Uppföljning av kursdeltagare som slutat yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning andra kvartalet 1999

Transkript

1 Prora 2000:1 ISSN Uppföljning av kursdeltagare som slutat yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning andra kvartalet 1999 Uppföljning och utvärdering Rapporten ingår i serie Prora som utges av AMS Programenhet

2 Sammanfattning AMS har sedan 1979 årligen följt upp personer som avslutat en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under årets andra kvartal. Syftet är att se vilken ställning deltagarna har på arbetsmarknaden efter avslutad utbildning. Målet med arbetsmarknadsutbildningen är att den skall leda till ett stadigvarande arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Av vikt är också att deltagarna fullföljer utbildningen. Deltagarna skall dessutom helst ha fått arbete inom eller nära det yrkesområde som utbildningen syftade till. Placeringsgraden, som är huvudmålet vid uppföljning av arbetsmarknadsutbildning, mäter andelen deltagare i arbete sex månader efter avslutad utbildning. I årets undersökning har 59 procent arbete sex månader efter avslutad arbetsmarknadsutbildning. Det är den högsta andelen sedan Fullföljandegraden, är ett delmål och mäter hur stor andel som fullföljer utbildningen. Resultatet för 1998 visar att 83 procent av samtliga kursdeltagare fullföljer utbildningen. Träffsäkerheten, mäter andelen deltagare som fullföljt utbildningen och fått arbete inom eller nära det yrkesområde som utbildningen syftade till. Träffsäkerheten uppgår i denna undersökning till 75 procent. Resultatet bygger på deltagarnas egna bedömningar. Jämfört med föregående års undersökning har placeringsgraden stigit med nio procentenheter, fullföljandegraden stigit med en procentenhet och träffsäkerheten sjunkit med en procentenhet. Samtliga förändringar är statistiskt säkerställda. Undersökningen visar även att: det finns ett starkt positivt samband mellan arbetsmarknadsläge och placeringsgrad. På lång sikt förefaller det även finnas ett visst negativt samband mellan deltagarantal och placeringsgrad. Samtidigt finns det indikationer på att arbetsförmedlingarnas arbete med behovsanalys, upphandling av utbildning och rekrytering av kursdeltagare under de senaste åren har anpassats till efterfrågan på arbetsmarknaden och bidragit till en förbättring av placeringsgraden. färre deltagare avbryter utbildningen på grund av arbete än tidigare, trots att arbetsmarknadsläget förbättrats. Det kan ses som en indikation på att deltagarna värdesätter en fullföljd utbildning mer än ett tillfälligt arbete. 90 procent av de män som fått arbete jobbar heltid, medan motsvarande siffra för kvinnor är 60 procent. 82 procent av deltagarna som fått arbete, anser sig ha nytta av utbildningen i sitt nuvarande arbete. 66 procent av deltagarna som fått arbete anser att utbildningen haft betydelse för att de skulle få det arbete de har nu. deltagare som gått transport- och pedagogikutbildningar var mest positiva i sina kvalitativa omdömen om arbetsmarknadsutbildningen. Deltagare som genomgått nätverkstekniker- och kontorsutbildningar var minst pos i- tiva till sin arbetsmarknadsutbildning.

3

4 Innehållsförteckning: 1. Inledning Bakgrund Syfte Metod 2 2. Utbildningar Deltagarna Fullföljandegrad Motivation och förväntningar Resultat Placeringsgrad Arbetsmarknadsläge och volymer Typ av arbete Rekrytering till arbete Erfarenhet av tidigare arbete Kvalitativa aspekter Träffsäkerhet Nytta av utbildningen. 26 Bilaga 1 Svarsenkät Bilaga 2 Teknisk beskrivning och bakgrundsvariabler Bilaga 3 Tabeller Bilaga 4 Träffsäkerhet enligt datamaterialet Bilaga 5 Statistisk analys

5 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Prora 2000:1 1. Inledning 1.1 Bakgrund Arbetsmarknadsutbildning bedrivs av arbetsmarknadspolitiska skäl och de långsiktiga målen för arbetsmarknadsutbildning är tillväxtpolitiska, stabiliseringspolitiska och fördelningspolitiska. Arbetsmarknadsutbildning är ett av de arbetsmarknadspolitiska programmen som kan erbjudas personer som söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen och är ett utbudspåverkande program såtillvida att det skall motverka arbetslöshet genom att påverka utbudet av arbetskraft. Arbetssökande erbjuds utbildning i yrken där det råder brist på arbetskraft, i syfte att underlätta tillväxten. I händelse av en konjunkturnedgång kan de arbetssökande utnyttja tiden i arbetslöshet till att utbilda sig i de yrken där efterfrågan förväntas öka mest när konjunkturen vänder. Risken finns annars att arbetskraft slås ut under en lå g- konjunktur vilket leder till efterfrågeöverskott när arbetskraftsefterfrågan åter ökar. Arbetsmarknadsutbildningen verkar på så sätt stabiliseringspolitiskt eftersom den motverkar inflationsdrivande löneökningar som kan bli följden av brist på arbetskraft. Arbetsmarknadsutbildning fungerar även fördelningspoliskt genom att den riktas mot personer med svag ställning på arbetsmarknaden. Eftersom arbetsmarknadsutbildningen är ett program som Arbetsmarknadsverket helt och hållet förfogar över är också möjligheten att ta fördelningspolitiska hänsyn stora. Detta faktum avspeglar sig i att de utsatta grupperna i hög grad får sin andel av arbetsmarknadsutbildning i förhållande till sin andel av de arbetslösa. Därutöver skall arbetsmarknadsutbildning, för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, bredda män och kvinnors utbildnings- och yrkesval. Arbetsmarknadsutbildning skall i första hand vara yrkesinriktad och syfta direkt till arbete, men den kan också vara förberedande (allmänteoretisk och orienterande). I många fall kan en individ påbörja en yrkesinriktad utbildning direkt, men i allt större utsträckning krävs först en förberedande utbildning för att en individ senare skall kunna tillgodogöra sig yrkesutbildningen. Denna rapport fokuserar dock endast på den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och därmed framförallt i vilken mån den leder till att deltagarna får arbete. Inom ramen för länens verksamhetsplanering genomförs en planering av arbetsmarknadsutbildning. Länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingen arbetar med marknadsbedömningar och analyser av de sökandes behov, vilket resulterar i ett förslag till utbildningsutbud. Normalt fastställs sedan planerna i länsarbetsnämndens styrelse eller arbetsförmedlingsnämnden. Den oplanerade delen syftar till att ge handlingsutrymme och flexibilitet och kan betraktas som en reserv för hastigt uppkomna utbildningsbehov eller som gardering mot förändrade planeringsförutsättningar under löpande budgetår. Tillväxtpolitik Stabiliseringspolitik Fördelningspolitik Yrkesinriktad och förberedande utbildning Planering av utbildningsinsatser 1

6 Prora 2000:1 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Upphandlingsformer Arbetsmarknadsutbildningen kan upphandlas som en länsstrategisk utbildning, lokalt upphandlad kurs eller enstaka plats. Länsstrategiska utbildningar är viktiga för hela eller delar av länet och innebär vanligen årsplatser med successiva intag av elever eller gruppintag av elever. När en viss arbetsförmedling har ett behov av en utbildning kan den upphandlas som en lokal kurs med gruppintag av elever. Enstaka platser upphandlas för att uppfylla en enskild individs utbildningsbehov, som inte kan tillgodoses inom en kurs. Det finns tre olika institutionella former att bedriva arbetsmarknadsutbildning. Den första formen är att utbildningen helt och hållet bedrivs hos utbildningsanordnaren. Den andra formen är att utbildningen hos utbildningsanordnaren kombineras med praktik förlagd till en arbetsplats. Den tredje formen är att utbildningen helt och hållet förläggs till en arbetsplats. 1.2 Syfte Målet är arbete Kompletterande mål Målet med den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är att den skall leda till ett stadigvarande arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Av vikt är också att deltagarna fullföljer utbildningen och får arbete inom eller nära det yrke som utbildningen syftade till. AMS har via enkätstudier sedan 1979 årligen följt upp personer som avslutat (fullföljt eller definitivt avbrutit) en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under årets andra kvartal. Syftet är framförallt att se vilken ställning deltagarna har på arbetsmarknaden sex månader efter avslutad utbildning (placeringsgrad). Utfallet kan delas upp på olika yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar. Vidare är syftet att undersöka hur stor andel av deltagarna som fullföljer utbildningen, fullföljandegrad, och om de får arbete inom eller nära det yrkesområde som utbildningen syftade till, träffsäkerheten. Att mäta värdet av en utbildning på längre sikt är förknippat med vissa svårigheter. Eventuella långsiktiga effekter syns inte efter sex månader. Det är också rimligt att anta att effekten minskar med tiden och ju längre tiden går efter avslutad arbetsmarknadsutbildning, desto svårare är det att härleda deltagarens sysselsättningssituation till själva utbildningen. I denna uppföljning mäts därför endast utbildningens kortsiktiga effekter. 1.3 Metod individer i urvalet Undersökningen har genomförts som en enkätundersökning. Urvalet omfattar individer som avslutat en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet Urvalet har dragits ur undersökningspopulationen vilken omfattar personer. En redogörelse av urvalsförfarandet beskrivs närmare i bilaga 2, där även en bortfallsanalys redovisas. Utöver enkätsvaren har registerdata från AMS händelsedatabas, HÄNDEL, påförts för varje individ som ingår i urvalet. 2

7 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Prora 2000:1 Urvalet är stratifierat efter 16 yrkesinriktningar, fem regioner och fem åldersgrupper. (I bilaga 2 redovisas de viktigaste bakgrundsvariablerna i undersökningen. Däribland återfinns en definitionsindelning av ovannämnda variabler.) Sammanlagt består urvalet av 16*5*5 = 400 strata. Inom varje strata har ett urval om 18 individer valts. Om antalet i gruppen understigit 18 individer har samtliga valts. Syftet med stratifieringen är att få en bättre precision i resultaten i viktiga redovisningsgrupper. På detta sätt säkerställs ett tillräckligt stort urval i dessa grupper. Alternativet att göra ett helt slumpmässigt urval (OSU) medför att slumpen kommer att generera ett litet urval, vilken står i proportion till populationens storlek. Därmed blir resultaten osäkrare för dessa grupper. Med resultatens osäkerhet eller tillförlitlighet avses här skattningarnas osäkerhet. Två av frågorna i enkäten till respondenterna har utelämnats i denna rapport. En fråga som avsåg att behandla individernas påverkan av marknadsbedömningar i det yrke som utbildningen riktade sig till (se bilaga 1, fråga 4), bedöms som felställd. Respondenterna förefaller ha tolkat frågan på olika sätt. Den andra frågan (se bilaga 1, fråga 11) behandlar en frågeställning om inkomst och är ställd till deltagare som erhållit arbete. Denna frågeställning berörs inte i denna rapport, utan behandlas i en senare utvärdering av AMS Utredningsenhet. Urvalet är stratifierat Två frågor i enkäten har utelämnats 3

8 Prora 2000:1 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning Utbildningar Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen kan indelas i olika yrkesområden och nivåer. Denna rapport beskriver, till skillnad mot tidigare år, utbildningsinriktningarna på en relativt detaljerad nivå. Fördelen är att man undviker en alltför grov och schablonmässig indelning av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Nackdelen är att osäkerheten i svaren är större när det gäller vissa frågeställningar. Nedan redovisas de olika utbildningsinriktningarna. Teknologi och datavetenskap Teknik och ingenjörsarbete Kultur och samhällsvetenskap Ekonomi och media Pedagogik Kontorsarbete Yrkesutbildningar inom ramen för teknologi och datavetenskap motsvarar utbildningsinriktningar som riktas till yrken som normalt kräver mer än tre års högskolestudier. Utbildningsdeltagarna erhåller inte fullvärdig högskolekompetens, utan dessa utbildningar fyller snarare vissa inslag av vad en hel högskoleutbildning motsvarar. Exempel på utbildningar inom detta yrkesområde är programmeringskurser i Java, C++ och SQL, UNIX system, samt i viss mån utbildningar med inriktning på maskinteknik. För att deltagarna skall kunna tillgodogöra sig utbildningarna är förkunskapskraven högt ställda. I AMS yrkesklassificering återfinns ovanstående yrken under huvudgrupp 21. Inom teknik- och ingenjörsarbeten krävs ofta ett par års studier på högskola. De utbildningar som här förekommer är framförallt nätverksteknikerutbildningar och kurser för PC-samordnare. Förkunskapskraven är höga och det är även nödvändigt att deltagarna erhåller praktik och certifikat. Här förekommer också utbildningar med inriktning på elektronik-, maskin- och byggteknik. Yrkena återfinns under huvudgrupp 31. Inom gruppen kultur och samhällsvetenskapliga utbildningar återfinns yrken som normalt kräver flera års akademiska studier. Kravet för att delta i arbetsmarknadsutbildningar inom kulturområdet är att man är etablerad inom yrket. Informatör-, multimedia- och skulptörutbildningar tillhör de vanligaste. Därutöver förekommer även utbildningar för språkvetare, översättare och tolkar. Yrkena återfinns inom yrkesgrupp 221 och huvudgrupp 24. Ekonomi- och mediayrken kräver enligt gängse klassificering normalt ett par års högskolestudier. Med ekonomiutbildningar avses här främst företagsförsäljare samt inom administration och redovisning. Mediautbildningarna består bland annat av olika former av grafisk design. Yrkena återfinns inom yrkesgrupp 321 och 324 samt huvudgrupp 34. Målgruppen för lärarutbildningar är dels utomnordiska arbetssökande med lärarutbildning från hemlandet som är i behov av kompletterande utbildning, dels olika akademikergrupper vilka företrädesvis är i behov av pedagogisk och praktisk utbildning och dels till etablerade lärare som är i behov att läsa in ytterligare ett ämne. Yrkena återfinns inom huvudgrupp 23 och 33. Kontorspersonal är i hög grad beroende av kunskaper i data och redovisning. Utbildningsbehovet tillgodoses i dessa utbildningar. Här återfinns även utbildningar inom lagerhantering. Yrkena återfinns inom huvudgrupp 41. 4

9 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Prora 2000:1 De utbildningar som förekommer inom yrkeskategorien kundservicearbeten är framförallt med inriktning på yrken som resebyråtjänsteman, turistvärd och receptionist. Yrkena återfinns inom huvudgrupp 42. Yrkesutbildningar inom restaurang och service vänder sig framförallt till yrken som kock eller kokerska, men även servitör och hovmästare. Yrkena återfinns inom huvudgrupp 51 med undantag av yrkesgrupp 513. Med försäljningsarbete inom handel avses utbildningar för försäljare inom fackhandeln och dagligvaruhandeln samt för demonstratörer. Yrkena återfinns inom huvudgrupp 52. Arbetsmarknadsutbildningar med inriktning på olika vårdyrken bedrivs i huvudsak på vårdgymnasier och riktas framförallt till arbetslös och deltidsarbetslös vårdpersonal med lägre formell utbildning. Målsättningen för vårdbiträden är exempelvis att erhålla undersköterskekompetens. Utbildningar för sjuksköterskor anordnas endast undantagsvis. Dessa personer är istället hänvisade till reguljära högskolestudier. Yrkena återfinns inom yrkesgrupperna 222, 223, 322, 323 och 513. De byggutbildningar som upphandlas inriktar sig nästan uteslutande på fortbildning av arbetslösa personer med erfarenhet av byggnadsbranschen. Det kan röra sig om kompletterande utbildningar för lärlingar som närmar sig nivån för yrkesbevis samt kompletterande teoretisk och praktisk utbildning för erfarna byggnadsarbetare. Därutöver har det på senare år introducerats utbildningar som innebär att exempelvis byggnadsträarbetare får utbildning och yrkesbevis inom betong- eller muraryrket. Syftet är att dessa personer skall få dubbla kompetenser och därmed stärka sin konkurrenskraft på arbetsmarknaden. För en person utan formell utbildning och erfarenhet inom yrkesområdet existerar få möjligheter att inom ramen för arbetsmarknadstutbildning omskolas till ett byggnadsyrke. De befintliga utbildningarna riktar sig främst till de s.k. BÖTM-yrkena (trä, betong, murare). Byggnadshantverkare, såsom elektriker, VVS-montörer och golvläggare återfinns inte i lika hög grad inom utbildningarna. Yrkena återfinns inom huvudgruppen 71. Utbildningar med inriktning på hantverksarbete inriktar sig främst på yrken som svetsare, plåtslagare samt styr- och reglermekaniker. Utbildningstiderna varierar kraftigt. Licensutbildningarna är inte längre en några enstaka dagar, medan styr- och reglerutbildningarna ofta överstiger ett år. Yrkena återfinns inom huvudgrupperna 72, 73 och 74. Utbildningar inom maskinoperatörsarbete domineras av personer med en framtid som CNC-operatörer inom främst verkstadsindustrin, men i förekommande fall även inom trävaruindustrin. Hit räknas även vissa utbildningar med inriktning på processarbete. Yrkena åte rfinns inom huvudgrupperna 81 och 82. Transportutbildningarna domineras av fortbildningar och ger deltagarna yrkesbevis, licens, intyg eller utökat körkort för respektive fordon. Vanliga utbildningar gäller busskörkort, tungt släp för etablerade lastbilschaufförer, truckförarbevis, grävmaskin- och hjullastarutbildning samt inte minst ADRintyg. Yrkena återfinns inom huvudgruppen 83. Kundservicearbete Restaurang och service Försäljningsarbete inom handel Hälso- och sjukvård Hantverksarbete inom tillverkning Bygg- och anläggningsarbete Maskinoperatörsarbete Transport 5

10 Prora 2000:1 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Lokalvård och biträde Övriga yrkesutbildningar Yrken som lokalvårdare, köks- och restaurangbiträden kräver normalt ingen särskild yrkesutbildning. Inom branschen ställs dock allt högre krav på miljökunskap och kännedom om kemiska rengöringsmedel, vilket motiverar dessa utbildningsinsatser. Yrkena återfinns inom yrkesområde 9. Med övriga yrkesutbildningar avses här starta eget utbildningar vilket är vanligt förekommande för arbetslösa personer som avser att starta egen förvärvsverksamhet. I utbildningen ingår bland annat företagsekonomi och marknadsföring. Hit räknas även utbildningar inom jord- och skogsbruk samt trädgårdsskötsel. Yrkena återfinns inom yrkesområdena 1 och 6. Tabell 1 Antal kvarstående personer i arbetsmarknadsutbildning fördelat på olika yrkesinriktningar. Avser årsgenomsnitt för Yrkesinriktning Antal Andel Teknologi och datavetenskap ,4 Teknik och ingenjörsarbete ,8 Kultur och samhällsvetenskap ,7 Ekonomi och media ,0 Pedagogik 754 2,7 Kontorsarbete ,9 Kundservicearbete 503 1,8 Restaurang och service ,7 Försäljning inom handel ,7 Hälso- och sjukvård, omsorg ,9 Bygg- och anläggningsarbete 957 3,4 Hantverksarbete inom tillverkning ,2 Maskinoperatörsarbete ,3 Transport 926 3,3 Lokalvård och biträde 515 1,8 Övriga yrkesutbildningar 910 3,2 Samtliga yrkesinriktade utbildningar Källa: AMS sekvensfiler 6

11 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Prora 2000:1 3. Deltagarna 3.1 Fullföljandegrad Andelen deltagare som fullföljt den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen uppgick i årets undersökning till 83 procent, vilket är en procentenhet högre än förra året. Resultatet är anmärkningsvärt såtillvida att ett förbättrat arbetsmarknadsläge i regel tenderar att snarast minska fullföljandegraden. Det är dock sannolikt att det ökade inslaget av intervjuer och tester i samband med rekryteringar av deltagare till utbildningarna har medfört att individerna är mer motiverade att fullfölja utbildningen än tidigare även om de har möjlighet att få ett arbete innan utbildningens slut. Fullföljandegraden är tämligen jämnt fördelad, oavsett vilka olika yrkesinrik t- ningar man studerar. Den högsta fullföljandegraden återfinns i övriga yrkesutbildningar, som bland annat innehåller starta-eget kurser, tillsammans med kultur- och samhällsvetenskapliga utbildningar (se tabell 2). Kundservice- och transportutbildningar är andra exempel på utbildningar där fullföljandegraden uppgår till minst 90 procent. Lägst fullföljandegrad har försäljnings- och tillverkningsutbildningar med 76 procent. Fullföljandegrad 83 procent Högst fullföljandegrad i starta eget- och kulturutbildningar Tabell 2 Fullföljandegrad fördelat på yrkesinriktning (procent) Yrkesinriktning Fullföljandegrad Teknologi och datavetenskap 87 Teknik och ingenjörsarbete 87 Kultur och samhällsvetenskap 92 Ekonomi och media 85 Pedagogik 83 Kontorsarbete 77 Kundservicearbete 90 Restaurang och service 87 Försäljning inom handel 76 Hälso- och sjukvård, omsorg 77 Bygg- och anläggningsarbete 85 Hantverksarbete inom tillverkning 76 Maskinoperatörsarbete 84 Transport 90 Lokalvård och biträde 78 Övriga yrkesutbildningar 92 Samtliga utbildningar 83 Även bland åldersgrupperna är fullföljandegraden relativt jämnt fördelad. Lägst ligger ungdomsgruppen (upp till 24 år) med 79 procent. Övriga åldersgrupper fördelar sig jämnt kring genomsnittet. Fullföljandegraden fördelat på kön är i stort sett helt jämnt fördelad (83 procent bland kvinnorna och 84 procent bland männen). Skillnader mellan olika individgrupper framkommer dock när det gäller avbrottsorsaker. 7

12 Prora 2000:1 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning procent avbröt utbildningen pga arbete 17 procent fullföljde inte utbildningen och dessa kan delas upp i positiva och negativa avbrott. Med positivt avbrott avses att deltagaren har avbrutit utbildningen på grund av arbete och denna andel uppgår till sju procent vilket kan jämföras med nio procent föregående år (se figur 1). Trots förbättrat arbetsmarknadsläge avbryter färre utbildning på grund av arbete. Det förefaller som om deltagarna numera i allt högre grad inser värdet av att fullfölja utbildningen och att man i högre utsträckning betraktar utbildningen som en långsiktig investering som inte är värd att avbryta på grund av en kortsiktig anställning. Figur 1 Andel som fullföljt respektive avbrutit yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (procent) 100 Fullföljare Avbrott pga arbete Avbrott andra skäl Procent Uppföljningsår 80 procent av de som avbröt byggutbildningar gjorde det på grund av arbete. Samma orsak var vanligt förekommande bland de som deltagit i tillverkningsoch datavetenskapliga utbildningar. Minst vanligt med positivt avbrott var det bland de som deltagit i lokalvård/biträdesutbildningar samt vård- och nä t- verksteknikerutbildningar. Vanligare med avbrott pga arbete i skogslänen Fler män än kvinnor avbryter utbildningen pga arbete Skogslänens något svagare arbetsmarknad förefaller avspeglas i att fler deltagare tar chansen att avbryta utbildningen på grund av arbete. 52 procent av avbrottsorsakerna beror på att deltagarna har fått arbete, medan samma värde endast uppgår till 30 procent i Stockholmsregionen. Det är möjligt att utbildningsdeltagarna i det senare fallet i högre grad bedömer att arbetsmarknaden är så pass god att de kan avvakta utbildningens slut. Självfallet har dessa aspekter även med varaktigheten på en eventuell anställning att göra. Det visar sig också att tillsvidareanställningar är vanligare bland de som får arbete i Stockholmsregionen än i skogslänen. Skillnaderna mellan könen vad gäller avbrottsorsaker är påfallande. 53 procent av männen avbröt på grund av arbete, medan endast 31 procent av kvinnorna angav samma orsak. Bland åldersgrupperna avviker endast deltagare över 55 år med en relativt liten andel som avbryter på grund av arbete. 8

13 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Prora 2000:1 Med negativa avbrott avses att deltagarna avbröt utbildningen av någon annan anledning än arbete (se bilaga 1, fråga 2). Denna andel uppgår till tio procent, vilket är en procentenhet högre än föregående år. Genom att studera orsakerna närmare och jämföra dessa med föregående års svar, kan man bland annat konstatera att personliga skäl och utbildningens svårighetsgrad är anledningar som orsakar ökad andel avbrott. Den sistnämnda orsaken hänger ihop med de ökade förkunskapskraven på de yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningarna. 10 procent negativa avbrott Den viktigaste negativa avbrottsorsaken visar sig vara andra orsaker, vilken av naturliga skäl är svår att tolka. Sjukdom är en naturlig avbrottsorsak som kan tänkas ingå. Eftersom det inte återfinns något alternativ som anger direkt missnöje med utbildningen som avbrottsorsak, är det troligt att även dessa omdömen inryms i andra orsaker. Positivt är dock att bristande intresse för utbildningen har minskat i betydelse som avbrottsskäl jämfört med föregående år, vilket sannolikt är en följd av ökade förkunskapskrav, skarpare urvalskriterier och mer genomarbetade rekryteringsförfaranden. På grund av att antalet deltagare som avbrutit utbildningarna av negativa orsaker är relativt få i denna undersökning blir nedbrytningar av avbrottsorsakerna på ålders-, region- och yrkesinriktningsnivå osäkra. Man kan dock konstatera att kvinnorna i högre grad än män avbryter utbildningarna av negativa skäl. Alternativa utbildningar, bristande intresse, för svåra utbildningar, personliga skäl och andra orsaker är betydligt mer frekventa anledningar till avbrott bland kvinnor än bland män. Ekonomiska skäl är den enda negativa orsaken som är vanligare bland män än bland kvinnor. Kvinnor och män avbryter utbildning av olika skäl 3.2 Motivation och förväntningar En klart övervägande andel av utbildningsdeltagarna (73 procent) anger strikta aktiva anledningar till att gå arbetsmarknadsutbildning. Den vanligaste anledningen är att höja kompetensen inom det yrke man en gång varit verksam i. Övriga anledningar kan sammanfattas i att man vill byta yrke, komplettera sin befintliga utbildning, att förbereda sig för en annan arbetsmarknadsutbildning eller för att kunna starta ett eget företag. 12 procent av deltagarna har angett passiva skäl att gå utbildningen. Med detta avses exempelvis att ersättningsperioden började ta slut, att det var ett krav från någon myndighet (arbetsförmedlingen, socialtjänsten eller försäkringskassan) eller för att ha någonting att göra. Resultatet är tankeväckande och ger signaler om att det trots tester och intervjuer med presumtiva deltagare, ändå återfinns deltagare i de yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningarna som inte är motiverade och inte deltar av önskvärda skäl. Andelen som har angett passiva skäl är större bland avbrytare än fullföljare av utbildning (se bilaga 3, tabell 3). Observera att 15 procent av deltagarna har angivit annan anledning vilket innebär att såväl andelen aktiva som passiva anledningar är underskattade. Majoriteten av deltagarna har goda skäl att gå utbildningen men omotiverade deltagare förekommer ännu 9

14 Prora 2000:1 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Starta-eget deltagarna mest motiverade Färre motiverade i lokalvårdsutbildningar Deltagarna i starta-eget utbildningarna, vilka ingår i övriga yrkesutbildnin g- ar, anger i högst grad aktiva anledningar att delta i arbetsmarknadsutbildning (se tabell 3). Mer specifikt har man av naturliga skäl angivit för att kunna starta eget företag som anledning. Restaurang-, kultur-, ekonomi/mediaoch vårdutbildningarna är andra typer av utbildningar där deltagarna i mycket hög grad angivit aktiva anledningar. Den klart dominerande anledningen bland dessa deltagare är att höja kompetensen inom yrket. Syftet att byta yrke är framträdande bland deltagare i datautbildningar, kundservice och pedagogik. Att förbereda sig för en annan arbetsmarknadsutbildning är relativt väl förekommande inom teknik och ingenjörsarbete, vilka under 1999 dominerades av nätverksteknikerutbildningar. De passiva anledningarna är genomgående mest framträdande bland deltagarna i lokalvård- och biträdesutbildningar. Deltagande med anledning av att det var ett krav från någon myndighet var relativt vanlig bland deltagare som deltagit i försäljningsutbildningar (inom handel) och byggutbildningar. Tabell 3 Huvudsakliga anledningar att gå arbetsmarknadsutbildning fördelat på yrkesinriktning (procent) Yrkesinriktning Aktiv Passiv Annan anledning anledning anledning Teknologi och datavetenskap Teknik och ingenjörsarbete Kultur och samhällsvetenskap Ekonomi och media Pedagogik Kontorsarbete Kundservicearbete Restaurang och service Försäljning inom handel Hälso- och sjukvård, omsorg Bygg- och anläggningsarbete Hantverksarbete inom tillverkning Maskinoperatörsarbete Transport Lokalvård och biträde Övriga yrkesutbildningar Samtliga utbildningar I jämförelse med övriga åldersgrupper anger ungdomar (under 25 år) i relativt i hög grad för att ha någonting att göra som anledning till att gå utbildningen. Detta är inte särskilt överraskande då tidigare undersökningar ofta visat att ungdomarna ofta är mer negativa till arbetsmarknadspolitiska program än andra åldersgrupper. Den äldsta åldersgruppen (55 år och över) uppvisar vitt skilda anledningar till att gå utbildning. Samtidigt som en hög andel anger att höja kompetensen inom yrket som anledning, är det förhållandevis många som deltagit i utbildningen på grund av att ersättningsperioden började ta slut eller att det var ett krav från en myndighet. 10

15 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Prora 2000:1 Män och kvinnor som fullföljt utbildningen anger i stora drag samma huvudsakliga anledningar att gå arbetsmarknadsutbildning. Däremot kan man av det mindre urvalet av avbrytare skönja att männen i högre grad anger aktiva anledningar än kvinnor och att de sistnämnda i dubbelt så hög grad som män anger orsaken för att ha någonting att göra. Deltagarna tillfrågades även om huruvida chanserna till att få ett arbete ökade, minskade eller inte påverkades alls av det faktum att de gått en arbetsmarknadsutbildning. 66 procent av de som fullföljt eller avbrutit utbildningarna angav att chanserna till arbete ökade. Samma fråga ställdes till deltagare som avslutat yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under fjärde kvartalet Då svarade 57 procent att chanserna ökade. Dessa resultat ger en indikation på att den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen fungerade bättre 1999 än 1996, men kan samtidigt ha sin förklaring i att deltagarna upplever att chanserna till arbete har ökat på grund av det förbättrade arbetsmarknadsläget. 66 procent tror att chanserna till arbete har ökat Det är framförallt deltagarna som gått datavetenskapliga utbildningar som hävdar att chanserna har ökat (79 procent) samt utbildningar med inriktning på kundservice (74 procent) och maskinoperatörsarbete (73 procent). Samtidigt anger endast 56 procent av deltagarna i byggutbildningarna och 57 procent av deltagarna i kontorsutbildningarna att chanserna har ökat. Dessa deltagare har i förhållandevis hög grad istället angivit att utbildningen inte påverkat chanserna till arbete alls. I genomsnitt har en procent av deltagarna angett att chanserna till arbete har minskat efter utbildningen. Regionalt avviker inte svaren från genomsnittet. Inte heller den könsmässiga uppdelningen ger några avvikande uppfattningar. Den äldsta åldersgruppen (55 år och över) är något mindre optimistiska om chanserna till arbete jämfört med övriga deltagare. Däremot avviker svaren mellan fullföljare och avbrytare av utbildningen. De som fullföljt utbildningen anger i 70 procent av fallen att chanserna till arbete ökat, vilket kan jämföras med 50 procent bland de som avbrutit utbildningen. Denna skillnad är dock naturlig, eftersom en fullföljd utbildning rimligtvis är en större merit än en avbruten. Fullföljare mer optimistiska än avbrytare 11

16 Prora 2000:1 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning Resultat 4.1 Placeringsgrad 59 procent har fått arbete Andelen som får arbete sex månader efter fullföljd eller avbruten yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning uppgår i denna uppföljning till 59 procent (se tabell 4). Räknas endast fullföljare minskar andelen ytterst marginellt (se bilaga 3, fråga 6). Fördelat på olika yrkesinriktningar uppnår deltagarna i transportutbildningar bäst resultat med 76 procents placeringsgrad följt av deltagare i utbildning med inriktning på försäljning inom detaljhandeln. Andra utbildningar som ger förhållandevis höga resultat är vårdutbildningar (65 procent), maskinoperatörsutbildningar (63 procent) samt bygg- och kundserviceutbildningar (62 procent). Den enda utbildningsinriktningen där färre än hälften har arbete är kontorsutbildningar (49 procent) Tabell 4 Andel i arbete efter fullföljd och avbruten utbildning fördelat på yrkesinriktning (procent) Yrkesinriktning Arbete Arbets- Studier AUTB Annat Annat lös progr. Teknologi och datavetenskap Teknik och ingenjörsarbete Kultur och samhällsvetenskap Ekonomi och media Pedagogik Kontorsarbete Kundservicearbete Restaurang och service Försäljning inom handel Hälso- och sjukvård, omsorg Bygg- och anläggningsarbete Hantverksarbete inom tillverkning Maskinoperatörsarbete Transport Lokalvård och biträde Övriga yrkesutbildningar Samtliga utbildningar procent arbetslösa Andelen arbetslösa efter utbildningarna uppgår i genomsnitt till 27 procent och är högst bland personer som deltagit i ekonomi och media (35 procent), övriga yrkesutbildningar (34 procent) samt kontorsutbildningar (33 procent). Minst andel arbetslösa återfinns bland deltagare som gått försäljnings- och vårdutbildningar. Andelen som gått vidare till reguljära studier är vanligast bland personer som deltagit i utbildningar inom pedagogik och kundservice. De förstnämnda har i relativt stor omfattning valt att fortsätta att utbilda sig inom ämnet direkt i det reguljära utbildningsväsendet, exempelvis kunskapslyftet eller högskolan. Kundserviceutbildningarna domineras av ungdomar vilka är relativt studiebe- 12

17 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Prora 2000:1 nägna. I genomsnitt befinner sig sex procent av utbildningsdeltagarna i reguljär utbildning ett halvår efter att de avslutade den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Förekomsten av att fortsätta i en ny arbetsmarknadsutbildning (eller eventuellt samma utbildning som man endast gjort uppehåll i) är vanligast efter de förhållandevis avancerade utbildningarna som inom datateknik och maskinoperatörsarbete. Efter utbildningarna med inriktning på pedagogik och kultur är det relativt vanligt att man gjort uppehåll över sommaren och därefter fortsatt samma arbetsmarknadsutbildning under hösten. I genomsnitt befinner sig fyra procent av utbildningsdeltagarna återigen i arbetsmarknadsutbildning ett halvår senare. 4 procent till ny arbetsmarknadsutbildning Två procent av utbildningsdeltagarna befinner sig i ett arbetsmarknadspolitiskt program (arbetsmarknadsutbildning ej inräknat) ett halvår efter utbildningens slut. De personer som återfinns här är framförallt de som gått utbildningar som gett sämre placeringsgrad, dvs. kultur-, ekonomi/media-, kontors- och tillverkningsutbildningar. Andelen respondenter som i sysselsättningsfrågan angett annat uppgår till två procent. Med annat kan här förmodas innebära att man lämnat arbetskraften exempelvis på grund av föräldraledighet, utlandsvistelse eller längre tids sjukskrivning. Personer som lämnat arbetskraften återfinns framförallt bland dem som deltagit i restaurang-, vård-, kultur- och tillverkningsutbildnin gar. Den regionala fördelningen visar att placeringsgraden är högst i Stockholms län (66 procent), vilket kan jämföras med de andra storstadslänen; Västra Götaland (56 procent) och Skåne län (54 procent). Andelen arbetslösa är proportionellt lägre i Stockholms län än de båda övriga storstadslänen. Placeringsgraden i skogslänen uppgår till 60 procent. I övrigt skiljer sig inte utfallen mellan regionerna vad det gäller andel i studier eller andra program. Placeringsgraden fördelat på ålder visar att de yngre åldersgrupperna (under 25 år och år) har lättare att få arbete efter yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (64 procent) än äldre åldersgrupper. Andelen arbetslösa är låg (ca 20 procent) samtidigt som andelen som går vidare till reguljära studier uppgår till ungefär 10 procent. I den äldsta åldersgruppen är fler arbetslösa (47 procent) än i arbete (44 procent). Den könsuppdelade statistiken visar att 60 procent av männen har arbete medan samma siffra för kvinnorna uppgår till 58 procent. Andelen arbetslösa kvinnor är dock lägre (23 procent) än för män (30 procent). Skillnaden förklaras i hög grad av det faktum att kvinnorna går vidare till reguljära studier i större utsträckning än män samt att fler kvinnor än män har lämnat arbetskraften ett halvår efter utbildningens slut. Bra resultat i Stockholms regionen Yngre har lättare att få arbete Färre arbetslösa kvinnor Skillnaden i utfall mellan fullföljare och avbrytare är marginell (se bilaga 3, fråga 6). 60 procent av avbrytarna har arbete, vilket är en procentenhet högre än bland fullföljarna. Ett halvår efter utbildningens slut är därmed en något högre andel av avbrytarna i arbete än fullföljarna, trots att endast 42 procent av de som avbröt utbildningen angav arbete som orsak till avbrottet (se bilaga 3, fråga 2). De som avbrutit utbildningen av andra skäl än arbete, får därmed arbete i relativt stor utsträckning under de följande sex månaderna. 13

18 Prora 2000:1 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Placeringsgraden i årets uppföljning är den högsta som uppmätts sedan I figur 2 illustreras utvecklingen av andelen i arbete, andel arbetslösa och övriga (studier, ny arbetsmarknadsutbildning, annat arbetsmarknadspolitiskt program och annat ) bland personer som fullföljt utbildningen sedan Figur 2 Placeringsgradens utveckling bland personer som fullföljt yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (procent) 80 Arbete Arbetslösa Övrigt Procent Uppföljningsår 4.2 Arbetsmarknadsläge och volymer Andelen i arbete förklaras till stor del av arbetsmarknadsläget Placeringsgradens utveckling, dvs. variationen i andelen personer som får arbete, förklaras till största delen av arbetsmarknadsläget. Arbetsmarknadsverket kan inte påverka den totala efterfrågan eftersom arbetsmarknadsläget är en extern faktor. Arbetsmarknadsläget beskrivs här som en kvot bestående av det totala antalet nya vakanser (V) och den genomsnittliga arbetslösheten (U) april till december samma år 1. Resultatet på individnivå kan dock påverkas genom en effektiv planering, upphandling, rekrytering och uppföljning. Hur ser sambandet ut mellan arbetsmarknadsläget och resultatvariabeln andel i arbete efter avslutad yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning (placeringsgraden)? Figur 3 visar på ett tydligt andragradssamband, där ett enkelt punktdiagram (förstärkt med en logaritmerad trendlinje) illustrerar placeringsgraden 1 Uppgifter om antalet arbetslösa har hämtats från SCB:s arbetskraftsundersökningar och uppgifter om antalet vakanser har hämtats från AMV:s register. April, maj och juni respektive oktober, november och december har vikten 1/3 i både täljare och nämnare. Juli, augusti och september har vikten 1. Det bakomliggande antagandet är att antalet personer i arbetsmarknadsutbildning är jämnt fördelat över året. Därmed kan man bortse från det faktum att arbetsmarknadsutbildningens omfattning minskar under sommarmån aderna. 14

19 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Prora 2000:1 ställd mot V/U-kvoten. Förklaringsgraden (R 2 ) uppgår till 0,86 vilket innebär att 86 procent av variationen i placeringsgraden under perioden 1979 till 1999 förklaras av V/U-kvoten (arbetsmarknadsläget). Figur 3 Sambandet mellan placeringsgrad (andelen i arbete) och andelen vakanser per arbetslös (V/U-kvot) R 2 = 0,86 89 Placeringsgrad ,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0 V/U-kvot Av figur 3 kan vi sluta oss till att andelen i arbete växer med avtagande hastighet då V/U-kvoten stiger. Stöd för detta samband kan också sökas genom ett intuitivt resonemang. Nya vakanser tillsätts sannolikt i mindre utsträckning vid en hög V/U-kvot på grund av flaskhalsar och bristande matchning i utbudet. Omvänt innebär en besvärligare arbetsmarknadssituation (en lägre V/U-kvot) att fler attraktiva personer finns tillgängliga på arbetsmarknaden. Nya vakanser kan därför i högre utsträckning tillsättas med lämpliga sökande. När sambandet studerades statistiskt 1995 (perioden ) uppgick R 2 till 0,90. Med värden för ytterligare fyra år ( ) har alltså R 2 minskat, vilket indikerar att arbetsmarknadslägets betydelse för placeringsgraden har avtagit något under de senaste åren. Genom att studera figur 3 närmare kan man få visst stöd för denna tes. Figur 3 kan betraktas som en illustration av hur väl den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen anpassas till utbudet av vakanser och arbetssökande. Överst till vänster i figuren, vid hög placeringsgrad och låg V/U-kvot, är matchningen av personer som avslutat yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning och arbetsmarknadsläget god. Nederst till höger i figuren, vid låg placeringsgrad och hög V/U-kvot är matchningen av personer som avslutat yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning och arbetsmarknadsläget dålig. Förändringar utmed trendlinjen är resultatet av stigande och fallande efterfrågan på arbetskraft. Placeringsgraden samvarierar då med arbetsmarknadsläget och matchningsförmågan tolkas då som oförändrad. Om exempelvis placeringsgraden stiger samtidigt som V/U-kvoten är oförändrad innebär detta att matchningsförmågan har ökat och trendlinjen förskjuts uppåt till vänster. Arbetsmarknadslägets betydelse för placeringsgraden har avtagit 15

20 Prora 2000:1 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Arbetsmarknadsutbildningen har marknadsanpassats Höga volymer påverkar andelen i arbete negativt Genom att studera punkterna i figur 3 närmare, kan man utläsa att inget år under den 20-års period som observationerna avser, har ett värde så långt upp till vänster i figuren som 1999 års värde, vilket kan tolkas som att den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen under de sista åren av 1990-talet varit bättre anpassad mot marknadens krav än den varit tidigare under de senaste 20 åren 2. En annan faktor som sannolikt påverkar placeringsgraden är antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Informationen i figur 4 talar för att det finns ett negativt samband mellan antalet deltagare (volymer) och placeringsgrad. Visserligen är sambandet betydligt svagare än sambandet mellan placeringsgrad och arbetsmarknadsläge, men man kan ändå ur figuren utläsa att år med låga volymer har relativt hög placeringsgrad och vice versa. Intuitivt kan man dra slutsatsen är att ökade volymer tenderar att försämra kvaliteten på utbildnin g- en, vilket också påverkar placeringsgraden negativt. Figur 4 Sambandet mellan placeringsgrad och det genomsnittliga antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning (i tal) Placeringsgrad R 2 = 0, Antal deltagare i tusental Som ensam oberoende variabel förklaras 41 procent av variationen i placeringsgraden mellan åren 1979 till 1999 av volymerna. Via statistiska beräkningar av olika tidsperioder kan man utröna att dimensioneringen av volymerna förklarar mindre av variationen i placeringsgraden fram till 1999 jämfört med perioden fram till 1995, då förklaringsgraden uppgick till 0,52. Under 2 Det bör dock noteras att värdet för V/U-kvoten (den vertikala placeringen i figur 3) bygger på att de institutionella förutsättningarna för relationen mellan vakanser och arbetslösa har varit någorlunda intakta sedan Visserligen har Arbetsmarknadsverkets marknadsandelar av vakanser och andelen arbetslösa av obalanstalet varierat under de 20 åren som observationerna gäller, men skillnaden är av en sådan marginell natur att V/U-kvoten inte påverkas nämnvärt. 16

21 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Prora 2000:1 senare år har sambandet mellan placeringsgrad och volymer uppvisat ett annorlunda mönster än tidigare år. Medan exempelvis utvecklingen mellan år 1990 och 1995 relativt väl följer den logaritmerade trendlinjen, viker 1998 och 1999 års punkter av i positiv riktning, vilket onekligen står i motsats till det tidigare relativt tydliga negativa sambandet mellan placeringsgrad och volymer 3. Här bör det dock poängteras att volymerna under 1997 var relativt låga och att dimensioneringen volymerna har en underordnad betydelse jämfört med arbetsmarknadsläget. Slutsatsen av resonemanget i detta avsnitt är således att arbetsmarknadsläget i hög grad påverkar placeringsgraden positivt. Deltagarantalet har en underordnad betydelse för placeringsgraden, men kan i ett långsiktigt perspektiv betraktas ha en viss negativ inverkan på placeringsgraden. Emellertid förefaller det som om båda dessa förklarande variabler under de senaste åren (framförallt 1999) i någon mån har minskat i betydelse. Det kan också betraktas som en indikation på att Arbetsmarknadsverkets interna arbete med behovsanalys, upphandling, rekrytering och kvalitetsuppföljning har ökat i betydelse för arbetsmarknadsutbildningens effektivitet. Även den statistiska analysen i bilaga 5 ger ett visst stöd för en sådan tes. Detta behöver dock inte vara entydigt positivt, eftersom en utveckling med skarpare selektionsprocesser och stigande kvalifikationskrav riskerar att utestänga svagare grupper från utbildningen. En tillväxtpolitisk arbetsmarknadsutbildning kan vara svår att förena med fördelningspolitiska mål. Interna arbetet med utbildningen ökar i betydelse för placeringsgraden 4.3 Typ av arbete 65 procent av deltagarna som fått arbete efter arbetsmarknadsutbildning har fått anställning inom privata sektorn. 19 procent har fått anställning inom kommun eller landsting och sex procent är egna företagare. Övriga arbetsgivare fördelar sig på statlig arbetsgivare och någon form av organisation eller förening. De som fullföljt utbildningen tenderar att i något högre grad få arbete inom privata sektorn än avbrytarna, som istället har något högre andel anställning inom kommun eller landsting. 65 procent får arbete inom privata sektorn 3 Det genomsnittliga antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning under år 1992 var avsevärt större än övriga år vilket tyder på att 1992 års placering i figur 4 utgör något av en outlier. Orsaken till den påtagliga volymökningen 1992 kan härledas till det faktum att antalet arbetssökande steg kraftigt under åren 1991 och Bedömningen var först att nedgången i ekonomin var av tillfällig natur och att arbetsmarknadsutbildningen under lågkonjunkturen skulle användas för att stärka konkurrenskraften hos de arbetssökande. När det under 1992 stod klart att den höga arbetslöshetsnivån hade konsoliderat sig på en nivå som saknade motstycke under efterkrigstiden, användes arbetsmarknadsutbildningen även som en tillfällig sysselsättningsskapande insats samt för att förhindra utförsäkring. I detta läge fanns inget lättillgängligt åtgärdsalternativ eftersom övriga aktiva insatser som stod till buds på kort sikt inte kunde öka åtgärdsdeltagandet i samma takt som den lavinartade ökningen av antalet arbetssökande. På längre sikt skulle dock denna lösning bli ohållbar, eftersom arbetsmarknadsutbildningen med god marginal är det dyraste alternativet bland de konjunkturberoende programmen. Under 1992 och 1993 infördes dock vissa nya inslag i arbetsmarknadspolitiken (främst ungdomspraktik och ALU) som gav utökade möjligheter till sysselsättningsskapande insatser och därmed sjönk återigen antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning. 17

22 Prora 2000:1 Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning 1999 Fler män än kvinnor får arbete inom privata sektorn Det kan noteras en betydande skillnad mellan könen vad gäller typ av arbetsgivare. 76 procent av männen får arbete inom privata sektorn, medan motsvarande siffra för kvinnor endast uppgår 52 procent. Kvinnornas anställningar återfinns istället i hög grad hos arbetsgivare inom kommun eller landsting (30 procent). Andelen män med anställning hos sistnämnda arbetsgivare uppgår endast till nio procent. Egenföretagandet är jämnt fördelat mellan könen. Det finns även vissa skillnader vad gäller åldersfördelningen. Ungdomar får i förhållandevis hög grad anställning i privata sektorn (76 procent), medan de äldre åldersgrupperna (över 45 år) är relativt mer representerade i kommun eller landsting samt som egenföretagare. Endast två procent av ungdomarna startar eget företag efter arbetsmarknadsutbildning medan motsvarande siffra är tio procent bland personer som är 55 år och över. Den vanligaste anställningsformen efter en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning är tillfälligt arbete (vikariat-, prov- eller projektanställning (52 pr o- cent). Förekomsten av tillsvidareanställningar uppgår till 35 procent. Skillnaden mellan fullföljare och avbrytare av utbildning är marginell. Det föreligger heller inte några skillnader mellan könen. Andelen tillsvidareanställningar uppgår till 34 procent för kvinnor och 36 procent bland män. Tillsvidareanställningar är vanligare i de äldsta åldersgrupperna än i de yngsta som istället i högre grad får tillfälliga anställningar. Det goda arbetsmarknadsläget i Stockholms län förefaller frambringa fler tillsvidareanställningar i länet än i övriga regioner i riket. 40 procent av kvinnorna får deltidsarbete Medan det inte återfinns någon nämnvärd skillnad mellan könen när det gäller andelen som får arbete, finns det en betydande skillnad när det gäller omfattningen av arbetstid. Deltidsanställningar 4 är avsevärt vanligare bland kvinnor än bland män (40 respektive 10 procent). Det skall dock påpekas att arbetsutbudet mellan män och kvinnor skiljer sig. Sju procent av kvinnorna har endast deltidsutbud medan motsvarande siffra för männen endast uppgår till en procent. I genomsnitt arbetar 76 procent av deltagarna som fått arbete efter yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning heltid och resterande 24 procent deltid. Skillnaden mellan könen illustreras väl av det faktum att nästan samtliga som fått arbete inom klassiska mansyrken som bygg, transport, maskinoperatörsarbete eller data arbetade heltid (se tabell 5). Mer än hälften av de som hade arbete inom ofta kvinnodominerade vård- och omsorgsyrken arbetade deltid. Deltidsarbete var nästan lika vanligt som heltid för kontors-, lokalvård- och biträdesjobb. Heltidsarbete är vanligare bland ungdomar än i övriga grupper. 86 procent av ungdomarna arbetade heltid, medan fördelningen mellan hel- och deltidsarbete i den äldsta åldersgruppen fördelade sig jämnt. 4 Med deltidsarbete avses här att antalet arbetstimmar understiger 35 timmar i veckan. 18