 % förtunning 1 ggr, oförtunnad 1 ggr). Kulör S Y 20 R. Blästring, rostskyddsmålning med blymönja (10 % förtunning 1 ggr, oförtunnad 1 ggr). Efter grundning dubbelförgyllning med två skikt guld. Korsets stomme av trä var helt frisk och korsbenet av trä som omsluter ett fyrkantsstål, går ner ett stycke mot hjärtstocken. Man beslutade att inte täta glipan mellan globen och spirans kopparhätta. Träet har inte heller tidigare haft något kitt eller tätmassa och träet under har hållit sig friskt. Flera plåtar på spirans skivplåt hade förstorade spikhål. Spikhålen har lötts ihop med en tennlegering, vilket gör att man slipper byta ut hela skivplåtar.

36 Första bladguldskiktet läggs på kulan. 36

37 Förgyllning av korset Första bladguldskiktet läggs på korset.

38 Första bladguldskiktet läggs på korset Kors och glob på plats efter dubbelförgyllning.

39 Globens fäste på spiran Globens fäste på spiran.

40 40 Plåtarbeten Plåtarbeten har utförts efter arbetsbeskrivning med gott hantverksmässigt utförande. Rundlist och sockellist av koppar med deformationer och bristfälliga utföranden har nytillverkats av koppar. Rundlisterna har nytillverkats lika de gamla. Plåtbeklädnaden har formats efter trästommen som ligger inuti, varför rundlistens hörn sinsemellan är något olika. Vattblecken ovanför luckorna är på vissa luckor någon decimeter för korta. Ståndskivorna ovanför rundlisten har ej skruvats fasad, eftersom de tycks sitta bra ändå. Om de ska skruvas sätter man i så fall skruvarna på 20 cm avstånd från varandra. De är falsade på undersidan och fästa i sidled på så vis att de är instuckna i varandra. Om de skruvas dikt an fasaden befarar man att de kan bli buckliga och om man inte skruvar igen så att det sluter tätt kan glapp och fukt kan komma in i skruvhålen. Man beslutar att avvakta till garantitiden ut innan man skruvar. Förstorade spikhål på spirans skivplåt hade lötts ihop med en tennlegering, vilket gör att man slipper byta ut hela skivplåtar. Man behövde ej täta glipan mellan globen och spirans kopparhätta. Underliggande trä har hållit sig friskt och har inte heller tidigare tätats med kitt eller tätmassa. Lanterninen har fått hörnbeslag i koppar. Fästen på hörnbeslagen har isolerats med blyplåt mot lanterninräcket Nytillverkad rundlist på västra sidan.

41 Nytillverkad sockellist på NO hörnet Spikhål på spirans skivplåt lagade med tennlegering.

42 Takfall mot öster efter komplettering med extra sparre Lanterninens hörnbeslag och nymålat smidesräcke.

43 Lanterninens hörnbeslag. Blybricka mellan koppar och järnsmidet. Träarbeten Ljudluckor På insidan av ljudluckorna som inte slutit tätt har brädor slagits som följare. Dessa har målats i ljudluckornas kulör för att inte synas när ljudluckorna öppnas. En stående bräda på ljudluckan mot öster hade rötskador och ca 50 cm brädan har ilagats med friskt virke. Stomme Takplåten på det konkava taket, som hade sjunkit ner, främst på östra sidan har fått invändiga förstärkningar av takkonstruktionen. De nytillverkade träkonstruktionerna av tättvuxen fura har tillverkats på ett hantverksmässigt sätt med en utformning som klart redovisar att de tillhör klockstapelns sentida nytillskott. Plåten var mest nersjunken på östra sidan. Där har man fällt in en extra taksparre av kantställd plank mellan de äldre befintliga. En tidigare skarvad taksparre av plank på västra takfallet, som var skadad i fogen, har reparerats.

44 44 De ursprungligaste sparrarna var tillverkade av fyrskäringar som utformats med bilyxa efter det konkava takfallet. Det förekommer även senare eller bristfälliga lagningar på några ställen. På västra och södra takfallet förekom sedan tidigare sekundära förstärkningar med sparrar av plank. Då projektören under arbetets gång upptäckte bristfällig stabilitet i stommen gjordes även förstärkande konstruktioner i klockvåningen. En snedsträva av plank byggdes på västra sidan mot den nya sparren i vinkel mot en golvbjälke. Man ville ej utföra den nya konstruktionen i fyrskuret virke likt de äldre fyrskäringarna, eftersom detta enligt uppgift skulle kunna orsaka oväntade spänningar som äventyrar klockstapelns stabilitet. På klockdäcket har rötskadorna vid västra väggen åtgärdats, där en ljudlucka inte hållit tätt nertill. Två rötskadade rotben renskars skulle ersättas med två gamla rotben i friskt virke. De befintliga rotbenen satt med genomgående skruv i vardera dörrblad på ljudluckan och kunde ej lossas genom byggnadsställningens placering. Eftersom rotbenen har behållit sin funktionsmässiga betydelse fick de renskurna rotbenen sitta kvar och de som skaffades för ändamålet sparas för framtida bruk. Underliggande lösa golvbräder hade rötskador i ändarna mot den fuktbelastade väggen. Bräderna kunde renskäras och vändas åt andra hållet, där träbortfall var av mindre betydelse för funktionen. Bärlinan har renskurits från rötskadat trä och ett avrinningshål har borrats upp Ilagad brädbit på ljudlucka mot öster.

45 Nytillverkad taksparre mot öster, klockstapelns nedersta takfall Nytillverkad taksparre mot öster med anpassning efter de ojämna rotebräderna och takfallets konkava form. Klockstapelns nedersta takfall.

46 Tidigare gjord förstärkning på södra takfallet Nytillverkade extra takstöd för klockstapelns nedersta takfall mot öster.

47 Efter ny inmonterad taksparre, klockstapelns nedersta takfall mot öster Rötskadat rotben närmast hörnet.

48 Rötskadade rotben på västra sidan Renskuret rotben och bärlina.

49 49 Antikvariska synpunkter Omfattningen av slätpanelens kittning var en svår avvägning. Resultatet blev, att endast en sparsam kittning gjorde och tillstånd och s en av klockstapelns slätpanel. Hur man än gör, rör sig ändå träet till skillnad från kitt och färg. Sprickor brukar uppstå med tiden även på en putsimiterande slätpanel. Att panelen visserligen inte helt slät på nära håll. Men just att det som på långt håll ser ut som en stenbyggnad på nära håll visar sig vara en gammal fin slätpanel med topp- och rotsidor, är i sig en spännande upptäckt. Blindfönstren: Resultatet blev att de sedan länge övermålade blindfönstren dokumenterades och målades på samma sätt som förut, eftersom tiden var alltför knapp att hinna ta fram nödvändiga underlag. Dessutom är en framtagning av tidigare övermålade blindfönster en betydande förändring av exteriören, vilket enligt Kulturminnelagen kräver ett tillstånd från Länsstyrelsen. Frågan gällde också ett stort antal människor, som bor på platsen och som skulle få leva med ett sådant beslut länge. Källor Hofrén, Manne. Norrländska klockstapelmästare under 1700-talet i: Nordsvenska studier och essayer. Kalmar Kyrkobyggnader Del 4: Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ångermanland. Riksantikvarieämbetet. Stockholm Modin, Erik: Sollefteå kyrka. Några anteckningar, Sollefteå Telhammer, Ingrid: Ådalens kyrkor, Arkiv: Murberget Länsmuseet Västernorrlands arkiv, mapp F2: 34 C, Målningsbeskrivning för in- och utvändiga arbeten vid Sollefteå kyrka, Bjerkings Ingenjörsbyrå AB, ark. Karin Nordåker, ATA