Spejarscoutlotsens handbok

Transkript

1 6 Spejarscoutlotsens handbok Flickor och pojkar börjar bli intressanta. Regler irriterar. Allt måste testas. Intresset för nya saker flammar upp lätt, och försvinner lika fort. Världen är svartvit. En del ungdomar är starka som oxar, andra är ännu bara barn. Några lyssnar på heavy metal, andra på Arne Alligator. Några ser på Lejonkungen medan andra har sett Amélie minst hundra gånger och det är ändå inte tillräckligt. Ibland skulle saken inte kunna intressera mindre och ibland förlorar man kontrollen fullständigt. Föräldrarna är dumma, medan scoutledarna är idoler. Det här och mycket annat är spejarscouterna. Skillnaden mellan en pojke i sjätte klass och en flicka i åttonde klass kan vara enorm. Spejarscoutprogrammet är uppgjort så att ungdomar i olika utvecklingsskeden eller med olika scoutbakgrund kan genomföra programmet, till och med i samma patrull. Programmet är också uppgjort för att passa alla kårer. Spejarscoutprogrammet har fyra halvårsetapper: lägerliv, kreativitet, överlevnad och samhälle. Etapperna kan avläggas i valfri ordning. Varje etapp inleds med ett kurstagningsskede, och avslutas med en fyr. Aktiviteterna inom etapperna kan avläggas på fyra olika nivåer beroende på vad som passar spejarscouterna och patrullen bäst. Genom tilläggsetapper, som fördjupar grundetapperna, kan patrullen fortsätta spejarscoutprogrammet ett tredje år. Lägg märke till att äventyrsscout- och spejarscoutprogrammet tillsammans omfattar fem år. Programmet kan till en början verka komplicerat men det är för att det är mer mångsidigt för att det ska finnas en större möjlighet att tillämpa programmet i kåren enligt patrullmedlemmarnas intressen och kunnande. Tillbringa alltså mycket tid tillsammans med patrullen och bli bekant med spejarscouterna så att du kan få patrullen att växa samman och övervinna sig själv. Som spejarscoutlots får du vara rejält vuxen. Spejarscouterna och deras patrulledare får söka stöd hos dig och du får stödja dem. Det finns tillfällen då du får ta över rodret. Det finns också tillfällen då du får stiga åt sidan och låta patrullen jobba för sig själv. Tillsammans med den explorerscout som fungerar som patrulledare bildar du ett arbetspar och din uppgift är att uppmuntra och sporra patrulledaren, samtidigt som du ändå ger honom och patrullen det utrymme de behöver. Den här mappen ger dig bakgrund, information och praktiska tips om spejarscouterna och spejarscoutprogrammet. Mappen stöder dig i början av ditt uppdrag och du kan gärna återkomma till den också senare när du hunnit samla på dig mera erfarenhet. En del av mappens innehåll exempelvis aktiviteterna kan också patrulledaren gärna läsa. Mappen är ändå skriven för den äldre ledare som fungerar som lots, alltså för dig. Vi litar på dig! Med hjälp av den här mappen, och spejarscoutprogrammet kan du få ut allting av spejarscouterna i din kår. Hanna, Mari, Marja, Marsu, Piitu, Piivi, Retu, Takku, Tupe, Viltsu och Ruma. Översättning och bearbetning av FiSSc. Spejarscoutprogrammet innehåller många termer som kanske inte är bekanta. Här är en kort ordlista för spejarscoutprogrammets värld. Aktivitet Under en etapp gör spejarscouterna olika uppgifter, det vill säga aktiviteter, varav en del är obligatoriska och en del valbara. Avdelningsträff Med 1-2 månaders mellanrum ordnas en åldersgruppsträff avdelningsträff för alla kårens spejarscouter. Ersättande ledare Ifall spejarscoutpatrullen inte har en patrulledare kan uppdraget skötas av en äldre ledare. Etapp Spejarscoutprogrammet är uppbyggt av etapper, som tar ett halvt år var. Fyr Etappens avslutande evenemang. Erövras i slutet av etappen. Fyrens utmaningar Fyren består av olika färdighetsområden som spejarscouterna skall behärska. Nivån på fyren bestäms av nivån på färdighetsområdena. Färdighetsområde En grupp av aktiviteter som hör till samma färdighetsområde. Kurs Etapperna inleds med kurstagningsskedet en aktivitetshelhet som kallas kurs där man planerar etappen och patrullens verksamhet. Lots En äldre ledare som stöder spejarscouterna och deras patrulledare. Nivå Aktiviteter finns av fyra olika svårighetsgrader det vill säga nivåer. Patrulledare Ledaren för spejarscoutpatrullen är en explorerscout. Paus En del av spejarscoutmötet utgörs av pausen. Pausen är en praktisk övning (t.ex. en lek, ett spel eller improvisation) där spejarscouterna tillsammans stannar upp och tänker djupa tankar om livet. Målsättningen med pauserna är att ge spejarscouterna tankar om uppväxten och vuxendomen. Spejarscout En årig scout som följer spejarscoutprogrammet. Spejarscoutansvarig Leder och handleder spejarscoutlotsarna.

2 Spejarscoutåldern sägs ofta vara en problemålder. Som åring går människan igenom ett helt nytt utvecklingsskede; övergången från barn till vuxen. Människan är då på sätt och vis mellan två världar och förhållandet till omgivningen måste skapas på nytt. Den unga strävar våldsamt efter självständighet. Han vill stå på egna ben och är rädd för att andra blandar sig i för mycket. Plötsligt blir det viktigt för spejarscouten att få säga sin åsikt. Spejarscouten är självcentrerad, kanske till och med egoistisk. Han iakttar sig själv, överväger sina möjligheter och dagdrömmer om sina egna förmågor. Å andra sidan underskattar han ofta sig själv och är osäker på hur mycket han klarar. Han är ofta skygg, rädd för att misslyckas och känslig för kritik. Därför undviker han att pröva på nya saker. Samtidigt behöver han ännu stöd av en vuxen. Den unga scouten kan uppleva andras inblandning i det han gör som hotfull. Den biologiska utvecklingen i puberteten är som starkast, om än i olika takt hos pojkar och flickor. Spejarscouten är handlingskraftig och vill pröva på saker, men han är också känslig. Han har egna idéer, men inte nödvändigtvis tillräckligt mycket tålamod för att realisera dem. Känsligheten som riktas mot spejarscouten själv ger honom ett behov av att hitta goda vänner. Vännernas åsikter har stor inverkan på den unga scoutens beslut. Kompisgängets påverkan är överraskande stark. Ett bra exempel på detta är ungdomarnas tendens att klä sig lika och uppkomsten av ungdomsmoden. När jag först kom till högstadiet tittade alla långt på mej. Det här är en liten by där alla känner alla, men eftersom jag flyttat hit från Helsingfors hade ju ingen sett mej förr. Inte är jag ens särskilt annorlunda. Hippie. Men int finns det ju någon annan här som är det. Alla frågar: Varför har du såna kläder? Tror du på riktigt på världsfred? Jag orkar int svara mera. Jag älskar sjalar och kjolar och andra hippiekläder, men jag förstår int varför alla andra tittar så konstigt. Int finns här ju annat än pissisar och hårdrockare. Å andra sidan är jag glad att jag ännu vågar vara mej själv, för nu, efter ett år börjar här synas olika sorts mänskor. Int tror jag att det är min förtjänst, men jag sku villa tro att åtminstone nån av dem har sett på mej och tänkt: Om hon kan, så varför sku int jag också kunna. Nån måst vara den första. Tonårstiden är också den så kallade rollförvirringens tid. De fysiologiska och psykologiska förändringar som åldern för med sig får till stånd en process där individen söker sig själv, sin livsfilosofi, sitt yrke, sin livsstil och sin livsform. Spejarscouten söker en livsstil som leder honom till en tillfredsställande och hoppfull framtid. I spejarscoutåldern börjar den unga söka sin identitet och bildar egna värderingar. Karakteristiskt för åldersgruppen är att ungdomarna provar olika roller och har lätt för att identifiera sig med rollmodeller de beundrar. Genom rollmodellerna strävar ungdomarna efter att få mera tid för att reda ut sin egen identitet. Puberteten tar sig olika uttryck hos olika ungdomar. En del kommer enkelt undan, medan andra upplever den väldigt starkt. Den unga själv upplever sin utveckling som unik och bygger aktivt upp sin självkännedom. Han hittar på nya värderingar och normer och är i det fallet mycket målinriktad. Det här leder till ett utpräglat självmedvetet beteende och eventuellt till feltolkningar av omgivningens signaler. Ja e en flicka på sjuan å det stör mej att ja ba e en medelmåtta, ja gillar att rita men har aldri nån inspiration. Ja älskar att spela å sjunga, men nä rösten e äckligt låg å ja spelar medelmåttlit, ja vet att man int kan va perfekt, men vafö e just ja den som vill krama, men så finns det ingen som vill krama mej? Så dä symboliskt. Min bästa kompis ritar bättre än ja å hon säger att ja tar efter henne, men de e int alls så, ett par gånger gjorde ja de, men de ha vi rett upp, men sen dess litar hon inte på mej å nu säger hon att ja stjäl hennes idéer. Vafö finns det ingen som litar på mej? Ja vågar inte säga hu ja känner, fö sen river hon säkert upp gamla sår också. Ja är helt sönder å orkar int me de hä. Ja vill ba försvinna. Unga tolkar lätt särskilt föräldrarnas och andra auktoriteters signaler fel och tycker att de är trångsynta och själviska. Ungdomarna ser inte längre de beteendemönster, råd och tankar de får av vuxna som självklarheter, utan tar ofta avstånd från dem eller avvisar dem helt. Ungdomarna kan ibland så kraftigt ta avstånd att det sårar den vuxna. Ett steg mot självständighet är också att isolera sig från familjen. Den unga skaffar nya vänner, låter bli att berätta saker och skyddar sina egna tankar. I den här åldern behöver den unga också stöd av andra jämnåriga som delar hans förvirring. Också vuxna utanför familjen har stor betydelse för den unga, eftersom han behöver utomstående att identifiera sig med. Den unga får stöd av sina vänner och kan trots sin förvirring njuta av sin utveckling. I och med de nya tankarna och de kroppsliga förändringarna sker en utvecklingsmässig tillbakagång i ungdomarnas tankevärld. Kontrollen över förändringarna och tankar kring den egna sexualiteten tar över ungdomarnas tankevärld. Det blir inte lika mycket utrymme kvar för andra tankar som tidigare. Ungdomar i puberteten kan bete sig betydligt barnsligare och mindre kontrollerat än vad de gjorde före puberteten. Mellan flickor och pojkar finns ofta en tydlig skillnad i den psykiska utvecklingen. Den känslomässiga tillbakagången märks ofta bättre hos pojkar än hos flickor. Trots tillbakagången utvecklas ungdomarna hela tiden också psykiskt. Hos flickor inträffar de största pubertala förändringarna i års ålder. I det här skedet blir problemen hemma större och tonåringens oro för det egna utseendet ökar. Tillfälliga depressioner och olika bekymmer är vanliga. Smink och pojkar intresserar, också om flickorna inte nödvändigtvis ännu är intresserade av regelrätt sällskapande. Barnsliga lekar tolereras inte längre kompisar emellan. Pojkarnas förändring kommer något år senare. I års ålder blir pojkarnas lekar alltmer fysiska. I års ålder bildas tätare kompisgäng i stället för de tidigare tillfälliga lekgrupperna. I dessa gäng prövar pojkarna på olika saker som hör ungdomen till, i värsta fall till och med vandalism. Förhållandet till hemmet är sällan lika komplicerat som för flickorna. De känns som om mamma sku bestämma allt. Ja vill sluta me en hobby, fö ja gillar int den, men så säger mamma att ja int får, o om jag slutar me den så måst jag sluta me min andra hobby som jag gillar, å den vill jag FAKTISKT int sluta med. De bli förresten ofta gräl me mamma, å så slutar de allti med att ja skriker fö full hals åt henne och får en månads husarrest. De e ba så fel. Ja sku liksom måsta leva just som hon vill. Int sku ja annars heller orka med henne. Ibland önskar

3 ja att hon int ens sku va min riktiga mamma, utan att jag sku ha en annan familj. De känns som om alla kompisar sku ha mycke kivogare föräldrar än ja. Ungdomar i spejarscoutåldern behöver olika slags stöd och hjälp i sin utveckling. En viktig uppgift för explorerscouten som fungerar som patrulledare är att ge spejarscouterna en positiv rollmodell. Explorerscouten är bara ett steg före spejarscouten i utvecklingen och är därför en person som spejarscouten har lätt att identifiera sig med. I patrullen möter den unga scouten andra unga i samma livssituation. Då patrullandan är bra stöder spejarscouterna varandra. Det är inte lätt för en patrulledare i explorerscoutåldern att fungera tillsammans med de nyckfulla spejarscouterna. Ibland stöter patrullen på problem som inte kan lösas med de kunskaper patrulledaren har. Då stiger lotsen fram och försöker hjälpa till. Lotsen ger spejarscouten en viktig vuxenmodell då den unga gör uppror mot sina närstående vuxna. Lotsen stöder spejarscoutens utveckling genom att å ena sidan stå ut med den ungas uppror och å andra sidan genom att sätta trygga gränser för honom. Exemplen är tagna från: Det är av stor betydelse för ungdomar i spejarscoutåldern att någon i gymnasieåldern är tillsammans med dem. Aalberg Scouting är en fostrande verksamhet med syfte att stöda barns och ungas utveckling med hänsyn till deras individuella särdrag. Målsättningen är att var och en ska ha möjlighet att enligt sina personliga förutsättningar växa till en balanserad, frisk, ansvarskännande och självständig medlem av samhället. Avsikten är att hjälpa den enskilda scouten att växa, utvecklas och leva i balans med sig själv, med andra människor och med sin omgivning. Utöver de allmänna målen för fostran har man för varje åldersgrupp fastställt åldersgruppsspecifika mål. Dessa berättar hur målen syns i ifrågavarande åldersgrupp och beskriver den målsättningsnivå man försöker uppnå i åldersgruppen. Bekanta dig med målen för fostran, så att du kan bygga upp spejarscouternas scoutstig längs den väg de visar. Enligt målen för spejarscouternas fostran utvidgar spejarscouten sin sociala miljö till exempel under gemensamma träffar för hela åldersgruppen. Därtill lär sig scouten under spejarscouttiden en vidare tillämpning av de praktiska färdigheterna och koncentrerar sig inte längre på bara basfärdigheterna. Beskrivande för spejarscoutverksamheten är också att ledaren måste kunna motivera varför olika åtgärder vidtas, eftersom ungdomar i spejarscoutåldern starkt ifrågasätter allt. Verksamheten bör vara mycket konkret. Ungdomarna uppmuntras till att tänka själva och till att själva ta initiativ och till att prova på nya saker. Läs mer om målen för fostran i kapitel 1.2. Målen för fostran i Ledarmappen Scoutlöftet, -idealen och valspråket beskriver scoutingens värderingar som scouten genom löftet binder sig till. Att vara spejarscout är inte bara att lära sig olika färdigheter och att åka på läger. En annan sida av scoutingen utgörs av scoutingens värderingar och en scoutmässig livsinställning. För att förstå scoutingens värderingar bör spejarscouten göra sig förtrogen med scoutlöftet, -idealen och valspråket. Spejarscoutens värderingar är praktiska: de är inte omöjliga för ungdomar att förstå och ta till sig som rättesnören i livet. Spejarscouten märker att värdefrågorna inom scoutingen ger alternativ och kan tolkas på olika sätt och att scoutidealen inte är svartvita. Ungdomarna anammar lättast fakta via rollmodeller. Ledarens uppgift är också att fungera som exempel för spejarscouterna. Lotsen ger scouterna utrymme för funderingar kring värderingarna. Scoutsymboliken omfattar verksamhetssätt, innehåll och föremål som har en gemensamt känd betydelse. Barn och unga sammanförs med hjälp av gemensamma symboler till den egna gruppen, till kåren och till den världsomfattande scoutrörelsen. Till spejarscoutsymboliken hör förutom de kända scoutsymbolerna också åldersgruppens egna symboler. Symboliken förstärker spejarscoutens självständighet och tillhörigheten till den egna patrullen. Då spejarscouten får sitt etappmärke och syr fast det på scoutskjortan ser han att han uppnått ett mål och kan också visa detta för andra. Lotsen uppmuntrar patrullen att utveckla en egen symbolik, till exempel egna dräkter, märken, vimplar och rop. Med spejarpatrullens godkännande kan lotsen stolt använda sin egen patrulls symboler och därigenom förstärka deras värde. Inom scoutingen får var och en lämpligt utmanande uppgifter. Ett program som är anpassat för åldersgruppen hjälper den enskilda scouten att växa. I spejarscoutåldern är utmaningen speciellt att tillämpa inlärda färdigheter i olika sociala situationer. Tillbakagången i utvecklingen hos ungdomar i spejarscoutåldern har beaktats i programmet på så sätt att de nya färdigheterna inte nödvändigtvis är svårare och att det är möjligt att anpassa svårighetsgraden till spejarscouternas behov. Ledaren måste vara känslig för vilka utmaningar patrullen behöver i vilken situation. Lotsen och patrulledaren kan styra den stigande svårighetsgraden genom att utnyttja de valfria aktiviteterna, nivån på aktiviteterna och utmaningarna i fyren. I scoutverksamheten fungerar man i grupper av jämlika där man tillsammans fattar beslut och delar på ansvaret. I dessa små grupper utvecklas barnen och ungdomarna till att fungera som medlemmar i en grupp. I spejarscoutprogrammet gör scouterna mycket gemensamt som patrull. Till exempel erövrar patrullen fyren tillsammans. Patrullen gör de olika valen gällande programmet tillsammans med patrulledaren och lotsen. Patrullen är en trygg miljö för spejarscouten där han kan verka och pröva också sina trevande talanger. Ansvars- och ledarskapsaktiviteterna ger spejarscouten en möjlighet att öva sina ledarskapsfärdigheter. Ungdomar i spejarscoutåldern har lätt för att identifiera sig med den några år äldre explorerscouten och ser honom i egenskap av patrulledare som sin rollmodell. Lotsen ser till att alla i patrullen har möjlighet att delta i och påverka patrullens verksamhet. För barn och ungdomar är det naturligt att lära sig genom att göra. Inom scoutingen lär man sig genom att uppleva och göra. Ungdomar i spejarscoutåldern uppskattar konkret verksamhet och handlar hellre än tänker. Spejarscoutprogrammet i sin helhet upptar konkreta ämnen och det man gör har en betydelse. I programmet finns det tid för spejarscouterna att stanna upp en stund genom praktiska övningar kring olika livsfrågor. Dessa pauser ingår naturligt i spejarscoutmötena. Lotsen ger också spejarscouten ansvarsfulla uppgifter. Också misslyckanden är en väg till inlärning. Inom scoutingen sysslar barn, unga och vuxna tillsammans. Den vuxna stöder barnens och ungdomarnas utveckling, deltagande och påverkningsmöjligheter. Den vuxnas roll i spejarscoutåldern är utmanande och tidvis motstridig. Å ena sidan skall den vuxna vara bestämd, trygg och ett stöd och å andra sidan måste han kunna acceptera och stå ut med tonåringarnas nycker och åsiktsbyten och ge utrymme för den unga att utvecklas i egen takt. Lotsen känner sina patrullmedlemmar och

4 medverkar i patrullens verksamhet utan att ändå vara en ordinarie patrullmedlem. Lotsen syns lämpligt mycket i patrullens vardag. Han är alltid tillgänglig, också om han inte alltid är närvarande. Lotsen och patrulledaren bildar ett arbetspar, där vardera parten har sin egen roll i ledandet av spejarpatrullen. Inom scoutrörelsen lär sig barn och unga att ta ansvar för sig själv och för andra. Verksamhet som syftar till andras välmående gynnar gemenskap och grupptillhörighet i samhället. Genom de lämpligt stora ansvarsuppgifterna i den egna patrullen märker spejarscouten att hans egna handlingar har betydelse. På detta sätt lär sig scouten att självmant göra något för sin egen grupp. Utvecklingen till en person som känner aktning för och uppmärksammar andra bygger på denna grund. Det gör också personen till en tjänstvillig och aktiv medborgare. Ur spejarscoutens synvinkel kan aktiviteten i det egna samhället, till exempel insamlingar och servicejippon, vara en liten del av patrullens normala verksamhet, men lotsens uppgift är att hjälpa spejarscouten att se den positiva effekten av verksamheten. Lotsens, och i synnerhet patrulledarens, exempel är särskilt viktiga. Inom scoutverksamheten verkar barn och unga i naturen, som är en upplevelserik vistelse- och inlärningsmiljö. Upplevelsen av att han klarar sig i naturen stärker spejarscoutens uppfattning om sina egna färdigheter och hjälper honom att bygga upp en egen identitet. Spejarscoutens förmåga att ta vara på sig själv stärks när han tar ansvar för sitt eget välmående och till exempel lagar maten eller ser till att han har med sig torra kläder. Naturen erbjuder en omgivning som avviker från vardagen med dess rutiner och kontroll. Lotsen ser till att naturen blir en känd omgivning och att naturupplevelserna erbjuder lämpliga utmaningar. Att vara spejarscout är inte bara att lära sig olika färdigheter och åka på läger. Scoutingens värderingar och en scoutig inställning hör också till. För att förstå spejarscouternas värderingar bör spejarscouten bekanta sig med scoutlöftet, valspråket och spejarscoutens ideal. Spejarscoutens värderingar är väldigt praktiskt utformade och det är ingen omöjlig uppgift för den unga scouten att förstå och omfatta dem som rättesnöre i sitt liv. Ledarens uppgift är att föregå med gott exempel. Ungdomar omfattar saker och ting bättre via förebilder. Jag vill älska min Gud, mitt land och mänskligheten, vara andra till hjälp och följa scoutidealen i mitt liv. Spejarscouten avger löftet som sitt personliga hedersord. Varje spejarscout bör förstå löftets innebörd och kunna acceptera det. Löftet kan avges i enlighet med kårens egna traditioner till exempel under uppflyttningsceremonin, på ett patrullmöte, vid ett särskilt löftesgivningstillfälle eller på en utfärd. När spejarscouterna tar kurs för första gången lär de sig löftet och spejarscouternas ideal. Då går lotsen eller patrulledaren i diskussioner och genom övningar igenom vad löftet egentligen betyder och vad de olika idealen står för. Patrullutfärden är ett ypperligt tillfälle att tala om löftet och idealen. Observera att scouter i spejarscoutåldern kan vara avogt inställda till att avge löftet inför en större publik. Scoutlöftet är lika högtidligt, men kanske personligare, om det avges i en liten grupp under hemlighetsfulla förhållanden. Av denna orsak är det också naturligt att patrullens egen lots tar emot löftet. Löftesgivningstillfället kan också ordnas enligt kårens traditioner. När spejarscouten har avgett löftet får han mittdelen till spejarscoutmärket att sy på sin scoutskjorta. Exempel på löftesgivningstillfällen hittar du i kapitel Uppflyttning. En spejarscouts ideal är att respektera andra älska och skydda naturen vara ärlig och pålitlig främja vänskap över gränser Scouternas valspråk är Var redo. Spejarscouten bör förstå vad det betyder för en scout att han är redo. När man i tiden frågade B-P: Var redo, för vadå? svarade han: För allt Det här betyder att scouten är redo såväl fysiskt som psykiskt och färdighetsmässigt. Det här motiverar scouten att utföra scoutprogrammet. Till åldersgruppens program hör att öva många olika slags färdigheter, fysiska spel och lekar och stilla stunder för andlighet. Genom programmet gör sig scouten redo. Då scouten genomgått spejarscoutprogrammet har han lärt sig grunderna för scoutfärdigheterna. Som tecken på detta får han spejarscoutsigillet Kims leende med valspråket. Ändå är scouten inte redo för allt efter spejarscoutåldern. Att bli mera redo är en livslång utmaning för varje scout

5

6 Symbolik innebär användning av olika handlingssätt, innehåll, bilder, märken och föremål i en sådan betydelse som säger den egna gruppen mer än enbart symbolen i sig. Inom scoutingen får vardagliga saker en ny, betydligt djupare och vidare innebörd. Spejarscouternas symboler för fram sådant som alla scouter har en gemensam förståelse för och ger en känsla av samhörighet med patrullen, kåren, förbundet, centralorganisationen och den världsomspännande scoutrörelsen. Till spejarscoutsymboliken hör bekanta element såsom att hälsa med tre fingrar, att skaka hand med vänster hand och att hålla ihop scouthalsduken med en valknop. Spejarscouterna har också egna interna symboler inom åldersgruppen. Denna symbolik är till största delen gjord för att beakta ungdomars behov och tankar uttryckligen i spejarscoutålder. Spejarscoutsymboliken betonar rolighet, aktivitet, att göra rätt och gemenskap. Spejarscoutsymbolikens uppgift är att stärka ungdomarnas identitet, självständighet och grupptillhörighetskänsla. Det är därför viktigt att använda tillräckligt mycket tid för att skapa patrullens symbolik. Vid valet av spejarpatrullens namn är det skäl att fundera på vilka egenskaper namnet borde föra fram. Det är naturligtvis roligt om spejarscoutpatrullerna uppmuntras att välja lämpliga djurnamn, men till åldersgruppens natur hör också att bryta sig loss från normerna. Också i det här fallet är detta bra att komma ihåg och beakta. Den äldre ledaren kan under årens lopp också lyfta fram sådan symbolik som uppstått av sig själv inom patrullen. Det kan till exempel vara en enhetlig patrullklädsel, hälsning, vimpel, maskot eller inlednings- och avslutningsceremonier som upprepas på varje möte. I fråga om patrullens egen symbolik lönar det sig också att fundera över på vilket sätt lotsen hör till gruppen. Om exempelvis patrullen skaffar likadana t-tröjor, ska man då beställa en likadan åt lotsen? Spejarscouternas färg är violett, för att vara exakt ljungviolett. Spejarscouternas färg syns i spejarscoutmärkena och på aktivitetskortet. Färgen är en del av Finlands Scouters grafiska utseende. Spejarscoutmärket består av fem delar. I mittdelen skymtar Kims leende. De fyra delarna runt mitten illustrerar innehållet i de olika etapperna. Mittdelen av märket får spejarscouten då han avgett sitt löfte och de övriga delarna som avslutning på varje etapp. Av etappmärkena står återanvändningsmärket för samhällsetappen, penseln för kreativitetsetappen, lågan för lägeretappen och pålsteken (räddningsknopen) för överlevnadsetappen. Märket fästs på scoutskjortans högra ärm så att den spetsiga ändan av Kims leende blir till höger. Etappmärkena kan man fästa i den ordning man själv vill runt mittdelen. För eventuella tilläggsetapper får man fästa ett snöre längs etappmärkets ytterkant. Efter den sista etappen får spejarscouten Kims leende som spejarscoutsigill. Kims leende är ett heraldiskt band, vars ändor vänder sig uppåt. Det är B-P själv som i tiden tog märket i bruk. Då han var i Indien träffade han en ung ivrig pojke som alltid var redo att hjälpa till med olika uppgifter, och till minne av denna vänskap gav han märket namnet Kims leende. Kims leende härrör från Kiplings bok Kim, som handlar om en pojke som alltid med ett leende skötte de uppgifter som gavs honom. B-P tänkte att de uppåtvända spetsarna på det heraldiska bandet är som scoutens mungipor, då han med ett leende på läpparna glatt gör sin plikt. (Läs Kims berättelse i sin helhet i B-P:s bok Scouting for Boys) Spejarscouten använder scoutskjorta och en scouthalsduk som hålls ihop av en valknop gjort av snöre. Till spejarscoutens dräkt hör också en violett visselpipssnodd. Den explorerscout som är patrulledare för spejarscoutpatrullen bär en grön visselpipssnodd och explorerscouternas åldersgruppsmärke på scoutskjortans ärm. Spejarscoutens valspråk är det samma som alla andra scouters: Var redo. Valspråket sammanfattar hela scoutingens värdegrund. En annan stark symbol är också scoutlöftet som spejarscouten avger under första etappens kurstagning. Spejarscoutens ideal plockar på ett för spejarscouten begripligt sätt ut de rättesnören ur scoutingens värdegrund som han ska styra sitt liv efter och eftersträva. Spejarscoutens abstrakta tänkande börjar också redan utvecklas. Han lär sig att idealen har en djupare mening och inte bara är en samling regler. Spejarscouternas program är uppdelat i fyra etapper. Det sägs att en etapp är en just så lång sträcka att man orkar ta den i ett svep. I spejarscoutprogrammet är en etapp en helhet av aktiviteter och den räcker i ett halvt år. Etappen kulminerar i en fyr. Under fyren konkretiseras de kunskaper och färdigheter som spejarscouterna lärt sig under etappen. Fyren är ett, ibland till och med avlägset, mål som spejarscouterna genom det de gör strävar mot. Ljuset från fyren syns på långt håll och leder under resans gång spejarscouterna i rätt riktning. Vid etappens slut erövrar spejarpatrullen fyren genom att använda sig av de färdigheter den lärt sig under etappen. Spejarpatrullen har också en äldre ledare, en lots. Lotsen stiger ombord och lotsar skeppet förbi alla grund. Det är inte lotsen som styr båten. Han ger bara kaptenen anvisningar och förhandsinformation om farlederna och övrig båttrafik. På samma sätt hjälper spejarlotsen patrullen och patrulledaren ur problemsituationer i spejarscoutprogrammet. Lotsen fungerar inte som patrulledare. Han hjälper den egentliga patrulledaren i dennas krävande uppdrag. På en del ställen tar lotsen ändå rodret och styr skeppet förbi de svåraste ställena. På samma sätt kan spejarlotsen då det behövs hjälpa till med att hantera svåra situationer eller ordna hela åldersgruppens verksamhet, som till exempel avdelningsträffar. I spejarscouterna är pojkar och flickor i separata patruller. En patrull består av 4 12 spejarscouter. Enligt undersökningar om ungdomar i spejarscoutåldern trivs flickor i mindre och tätare grupper medan det för pojkar är viktigare med en större och mer omväxlande grupp. Av denna anledning är den rekommenderade storleken för en flickpatrull 4 8 spejarscouter och för en pojkpatrull 8 12 spejarscouter. Idealstorleken för patrullerna är dock bara vägledande och varje kår gör som det passar bäst i kårens situation. Spejarscoutpatrullen leds av en patrulledare i explorerscoutåldern. Patrulledaren planerar och leder den löpande verksamheten. Idealet är att samma patrulledare leder spejarscoutpatrullen genom hela åldersgruppen. Eftersom patrulledarskapet ingår som en del av explorerscouternas program kan patrulledaren ändå bytas under patrullens spejarscouttid. Samma patrulledare leder patrullen under minst en etapp. Patrulledaren och hela patrullen stöds av en vuxen lots. Lotsens uppgift är att vara med i patrullens vardag tillräckligt mycket utan att vara medlem i patrullen. Vid behov deltar lotsen i patrullens möten och utfärder. Lotsen planerar också patrullens program tillsammans med patrulledaren. Det är också lotsen uppgift att ordna avdelningsträffar för alla spejarscouter. Spejarscoutprogrammet betonar samhörigheten i den egna patrullen. Patrullens samhörighet börjar formas då medlemmarna tillsammans upplever uppflyttningsriten, då scouterna flyttats upp från äventyrsscouterna till spejarscouterna. Löftesgivningen och förberedelserna inför den med lotsen blir en central gemensam upplevelse för spejarscouterna. Patrullens samhörighet stärks av patrullens egna symboler: ett eget rop, en vimpel och gemensamma regler som man går igenom i början av varje etapp. Trots att lotsen inte är medlem i patrullen hjälper han den att skapa och förstärka samhörigheten. Inom spejarscoutprogrammet är patrullen ofta den viktigaste enheten i verksamheten. I programmet ingår många val som

7 fattas gemensamt av hela patrullen. Det är också meningen att spejarscouterna ska delta i tävlingar med sin patrull. Fyren är inte en personlig prestation, utan det är alltid patrullen som erövrar fyren. Om någon av patrullmedlemmarna inte klarar en färdighet som behövs för fyren får han hjälp och stöd av patrullkamraterna. För varje fyr gör deltagarna sinsemellan upp egna spelregler. För spejarscouten är det viktigt att på avdelningsträffar och evenemang träffa också andra spejarscouter än den egna patrullen. I sällskap med sin patrull är det lättare att bli bekant med och jobba med främmande människor och man kan tryggt möta patruller av det motsatta könet. Spejarscoutpatrullen leds av en eller flera patrulledare i explorerscoutåldern. Patrulledaren ansvarar för patrullens veckomöten. Lotsen hjälper explorerscouten att planera och genomföra programmet. Hans uppgift är att alltid vara tillgänglig så att han vid behov eller då han blir ombedd kan hjälpa patrulledaren med allt som berör patrullens program. Lotsen ska också se till att målen med åldersgruppens program realiseras i patrullens verksamhet. En explorerscout ställer upp som patrulledare för minst ett halvt år i taget. Patrulledaren och lotsen ska inte bytas ut samtidigt. Som symbol för att patrulledaren representerar en annan åldersgrupp bär han en grön visselpipssnodd. Om det i kåren inte finns tillräckligt många explorerscouter som kan vara patrulledare för spejarscouterna, kan patrulledaruppgiften tillfälligt skötas av en äldre ledare. Mer om detta specialfall längre fram i detta kapitel. Patrulledaren ansvarar för planeringen av patrullens löpande verksamhet med stöd av lotsen genomförandet av den löpande verksamheten i enlighet med överenskommelse med lotsen överenskomna uppgifter på utfärder och avdelningsträffar säkerheten i verksamheten att utbilda sig för sitt uppdrag att förbinda sig till uppgiften för en överenskommen tid att vara en förebild och en pålitlig vän för patrullen att sporra spejarscouterna att delta i utfärder, läger och andra scoutevenemang samt att också själv delta i dessa Målet är att patrulledaren växer i sitt ledarskap, får erfarenhet av att leda en grupp och medverkar till att erbjuda ungdomarna i spejarscoutåldern ett inspirerande scoutprogram av hög kvalitet. För att kunna sköta uppgiften måste patrulledaren ha tillgång till kårens resurser, t.ex. pengar, utrymmen och utrustning. Tidsmässigt kräver uppdraget varje vecka planering av programmet, eventuella förberedelser inför mötet och själva mötet. Därtill ska patrulledaren delta i planeringsträffarna med patrullens lots samt i avdelningsträffarna. Patrulledaren bör behärska grunderna i de kunskaper och färdigheter en patrulledare behöver. En del kunskaper och färdigheter kan han lära sig eller fördjupa sig i under patrulledartiden genom praktisk erfarenhet och utbildning. behärskar de grundläggande scoutfärdigheterna inom åtminstone spejarscoutprogrammet känner spejarscoutprogrammet har anammat scoutmetoden och utnyttjar denna i spejarscoutprogrammet känner de psykiska och fysiska särdragen hos ungdomar i spejarscoutåldern och vet hur han ska förhålla sig till dem kan planera patrullens verksamhet kan hålla ett patrullmöte kan ordna en säker utfärd känner FS säkerhetsföreskrifter känner kårens organisation och verksamhetskultur vet var och av vem han får hjälp i sitt uppdrag Patrulledarna bör få utbildning för sin uppgift. Därför är gruppledarutbildningen också en obligatorisk aktivitet för alla explorerscouter. Utöver detta stöder alla former av färdighetsutbildning patrulledarskapet. Både spejar- och explorerscoutlotsen stöder patrulledaren. Patrulledaren får stöd i sitt uppdrag av sin egen lots. Spejarscoutlotsens uppgift är att stöda patrulledaren så att denna kan växa som ledare och handleda patrulledaren i dennas uppgift genom att uppmuntra, driva på och ge respons. Lotsen hjälper också patrulledaren med

8 planeringen av programmet, med att hantera svåra saker och med att genomföra aktiviteter utöver de vanliga. Tillsammans med lotsen utvärderar patrulledaren hur han lyckas i sitt uppdrag och sätter upp nya mål för verksamheten. Lotsen bär ansvaret för patrulledaren. Uppdraget kan utvärderas och rapporteras enligt kårens praxis till exempel med hjälp av statistik och årsrapportblanketten. Ungdomar i spejarscoutåldern har ett stort behov av att förverkliga sig själv genom fysisk verksamhet. Ungdomar dras mer till idrott, hantverk eller liknande än till att tänka djupa tankar. Ungdomar upplever det problematiskt att fundera över saker som de inte kan greppa själva. Ungdomar lär sig bättre genom egna erfarenheter än genom att tänka. Trots det kan den unga inte själv avgöra hur meningsfullt det han gör är. När man leder spejarscouter måste man komma ihåg att spejarscoutprogrammet baserar sig på meningsfull verksamhet. Lotsen borde tillsammans med patrulledaren erbjuda patrullen fysiska aktiviteter och olika upplevelser. Ungdomar är tvungna att få utlopp för sina inre energispänningar, ofta genom fysisk ansträngning. Den unga uppfattar den egna kroppen som annorlunda och känner att den befinner sig i konstant förändring. Inom scoutverksamheten kommer ungdomarnas fysiska förändringar lätt fram. I spejarscoutåldern måste ledaren komma ihåg att vara försiktig med att kommentera ungdomarnas yttre och att inte ställa för höga fysiska krav på dem. Det är viktigt att den unga upplever sin kropp som en fungerande del av sin person, trots eventuella fel och brister. All kritik som riktas mot den ungas yttre kan såra honom djupt. Utvecklingen hos ungdomar i spejarscoutåldern går framåt i perioder. Ibland är utvecklingen och tillväxten mycket snabb. Dessa perioder följs av kraftlöshet och förlamande lugna perioder. Det progressivt växande programmet går ofta stick i stäv med den ungas stegvisa utveckling. Detta speglas ofta också i förhållandet mellan ledaren och den unga. Ibland fungerar förhållandet mellan lots och spejarscout perfekt, för att strax därpå följas av ilska och besvikelser. Motsättningar och till och med häftiga konflikter är kärnan i ungdomsverksamheten. Det är viktigt att lotsen förstår den ungas psykiska obalans och att han står ut med den unga och stöder honom också under de svåra perioderna. Att i positiv anda lösa motsättningarna skapar ett gott förhållande mellan ledaren och den unga scouten. Ibland måste detta få ske till och med på bekostnad av målen för fostran. Pojkar i spejarscoutåldern är väldigt olika i jämförelse med flickorna. Också de individuella skillnaderna är stora. Medan en del ännu leker med bilar och spelar fotboll på gården är andra redan intresserade av rusmedel och sex. Det finns trots allt en del metoder som fungerar på alla. En av dem är att utnyttja ungdomarnas tävlingsinstinkt. Redan Baden- Powell märkte detta och utnytttjade det på ett förtjänstfullt sätt. Han uppmuntrade också andra ledare att göra på samma sätt. Du kan göra en tävling av nästan vad som helst, så länge du kommer ihåg att inte gå till överdrift. Ett litet äventyr är något som också fungerar på alla, det kräver bara att du har en gnutta fantasi och förmågan att modigt ge dig hän. Du kan skapa ett äventyr också av en alldeles obetydlig sak, ett äventyr kan göra vad som helst intressant. Arbetet med spejarscouterna är ansvarsfullt och ofta utmanande och det kan vara svårt att förhålla sig till det på rätt sätt. Samtidigt kan utmaningen i arbetet vara det som är det allra bästa. Arbetet med spejarscouterna är inte enformigt. Varje spejarscout behöver uppmärksamhet av både lotsen och patrulledaren. Böckerna är fulla av listor över egenskaper en ideell ledare borde ha. I verkligheten måste var och en ändå nöja sig med att vara en alldeles vanlig ledare. Några egenskaper är ändå speciellt viktiga för en spejarscoutledare. Kom ihåg att spejarscouter är väldigt spontana. Det här innebär att de lätt blir ivriga men också att ivern kan försvinna lika plötsligt. I spejargruppen finns det ibland opinionsledare som lätt påverkar hela gruppen. Det är bra om du kan få de här ungdomarna att ivrigt hänga med genom att då och då dra i rätta trådar. Speciellt med tanke på dem, men också om det inte finns några egentliga opinionsledare i gruppen så är det alltid bra att ha några äss i ärmen för tillfällen då patrullens uppmärksamhet upptas av något annat än det som planerats. En sådan situation kan till exempel vara att patrullen är helt oförmögen att koncentrera sig på det ni ska gå igenom. En annan vanlig situation som kräver ett äss i ärmen är om det blir för mycket fritid. Även om det är viktigt för denna åldersgrupp att ibland ta det lugnt leder brist på sysselsättning lätt till att situationen blir svårhanterlig. Ett par bra lekar eller uppgifter som kan förverkligas när och var som helst är bra exempel på sådant du kan ha i bakfickan. Viktigast är ändå att du hela tiden har kontroll. Individuella skillnader är en utmaning för allt ledarskap. Ju längre du fungerar tillsammans med en spejarscoutpatrull desto bättre ser du de olika ungdomarnas egenskaper. Det lönar sig definitivt att lägga märke till dem och utnyttja dem i ditt ledarskap. En god ledare känner dem han leder och utnyttjar effektivt olikheterna i gruppen för att nå det mål gruppen har. Kom ihåg att sinnet hos unga i spejarscoutåldern ändras mycket plötsligt. Du kan inte alltid lita på att någon tycker om att hugga ved idag bara för att han alltid tidigare har tyckt om det. Varje ledare har säkert någon gång råkat ut för problemet med att någon eller några i patrullen inte följer de regler gruppen gjort upp tillsammans. Det här är alldeles naturligt i den här åldersgruppen eftersom ungdomar i spejarscoutåldern oupphörligt testar gränser. Det betyder också att om du en gång tillåter att någon bryter mot reglerna så kommer spejarscouterna att fortsätta bryta mot reglerna. Många patruller har redan i samband med reglerna kommit överens om följderna för den som bryter mot dem. När ni gör upp om bestraffningen är det skäl att komma ihåg spejarscoutålderns särdrag. Den unga vill inte nödvändigtvis bli föremål för allas uppmärksamhet även om han gjort något fel. I stället för att tvinga den unga scouten att göra tio armhävningar framför resten av patrullen kan ett straff som främjar det gemensamma bästa vara en bättre lösning. Till exempel att den som bryter mot reglerna måste betala en straffavgift till patrullkassan eller baka en kaka som hela patrullen äter på nästa möte. Den senare metoden har använts och konstaterats fungera i praktiken. En annan sak som det är allt skäl att fästa uppmärksamhet vid är patrulledarens och lotsen roll i ledandet av patrullen. För spejarscouten är det naturligare att identifiera sig med den ett par år äldre patrulledaren än med lotsen. Spejarscouten har ju också hemma tillräckligt många vuxna att göra uppror mot. Lotsen måste därför ha en klart annan roll än en förälder. Det viktigaste är att vara äkta, att kunna kasta sig in i vilken situation som helst och att kunna skratta åt sig själv. En sådan roll främjar spejarscoutpatrullens utveckling och ger en sådan bild av vuxna som redan Baden-Powell på sin tid ville att barnen och ungdomarna skulle få av scoutledaren. Patrulledaren däremot kan gärna vara mer som en storebror eller storasyster som man kan lita på, som håller sina löften och som alltid ger hjälp och stöd. Av detta kan man sluta sig till att lotsen bör utnyttja patrulledarens ledarskap så mycket som möjligt och leda verksamheten själv bara då patrulledarens förmåga inte räcker till, eller då den allmänna säkerheten kräver det. Lotsen, den vuxna som ansvarar för patrullen, planerar programmet tillsammans med patrulledaren, följer upp patrullverksamhetens kvalitet, verkställer mer krävande aktiviteter och överraskningar samt speciella aktiviteter som patrulledarens resurser inte räcker till. Lotsen tar också hand om svåra situationer som kommer upp i patrullen och är med när han behövs. Lotsen upprätthåller också kontakten med patrullmedlemmarnas föräldrar. I praktiken är det lotsen som har det slutliga ansvaret för patrullens verksamhet.

9 spejarscouternas patrullmöten. Jonas och Thomas blev patrulledare för patrull Igelkott på hösten och verksamheten kom bra igång. När Micke några veckor senare träffade Jonas och Thomas fick han höra dåliga nyheter: patrulledarna klarade inte längre av att hålla ordning på patrullen, och mötena urartade i bråk och härjande. Som lösning på problemet beslöt killarna att Micke skulle be den förra kårchefen Janne vara med på några patrullmöten. När det behövdes ingrepp Janne och lugnade ned patrullen, men då mötet avlöpte enligt planerna drog han sig tillbaka till ledarrummet med en kopp kaffe och en tidning. Jannes närvaro lugnade ner patrull Igelkotts möten på ett par veckor. Dessutom fick patrulledarna bättre självförtroende av den feedback Janne och Micke gav dem. Spejarlotsens ansvar och plikter kan delas upp på tre områden: i förhållande till spejarscoutgruppen, patrulledaren och kåren I förhållande till gruppen: ansvarar för patrullens verksamhet, det vill säga den löpande verksamheten och utfärderna planerar patrullens verksamhet och tillämpar programmet tillsammans med patrulledaren sätter igång och håller koll på patrullens verksamhet och dess kvalitet realiserar mer krävande aktiviteter, överraskningar och specialgrejer hanterar svåra situationer som kommer upp inom patrullen är vid behov en auktoritet deltar i och genomför avdelningsträffarna ser över verksamhetens, i synnerhet utfärdernas, säkerhet I förhållande till patrulledaren: är patrulledarens närmaste ledare håller kontakt med patrulledaren handleder patrulledaren i hans uppdrag genom att stöda, uppmuntra, driva på och ge respons. hjälper patrulledaren att genomdriva mer krävande och ovanliga aktiviteter arrangerar fyren tillsammans med patrulledaren I förhållande till övriga vuxna och till kåren: är en kontakt mellan ungdomarnas föräldrar och kåren och håller isynnerhet föräldrarna uppdaterade om patrullens verksamhet håller kontakt med äventyrsscouternas kapten och explorerscouternas lots, till exempel för spejarscouternas ledarskapsövningar med äventyrsscouterna, patrulledarnas utbildning och angående deras eget program ansvarar för uppflyttningen tillsammans med äventyrsscouternas kapten och explorerscouternas lots är ett jämlikt stöd för de andra lotsarna instruerar och stöder i mån av möjlighet den ledare som tar över lotsuppdraget Exempel på vad lotsen gör: Micke är lots för patrull Igelkott. Han studerar på annan ort och har inte möjlighet att delta regelbundet i Lotsen bör när han tar emot uppdraget behärska grunderna i de kunskaper och färdigheter en lots behöver. FiSSc (Finlands Svenska Scouter) erbjuder utbildning enligt utbildningssystemet. Också all form av färdighetsutbildning stöder uppdraget. Kåren har en utbildningsansvarig som har som uppgift att se till att lotsen får den utbildning han behöver. En del kunskaper och färdigheter kan lotsen inhämta eller fördjupa sig i under sitt uppdrag genom praktisk erfarenhet och utbildning. Lotsen behöver följande kunskaper och färdigheter. Lotsen känner spejarscoutprogrammet så väl att han kan tillämpa det enligt patrullens intressen, kunskaper och behov vet hurdana åldersgruppens ungdomar är och lär sig att ha överseende med det beteende som är typiskt för åldersgruppen vet vilken verksamhet som tilltalar ungdomarna i åldersgruppen och vilka verksamhetsmetoder som fungerar så att han kan genomföra och leda verksamheten känner ungdomarna i målgruppen eller är villig att lära känna ungdomarna personligen behärskar scoutprogrammets kunskaper och färdigheter mångsidigt så att han kan ordna och genomföra mer krävande aktiviteter som till exempel en lapplandsvandring, alternativt vet han vem han kan be om hjälp med de mer krävande uppgifterna. besitter goda ledar- och handledarfärdigheter och har spelöga för att jobba med ungdomar. Lotsen skapar förutsättningarna för en målinriktad verksamhet och för att ungdomarna ska kunna växa i en trygg miljö. Den unga har i lotsen en positiv vuxen förebild som han kan beundra. Lotsen för in stabilitet i den ungas vacklande liv, sätter gränser och skapar en känsla av trygghet. Lotsen ser till att verksamheten är tilltalande, målinriktad och långsiktig och han stöder ungdomarnas tillväxt genom patrulledaren. Lotsen stöder också tillsammans med explorerscoutlotsen patrulledaren så att denna kan växa som ledare. Till lotsens uppgifter hör inte att hoppa in som patrulledare ifall patrulledaren inte är intresserad av sin uppgift. Om patrulledaren inte är motiverad att sköta sin uppgift måste lotsen tala med honom om saken. Om de inte kommer på någon annan lösning måste patrulledaren avstå från sin uppgift. Tillsammans med explorerscoutlotsen försöker man sedan hitta en ny patrulledare. Lotsen kan ordna en ersättande ledare (roverscout eller äldre ledare) till patrullmötet. Lotsen ska stöda och uppmuntra patrulledaren i dennas uppgift. Lotsen hjälper också patrulledaren med uppgifter som denna inte klarar av på egen hand. Lotsens egna mål kan vara att göra åldersgruppens verksamhet möjlig, att bli bekant med ungdomarnas liv, att finslipa sina ledar- och handledarfärdigheter och att lära sig nya fostringsmetoder. För att kunna sköta sitt uppdrag måste lotsen ha tillgång till kårens resurser för verksamheten exempelvis pengar, utrymmen och utrustning. När patrullen inleder sin verksamhet kräver lotsuppdraget att ledaren varje vecka deltar i patrullens möte och att han planerar

10 mötet tillsammans med patrulledaren. Då patrullen kommit igång varierar mängden tid lotsen måste lägga ned på uppgiften beroende på hur mycket stöd och handledning patrulledaren behöver. Minimikravet är att lotsen deltar i eller hjälper till med att genomföra avdelningsträffarna med 1 2 månaders intervaller och att han håller kontakt med patrulledaren på det sätt han anser bäst, så att han hela tiden vet hur det går för patrullen. Lotsen får stöd av den ledare, kårchefen eller kårens spejarscoutansvariga, som han gjort sitt handslag med. Om det finns flera spejarscoutlotsar i kåren eller någon annan sköter uppdraget som kårens spejarscoutansvariga så är det naturligt att lotsarna stöder varandra. Det kan också vara den förra lotsen som i mån av möjlighet tränar in den nya lotsen i uppgiften och stöder honom. Om patrullen byter lots mitt i spejartiden bör den gamla och den nya lotsen arbeta tillsammans en tid också för patrullens skull. Lotsen kan kanske också få stöd av sitt eget scoutnätverk och lotsar från flera kårer kan med fördel skapa regionala nätverk. Tillsammans med kårchefen eller kårens spejarscoutansvariga går lotsen med jämna mellanrum igenom hur uppdraget löper. Samtidigt kan man se över vilka uppgifter som hör till lotsuppdraget och lägga upp nya mål för verksamheten. Uppdraget utvärderas och rapporteras enligt kårens praxis till exempel med hjälp av statistik och årsrapportblanketten. Målgrupp för denna utbildningshelhet är spejarscoutlotsar eller roverscouter och äldre ledare som snart ska ta emot uppdraget. Till lotsens utbildning hör följande av utbildningssystemets moduler: Spejarscoutprogrammet (4 timmar) Barn och unga I (2 timmar) Handledning av barn och unga (3 timmar) Trygg verksamhet (3 timmar) Att leda och handleda en åldersgrupp (4 timmar) Utfärdskunskaper (1+ timmar) Utbildningen arrangeras och godkänns av de finska distrikten och av FiSSc (Finlands Svenska Scouter). Utbildningen tar drygt 17 timmar och arrangeras i allmänhet som en veckoslutskurs. Kursen lämpar sig väldigt bra framför allt för yngre deltagare i och med att det under en sådan kurs är lättare att ta upp också praktiska tips och färdigheter. Utbildningshelheten kan också avläggas som en flerformsutbildning med kurskvällar och/eller handledda självstudier. Handledaren är i detta fall en person som är utsedd av distriktet/fissc samt en erfaren åldersgruppsledare i den egna kåren. Denna form av utbildning passar ofta bra för vuxna scouter. Utöver utbildningen finns också spejarscoutlotsens del av ledarmappen samt Handbok för scoutledare som stöd. Till utbildningshelheten hör också utfärdsmodulen som innebär en utfärd med övernattning. Utfärden kan vara en del av utbildningen eller kan enligt överenskommelse utföras i kåren. Utbildningen avslutas med en avslutningsdiskussion som görs med en av distriktets/fisscs utbildningsinstruktörer. Utbildningshelheten ingår i Scoutledargrundutbildningen. Kårens spejarscoutansvariga ansvarar för hela spejarscoutålderns program i kåren och leder spejarscoutlotsarnas arbete. Tyngdpunkten i uppdraget ligger vid att upprätthålla samarbetet och kommunikationen mellan lotsarna. I en mindre kår med få spejarscoutpatruller kan den spejarscoutansvariga vara en av spejarscoutlotsarna medan det i en kår med många patruller kan vara bra att ha en separat spejarscoutansvarig som inte också är lots. Spejarscoutansvarig i kåren är en äldre ledare som har följande uppgifter: ansvarar för hela spejarscoutåldersgruppens program i kåren ansvarar för avdelningsträffarna och ordnar dem tillsammans med spejarscoutlotsarna erbjuder spejarscouternas äldre ledare möjlighet att få stöd av varandra, till exempel genom att ordna gemensamma planeringstillfällen för alla spejarscoutlotsar. Kårens spejarscoutansvariga bör när han tar emot uppdraget behärska grunderna av de kunskaper och färdigheter en spejarscoutansvarig behöver. En del kunskaper och färdigheter kan den spejarscoutansvariga tillägna sig eller fördjupa under sitt uppdrag genom praktisk erfarenhet och utbildning. Han ska ha åtminstone de kunskaper och färdigheter som krävs av en spejarscoutlots. Målsättningen med den spejarscoutansvarigas uppgift är att vara på det klara med åldersgruppens helhetssituation i kåren. De personliga målen kan vara att möjliggöra åldersgruppens verksamhet, att bli bekant med ungdomarnas liv, att finslipa sina ledar- och handledarfärdigheter och att lära sig nya fostringsmetoder. För att kunna sköta sitt uppdrag måste kårens spejarscoutansvariga ha tillgång till kårens resurser så som pengar, utrymmen och utrustning. Minimikravet är att den spejarscoutansvariga deltar i eller genomför avdelningsträffar med 1 2 månaders intervaller och att han håller kontakt med spejarscoutlotsarna så att han hela tiden har koll på spejarscouternas verksamhet. Den spejarscoutansvariga kan också be andra ledare, lotsar och explorerscouter att hjälpa honom med att genomföra avdelningsträffarna. Det här är en bra uppgift till exempel för äldre ledare som flyttat från orten men som ändå vill vara med i kårens verksamhet på ett hörn. Den spejarscoutansvariga får stöd av den person, oftast kårchefen, som han gjort sitt handslag med. Det kan också vara den förra spejarscoutansvariga som utbildar och handleder den nya spejarscoutansvariga eller också kan den spejarscoutansvariga få stöd av sitt eget scoutnätverk. Kårernas spejarscoutansvariga kan också gärna skapa till exempel regionala nätverk. Tillsammans med kårchefen går den spejarscoutansvariga med jämna mellanrum igenom hur uppdraget går. Samtidigt kan man se över vilka uppgifter som hör till den spejarscoutansvarigas uppdrag och lägga upp nya mål för verksamheten. Uppdraget utvärderas och rapporteras enligt kårens praxis till exempel med hjälp av statistik och årsrapportblanketten. Om det inte finns någon explorerscout som kan vara patrulledare för spejarscoutpatrullen kan patrullen ledas av en äldre ledare. I denna specialsituation är den ersättande ledaren ansvarig för spejarscoutpatrullens verksamhet. Han planerar möten och annat program, handleder de frivilliga spejarscouter som turvis fungerar som patrulledare och är närvarande på patrullmötena. Den ersättande ledarens uppgift är mer krävande än spejarscoutlotsens. Patrullmedlemmarna fungerar turvis en i taget som jämlik ledare och leder patrullmötet med hjälp av den ersättande ledaren. Ledaren berättar före mötet för den spejarscout som ska vara patrulledare om mötets program och vad som är målet med mötet så att spejarscouten sedan kan leda mötet. Ledaren hjälper till vid behov, och är närvarande hela mötet. Alla spejarscouter som vill kan få vara patrulledare. Det jämlika ledarskapet är frivilligt och patrulledaren byts varje möte. Med tiden försöker ledaren öka patrulledarens ansvar. Ledaren kan ta med en spejarscout som visat sig mogen som jämlik ledare i planeringen av verksamheten. Om det i patrullen finns duktiga spejarscouter som klarar av patrulledarskapet och verksamheten börjar löpa av sig själv kan ledaren minska sitt stöd och så småningom kan patrullen börja fungera självständigt. I regel ska dock den ersättande ledaren vara på plats på alla patrullens möten och vid alla evenemang. Kåren bör inte eftersträva en situation där spejarscouter leder spejarscoutpatruller med stöd av en äldre ledare. I första hand ska spejarscouterna ledas av

11 en explorerscout och först i andra hand av en vuxen ersättande ledare. Den ersättande ledaren kan, om han har tid och lust, vara ledare för flera spejarscoutpatruller. Om det bara är möjligt är det mest praktiskt om patrullerna har möten samtidigt och utför samma del av programmet. Då kan ledaren till exempel organisera patrullernas möten så att han och de spejarscouter som ska leda patrullmötena träffas på kårlokalen en halv timme före mötet och går igenom programmet för mötet. De jämlika patrulledarna leder patrullmötena enligt ledarens instruktioner. Ledaren är närvarande men försöker låta bli att blanda sig i mötena. Ledaren kan till exempel under kurstagningsmötet komma överens med spejarscouterna om vem som är patrulledare och vice patrulledare på vilket möte. Patrulledarens uppgift är att bekanta sig med mötets tema i förväg. Vicepatrulledaren kan till exempel ha som uppgift att i förväg skaffa det material som ledaren sagt att behövs på mötet. Beroende på patrullen balanserar den ersättande ledarens roll mellan två ytterligheter. I den ena ytterligheten är ledaren en renodlad kombination av patrulledare och lots. I den andra ytterligheten, när patrullen har utvecklat ett fungerande jämlikt ledarskap, är han så gott som enbart lots. Situationen är i allmänhet den förra i en ny patrull. Den senare situationen kan ses som det långsiktiga målet för vilket patrullen arbetar. Vägen mot målet varierar i hög grad mellan olika grupper. I en del grupper fungerar det jämlika ledarskapet kanske inte alls, medan det i andra grupper utvecklas mycket snabbt. En del grupper kan ha det jämlika ledarskapet så väl inkört från tidigare åldersgrupper att den ersättande ledaren kan fokusera på att vara lots Det här är också en utmaning för ledaren som kräver ett visst öga för ungdomarna. Ledaren ska kunna känna igen spejarscouternas färdigheter och vilja att fungera som patrulledare, och att bli ledda av jämlika. Han måste också kunna se utvecklingen både på individ- och på patrullnivå. Ledaren ska ge plats för utvecklingen av det jämlika ledarskapet, i den mån det finns potential för det. Om man inte hittar en jämlik patrulledare i patrullen, fungerar den ersättande ledaren som patrulledare. Den ersättande ledaren ger spejarscouternas jämlika patrulledare en modell för god scoutverksamhet och gott scoutledarskap. Ledaren stöder spejarscouterna i deras jämlika patrulledarskap så att dessa kan växa i sitt ledarskap och han fungerar också som spejarscoutpatrullens lots. På den ersättande ledarens ansvar ligger patrulledarens ansvar och plikter (se patrulledaren) lotsens ansvar och plikter (se lotsen) Den ersättande ledaren bör när han tar emot uppdraget behärska grunderna i de kunskaper och färdigheter han behöver. En del kunskaper och färdigheter kan han lära sig eller fördjupa under sitt uppdrag genom praktisk erfarenhet och utbildning. Den ersättande ledaren bör ha både de kunskaper och färdigheter som krävs av en patrulledare och av en spejarscoutlots. Det är speciellt viktigt att ledaren känner ungdomarna i målgruppen eller att han åtminstone vill lära känna dem personligen Den ersättande ledaren bör få utbildning för sitt uppdrag. All form av färdighetsutbildning stöder uppdraget. Spejar- och explorerscoutlotsarna påverkar utformningen av uppdraget som ersättande ledare Den ersättande ledaren får stöd av den ledare, till exempel kårchefen eller kårens spejarscoutansvariga som han gjort sitt handslag med. Om det finns flera vuxna som fungerar som ersättande ledare eller spejarscoutlotsar i kåren så är det naturligt att de stöder varandra. Det kan också vara den föregående ersättande ledaren som i mån av möjlighet tränar in sin efterföljare i uppgiften och stöder honom. Om patrullen byter ledare mitt i spejarscoutperioden bör den gamla och den nya ledaren fungera tillsammans en tid, också för patrullens skull. Den ersättande ledaren kan kanske också få stöd av sitt eget scoutnätverk. De ersättande ledarna kan också gärna skapa till exempel regionala nätverk. Tillsammans med kårchefen eller kårens spejarscoutansvariga går den ersättande ledaren med jämna mellanrum igenom hur uppdraget går. Samtidigt kan man se över vilka uppgifter som hör till uppdraget och lägga upp nya mål för verksamheten. Uppdraget utvärderas och rapporteras enligt kårens praxis till exempel med hjälp av statistik och årsrapportblanketten. " "

12 I spejarscoutåldern är utmaningen med kontakten till hemmen att patrullen ur föräldrarnas synvinkel har flera ledare. Patrullen har en lots, och en eller två patrulledare. Det är bra att genast från början klargöra för föräldrarna vem som har vilken roll. Utgångspunkten är att patrulledaren sköter kontakten till hemmen. Patrulledaren ger information om mötena, delar ut anmälningslappar till hajker, förläggningar och läger och tar kontakt också i andra frågor. Lotsen kan gärna följa med tidtabellen för informationen och kvaliteten på informationen och handleda patrulledaren i detta. I problemsituationer är det bra att få föräldrarna att kontakta också lotsen. Patrulledaren kan också när som helst vända sig till lotsen också i fråga om kontakten till hemmen. Ordna gärna ett föräldramöte för nya spejarscoutföräldrar. Detta behandlas också i kapitel Uppflyttning. Mer om kontakten till scouternas hem kan du läsa i kapitel Kom ihåg scouternas föräldrar. Spejarscouternas patrulledare behöver en stark vuxen som stöd under hela patrulledartiden. Lotsen står för detta stöd. Patrulledaren och lotsen arbetar tillsammans under hela verksamhetsperioden. De planerar patrullens verksamhet och gör upp ett terminsprogram. De funderar över på vilka möten lotsen behövs, vilka uppgifter lotsen sköter under verksamhetsperioden och hur de gör ifall patrulledaren plötsligt får förhinder och inte kan komma på ett patrullmöte. Den vuxna har en betydande roll i spejarscoutåldern såväl för spejarscouterna som för patrulledarna. Den vuxna ska ta sin uppgift som spejarscoutlots på allvar. Det räcker inte att lotsen ibland ordnar en träff för spejarscoutpatrullernas patrulledare. Han måste synas och vara med också i patrullens vardag. Spejarscoutprogrammet ger den vuxna en möjlighet att lära känna, stöda och handleda spejarscouterna direkt, inte bara genom patrulledaren. Ur spejarscoutens synvinkel betyder detta att fastän patrulledaren är den närmaste ledaren så är också den vuxna med i hans scoutvärld. Vid behov kan spejarscouten få konkret och reellt stöd av den vuxna. Lotsens uppgift är att se till att spejarscoutpatrullen kommer igång med sin verksamhet. Exempelvis då patrullen får nya patrulledare ska lotsen vara på plats på tillräckligt många möten, tills patrulledarna klarar sig på egen hand. Lotsen behöver inte aktivt delta i själva mötet, ofta räcker det med att han är fysiskt närvarande. Lotsen ger patrulledarna respons och uppmuntrar dem. Det är också viktigt att ge tillräckligt utrymme och ansvar åt patrulledare som klarar sig själva. En lots kan fungera som stöd för flera patruller om han har tid och resurser för det. Lotsens uppgift är att vara en positiv vuxen förebild för den unga scouten och att vid behov finnas i närheten. Detta förutsätter att lotsen kan skapa ett förtroendefullt förhållande till spejarscouterna och deras patrulledare. Lotsens plikt är sätta upp gränser för ungdomarna och att förstå att det hör till åldersgruppen att ungdomarna gör uppror mot gränser och vuxna. Lotsen övervakar och stöder patrullens verksamhet genom patrulledaren och vid behov också direkt. Kåren har en spejarscoutansvarig som ansvarar för spejarscouterna i kåren. Denna koordinerar spejarscoutlotsarna och spejarscoutpatrullernas verksamhet. Huvudvikten i uppgiften ligger på upprätthållande av kommunikation mellan lotsarna. Om kåren är stor kan detta utgöra ett separat uppdrag som innehas av en äldre ledare. Den spejarscoutansvariga kan också vara en av lotsarna, om han har tid och resurser för båda uppdragen. Läs mer om lotsens och den spejarscoutansvariges roller i kapitel 4.8. Gruppen, scouterna och ledarna. Spejarscout blir man i sjätte eller sjunde klass (som åring), i nionde klass (som 15-åring) flyttas man över till explorerscouterna. Spejarscoutperioden är alltså 2 3 år. Sammanlagt omfattar äventyrsoch spejarscoutperioden 5 år. Spejarscoutprogrammet utgörs av ett basprogram och ett tilläggsprogram. Basprogrammet består av fyra perioder omfattande ett halvt år etapper: lägerliv, kreativitet, överlevnad och samhälle. Etapperna kan avläggas i vilken ordning som helst och med hjälp av tilläggsetapperna kan man förlänga spejarscoutprogrammet så att det blir treårigt. Under tilläggsetapperna fördjupar man sig i de etapper man tidigare avlagt. Om spejarscoutperioden i kåren är treårig så deltar spejarscouterna i tilläggsprogrammet efter det tvååriga basprogrammet. Syftet med tilläggsprogrammet är att utvidga och repetera basprogrammet och att ge ungdomarna tid att ta till sig spejarscoutperiodens kunskaper och färdigheter. Tilläggsprogrammet ger speciellt övning i ansvarstagande och ledarskap genom olika projekt. Basprogrammet består av fyra etapper på ett halvt år var med olika teman: Lägerliv Kreativitet Överlevnad Samhälle

13 Varje etapp börjar med ett välkomstskede, som kallas kurs, där patrullen planerar vad som ska göras under etappens gång och där man också strävar efter att förstärka gruppandan innehåller både obligatoriska och valbara aktiviteter utmynnar i en fyr där spejarscouterna i praktiken får testa de färdigheter de lärt sig under etappen Spejarscouten får ett märke när han har avlagt en etapp. Märkena fästs runt åldersgruppens inledningsmärke, vilket fås då den första etappens kursskede är gjort. Efter att spejarscouten har avlagt tilläggsetapperna får han sy fast en repkant runt hela märket. Spejarscouternas avslutningsmärke sigillet är i metall och föreställer Kims leende. Aktiviteterna i etapperna har fyra olika nivåer, vilket innebär att man kan utföra etapperna i valfri ordning. Kåren kan bestämma ordningen så att den passar kårens traditioner och kårens spejarscouter kan utföra samma etapp samtidigt men på sin egen nivå. När en patrull påbörjar en etapp väljer den också en fyr, det vill säga ett mål som patrullen vill nå med hjälp av etappen och som även blir etappens höjdpunkt. Här behöver patrullen ofta hjälp av lotsen. Fyren är ett konkret evenemang eller projekt i slutet av etappen. I samhällsetappen kan fyren vara en utfärd till en annan ort, i lägerlivsetappen kan den vara att delta i ett läger, i överlevnadsetappen kan den innebära en vandring och i etappen kreativitet kan fyren vara att sätta upp en teater. I och med etappens aktiviteter skaffar sig scouterna de färdigheter och kunskaper som behövs i fyren. Förberedelse för fyren kan användas som motivering till varför man valt just de aktiviteterna. I och med fyren får scouterna testa vad de lärt sig. Fyren väljs av hela patrullen tillsammans. Etapperna fokuserar på scoutprogrammets olika delområden och fyrarna som hör till dem är olika, precis som målsättningarna för fyrarna. För varje fyr finns specifika utmaningar målsättningar definierade. Också utmaningarna finns på olika nivåer för att patrullen med stöd av lotsen ska kunna välja en fyr som är lämpligt utmanande. Spejarscouternas tilläggsprogram består av tilläggsetapper. Varje etapp i basprogrammet har en fortsättning en tilläggsetapp i vilken man fördjupar sina kunskaper från basprogrammet och där man även använder dessa färdigheter aningen friare. Tilläggsetappen kan vara kortare eller längre än ett halvt år bara de uppställda målen nås. Tilläggsetappernas utmaningar är lotsens verktyg och med hjälp av dem kan han bestämma vilka målsättningar som utförs noggrant och vilka som utförs i stora drag beaktande patrullens intressen. Varje etapp innehåller olika aktiviteter som ger spejarscouten nya kunskaper. Genom aktiviteterna uppnås största delen av målen för fostran. Det innebär att den nya färdigheten inte alltid är det viktigaste i aktiviteten. Genom aktiviteterna kan man påverka spejarscouternas värderingar, attityder, kunskaper och val. Aktiviteterna ska helst inte vara teoretiska utan mer praktiska uppgifter, upplevelser, lekar, spel och gemensamt arbete. Ur spejarscoutens synvinkel är aktiviteterna underhållande och trevliga att hålla på med men innehåller också spår av uppfostran och undervisning. Etappens aktiviteter är indelade i färdighetsområden. Några färdighetsområden förekommer i varje etapp; orientering, utfärdskunskaper och första hjälpen samt sjöaktiviteter. Grupperingen av aktiviteterna är ett stöd för ett mångsidigt program i och med att patrullen bör göra minst en aktivitet per färdighetsområde. De obligatoriska aktiviteterna garanterar att scoutprogrammets olika delområden och målen för fostran beaktas jämbördigt. Vissa färdighetsområden omfattar fler obligatoriska aktiviteter. Av de valbara aktiviteterna kan patrullen välja dem som intresserar mest. Till varje etapp hör också aktiviteter som tangerar ledarskap och ansvarstagande. Patrullen kan själv välja i vilken ordning den genomför etappens aktiviteter. Aktiviteterna har 1 4 nivåer som anger svårighetsgraden. Patrullen väljer med lotsens hjälp den lämpligaste nivån. Riktlinjen är att man under den första etappen gör aktiviteterna på den lättaste nivån, under den andra etappen aktiviteter på nivå två och så vidare. Då märker också spejarscouterna att programmet utvecklas och blir mer krävande genom hela spejarscouttiden. De gemensamma aktiviteterna, det vill säga de som ingår i alla etapper (orientering, utfärdskunskaper och första hjälpen samt sjöaktiviteter) genomförs så att scouten under sin spejarscouttid utför alla aktiviteter på alla nivåer (undantaget sjöaktiviteterna som är valbara). Vid val av nivå bör man tänka på att patrullen ska kunna utföra aktiviteten och att aktiviteten ska vara lämpligt utmanande. Om det känns bäst för patrullen kan man utan vidare göra en aktivitet på fjärde nivån redan under den första etappen. Patrullen planerar och väljer lämpliga aktiviteter och nivåer under lotsens handledning. Under de första etapperna kan lotsen på förhand välja ut aktiviteter som passar patrullen. I slutet av etappen är patrullen färdig att erövra fyren. Aktiviteterna som görs under etappen stöder patrullens försök att erövra fyren.

14 Aktivitetskortet är ett hopvikbart papperskort som ryms i fickan. På det kan man tillsammans med patrulledaren markera vilka aktiviteter man utfört. Eftersom kortet är litet är det lätt att bära med sig. Korten kan köpas i scoutbutiker och på scoutkansliet. På kortet finns alla etapper, fyrar och tilläggsetapper antecknade. Etappens aktiviteter jämte nivåer framgår av aktivitetskortet. För varje nivå finns en ruta som man kan kryssa i när man har klarat av den. De gemensamma aktiviteterna finns på ett eget område på kortets mittparti. Olika symboler berättar vilka aktiviteter som är obligatoriska, vilka som innebär ansvarsuppdrag eller ledarskap och vilka aktiviteter som har sjötema. Detta underlättar planeringen av etappen under kurstagningsmötena. Under varje etapp görs en nivå av alla gemensamma aktiviteter, en nivå av den valda etappens obligatoriska aktiviteter och dessutom en valfri mängd övriga aktiviteter ur etappen dock så att minst en aktivitet görs inom varje färdighetsområde. Kortets sjöaktiviteter är valbara i scoutkårer som inte sysslar med sjöverksamhet. Ledarskapsaktiviteter är sådana som omfattar uppgifter som innebär att man övar sig i att leda antingen den egna patrullen eller en äventyrsscoutpatrull. Ledarskapsuppdragen är tillräckligt utmanande för spejarscoutsåldersgruppen och de erbjuder spejarscouterna en möjlighet att få ledarskapserfarenhet innan de blir explorerscouter. En del av ledarskapsuppdragen görs i grupp och då fungerar uppgiften även som en samarbetsövning. I och med de aktiviteter som innebär ansvarstagande kan man ge en spejarscout ansvar för en del av det som krävs för att aktiviteten ska genomföras. Avsikten med ansvarsuppdragen är inte bara att underlätta patrulledarens uppgift utan också att ge spejarscouterna olika synvinklar av att arbeta i grupp och att få dem att känna sig behövda. Aktivitetskortet är ett verktyg för spejarscouten själv och han kan med hjälp av det följa med sin spejarscoutstig. Med hjälp av aktivitetskortet kan också patrulledaren och lotsen planera och följa med patrullens framsteg på spejarscoutbanan. Alla mål för fostran kan inte uppnås med hjälp av aktiviteterna. Därför omfattar spejarscoutprogrammet också mer andliga övningar pauser. Pausen är en naturlig del av spejarscoutpatrullens möten. Pausen är ofta en praktisk övning, till exempel en lek, ett spel eller en improvisation och syftet är att spejarscouterna stannar upp och tillsammans tänker djupa tankar om livet och får tankar inför uppväxten och vuxenheten. Avsikten är att patrullen ska ha en paus per möte. Pausernas delas in i följande grupper: 1. Andligt 2. Självkänsla jag och andra olikhet fördomar 3. Kompisar och mobbning 4. Natur och miljö 5. Rusmedel 6. Sex och sällskapande mötet med det motsatta könet 7. Egna känslor 8. Bekantskap gruppdynamik tillit samarbete 9. Växelverkan lyssna på andra och framför egna åsikter 10. Ensamhet och rädsla 11. Scoutingens värderingar och egna värderingar 12. Övrigt Fyren är etappens avslutande projekt, där patrullmedlemmarna tillsammans i praktiken prövar på de färdigheter de fått. Nyckelordet är tillsammans; fyren är ett gemensamt projekt för hela patrullen, inte något som scouterna gör på egen hand. Den enskilda patrullscouten behöver alltså inte kunna allt, men patrullen ska klara av uppgifterna tillsammans, utan hjälp av en vuxen eller patrulledaren. Vid behov kan ändå patrulledaren eller lotsen ge goda råd. Patrulledaren är med när patrullen erövrar fyren, det vill säga utför projektet, men han leder inte patrullen aktivt. Lotsens uppgift är att se till att fyren blir gjord i tid och att den är lämpligt utmanande. Patrullen och patrulledaren organiserar fyren, men lotsen är i sista hand ansvarig för att fyren realiseras. Lotsen och patrulledaren utvärderar tillsammans hur fyren lyckades. Exempel på fyrar hittar du i den här mappens bilaga 7.7 Fyrar. Med 1-2 månaders intervall ordnas avdelningsträffar, det vill säga åldersgruppsträffar för alla kårens spejarscouter. På avdelningsträffarna får spejarscouterna träffa varandra och utföra något mer krävande aktiviteter eller annat program. Lotsen ansvarar för arrangemangen och innehållet i träffen. Du kan läsa mer om avdelningsträffarna i kapitlet med samma namn. Läs mer om dessa delar av spejarscoutprogrammet i kapitel 6.11 Programmet i praktiken. Programevenemangen är Finlands Scouters (FS), Finlands Svenska Scouters (FiSSc) och de finska distriktens direkta stöd till kårerna i deras arbete med att genomföra scoutprogrammet. Spejarscouterna måste inte delta i evenemangen men det rekommenderas. Det enda obligatoriska evenemanget är scoutfärdighetstävlingen som är en aktivitet under kreativitetsetappen. Programevenemangen omfattar ofta olika aktiviteter och under vissa av dem genomförs en fyr. Det är alltså viktigt att patrulledaren tar evenemangen i beaktande då han planerar verksamheten för följande termin. Lotsens viktigaste uppgift när det gäller programevenemang är att informera om och marknadsföra evenemangen och uppmuntra spejarscouterna att delta. Ibland krävs också hjälp med praktiska arrangemang som till exempel skjutsar. Struktur och längd: ett evenemang som omfattar en dag eller ett veckoslut Arrangör: i allmänhet regionen Hur ofta: i allmänhet 1 per region per år, men praxis varierar beroende på behov och resurser. Sammanlagt minst 1 per år inom FiSSc.

15 Syftet med evenemanget: Spejarscouterna lär sig nya saker. Spejarscouterna träffar andra likasinnade ungdomar. Spejarscouterna får idéer som de kan använda i sin egen verksamhet. Spejarscouterna får nya färdigheter och intryck som de tar med sig tillbaka till kårerna. På spejardagarna kan scouterna med sina egna patruller utföra aktiviteter som hör till etapperna. De aktiviteter som man utför under spejardagarna är ofta mer krävande och sådana som inte alla kårer nödvändigtvis kan erbjuda. Under evenemanget får scouterna också tips för veckoverksamheten. Spejardagarna kan till exempel gå ut på att deltagarna lär sig att editera filmer, använda kamera och videokamera eller att ombryta en tidning. Med hjälp av den nya kunskapen kan man nå målet för kreativitetsetappens fyr. Vissa spejardagar koncentreras på en viss etapp och har bara aktiviteter från den; på andra spejardagar utförs aktiviteter från flera etapper. Evenemanget kan ordnas bland annat som ett endagsevenemang i stadsmiljö, som ett veckoslutsevenemang i naturen eller som en del av ett annat evenemang, till exempel ett regionläger. Ett viktigt element under spejardagarna är att spejarscouter träffar andra spejarscouter och att de har roligt. Evenemanget ska inte vara ett scoutfärdighetsseminarium, utan det ska anpassas till spejarscouternas ålder med lekar och kvällsprogram. Spejardagarna är sällan lika från gång till gång, så spejarscouterna kan gärna delta i flera spejardagar. Scouterna kan delta i spejardagarna även om patrullen inte håller på med den etapp som är tema för spejarscoutdagarna. Också om spejardagarnas tema utgörs av en etapp som patrullen redan har avklarat så kan patrullen ändå delta för att fördjupa sina kunskaper. Lotsen och patrulledarna kan gärna diskutera vilka aktiviteter de önskar att man ska ta upp under spejardagarna och kan sedan framföra önskemålen till regionen, till exempel i samband med kårledarträffar. Lotsens uppgift är också att uppmuntra patrullen att delta i spejardagarna. Form och längd: En tävlingsbana som tidsmässigt omfattar en dag (beroende på serie) och med kontroller med uppgifter som poängsätts. Arrangör: i allmänhet regionen Hur ofta: i allmänhet 1 2 gånger per år och region beroende på behov och resurser Mål för evenemanget: att lära ut och att testa hur man i praktiken kan använda de färdigheter man fått att lära ut nya färdigheter att utveckla de tävlandes och arrangörernas färdigheter, karaktär, självförtroende, vi-anda, ärlighet, rättvisa, kreativitet, observationsförmåga, uteslutningsförmåga och påhittighet att uppmuntra till sunda levnadsvanor att skapa en positiv attityd till utmaningar och problem som dyker upp att lära ut hur man ska fungera i grupp att utveckla ledarskaps- och påverkningsmetoder, initiativtagande, ansvarstagande, organisationsförmåga och förmågan att ställa upp mål att lära ut hur man vistas i naturen på naturens villkor att erbjuda deltagarna möjlighet att bekanta sig med scouter från andra kårer och regioner En scoutfärdighetstävling är en patrulltävling, ett patrullrådd, som baserar sig på scoutprogrammet. Spejarscouttävlingen är en dagsutfärd där patrullen tar sig fram i terrängen till fots eller på skidor och på kontrollerna gör patrullen uppgifter som kräver olika färdigheter och kunskaper. Uppgifterna baserar sig på scoutprogrammet och stöder programmets aktiviteter och målen för fostran. I tävlingarna behövs också allmänna färdigheter och kunskaper som man lärt sig i skolan eller genom andra fritidsintressen. Man kan förbereda sig för tävlingen genom att på patrullmötet studera listan över uppgifter och läsa de tips som ges där. Scoutfärdighetstävlingarna stärker gruppandan och testar både gamla färdigheter och lär ut nya. Lotsten uppmuntrar patrullen att delta i tävlingen och ser till att tävlingen blir uppmärksammad i patrullens terminsprogram. Lotsen kan också hjälpa till med patrullens förberedelser. Regionfyren är ett specialarrangemang av fyren som hör till spejarscouternas program. Regionfyren arrangeras av regionen och är i första hand avsedd för de kårer som av någon anledning inte kan erbjuda en fyr åt sina spejarscouter. Regionfyrar ordnas ca en gång per år enligt behov. I praktiken handlar det närmast om överlevnadsoch lägerfyrar. Vid behov kan regionen också ordna andra fyrar. Regionen meddelar kårerna i god tid om fyren så att kåren kan ta den i beaktande då spejarscouternas program planeras. För överlevnads- och lägeretapperna kan regionen till exempel ordna följande fyrar: en vandring avsedd för spejarscouter (överlevnad) ett regionläger (läger) Lotsens uppgift är att fundera över kårens resurser att ordna egna fyrar och att vid behov förmedla information om kårens behov till regionen. Lotsen följer också med regionens utbud av fyrar och funderar på om kåren ska utnyttja dem. Han konsulterar naturligtvis också patrulledaren. Man kan också utnyttja den fyr som regionen ordnar bara delvis. En regelbunden kommunikation med regionen är en fördel för alla. I princip är fyren ett evenemang som patrullen själv planerar, men som regionen stöder på olika sätt. Det är därför bra om lotsen och patrulledaren tar reda på hur mycket planering den valda nivåns regionfyr kräver av patrullen. Om regionen ordnar en vandring som fungerar som överlevnadsetappens regionfyr, så kan vandringen ordnas så att det finns några valbara rutter för varje dag. Den ena av rutterna är lättare och den andra mer utmanande, men övernattningen sker på samma ställe. En spejarscoutpatrull som genomför överlevnadsfyren enligt den första nivån väljer den lättaste rutten för varje dag, de som utför fyren enligt nivå fyra väljer den svåraste rutten för varje dag och de som genomför fyren på nivå tre och två kan en dag välja den lättare rutten och en annan dag ta den mer krävande rutten. Uppflyttningen från äventyrsscout till spejarscout är en konkret händelse som sker i början av verksamhetsperioden då en ny spejarscoutpatrull inleder sin verksamhet. När patrullen flyttas upp från äventyrsscouterna till spejarscouterna kan det hända att gruppen förändras. Spejarscoutpatrullen kan vara mindre än äventyrsscoutlaget och flickor och pojkar är i separata patruller. Tonåriga flickor verkar ofta i mindre grupper medan pojkarna trivs i större och lösare hopar. Ett lag med 10 äventyrscoutpojkar kan bra fortsätta som en spejarscoutpatrull, medan ett flick- eller blandäventyrsscoutlag gärna kan spjälkas upp till mindre spejarscoutpatruller. Också scouternas ledare byts ut, eftersom det nu är en bara några år äldre patrulledare som leder veckomötena.

16 Uppflyttningsevenemanget inleder den nya patrullens spejarscoutprogram. Evenemanget, som ordnas av patrulledaren och lotsen, kan till exempel vara en dagsvandring som är lite längre eller mer krävande än de vandringar som scouterna har gjort tidigare, eller något annat evenemang där man kräver lite mer än förut av patrullen. På uppflyttningsevenemanget kan man utföra aktiviteter som hör till kurstagningsskedet. I slutet av evenemanget kan patrullen avge spejarscoutlöftet och scouterna får första delen av spejarscoutmärket. Uppflyttningsevenemanget kan också kopplas ihop med någon festlighet och patrullen kan belönas för en väl utförd uppgift. Uppflyttningen ska skapa en känsla hos spejarscouterna att de nu flyttar till gänget av lite äldre scouter. Uppflyttningsevenemangets uppgifter ska helst vara sådana att patrullscouterna klarar av att göra dem på egen hand eller med lite handledning av sina nya patrulledare. Samtidigt ska uppgifterna ge utmaningar och kräva samarbete av patrullen. Kårens traditioner kan gärna synas i evenemanget. Spejarscouterna kan gärna i detta skede börja grubbla på spejarscoutlöftet och dess betydelse, men man bör ta i beaktande de ungas personliga skillnader i utvecklingsgraden, skillnaderna mellan grupperna och grupptryckets inverkan på det egna grubblandet. Lotsen kan gärna kort diskutera löftets betydelse enskilt med varje spejarscout. Patrull räv är en sammansvetsad patrull bestående av sex kompisar som har gått på möten tillsammans sedan vargungetiden. Under den treåriga äventyrsscoutperioden har rävarna gjort utfärder, tävlat och aktivt deltagit i läger tillsammans och rävarna umgås annars också på fritiden. Patrullen inleder sin spejarscoutperiod med en dagsutflykt. De har fått ett utfärdsbrev där den enda information är en utrustningslista och var man ska träffas. Från kårlokalen förs rävarna ett tjugotal kilometer till en holme där de inte har varit tidigare. De får mat för dagen och kokutrustning, karta och kompass samt en deadline för när de ska vara på en viss plats. Rutten som rävarna ska gå är fyra kilometer lång och längs den finns både bemannade och obemannade kontroller med uppgifter att lösa. På en del av kontrollerna behöver patrullen verkligen använda sina hjärnceller och tillsammans pröva olika lösningsmodeller. Kontrollanterna består av tidigare och nya ledare. De explorerscouter och ledare som har varit kaptener under rävarnas äventyrsscouttid deltar i planeringen av evenemanget, eftersom det är de som bäst vet vad rävarna kan och klarar av. Till uppgifterna hör också att lära sig spejarscoutlöftet och att studera idealen närmare. Var och en av rävarna får för sig själv under fem minuter fundera på löftet och sedan får alla tillsammans lufta sina tankar tillsammans med spejarscoutlotsen. Tillsammans lyckas rävarna också lösa alla andra uppgifter på kontrollerna och de anländer till sitt mål när skymningen faller. Där väntar lotsen och patrulledarna med en läcker måltid invid lägerelden, en måltid som inte går att jämföra med tidigare utfärdsmåltider. I slutet av måltiden avger rävarna spejarlöftet och får spejarscoutmärket. Efter utfärden har patrullens gruppanda blivit starkare och även den försiktigaste i gruppen uppskattas för sina orienteringsfärdigheter. Överlag känner sig rävarna mer klipska och färdiga att möta ännu större utmaningar. Patrull Mås är en ny patrull. Bara några av medlemmarna har varit i samma äventyrsscoutlag tidigare och dessutom har två helt nya scouter kommit med i gruppen. Deras uppflyttningsevenemang är ett extra långt möte som hålls ett veckoslut. Under uppflyttningen bekantar sig måsarna med varandra och lägger upp regler för patrullen och gör många olika samarbetsövningar. Lotsen och patrulledaren är med under hela mötet. Spejarscoutlöftet avger måsarna ett par veckor senare på ett festligt möte efter att var och en har diskuterat innehållet i löftet och idealet på tu man hand med lotsen. Då scouterna blivit spejarscouter är det viktigt för hela kåren att komma ihåg att de nu tillhör en äldre åldersgrupp än tidigare. Detta borde synas i verksamhetsplaneringen och programmet. Av spejarscouter kan man förvänta sig färdigheter, ansvarstagande och slutledningsförmåga i högre grad än av äventyrsscouterna. Spejarscouterna kan förväntas klara av samma uppgift snabbare än äventyrsscouterna. Istället kan spejarscouterna få fördelar och rättigheter som äventyrsscouterna inte har. Vid tiden för uppflyttningen kan man gärna ha en föräldrakväll för de nya spejarscouternas föräldrar. På föräldrakvällen presenterar sig patrulledarna och lotsen berättar hur spejarscouternas program skiljer sig från äventyrsscouternas. Föräldrarna får veta att spejarscouterna redan har en del mindre ansvarsuppdrag och att aktiviteterna och fyrarna kräver mer tid än tidigare och att programmet blir mer utmanande år för år i och med de olika nivåerna på aktiviteterna. Också spejarscouternas egna påverkningsmöjligheter vid val av aktivitet ökar när scouterna blir äldre. Utöver patrullens egna utfärder ordnas också avdelningsträffar där spejarscouter från andra kårer i området också kan delta. I vissa kårer är det här de första evenemangen där flickor och pojkar agerar tillsammans i scoutsammanhang. Explorerscoutprogrammet inleds med ett välkommenskede som innehåller en uppflyttningsceremoni ett explorerscoutdop där scouten lämnar den gamla åldersgruppen bakom sig och blir medlem i en explorerscoutpatrull. Spejarscoutprogrammet inleds med kurstagningsmöten och fortsätter med aktiviteter som till slut leder till höjdpunkten, fyren. Aktiviteterna och fyren är de viktigaste delarna av spejarscouternas program. I detta kapitel får du veta mer om etappens uppbyggnad, du får mötestips och det berättas vad en fyr går ut på och hur den genomförs. Hörnstenarna i spejarscoutprogrammet är de fyra etapperna, som kan avläggas i valfri ordning. Kåren bestämmer själv ordningen för etapperna. För kåren kan det vara enklast om alla kårens spejarscoutpatruller utför samma etapp i och med att stödet till patrulledarna och spejarscouterna blir lättare att koordinera och kårens gemensamma spejarevenemang kan anpassas till etapperna, men kåren kan också välja att låta patrullerna själva välja ordningen. " " "

17 " " Varje etapp inleds med en kurstagning. Under kurstagningen utför man aktiviteter som fokuserar på gruppen och dens regler och som är i stort sett lika i alla etapper. Syftet med kurstagningsskedet är att bekanta sig med etappen, bygga upp vi-andan och hjälpa eventuella nya spejarscouter att komma med i patrullen. Lotsen kan gärna vara med på det mötet där aktiviteten, etappen och fyren utförs för att ge råd och handleda patrullen. Kurstagningsskedet omfattar följande aktiviteter: vi-anda patrullens regler etappen och fyren Under första årets kurstagningsskeden: studerar scouterna spejarscouternas ideal, scoutlöftet och valspråket skapar scouterna sig en bild av etappen skapar patrullen regler (första etappen) och uppdaterar dem (andra etappen) skapas patrullens vi-anda övas gemensamma beslut genom att patrullen fattar små beslut angående etappen (på basis av alternativ som lotsen och patrulledaren färdigt har tagit fram beträffande fyren och aktiviteterna) planeras i mån av möjlighet innehållet och tidtabellen för etappen Under andra årets kurstagningar: studerar scouterna etappen övas gemensamma beslut genom att patrullen fattar beslut om etappen (fyren och aktiviteterna) planeras etappens innehåll och tidtabell (patrullen gör tillsammans upp sin programplan) uppdateras patrullens regler delas olika ansvarsuppdrag ut (till exempel ansvar för patrullens pengar och för patrullens material) fördjupas patrullens vi-anda (eventuella nya patrullmedlemmar tas med i gemenskapen). " " Fyren är etappens höjdpunkt och sker i etappens slutskede. Patrullen besluter själv eller med lotsens hjälp hurudan fyr de vill ha. Detta kan gärna göras på första mötet så att patrullens verksamhet redan från början har ett mål. För varje fyr finns färdiga ramar som patrullen utvecklar och finslipar till en version som passar dem. Till exempel är ramarna för samhällsetappens fyr en utfärd till en främmande ort. Patrullens uppgift är att bestämma vart de vill åka, hur de tar sig dit, vad de gör där och så vidare. Till fyren hör olika krävande utmaningar med hjälp av vilka patrullen kan välja en lämplig nivå på sin fyr. Rekommendationen är att man för första etappens fyr väljer de lättaste utmaningarna, för andra etappen utmaningar från den andra nivån och så vidare men utmaningarna kan också anpassas på samma vis som aktiviteterna. Varje etapp betonar ett skilt område inom scoutprogrammet och därför är också fyrarna, de utmaningar och målsättningar som ingår i dem av olika typ. För fyrarna finns dessutom tre gemensamma utmaningar som bör finnas med i varje fyr; spelregler för fyren görs upp, patrullmedlemmarnas ansvar för fyrarrangemangen fastslås och efter fyren evalueras den och eventuellt efterarbete för både fyren och etappen i sin helhet görs. Läs mer om fyrar och utmaningarna för dem i kapitel 7.7 Fyrar. Under kurstagningsmötet i början av etappen väljer patrullen de aktiviteter som utförs under etappen. I detta skede bör patrulledaren vara medveten om vilka faktorer som påverkar valet av aktiviteter. Det finns aktiviteter som är gemensamma för alla etapper; kunskaper i första hjälpen och utfärdsfärdigheter. Aktiviteterna i de grupperna är obligatoriska och bör utföras så att den lättaste nivån av aktiviteterna utförs under den första etappen, följande nivå under den andra och så vidare. I slutskedet av spejarscoutprogrammet har spejarscouten alltså utfört alla nivåer av de här aktiviteterna. På detta sätt försäkrar man sig om att spejarscouterna får tillräckliga kunskaper om dessa delområden. Etappens övriga aktiviteter är indelade i grupper, till exempel gruppen Hantverk i kreativitetsetappen. Patrullen utför minst en aktivitet ur varje grupp. Om det finns en obligatorisk aktivitet i

18 gruppen utför patrullen åtminstone den, annars kan patrullen själv välja vilken aktivitet som utförs. Kom ihåg att tanken inte är att patrullen utför minsta möjliga antal aktiviteter, utan aktiviteter väljs i lämplig mängd så att de fyller upp den tid som finns för etappen. Patrullen kan alltså med fördel välja aktiviteter som intresserar dem eller som anknyter till den fyr de har valt, utöver de obligatoriska aktiviteterna. Etappens aktiviteter indelas i grupper färdighetsområden med liknande aktiviteter. Då patrullen väljer aktiviteter ur alla grupper blir etapprogrammet mångsidigt vilket är en förutsättning för målen för fostran. Grupperna bidrar inte i sig till att ge djup åt spejarscoutprogrammet, utan är bara ett sätt att ordna aktiviteterna och hjälpa patrullen att få ett mångsidigt program. En viktig del av planeringen är anpassning. Om patrulledaren eller lotsen märker att en obligatorisk aktivitet inte går att genomföra på grund av resursbrist i kåren eller av någon annan orsak så kan de tillsammans utveckla en ersättande aktivitet. Till exempel kan samhällsetappens aktivitet En aktiv kyrka vara svår att genomföra i vissa kårer. Den kan bytas ut mot en annan aktivitet, till exempel en som behandlar hembygdens kultur. Den ersättande aktiviteten bör anpassas så att den ändå fyller den ursprungliga aktivitetens målsättning. Aktiviteterna har 1 4 svårighetsgrader. I princip sker valet av nivå utgående från etappernas ordning. Under den första etappen utför man den lättaste nivån av aktiviteterna, under följande etapp den nästlättaste nivån och så vidare. Under kurstagningsmötet bestämmer patrullen tillsammans vilka aktiviteter som utförs. Då kan man också göra små justeringar i valet av nivå. Ifall en aktivitet känns för enkel eller för svår för patrullen så kan man välja en högre eller en lägre nivå av den. Patrullen utförde överlevnadsetappen. På nästan varje möte utfördes en aktivitet. Aktiviteterna hörde ihop med den kommande fyren på många olika sätt. " " " Utöver aktiviteter ingår också pauser i spejarscouternas veckomötesprogram. Inga närmare instruktioner finns för hur man väljer pauser; det är patrulledarens och lotsens uppgift. Pauserna är indelade i flera olika ämnesområden och det finns alltså ett mångsidigt urval pauser. Ofta finns det pauser som passar aktiviteten eller patrullens situation. Det kan vara bra med ett visst spelöga vid valet av paus. En paus med ett lämpligt tema kan fungera som ett bra botemedel i en mobbningssituation eller i en patrull med spejarscouter som beter sig dåligt. Lotsen kan ge förslag på lämpliga pauser och kan hjälpa till med de mer krävande pauserna. I ledarmappens tilläggsmaterial finns olika pauser som kan användas som sådana eller anpassas och utvecklas enligt patrullens behov. Patrulledaren eller lotsen kan också utveckla egna pauser. Då man anpassar eller utvecklar en paus är det ändå viktigt att komma ihåg syftet med den ursprungliga pausen. Med en till två månaders intervaller har patrullen möjlighet att träffa andra spejarscoutpatruller under avdelningsträffen. Under avdelningsträffen kan lotsarna gå igenom aktiviteter som visat sig vara svåra eller ta upp något tema. Till exempel kan man under en första hjälpen betonad avdelningsträff gå igenom första hjälpen aktiviteter och under en avdelningsträff med utvecklingssamarbete som tema kan man sätta sig in i Finlands Scouters utvecklingssamarbete. Om man redan i början av terminen planerar vilka aktiviteter som ska gås igenom på avdelningsträffarna så kan patrullerna beakta det i sin programplanering. Avdelningsträffen är ett bra tillfälle att informera om kårens verksamhet och att informera om följande avdelningsträff och eventuellt ge patrullerna uppgifter inför den. Till exempel kan man komma överens om att man på nästa avdelningsträff har en matlagningstävling på stormkök. Den kan patrullerna förbereda sig inför under sina följande möten. En utmaning som är gemensam för alla fyrar är fyrens spelregler. Före fyren gör patrullen under handledning av patrulledaren eller lotsen upp spelregler och funderar på vilka situationer man kan råka ut för under fyren. Det kan också vara bra att samtidigt fundera på hur patrullens olika medlemmar vill att situationerna hanteras. På detta sätt känns evenemanget tryggare. Patrullen bör också bekanta sig med vad som står i FS säkerhetsföreskrifter om sådana evenemang. I samband med att man gör upp reglerna lönar det sig att diskutera patrullmedlemmarnas egna gränser. Spejarscouterna uppmuntras att fundera på och ta hänsyn till vad de andra i patrullen klarar av och vill och man kan försäkra att fyren blir en trevlig upplevelse för alla. " " "

19 Lotsen ska gärna sätta sig in i och godkänna patrullens spelregler även om det är patrulledaren som leder patrullen då de gör upp reglerna. Lotsen kontrollerar att patrullen beaktat alla viktiga aspekter i spelreglerna. Alla spejarscouter bekantar sig med reglerna och godkänner dem. Samtidigt kan patrullen komma överens om vad som händer om någon inte följer reglerna. De viktigaste punkterna kan man skriva ned. Varje spejarscout får skriva under dem och ifall det känns viktigt visa spelreglerna hemma. Följande aspekter bör beaktas då man gör upp spelreglerna: Risker och förebyggande av dem Vad kan gå fel som patrullen inte kan påverka? Vad kan man göra för att lösa situationen) (väderförhållanden, försenade tåg, sjukdomar, olyckor) Konflikter och lösningar: I hurudana situationer kan det uppstå konflikter mellan personer? Hur kan man tillsammans förebygga situationerna och lösa dem om de ändå uppstår? Man kan till exempel komma överens om att man talar öppet om olika frågor och om känslor. Vad kan man börja gräla om? Hur kan man lösa problemen? Hur beter jag mig då jag är trött eller arg? Hur vill jag då bli bemött av de andra? Hur gör vi för att undvika en ojämn arbetsfördelning? Beakta alla Hur uppmuntrar vi varandra? Hur beaktar vi allas egenskaper, styrkor och svagheter? (ork, vilja att uppträda, mod) Hur kan vi höja gemenskapskänslan före och under fyren? (patrullens gemensamma finurligheter, patrullklädsel) I slutet av alla etapper diskuterar hela patrullen, patrulledaren och lotsen tillsammans den gångna etappen och fyren. Denna utvärdering är en av de utmaningar som är gemensamma för alla fyrar. I samband med utvärderingen som består av feedback och tankar från fyren sker också helt konkret en efterstädning. Efter en vandring ska vandringstälten torkas och utrustningen packas upp och läggas tillbaka på rätt plats och efter kreativitetsfyrens föreställning ska rekvisitan plockas ned och lånade saker återlämnas I och med utvärderingen övar spejarscouterna att ge respons, att utvärdera verksamheten och att ta ansvar. Samtidigt stannar man upp och funderar på allt man lärt sig och gjort under etappen. Utöver responsdiskussionen i slutet av etappen är det också bra om lotsen och patrulledaren ger respons under själva etappen. Ifall någon beter sig dåligt är det allt skäl att ingripa direkt. Kom ihåg att det finns feedback som helst ska ges under en diskussion på tu man hand. Lotsen eller patrulledaren leder en snabb responsrunda genast efter fyren, då varje spejarscout får möjlighet att redogöra för sina spontana tankar efter fyren och för vad som lyckats eller misslyckats i deras ögon. Samtidigt kommer patrullen överens om hur den konkreta utvärderingen och efterstädningen går till. I en patrull med första årets spejarscouter kan man göra upp en arbetsfördelning med konkreta arbetsuppgifter åt var och en, medan man i en patrull med äldre spejarscouter kan låta scouterna själva göra uppgiftsfördelningen. Lotsens uppgift är att se till att utvärderingen och efterstädningen görs och att uppgifterna fördelas jämnt mellan patrullmedlemmarna. Några dagar efter fyren, till exempel då patrullen samlas för att städa undan efter fyren, förs en grundligare diskussion om hur fyren lyckades. Lotsen och patrulledaren kan också ordna en avslutningsträff då man kan se på fotografier från fyren och minnas etappen samt fira patrullmedlemmarnas nya märken. Lotsen kan gärna vara med och leda diskussionen. Dessa saker lönar det sig att ta upp i diskussionen: tankar och känslor från fyren vad lyckades vad kunde man ha gjort annorlunda, vad lönar det sig att komma ihåg inför nästa fyr uppfylldes förväntningarna vad lärde sig patrullen hur fungerade gruppandan finns det någon som man borde tacka, eller någon man förväntar sig att själv säger tack Positiv respons är viktigare för spejarscouterna än negativ. Börja spejarscoutmötet med cirka 15 minuter lek så att spejarscouterna får utlopp för sin extra energi. Även om spejarscouter inte alltid låter det märkas så tycker de fortfarande att det är roligt att leka, så länge lekarna är anpassade för dem och introduceras för dem på deras eget språk. Under lekens gång kan också försenade scouter enkelt komma in på mötet utan att det behöver göras ett stort nummer av att de är sena. Efter leken är det dags för öppningsceremonin som till exempel kan vara ett rop. Samtidigt kan det vara på sin plats att kolla att alla har kommit. Därefter kan patrullen övergå till mötets egentliga program. Ett ca 5 10 minuters patrullråd inleder denna del av mötet. På patrullrådet gås informationsärenden igenom, förra mötets händelser och färdigheter repeteras kort och kvällens program förbereds. Efter det övergår patrullen till att utföra kvällens aktivitet där scouterna lär sig en ny färdighet och vid behov repeterar något de lärt sig tidigare. Aktiviteten beräknas ta ca 45 minuter. I slutet av mötet hålls en paus. Pausen är en 5 10 minuter lång praktisk övning, till exempel en lek, som på ett eller annat sätt berör ämnen som är viktiga i spejarscoutens liv. Pausen kan anknyta till det ämne som behandlats tidigare under mötet eller kan beröra något ämne som för stunden är aktuellt för spejarscouterna. Mer information om och material för pauserna hittar du i denna mapp. Mötet avslutas med en traditionell avslutningsceremoni som till exempel syskonring.

20 För scoutingen Utfärder är scoutingens salt. De är en väsentlig del av scoutverksamheten och ger mervärde åt de färdigheter som scouten lär sig. Scoututfärder kan vara mycket mer än traditionella förläggningar, vandringar eller naturutfärder. Utfärderna kan göras i olika terränger, med olika tema och olika utrustning. Den enda gränsen för utfärden är scoutens egen fantasi. Målsättningen med utfärden kan också variera; man kan fara på utfärd för att lära sig nya färdigheter, för att slappna av, för att bygga upp gruppanda eller för att bekanta sig med varandra eller med ett nytt område eller nya människor. Redan B-P såg utfärden som en utmärkt metod att fostra scouter. För den unga För den unga innebär utfärden en möjlighet att i verkliga situationer dela ansvar och uppdrag jämlikt i gruppen. Utfärden erbjuder fina unika upplevelser och ger unga en paus från familjens och vardagens kontroll och rutiner. För spejarscouterna är utfärderna en möjlighet att söka sin identitet. Utfärderna är bra projekt för unga i och med de otaliga möjligheter och alternativ som finns och i och med att utfärdens svårighetsgrad så enkelt kan anpassas till scoutens egna begränsningar. Naturen är en stimulerande omgivning som kan göra också tråkiga aktiviteter intressanta och som inspirerar scouterna att utföra aktiviteterna ordentligt. För kåren Kåren har i och med utfärden en möjlighet att utföra aktiviteter i de förhållanden som de flesta aktiviteterna är avsedda för. I naturen kombineras aktiviteterna till vettiga helheter, till exempel kombineras under en hajk aktiviteter som har med bivackering, eldslagning och matlagning på stormkök eller över öppen eld att göra. Spejarscouternas utfärdsmål kan väljas på basis av den pågående etappen eller de aktiviteter som ska utföras. Planeringen av utfärden påbörjas under kurstagningsskedet. Där slår patrullen fast tidpunkten, utfärdsmålet och ramarna för utfärden. På det sättet får alla i patrullen i god tid reda på tidpunkten för utfärden. Patrulledaren och patrullen har huvudansvaret för planeringen, men lotsen kan hjälpa till med tips om till exempel lämpliga utfärdsmål och tillvägagångssätt. I god tid före utfärden påbörjar patrullen den grundligare planeringen. Ifall patrullen och patrulledarna är oerfarna hjälper lotsen till genom att övervaka att planeringen framskrider som den ska, ge instruktioner vid behov och övervaka att säkerheten beaktas. Utfärden ska ändå huvudsakligen vara patrullens egen upplevelse och utmaning. De upplevelser som vanligtvis fastnar bäst i minnet och som man lär sig mest av är de som uppstått i samband med små missöden. Vem har inte någon gång åkt på utfärd med enbart choklad som proviant, glömt sovsäcken hemma eller blött ner skor och strumpor i ett kärr? Det är viktigare att man som scout ibland får göra fel och lära sig av sina misstag än att man alltid gör varje aktivitet helt enligt reglerna. Säkerheten kan man dock inte tumma på. Lotsen och patrulledaren kan gärna diskutera utfärden och komma överens om hur mycket lotsen ska vara inblandad i den. Om patrulledaren upplever att han klarar av att leda utfärden och ifall lotsen upplever att säkerheten under utfärden är tillräcklig så kan det till och med vara bra om patrullen far på utfärd utan lotsen, medan lotsen gärna kan delta åtminstone delvis i en utfärd med många nya element och utmaningar. En stor hjälp för patrullen kan vara organisering av skjuts till och från utfärdsplatsen. En bra princip är att lotsen i sista hand bär ansvaret för utfärden och dess säkerhet och utgående från sitt eget omdöme och sin kännedom om patrullen besluter om han själv deltar i den. Patrulledaren har som viktigt ansvarsuppdrag att informera lotsen om patrullens planer och komma överens om vilken arbetsfördelning patrulledaren och lotsen har. Lotsen ser också till att kårchefen får information om utfärden. Hur ser en utfärd enligt spejarscoutprogrammet ut? Det får gärna finnas programpunkter under utfärden. Detta är speciellt viktigt under de första utfärderna. Äldre spejarscouter kan också bege sig ut i naturen för att bara vara. Naturen är inte det enda stället dit man kan gå på utfärd. Under en utfärd kan man utföra många aktiviteter på en gång. Utfärder i etappen samhälle en utfärd till närmaste stad, ett besök på ett museum eller en utfärd i olika stadsdelar en 1 2 dagars vandring med kontroller längs vandringsrutten vilka behandlar samhällsetappens aktiviteter eller pauser en kombinerad stads- och skogsutfärd där man lär känna staden på dagen och övernattar i skogen en cykelutfärd i staden en tåg- eller bussresa till en annan ort där aktiviteter utförs både under resorna och under besöket på orten en skidtur, en gummibåts- eller kanotfärd, en rullskridsko- eller rullbrädesvandring en vandring med olika etniska grupper som tema (till exempel samer, indianer eller eskimåer) en serviceutfärd: patrullen besöker ett seniorhem, en bondgård en stuga eller ett evenemang och hjälper till på något sätt. Till exempel kan man göra ett serviceprojekt som gentjänst åt någon som låtit en slå läger på dens mark deltagande i en utfärd för handikappscouter nattvandring i staden eller byn: stadens natur nattetid undersöks ett besök på en soptipp, ett vattenreningsverk, en brandstation eller i en kyrka Utfärder i etappen kreativitet ett besök på en konstutställning eller biograf på grannorten en temavandring med till exempel konst i naturen eller berättelser som tema en fotoexkursion en roadmovie (en filmsnutt om en vandring) en utfärd till järnaffären för att söka material eller inspiration för ett kreativt projekt en vandring som görs med en flotte, bärmes, trampbil eller skidor som patrullen gjort själv en utfärd där riktningen och rutten väljs på ett ovanligt sätt, till exempel genom tärningskast i korsningarna en utfärd som patrullen själv bygger upp på basis av en mängd alternativ och en liten summa pengar en förläggning där patrullen planerar en film och skriver manus till den en dag tid att bygga till exempel en flotte, en bastu eller en katapult en snökrigsutfärd eller snöslottsbygge Utfärder i etappen överlevnad en utfärd utan mat, bivack eller vatten en vandring med utrustning som användes för tiotals år sedan gå vilse i trygga förhållanden ett veckoslut med terränglekar som flaggleken, skattjakt, geocaching eller LARP. orientera i stadsmiljö, utan karta, genom att fråga råd av personer ni möter utfärd i Amazing race-stil i staden och terrängen vandring med olika färdmedel som till exempel cykel, kanot eller gummibåt eller med ofullständig utrustning sök era egna gränser: gå så långt ni orkar ett konditionsevenemang, till exempel orienteringstävlingar eller tävlingar i stil med Kanontian en utfärd med indiantema

21 en utfärd där ni tillsammans bär på något under hela utfärden Utfärder i etappen lägerliv en vandring till grannkårens läger ett rörligt läger: stanna några dagar på samma ställe och byt sedan lägerplats ett stadsläger utfärder till lägerområdet före och efter lägret repetera olika lägerkonstruktioner en gourmethajk där ni testar lägermaten. en vinterhärjarutfärd: vandra till scoutstugan, värm bastun, härja i snön osv. en talkoutfärd en växt-, svamp- eller fågelexkursion Sjöprogrammet är ett steg i scouternas utveckling mot att bli säkra sjöfarare och slutligen skeppare ombord på kårbåtarna. Därmed är spejarscoutaktiviteterna koncentrerade kring de grundfärdigheter som krävs av en skeppare, vilket resulterar i att scouten som explorerscout kan koncentrera sig mera på att lära sig sitt skepparskap. Allt resulterar i att scouten med tiden vet hur man på ett säkert och ansvarsfullt sätt framför en farkost i skärgårdsvatten. Etapperna kan göras i vilken ordning som helst. Beroende på kårens storlek och resurser kan kåren antingen låta spejarscouterna själva välja i vilken ordning de avlägger etapperna eller låta lotsarna eller ledarrådet bestämma. För lotsarna kan det vara enklast om alla spejarscouter gör samma etapp genom att planeringen av verksamheten, avdelningsträffarna och fyrarna då kan koordineras. Spejarscoutprogrammet innehåller som en naturlig del sjöprogrammet som går som en stig igenom programmet. Många av aktiviteterna med sjöanknytning finns inbakade i resten av programmet, t.ex. isvett och väderförutsägelse utförs i överlevnadsetappen medan knoparna finns i lägerlivsetappen. De aktiviteter som huvudsakligen riktar sig till sjöscouter finns under rubriken sjö. Dessa är navigering och teori samt segling och praktiska övningar. Det finlandssvenska sjöprogrammet skiljer sig en aning från det finska bland annat genom att det ingår en tredje sjöaktivitet bland de gemensamma aktiviteterna; Strandscouten som bidrar till programmet med ett renodlat strandmoment. I det finlandssvenska sjöprogrammet finns två nivåer utöver de tidigare fyra, vilket möjliggör sjöprogram under tre hela år. Om kåren har ett tvåårigt spejarscoutprogram så kan man gott välja på vilken nivå scouterna börjar med sina aktiviteter helt beroende på den tidigare kunskapsnivån och intresset. En scout i en svenskspråkig kår kan alltså inleda sin spejarscouttid med att piffa upp sitt aktivitetskort genom att rita in två extra rutor efter de fyra existerande på aktiviteterna navigering och teori samt segling och praktiska övningar och en ruta extra för aktiviteten knopar och rep för att få med splitsningar. Aktiviteten strandscouten skriver man in under Sjöaktiviteterna och lägger till de därtill hörande rutorna. Det mest väsentliga i valet av nivå är att hitta en nivå som är lämpligt utmanande för spejarscouten. Som riktlinje kan man ha att nivån väljs på basis av hur långt man kommit i programmet, men viktigare är ändå att fundera på vilken nivå man kan genomföra, patrullens intresse av nivån och hur utmanande nivån är. De obligatoriska aktiviteterna är sådana som ska utföras av alla spejarscouter. Utöver de obligatoriska aktiviteterna väljer man också valbara aktiviteter så att man utför minst en aktivitet ur varje grupp. Man kan naturligtvis också välja fler aktiviteter per grupp. De obligatoriska aktiviteterna är valda så att man genom att utföra dem uppnår åldersgruppens mål för fostran. Ifall patrullen av någon anledning vill välja bort eller bearbeta aktiviteten bör man se till att samma mål uppnås genom någon annan aktivitet. Avdelningsträffar och fyrar är evenemang som lämpar sig utmärkt som samarbetsprojekt för en grupp kårer, antingen så att kårerna samarbetar kring arrangemangen eller så att kårerna turvis ordnar evenemangen och bjuder in de andra kårerna. På det sättet tär evenemangen mindre på kårens resurser och spejarscouterna får nya scoutvänner. För spejarscouter i flick- eller pojkkårer är ett samarbete mellan kårerna också ett bra sätt att träffa ungdomar av det andra könet. Ifall det inte finns någon explorerscout i kåren som kan vara patrulledare för spejarscoutpatrullen så kan en roverscout eller en äldre ledare i stället leda patrullmötena. Detta ska dock bara vara en tillfällig lösning. Man ska alltid försöka att så fort som möjligt hitta en explorerscout som kan leda gruppen. Varje spejarscoutpatrull behöver en stödperson. Om det inte finns tillräckligt många äldre ledare i kåren kan en roverscout vara lots. Roverscouterna i sin tur behöver stöd av en äldre ledare, men behovet av äldre ledare är mindre om roverscouter är lotsar. Om kåren behöver en aktivitet som inte finns bland de färdiga aktiviteterna så kan kåren göra en egen aktivitet eller lägga till nivåer till en befintlig aktivitet. Det är dock viktigt att komma ihåg att aktiviteterna ska hålla samma standard som de andra aktiviteterna och ha samma mål. Fyren består av utmaningar. Med hjälp av dem bygger patrullen upp en fyr som är lämpligt utmanande för just dem. Om alla kårens spejarscouter utför samma fyr är det allt skäl att försöka finna gemensamma nivåer för åtminstone några av utmaningarna.

22 Äventyrs- och spejarscoutprogrammets tidsmässigt sammanlagda längd är fem år. Tiden kan delas så som kåren tycker att det passar bäst med tanke på resurser och ungdomarnas utveckling. Båda programmen är planerade så att det finns program för minst två och högst tre år. Det är också möjligt att ha uppflyttningen från äventyrs- till spejarscout i årsskiftet så att båda programmen omfattar 2,5 år. I en kår där scouterna blir explorerscouter först som 16-åringar omfattar både äventyrs- och spejarscoutprogrammet tre år. Varje etapp omfattar aktiviteter som går ut på att ta ansvar och öva ledarskap. Ansvarsuppdragen är en möjlighet för spejarscouten att ta ansvar i sin patrull, i en trygg miljö, medan ledarskapsuppdragen i allmänhet utförs bland äventyrsscouterna. Ifall det inte finns ett äventyrsscoutlag i kåren kan spejarscouterna göra sitt ledarskapsuppdrag bland vargungarna, yngre spejarscouter eller till och med en äldre åldersgrupp eller utanför scoutingen. Syftet med aktiviteterna är att spejarscouten ska få erfarenhet av att i olika situationer leda människor och ta ansvar. Uppdragen är dock ännu i spejarscoutåldern tillfälliga. En spejarscout ska till exempel inte vara patrulledare för äventyrsscouter någon längre tid. Utgångspunkten är att patrullen under första etappen utför nivå 1 av alla gemensamma aktiviteter, under den andra etappen nivå 2 av alla aktiviteter osv. Lotsen kan ändå vid behov omfördela de gemensamma aktiviteterna. Om lotsen till exempel tycker att patrullen under kreativitetsetappen borde utföra fler vildmarksbetonade aktiviteter så kan han uppmana patrullen att utföra fler nivåer av utfärdsfärdighetsaktiviteterna. Huvudsaken är att alla nivåer av alla gemensamma aktiviteter utförs under scoutens tid som spejarscout. Alla borde erbjudas möjlighet att bli scouter oberoende av hur gamla de är eller vilken årstid de kommer på att de vill börja. Scoutprogrammet är uppbyggt så att detta åtminstone ur programmets synvinkel är möjligt. Varje etapp inleds med ett kurstagningsskede då det är lätt för nya patrullmedlemmar att komma med i patrullen. Kurstagningsskedets aktiviteter kan utföras så att de patrullmedlemmar som varit med länge går igenom patrullens regler med de nya patrullmedlemmarna och berättar för dem om löftet och idealen. Samarbetslekar kan man gärna leka i början av varje etapp, men med nya medlemmar i patrullen är lekarna speciellt viktiga. Om patrullen får en ny medlem mitt i terminen kan man antingen ta upp det nyssnämnda genast eller vänta till nästa etapps kurstagningsskede. Den nya spejarscouten avger scoutlöftet under följande kurstagningsskede eller vid en separat löftesgivning som patrullen ordnar. I samband med det får scouten också den första delen av spejarscouternas åldersgruppsmärke. Patrullen kan tillsammans avgöra om en ny medlem som börjat mitt under etappen har utfört tillräckligt många aktiviteter för att få etappens märke. Varje etapp omfattar aktiviteter som går ut på ledarskap. Tack vare de aktiviteterna har scouten bättre förutsättningar att fungera som gruppledare då han blir explorerscout. Ledarskapsövningarna ska uttryckligen vara övningar, inte långvariga ledaruppdrag. En del av övningarna utförs i patrullen som olika ansvarsuppdrag, medan andra görs som korta ledarskapsövningar med äventyrsscouterna. Aktiviteterna har fyra nivåer och tanken är att man under första etappen utför första nivån av aktiviteterna, under andra etappen den andra nivån och så vidare. Så syns den stigande svårighetsgraden också i ledarskapet. De äventyrsscouter som spejarscouterna utför ledarskapsövningarna med kan gärna vara samma från gång till gång så att spejarscouten känner dem. Äventyrsscoutlagets kapten är alltid närvarande då spejarscouterna utför sina ledarskapsövningar med äventyrsscouterna. Han hjälper till i svåra situationer och ger spejarscouterna respons efteråt. Spejarscoutlotsen har en aktiv roll i ledarskapsövningen och hjälper till med planering och praktiska arrangemang. Under de första etapperna hjälper lotsen till mera, i de senare har spejarscouterna själva ett större ansvar. Patrulledaren hjälper spejarscouterna med planering och genomförande. Ledarskapsövningarna kan utföras på ett äventyrsscoutmöte eller under ett evenemang till exempel en utfärd.

23 " " Avdelningsträffarna är evenemang där kårens alla spejarscoutpatruller är samlade. Lotsen och spejarscoutpatrulledarna deltar också i evenemanget. På avdelningsträffarna utförs sådana aktiviteter som kräver många deltagare eller sådana som är svåra att utföra i kårlokalen och som kanske kräver expertkunnande. Exempel på sådana aktiviteter är hinderbana, att bygga konstruktioner och att tälja med kniv. Avdelningsträffarna är ett av lotsens verktyg för att hjälpa spejarscoutpatrullen att genomföra programmet. Också föräldrar, passiva medlemmar och icke-scouter kan vara inbjudna för att hjälpa till med programmet. Gemensamma åldersgruppsträffar med några andra kårer betyder mindre arbete för den enskilda kåren. För scouterna är avdelningsträffarna viktiga eftersom de får träffa andra spejarscouter där och utföra aktiviteter som ingår i spejarscoutprogrammet. I spejarscoutåldern ökar den ungas behov av att lära känna nya människor speciellt människor av det motsatta könet. Om det i kåren bara finns en spejarscoutpatrull eller om kåren är en flick- eller pojkkår så kan kåren gärna ordna avdelningsträffarna tillsammans med en grannkår. En åldersgruppsträff kan till exempel vara en utflykt, ett talko, en vandring, en basar, en bastukväll, en tävling, en workshop eller en spelkväll. Träffen kan vara under ett veckoslut eller en vardagskväll. Hela kårens julfest kan däremot inte ses som en avdelningsträff eftersom de unga inte är samlade som ett gäng som utför aktiviteter som hör till deras program. Det finns fler exempel på vad man kan göra på en avdelningsträff i spejarscouternas program. Spejarscoutlotsarna arrangerar avdelningsträffarna tillsammans med spejarscouternas patrulledare. Lotsen ansvarar för att åtminstone de första avdelningsträffarna skrivs in i verksamhetskalendern genast i början av terminen. Lotsen och patrulledarna kommer överens om tidpunkt och tema för träffarna med de andra grupperna. Lotsen ansvarar för att årstid, etapp och liknande faktorer beaktas vid planeringen. Patrulledarna kan stå som arrangörer för träffen med stöd av lotsen eller en annan äldre ledare. Lotsen behöver inte alltid vara på plats under träffen. Syftet med avdelningsträffarna är: att scouterna får träffa andra spejarscouter än de i den egna patrullen att scouterna får utföra mer utmanande aktiviteter att kåren kan genomföra aktiviteter som kräver många deltagare att lotsen träffar spejarscouterna. Vad avdelningsträffarna kan omfatta: programmets krävande aktiviteter programmets krävande pauser en aktivitet som behöver många deltagare för att lyckas, till exempel en terränglek en aktivitet där det rekommenderas att man tar hjälp av en expert till exempel en församlingsarbetare eller en polis ett besök som man kan göra med en stor grupp tilläggsetappen, som man genomför som en avdelningsträff en stadsmanöver tolerans, värderingar och ideal Upplevelser och erfarenheter Nivå 2: Vi går en känslostig På kvällen när det har börjat skymma går scouterna längs en stig som patrulledarna har märkt ut och längs stigen stöter de på olika erfarenheter och utmaningar; till exempel att ta sig över ett rep eller att ro. En bit av stigen leds spejarscouten fram med förbundna ögon. Först leds han enbart av att pekfingren nuddar vid varandra, sedan leds han genom att handflatorna rör vid varandra och till slut tar den som leder i hela handleden. Han får känna på hur olika det känns att bli ledd beroende på om beröringsarean är stor eller liten. Även om en stor grupp går längs stigen blir detta en personlig upplevelse för var och en. Stigen slutar med avslappningsövningar. Slutligen dricker scouterna tillsammans en kopp kvällste eller kakao i lugn och ro. Det finns äldre ledare på plats som kan diskutera spejarscouternas upplevelser under känslostigen. Nivå 1: Jag deltar i en terränglek. Terrängleken är en lång oavbruten lek där man arbetar som en patrull. Patrullen prövas både psykiskt och fysiskt med hjälp av leken och det är bra om det finns en röd tråd i leken. Nivå 4: Patrullen planerar och förverkligar en terränglek. Jag arrangerar en terränglek tillsammans med mina spejarscoutkompisar. Scoutkåren Spovarnas patrull Tigerhajen genomför på hösten lägerlivsetappen. Eftersom pojkarna redan har erfarenhet av att ordna program och är ivriga att härja i terrängen, föreslår patrulledaren att de ska ordna en terränglek. Redan i början av hösten besluter sig Tigerhajen för ett datum för terrängleken och de bjuder förutom systerkåren också två andra grannkårer. Terrängleken ordnas den första lördagen i december i en tillräckligt stor skog. Patrulledaren delar in planeringen och förberedelserna av terrängleken i lämpligt stora helheter. Pojkarna väljer parvis vilken helhet de ansvarar för. På vartannat möte under hösten kontrollerar patrulledaren hur långt pojkarna har kommit med sina delområden och handleder dem lite om det behövs. Tigerhajarna skickar på förhand ut brev till de patruller som har anmält sig till terrängleken. Kårens lots har tillsammans med patrulledarna planerat ett tilläggsprogram som kan ordnas parallellt med terrängleken. Dagen börjar med ett gemensamt morgonmål i skogen. Efter morgonmålet bekantar sig deltagarna med varandra och delas sedan in i tävlingspatruller genom en finurlig lek. Några lekar fungerar som uppvärmning för tävlingspatrullerna och skapar gruppanda. I

24 terrängleken tävlar scouterna i sina tävlingspatruller. Tigerhajarna själva är skogstroll och försvarar en skatt i skogen som ett team medan tävlingspatrullerna försöker rädda skatten. När tävlingen är avklarad och vinnarna är korade följer ännu Tigerhajarnas överraskning; korvgrillning vid en lägereld. Kårens lots samlar in respons av de andra kårernas ledare och deltagare. Efter att de andra gått hem stannar Tigerhajarna kvar för att städa. Slutligen hålls en utvärderingsdiskussion där lotsen och patrulledaren ger respons åt Tigerhajarna utgående från vad de själv tyckte och på basis av vad de andra har sagt. En natthajk på en vinterförläggning Hela Scoutkåren Spovarna är på vinterförläggning i kårens stuga. Spejarscoutlotsen och patrulledarna har ordnat eget program åt spejarscouterna. Spejarscouterna har haft en annan utrustningslista än de andra. På lördag kväll när de andra badar bastu packar spejarscouterna sina ryggsäckar och drar ut på natthajk. De delas in i 2 4 personers patruller så att ålders- och könsfördelningen är så jämn som möjligt. Varje patrull får med sig en telefon som de kan använda om de tappar bort sig. Patrullerna skickas ut med jämna mellanrum. Orienteringsrutten i mörker går längs skogsvägar och längs andra klara rutter. Längs rutten finns några kontroller, där bland annat kunskaper i första hjälpen repeteras. Efter varje kontroll bestämmer kontrollanten vem som fortsätter som patrulledare. De som är först framme fortsätter med händighetsuppgiften som de påbörjade vid starten. När den sista patrullen är på plats och kvällsmaten är uppäten så hämtar patrulledarna ett halvplutonstält, en kamin, ved och ett släckningsämbar åt spejarscouterna. Patrulledarna pekar ut sina vindskydd som finns i närheten och meddelar att spejarscouterna får komma och be om hjälp om det behövs. Annars får spejarscouterna klara sig själv som en grupp när de ska sätta upp tältet och värma det. Patrulledarna avlägsnar sig, men smyger snart tillbaka för att obemärkt kontrollera att allt har gått bra. Innan spejarscouterna går och lägger sig kontrollerar ännu ett par patrulledare att kaminen är rätt uppsatt och att släckningsvattnet är nära till hands. Spejarscouterna känner sig trygga och vet att patrulledarna är nära. På morgonen görs morgonmålet på stormkök och tältet tas ner. Lotsen tar tältet och kaminen i sin bil och spejarscouterna och patrulledarna tar sig tillbaka till stugan. I stugan väntar en färdigt värmd bastu. Efter att spejarscouterna och patrulledarna har badat bastu fortsätter hela kåren med förläggningsprogrammet som vanligt. Nivå 1: Vi torkar mat. Vi studerar torkning av livsmedel. Vi planerar för en vandring sådana måltider som vi själv kan tillreda av råvaror och vi torkar en del av maten själva. Nivå 2: Jag deltar i ett idrottsevenemang för hela åldersgruppen Vi utmanar några andra spejarscoutpatruller i en lagsportsturnering. Vi gör en skid-, cykel-, stavgångs-, paddlings- eller roddutfärd på ett veckomöte eller under ett veckoslut. Nivå 1: Vi deltar i en gemensam fest för hela åldersgruppen och ansvarar för ett delområde. En patrull eller en mindre grupp förbereder ett delområde inför den gemensamma festen. Delområdet som patrullen tar hand om kan till exempel vara musik, matkultur, traditionella lekar eller festdekorationer. Nivå 2: Vi deltar i en gemensam fest för hela åldersgruppen och jag ansvarar tillsammans med en kompis för ett delområde. Spejarscouten förbereder tillsammans med sitt par något delområde för den gemensamma avdelningsträffsfesten. Delområdet som patrullen tar hand om kan till exempel vara musik, matkultur, traditionella lekar eller festdekorationer. Nivå 3: Vi deltar i en gemensam fest för hela åldersgruppen och jag ansvarar tillsammans med en kompis för ett delområde. Patrullen deltar i planeringen av den gemensamma avdelningsträffsfesten och delar ut lämpliga delområden till andra spejarscouter om det finns sådana som utför samma uppgift på en lägre nivå. Dessutom forskar spejarscouten med sitt par i de traditioner och den bakgrund som anknyter sig till högtiden och berättar om dem på festen. Nivå 4: Vi deltar i en gemensam fest för hela åldersgruppen och jag ansvarar för ett delområde. Patrullen deltar i planeringen av den gemensamma avdelningsträffsfesten och delar ut lämpliga delområden till andra spejarscouter om det finns sådana som utför samma uppgift på en lägre nivå. Dessutom forskar varje enskild spejarscout i de traditioner och i den bakgrund som anknyter sig till det egna delområdet, som kan vara matkulturen, kyrklig bakgrund, musik eller seder och berättar om dem på festen. Nivå 1: Jag deltar i en stadsmanöver eller en fotoorientering. Nivå 2: Jag deltar i en stadsmanöver eller en fotoorientering. Alla spejarscouter från Ingå Igelkottar samlas i kårlokalen en vardagskväll i maj. Den enda information som de fått är att de ska samlas där kl. 17 med cyklar, hjälm, matsäck samt kamera om de vill. I kårlokalen finns ingen men på dörren står anvisningar som beordrar dem att dela upp sig i grupper på fyra. När de har delat in sig i grupper märker ungdomarna genast att gruppindelningslapparna bildar en bild av en närbelägen bekant plats. Grupperna går till den plats som deras egen bild föreställer. På den bild som grupperna kommer till först finns en ledare som kollar att gruppen är samlad och att utrustningen är i skick. Patrullen får en tidtabell enligt vilken de ska utföra fem kontroller. Dessutom får de en telefonkatalogskarta över området och anvisningar för hur de ska handla om de inte hittar någon anvisad plats eller om någonting händer. Också trafikreglerna repeteras kort. Tipset som för patrullen vidare hittas alltid på föregående kontroll. På en del platser måste man artigt be till exempel blomkioskens försäljare om nästa tips. Matsäcken äts på den kontroll som bilden visar. Ledarna har satt ut kontrollen så att den är skyddad för väder och vind under ett tak vid idrottsplanen. Den sista kontrollen är vid lågstadiets cykelställning under en rad med lönnar. Där hämtar patrull bävers patrulledare

25 scouterna. De fortsätter längs en stig mot Blåbärsbacken ett stort berg där det finns vallgravar. På berget finns flera vallgravar och en bunker från andra världskriget. Genom att kontakta en förening på orten har man hittat en person som kan berätta bergets historia för spejarscouterna. Som avslutning på kvällen bildar deltagarna syskonring och sjunger Tapto på bergets högsta plats med ett par marschaller brinnande i ringens mitt. Nivå 4: Växelverkan på spejarscouternas gemensamma avdelningsträff Vi tränar upp våra samarbetskunskaper på åldersgruppsträffen med hjälp av olika övningar. Lotsen leder programmet eller ber att till exempel församlingens ungdomsarbetare leder det. Först lättar man upp stämningen i gruppen med en lek som bryter isen. Temat kan till exempel vara att lyssna på den andra, jag -budskap eller båda vinner metoden. Kreativitet Problemlösning Nivå 1: Vi tar oss igenom en problemlösningsbana genom samarbete. Patrullen deltar i en uppgiftsbana, som lotsen har arrangerat och som kräver samverkan, problemlösning och kreativt tänkande. För banan väljer man samarbetsuppgifter som passar patrullens nivå. Arrangera evenemanget till exempel som en avdelningsträff tillsammans med patrulledarna.

26

27