Svenska Hypofysregistret. Årsberättelse 2007

Transkript

1 Svenska Hypofysregistret Årsberättelse 2007

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INTRODUKTION 2 SVENSKA HYPOFYSREGISTRET 2 SVENSKA HYPOFYSGRUPPEN 3 EKONOMI 3 ANSVARIGA FÖR REGISTRET 4 HYPOFYSEN 5 ORDLISTA/LISTA ÖVER FÖRKORTNINGAR 7 RAPPORT AKTUELL RAPPORT 15 SÄRSKILDA RAPPORTER AKROMEGALI 16 CUSHINGS SJUKDOM 23 HYPOFYSINSUFFICIENS 27 1

3 INTRODUKTION Hypofystumörer är sällsynta sjukdomar. De kan leda till överproduktion av hypofyshormoner, brist på hypofyshormoner och lokal påverkan t ex på synnervskorsningen. Många patienter lever under många år med sin sjukdom, och även patienter som bedöms vara botade skall följas under lång tid. För att utveckla och bedöma kvaliteten i vården är det nödvändigt att följa patienter under mycket lång tid. I Sverige finns unika möjligheter för detta arbete. Dels blir en mycket stor andel av patienterna (med undantag för kvinnor med små prolaktinom, se nedan) bedömda av eller i samråd med universitetssjukhusen, detta gör det möjligt att identifiera och registrera de flesta patienter. Dels gör svenska personnummer det möjligt att följa upp i stort alla patienter. SVENSKA HYPOFYSREGISTRET Svenska Hypofysregistret drivs av Stiftelsen för forskning och utveckling inom hypofysområdet (Svenska Hypofysgruppen). Syftet med registret är att ge en samlad bild av hur vården för patienter med hypofystumörer fungerar i Sverige. Nya behandlingsmetoder tillkommer och lokala behandlingstraditioner förändras över tid. Operationstekniken utvecklas, likaså röntgentekniken. Allt detta gör det svårt för en enskild läkare eller enhet att få en bra bild av sina behandlingsresultat, och det finns också ett stort behov av att kunna jämföra sina egna resultat med andra kliniker i Sverige och mot internationella resultat. Det är också viktigt att studera hur sjukdomen och olika behandlingar påverkar patientens livssituation. Från hösten 2008 ingår därför ett livskvalitetsformulär och uppgift om arbetsförmåga påbörjades arbetet med Hypofysregistret. Registrering i registret påbörjades 1991, och var då baserad på pappersblanketter. Systemet var tungrott och registreringen avtog/upphörde byggdes ett nytt register baserat på webb-baserad inmatning (det första i sitt slag), och registreringen återupptogs 2002 i ett par regioner för att 2003 omfatta alla regioner. Ett problem för registret har varit de patienter som kom till diagnos Det har funnits en ambition att få med även dessa i registret, men det har varit svårt då det varit ett mycket tidskrävande arbete. Detta har gjort att inmatning även av nya patienter blivit fördröjd, och det har varit svårt att få registreringen fullständig. Till detta bidrar att registret saknar medel att anställa personer som kan arbeta med detta. Nyregistrering av patienter sker huvudsakligen via universitetssjukhusen då de flesta patienter bedöms där, eller i samråd med endokrinolog, neurokirurg, onkolog och neuroradiolog på multidiciplinära ronder. Detta system gör att de flesta patienter fångas upp, men då många patienter sköts på andra enheter, ffa på centralsjukhusen, har det varit svårt att få uppföljning av patienterna att fungera. Den patientgrupp som är särskilt svår att fånga, och som därför är dåligt representerad i registret, är kvinnor med små prolaktinom. Dessa patienter söker ofta gynekolog pga menstruationsstörningar, och behandlas av dem, många gånger i privat vård. Registret har utvecklats av, och finns på Onkologiskt Centrum (OC), Karolinska Universitetssjukhuset, och ligger inom det rikstäckande landstingsnätet Sjunet, en säker lösning för sjukvården med registrering via webben. Data lagras i accessformat på en server fysiskt placerad på Onkologiskt Centrum i Stockholm. På varje universitetssjukhus finns 2

4 minst en, i de flesta fall flera personer, som har möjlighet att logga in i registret och som registrerar data. Användarna är förhållandevis få och har personliga inloggningsuppgifter. Man har tillgång till sin egen regions data, och kan jämföra sina patienter mot riket som helhet. Vid mer avancerade beräkningar utnyttjas statistisk hjälp från OC. Data registreras on-line i tre olika blanketter. För den som så önskar finns möjlighet att samla in informationen på pappersblanketter för senare inmatning. Anmälningsblanketten innehåller uppgift om diagnos, tumörklassifikation, tumörstorlek, eventuell hormonell överproduktion eller hormonbrist, om patienten har påverkan på synen, samt vilken behandling som i första hand planeras. Behandlingsblanketten innehåller uppgift om vilken/vilka behandling/behandlingar som patienten fått (kirurgi, radioterapi, medicinsk behandling), samt information om dessa (t ex typ av kirurgi eller strålning, PAD vid kirurgi). Då patienten kan få flera behandlingar vid olika tillfällen, har många patienter mer än en behandlingsblankett. Uppföljningsblanketten skall fyllas i och registrera aktuellt status 1, 5 och 10 år efter diagnos, men kan också fyllas i vid annan tidpunkt Dessa innehåller uppgift om eventuell tumörrest, ögonstatus, hormonellt status, eventuell hormonsubstitution och/eller medicinsk behandling samt patientens status. Eventuell komplikation till kirurgi registreras. Fr o m hösten 2008 inkluderas livskvalitet (EQ-5D) och arbetsförmåga vid alla registreringstillfällen. SVENSKA HYPOFYSGRUPPEN Svenska Hypofysgruppen bildades 1990 på initiativ av Sigbritt Werner, sedermera professor i endokrinologi på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Från början var det en intressegrupp inom MFR, men agerar numer självständigt. I gruppen finns representanter för endokrinologi, neurokirurgi och onkologi vid landets alla universitetssjukhus. Gruppens ordförande är Britt Edén Engström, Akademiska sjukhuset, Uppsala. EKONOMI Svenska Hypofysgruppen (och därmed även Hypofysregistret) har tidigare haft stöd från MFR Medicinska Forskningsrådet (upphörde 2000) och från läkemedelsindustrin (upphörde 2004 förutom att Novartis betalat en del omkostnader vid gruppens möten). Direkta kostnader för registret har bekostats av Svenska Hypofysgruppen. Då det inte finns några pengar avsatta för Hypofysregistret bekostas arbetet med registret olika i regionerna. Sköterskor har haft svårt att hinna med inom ramen för sitt ordinarie arbete. I vissa fall har stipendier utbetalats och i vissa fall har registerarbetet bekostats med forskningsanslag. Läkare har framför allt arbetat med registret på obetald tid. 3

5 ANSVARIGA FÖR REGISTRET: Registerhållare: Britt Edén Engström Sektionen för Endokrinologi och Diabetesvård Akademiska sjukhuset UPPSALA UMEÅ Norra regionen Norrlands universitetssjukhus Per Dahlqvist UPPSALA Uppsala-Örebro regionen Akademiska sjukhuset Britt Eden Engström ÖREBRO Uppsala-Örebro regionen Universitetssjukhuset Örebro Eva Rask STOCKHOLM Stockholms regionen Karolinska Universitetssjukhuset Solna Charlotte Höybye Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge Patrik Löfgren LINKÖPING Sydöstra regionen Universitetssjukhuset Bertil Ekman GÖTEBORG Västra regionen Sahlgrenska Universitetssjukhuset Thord Rosén LUND Södra regionen Universitetssjukhuset i Lund Stig Valdemarsson MALMÖ Södra regionen Universitetssjukhuset MAS Margareta Bramnert 4

6 HYPOFYSEN Hypofysen är en hormonproducerande körtel som sitter under hjärnan. Den ligger i en grop i skallbenet, och består av två delar framlob (adenohypofysen) och baklob (neurohypofysen). Tillverkning av och utsöndring av hormoner från hypofysens framlob styrs från hypothalamus, det område i hjärnan som ligger straxt ovanför hypofysen. De hormoner som utsöndras från hypofysens baklob tillverkas i hypothalamus men lagras i och utsöndras från hypofysen. Hypothalamus och hypofysen är förenade via hypofysstjälken. Om tumörer eller andra sjukliga processer uppstår i hypofysen kan detta ge symptom på flera olika sätt. Om tumören gör ett överskott av något hormon uppstår symptom som beror på vilket hormon som tillverkas. Då hypofysen ligger i en grop i skallbenet kan en tumör göra att den normala hypofysen trängs undan, så att brist på hypofyshormoner uppstår. Mellan hypofysen och hjärnan ligger synnervskorsningen. En tumör som växer uppåt från hypofysen kan alltså påverka synen, först sidseendet, men på sikt också synskärpan. Hypofystumörer Icke hormonproducerande tumörer är den vanligaste typen. Det är inte ovanligt att en patient med en sådan tumör kommer till diagnos när hjärnan röntgas med någon annan frågeställning. Många tumörer ger inga symptom alls, andra ger symtom genom att ge hormonbrist och/eller synpåverkan. Prolaktinom tumören tillverkar ett överskott av prolaktin, det hormon som stimulerar brösten hos en ammande kvinna att göra mjölk. Det hämmar också frisättningen av de hormoner som styr ägglossning hos kvinnor och spermieproduktion hos män. Symptom kan bli mjölksekretion från brösten hos kvinnor som inte är gravida, och även hos män, samt infertilitet och minskad sexlust hos båda könen. Kvinnor får tidigt symptom då mensen försvinner, medan män kan ha tumör i många år utan tydliga symptom. Akromegali tumören tillverkar ett överskott på tillväxthormon (GH = growth hormone). Symptom blir tillväxt på bredden av händer och fötter, tillväxt av käken, förgrovade anletsdrag, svettningar, ökad risk för diabetes och hjärtkärlsjukdom, ökad risk för vissa tumörsjukdomar mm. Cushings sjukdom uppkallad efter den store amerikanske neurokirurgen Harvey Cushing ( ). Tumören gör ett överskott av ACTH (adrenocorticotropt hormon), det hormon som stimulerar binjurarna att tillverka och utsöndra kortison. Redan mycket små tumörer med endast lätt överproduktion kan ge svåra symptom där patienten svullnar, går upp i vikt, blir skör i huden, får diabetes och högt blodtryck och många gånger svåra psykiska besvär. Sjukdomen medför en kraftigt ökad risk för hjärt- kärlsjukdom och benskörhet (osteoporos). TSH-producerande tumörer är mycket sällsynta. De tillverkar det hormon som stimulerar sköldkörteln (thyreoidea) att tillverka och utsöndra sköldkörtelhormon. Symptomen blir som vid giftstruma. 5

7 Gonadotropin-producerande tumörer gör ett överskott av de hormoner som styr könskörtlarna. De är också mycket sällsynta och behöver inte ge symptom men kan t ex orsaka menstruationsrubbningar eller ge symptom som vid testosteronöverskott. Andra tumörer/sjukdomar i hypofysområdet Kraniofaryngiom är tumörer som är vanligast hos barn, men som också förekommer senare i livet. De ger problem då de växer in i och runt vävnaderna i hypofysområdet och kan ge synpåverkan och hormonbrister. Ibland växer tumörerna upp mot hypothalamus där de kan påverka de områden som bland annat styr hunger och mättnad. Mycket kraftig övervikt kan bli ett stort problem ffa för en del barn. Metastaser från cancertumörer på andra håll i kroppen finns, men är sällsynta. Hypofysen och synnervskorsningen kan också påverkas av cystor, inflammatoriska processer mm. Man kan också få cirkulationsstörningar i hypofysen så att man får blödning eller infarkt så att hypofysen förstörs. Detta var tidigare en fruktad komplikation efter förlossning om mamman fick stora blödningar och blodtrycksfall. Med dagens förlossningsvård är det ett mycket sällsynt tillstånd. Hypofysinsufficiens innebär att hypofysen utsöndrar otillräckliga mängder av ett, flera eller alla hypofyshormoner. Symptomen blir ofta diffusa med trötthet, nedsatt arbetskapacitet och nedsatt livskvalitet. Det är vanligt att kvinnor i fertil ålder förlorar sin mens, och män kan förlora sin sexlust. Tillståndet orsakas ofta av hypofystumörer då den normala hypofysen trängs undan, men kan också vara en bieffekt av operation för hypofystumör eller strålbehandling. Det är inte alltid som det går att få en entydig förklaring till vad förändringar i hypofysområdet består av. Ibland ser man oklara förändringar på röntgen, men finner inget skäl att operera. Då får man ingen vävnad att sända för mikroskopisk diagnos. Ibland finner vi också patienter med hormonbrist i hypofysen, utan att vi kan förklara hur den uppstått. 6

8 ORDLISTA/LISTA ÖVER FÖRKORTNINGAR För ord i kursiv stil, se även detta uppslagsord. ACTH AdrenoCorticoTropt Hormon stimulerar binjurarna att tillverka och utsöndra kortison Adenohypofysen Hypofysens framlob, se sid 5 ADH Akromegali Cushings sjukdom EQ-5D AntiDiuretiskt Hormon = vattensparande hormon Patient med hypofystumör som tillverkar ett överskott av GH, se sid 5 Hypofystumör som tillverkar ACTH, patienten får en överproduktion av kortison, se sid 5 Livskvalitetsformulär. Framlobshormon Se sid 5 FSH Gammakniv GH Gonadotropiner FollikelStimulerande Hormon. Se gonadotropiner. Strålbehandling med gammastrålning där behandlingen kan ges med hög aktivitet mot ett litet område (i detta fall mot en tumör i hypofysområdet), utan att strålbelastningen blir särskilt hög mor resten av hjärnan. Tillväxthormon (Growth Hormone). Ett överskott leder till sjukdomen akromegali. Brist, se hypofysinsufficiens. Hormonerna LH och FSH stimulerar könskörtlarna (gonaderna). dvs äggstockarna hos kvinnan och testiklarna hos mannen. Ordet gonadotropin betyder just det. Hypofysinsufficiens Se sid 6 IGF-1 Kortison eller kortisol Insulin-like Growth Factor-1. Tillväxtfaktor som ffa tillverkas i levern. Nivån styrs av tillväxthormon (GH). Hormon som bildas i binjurebarken. Skyddar oss mot stress. ett överskott leder till diabetes, benskörhet, övervikt, hjärtkärlsjukdom och mycket annat. Kraniofaryngiom Se sid 6 LH Mb Cushing Mikroadenom Luteiniserande Hormon Se gonadotropiner. Morbus Cushing, se Cushings sjukdom Liten hypofystumör < 1 cm 7

9 Makroadenom MR eller MRT Större hypofystumörer MagnetiskResonansTomografi = magnetröntgen Neurohypofysen Hypofysens baklob, se sid 5 OC Prolaktin Onkologiskt Centrum Karolinska Universitetssjukhuset Hormon som stimulerar mjölkproduktionen hos ammande kvinnor, se sid 5 Prolaktinom Tumör som tillverkar ett överskott av prolaktin, se sid 5 Region Sverige är för närvarande indelad i sex sjukvårdsregioner. Se sid 4 SIPAP Internationellt system för att storleksgradera hypofystumörer på MRT Sjukvårdsregion Sverige är för närvarande indelad i sex sjukvårdsregioner. Se sid 4 Sjunet Sköldkörteln Testosteron Thyreoidea Tillväxthormon TSH VAS Östrogen Datanät gemensamt för landstingen där data kan utbytas med mycket hög säkerhet Sköldkörteln styr ämnesomsättningen i kroppen och mycket annat. Hur mycket sköldkörtelhormon som bildas bestäms av hur mycket TSH som hypofysen utsöndrar. Manligt könshormon, bildas i testiklarna. Se sköldkörteln Se GH ThyreoideaStimulerande Hormon, se sköldkörteln Visuell AnalogSkala, patienten markerar sina besvär/symptom/ upplevelser med en penna på en skala Kvinnligt könshormon, bildas i äggstockarna 8

10 RAPPORT Då innevånarantalet i de olika sjukvårdsregionerna varierar, och även ålderssammansättningen till en mindre del, redovisas en hel del data inte bara på antal utan även per personår. Personår avser risktiden i en population. NYREGISTRERADE PATIENTER Under perioden registrerades 2496 patienter (1226 män och 1270 kvinnor, 49 resp 51 %) i registret. Figur 1. Fördelning av nydiagnostiserade patienter är på kön Män Kvinnor Registreringen 1991 är inte komplett, tar man bort de 68 patienter som registrerades det första året har i genomsnitt 152 patienter nyregistrerats varje år. Mycket av registreringen har skett retrospektivt, det som registreras är dock alltid tidpunkt för diagnos. och uppföljning efter detta. 9

11 Tabell 1. Antal nyregistrerade patienter varje år. Årtal avser året för diagnos även om data registrerats senare. År Antal % , , , , , , , , , , , , , , , ,1 Total ,0 Tabellen visar också att ungefär lika många nydiagnostiserade patienter läggs in i registret på varje år. Då mycket av registreringen har skett i efterhand, har dock antal patienter som registreras ökat med tiden. Hypofystumörer förekommer hos barn, men är bland dem en mycket ovanlig sjukdom, de flesta patienterna befinner sig mitt i livet. Mer än 2/3 av patienterna med hypofystumör får sin diagnos före 65 års ålder. Bland yngre personer finns en viss övervikt för kvinnor, medan lite fler män får diagnos i högre ålder, genomsnittligt är dock lika många män som kvinnor registrerade. Figur 2. Fördelning av nydiagnostiserade patienter på ålder och kön år Totalt Män Kvinnor

12 Regionala skillnader Det finns påtagliga regionala skillnader i hur många patienter som registreras. Figur 3. Antal nyregistrerade patienter per region år (Regionerna benämns efter sina universitetssjukhus förutom Södra regionen som omfattar Skåne. Se sid 4 för beskrivning av regionerna.) Umeå Uppsala-Örebro Stockholm Linköping Göteborg Skåne Stora skillnader kvarstår även om man tar hänsyn till skilda invånarantal och att åldersfördelningen skiljer mellan olika regioner. Data redovisas både i tabellform och grafiskt. Figur 4. Antal nyregistrerade patienter per personår per region år Umeå Uppsala-Örebro Stockholm Linköping Göteborg Skåne 11

13 Tabell 2. Antal nyregistrerade patienter per region per personår år Uppsala- Umeå Örebro Stockholm Linköping Göteborg Skåne Riket ,3 7,3 4,7 13,9 9,6 7,6 7, ,8 9,9 15,0 16,1 27,6 20,3 17, ,1 7,3 11,6 25,7 24,2 22,4 16, ,4 12,1 18,1 28,2 22,5 24,6 19, ,1 14,6 16,6 43,7 15,0 29,8 22, ,6 10,2 7,8 18,5 10,2 29,9 15, ,7 13,0 7,7 22,4 10,5 40,1 17, ,1 10,3 6,5 14,3 16,6 36,3 16, ,6 15,0 11,1 32,8 11,0 36,5 18, ,2 9,0 7,5 26,8 11,0 34,7 16, ,3 18,9 15,5 27,4 14,5 35,0 20, ,7 12,1 11,4 17,0 6,7 39,9 17, ,7 15,9 6,6 22,1 4,1 37,1 16, ,1 24,0 8,2 24,4 4,7 25,3 18, ,4 30,8 11,9 15,3 4,6 30,5 18, ,6 36,7 15,5 14,9 5,3 39,6 39,6 Totalt 15,9 15,4 11,1 22,7 12,2 30,9 17,6 Det finns påtagliga regionala skillnader i hur många patienter som registreras, och stora skillnader kvarstår även om man tar hänsyn till skilda innevånarantal och att åldersfördelningen skiljer mellan olika regioner. Sannolikt representerar detta en ojämn registrering mellan regionerna och inte reella skillnader i incidens. Till detta kommer att det varit praktiska svårigheter framför allt i regioner med stor geografisk spridning, dels vad gäller uppföljning, dels vad gäller att inte alla patienter passerar universitetssjukhus vid diagnos eller uppföljning Dessa fynd tyder på att det fordras kompletterande insatser för att man skall ha en mer heltäckande registrering så att man dels får en bättre nationell beskrivning, dels förutsättningar för att den enskilda regionen skall kunna jämföra sina resultat med hela landet (och i förlängningen mellan regionerna). Olika typer av hypofystumörer Drygt hälften av patienterna som hittills registreras med hypofystumör har en hormonellt aktiv tumör. Vanligast i registret av dessa är patienter med akromegali, dvs tumörer som gör tillväxthormon (GH). Detta beror på att akromegali var den diagnosgrupp vi först bestämde skulle bli fullständig i registret. Därefter har vi på liknande sätt registrerat och kompletterat alla patienter med Cushings sjukdom. För båda dessa grupper stämmer incidens och könsfördelning väl överens med vad som finns rapporterat i litteraturen. I verkligheten är dock prolaktinom vanligast. De flesta patienter med prolaktinom är kvinnor och med små tumörer och många behandlas primärt av gynekologer och kommer därför för närvarande inte med i registret. I registret är 63 % av patienterna med prolaktinom kvinnor. I registret finns fler män än kvinnor registrerade med ej hormonproducerande hypofystumör. Vi har ännu så länge inte någon förklaring till detta. Data får analyseras närmare, är t ex fler män än kvinnor slumpmässigt upptäckta eller är det en sann skillnad? Likaså kommer de små diagnosgrupperna att gås igenom noggrant. Då TSH- och FSH/LH- 12

14 producerande tumörer är mycket sällsynta är det av oerhört stort värde att ha dessa samlade i ett nationellt register. Figur 5. Fördelning av nyregistrerade patienter på diagnos år Ej hormonproducerande Prolaktin GH ACTH FSH/LH TSH Kraniofaryngiom Annan diagnos Oklart Tabell 3. Fördelning av nyregistrerade patienter på diagnos och tumörtyp, uppdelade på kön år Annan patologi kan t ex vara cystor och inflammatoriska förändringar. Diagnos Män Kvinnor Totalt Ej hormonproducerande Prolaktin-produktion GH-produktion ACTH-produktion FSH/LH-produktion TSH-produktion Kraniofaryngiom Annan tumör/diagnos Oklart Totalt Gruppen oklart är oacceptabelt stor. Här finns ffa patienter där data inte är kongruenta, t ex när patienten fått diagnos överproduktion av något hormon, men samtidigt inte fått diagnosen hypofystumör. Hypofysgruppen arbetar numera fortlöpande med att gå igenom och rätta sådana oklarheter. 13

15 Uppföljning Patienter inlagda i registret som är i livet skall följas upp efter 1, 5 och 10 år. Detta är ett tungt arbete och det har bitvis varit svårt att få in uppgifter. En viktig orsak är att de flesta patienter initialt bedöms av eller i samråd med specialister på regionsjukhusen. Detta gör att de patienterna i samband med att de får diagnos registreras. Många patienter följs upp på regionsjukhusen, och där finns hyggliga förutsättningar att få uppföljning registrerad. Andra patienter, däremot, följs upp i länssjukvård, huvudsakligen på centralsjukhusen och detta gör det betydligt svårare att få uppföljning att fungera vilket avspeglar sig i lägre uppföljningsfrekvens ju längre tiden går. En särställning i detta sammanhang har den Norra sjukvårdsregionen där uppföljning av geografiska skäl måste göras på mindre sjukhus, vilket gör uppföljningen extra svår. Med ekonomiskt stöd finns det möjlighet för t ex en sköterska att retrospektivt samla in data utifrån regionerna samt att ha en ansvarig koordinator som kan underlätta detta arbete med att t ex sända ut listor ett par gånger årligen på patienter som står i tur för uppföljning. På sikt kommer troligen även större sjukhus som handlägger ett tillräckligt stort antal patienter att själva ansvara för registrering framför allt vid uppföljning, ekonomiskt stöd ökar möjligheten till detta. Tabell 4. Patienter skall följas upp 1, 5 och 10 år efter diagnos. Tabellen visar hur många patienter som följts upp vid slutet av År efter diagnos Antal uppföljda Antal möjliga att följa upp % 1 år år år Delar vi upp per diagnos är uppföljningen avseende akromegali och Cushings sjukdom betydligt bättre än genomsnittet, då vi hittills koncentrerat oss på dessa diagnosgrupper. 14

16 AKTUELL RAPPORT 12 september 2008 var 2906 personer anmälda i registret. Under år 2007 registrerades 154 nya patienter i, 85 män och 69 kvinnor. Registreringen mellan regionerna är ojämn, och än så länge ofullständig. Detta gör att det ännu inte är meningsfullt att ta ut statistik för 2007, men dessa data kommer att presenteras framöver, samtidigt som uppdaterade siffror för tidigare år kommer att redovisas. Trots att det ännu saknas många patienter för 2007 ligger antalet patienter som registrerats hittills på genomsnittet för tidigare år, vilket visar att registreringen i många regioner fungerar mycket bra. Vid utgången av 2007 hade 2883 patienter (76%) minst en behandlingsblankett. Av dessa patienter var 1298 opererade minst en gång (52% av det totala antalet patienter), och 185 av patienterna (7% av det totala antalet patienter) var strålbehandlade minst en gång patienter hade en uppföljningsblankett 1 år efter diagnos (65% av möjliga), 969 uppföljning efter 5 år (46% ) och 402 (30%) uppföljning efter 10 år. Orsaken till att andelen uppföljda patienter krymper är, att de som bedöms som botade eller har stabil sjukdom förs över från regionsjukhus till centralsjukhus eller till mindre enheter för fortsatt kontroll. Detta gör det svårare att samla in data. 61 nya patienter har registrerats under

17 AKROMEGALI BAKGRUND Akromegali (akro=spets, megali=förstoring) orsakas nästan alltid av en godartad tumör i hypofysen som producerar för mycket tillväxthormon (GH = growth hormone) vilket leder till ökad bildning av IGF-I (insulin-like growth factor 1) i levern. För höga GH-nivåer hos barn och unga som ännu inte slutat växa orsakar gigantism (jätteväxt). Hos vuxna noteras förgrovade anletsdrag, tillväxt av pannben, käkben, händer och fötter. Vanliga symptom är huvudvärk, svettningar, ledvärk, karpaltunnelsyndrom och snarkningar samt hypertoni och nedsatt glukostolerans vilket kan leda till utveckling av diabetes mellitus typ 2. Vid obehandlad akromegali föreligger ökad risk för framförallt hjärtkärlsjukdomar. Incidensen anges i litteraturen till 3-4 nya fall/miljon invånare och år, lika många män som kvinnor insjuknar, förekommer hos barn men diagnostiseras vanligtvis i årsåldern. Ofta har symptom förelegat i många år innan diagnosen ställs. Förstahandsbehandling är i de flesta fall hypofysoperation, vid resttumör eller recidiv kan reoperation eller strålbehandling (konventionell strålbehandling vid större och gammaknivsbehandling vid mindre tumörer) övervägas. Effektiv medicinsk behandling finns (somatostatinanalog, GH-receptorantagonist och i vissa fall dopaminagonist, särskilt vid samtidig förhöjd produktion av prolaktin) och kan insättas vid terapisvikt, i en del fall kan medicinsk behandling insättas som primärbehandling. Andelen botade patienter efter kirurgi varierar i internationella publicerade serier, 60% har rapporterats, både högre och framför allt lägre siffror finns dock rapporterade beroende på tumörens storlek (mikro <1cm, makro >1cm) och växtsätt. SYFTE Att samla alla nydiagnostiserade patienter med akromegali från 1991 och framåt i Hypofysregistret för utvärdering av given behandling vid uppföljning efter 1, 5 och 10 år avseende bot och/eller komplikationsfrekvens. Nedan presenteras data ur registret för patienter inlagda tom I augusti 2008 fanns det 538 patienter med akromegali inlagda i registret med diagnosår Även under denna tidsperiod beräknas incidensen till 3,7. Vid en preliminär genomgång förefaller resultat i övrigt väsentligen lika jämfört med dem som presenteras här. Komplettering pågår under hösten 2008 av data för patienter diagnostiserade tom 2007 inkluderande data som saknas tom 2005 för att få registret så komplett som möjligt. Resultat kommer att analyseras närmare inför presentation på Riksstämman i november 2008 och för publicering i vetenskaplig tidskrift. Fr o m hösten 2008 kommer även livskvalitet (EQ-5D), VAS-skala samt arbetsförmåga att inkluderas vid varje registreringstillfälle. 16

18 Patienter diagnostiserade med akromegali i Sverige Umeå Uppsala Stockholm Linköping Göteborg Lund/Malmö Sverige n män/kvinnor 11/22 49/48 59/44 27/27 42/37 55/63 243/241 Median ålder (år ) , m/k (år) 48/53 52/56,5 46/53 50/51 48/47 55/58 50/55 range (år) (27-73) (21-86) (20-80) (23-77) (14-81) (20-82) (14-86) Incidens Nya fall/ miljon/år Mikro, n Makro, n Saknas, n 2,4 3,3 3,7 3,7 3,2 5,0 3, (33%) Tabell 1. Lika många män som kvinnor insjuknar i akromegali. Medelåldern är något högre än vad som rapporteras i litteraturen. Incidensen stämmer väl överens med vad som finns rapporterat. Lägre incidens i norr jämfört med i söder avspeglar snarare olika geografiska förutsättningar än en sann skillnad. Komplettering sker av data angående mikro- eller makrotumör, en indelning som brukar göras vid utvärdering av kirurgi. SIPAP klassificering vid diagnos Suprasellär Infrasellär Parasellär, h Parasellär, v Anterior Posterior (44) 277 (57) 279 (58) 276 (57) 372 (77) 377 (78) 1 92 (19) 106 (22) 44 (9,1) 70 (14) 29 (6) 27 (5,6) 2 60 (12) 28 (5,8) 35 (7,2) 31 (6,4) 3 57 (12) 30 (6,2) 13 (2,7) 4 6 (1,2) 22 (4,5) 21 (4,3) Saknas 58 (12) 73 (15) 74 (15) 73 (15) 83 (17) 80 (16) Tabell 2. SIPAP (skandinaviskt klassificeringssystem för tumörutbredning) finns för 426 patienter vilket är en hög siffra. Suprasellär utbredning är vanligast, vilket innebär att tumören växer uppåt, mot synnervskorsningen. 17

19 Ögonundersökning vid diagnos Umeå Uppsala Stockholm Linköping Göteborg Lund/Malmö Sverige Undersökning 28 (85) 84 (87) 93 (90) 48 (89) 63 (80) 107 (91) 423 (87) Synfälts- 6 (21) 24 (29) 24 (26) 14 (29) 8 (13) 16 (15) 92 (22) defekt Visus- 2 (7,1) 19 (23) 9 (9,7) 6 (12) 6 (9,5) 11 (10) 53 (12) påverkan Opticus 0 2 (2,4) 2 (2,2) 1 (2,1) 2 (3,2) 3 (2,8) 10 (2,4) atrofi Ophtalmoplegi 1 (3,6) 1 (1,2) 3 (3,2) 2 (4,2) 0 1 (0,9) 8 (1,9) Tabell 3. Majoriteten av patienterna genomgår undersökning av synfält och synskärpa vid diagnos. En relativt hög andel har synfältspåverkan jämfört med SIPAP suprasellär 3-4, den utbredning som kan ge detta. Det kan bero på att det är en mycket känslig undersökning där defekten inte alltid motsvaras av påverkan på synnervskorsningen. Hypofyssvikt i de olika hormonaxlarna vid diagnos LH/FSH m/k ACTH m/k TSH m/k ADH m/k Umeå Uppsala Stockholm Linköping Göteborg Lund/Malmö Sverige 4 (12) 18 (19) 36 (35) 13 (24) 11 (14) 19 (16) 101 (21) 63/38 5 (15) 5 (5,2) 7 (6,8) 4 (7,4) 1 (1,3) 4 (3,4) 26 (5,4) 18/8 2 (6,1) 9 (9,3) 3 (2,9) 7 (13) 5 (6,3) 1 (0,8) 27 (5,6) 13/ (3,1) 1 (1) (0,8) 3/1 Tabell 4. Den vanligaste hypofyssvikten vid diagnos tycks vara gonadotropinsvikt, endast en liten del av patienterna har brist på ADH. 18

20 Behandling med kirurgi n, alla Umeå n (33) Uppsala n (97) Stockholm n (103) Linköping n (54) Göteborg n (79) Lund/Malmö n (118) Sverige n (484) n, kirurgi Primär m/k /165 Recidiv m/k /13 Ospecificerad m/k /23 Transseptal m/k /116 Transethm. m/k /18 Transcer. m/k /4 Lateral rhin. m/k /36 Transnasal m/k /5 Endoskop m/k /12 Saknas m/k /10 Tabell 5. Operation är i de flesta fall förstahandsbehandling, majoriteten opereras underifrån via näsans bihålor, endast ett fåtal har opererats transcerebralt. Totalt finns 408 operationsblanketter registrerade under tidsperioden Ospecificerad kan innebära att patienten först behandlats medicinskt. Det något lägre antalet i Uppsala beror på att vissa patienter under en tid behandlades primärt med somatostatinanalog, som då var ett nytt preparat. En del av dessa patienter har dock opererats vid senare tillfälle. Här noteras också att operationstekniker har varierat, t ex lateral rhinotomi i Göteborg, endoskopi i Lund/Malmö, denna operationsteknik har dock ökat generellt i landet under de senaste åren. Radioterapi rapporterades hos 64 patienter, varav 39 stereotaktisk, 21 extern och 4 ospec. Endast 2 patienter fick radioterapi primärt, majoriteten erhöll strålbehandling som komplement till annan behandling. Sannolikt föreligger här viss underrapportering. 19

21 Uppföljning vid 1, 5 och 10 år anges i % av antal möjliga Umeå Uppsala Stockholm Linköping Göteborg Lund/Malmö Sweden 1 year 10 (30) 89 (94) 97 (94) 42 (78) 54 (68) 107 (94) 399 (84) 5 years 1 (4,5) 63 (89) 67 (83) 21 (46) 37 (62) 69 (87) 258 (72) 10 years 9 (82) 31 (74) 18 (46) 5 (26) 19 (58) 29 (100) 111 (64) Tabell 6. Totalt sett en relativt god uppföljning, denna avtar i registret med tiden vilket avspeglar att patienterna troligen inte längre kontrolleras vid universitetssjukhusen. Detta är ett större problem ju större den geografiska spridningen är. Att få en bättre täckning avseende uppföljningarna är en av de stora frågorna att arbeta med ur registersynpunkt Patientstatus oavsett behandling Vid 1, 5 och 10 år anges i % (%) Botad Förbättrad Lika Försämrad Död Saknas Högt GH Högt IGF-1 Figur 1. Andelen bot tycks bli större ju längre tiden går (patienter som tidigare klassats som förbättrade klassas som botade), det kan bero på flera orsaker det första uppföljningstillfället kan vara tätt inpå operation eller i vissa fall möjligen innan operation. I några fall kan det bero på sen effekt av strålbehandling. Mönstret stämmer med sjunkande nivåer av GH och IGF-1. 20

22 Patientstatus hos patienter med primär kirurgi 1, 5 och 10 år anges i % (%) Botad Förbättrad Oförändrad Försämrad Död Saknas Figur 2. Patientstatus hos 252, 164 resp 60 patienter opererade med primär kirurgi vid uppföljning efter 1, 5 och 10 år där det finns både operationsblanketter och uppföljningsblanketter registrerade. Även här tycks andelen botade patienter öka med tiden. Vi avser att närmare analysera data avseende en eller flera operationer (flertalet är opererade en gång), mikro/makrotumör etc. Angeläget att få in fler operationsblanketter så att dessa kan tas med i beräkningarna vid uppföljning. Ytterligare 49, 46 resp 16 patienter vid 1, 5 och 10 år kunde klassas som välkontrollerade då de bedömts förbättrade och samtidigt hade normalt IGF-I. Dessa patienter bör rimligen stå på medicinsk behandling, vid korstestning i registret visade det sig också vara fallet. Medicinsk behandling rapporterades vid uppföljningar efter 1, 5 och 10 år. Ca 18-23% av patienterna hade behandling med somatostatinanalog, 7-9% med dopaminagonist och 3-4% med annan behandling (bl a GH-receptorantagonist). 21

23 30 Hypofyssvikt 1, 5 och 10 år anges i % antal Diagnos år år år 111 (%) d d d d GH LH/FSH ACTH TSH ADH Figur 3. Generellt tycks hypofyssvikt öka med tiden, vad gäller GH väntar man troligen med att sätta diagnosen GH-brist. En av orsakerna till ökande hypofyssvikt kan vara sen effekt av strålbehandling, i övrigt får data analyseras närmare. Sammanfattning: Sammantaget har vi i registret under denna tidsperiod en incidens som är i överensstämmelse med vad som finns rapporterat i litteraturen, sannolikt har vi registrerat de allra flesta nydiagnostiserade patienter under perioden. Vi kommer under hösten 2008 att komplettera med patienter diagnostiserade tom 2007, inkluderande data som saknas tom Närmare analys kommer då att göras av olika parametrar, förhoppningsvis blir det också möjligt att studera subgrupper, tex patienter som är både opererade och strålbehandlade, enbart medicinsk behandlade, att skilja på mikro- resp makrotumörer vid utfall av kirurgi. Med en heltäckande registrering i samtliga sjukvårdsregioner blir det också möjligt att göra regionala jämförelser. Redan nu under hösten kommer livskvalitet samt arbetsförmåga att läggas in i registret vid prospektiv registrering. På sikt planeras även samkörning med andra sjukdomsregister. För att öka inläggningen av data, framförallt avseende uppföljningar krävs ekonomiska resurser som kan avsättas till sköterskearbete och tid för doktorer att analysera resultat. Dessa resurser saknas i dag. Först då kan vi uppnå en heltäckande registrering / Britt Edén Engström; för Svenska Hypofysgruppen 22

24 Mb CUSHING BAKGRUND Mb Cushing betingas av en hypofystumör som producerar binjurestimulerande hormon (ACTH). Resultatet blir en sjukligt ökad bildning av kortisol som i sin tur på många sätt påverkar kroppen med ansamling av fettvävnad kring bålen; försvagning av muskulaturen, urkalkning från skelettet, högt blodtryck m fl somatiska symtom. Psykiatriska besvär är inte ovanliga. Sjukdomen är relativt ovanlig och kan uppträda hos barn och unga men är vanligast bland medelålders kvinnor. Diagnosen är inte sällan svår. Behandling är i första hand kirurgisk, riktad mot hypofysen; strålbehandling mot hypofysen eller operation där båda binjurarna tas bort om hypofysoperation inte lyckas. Effektiv medicinsk behandling saknas. I europeiska sammanställning nåddes tillräcklig effekt med hypofysoperation i ungefär 75 %; återfall hos mer än 10 %. I Sverige görs hypofysoperationer för Mb Cushing i alla sex regionerna. SYFTE Att ur det Svenska Hypofysregistret få fram resultat av behandling av Mb Cushing i Sverige. Att förutom den omedelbara effekten av behandling / operation, även inhämta resultat av uppföljning efter 1, 5 och 10 år från diagnos. RESULTAT A: 185 patienter t o m ( reservation för saknade data ) : Tabell 1: Väntad högre förekomst bland kvinnor; intressant undantag för patienter < 20 år. Väsentligen samma frekvens under 3 konsekutiva 5-årsperioder. Figur 1. Nya fall av Mb Cushing från respektive sjukvårdsregion, fördelade på tre konsekutiva 5-årsperioder Tabell 2: Ett stort antal patienter har inte MR synlig tumör vid diagnos; data ofullständiga; omkring 30 % anges i andra större serier, Tabell 3: Kirurgisk behandling / hypofysoperation, dominerar helt som första handsval. Enstaka patienter har inte blivit opererade. Medicinsk behandling kan ha givits i väntan på / som förberedelse för operation Figur 2: Sammanställning från våren 2008 visade att / 134 patienter bedömdes botade eller bättre 1 år efter diagnos. Vid 5 år från diagnos var motsvarande siffror / 85 patienter och vid 10 år från diagnos / 38 patienter. Tabell 4: Resultaten av operation var bäst hos patienter med mikroadenom, synligt på MR; hypofysoperation ändå meningsfull även om MR inte visat tumör. 23

25 B 201 patienter t o m Fram till hade 2431 fall med nyupptäckt hypofystumör rapporterats till Hypofysregistret. Av dessa var 201 ACTH producerande / Mb Cushing. Beräknad ålderstandardiserad incidens 1,24 ( p g a ojämn rapportering sannolikt underskattning av incidensen av Mb Cushing i Sverige) Uppföljning fanns då rapporterad efter 1 år hos 150 patienter, efter 5 år hos 90 patienter och efter 10 år hos 48 patienter. SLUTSATSER Hypofysregistret har skapat ett patientmaterial som tillåter analys av hur man i Sverige behandlar Mb Cushing: således finns i Sverige så många fall att en internationellt jämförbar utvärdering kan komma att göras när en mer komplett uppföljning föreligger. Preliminärt förefaller resultaten i Sverige vara i nivå med andra länder. P g a ojämn rapportering från de olika regionerna kan en säker jämförelse ännu inte göras. För att kunna jämföra olika metoder för t ex hypofysoperation, och för att låta den enskilda regionen jämföra sina resultat med hela Sverige, behövs en fortsatt uppdatering av resultaten från alla regionerna. När detta görs skapas förutsättningar för en bättre återkoppling till respektive opererande enhet samt för information till patienter med denna ovanliga sjukdom om vilka möjligheter till framgångsrik behandling som står till buds i landet. Hypofysgruppen har beslutat att f n fokusera på en komplettering av uppgifterna i registret om Cushing och få in resterande data under hösten 2008 för en mer slutgiltig rapport som då kan presenteras på hemsidan. Då rapporteringen blir mer heltäckande kommer data att analyseras närmare även regionvis. I nuläget finns dock redan möjlighet för den enskilda regionen att jämföra sina resultat med landet som helhet. Tabeller och figurer Tabell 1. Fördelning av patienter på kön, ålder och tidsperiod Åldersgrupp < 20 år 20 år Total Män Totalt Kvinnor Totalt

26 Figur 1. Nya fall av Mb Cushing, givet som åldersstandardiserad incidens / miljon, från respektive sjukvårdsregion, fördelade på tre konsekutiva 5 årsperioder. 2,50 2, Åldersstandardiserad incidens per 1 miljon personår 2,00 1,75 1,50 1,25 1,00 0,75 0,50 0,25 0,00 Göteborg Linköping Skåne Stockholm Umeå Uppsala Riket Region Lite förvånande tycks det generellt som att incidensen var högre de första åren. Då det är en ovanlig sjukdom kan det vara en slump men orsakerna får givetvis analyseras närmare. Det finns få data i litteraturen angående Mb Cushing och incidens, våra siffror är möjligen något under det som finns rapporterat, men då vi tror oss ha fångat absoluta merparten av patienter diagnostiserade med Mb Cushing under denna tid får detta studeras närmare. Tabell 2. Tumörstorlek vid preoperativ MR-undersöknin. Tumörstorlek Antal % Ej synlig på MR 32 17,3 Mikro 79 42,7 Makro 25 13,5 Saknas 49 26,5 Total ,0 Tabell 3. Val av behandling för Mb Cushing. Medicinsk behandling har i första hand använts i väntan på operation eller på effekt av radiologisk behandling. Kirurgisk Medicinsk Radiologisk Antal % Antal % Antal % Ja , ,8 6 3,2 Nej 19 10, , ,8 Total , , ,0 25

27 Figur 2. Resultat av behandling vid uppföljning 1, 5 och 10 år efter diagnos. - anger den sammanfattning av status som lämnades av behandlande läkare Sammanfattning av status efter 1,5 och 10 år från diagnos Mb Cushing 100% 80% 60% 40% 20% 0% 1 år; n=134 5 år; n=85 10 år; n=38? år; n=49 Avliden Ingen uppgift Sämre Oförändrad Förbättrad Botad Tabell 4. Resultat av behandling i relation till preoperativt tumörstatus enlig MRundersökning Ej synlig MR Mikroadenom Makroadenom Saknas Total Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Botad 12 41, , , , ,2 Bättre 8 27, ,0 7 31,8 3 13, ,4 Oförändrad 6 20,7 6 8,6 3 13,6 3 13, ,6 Försämrad 1 3,4 1 1,4 0 0,0 1 4,5 3 2,1 Avliden 2 6,9 1 1,4 0 0,0 1 4,5 4 2,8 Saknas 0 0,0 1 1,4 2 9,1 4 18,2 7 4,9 Total , , , , , / Stig Valdemarsson; för Svenska Hypofysgruppen 26

28 HYPOFYSINSUFFICIENS En viktig konsekvens till hypofystumörer och andra sjukdomar i hypofysområdet är brist på olika hypofyshormoner. Brist kan också uppkomma som komplikation till operation eller strålbehandling. Beroende på vilken behandling som är planerad för patienten, och framför allt för patienter som skall opereras och beroende på hur akut operationen är, kan kartläggningen av hypofysfunktionen vid diagnostillfället variera. Det mest väsentliga är att bedöma om patienten har brist på de hormoner som styr kortisol- eller thyreoideafunktion då detta om möjligt bör behandlas preoperativt, medan utredning av brist på tillväxthormon eller hormoner som styr könskörtlarna är mindre akut. Patienter med akut blödning i hypofysområdet får också i allmänhet kortisonbehandling i akutskedet innan prover kan tas. Då utredning, behandling och registrering vid diagnos kan skilja, redovisas data vid uppföljningen efter 1 år. Den absoluta majoriteten av patienter som bedöms som primära kandidater för operation är opererade efter 1 år. BRIST PÅ FRAMLOBSHORMONER Av de patienter i registret som var uppföljda 1 år hade 46% brist på något hypofyshormon från framloben. 17% hade brist på ett hormon, 22% på två eller tre hormoner och 7% total hypofyssvikt. Tabell 1. Antal patienter som vid 1-årsuppföljningen hade intakt hypofysfunktion eller brist på något, flera eller alla av hypofysen s framlobshormoner. Ingen brist 1 hormon 2-3 hormoner Alla hormoner Totalt Män Kvinnor Total Trots att det var nästan lika många män som kvinnor i materialet (49 resp 51%), så var det klart fler män som hade brist på minst ett hormon jämfört med kvinnorna (449 mot 297, dvs 57 resp 35%). Data för enskilda hormoner är ej framtagna ännu, men detta kan bero på att brist på gonadotropiner lättare diagnostiseras hos män (som får testosteronbrist) än hos kvinnor. Det är inte självklart att man inser att kvinnor som behandlas med p-piller kan ha detta för att behandla östrogenbrist pga bristande gonadotropininsöndring, och det naturliga bortfallet av östrogen efter klimakteriet kan göra att diagnosen inte fastställs. Det finns en trend i materialet att yngre patienter har en bättre bevarad hypofysfunktion än de äldre. 27

29 Figur 1. Patienter med intakt hypofysfunktion 1 år efter diagnos jämfört med de som har brist på minst ett framlobshormon fördelade på ålder 80,0 70,0 60,0 50,0 40,0 30,0 Ingen Någon 20,0 10,0 0, Vad gäller hypofysfunktion 1 år efter diagnos hade de med icke hormonproducerande hypofystumörer oftare brist på ett eller flera av hypofysens hormoner, jämfört med de som hade hormonproducerande tumör. En möjlig orsak till detta är att icke hormonproducerande tumörer är större vid diagnos än hormonproducerande tumörer. Dessa ger ju ofta specifika symptom som leder till att tumören hittas innan de blivit alltför stora. Om detta är förklaringen bland patienterna i materialet är för tidigt att säga. En hel del data om tumörstorlek behöver kompletteras, innan det är meningsfullt att utvärdera detta. Sannolikt strålbehandlas patienter med icke hormonproducerande tumörer oftare än andra, men det är osäkert om detta hinner påverka resultaten vid 1-årsuppföljningen. 28

30 Figur 2. Förekomsten av hormonbrister 1 år efter diagnos bland patienter med hormonproducerande hypofystumörer och de med icke hormonproducerande tumörer. I gruppen övriga ingår kraniofaryngiom (totalt 36 patienter) och patienter med annan patologi i hypofysområdet Hormonproducerande Ej hormonproducerande Övriga hormon 2-3 hormoner Alla Det förefaller inte finnas några större skillnader i andelen patienter med hormonbrist från hypofysens framlob mellan regionerna. De absoluta talen skiljer då incidensen för rapporterade tumörer varierar, men mönstret blir likartat om man ser till den procentuella fördelningen inom varje region. De skillnader som finns skulle kunna bero på att man undersöker och klassificerar de äldre patienterna olika när det gäller tillväxthormonbrist, och att man också hanterar kvinnor efter klimakteriet olika när det gäller brist på gonadotropiner. Figu3. Andel (%) patienter med bevarad hypofysfunktion och partiell eller total hormonbrist 1 år efter diagnos, fördelat på region 70,0 60,0 50,0 40,0 30,0 20,0 Ingen 1 hormon 2-3 hormoner Alla 10,0 0,0 Stockholm Uppsala 29

31 BRIST PÅ BAKLOBSHORMON - ADH (vattensparande hormon) 134 patienter 51 män och 83 kvinnor, bedömdes ha brist på ADH (vattensparande hormon) vid uppföljning efter 1 år (totalt 8.3%, för män 6,5% och för kvinnor 10,1%). Brist på ADH hör samman med andra hormonbrister, endast 8 män och 17 kvinnor hade enbart brist på ADH. 8,5% av patienterna med icke hormonproducerande tumör hade brist på ADH, medan motsvarande siffra för de hormonproducerande tumörerna var 4,9%. Bland patienterna med kraniofaryngiom var hela 61,1% bristiga och även en betydande del av patienterna med annan eller oklar patologi. Sannolikt beror detta på att t ex inflammationer i hypofysområdet ibland ger symptom just med brist på ADH. Tabell 2. Fördelningen av patienter med ADH-brist mellan olika diagnosgrupper samt andelen patienter inom varje diagnosgrupp med ADH-brist. Antal pat Antal pat med Andel ADH-brist inom Andel av patienter uppföljda 1 år ADH-brist diagnos (%) med ADH-brist (%) Hormonproducerande ,9 32,1 Ej ,3 hormonproducerande 50 8,5 Kraniofaryngiom ,1 16,4 Annat ,0 14,2 Totalt Det finns stora regionala skillnader i andel patienter med ADH-brist. Det är små tal, varför slumpen kan spela roll, och likaså enstaka felregistreringar. Att 129 av 134 patienter anges som behandlade talar dock för att resultatet är korrekt. Figur 4. Antal patienter per personår med brist på ADH per region 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Stockholm Uppsala Riket / Karin Larsson; för Svenska Hypofysgruppen 30