Druserna. En studie av. en minoritet i Mellanöstern. Ht Peter Barth Tfn: E-post: peter.barth@telia.com

Transkript

1 STOCKHOLMS UNIVERSITET Institutionen för orientaliska språk Avdelningen för Mellanösternstudier Hemtentamen B i Mellanösterns och Nordafrikas samhällen Ht 2005 Peter Barth Tfn: E-post: peter.barth@telia.com En studie av Druserna en minoritet i Mellanöstern Handledare: Hülya Demirdirek Elie Wardini

2 Sammandrag...3 Syfte...3 Metod...3 Bakgrund...3 Druserna...4 Religion...5 Samhälle...5 Strider och politisk överlevnad...6 Slutsatser...7 Referenser...9 2

3 Sammandrag Som minoritet i Mellanöstern är drusernas uppkomst och överlevnad samt speciella inflytande över Libanons politik en intressant studie. Ur det religiösa perspektivet har druserna dragit på sig kritik från ortodoxa islamister som dömt ut den religiösa grenen som t.o.m. kätteri. Trots religiös förföljelse och splittring genom att nationsgränser dragits genom deras samhällen har druserna, genom hängiven tro på sin drusiska etnicitet, inbiten sammanhållning och envishet, lyckats inte bara överleva utan även påverka de omgivande samhällen de befunnit sig i. Syfte Syftet med detta arbete är att inom ramen för kursen MENA:s samhällen (5 p, Hülya Demirdirek och Elie Wardini), instudera ett frivilligt valt ämnesområde och att objektivt återge resultatet i en promemoria eller kortare uppsats. Som utgångspunkt har jag valt kapitlet Druzes: Freedom Without Independence i boken Minorities in the Middle East av Mordechai Nisan (se referenser), vilken ingår som kurslitteratur. Metod Materialet har inhämtats genom att studera den litteratur som ingår i kursen, annan litteratur och Internet samt egna och andras praktiska erfarenheter. Se referenser. Bakgrund Enligt litteraturen är drusernas bakgrund omgiven av dunkel mystik. Ursprunget har inte säkert fastställts och den etniska tillhörigheten är ett kontroversiellt ämne. 1 Någon har hävdat att drusernas ursprung går att koppla till en viss fransk greve och korsriddare, Count de Dreux, men problemet med denna teori är att drusernas existens var befäst redan innan korsfararna kom till regionen. En länk till Nordafrikas berber har också hävdats liksom den arabiska anknytningen. Troligare är att man kan söka drusernas förfäder borta i Persien. För att föra in druserna i ett historiskt sammanhang börjar jag med det religiösa perspektivet. Druserna anses inte vara muslimer idag men religionen härstammar ändå som en sidogren från till islam. Kalifen Tariq al-hakim 2 härskade i det fatimidiska imperiet med säte i Kairo. 3 Fatimiderna emanerar i sin tur från ismailiterna. Ismael, sonen till den sjätte shiitiske imamen Djafaar al-sadiiq 4 och bror till Djafars andre son Musa. Det är ättlingarna till Ismael som har kommit att 1 Mordechai Nisan, 2002, Minorities in the Middle East, second edition (MN), ss al-hakim = härskare (arab.) också känd under namnet bi-amr Allah eller härskare i Guds namn: 3 Nationalencyklopedin (NE): al-hakim härskade mellan Det är efter Djafaar al-sadiiq den djafaaritiska rättsskolan är uppkallad [min kommentar] 3

4 kallas sjuorna till skillnad från Musas gren vilken tillhör tolvorna och som också utgör majoriteten av shiiterna idag. 5 Två persiska ismailiter, Muhammad ibn Ismail al-darazi 6 och Hamza ibn Ali ibn Ahmad bröt sig, med stöd av al-hakim, ur det fatimidiska spåret och startade en egen sekt. Namnet drus sägs stamma från al-darazi och det är möjligt att han fått låna sitt namn till rörelsen. Det anses att al-hakim började predika en, från den förhärskande ortodoxa inriktningen, avvikande troslära. Han slutade att leda bönen, motarbetade fastemånaden Ramadan och förbjöd vallfärden till Mekka 7. Shiiterna vördar Ali, den fjärde kalifen medan al-hakims lärjungar upphöjde denne som varande en inkarnation av Gud. 8 Al-Hakims mysteriska och spårlösa försvinnande kan ha varit till rörelsens fördel när rörelsen tog detta som ett tecken på att han blivit gudomlig för att återkomma vid tidens slut. Ur ett sunnitiskt perspektiv var shiism avvikande från islam och den drusiska läran rent kätteri. 10 När al-hakim inte längre fanns som skydd för sina lärjungar blev de förföljda och började nyttja företeelsen taqiyya eller förställning för att dölja sin tro. 11 Drusernas situation blev ohållbar I Egypten och de sökte sig norrut mot bergstrakterna mellan Libanon och Syrien där de slog sig ner. Druserna I Nordisk familjebok från kan man läsa följande något föråldrade men intressanta beskrivning av druserna: ett folk i Syrien, huvudsakligen jordbrukare på [berget, min kom.] Libanon (tillsammans med ett övervägande antal maroniter), Antilibanon (tillsammans med muhammedaner och ortodoxa syrer) och i Haurans berglandskap (Djebel ed-druz, druserna berg ). Deras antal uppskattas till omkring , av vilka minst 1/3 i Hauran. Enligt fransk statistik funnos då i Syrien Om drusernas ras och härkomst råder samma oklarhet som i fråga om de flesta andra folkgrupper i Syrien. Liksom flertalet av dessa tala också druserna arabiska. Det yttre skiljemärket mellan grupperna är konfessionen. Drusernas specifika troslära framställdes först 1017 i Kairo. Där regerade då kalifen Hakim Biamrillah av fatimidernas dynasti, vilken tillhörde den s.k. ismailitiska riktningen inom islam. En huvudlära inom denna riktning är, att i varje epok en människa lever, som är en inkarnation av Gud. [sic] En sådan människa är självfallet en absolut auktoritet («imam») höjd i både lära och liv över all kyrklig tradition, t.o.m. över all tidigare uppenbarelse (t.ex. koran), så tillvida som endast denne imam känner uppenbarelsen inre och egentliga mening. Denna ismailiternas lära har alltid varit ett förträffligt redskap i den smygande politiska 5 Ira M. Lapidus, 2002, A history of Islamic Societies, second edition, ss [ tolvorna tillhör den gren som är statsreligion i Iran idag - min anm.] 6 MN s. 94: al-darazi var missionär och kom från Persien; NE: al-darazi föddes i Bukhara och kom till Egypten 1017/18. D. var en slags ismailitisk chefsideolog som hävdade att gudomsanden i Adam via Ali och imamerna gått in i den fatimidiske kalifen al-hakim. 7 MN: s.95 8 Michael Nordberg, 1988/2002, Profetens folk, andra tryckningen, s Enligt svenska NE försvann al-hakim 1021 så årtalen varierar 10 MN: Ibn Taimiyah utfärdade 1300 en fatwa där d. avvisades från den muslimska gemenskapen 11 taqiyya betyder egentligen gudsfruktan men fick innebörden försiktighet, hemligt förbehåll, förställning, Michael Nordberg, 1988/2002, Profetens folk, andra tryckningen, s

5 propagandas tjänst. Med dess hjälp lyckades fatimiderna erövra Egypten och befästa sin ställning där förkunnade en viss Hamza ibn Ali, att Hakim, kalifen, vore en sådan Guds inkarnation. Samma lära synes ha framburits också av en annan politisk agent, Muhammed al-darazi. Hamza betraktades av druserna som deras läras stiftare; efter al-darazi har bildats namnet druser, vilket de dock icke själva använda. Kalifen Hakim försvann 1021, troligen mördad, men är ännu idag föremål för gudomlig dyrkan bland druserna; död är han icke, han håller sig dold någonstädes, och en gång skall han åter framträda och föra sanningen och dess bekännare, druserna, till seger. Drusernas läror finnas framställda i ett hundratal små traktater, av vilka handskrifter finnas i åtskilliga europeiska bibliotek. Några äro utgivna och delvis översatta. Religion Det ska sägas att druserna själva inte vill använda sig av beteckningen drus. 12 Istället använder de benämningen muwahhidun 13 som översatt betyder monoteisterna. Drusernas religion och etnicitet är ett och samma. Man föds in i samhället och kan vare sig lämna gemensamheten eller konvertera för att bli drus. Den drusiska tron förbjuder giftermål med muslimer, kristna eller judar även om dessa regler ofta ignoreras i det moderna samhället. Religionen är dold så tillvida att det bara är några få, de s.k. invigda 14 som känner till de heliga trossatserna. Vanliga druser kallas oinvigda 15 och förväntas följa den anbefallda kulturen trots att de är okunniga om religionens innersta väsen. Druserna tror vidare på metempsykos 16 d.v.s. att kroppen dör men att själen vandrar vidare. Drusernas heliga dag är torsdag då de lärde sammanträder i khalwa. 17 Samhälle Drusernas uppdelning på flera länder har inte underlättat kommunikationen mellan deras små samhällen. Uppgifterna varierar om hur många druser det existerar idag. Den svenska nationalencyklopedin uppger att är en rimlig uppskattning medan andra hävdar att det finns upp till en miljon druser uppdelade framförallt i länderna Libanon ( ), Syrien ( ), Israel (ca inkluderat på Golanhöjderna 19 ), och Jordanien (15 000). 20 Samma källa anger antalet druser i övriga världen till ca varav ca i USA. Druserna har aldrig haft prägeln av en stamindelning som ex. beduinerna. Däremot har de haft genom tiderna visat starka familj- och gruppband och Nisan nämner speciellt det arabiska uttrycket Hifz al-ikhwan, d.v.s. populärt översatt, att alltid ställa upp för sin bror (i det här fallet, druserna) som alltid varit ett hedersbegrepp. Trots att det drusiska samhället inte varit nödvändigtvist jämlikt har man 12 RS: Precis som muslimer inte vill kallas muhammedaner, vilket skulle indikera att det är Profeten Muhammeds lära istället för Islam, menar druserna att det är fel att uppkalla dem efter al-darazi. 13 jfr tawhid som bygger på kardinalkonsonanterna w-h-d (wahad = 1) [min kommentar] 14 MN: uqqhal de invigda eller kloka/visa 15 MN: juhhal de oinvigda eller okunniga/ovetande 16 NE: metempsykos är liktydigt med reinkarnation eller själavandring 17 RS: khalwa enskilt möte (i enrum) 18 NE: den största koncentrationen av druser finns i södra Syrien (Jabal al-duruz)

6 haft en djupt rotad känsla för etniciteten. Kvinnan har i jämförelse med andra etniciteter i Mellanöstern en mer jämlik ställning och har ex. rätt att initiera skilsmässa. Hon deltar i samtal på samma villkor som männen men det har också varit en kontroversiell fråga för den omgivande majoriteten sunniter som anklagat druserna för sedeslös livsföring. Gräl och konkurrens mellan de stora familjerna har varit vanligt men inför en gemensam fiende har man haft en enad front. Deras styrka har i synnerhet visat sig när regionen där de befann sig delades upp i flera länder i samband med kolonisationen och stormakternas uppgörelse efter första världskrigets slut. Styrkan har enligt författaren Nisan dels varit det ovan nämnda utövande av taqiyya 21 för att anpassa sig i en fientlig omgivning, men också deras fighter - anda och militära duglighet samt fysiska och mentala styrka. 22 Druserna har avsiktligt också valt att bo i geografiskt svårtillgängliga bergsområden där det varit svårare för en angripare att besegra dem. 23 Strider och politisk överlevnad Drusernas kamp på Libanons berg är omtalade i litteraturen. Under det ottomanska imperiet förde folket en ojämn kamp mot en överhöghet som tidvis försökte ta herraväldet. Ibland lyckades sultanen att slå ner druserna och i striden med ottomanerna avrättades den kände Fakhr al-din II Drusernas orubbliga motstånd försvagades men kunde ändå inte knäckas. Enligt författaren Nisan utgjorde den omgivande sunnitiska miljön en ständig plåga. Man lät t.o.m. bygga en moské i drusernas stad Mukhtara. Drusernas situation var svår under sista delen av 1700-talet och början av 1800-talet och de försvagades av ständiga angrepp. 24 Strider mellan de numerärt överlägsna maroniterna och druserna underlättades inte av att fransmännen stödde de kristna. Trots underläge lyckades de ändå hålla stånd. Druserna stridsvilja och kunnighet på slagfältet var maroniterna överlägsen och 1860 landsattes franska soldater för att inte de hämndlystna druserna skulle utplåna maroniterna helt. Det ledde fram till ett avtal 25 där druserna fråntogs jämlik ställning. Många druser valde att lämna Libanons berg för att bosätta sig på Jabal al-duruz i Hauran i södra Syrien där ett drussamhälle bildades. Under och efter inbördeskriget i Libanon ( ) har druserna slitits mellan olika maktstrider. När Syrien marscherade in i Libanon 1976 för att stävja det pågående inbördeskriget motsatte sig drusernas ledare Kamal Jumblatt detta vilket ledde till att han sprängdes till döds. Syrien antogs ligga bakom mordet. Sedermera blev druserna fångade mellan olika uppblossande strider och 21 MN: drusiskt ordspråk: A man s shirt does not change the colour of his skin. s MN: drusiskt ordspråk: Druze men do not allow themselves to cry at funerals. s Av egen erfarenhet kan nämnas hur jag själv kom att stifta bekantskap med druserna för första gången i mitt liv när jag gjorde FN-tjänst i Beirut Där min militärpolisgrupp var förlagd i västra Beirut fanns i samma kvarter en drusisk enhet från PSP ( Progressive Socialist Party ) som på sina t-shirts med stolthet hade texten: PSP never Die They only go to hell to regroup! 24 MN: s MN: 1861 års Règlement, s

7 fraktioner av syrier, palestinier, maroniter och israeler samt oroligheter inbördes men lyckades ändå skickligt manövrera för sin överlevnad. Slutsatser Minoriteters utveckling, framgång och överlevnad är beroende på många faktorer som miljö, naturtillgångar, politiskt och religiöst klimat samt inte minst yttre faktorer som ofred, naturkatastrofer och epidemier. Med den, utan tvivel, ytliga undersökning som detta arbete utgör är min bedömning att druserna som minoritet lyckats förhållandevis väl. Ett skäl kan vara just följderna av att man avvek från ortodox islam. Kritik och förföljelse gjorde att man tvingades till att hålla ihop och blev mer sammansvetsade än vad annars är vanligt. Som jag förstår litteraturen tvingades druserna mer eller mindre att ge sig av från Egypten för att söka sig en bättre boplats där man skulle kunna vara ifred. Utflyttningen från Egypten och anländandet till en ny miljö förstärkte känslan av utsatthet och gjorde sammanhållning till en nödvändighet. 26 Det är troligen ingen tillfällighet att de bergsområden som idag är splittrade mellan Libanon, Syrien, Jordanien och Israel valdes. Där är bördigt klimat och det finns gott om ex. vatten. Närheten till havet förenklar handel för att inte tala om hur vackert det är. Sluttande bergssidor är inte alltid det mest gynnsamma läget för odlingar men bergens svårtillgänglighet för en yttre angripare har gjort platsen lättare att försvara. Tanken på försvar kan nog inte underskattas med tanke på den erfarenhet druserna hade. 27 Det är inte heller förvånande att det blev konkurrens med de kristna maroniterna som också gjorde anspråk på området. När det gäller minoriteter kan man också nämna andra fördelar. Man brukar säga att ex. svenskar är tvingade att lära sig språk eftersom svenska är ett förhållandevis litet språk som få förstår. Kanske en långsökt jämförelse men jag menar att minoriteter i allmänhet ofta är tvingade att anstränga sig mer än andra för att accepteras. Drusernas strategi att laborera med den s.k. sanningen, d.v.s. att säga sanningen är en artighet inte en nödvändighet att glida på sanningen är en del av försvarsåtgärderna man tvingades till för att inte råka illa ut. 28 Det ska ändå sägas att medan de flesta druser inte anser sig vara muslimer, finns det exempel på undantag. I ett område strax söder om Masna och Anjar i Beqaadalen, i byn Mhaidse finns det druser som anser sig stå nära sunnitisk islam vilket är frivilligt och ingen form av taqyyia. Brödraskapskänslan att alltid sätta etniciteten först har trots inre stridigheter varit avgörande. Utan någon stående armé har man gått man ur huse när en yttre fiende har angripit. Varje drus har haft sitt gevär under sängen och tagit fram det vid behov. 26 jmf judarnas öden [min kommentar] 27 jmf alawiterna som på ett liknande sätt bosatte sig i bergskedjan öster om Tartus i nuvarande Syrien [min kommentar] 28 MN: s. 97 7

8 Drusisk politik och inriktning har varierat över tid. Med hänvisning till det ovanstående menar jag att man tvingats att samarbeta 29 och svälja gamla oförrätter för att kunna påverka och överleva politiskt. Det har tidvis varit en sorts slalomåkning mellan ideologi och pragmatism. 30 Framtiden är vid tiden för denna skrift svår att analysera. Libanons frigörelse från Syrien pågår och hur den politiska kartan ritas kan bara framtiden visa. Druserna framtid som grupp kommer att avgöras genom deras vilja till förändring och integrering i det libanesiska samhället. 29 ordspråket min fiendes fiende är också min vän ofta använt i det libanesiska inbördeskriget [min kommentar] 30 inte ovanligt för små stater och folk; jmf Sveriges politik under andra världskriget där nazisterna fick transportera trupper trots en uttalad neutralitetspolitik; också fördjupat underrättelsearbete med USA mot Sovjetunionen eller Warszawapakten trots samma politik [min kommentar] 8

9 Referenser Bates, Daniel G. and Rassam, Amal, 2001, Prentice-Hall, USA: Peoples and Cultures of the Middle East, Second Edition Nisan, Mordechai, 2002, McFarland & Company, Inc., Publishers: Minorities in the Middle East, A History of Struggle and Self-Expression Lapidus, Ira M, 2002, A History of Islamic Societies, second edition Nordberg, Michael, 2002, Profetens folk, stat, samhälle och kultur i Islam under tusen år, andra tryckningen Nordisk Familjebok, encyklopedi och konverstionslexikon, , tredje upplagan Svenska Nationalencyklopedin 2006 (NE) Internet, Internet, Internet: Rabih Selman (RS), drus och tolk verksam I Stockholm 9