Rapport från FoU-Norrbotten

Transkript

1 Rapport från FoU-Norrbotten Rapport Nr 26:2, 2005 Gemensam familjehemskonsulent för Östra Norrbotten - ett beslutsunderlag framtaget inom ramen för projekt Östra Sosam Utredare: Benitha Eliasson Petra Wikström Besöksadress V.varvsgatan Luleå Telefon Fax Hemsida www. founorrbotten.se

2

3 Det är viktigt att vårda de personer, familjer som finns. För att de skall orka med uppdraget och för att förmedla en positiv bild av uppdraget till andra, så att de också vill ta uppdrag. (Citat lämnat av ett familjehem)

4 SAMMANFATTNING Socialsekreterarna upplever att familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna (familjerna) efter det att en placering har genomförts mer eller mindre lämnas att klara uppdraget på egen hand. Handledning och stöd till dem prioriteras inte, andra arbetsuppgifter får företräde. Att rekrytera och utbilda familjer är andra arbetsuppgifter som inte prioriteras. Det handlar dessutom om de svårigheter som rör upprättandet av avtal och beslut vad gäller den ekonomiska ersättningen (se kapitel 3). Familjerna ger en positiv bild av uppdraget och av kontakten med socialsekreterarna. De lyssnar, är positiva och trevliga. Samtidigt finns det många problem att lösa, speciellt när det gäller kontakten och mötet med socialtjänsten. De brister som framhävs handlar främst om socialsekreterarnas tunga arbetssituation; de är svåra att nå, har ont om tid och personalomsättningen är hög. Detta är tydligast i Kalix och i Haparanda. I Övertorneå/Överkalix visas en något annan bild, här har personalen ett uttalat behov av att arbetet förbättras. Denna rapport visar vilka brister som finns i socialtjänstens arbete gentemot familjerna. Att socialtjänsten brister i sina åtaganden gör att stödet till dem är litet. Socialtjänsten gör familjerna en stor otjänst genom att inte fullgöra sina uppgifter. I längden sätter de sig själva, familjerna och inte minst de utsatta barnen i en svår och många gånger ohållbar situation. De måste bli tydligare med vad de skall bidra med. Familjehemskonsulent Börje Lindberg trycker på vikten av handledning till familjehemmen, för att de skall orka med uppdraget. Han menar att det är lika viktigt för dem som det är för andra yrkesgrupper med handledning för att klara av arbetet. Genom samverkan kan kommunerna i Östra Norrbotten upprätthålla en hög servicenivå även då ekonomin är kärv och befolkningen minskar. Samverkan innebär att de påvisade bristerna i socialtjänstens arbete reduceras. Arbetet kan bedrivas effektivare och med en högre kvalitet, exempelvis genom att arbetsuppgifter som rekrytering, utbildning och handledning samordnas. Då familjerna nyttjas bättre inom regionen bidrar det i längden till minskade kostnader, bland annat för institutionsplaceringar. Barnen hamnar i familjer som är lämpade för dem. Det handlar även om att sprida en positiv bild av kommunerna som kan leda till att fler vill bli familjehem, kontaktfamilj eller kontaktperson. För socialsekreterarna innebär samverkan att arbetssituationen förbättras, de får möjlighet att ägna sin uppmärksamhet åt barnet och dess föräldrar. Barnen får en bättre vård då deras behov lättare kan matchas med den kompetens som familjerna har. Slutligen får familjerna den utbildning, det stöd och den handledning de har rätt till för att klara av att ge barnen en god vård och uppfostran.

5 Socialnämnderna i Östra Norrbotten föreslås besluta att en för regionen gemensam familjehemskonsulent anställs. Kommunerna förväntas finansiera tjänsten genom omdisponering av resurserna eller genom nytillskott. De arbetsuppgifter som ingår i familjehemskonsulentens tjänst kommer att överföras från de ordinarie socialsekreterarnas arbetsuppgifter. Tanken är att konsulenten arbetar med familjehemmen, kontaktfamiljerna och i viss mån även med kontaktpersonerna. Socialsekreterarna arbetar med barnen och deras föräldrar. I familjehemskonsulentens arbetsuppgifter bör ingå: - att rekrytera familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner, - att utreda familjehem och kontaktfamiljer, - att erbjuda familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner grund- och vidareutbildning, - att handleda och stödja familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner, samt - att utforma gemensamma riktlinjer, arvodesbestämmelser och avtal.

6 INNEHÅLL BAKGRUND... 1 VARFÖR SAMVERKA?... 2 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 3 VIKTIGA BEGREPP OCH DEFINITIONER... 3 Kontaktperson, kontaktfamilj och familjehem... 4 ATT ARBETA SOM FAMILJEHEMSKONSULENT ETT EXEMPEL... 4 ARBETET MED FAMILJEHEM... 6 Arbetet gentemot barnen... 6 Arbetet gentemot familjehemmet... 7 NULÄGE... 9 SKILDA FÖRUTSÄTTNINGAR... 9 KOSTNADER FÖR DE OLIKA INSATSFORMERNA BRISTER INOM VERKSAMHETEN OCH DESS ORSAKER VAD HAR GJORTS FÖR ATT LÖSA PROBLEMEN? BRISTER I SOCIALTJÄNSTENS ARBETE REKRYTERING Nuläge brister Mål Effekter UTREDNING OCH GRUNDUTBILDNING Nuläge brister Mål Effekter HANDLEDNING, STÖD OCH VIDAREUTBILDNING Nuläge brister Mål Effekter GEMENSAMMA RIKTLINJER, ARVODESBESTÄMMELSER OCH AVTAL 17 Nuläge brister Mål Effekter FÖRSLAG OCH EFFEKTER AV FÖRSLAGET FÖRSLAG VINSTER FÖR KOMMUNERNA I ÖSTRA NORRBOTTEN REFERENSER BILAGOR BILAGA 1: RESULTAT - ENKÄTUNDERSÖKNINGEN BILAGA 2: BERÄKNAD TIDSÅTGÅNG FÖR ARBETET MED ETT BARNS PLACERING I FAMILJEHEM BILAGA 3: STATISTISKA UPPGIFTER

7 BAKGRUND Arbetsuppgifterna inom Individ- och familjeomsorgen har blivit allt mer specialiserade, kraven och ambitionerna har blivit högre. I Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2003 tar Socialstyrelsen upp att ett starkt ekonomiskt tryck skapar krav att få ut mer för de begränsade kommunala medlen och att det blir allt viktigare att samla resurserna inom kommunen eller regionen. Ett väl fungerande samverkansarbete ökar förutsättningarna att möta de krav som finns i samhället, det handlar många gånger om att förbättra kvaliteten och servicen till medborgarna och att samhällsresurserna används mer effektivt. Socialstyrelsen skriver att behovet av att gå samman i nätverk inte enbart gäller de mindre kommunerna, men nödvändigheten av att arbeta i den riktningen är ofta större och motiven fler för dem. I många kommuner räcker inte det egna befolkningsunderlaget till för specialisttjänster och det är nära nog en omöjlighet att upprätthålla en hög kompetens i de ärenden som förekommer mer sällan. Speciellt tydligt är behovet av samverkan inom de områden där arbetsuppgifterna inte är tillräckligt omfattande för att motivera heltidstjänster samtidigt som kraven på kompetens är höga. Detta gäller i allra högsta grad kommunerna i Östra Norrbotten. En viktig uppgift för socialtjänsten och för Individ- och familjeomsorgen är insatser till skydd för barn och unga. Åtskilliga barn som lever under svåra och många gånger otrygga hemförhållanden behöver skydd och hjälp av socialtjänsten. Insatserna kan ske i öppna former, då kan barnet bo kvar hemma, exempelvis genom att socialtjänsten beviljar barnet en kontaktfamilj eller kontaktperson. När de öppna insatserna inte är tillräckliga kan vård utanför det egna hemmet vara ett alternativ. En av de vanligaste vårdformerna som kommer ifråga när det finns allvarliga sociala problem i hemmet är placering i familjehem. I en del fall rör det sig om kortare placeringar varefter barnet kan återvända till sina föräldrar. I andra fall stannar barnet i familjehemmet under hela uppväxten. 1 Ett av de arbetsområden som socialsekreterarna i Östra Norrbotten har behov av att förbättra är arbetet gentemot dem som är familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner. Det är svårt att upprätthålla en hög kvalitet och kompetens och andra arbetsuppgifter får ofta företräde. I stora drag handlar det om brister i rekryteringsarbetet, handledningen och stödet till dem som är familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner. Att utbilda dem är andra arbetsuppgifter som inte prioriteras idag. Det handlar dessutom om de svårigheter som rör upprättandet av avtal och beslut vad gäller den ekonomiska ersättningen. Även familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna har ett uttalat behov av att arbetet förbättras, till stor del handlar bristerna 1 Svenska Kommunförbundet

8 om kontakten och mötet med socialtjänsten. Att förbättra socialtjänstens arbete inom området har prioriterats av Östra Sosams styrgrupp. 2 Detta beslutsunderlag är framtaget inom projekt Östra Sosam och handlar om möjligheterna att tillsätta en för de fyra kommunerna gemensam familjehemskonsulent vars arbete riktas mot dem som är familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner i regionen. Denna gemensamma satsning förväntas leda till stora kvalitetsvinster och på sikt även till effektivitetsvinster. Exempelvis kan kostnaderna för institutionsplaceringar minska genom att familjernas kompetens blir högre och genom att de därmed kan tillgodose de komplexa behov som barn och ungdomar har; fler barn kan placeras inom regionen. Varför samverka? Kommunerna i Östra Norrbotten är beroende av varandra för att överleva. Samverkan mellan kommuner är vanligt förekommande idag. Intresset för samverkan beror till stor del på den befolkningsminskning som skett det senaste decenniet. Samverkan ökar möjligheterna att utveckla regionen och hävda dess konkurrenskraft. För att de mindre kommunerna även fortsättningsvis skall kunna erbjuda en fullgod kommunal service samtidigt som balanskravet efterlevs torde de effektivitetsvinster som samverkan erbjuder vara betydelsefulla. 3 Det finns olika motiv till varför ett samverkansarbete inleds. Förhoppningarna när det gäller samverkan i Östra Norrbotten är att det leder till högre kvalitet i arbetet, effektivitetsvinster och som en bakomliggande faktor finns behovet, speciellt för de två mindre kommunerna, av att samverka för att klara den egna verksamheten på ett tillfredsställande sätt. Motiv till varför ett samverkansarbete inleds beskrivs av Ingvar Nilsson (2000). Effektivitetsmotivet har sin grund i att man med samverkan kan lösa uppgifterna mer kostnadseffektivt. Det etiska motivet handlar om att höja kvaliteten på arbetet; individens fallande mellan stolarna och gatloppet mellan olika aktörer reduceras. Slutligen, bygger verksamhetsmotivet på tanken att man är beroende av andra för att lösa sin uppgift. Det finns flera parter som kan vinna på att samverka. För individen eller klienten kan samverkan leda till en bättre livssituation och en högre livskvalitet. Personalen kan med en väl fungerande samverkan känna att deras ambitioner och ansträngningar ger resultat och att arbetstillfredsställelsen ökar. För den enskilda myndigheten eller verksamheten kan samverkan innebära bättre resultat för mindre pengar samt att myndighetens trovärdighet 2 Sedan februari 2004 bedrivs projekt Östra Sosam. Projektet är gemensamt för Haparanda stad samt Kalix, Övertorneå och Överkalix kommuner. Det initierades av socialcheferna som har fört diskussioner kring olika samverkansfrågor under ett par års tid. Det övergripande syftet är att undersöka vilka möjligheter till samverkan som finns i Östra Norrbottensregionen som kan leda till positiva effekter för kommunerna, i första hand kvalitetsvinster men även ekonomiska vinster. Vi inriktar oss enbart på Individ- och familjeomsorgens frågeställningar. 3 Ds 2001:61. 2

9 ökar. Slutligen kan skattebetalarna och därmed samhället i sin helhet gynnas av samverkan, verksamheten bedrivs billigare och effektivare. Tillvägagångssätt De samverkansområden som styrgruppen har prioriterat är vår utgångspunkt. Dessa har utarbetats av personalen vid de inledande träffarna och vid de seminariedagar som har genomförts under våren och hösten Grundtanken i projektet är att de anställda skall vara delaktiga i de förändringar som projektet medför. Behovet av att förbättra arbetet gentemot familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna har växt fram vid de inledande träffarna och vid det första seminarietillfället med den personal som arbetar inom barn- och familjenheten. Styrgruppen beslutade därefter att inom projektets ram undersöka hur de som är familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner i Östra Norrbotten upplever att kontakten med socialtjänsten fungerar. Detta har genomförts med enkäter och telefonintervjuer. Vid det andra seminarietillfället diskuterades förslaget om att tillsätta en för regionen gemensam familjehemskonsulent samt vilka arbetsuppgifter som ansågs lämpliga för en sådan tjänst. Viktiga begrepp och definitioner I rapporten används begreppet familjehem när vi till exempel beskriver familjehemskonsulent Börje Lindbergs arbete. Att vi väljer att skildra arbetet med familjehemmen betyder inte att kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna är mindre betydelsefulla utan det är för att avgränsa rapporten. Dessutom är litteraturen om kontaktfamiljer och kontaktpersoner mer begränsad än den om familjehem. De arbetsmoment som ingår i socialtjänstens arbete gentemot familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner skiljer sig inte i någon större utsträckning. Vanligtvis är arbetet inte lika omfattande för kontaktfamiljer och kontaktpersoner som det är för familjehem, exempelvis när det gäller utredning och handledning. En annan aspekt som vi vill tydliggöra handlar om begreppen barn och ungdomar eller unga. I allmänhet används endast begreppet barn; med detta menas barn och ungdomar upp till 18 år. Används begreppet ungdom är det för att visa skillnader där ålder har betydelse, vissa problem är specifika för ungdomar. För att underlätta läsningen används begreppet familj då samtliga insatsformer familjehem, kontaktfamilj och kontaktpersoner åsyftas. Finns skillnader mellan insatsformerna används begreppen familjehem, kontaktfamilj och kontaktperson i det enskilda sammanhanget. Då barnets biologiska familj beskrivs används begreppen barnets familj eller barnets föräldrar. 3

10 Kontaktperson, kontaktfamilj och familjehem En kontaktperson är en efterfrågad insats som kan erbjudas de flesta människor och som används i allt större utsträckning för barn med egna svårigheter eller för dem som har en problematisk hemsituation. Som kontaktperson behövs ett personligt engagemang och en vilja att lägga ned en stor del av sin fritid på uppdraget. En kontaktperson kan aldrig ersätta en mer professionell behandlarinsats utan skall fungera som ett stöd och eventuellt som ett komplement till andra insatser som görs i familjen. Insatsen bör ses som ytterligare en vuxen som är engagerad i barnet och som kan stötta och bidra till en mer aktiv fritid. 4 En annan insatsform som är efterfrågad är kontaktfamilj. Det är en familj som ställer upp på sin fritid och tar sig an en annan familj eller delar av en familj som behöver avlastning. 5 I vissa familjer saknas ett socialt nätverk, de kanske lever ensamma och har en sparsam kontakt med släkten och vännerna är få. För dem kan kontaktfamiljen få stor betydelse då den erbjuder ett engagerat nätverk av vuxna personer. Beroende på vilket stöd som kontaktfamiljerna skall ge kan dess egenskaper och sammansättning variera. 6 Saknas för mycket för att ett barn skall kunna sägas ha acceptabla uppväxtvillkor och det inte verkar troligt att föräldrarna inom rimlig tid skall förändras för att i någon mån kunna tillgodose barnets behov är ett alternativ att placera barnet i ett familjehem. 7 Familjehem är den vanligaste vårdformen då barn behöver vård utanför det egna hemmet, den är också den viktigaste. Ett barn har rätt att växa upp i en så normal uppväxtmiljö som möjligt, tanken är att barnet blir en familjemedlem som är delaktig i ett stabilt och tryggt familjeliv. För att tillgodose de skilda behov som barn har behövs familjehem av olika sammansättningar och levnadsförhållanden. Avgörande är att familjehemmet lever under ordnade förhållanden och att de har känslomässigt och praktiskt utrymme för ytterligare en familjemedlem. 8 Att arbeta som familjehemskonsulent ett exempel Nedan beskrivs Börje Lindbergs erfarenheter av att arbeta som privat familjehemskonsulent. 9 Vi har valt att beskriva Lindbergs arbete för att visa hur arbetsuppgifterna kan struktureras socialsekreterarna i de olika kommunerna arbetar med barnet och dess familj och familjehemskonsulenten arbetar med familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna. 4 Fridh, B. och Norman, G Göthson, E. och Karlström, E Fridh, B. och Norman, G Ibid. 8 Svenska Kommunförbundet Hela avsnittet är hämtat från Lindberg, B

11 Arbetet innebär att Lindberg som en av sju företagare ingår i en familjevårdsorganisation som har till uppgift att tillhandahålla familjehem som är lämpliga för ett visst uppdrag samt att ge handledning och stöd till dem så länge uppdraget pågår. Kommunernas socialtjänst, som vanligtvis är uppdragsgivare, vänder sig till dem då de inte hittar ett lämpligt familjehem eller när de anser att familjehemmet kommer att behöva mer stöd än de har möjlighet att ge. I många kommuner, framför allt i de mindre kommunerna, får socialsekreterarna utföra alla arbetsuppgifter, allt från utredningar som rör ekonomiskt bistånd till att handleda familjehem. Det är ingen lätt uppgift, menar Lindberg. Många gånger sker arbetet under stor tidspress och andra stressmoment vilket gör att familjehemsarbetet kommer i andra hand, ibland till och med i tredje hand. Risken för utbrändhet eller att personalen tröttnar och byter arbetsplats är stor. Lindberg poängterar att socialsekreterarnas arbetsförhållanden i allra högsta grad påverkar hur de kan ta hand om sina familjehem. Tar socialtjänsten inte hand om dem försvinner de, många gånger till privata uppdragsgivare. Familjehemmen är nöjda med det arbete som familjehemskonsulenten utför och det är relativt lätt att rekrytera familjehem. Fördelen med arbetet är att möjligheten att vidareutbilda sig inom området är stor. De är tillgängliga när problem uppkommer, de byter inte arbete eller genomgår organisationsförändringar i någon stor utsträckning. Dessutom får de i och med att de enbart arbetar gentemot familjehemmen en annan relation till dem än vad som är möjligt inom socialtjänsten. Det som socialtjänsten är ålagd att göra enligt socialtjänstlagen, socialsekreterarnas myndighetsroll, kan ingen familjehemskonsulent i privat regi överta. Socialsekreterarna skall träffa barnet och familjehemmet för att informera sig om att förhållandena i familjehemmet är till belåtenhet för barnet. För konsulenten är huvuduppgiften att handleda och stödja familjehemmen. Förutom handledning ingår arbetsuppgifter som att tillhandahålla ett för uppdraget lämpligt familjehem samt att betala omkostnad och arvode. Det handlar även om stöttning, jourarbete, rekrytering, utredning, rapportering och som Lindberg skriver annat fixande. I samband med placeringen upprättas en sammanhangsmarkering som enkelt beskrivet tydliggör vilket ansvar och vilken uppgift de inblandade parterna har. Om samtliga parter vet vad som förväntas av dem fungerar arbetet bra och många missförstånd undviks. Handledning till familjehemmen sker såväl enskilt som i grupp. Syftet är att hjälpa dem att lyfta fram sina egna tankar och erfarenheter, att tydliggöra dem, att presentera alternativ och att diskutera vilka konsekvenser olika val kan få. Vanligtvis sker handledningen en gång per månad, ibland var fjortonde dag. Det kan variera men den bör inte ske för ofta eller för sällan. Sker den för ofta kan det placerade barnet påminnas om otrevliga minnen i samband med placeringen. När det gäller små barn är det betydelsefullt att handledning och stöttning till familjehemmen sker så obemärkt som möjligt så att normaliseringsprocessen får tillfälle att utvecklas. Detta förhållningssätt är svårt att 5

12 upprätthålla för de socialsekreterare som själva utför handledning, menar Lindberg. Många gånger har de barn som placeras i familjehem traumatiska upplevelser med sig i bagaget och ibland finns även psykiska och sociala störningar som familjehemmen måste lära sig att hantera. Det handlar om att lösa de problem och konflikter som uppstår i det vardagliga livet. Det kan vara svårt för familjerna att veta hur de skall gå vidare då de ställs inför problem. Handledning är ett viktigt instrument som ger både nya infallsvinklar och förslag till hur problem kan lösas. Handledning underlättar för familjehemmet så att de orkar med uppdraget och kan ge barnet kärlek, en god vård och fostran. Lindberg påpekar att det borde vara lika självklart att erbjuda familjehemmen handledning som det är att erbjuda andra yrkesgrupper handledning, exempelvis socionomer och psykologer. Inte minst för att de skall klara av att tillmötesgå barnets behov. Arbetet med familjehem I detta avsnitt görs en presentation av den tid som åtgår för socialsekreterarnas arbete med barnen och dess familj och med familjehemmet. 10 Beräkningen har sammanställts av handläggarna i en av kommunerna och är en uppskattning av den tid som borde läggas ned på ett normalt familjehemsärende. Utgångspunkten för beräkningarna är en familj bestående av två vuxna och två barn. Arbetet gentemot barnen Ett ärende kommer till socialtjänsten antingen som en anmälan eller som en ansökan. Handläggaren aktualiserar ärendet och gör en förhandsbedömning. Två till tre samtal och ett antal hembesök genomförs. I normalfallet sker detta inom en tvåveckors period. Därefter deltar socialsekreteraren i ett antal möten och genomför enskilda samtal med familjemedlemmarna. Sammanlagt åtgår fyra timmar för detta. Skola, fritids, dagis, psykiatriska barn och ungdomsmottagningen (PBU) och läkare kontaktas. Även personer som finns i barnets nätverk, som kan vara betydelsefulla, kontaktas. Dessa arbetsuppgifter tar totalt sju timmar. Under utredningens gång händer det att akuta besök görs, barnet eller dess föräldrar kan vara i behov av en eller flera träffar. För detta beräknas två timmar åtgå. Efter utredningen skall familjen delges socialtjänstens beslut. För detta möte avsätts en timme. Socialsekreterarnas arbete dokumenteras kontinuerligt. Journal förs för det aktuella ärendet, där nedtecknas vad som har framkommit vid samtalen med de berörda, ett arbete som beräknas ta sju och en halv timme. Socialsekreteraren dokumenterar att kallelse har skickats till referenterna, de skriver en utredningsplan och sammanställer utredningen. Dessa delges familjen. Även referenterna delges det som de 10 Se även bilaga 2. Beräknad tidsåtgång för arbetet med ett barns placering i familjehem. 6

13 har berättat om barnet och dess familj. För dessa arbetsuppgifter beräknas 13 timmar åtgå. Utöver detta åtgår, under utredningen, tid för ett antal telefonsamtal, resor, handledning, konsultation och planeringstid med handläggaren. Dessutom avsätts tid till bokade besök som inte genomförs då besökaren uteblir. Detta arbete tar 22,5 timmar. Ärenden med insats under utredningstiden fordrar ytterligare arbetsmoment som tillsättning av en kontaktperson, fler stödsamtal, fler träffar med exempelvis PBU och fler akuta besök. För detta beräknas fem timmar åtgå. Det totala antalet timmar som socialsekreterarna borde lägga ned på ett normalt familjehemsärende blir således 63 timmar, ungefär en och en halv veckas effektiv arbetstid. Arbetet gentemot familjehemmet Det första steget i arbetet med familjehem är vanligtvis rekrytering. I rekryteringsarbetet ingår att annonsera efter och ta emot anmälningar från intresserade familjer. Inför uppdraget ingår hembesök där handläggaren informerar vad uppdraget innebär samt en utredning av familjehemmet. För detta arbete beräknas fyra timmar åtgå. En halv timme åtgår för att inhämta uppgifter från bland annat brottsregistret. När familjen utreds är det vanligt att Kälvestens utredningsmetod används, då samarbetar två socialsekreterare. Används inte denna metod gör en socialsekreterare två hembesök istället. Utredningsarbetet beräknas ta åtta timmar och skall göras inom fyra månader. Därutöver lägger handläggaren ned åtta timmar för att sammanställa intervjumaterialet och en timme för förberedelser och närvaro när socialnämnden skall godkänna familjehemmet. För rekrytering och utredning av familjehemmet åtgår således 21,5 timmar per familjehem. Vid placeringstillfället ingår besök där familjehemmet, barnen och deras föräldrar träffas, träffar som tar två till tre timmar. Vissa placeringar kräver längre restid än andra, beroende på avståndet. Att skriva avtal och beräkna den ekonomiska ersättningen tar fyra timmar. Förutom detta bör familjehemmet erbjudas grundutbildning. Med de administrativa arbetsuppgifterna som att skicka och ta emot anmälningar förbrukas ungefär åtta timmar för utbildning. Medverkar socialsekreteraren i utbildningen åtgår ytterligare åtta timmar. Sammanlagt lägger socialsekreteraren ned 26 timmar för detta arbete. Under placeringens gång skall socialsekreteraren hålla en kontinuerlig kontakt med familjehemmet. Handledning vid en ny placering sker dels genom träffar en till två gånger per vecka á en timme, dels genom telefonsamtal som beräknas ta en halv till en timme per gång. När uppdraget har pågått ett tag bör kontakten ske en gång per månad i ungefär två timmar. Det fortlöpande arbetet innebär en del administrativt arbete som att föra journal, beräkning och omräkning av den ekonomiska ersättningsnivån samt extra prövningar av kostnader utöver avtalet, ett arbete som tar sju timmar. Det händer att socialsekreteraren deltar när barnet skall träffa sina biologiska föräldrar i familjehemmet, vilket tar två timmar per månad. Akuta händelser le- 7

14 der till att handläggaren gör ytterligare hembesök, för det åtgår en till tre timmar per tillfälle. Även här bör hänsyn tas till de restider som finns. Oftast finns familjehemmet i närheten men det händer att en resa tar två dygn. Genom hela placeringen sker en löpande handläggning, familjehemmet informeras om vad som händer i ärendet och i samband med omprövning av placeringen görs hembesök i familjehemmet. Dessutom skall socialnämnden varje halvår ta ställning till om placeringen skall fortsätta. Att göra en uppskattning av den totala tidsåtgången för arbetet med familjehem är svårt då placeringen många gånger fortgår under lång tid och då det är beroende på uppdragets karaktär. Svårigheten att uppskatta tiden ligger främst i det uppföljande arbetet handledning, omräkning av avtal och den kontinuerliga dokumentationen. Beräkningen som görs gäller rekryterings- och utredningsarbetet samt arbetet vid placeringstillfället, vilket tar 47,5 timmar per familjehem. Till denna summa får således tiden som åtgår för det uppföljande arbetet tilläggas. 8

15 NULÄGE I detta avsnitt presenteras nuläget i stort. Först redovisas förutsättningarna inom Individ- och familjeomsorgen i de fyra kommunerna. Sedan redovisas vad de olika insatsformerna har kostat kommunerna de senaste två åren. Därefter görs en sammanfattning av resultatet från träffarna med socialsekreterarna och enkätundersökningen som riktar sig till dem som är familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner. 11 Där görs en översikt av socialtjänstens brister när det gäller arbetet gentemot familjerna. Slutligen visas några exempel på vad som har gjorts inom regionen för att förbättra arbetet gentemot dessa grupper. Skilda förutsättningar De fyra kommunerna i Östra Norrbotten har organiserat Individ- och familjeomsorgen på olika sätt, beroende på den befolkningsmängd som kommunerna har. 12 I Kalix och Haparanda, de två största kommunerna, arbetar de anställda uppdelade i tre enheter: barn- och familjeenheten, missbruksenheten samt ekonomienheten. I Övertorneå och Överkalix arbetar socialsekreterarna med samtliga förekommande ärenden. Framförallt i Kalix, men även i Haparanda, finns därmed större möjligheter att specialisera sin verksamhet. I de mindre kommunerna, däremot, är behovet stort av att samverka med andra kommuner, för att klara verksamheten och hålla en hög kvalitet. Handläggarna upplever att det är svårt att upprätthålla den nödvändiga kompetensen för de arbetsuppgifter som förekommer mer sällan. Inom barn- och familjeenheten i Kalix arbetar tio personer, uppdelade i två grupper. Ena gruppen arbetar med barn upp till 15 år och den andra gruppen arbetar med ungdomar mellan år. Inom ungdomsgruppen finns en socialsekreterare vars huvudsakliga uppgift är att handlägga de ärenden där ungdomar är i behov av ekonomiskt bistånd. Utöver detta arbetar två personer inom familjerätten. I Haparanda finns inte denna uppdelning, där arbetar fyra personer med barn- och ungdomsärenden varav en arbetar övergripande med familjerättsliga ärenden. Vid behov fungerar de andra socialsekreterarna som medhandläggare. En annan skillnad mellan kommunerna är att personalomsättningen i Kalix och Haparanda har varit omfattande de senaste åren. I Kalix har i princip samtliga socialsekretare bytts ut vilket har medfört att klienterna tvingats möta olika socialsekreterare. Det har även medfört vissa svårigheter att rekrytera personal till Individ- och familjeomsorgen. I Övertorneå och Överkalix finns inte denna problematik, där har personalstyrkan varit mer stabil. Den tidvis höga arbetsbelastningen inom socialtjänsten har även medfört ett flertal långa sjukskrivningar 11 Bilaga 1. Resultat enkätundersökningen. 12 Vid årsskiftet 2002/2003 hade Kalix invånare, Haparanda invånare, Övertorneå invånare och Överkalix hade invånare (Folkmängd i riket, län och kommuner 31/12/2003 och befolkningsförändringar 2003). 9

16 bland de anställda, något som drabbar klienterna som får träffa olika handläggare. Kostnader för de olika insatsformerna Nedan visas vilka kostnader som kommunerna har haft för de placerade barnen år 2002 och Samtliga uppgifter som används i avsnittet bifogas i bilaga 3, tabell 1-5. I Kalix finns tio familjehem, 16 kontaktfamiljer samt 14 kontaktpersoner. I Haparanda är sex familjehem, fem kontaktfamiljer och sju kontaktpersoner aktuella. Övertorneå har för närvarande ett familjehem. I Överkalix finns tre familjehem, två kontaktfamiljer och fyra kontaktpersoner. Dessa familjer är de som är aktuella i de fyra kommunerna under november och december månad Under år 2002 finns det i regionen 125 barn placerade. Året därpå är 104 barn placerade. Insatsformerna skiljer sig åt, de flesta barn har tilldelats en kontaktfamilj eller kontaktperson, det är också de insatser som har de lägsta kostnaderna. Institutions- och HVB-placeringar är de dyraste insatsformerna, men de är också till för de barn där andra insatser inte räcker till. Tabell 1: Kostnader per placerat barn år 2002, tkr. Kalix Haparanda Övertorneå Överkalix Familjehem och släktinghem Kontaktfamiljer och kontaktpersoner Anda former av placeringar, tex. Institutions- och HVB-placering Totalt: Tabell 2: Kostnader per placerat barn år 2003, tkr. Kalix Haparanda Övertorneå Överkalix Familjehem och släktinghem Kontaktfamiljer och kontaktpersoner Anda former av placeringar, tex. Institutions- och HVB-placering Totalt: Tabellerna ovan visar vad de placerade barnen har kostat de enskilda kommunerna i Östra Norrbotten år 2002 och Det är en genom- 13 Eftersom antalet familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner varierar under olika tidsperioder är dessa uppgifter inte jämförbara med dem som redovisas i bilaga 1. 10

17 snittlig beräkning som har gjorts med utgångspunkt i de olika insatsformerna och som redovisas uppdelat efter de fyra kommunerna. 14 Kostnaderna per barn skiljer sig från år till år allt efter de barn som behöver hjälp av socialtjänsten. De mest behövande barnen är de som placeras på institution, det är också där de högsta kostnaderna finns. Det skiljer sig dessutom mellan kommunerna, exempelvis har socialtjänsten i Kalix höga kostnader för familjehemsplaceringar samt för institutions- och HVB-placeringar. Även i Överkalix är kostnaderna höga för familjehemsplaceringar. Här bör läsaren beakta att denna beräkning inte tar hänsyn till kommunernas storlek; Övertorneå och Överkalix är de minsta kommunerna vilket innebär att de har en mindre budget att röra sig med. Brister inom verksamheten och dess orsaker Med utgångspunkt i den probleminventering som har gjorts har ett antal områden identifierats som viktiga att förbättra; det är åtaganden som socialtjänsten i dagsläget inte klarar av att uppfylla. Handledning och stöd till familjerna prioriteras inte, andra arbetsuppgifter får företräde. I vissa kommuner är det svårt att hålla en hög kvalitet i de arbetsuppgifter som inte förekommer i någon större omfattning. Att rekrytera och utbilda familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner är andra uppgifter som inte fungerar. Det handlar dessutom om de svårigheter som rör upprättandet av avtal och beslut vad gäller den ekonomiska ersättningen. Överlag ger familjerna en positiv bild av hur det är att vara familjehem, kontaktfamilj eller kontaktperson och av kontakten och mötet med socialsekreterarna. De framställs på ett bra sätt, lyssnar, är positiva och trevliga. Det finns dock många problem att lösa när det gäller kontakten mellan socialtjänsten och familjerna som ena eller båda parter pekar på. Det handlar främst om socialsekreterarnas tunga arbetssituation de är svåra att nå, har ont om tid och personalomsättningen är hög. Enligt socialsekreterarna avtar kontakten med familjerna ett tag efter det att en placering är genomförd. När ett barn väl har placerats i en familj andas socialsekreterarna ut och i de fall där ärendet löper på engagerar de sig inte i någon större omfattning i ärendet, i alla fall så länge inte familjerna själva hör av sig till dem. Finns inga särskilda problem finns heller ingen anledning för dem att kontakta familjerna. Det är många arbetsuppgifter som skall utföras, men som av olika anledningar inte utförs och när familjerna klarar sig på egen hand prioriteras andra arbetsuppgifter, till exempel akuta barnavårdsärenden. Denna problematik bekräftas av familjerna, en av familjerna berättar: Det är arbetsmässigt tungt för socialsekreteraren. Men att någon gång höra av sig vore bra. Man känner sig lite bortglömd. 14 Bilaga 3, tabell 2-5. Statistiska uppgifter. 11

18 Samtidigt som familjerna påpekar vilka brister som existerar visar de stor förståelse för socialsekreterarnas arbetssituation, trots att de många gånger lämnas att på egen hand klara av uppdraget. Att de inte är speciellt kritiska kan bero på att de som vill vara familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner ofta har stor förståelse för andra människor, så också för socialsekreterarna. En familj beskriver: De är svåra att få tag på. Man ringer och ringer och de svarar inte. Man måste planera. Men jag förstår, de har ju mycket arbete. Det framkommer att problemen till största del ligger på det organisatoriska planet, inte på det individuella; socialsekreterarnas arbetssituation gör att de inte har möjlighet att uppfylla socialtjänstens åtaganden. Att socialtjänsten brister i arbetet gentemot familjerna innebär att stödet till dem är litet. I längden sätter de sig själva, familjerna och inte minst de utsatta barnen i en svår och många gånger ohållbar situation. När det handlar om kontakten med socialtjänsten framkommer att det till stor del är familjerna som har ansvaret för att kontakten med socialtjänsten upprätthålls. Så skall det inte fungera, socialtjänsten måste vara den som beslutar att familjerna får stöd och handledning. Genom att upprätthålla en regelbunden kontakt med familjerna skulle en stor del av bristerna i kommunikationen undvikas. Socialtjänsten måste bli tydligare med vad de skall bidra med. Ett av de stora problemen är således det ansvar som socialtjänsten inte tar, men som de borde ta. Familjehemskonsulent Börje Lindberg trycker på att handledning är ett viktigt instrument som ger nya infallsvinklar och förslag på hur uppkomna problem kan lösas. Det är viktigt för att familjehemmen skall orka med uppdraget och det är lika betydelsefullt för dem som det är för andra yrkesgrupper med handledning för att klara arbetet. När familjerna vet att det finns någon som är tillgänglig för att ge råd och stöd ger det dem en trygghet. Den problematik som har beskrivits ovan är från familjernas sida mest uttalad i Kalix och i Haparanda. I Övertorneå/Överkalix är situationen något annorlunda, här har socialsekreterarna ett stort behov av att arbetet förbättras. Kompetensen är svår att upprätthålla i de mindre kommunerna där socialsekreterarna arbetar med alla förekommande ärenden. En bidragande förklaring är att personalomsättningen har varit mindre omfattande i Övertorneå och Överkalix än i såväl Kalix som Haparanda. Istället för att kommunerna i egen regi, var för sig, skall bedriva det uppföljande arbetet är ett sätt att samverka inom Östra Norrbotten. Kommunerna kan genom samverkan upprätthålla en hög servicenivå även då ekonomin är kärv och befolkningen minskar. Socialsekreterarnas arbetssituation förbättras, de kan rikta sin uppmärksamhet mot barnen och dess familj. Det är betydelsefullt med tanke på att problematiken hos barn och i synnerhet hos ungdomar blir tyngre, samhället hårdare och familjebilden mer komplex, vilket gör att det dels blir svårare att hitta passande familjer, dels att fler barn behöver dessa insatser. För närvarande placeras barn och framförallt ungdomar på 12

19 institution med dyra kostnader som följd, ibland enbart för att det inte finns tillgängliga familjehem. Genom att samverka i regionen kan de påvisade bristerna i socialtjänstens arbete reduceras. Det handlar om att ge familjerna den handledning och det stöd de behöver samt att de får utveckla den egna kompetensen. Det handlar även om att sprida en positiv bild av regionen, vilket sannolikt leder till att fler vill bli familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner. Vad har gjorts för att lösa problemen? De fyra kommunerna har var för sig gjort försök att rekrytera familjer, bland annat via annonser i tidningar och genom befintliga kontakter. För vissa kommuner har detta aldrig riktigt lyckats och de klarar precis av att uppfylla de akuta behoven. Ingrid Löfstrand bedriver projektet Samverkan mellan kommuner och familjehemsvård. I projektet medverkar Luleå, Boden, Piteå och Kalix kommuner. Projektet riktar sig mot de familjehem i Norrbotten som vill ta emot tonåringar med särskilda behov. Det handlar bland annat om att ge familjehemmen det stöd de behöver. Även Östra Sosam arbetar med att förbättra situationen inom familjehemsområdet. Vi vill dock poängtera de stora skillnaderna som finns mellan de två projekten. Östra Sosam har en bredare utgångspunkt och riktas visserligen mot ungdomar och familjehem, men har även barn som sin målgrupp. Dessutom ingår förutom familjehem även kontaktfamiljer och kontaktpersoner i vårt arbete; det är till stor del grupper som glöms bort av socialtjänsten men som har en mycket viktig funktion i samhället. Framtiden får utvisa om de två projekten går att koppla samman, men i dagsläget görs den bedömningen att de är för olika. 13

20 BRISTER I SOCIALTJÄNSTENS ARBETE Kapitlet belyser de brister som finns inom detta arbetsområde samt vilka effekter som kan nås genom att förbättra arbetet. Det som beskrivs nedan har sin grund i det som socialsekreterarna, styrgruppen och familjerna har berättat för oss. Såväl personalen som styrgruppen anser att socialtjänstens arbete gentemot familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna måste förbättras. De är positiva till samverkan, det finns en tilltro till att arbetet kan bedrivas med en högre kvalitet och att det i ett längre tidsperspektiv även kan leda till effektivitetsvinster, bland annat genom att familjerna nyttjas på ett effektivare sätt och att vissa arbetsuppgifter samordnas. I undersökningen som riktas mot familjerna efterlyses ett bättre stöd. De upplever att socialsekreterarna är svåra att nå och att de inte har tid för dem. Vi vill påminna om att när begreppet familj används avses familjehem, kontaktfamilj och kontaktperson. Finns skillnader mellan de tre uppdragsformerna används begreppen var för sig. Rekrytering Nuläge brister Kommunerna rekryterar familjer via annonser samt genom personlig kännedom och befintliga kontakter. I de enskilda kommunerna är matchningsbasen liten; det är svårt att hitta familjer som ur olika aspekter kan svara mot de behov som barnen har. Många socialsekreterare upplever att rekryteringsarbetet är resurskrävande, mycket tid åtgår till att informera och svara på frågor som blivande familjer kan ha. Det är svårt att rekrytera familjehem från en annan kommun, speciellt till äldre barn och ungdomar som har särskilda behov och som kan vara i behov av att byta miljö. Då det knappt existerar någon framförhållning i rekryteringsarbetet tvingas kommunerna många gånger att akut leta familjehem och kontaktfamiljer vilket kan resultera i utredningar som inte är väl genomförda och i institutions- och HVB-placeringar (Hem för vård och boende) till höga kostnader. 15 Mål Att rekryteringsarbete bedrivs kontinuerligt i regionen i syfte att bredda matchningsbasen dels genom att antalet familjer ökar, dels genom att de som redan finns kan nyttjas bättre inom regionen. 15 Jämför avsnittet Kostnader för de olika insatsformerna samt bilaga 3. 14

21 Effekter Genom att inom regionen kontinuerligt arbeta med rekryteringsarbete kan det bedrivas effektivare. En ökad exponering av behovet leder troligtvis till att fler familjer rekryteras och att matchningsbasen breddas. Behovet av att placera barn i exempelvis HVB eller i förstärkta familjehem som exempelvis Nåjden, torde på sikt minska. Samverkar kommunerna med rekryteringsarbetet kan de familjer som redan är aktuella nyttjas bättre av samtliga kommuner, det blir lättare att vid placeringstillfället hålla barnets behov i fokus. En bredare matchningsbas ökar tillgången av familjer med olika kompetensprofiler; det gör att socialtjänsten inom regionen lättare kan tillgodose de allt mer komplexa behov som finns. Utredning och grundutbildning Nuläge brister Utredningen av familjerna görs av varje kommun för sig. Familjehemsutredningen är omfattande och tidskrävande, så är också kontaktfamiljs- och kontaktpersonsutredningen, om än inte lika omfattande. Speciellt i de mindre kommunerna förekommer inte dessa utredningar i så stor utsträckning den nödvändiga kompetensen är svårare att upprätthålla där. Utredningsarbetet genomförs inte enligt samma utredningsmetod i de fyra kommunerna, inte heller genomförs de alla gånger enligt samma metod inom kommunerna. Ofta uppstår ett akut behov av en familj vilket leder till snabbt genomförda utredningar som inte alltid blir väl motiverade. Grundutbildning av utredda familjer saknas helt, de tillhandahålls inte av den egna kommunen. Länsstyrelsen Norrbotten och Norrbottens läns familjehemsförening anordnar ett par utbildningsdagar varje år, till vilka familjerna inbjuds. Socialsekreterarna upplever att det är svårt att få familjerna att delta på dem. Mål Att tillgång till utredda och grundutbildade familjer finns i regionen samt att utredning och grundutbildning genomförs på ett enhetligt sätt, med hög kvalitet. Effekter En enhetlig utredningsmetod inom regionen leder till väl genomförda utredningar. Kvaliteten höjs och beskeden till familjerna blir tydliga och enhetliga; beslutsgrunden blir väl motiverad och skillnader i kvaliteten reduceras. 15

22 Samverkar kommunerna och genomför en gemensam grundutbildning får familjerna den grundutbildning de inte fått tidigare. Deras kompetens blir högre och de får tillfälle att lära känna andra familjer. Finns en bra kunskapsgrund och vet familjerna vad uppdraget innebär, blir det lättare att klara av uppdraget. Handledning, stöd och vidareutbildning Nuläge brister Den största bristen i socialtjänstens arbete är att familjerna mer eller mindre lämnas åt sitt öde efter uppdragets början. Många familjer känner sig bortglömda och upplever att det är svårt att få kontakt med socialsekreteraren när problem uppstår. Detta är, bland familjerna, mest uttalat i Kalix och Haparanda. 16 Socialsekreterarna beskriver att handledningstillfällen och den stödjande verksamheten inte prioriteras, andra arbetsuppgifter får företräde. Dessutom är det inte alltid som det i avtalet anges hur kontakten med socialtjänsten skall fortlöpa under uppdraget. I dagsläget anordnar inte kommunerna i egen regi vidareutbildning för familjerna. Bra utbildningar är svåra att genomföra då deltagarantalet i varje kommun är litet. Istället hänvisas de till Länsstyrelsens och familjehemsföreningens årliga utbildningsdagar. Socialsekreterarna menar att det är svårt för många familjer att resa iväg till exempelvis Luleå för att delta på en utbildning. Mål Målen är: - att erbjuda kontinuerliga handledningstillfällen med hög kvalitet, - att skapa möjligheter till kontakt med socialtjänsten för stöd och rådgivning, samt - att med jämna mellanrum erbjuda utbildningstillfällen med en hög kvalitet och att de anordnas inom Östra Norrbotten. Effekter De positiva effekterna av en väl genomförd handledning och rådgivning samt av återkommande utbildningstillfällen är många. Familjerna blir mer kvalificerade och bättre rustade för att klara uppdragen, vilket minskar risken för omplacering av barnet. Familjerna vet att de får hjälp från socialtjänsten och att det finns någon de kan vända sig till när svårigheter uppstår I avsnittet Brister inom verksamheten och dess orsaker samt i bilaga 1 beskrivs vad som har framkommit i undersökningen som riktas mot familjerna. 17 Vikten av handledning till familjehemmen framkommer i avsnittet Att arbeta som familjehemskonsulent ett exempel. 16

23 Genom att samordna utbildningar skapas ökade förutsättningar att genomföra dem i Östra Norrbotten, vilket torde öka deltagarantalet. På sikt blir familjernas kompetens högre. Att veta att socialtjänsten uppfyller sina åtaganden, vad gäller handledning, stöd och utbildning, bidrar till att göra arbetet mer attraktivt och det kan leda till att fler vill åta sig uppdrag. I längden blir det mer effektivt, såväl kunskapsmässigt som kostnadsmässigt. Familjerna blir bättre rustade för att ta emot barn med svårare problematik. Gemensamma riktlinjer, arvodesbestämmelser och avtal Nuläge brister Riktlinjer och arvodesbestämmelser används inte på samma sätt i de fyra kommunerna. Även upprättandet av avtal skiljer sig åt. I många avtal anges exempelvis inte hur socialtjänsten planerar att genomföra handledning till familjerna. En del socialsekreterare upplever att frågor som rör den ekonomiska ersättningen till familjerna är svåra att hantera. Det handlar exempelvis om bedömning av ersättningsnivån. Många gånger hamnar de i en besvärlig situation med slitningar mellan barnets behov och familjernas ekonomiska krav. Även om samtliga kommuner utgår från Svenska Kommunförbundets rekommendationer vad gäller arvode och omkostnadsersättning händer det att ersättningsnivån skiljer sig åt inom och mellan kommunerna, då dessa är generellt skrivna. Mål Att införa gemensamma riktlinjer och arvodesbestämmelser samt att upprätta avtal i syfte att ge tydligare och mer enhetliga besked inom regionen. Effekter Genom att riktlinjer, arvodesbestämmelser och avtal utformas på ett enhetligt sätt får samtliga familjer i Östra Norrbotten det de är berättigade till, exempelvis vad gäller den ekonomiska ersättningen och besluten blir väl motiverade. Socialsekreterarnas arbetssituation förbättras då de inte hamnar mellan barnets behov och familjernas krav på ekonomisk ersättning. Istället kan de rikta sin uppmärksamhet mot barnet och dess föräldrar. 17

24 FÖRSLAG OCH EFFEKTER AV FÖRSLAGET Nedan presenteras vårt förslag som socialnämnderna i de fyra kommunerna får ta ställning till. Därefter visas några exempel på vad kommunerna i Östra Norrbotten vinner på att tillsätta en gemensam familjehemskonsulent. Förslag Bristen på resurser i förhållande till de behov som finns är ett av de övergripande problemen. Istället för att göra gällande att lösningen enbart handlar om ökade resurser har tanken varit att även lösa problemen inom befintliga ramar, genom effektiviseringar såväl kvalitetsmässiga som kostnadsmässiga. Socialnämnderna i Östra Norrbotten föreslås besluta att en för regionen gemensam familjehemskonsulent anställs. Kommunerna förväntas finansiera tjänsten genom omdisponering av resurserna eller genom nytillskott. Familjehemskonsulenten arbetar med familjehemmen, kontaktfamiljerna och i viss mån även med kontaktpersonerna. Socialsekreterarna arbetar med barnen och deras föräldrar. De arbetsuppgifter som ingår i konsulentens tjänst kommer att överföras från de ordinarie socialsekreterarnas arbetsuppgifter. Dessa arbetsuppgifter bör ingå i familjehemskonsulentens tjänst: - att rekrytera familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner, - att utreda familjehem och kontaktfamiljer, - att erbjuda familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner grund- och vidareutbildning - att handleda och stödja familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner, samt - att utforma gemensamma riktlinjer, arvodesbestämmelser och avtal. Vinster för kommunerna i Östra Norrbotten De positiva effekter som uppnås genom att en för de fyra kommunerna gemensam familjehemskonsulent tillsätts handlar i första hand om kvalitetsvinster. Det handlar även om de effektivitetsvinster och samverkansvinster som på sikt kan nås. Den kvalitetsförbättring som vårt förslag leder till gynnar familjerna, barnet och barnets familj samt handläggarna på de olika förvaltningarna. Förslaget innebär att familjehemskonsulenten arbetar med familjehemmen, kontaktfamiljerna samt kontaktpersonerna och socialsekreterarna arbetar med barnet och dess föräldrar. Denna renodling av arbetsuppgifter innebär att de kan genomföras med högre kompe- 18

25 tens och till högre kvalitet och, som beskrivs längre ned i avsnittet, effektivare. För de placerade barnen förbättras vårdens kvalitet. Socialsekreterarna kan med vårt förslag fokusera arbetet på barnet en arbetsuppgift de enligt socialtjänstlagen är skyldiga att utföra. Arbetsmiljön förbättras för socialsekreterarna med minskad stress som följd. Speciellt tydligt är detta behov i de små kommunerna där socialsekreterarna många gånger tvingas arbeta med samtliga utredningar i ett ärende. Ett av de områden där kvaliteten måste förbättras rör familjernas möjligheter att kontakta socialtjänsten när problem uppstår. De vill ha tillfällen där de kan kontakta socialtjänsten, detta gäller speciellt i Kalix men även i Haparanda. Genom vårt förslag förbättras stödet till dem avsevärt, de får den handledning och vidareutbildning de är berättigade till och som behövs för att hantera de svårigheter som uppstår. Även de placerade barnen gynnas av att arbetet fungerar väl. Effektivitetsvinsterna handlar dels om de kostnadsmässiga vinster som på sikt kan nås, dels om de tidsmässiga vinster som i sin förlängning bidrar till att kostnadseffektivisera verksamheten. Genom att handläggarna fokuserar sitt arbete på barnet och dennes föräldrar och familjehemskonsulenten fokuserar sitt arbete på familjerna kan arbetet bedrivas tidsmässigt effektivare. En större kompetens och inte minst en större rutin skapas för arbetsuppgifterna. De kostnadsmässiga vinsterna handlar om att arbetsuppgifterna som rekrytering och utbildning av familjerna samordnas. De genomförs då till en lägre kostnad. Detsamma gäller upprättandet av avtal och riktlinjer. En annan, mer långsiktig, effekt är att familjehemmen och kontaktfamiljerna kan användas mer effektivt inom regionen. Kostnaderna för bland annat institutions- och HVB-placeringar kan minskas. När kommunerna fullt ut kan nyttja de familjer som finns kan fler placeringar göras inom regionen. Som en naturlig följd av detta kommer mer skattepengar att cirkulera i området. Att öka möjligheterna till samnyttjande bidrar även till att höja kvaliteten i vården, i synnerhet för de ungdomar som behöver komma ifrån sin hemmiljö. Slutligen berörs de samverkansvinster som handlar om att den stränga ekonomin inom Individ- och familjeomsorgen och den minskande befolkningen i regionen gör att samverkan är nödvändig. Det handlar om att gå samman med andra kommuner och skapa förutsättningar för gemensamma tjänster som kan bedrivas effektivare och med högre kvalitet. Dessa villkor gäller även i Kalix som jämfört med de tre mindre kommunerna har större förutsättningar att organisera sin verksamhet på ett mer specialiserat sätt. Exempel på gemensamt tillsatta tjänster finns i regionen, bland annat arbetar en för de fyra kommunerna gemensam familjerådgivare och på det övergripande kommunala planet har en risksamordnare anställts. 19