Remiss från Justitiedepartementet av betänkandet Våld i nära relationer - en folkhälsofråga (SOU 2014:49)

Transkript

1 Malmö stad Stadsområdesförvaltning Norr 1 (7) Datum Vår referens Sofi Kimfors Planeringssekreterare Tjänsteskrivelse sofi.kimfors@malmo.se Remiss från Justitiedepartementet av betänkandet Våld i nära relationer - en folkhälsofråga (SOU 2014:49) SOFN Sammanfattning Utredningen har ett stort antal förslag som syftar till att förbättra situationen för de våldsutsatta och öka effektiviteten och förebygga våld. En majoritet av förslagen avser kommunernas ansvarsområde. Stadsområdesförvaltning Norr instämmer i vikten av att utgå från de våldsutsattas situation, för att motverka och förhindra våld i nära relation. Förvaltningen ser positivt på det starka barnperspektivet, att mer fokus riktas mot de som använder våld samt att det förebyggande arbetet poängteras. Flertalet av de förslag som berör kommunernas arbete är i överensstämmelse med det förslag till ny Plan för kvinnofrid mot våld i nära relation som håller på att beredas i Malmö stad. Detta gäller till exempel rätt för våldsutsatta att få adekvat stöd och skydd, i högre grad flytta på den som använder våld, ökade insatser för att tidigt upptäcka och förebygga våld samt utvecklad samverkan. Förvaltningen är däremot undrande till hur de så kallade lotsarna ska fungera rent praktiskt och menar att den funktionen borde utredas mer. Flera förslag innebär ett förtydligande i olika lagar. Utredningens förslag innebär en ambitionshöjning i samhällets insatser mot våld i nära relation. De ekonomiska konsekvenserna för kommunerna motsvaras emellertid inte av de förstärkningar som utredningen föreslår. De senare består dessutom främst av projektmedel, medan kostnaderna för insatserna bedöms öka under längre tid. Förslag till beslut Stadsområdesnämnd Norr föreslås besluta att godkänna yttrande och skicka det till Kommunstyrelsen, samt att justera paragrafen omedelbart Beslutsunderlag Våld i nära relationer - en folkhälsofråga, förslag för ett effektivare arbete Utveckla lokalsamhällets arbete mot våld i nära relationer- En vägledning för kommuner, landsting, statliga myndigheter och idéburna organisationer G-Våld i nära relation- en folkhälsofråga (SOU 2014:49) Våld i nära relation- en folkhälsofråga (SOU 2014:49) Beslutsplanering Stadsområdesnämnd Norr SIGNERAD

2 2 (7) Ärendet Operativa arbetsgrupper 3.1 Utredningen beskriver hur komplex frågan om våld i nära relation är, och att det innebär att många verksamheter arbetar med den. Både de utsatta och våldsutövarna behöver ha kontakt med ett stort antal personer från olika myndigheter och organisationer. Det kan bli mycket förvirrande och svårhanterligt för den enskilde. Betänkandets huvudförslag är därför att inrätta särskilda operativa arbetsgrupper som genom ett strukturerat myndighetsövergripande samarbete ska utarbeta gemensamma individuella handlingsplaner när det bedöms finnas risk för fortsatt eller allvarligt våld. I de operativa arbetsgrupperna föreslås socialtjänst, polis, hälso- och sjukvård samt exempelvis kriminalvård, skola och förskola och frivilliga organisationer ingå, med socialtjänsten som samordnare. Även Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är viktiga aktörer för att hjälpa kvinnorna och männen vidare i livet. Planerna ska dokumenteras av socialtjänsten som också ska ansvara för att de följs upp. De ska omfatta alla parter i familjen och de berörda ska samtycka till och vara delaktiga i planeringen. Förvaltningen instämmer i att det finns behov av en vidareutveckling av samverkan med en tydlig och långsiktig struktur. Detta framgår också i förslaget till ny Plan för kvinnofrid mot våld i nära relationer. En ökad samordning underlättar främst för de berörda individerna, men också för myndigheterna. Det skulle även ge bättre möjligheter till en helhetsbild av vilken hjälp de enskilda faktiskt får, vilket skulle ge bättre underlag för fortsatt utveckling av arbetet. Utifrån utredningens beräkning av målgruppen, och med hänsyn tagen till det aktiva arbete som bedrivits under lång tid i Malmö stad för att underlätta att våga anmäla våldet och söka hjälp, skulle ca 250 kvinnor årligen bli aktuella för insatsen. Sedan tillkommer våldsutsatta barn och män samt våldsutövarna. För att hantera en så stor mängd personer skulle en betydande samverkansorganisation behöva byggas upp. Förvaltningen anser att förslaget är intressant. Dock kan det finnas en risk för att personernas, många gånger, omfattande och långvariga stödbehov kan leda till att de operativa arbetsgrupperna blir en tungrodd och byråkratisk organisation. Detta motverkar då det goda syftet. Förslaget förutsätter en stark styrning och att alla myndigheterna prioriterar frågan. Med tanke på omfattningen skulle det troligen behöva byggas upp grupper för varje stadsområdesförvaltning i Malmö. Resursfrågan kommer att bli central, samverkan kan ge högre effektivitet men tar också tid. I Malmö finns redan ett nära samarbete på Koncept Karin mellan polisen, Malmö stad och kriminalvården. Förslaget med en operativ arbetsgrupp går dock ett steg längre och omfattar löpande gemensam handläggning över tid och med fler involverade verksamheter. Dessutom ingår en strukturerad uppföljning av såväl verksamheterna som de enskilda ärendena. I Malmö stad finns ett antal exempel på samverkan mellan olika myndigheter Maria Malmö, Navet och ALMA(för föräldrar med psykisk ohälsa) för att nämna några. Förvaltningen menar att det är viktigt, innan man startar en ny verksamhet, att man först ser hur de nuvarande samverkanssystemen fungerar och vilka samverkansbehov som faktiskt finns. Arbetet måste anpassas till de lokala förhållandena och att många individer kan ha flera behov samtidigt. Precis som det finns en risk att våldet inte uppmärksammas om man har för generella insatser, kan helhetssituationen för de enskilda tappas om man bli för specifik. Utveckla av stödinsatser till våldsutsatta 3.1 De som blir aktuella för att få hjälp av de operativa arbetsgrupperna föreslås dessutom få tillgång till en särskild lots. Denne ska tillsättas av socialtjänsten och vara ett stöd för kvinnan/mannen i

3 kontakterna med olika myndigheter. Förvaltningen är undrande och tveksam till denna konstruktion. Att en, i de eventuella arbetsgrupperna, har huvudansvar för kontakten med den våldsutsatta, ger henne/honom information om vad som hänt på mötena om hon/han själv inte varit med, diskuterar samtycke och ser till att hennes/hans önskemål beaktas, ser nämnden som självklart. Men för att det inte ska innebära att det blir ytterligare en person som kvinnan/mannen behöver hålla kontakt med bör det vara någon av de aktuella handläggarna som får uppdraget att ansvara för kontakten med kvinnan/mannen. 3 (7) Förvaltningen instämmer i att det långsiktiga stödet behöver förstärkas. Mycket av dagens insatser handlar om den akuta situationen. Utredningens förslag om att oftare bevilja en kontaktperson som hjälper till med mer praktiska frågor som ligger utanför socialtjänstens ordinarie arbetsuppgifter, såsom att ge allmän information om hur samhället fungerar, följa med till banken, hjälpa till att introducera i olika aktiviteter och föreningar m.m. ser förvaltningen som en möjlighet. Fråga rutinmässigt om våld 3.2 Att rutinmässigt fråga om utsatthet för våld har debatterats inom såväl socialtjänsten som hälsooch sjukvården. Argumenten emot har varit att det kan upplevas som integritetskränkande samt att nyttan har ifrågasatts. Förvaltningen menar att det är viktigt att det särskilt i utredningar om barn, missbruk och psykisk ohälsa bör vara naturligt att ställa frågor om våld, då erfarenheten har visat att det finns en överrepresentation av problemet i de livssituationerna. Frågan bör ställas både till kvinnor, män, flickor och pojkar och avse såväl utsatthet som att ha använt våld. Om frågan regelmässigt ska ställas till alla som ansöker om försörjningsstöd eller bistånd till hemtjänst är mera tveksamt. Förvaltningen instämmer i att det är viktigt att följa den forskning som pågår kring effekten av att ställa frågor rutinmässigt. Vidareutveckla insatsen skyddat boende 3.3 Idag finns ingen reglering som omfattar boenden som ger skydd åt våldsutsatta personer. Kommunernas ansvar för att ge hjälp åt personer som utsatts för våld framgår av 5 kap. 11 SoL. Förvaltningen instämmer i utredningens förslag om att ansvaret bör förtydligas. Möjligheten att i en hotfull situation få skydd är basal och borde vara självklar i ett välfärdssamhälle. Det är dock inte helt okomplicerat att hitta fungerade former när personen samtidigt har andra viktiga behov som kräver andra specifika insatser, exempelvis som demens eller funktionsnedsättningar. I Malmö finns tre olika boenden som finansieras av kommunen. De är inriktade på partnervåld i nära relationer, hedersvåld samt missbrukande och/eller hemlösa kvinnor. För närvarande pågår ett arbete med att utveckla skyddsplatser för personer med vissa funktionsnedsättningar. Av Socialstyrelsens föreskrifter SOFS 2014:4 framgår att kommunen har ansvar för kvaliteten vid en placering. Det krävs dock inga tillstånd för att kalla sig skyddat boende. Förvaltningen instämmer i att det bör krävas ett tillstånd i enlighet med 7 kap. 1 SoL för att boendet ska få kallas för skyddat och att innehållet ska överensstämma med Socialstyrelsens kriterier. Ett viktigt argument för detta, som förvaltningen helt instämmer i, är frågan om barnens rättsläge och behov när de följer med mamman eller pappan till ett skyddat boende. Idag är detta i princip oreglerat vilket verksamheterna i Malmö många gånger uppmärksammat. Att få barnens behov, rättsliga status och kvalitetskrav reglerat är mycket angeläget. Målsägarbiträde ska vara särskilt lämpade för uppdraget 3.7 I samband med en förundersökning kan den utsatta få hjälp av ett målsägarbiträde, oftast en advokat. Förvaltningen instämmer helt i att endast den, som på grund av sina kunskaper, erfa-

4 renheter och personliga egenskaper är särskilt lämpad, ska få ta på sig uppdraget. Det ska inte vara möjligt att sätta någon i sitt eget ställe utan att det har prövats av rätten. 4 (7) Utveckla stödet och lyssna till barnen 3.1 samt 4 Nationella samordnaren har reagerat på att många barn som lever med våld inte fått något eller otillräckligt stöd. Hon menar att kraftfulla åtgärder behövs för att stärka barnperspektivet. Stadsområdesförvaltning Norr har samma uppfattning och detta är en av de insatser som lyfts i förslaget till ny plan i Malmö. Förskola, skola och fritidshem har en central roll både för att se barnens situation och inte minst, våga agera. Ökad kompetens i alla yrkesgrupper som möter barn behövs. Förslaget om att Skolverket ska få i uppdrag att tillhandahålla kompetensutveckling om våld i nära relationer till förskollärare och lärare är välkommet. Likaså att man bör samtala mer med barn om frågan. Elevhälsan behöver möjlighet och tid till att prata med alla barn och ungdomar om hela deras livssituation och då kan det vara lämpligt att också ta upp frågan om våld och övergrepp. Förvaltningen är däremot mycket tveksam till att frågor om våld ska tas upp med föräldrarna vid inskrivningssamtalet i förskolan. Även om det är viktigt att alla föräldrar har information om vilka hjälpinsatser samhället erbjuder, är inskrivningssamtalet till för att lära känna varandra och bör främst handla om barnet. Att socialtjänsten regelbundet ska medverka på föräldramöten ser förvaltningen som orealistiskt. Däremot bör samarbetet mellan förskola och skola och socialtjänsten utvecklas, vilket är ett ömsesidigt ansvar. Personalen på förskolor och skolor behöver ha kunskap om möjligheterna till stöd och skydd så att de kan förmedla den till föräldrar som har ett hjälpbehov. En kontinuerlig genomgång av anmälningsskyldigheten är nödvändig och gäller all personal på förskolor, skolor och fritidshem, även vaktmästare och städare som ser och hör saker som inte kommer fram till lärare och elevvårdspersonal. Rektorer och förskolechefer har ansvaret för att detta följs. Även personal som arbetar inom vuxenutbildningarna behöver uppmärksammas på sin anmälningsskyldighet och få del av Skolverkets utbildningar. Möjligheterna till att förebygga våld i nära relation tas upp i betänkandet. Utredarna menar bland annat att fler barn och föräldrar bör erbjudas riktat föräldrastöd inom förskolan, barnhälsovården och socialtjänsten. De lyfter även familjecentraler och konsultationsteam som goda exempel på samverkan som förbättrar förutsättningarna för att uppmärksamma utsatta barn och familjer. Samma erfarenhet finns i Malmö och beskrivs också av Malmökommissionen. I betänkandet föreslås att socialtjänsten tillsätter en särskild barnlots för de barn som omfattas av de operativa arbetsgrupperna. Barnlotsen ska bevaka barnets intresse och föreslås, att förutom medverka i arbetsgruppen, fungera som länk mellan exempelvis vårdnadshavarna, barn- och ungdomspsykiatrin, förskolan och skolan. Även här är förvaltningen undrande till hur utredarna har tänkt att det ska fungera rent praktiskt. Att barn som lever med våld behöver få hjälp att bearbeta sina upplevelser och få information om vad som händer i både socialtjänstens och rättsväsendets utredningar instämmer förvaltningen i. I vissa fall kan en särskild stödperson behövas under en period. Hur relationen mellan en eventuell vuxenlots och barnlots skulle se ut är något som behöver utredas mer. Likaså hur man ska göra när det finns flera barn i familjen som kan ha delvis olika situation och behov. Socialnämnden har det yttersta ansvaret för att barn i behov av stöd och skydd får den hjälp de behöver. Malmö stad har i sina riktlinjer om barn- och ungdomsvården redan beslutat om att vid misstanke om våld eller övergrepp mot barn liksom när barn bevittnar våld ska utredning som regel alltid inledas. Nya föreskrifter från Socialstyrelsen förtydligar socialtjänstens uppdrag med att alltid utreda barn som är utsatta för eller lever med våld. Utredningen vill att det även skrivs

5 in i lagtexten. Förvaltningen anser att riktlinjer och föreskrifter är tydliga och att det därför inte finns skäl att också skrivas det in i lagen. 5 (7) En konsekvens av att fler barn och ungdomar förhoppningsvis blir uppmärksammade i framtiden, är att trycket på verksamheterna kommer att öka. I utredningen tas frågan upp om verksamheternas möjligheter att hantera alla ärenden med en hög kvalitet om många fler barn kommer till nämndernas kännedom. Förvaltningen delar denna oro och ser att det finns behov av, att frågan om myndigheternas förutsättningar att göra goda insatser, ges högre prioritet på såväl nationell som lokal nivå. Personalens arbetsförhållanden behöver beaktas i genomförandet av förslagen. En möjlighet som utredningen bedömer skulle öka uppmärksamheten på barnens situation är inrättandet av ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp mot barn inom Socialstyrelsen. Att samla och sprida ny forskning och kunskap är något som förvaltningen menar är mycket viktigt och angeläget. Om Socialstyrelsen får ett uppdrag att starta ett särskilt center kring barn måste man bygga tydliga strukturer för hur samarbete ska kunna upprätthållas med kommuner och landsting i hela landet. Tyvärr faller det alltför ofta ut att kunskapen i störst utsträckning kommer de till del som arbetar i olika centers närområde, eftersom flertalet konferenser förläggs där. Sårbara grupper 3.9 Förvaltningen instämmer i att kunskapen om, och stödet till, särskilda sårbara grupper behöver utvecklas. Dels finns det en risk att våldet inte uppmärksammas när personen också har ett annat problem, dels kan det innebära att insatserna behöver anpassas specifikt till exempelvis äldre och personer med funktionsnedsättning. Detta poängteras tydligt i förslaget till ny plan i Malmö. Förvaltningen instämmer i att det är angeläget att lagstiftningen ändras så att oseriösa anknytningspersoner kan identifieras och att det blir möjligt att förhindra att de för kvinnor till landet. HBTQ-personers situation, när de utsätts för våld, behöver belysas mer och gruppens lika rätt till skydd och stöd uppmärksammas. Förvaltningen är enig med utredningen om att det finns behov av en metodutveckling kring arbetet. Det finns ett tydligt behov av mer samhällsinformation riktad till nyanlända och att denna också behöver ges till personer som är över 65 år. Förslaget med interkulturella vägledare och föräldrastödsprogram behöver utredas vidare. Förvaltningen anser det vara av vikt att fundera över vilken utbildning och erfarenhet som krävs för att vara vägledare. Det får inte räcka med att till exempel bara vara från ett särskilt land. Kunskap och personlig lämplighet är nödvändigt. Utveckla stödet och sätt fokus på våldsutövare 3.1 och 6 Förvaltningen instämmer med utredningen att det är mycket viktigt att fokusera mer på våldsutövarna. Trots stora insatser riktade till de våldsutsatta har deras situation ibland inte förbättrats, eftersom de som använder våld fortsätter att förfölja, trakassera, hota och slå. Ansvaret för att få ett bättre liv har legat på de utsatta som tvingats flytta och ibland lämna allt. Förvaltningen tycker det är bra om polisen kan få ökade befogenheter att hålla så kallade konsekvenssamtal med personer som anmäls för nya brott inklusive överträdelse av kontaktförbud. En snabb reaktion bedöms vara en viktig markering från samhällets sida och ge större chans till påverkan. Det innebär att förvaltningen samtidigt ställer sig bakom förslaget att skärpa straffskalan för överträdelse av kontaktförbud och en förlängning av giltighetstiden för kontaktförbud avseende ge-

6 mensam bostad. 6 (7) I arbetet med våldsutövare måste också föräldrar och andra närstående som använder våld mot barn inbegripas. Kriminalvården har till exempel ännu inte något särskilt program för denna grupp. Ändringar i sekretessbestämmelserna 3.5 och 6.8 Utredningen föreslår flera ändringar i offentlighets- och sekretesslagen. Socialtjänsten och hälsooch sjukvården ska kunna lämna ut sekretessbelagda uppgifter till polis och åklagare angående misstanke om brott som inte föreskriver lindrigare straff än fängelse i nio månader. Utredningen föreslår också att socialtjänstens möjlighet att lämna uppgifter till polismyndigheten om risk för att en person ska begå allvarligt brott ska öka. I båda fallen står tilltron och förtroendet till verksamheten i viss motsättning till möjligheten att förhindra fortsatt brottslighet. Det är enligt förvaltningens uppfattning en svår avvägning. Förvaltningen vill inte riskera att människor avstår från att söka hjälp, samtidigt är det oerhört angeläget att kunna förhindra fortsatt våldsutövning. Sammantaget menar förvaltningen att skyddet för de våldsutsatta måste gå i första rummet och stödjer därmed förslaget. Förvaltningen saknar dock ett förslag som skulle underlätta socialtjänstens möjligheter att erbjuda hjälp och stöd till den som vill förändra sitt beteende. Betänkandets förslag avser främst socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens förutsättningar att bryta sekretessen i förhållande till polisen. Men det finns också situationer då nämnden menar att polisen skulle få ökade möjligheter att kunna lämna uppgifter till socialtjänsten. Bättre förutsättningar för idéburet arbete 7 I budgetpropositionen för 2015 finns en planerad höjning av organisationsbidraget till idéburna organisationer som arbetar med att motverka våld i nära relationer. Staten ska dessutom kunna ge verksamhetsbidrag med specifika krav på service till medborgarna genom Länsstyrelserna. Förvaltningen är liksom utredningen mycket mån om att de frivilliga organisationerna får bättre möjligheter att fortsatt kunna bedriva ett aktivt arbete. Om de statliga bidraget ändras från verksamhetsbidrag till den mer generella formen organisationsbidrag, med mindre administration för föreningarna, är det positivt liksom en förstärkning av medlen. Förtydliga den nationella strukturen 8 Utredningen konstaterar att våld i nära relation är ett omfattande samhällsproblem. Nationellt centrum för kvinnofrid publicerade i våras en studie som visar på att en hög andel av befolkningen har erfarenhet av våld och att det har betydande konsekvenser för den fysiska och psykiska hälsan. Betänkandet föreslår därför att frihet från våld borde föras in som ett 12:e folkhälsomål. Dessutom menar man att arbetet mot våld i nära relationer borde ingå som en del av arbetet med alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågor (ANDT). Stadsområdesförvaltningen ser en fördel i att införa ett nytt folkhälsomål avseende våld i nära relation. Våld är ett brott, men de allvarliga hälsokonsekvenserna har inte fått samma uppmärksamhet som de brottsliga. Om man börjar beskriva problemet också ur ett folkhälsperspektiv skulle det underlätta möjligheterna till ett förebyggande arbete. Men att föra in frihet från våld i ANDT-arbetet är förvaltningen negativ till. De strukturer som byggts upp kan man lära sig av och använda, men det är viktigt att skilja frågorna åt. Visserligen finns det både utsatta och våldsutövare som har olika former av missbruksproblem, men de är enligt förvaltningens erfarenhet inte en majoritet. Risken med att föra samman frågorna är att båda drunknar i varandra och de grundläggande

7 strukturella jämställdhetsproblemen osynliggörs. 7 (7) Ekonomiska konsekvenser av förslagen 10.1 En stor andel av förslagen berör kommunerna. Flera av dem är intressanta och innebär en välbehövlig ambitionshöjning av arbetet, men de kostar att genomföra. Införandet av operativa arbetsgrupper skulle till exempel innebära behov av förstärkning av socialtjänsten, med tanke på det samordningsansvar som insatsen innebär. Även stödet till både de våldsutsatta, barnen och våldsutövarna medför kostnadsökningar. Skydd för personer med olika former av funktionsnedsättningar kräver särskilda insatser. Förhoppningsvis ökar också antalet utsatta barn som uppmärksammas och bättre insatser kommer leda till att fler söker hjälp. Samhällets vilja att ge de våldsutsatta en bättre hjälp och arbeta mer aktivt med barn samt våldsutövare passar väl in Socialtjänstlagen. Den är en ramlag vilket betyder att det finns ett stort utrymme för att tillföra nya ansvarsområden. På sikt kan förhoppningsvis en större effektivitet i arbetet och ett förbättrat förebyggande arbete minska kostnaderna. Men förändringar tar tid och det är ett omfattande och komplicerat samhällsproblem det handlar om. Ska förslagen kunna genomföras krävs betydande resursförstärkningar. Staten borde ta ett ekonomiskt ansvar som motsvarar de ökade lagkraven. Något som inte löses genom tillfälliga projektmedel. De är bra för att utveckla och testa nya metoder, men sedan ska dessa omsättas i reguljär verksamhet. Förvaltningen menar att våld i nära relation är en mycket viktig fråga som bör prioriteras, precis som den görs i Malmö stad. Men för att nå dit betänkandet vill måste nya medel tillföras kommunerna. Ansvariga Eva-Britt Holmberg Socialbyråchef Britten Synnergren Förvaltningschef

8 Malmö stad Stadsområdesnämnd Norr 1 (6) Datum Adress Diarienummer SOFN Yttrande Till Kommunstyrelsen Remiss från Justitiedepartementet av betänkandet Våld i nära relationer - en folkhälsofråga (SOU 2014:49) STK Stadsområdesnämnd Norr föreslås besluta att lämna följande yttrande: Sammanfattning Utredningen har ett stort antal förslag som syftar till att förbättra situationen för de våldsutsatta, öka effektiviteten och förebygga våld. Stadsområdesnämnd Norr instämmer i vikten av att utgå från de våldsutsattas situation, för att motverka och förhindra våld i nära relation. Nämnden ser positivt på det starka barnperspektivet, att mer fokus riktas mot de som använder våld samt att det förebyggande arbetet poängteras. Nämnden är däremot undrande till hur de så kallade lotsarna ska fungera rent praktiskt och menar att den funktionen borde utredas mer. Stadsområdesnämnden anser inte att de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna motsvaras av de förstärkningar som utredningen föreslår. De senare består främst av projektmedel, medan kostnaderna för insatserna bedöms öka under längre tid. Yttrande Operativa arbetsgrupper 3.1 Stadsområdesnämnd Norr instämmer i att det finns behov av en vidareutveckling av samverkan med en tydlig och långsiktig struktur. En ökad samordning underlättar främst för de berörda individerna, men också för myndigheterna. Utifrån utredningens beräkning av målgruppen, och med hänsyn tagen till det aktiva arbete som bedrivits under lång tid i Malmö stad för att underlätta att våga anmäla våldet och söka hjälp, skulle ca 250 kvinnor årligen bli aktuella för insatsen. Sedan tillkommer våldsutsatta barn och män samt våldsutövarna. För att hantera en så stor mängd personer skulle en betydande samverkansorganisation behöva byggas upp. Nämnden anser att förslaget är intressant. Det finns dock en risk för att personernas, många gånger, omfattande och långvariga stödbehov kan leda till att de operativa arbetsgrupperna blir en tungrodd och byråkratisk organisation. Detta motverkar det goda syftet. Förslaget förutsätter en stark styrning och att alla myndigheterna prioriterar frågan. Med tanke på omfattningen skulle det troligen behöva byggas upp grupper för varje stadsområdesförvaltning i Malmö. Resursfrågan kommer att bli central, samverkan kan ge högre effektivitet men tar också tid. Nämnden anser att det är viktigt att innan man startar en ny verksamhet alternativt nya former för samverkan, att man först ser

9 hur de nuvarande samverkanssystemen fungerar och vilka samverkansbehov som faktiskt finns. Arbetet måste anpassas till de lokala förhållandena och att många individer kan ha flera behov samtidigt. 2 (6) Utveckla av stödinsatser till våldsutsatta 3.1 De som blir aktuella för att få hjälp av de operativa arbetsgrupperna föreslås dessutom få tillgång till en särskild så kallad lots. Denne ska tillsättas av socialtjänsten och vara ett stöd för kvinnan/mannen i kontakterna med olika myndigheter. Nämnden är undrande och tveksam till denna konstruktion. För att det inte ska innebära att det blir ytterligare en person som kvinnan/mannen behöver hålla kontakt med bör det vara någon av de aktuella handläggarna som får uppdraget att ansvara för kontakten med kvinnan/mannen. Stadsområdesnämnd Norr instämmer i att det långsiktiga stödet behöver förstärkas. Mycket av dagens insatser handlar om den akuta situationen. Utredningens förslag om att oftare bevilja en kontaktperson som hjälper till med mer praktiska frågor som ligger utanför socialtjänstens ordinarie arbetsuppgifter, såsom att ge allmän information om hur samhället fungerar, följa med till banken, hjälpa till att introducera i olika aktiviteter och föreningar m.m. ser nämnden som en möjlighet. Fråga rutinmässigt om våld 3.2 Stadsområdesnämnden menar att det är viktigt att det särskilt i utredningar om barn, missbruk och psykisk ohälsa bör vara naturligt att ställa frågor om våld, då erfarenheten har visat att det finns en överrepresentation av problemet i de livssituationerna. Frågan bör ställas både till kvinnor, män, flickor och pojkar och avse såväl utsatthet som att ha använt våld. Om frågan regelmässigt ska ställas till alla som ansöker om försörjningsstöd eller bistånd till hemtjänst är mera tveksamt. Nämnden instämmer i att det är viktigt att följa den forskning som pågår kring effekten av att ställa frågor rutinmässigt. Vidareutveckla insatsen skyddat boende 3.3 Idag finns ingen reglering som omfattar boenden som ger skydd åt våldsutsatta personer. Kommunernas ansvar för att ge hjälp åt personer som utsatts för våld framgår av 5 kap. 11 SoL. Nämnden instämmer i utredningens förslag om att ansvaret bör förtydligas. Av Socialstyrelsens föreskrifter SOFS 2014:4 framgår att kommunen har ansvar för kvaliteten vid en placering. Det krävs dock inga tillstånd för att kalla sig skyddat boende. Stadsområdesnämnden instämmer i att det bör krävas ett tillstånd i enlighet med 7 kap. 1 SoL för att boendet ska få kallas för skyddat och att innehållet ska överensstämma med Socialstyrelsens kriterier. Ett viktigt argument för detta, som nämnden helt instämmer i, är frågan om barnens rättsläge och behov när de följer med mamman eller pappan till ett skyddat boende. Att få barnens behov, rättsliga status och kvalitetskrav reglerat är mycket angeläget. Målsägarbiträde ska vara särskilt lämpade för uppdraget 3.7 I samband med en förundersökning kan den utsatta få hjälp av ett målsägarbiträde, oftast en advokat. Nämnden instämmer helt i att endast den, som på grund av sina kunskaper, erfarenheter och personliga egenskaper är särskilt lämpad, ska få ta på sig uppdraget. Det ska inte vara möjligt att sätta någon i sitt eget ställe utan att det har prövats av rätten.

10 Utveckla stödet och lyssna till barnen 3.1 samt 4 Nationella samordnaren har reagerat på att många barn som lever med våld inte fått något eller otillräckligt stöd. Hon menar att kraftfulla åtgärder behövs för att stärka barnperspektivet. Stadsområdesnämnd Norr har samma uppfattning. Förskola, skola och fritidshem har en central roll både för att se barnens situation och, inte minst, våga agera. Ökad kompetens i alla yrkesgrupper som möter barn behövs. Förslaget om att Skolverket ska få i uppdrag att tillhandahålla kompetensutveckling om våld i nära relationer till förskollärare och lärare välkomnas av nämnden. Elevhälsan behöver möjlighet och tid till att prata med alla barn och ungdomar om hela deras livssituation, och då kan det vara lämpligt att också ta upp frågan om våld och övergrepp. Nämnden är däremot mycket tveksam till att frågor om våld ska tas upp med föräldrarna vid inskrivningssamtalet i förskolan. Även om det är viktigt att alla föräldrar har information om vilka hjälpinsatser samhället erbjuder, är inskrivningssamtalet till för att lära känna varandra och bör främst handla om barnet. Att socialtjänsten regelbundet ska medverka på föräldramöten ser nämnden som orealistiskt. Däremot bör samarbetet mellan förskola och skola och socialtjänsten utvecklas, vilket är ett ömsesidigt ansvar. Personalen på förskolor och skolor behöver ha kunskap om möjligheterna till stöd och skydd så att de kan förmedla den till föräldrar som har ett hjälpbehov. En kontinuerlig genomgång av anmälningsskyldigheten är, enligt nämnden, nödvändig och gäller all personal på förskolor, skolor och fritidshem, även vaktmästare och städare som ser och hör saker som inte kommer fram till lärare och elevvårdspersonal. Även personal som arbetar inom vuxenutbildningarna behöver uppmärksammas på sin anmälningsskyldighet och få del av Skolverkets utbildningar. 3 (6) I betänkandet föreslås att socialtjänsten tillsätter en särskild barnlots för de barn som omfattas av de operativa arbetsgrupperna. Även här är nämnden undrande till hur utredarna har tänkt att det ska fungera rent praktiskt. Att barn som lever med våld behöver få hjälp att bearbeta sina upplevelser och få information om vad som händer i både socialtjänstens och rättsväsendets utredningar instämmer nämnden i. I vissa fall kan en särskild stödperson behövas under en period. Hur relationen mellan en eventuell vuxenlots och barnlots skulle se ut är något som behöver utredas mer. Likaså hur man ska göra när det finns flera barn i familjen som kan ha delvis olika situation och behov. Socialnämnden har det yttersta ansvaret för att barn i behov av stöd och skydd får den hjälp de behöver. Malmö stad har i sina riktlinjer om barn- och ungdomsvården redan beslutat om att vid misstanke om våld eller övergrepp mot barn liksom när barn bevittnar våld ska utredning som regel alltid inledas. Nya föreskrifter från Socialstyrelsen förtydligar socialtjänstens uppdrag med att alltid utreda barn som är utsatta för eller lever med våld. Utredningen vill att det även skrivs in i lagtexten. Stadsområdesnämnden anser att rådande riktlinjer och föreskrifter är tydliga och att det därför inte finns skäl att också skriva in det i lagen. En konsekvens av att fler barn och ungdomar förhoppningsvis blir uppmärksammade i framtiden, är att trycket på verksamheterna kommer att öka. I utredningen tas frågan upp om verksamheternas möjligheter att hantera alla ärenden med en hög kvalitet om många fler barn kommer till nämndernas kännedom. Nämnden delar denna oro och ser att det

11 finns behov av, att frågan om myndigheternas förutsättningar att göra goda insatser, ges högre prioritet på såväl nationell som lokal nivå. Nämnden anser även att personalens arbetsförhållanden behöver beaktas i genomförandet av förslagen. 4 (6) En möjlighet som utredningen bedömer skulle öka uppmärksamheten på barnens situation är inrättandet av ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp mot barn inom Socialstyrelsen. Att samla och sprida ny forskning och kunskap är något som nämnden menar är mycket viktigt och angeläget. Om Socialstyrelsen får ett uppdrag att starta ett särskilt center kring barn måste man bygga tydliga strukturer för hur samarbete ska kunna upprätthållas med kommuner och landsting i hela landet. Tyvärr faller det alltför ofta ut att kunskapen i störst utsträckning kommer de till del som arbetar i olika centers närområde, eftersom flertalet konferenser förläggs där. Sårbara grupper 3.9 Stadsområdesnämnden instämmer i att kunskapen om, och stödet till, särskilda sårbara grupper behöver utvecklas. Dels finns det en risk att våldet inte uppmärksammans när personen också har ett annat problem. Det kan till exempel innebära att insatserna behöver anpassas specifikt äldre och personer med funktionsnedsättning. Nämnden instämmer i att det är angeläget att lagstiftningen ändras så att oseriösa anknytningspersoner kan identifieras och att det blir möjligt att förhindra att de för kvinnor till landet. HBTQ-personers situation, när de utsätts för våld, behöver belysas mer och gruppens lika rätt till skydd och stöd uppmärksammas. Stadsområdesnämnden är enig med utredningen om att det finns behov av en metodutveckling kring arbetet. Det finns ett tydligt behov av mer samhällsinformation riktad till nyanlända och att denna också behöver ges till personer som är över 65 år. Nämnden ser att förslaget med interkulturella vägledare och föräldrastödsprogram behöver utreds vidare. Utveckla stödet och sätt fokus på våldsutövare 3.1 och 6 Nämnden instämmer med utredningen att det är mycket viktigt att fokusera mer på våldsutövarna. Trots stora insatser riktade till de våldsutsatta har deras situation ibland inte förbättrats. Eftersom de som använder våld fortsätter att förfölja, trakassera, hota och slå. Ansvaret för att få ett bättre liv har legat på de utsatta som tvingats flytta och ibland lämna allt. Nämnden tycker det är bra om polisen kan få ökade befogenheter att hålla så kallade konsekvenssamtal med personer som anmäls för nya brott inklusive överträdelse av kontaktförbud. En snabb reaktion bedöms vara en viktig markering från samhällets sida och ge större chans till påverkan. Det innebär att nämnden samtidigt ställer sig bakom förslaget att skärpa straffskalan för överträdelse av kontaktförbud och en förlängning av giltighetstiden för kontaktförbud avseende gemensam bostad. Ändringar i sekretessbestämmelserna 3.5 och 6.8 Utredningen föreslår flera ändringar i offentlighets- och sekretesslagen. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska kunna lämna ut sekretessbelagda uppgifter till polis och åklagare angående misstanke om brott som inte föreskriver lindrigare straff än fängelse i nio månader. Utredningen föreslår också att socialtjänstens möjlighet att lämna uppgifter till polis-

12 myndigheten om risk för att en person ska begå allvarligt brott ska öka. I båda fallen står tilltron och förtroendet till verksamheten i viss motsättning till möjligheten att förhindra fortsatt brottslighet. Det är enligt nämndens uppfattning en svår avvägning. Nämnden vill inte riskera att människor avstår från att söka hjälp, samtidigt är det oerhört angeläget att kunna förhindra fortsatt våldsutövning. Sammantaget menar stadsområdesnämnden att skyddet för de våldsutsatta måste gå i första rummet och stödjer därmed förslaget. Nämnden saknar dock ett förslag som skulle underlätta socialtjänstens möjligheter att erbjuda hjälp och stöd till den som vill förändra sitt beteende. Betänkandets förslag avser främst socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens förutsättningar att bryta sekretessen i förhållande till polisen. 5 (6) Bättre förutsättningar för idéburet arbete 7 Stadsområdesnämnden är liksom utredningen mycket mån om att de frivilliga organisationerna får bättre möjligheter att fortsatt kunna bedriva ett aktivt arbete. Om de statliga bidraget ändras från verksamhetsbidrag till den mer generella formen organisationsbidrag, med mindre administration för föreningarna, är det positivt liksom en förstärkning av medlen. Förtydliga den nationella strukturen 8 Utredningen konstaterar att våld i nära relation är ett omfattande samhällsproblem. Nationellt centrum för kvinnofrid publicerade i våras en studie som visar på att en hög andel av befolkningen har erfarenhet av våld och att det har betydande konsekvenser för den fysiska och psykiska hälsan. Betänkandet föreslår därför att frihet från våld borde föras in som ett 12:e folkhälsomål. Dessutom menar man att arbetet mot våld i nära relationer borde ingå som en del av arbetet med alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågor (ANDT). Stadsområdesnämnden ser en fördel med att införa ett nytt folkhälsomål avseende våld i nära relation. Våld är ett brott, men de allvarliga hälsokonsekvenserna har inte fått samma uppmärksamhet som de brottsliga. Om man börjar beskriva problemet också ur ett folkhälsperspektiv skulle det underlätta möjligheterna till ett förebyggande arbete. Men att föra in frihet från våld i ANDT-arbetet är nämnden negativ till. De strukturer som byggts upp kan man lära sig av och använda, men det är viktigt att skilja frågorna åt. Risken med att föra samman frågorna, anser nämnden vara, att båda drunknar i varandra och de grundläggande strukturella jämställdhetsproblemen osynliggörs. Ekonomiska konsekvenser av förslagen 10.1 En stor andel av förslagen berör kommunerna. Flera av dem är intressanta och innebär en välbehövlig ambitionshöjning av arbetet, men de kostar att genomföra. Införandet av operativa arbetsgrupper skulle till exempel innebära behov av förstärkning av socialtjänsten, med tanke på det samordningsansvar som insatsen innebär. Även stödet till både de våldsutsatta, barnen och våldsutövarna medför kostnadsökningar. Skydd för personer med olika former av funktionsnedsättningar kräver särskilda insatser. Förhoppningsvis ökar också antalet utsatta barn som uppmärksammas och bättre insatser kommer leda till att fler söker hjälp. Samhällets vilja att ge de våldsutsatta en bättre hjälp och arbeta mer aktivt med barn samt våldsutövare passar väl in socialtjänstlagen. Den är en ramlag vilket betyder att det finns ett stort utrymme för att tillföra nya ansvarsområden. På sikt kan förhoppningsvis en

13 större effektivitet i arbetet och ett förbättrat förebyggande arbete minska kostnaderna. Men förändringar tar tid och det är ett omfattande och komplicerat samhällsproblem det handlar om. Ska förslagen kunna genomföras krävs, enligt nämnden, betydande resursförstärkningar. Staten borde ta ett ekonomiskt ansvar som motsvarar de ökade lagkraven. Något som inte löses genom tillfälliga projektmedel. De är bra för att utveckla och testa nya metoder, men sedan ska dessa omsättas i reguljär verksamhet. Stadsområdesnämnd Norr menar att våld i nära relation är en mycket viktig fråga som bör prioriteras, precis som den görs i Malmö Stad. Men för att nå dit betänkandet vill måste nya medel tillföras kommunerna. 6 (6) Ordförande Petra Bergquist Stadsområdesdirektör Britten Synnergren

14

15 Våld i nära relationer en folkhälsofråga Förslag för ett effektivare arbete Betänkande av Nationella samordnaren mot våld i nära relationer Stockholm 2014 SOU 2014:49

16 SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. Beställningsadress: Fritzes kundtjänst, Stockholm Ordertelefon: E-post: fritzes.se För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Svara på remiss hur och varför. Statsrådsberedningen, SB PM 2003:3 (reviderad ) En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remiss. Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet. Bilaga Utveckla lokalsamhällets arbete mot våld i nära relationer. En vägledning för kommuner, landsting, statliga myndigheter och idéburna organisationer ges ut i separat volym. Omslag: Elanders Sverige AB. Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm ISBN ISSN X

17 Till statsrådet Beatrice Ask Regeringen beslutade den 26 april 2012 att tillkalla en nationell samordnare med uppdrag att åstadkomma en kraftsamling för att motverka våld i nära relationer (dir. 2012:38). Till samordnare utsågs samma dag länspolismästaren Carin Götblad. Som kanslichef och huvudsekreterare i utredningen anställdes den 4 juni 2012 kammarrättsassessorn Kerstin Bynander och som entledigades den 1 juli Kanslirådet Martin Sparr anställdes som kanslichef och huvudsekreterare den 1 juni Den 11 juni 2012 anställdes chefssekreteraren Fredrik Eriksson som biträdande kanslichef. Som sekreterare i utredningen anställdes fil. mag. Andreas Fahlén den 1 oktober 2012, förbundssekreteraren Olga Persson mellan den 28 januari 2013 och den 31 mars 2014, hovrättsassessor Yvonne Brandell den 18 februari 2013, fil. mag. Miriam Hollmer den 14 oktober 2013 och fil. dr. Per-Arne Håkansson var anställd mellan den 1 februari 2014 och den 13 juni Ytterligare sekreterare och externa konsulter har medverkat i arbetet. Nationella samordnarens uppdrag är härmed slutfört. Stockholm den 27 juni 2014 Carin Götblad /Martin Sparr Yvonne Brandell Fredrik Eriksson Andreas Fahlén Miriam Hollmer Per-Arne Håkansson

18 Innehåll VOLYM I Sammanfattning Författningsförslag Uppdrag och arbete Direktiven Avgränsningar Hur arbetet bedrivits Egeninitierade sammankomster Studiebesök Försöksverksamhet i Södertälje Kommunikation och media Betänkandets disposition Förstå komplexiteten vid våld i nära relationer och pröva nya vägar tillsammans Beakta komplexiteten vid planering, koordinering och styrning Stora lokala och regionala skillnader Bedriv gemensam verksamhetsutveckling lokalt och regionalt Kort om våldets omfattning Nya data bekräftar känd bild Ett svårfångat samhällsproblem Våld mot barn

19 Innehåll SOU 2014: Våld i parrelationer Dödligt våld Underlätta för våldsutsatta genom operativa arbetsgrupper m.m Förbättra samarbete och koordinering mellan myndigheter utifrån den enskildes behov Upprätta lokala samverkansöverenskommelser Inrätta operativa arbetsgrupper Utveckla stödet till våldsutsatta, barnen samt till våldsutövare Fråga rutinmässigt om våldsutsatthet i hälso- och sjukvård och socialtjänst Vidareutveckla insatsen skyddat boende Ett mer aktivt och enhetligt förfarande för att kunna häva sekretess med stöd av samtycke Utökade möjligheter för socialtjänsten och hälso- och sjukvården att lämna ut uppgifter vid misstanke om brott Rättsintyg mot målsägandens vilja vid grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning Målsägandebiträde vid brott i nära relationer ska vara särskilt lämpad för uppdraget Polisen och socialtjänsten bör bistå våldsutsatta med att hämta personliga tillhörigheter Särskilt sårbara grupper Inledning Personer med funktionsnedsättning Våldsutsatta med missbruksproblem Äldre Hbtq-personers utsatthet för våld i nära relationer Utländska kvinnor som kommit till Sverige för ett förhållande med svensk man

20 SOU 2014:49 Innehåll 3.10 Kunskap om våldsutsattas behov ger ökad kvalitet Lyssna på barnen och vidta åtgärder Alla har en skyldighet att lyssna och agera Samordnarens iakttagelser Vissa grundläggande problem i samhällets hantering av barn som lever med våld Inrätta ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp mot barn Barn i förskola och skola Samordnarens iakttagelser i korthet Prata med barn om våld i nära relationer i skola och förskola Inskolningssamtal till förskolan ska även ha våldsförebyggande perspektiv Socialtjänsten bör informera om sitt arbete vid föräldramöten Särskilt om föräldrastöd Arbeta med mobila team Barn i socialtjänsten Samordnarens iakttagelser i korthet Barn som lever med våld i nära relation ska alltid utredas av socialnämnden Utveckla tillsynen av socialtjänstens och hälsooch sjukvårdens arbete med våldsutsatta barn m.m Det bör finnas barnlotsar Socialtjänsten bör kalla till möte när rättsprocessen är avslutad Bättre möjligheter till uppföljning Barn i vårdnadstvister Barn i skyddat boende Samordnarens iakttagelser i korthet Fördjupad analys behövs Barn inom hälso- och sjukvården Samordnarens iakttagelser i korthet Beakta barns behov av information, råd och stöd

21 Innehåll SOU 2014: Läkarundersökning så snabbt som möjligt Tydliga rutiner för orosanmälan och polisanmälan Sammanhållna journaler Rättsprocessen barn som utsatts för våld Samordnarens iakttagelser i korthet Polisens rutiner Barnförhör bör genomföras skyndsamt Misstankeförhör bör samordnas med barnförhör Sammanhållen tidsfrist för hela rättsprocessen Särskilda företrädaren ska förklara utfallet för barnet Rättsprocessen barn som bevittnat våld Samordnarens iakttagelser i korthet Socialnämnden ska underrättas vid beslut om kontaktförbud när barn berörs Särskilda insatser avseende hedersrelaterat våld och förtryck Samordnarens iakttagelser i korthet Viktigt med tydlighet mot hedersrelaterat våld och förtryck Om hedersnormer och vardagsheder Hedersrelaterat våld och hedersrelaterad brottslighet Kartlägg omfattningen Tidigare kartläggningars begränsningar Uppdrag till Brå att kartlägga omfattningen bland unga och vuxna Interkulturella arbetssätt Samhällsorientering Interkulturella vägledare och föräldrastödsprogram Utveckla arbetet med transnationella ärenden Tydliga rutiner och vägledning i polisens arbete

22 SOU 2014:49 Innehåll Riktlinjer för socialtjänstens yttranden avseende provisoriska pass Angående hedersrelaterade motiv i brottsbalken Utvärdera insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck Viktigt med ett nationellt resurscentrum Sätt fokus på våldsutövaren Samordnarens iakttagelser i korthet Våld i nära relationer ett upprepningsbrott Utveckla polisens arbete mot upprepat våld Strategier för att arbeta mot upprepat våld Vägen framåt Erbjud våldsutövare tillfälligt boende Utveckla behandlingen av våldsutövare Inrätta en nationell telefonlinje för våldsutövare Erbjud anställda behandling Socialnämndens ansvar att erbjuda våldsutövare hjälp att förändra sitt beteende uttalas i lag Ny sekretessbrytande regel till förebyggande av brott Kontaktförbud Skärp straffskalan för överträdelse av kontaktförbud Längre giltighetstid för kontaktförbud avseende gemensam bostad Möjlighet att beslagta skriftligt meddelande mellan närstående vid brott mot närstående Ge bättre förutsättningar för idéburet arbete Idéburna organisationer har en fortsatt viktig roll Inledning Kvinno och brottsofferjourernas roll och uppgifter

23 Innehåll SOU 2014: Organisationsbidrag och minskad administration ska stärka vissa idéburna organisationer Förtydliga den nationella strukturen för koordinering och uppföljning Frihet från våld ska vara ett folkhälsomål Våld i nära relationer en del av ANDT-arbetet Barns utsatthet och förebyggande åtgärder ska tydliggöras i nationella strategier Inrätta en statsrådsgrupp En återkommande nationell analys av utvecklingen Utveckla och förtydliga länsstyrelsernas uppgifter Utveckla det kunskapsbaserade arbetet Vidareutveckla arbetet med dödsfallsutredningar Effektivisera och förebygg på alla nivåer Arbetet mot våld i nära relationer kan effektiviseras avsevärt Samordnarens iakttagelser i korthet Samhällsekonomisk effektivitet Årliga kostnader överstiger sannolikt 4 miljarder kronor Produktivitetskrav drabbar de våldsutsatta Flödeseffektivitet effektivitet utifrån enskildas behov Ta fram konkreta räkneexempel i försöksverksamheter Konsekvenser av förslagen Ekonomiska konsekvenser Samhällsekonomiska konsekvenser Finansiering av vissa förslag

24 SOU 2014:49 Innehåll 10.2 Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män Konsekvenser för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken (1942:740) Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) om kontaktförbud Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Referenser