Blekinge kompetenscentrum

Transkript

1 Blekinge kompetenscentrum Forskning och utveckling inom hälsa, vård och omsorg. Landstinget Blekinge i samverkan med länets kommuner Brukarundersökning av Funktionshinder och Funktionsnedsättningar och dess Stödresurser i Blekinge BUFUS i Blekinge, delstudie 2b, ny mobil teknik Rapport BKC 2015:7 Karin Chamoun Peter Anderberg

2 Brukarundersökning av Funktionshinder och Funktionsnedsättningar och dess Stödresurser i Blekinge BUFUS i Blekinge, delstudie 2b ny mobil teknik 2015 Författare och Blekinge kompetenscentrum FÖRFATTARE: Karin Chamoun och Peter Anderberg KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering är förbjuden utöver vad som avtalats mellan upphovsrättsorganisationer och högskolor enligt avtalslicensen i 13 upphovsrättslagen. BESTÄLLNING: TRYCK: Tryckeriet, Landstinget Blekinge, Karlskrona 1:a tryckningen Printed in Sweden 2015 Rapport BKC 2015:7 ISBN: (tryck) ISBN: (pdf)

3 SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND... 3 SYFTE... 5 METOD... 5 Datainsamling... 5 Deltagande observation och individuella intervjuer... 5 Utlåning av mobil teknik... 6 Etiska aspekter... 6 Urval... 7 Dataanalys... 7 RESULTAT... 7 Användning av smart telefon/surfplatta inom daglig verksamhet... 8 Användning av smart telefon inom rehabilitering, Landstinget Blekinge Användning av smart telefon/surfplatta inom arbetsterapi RESULTATDISKUSSION REFERENSER... 23

4 SAMMANFATTNING Blekinge Kompetenscentrum (BKC), FoU-område funktionshinder, har under 2014 genomfört flera studier inom forskningsstudien BUFUS (Brukarundersökning av funktionshinder och funktionsnedsättning och dess stödresurser i Blekinge). Syftet med studien är att göra en omfattande kartläggning och forskning kring levnadsförhållanden för människor med funktionsnedsättningar i Blekinge. Inom BUFUS undersöks både hur mänskliga (LSS), respektive tekniska (smarta telefoner och surfplattor) stödresurser kan öka och möjliggöra delaktighet och ge förbättrad livskvalitet. I den här delrapporten, BUFUS delstudie 2b, redovisas studien om tekniska stödresurser med deskriptiva beskrivningar utifrån intervjuer och deltagande observationer. Syftet med delstudien är att kartlägga och undersöka användning av ny mobil teknik som stödresurs vid behandling och träning för personer med en funktionsnedsättning som innebär svårigheter med kommunikation och/eller kognition samt hur berörda professioner kan svara upp mot detta behov av stöd. Avsikten har även varit att bidra till att öka kunskapen om användning av ny mobil teknik på detta område. Studien har genomförts inom arbetsterapiavdelningen på rehabiliteringskliniken och Karlskrona rehabcenter i Landstinget Blekinge samt inom daglig verksamhet i handikappomsorgen i länets samtliga kommuner. Målgruppen inom Landstinget Blekinge representerades av arbetsterapeuter, kuratorer, sjukgymnaster samt logopeder. Dessa benämns i rapporten som professioner. Inom kommunernas dagliga verksamhet bestod målgruppen av undersköterskor samt stödpersonal med olika former av yrkesbakgrunder. Dessa benämns i rapporten som stödpersonal. För att öka möjligheten att prova och få erfarenhet av att använda mobil teknik som stödresurs lånade FoU-avdelningen ut smarta telefoner och surfplattor till de verksamheter som var målgrupp för enkäten och som var intresserade Det var för den här delstudien viktigt att undersöka och beskriva vilka erfarenheter och upplevelser professioner, stödpersonal och brukare/patienter hade av användningen av ny mobil teknik som stödresurs utifrån deras perspektiv och kontext. Intervjuer och deltagande observationer genomfördes därför med professioner, stödpersonal samt brukare/patienter, i de verksamheter som ingick i målgruppen. Resultatet av studien visar bl.a. att: Brukare/patienter är ofta vana vid att använda sin egen smarta telefon när de träffar professioner inom hälsa vård och omsorg. Professioner och stödpersonal upplever ett stort behov av kompetensutveckling på området ny mobil teknik. De upplever gemensamma svårigheter med att få tid att 1

5 utveckla sina kunskaper om hur ny mobil teknik kan användas som stödresurs för patienter/brukare. Interaktiviteten mellan människa och teknik ger ofta en positiv upplevelse De ansåg att ny mobil teknik ska finnas tillgänglig i verksamheterna och att det skulle behöva användas mer för att patienter/brukare ska kunna få det stöd i sin vardag som de behöver. Både professioner, stödpersonal och brukare/patienter påtalade behovet av att det finns tillgänglig och välfungerande wifi i verksamheterna För att göra uppdateringar i den smarta telefonen eller surfplattan var professioner och stödpersonal ofta beroende av att kunna koppla upp tekniken till sin privata dator hemma, vilket då fick ske på fritiden. Ekonomiska förutsättningar saknas ofta inom verksamheterna för att betala abonnemang och ladda ner betalappar. Dessutom behöver patienter/brukare ha ekonomisk möjlighet att klara dessa kostnader. Patienter/brukare med framförallt minnesproblematik beskrev att de hade stor nytta av påminnelse-, kalender- och kamerafunktioner för att klara sina vardagsaktiviteter. Det har inneburit att de har fått en struktur i sin vardag och förutsättningar för att klara sig självständigt i långt högre grad än som varit möjligt tidigare. Att ha en närstående som kan hjälpa till när tekniken ställer till problem bedömdes vara en avgörande faktor för en hållbar användning. Inom daglig verksamhet visade det sig att brukarna ofta klarade mer än stödpersonalen kände till eller trodde att de skulle kunna klara. Arbetsterapeuterna upplever en frustration över att deras resurser inte räcker till för att ge det pedagogiska stöd och support till både stödpersonal och brukare som skulle behövas för en lyckad implementering. Studien visar, trots skillnader i diagnos och individuell kontext att mobil teknik, som smarta telefoner och surfplattor, kan möjliggöra en ökad livstillfredsställelse för människor med kognitiva funktionsnedsättningar. 2

6 BAKGRUND FoU-område funktionshinder, Blekinge Kompetenscentrum (BKC), Landstinget Blekinge har under 2014 genomfört en bred undersökning Brukarundersökning av funktionshinder och funktionsnedsättning och dess stödresurser i Blekinge (BUFUS). Syftet var att kartlägga och beforska levnadsförhållanden för människor med funktionsnedsättningar i Blekinge. Studien har undersökt hur stödresurser, mänskliga (LSS), och tekniska (smarta telefoner och surfplattor), kan öka och möjliggöra delaktighet och ge förbättrad livskvalitet. Studien är en uppföljning av två brukarundersökningar: Brukarundersökning Upplevd kvalitet inom LSS insatser daglig verksamhet och särskilt boende samt Brukarundersökning 2010 Upplevd kvalitet in om personlig assistans (Anderberg & Chamoun 2009, 2010). Forskningsstudien BUFUS stödjer det fortlöpande och systematiska utvecklings- och kvalitetssäkringsarbetet i FoUavtalet mellan Landstinget Blekinge och Blekinges fem kommuner. I BUFUS delstudie 1 redovisas undersökningen av mänskliga stödresurser (LSS). BUFUS delstudie 2a och 2b behandlar hur ny mobil teknik som smarta telefoner och surfplattor kan utgöra ett stödsystem för människor med funktionsnedsättningar som innebär svårigheter med kommunikation och kognition. Delstudie 2a redovisar resultatet av en inledande samt en uppföljande enkätundersökning på området tekniska stödresurser. Den här delstudien, delstudie 2b, redovisar professioners, stödpersonals och brukares/patienters erfarenheter och upplevelser av att använda mobil teknik som stödresurs. Delstudie 2b har genomförts inom arbetsterapiavdelningen på rehabiliteringskliniken och Karlskrona rehabcenter, primärvården, Landstinget Blekinge samt inom daglig verksamhet i handikappomsorgen i länets samtliga kommuner. Avsikten har varit att bidra till att öka kunskapen om användning av ny mobil teknik som stödresurs i vardagen för personer med funktionsnedsättning. Men dessutom var syftet att undersöka hur professionerna, främst arbetsterapeuter, sjukgymnaster, logopeder samt stödpersonal inom boende och daglig verksamhet, kan svara upp mot behovet av stöd för kommunikation och kognition. Studien syftar även till att lägga grunden för en kommande brukarundersökning inom området. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, (LSS) 1993:387 5, säger att varje landsting och kommun ska svara för att jämlikhet, levnadsvillkor och delaktighet för människor med funktionsnedsättning främjas. FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning säger att tillgången till hjälpmedel som bidrar till att människor med funktionsnedsättning blir mer oberoende i sitt dagliga liv och kan utöva sina medborgerliga rättigheter ska garanteras. Smarta telefoner och surfplattor ingår vanligtvis inte i ett hjälpmedelssortiment. Borg, Larsson och Östergren, 2011 menar därför i sin studie att de personer som har behov av mobil teknik som hjälpmedel för kommunikation och/eller kognition diskrimineras, såvida detta hjälpmedel inte kan tillhandahållas till en för brukaren rimlig kostnad. FNs konvention gäller både nationellt och internationellt men innebär stora svårigheter för framförallt länder med svag ekonomi. En icke diskriminerande syn på FNs konvention skulle kunna möjliggöra implementering och utvärdering av policys som tillförsäkrar jämlik tillgång till moderna hjälpmedel som kan öka en människas delaktighet som medborgare. 3

7 Forskningen konstaterar att kunskaper om ny teknik behöver utvecklas och integreras i rehabiliterings- och habiliteringsarbetet för att i samarbete med den som har en funktionsnedsättning utveckla och anpassa den teknik som behövs (Aftel, Freeman, Lynn & Mercer, Roos, 2011). Det är inte självklart att använda smarta telefoner och surfplattor i arbetet inom hälsa, vård och omsorg. Det kan uppstå hinder beroende på olika faktorer som t.ex. sekretessregler, teknikovana eller bristande teknikstöd i organisationen. Implementering av nya behandlingsmetoder och rutiner i vardagsarbetet tar också tid och energi. Medarbetare behöver ta till sig kunskap, skapa rutiner och ta reda på eller formulera nya policys (Nilsen, 2010). Att ta steget att använda mobil teknik inom hälso- och sjukvård innebär att det krävs ett nytt sätt att tänka och ny kunskap för professioner, speciellt inom rehabilitering, habilitering, handikappomsorg samt för sjukvårdens och kommunernas IT- enheter (Roos, 2011). En studie av De Joode et. al. (2012) visar att om en implementering av användning av mobil teknik ska lyckas inom klinisk praktik beror på vilka förväntningar, önskemål och attityder som finns hos alla inblandade parter. I det här fallet professioner som arbetade med kognitiv rehabilitering samt potentiella användare. Det beror även på vilka kunskaper dessa grupper har och hur mycket support de behöver. Det visade sig att få av de professionella hade använt mobil teknik som behandling av kognitiva problem oavsett om de var vana vid att använda tekniken för egen del eller inte. När de tillfrågades om de tyckte att mobil teknik skulle vara standard att användas inom rehabilitering svarade alla tillfrågade att de var positiva till detta. De flesta ansåg också att mobil teknik hörde till det moderna livet och därför skulle ingå i behandlingen på en rehabiliteringsklinik samt att det kunde öka patienternas självständighet. De som var mest positiva var de som hade erfarenhet av mobil teknik för egen del. Teknikproblem, beroende på bristande teknikstöd i organisationen, kan uppta orimligt mycket tid för behandlare och stödpersonal när de ska integrera ny teknik i träning/behandling av en brukare/patient. Lindqvist (2012) visar i sina resultat att det är av stor vikt att personen med en funktionsnedsättning kan känna sig trygg och kunna lita på att tekniken fungerar. Författaren poängterar att om användandet ska bli hållbart krävs att en stödperson finns med som coach och support tills användaren känner kontroll över den funktion som kan ge det stöd som behövs. Detta förutsätter att behandlare/stödpersonal har haft möjligheter att själva vara säkra på tekniken innan den introduceras för den potentiella användaren. För att uppnå en hållbarhet i användandet är det också viktigt att beakta att människor med intellektuella funktionshinder har egna individuella önskemål och behov och ska ha möjlighet att fatta beslut efter sin individuella förmåga (Devi, 2013). Ett hjälpmedel kan vara användbart i behandlarens eller stödpersonens ögon men det avgörande är att individen själv upplever användbarheten. Brukarens egna mål i sin vardagskontext på längre sikt avgör hjälpmedlets användbarhet för en specifik individ (Lindqvist, Larsson, Borell. 2013). Ny mobil teknik förknippas oftast med ökad tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning. Men den kan också skapa en social exkludering beroende på användarens sociala, kulturella och ekonomiska situation (Foley & Ferri 2012). Författarna menar att det finns behov av att designa om tekniken och hitta alternativa användningsmöjligheter för att göra den tillgänglig för alla och inte endast för vissa människor med specifika förmågor och förutsättningar. Vi bör tänka på tekniken som ett globalt, tillgängligt och inkluderande koncept, teknik för människor. 4

8 Intresset för datorbaserade hjälpmedel ökar för människor med kognitiva funktionsnedsättningar och deras närstående (Lindqvist & Borell 2010). Ny mobil teknik har blivit betydelsefullt som en innovativ möjlighet till olika former av stöd i vardagen. Flera studier på området beskriver hur personer som använt smarta telefoner som kognitivt stöd upplevde ökad självständighet samt att de återfick kontroll över sitt liv. Detta ökade även möjligheterna att utföra aktiviteter de inte vågat tidigare (Hammel, 2003, Lindqvist, 2012, Roos, 2011, Wennberg & Kjellberg, 2010). En studie visade att personer med kognitiv funktionsnedsättning som blev introducerade i att använda informations- och kommunikationsteknologi blev mer aktiva och tog fler egna beslut och även kommunicerade dessa (Näslund & Gardelli, 2013). Resultatet från en annan studie beskriver att personer med intellektuella funktionshinder tycker att de har ökat sin delaktighet i dagliga aktiviteter med hjälp av ett bärbart kognitivt hjälpmedel. De flesta upplevde ökade möjligheter i sitt dagliga liv och en översikt över de aktiviteter de skulle utföra. De hade inte utfört fler aktiviteter men kunde utföra sina aktiviteter mer självständigt och hade exempelvis kunnat påbörja en aktivitet självständigt och även organisera sina dag- och veckoaktiviteter (Wennberg & Kjellberg, 2010). SYFTE Syftet med studien är att kartlägga och undersöka användning av ny mobil teknik som stödresurs vid behandling och träning för personer med en funktionsnedsättning som innebär svårigheter med kommunikation och/eller kognition samt hur berörda professioner kan svara upp mot detta behov av stöd. METOD BUFUS delstudie 2b har en kvalitativ, deskriptiv ansats. För att komplettera de genomförda enkät-undersökningarna, som redovisas i BUFUS delstudie 2a, var det viktigt att både berörda professioner och patienter/brukare fick samtala om sina erfarenheter av att använda mobil teknik som stödresurs utifrån sina olika perspektiv och kontexter. Datainsamling Deltagande observationer och intervjuer har genomförts i daglig verksamhet inom handikappomsorgen i två kommuner samt inom rehab både i slutenvård och i primärvård. Deltagande observation och individuella intervjuer Deltagande observationer har genomförts i dagliga verksamheter inom handikappomsorgen i länet samt intervjuer med medarbetare i handikappomsorgen, på arbetsterapiavdelningen på Blekingesjukhuset, samt på Karlskrona rehabcenter, primärvården Blekinge. Olika metoder för muntlig informationsinsamling från medarbetare har genomförts för att ge en fördjupning i den här studien. Deltagande observation har genomförts vid 6 tillfällen inom 5 olika 5

9 dagliga verksamheter i handikappomsorgen samt vid två tillfällen i en verksamhet inom BLS. Individuella intervjuer har genomförts med tre medarbetare inom Landstinget Blekinge samt en medarbetare inom handikappomsorgen. De teman/frågor som har tagits upp har grundat sig på hur ny mobil teknik kan användas som stödresurs vid behandling och träning för personer med funktionsnedsättning inom kommunikation eller kognition och hur det har fungerat. Utlåning av mobil teknik Möjligheten för målgruppen att prova och få erfarenheter av hur mobil teknik kan användas som stödresurs för personer med funktionsnedsättningar inom området för kommunikation och kognition behövde ökas. Därför erbjöds de verksamheter som hade deltagit i den inledande enkätundersökningen (se BUFUS delstudie 2a) att låna smarta telefoner och surfplattor via FoU, BKC, Landstinget Blekinge. Berörda avdelningschefer inom Landstinget Blekinge samt enhetschefer för daglig verksamhet i länets kommuner kontaktades och informerades om möjligheten att låna mobil teknik. Utlåningen skedde i takt med att önskemål kom in till den som genomförde studien. Ett avtal hade formulerats av den som genomförde delstudien. De som var ansvariga för respektive verksamhet skrev på avtalet vid utlåningen. Lånetiden avtalades för 3 månader i taget och en muntlig avstämning har genomförts efter varje tremånadersperiod. De medarbetare som arbetade i verksamheterna som lånade mobil teknik, informerades om att lånet innebar att de skulle delta i en omfattande forskningsstudie, Brukarundersökning av funktionshinder och funktionsnedsättning och dess stödresurser i Blekinge (BUFUS). De informerades även om syftet med den del i forskningsstudien som de skulle delta i. Det var under lånetiden möjligt att byta ut den mobila teknik man hade lånat, för att t.ex. prova en annan modell, i mån av tillgängliga smarta telefoner/surfplattor. Samtliga verksamheter hade möjlighet att meddela önskemål om antal surfplattor respektive smarta telefoner man ville låna samt vilka modeller man ville prova. Samtliga verksamheter fick låna det antal man hade önskemål om men det var inte möjligt att tillgodose samtliga önskemål om modell. De modeller av smarta telefoner som lånades ut var iphone5, iphone 4, Samsung Galaxy S3, Sony XperiaV, Sony Xperia Zultra, HTC Desire C. De surfplattor som lånades ut var ipad Air och Samsung. De flesta verksamheterna hade önskemål om att låna iphone och ipad. Ett SIM-kort för internetanvändning samt kontantkortsladdning på 1GB med ett års giltighet följde med lånet. Totalt 16 surfplattor och 14 smarta telefoner lånades ut under tiden för BUFUS. Etiska aspekter Etikansökan för studien är godkänd av etikprövningsnämnden i Lund. Personuppgifter hanteras enligt PUL och papperskopior förvaras omärkta och inlåsta. Materialet redovisas helt avidentifierat, men det framgår i rapporten att det är i Blekinge Län som informanterna arbetar. Länet är litet och det är möjligt att medarbetare inom olika verksamheter kan uppleva sig utsatta och känna igen sig i citat och resultat. 6

10 Urval Urvalet är ett selekterat urval av medarbetare inom Landstingets rehabiliterings och habiliteringskliniker, samt medarbetare inom daglig verksamhet, handikappomsorgen i länets fem kommuner. Dataanalys Under deltagande observationer i daglig verksamhet har den som genomförde observationen antecknat vad som skedde och sades under observationen för att därefter analysera, kategorisera och sammanställa anteckningarna. Det som sades under de deltagande observationerna i daglig verksamhet var inte mer än att det utan svårighet kunde antecknas. Att spela in under observationen bedömdes kunna distrahera brukaren i en situation då de behövde fokusera på aktiviteten. Under de deltagande observationerna inom Landstinget Blekinge spelades samtalen in efter överenskommelse med behandlare och patient. Eftersom mötet mellan dessa bestod av samtal om och uppföljning av olika strategier för att klara sin vardag var det av betydelse att få med samtalen i sin helhet. Inspelningarna har transkriberats, analyserats och kategoriserats. De individuella intervjuerna med medarbetare inom Landstinget Blekinge och handikappomsorgen i länet har hanterats på samma sätt. Därefter har de kategoriserade resultaten sammanställts och redovisas i rapportens resultatdel. RESULTAT Resultatet redovisas nedan som fallbeskrivningar och berättelser för att återge observationer och intervjuer. Avsikten är att förmedla berörda personers upplevelser och erfarenheter av behov, möjligheter och hinder i samband med användandet av ny mobil teknik som stödresurs. Gemensamma faktorer, oberoende av verksamhet eller person, kunde konstateras vid analys av resultatet. Gemensamma behov större tillgång till mobil teknik ökad kunskap fungerande och tillförlitlig wifi teknisk support ekonomiska resurser Erfarenheter av utvecklingsmöjligheter aktivitetsnivå aktivitetsutförande intresseområden/engagemang 7

11 vardagsstruktur självständighet sänkning av stressnivå kommunikation/sociala kontakter Användning av smart telefon/surfplatta inom daglig verksamhet Inom daglig verksamhet använder brukarna oftast surfplatta för att spela spel, lyssna på musik eller söka efter sina intresseområden på internet, d.v.s. för vila och avkoppling. Interaktiviteten vid användningen av en surfplatta kan ge brukaren en positiv upplevelse av respons, surfplattan svarar s.a.s. på tilltal. De kan även ge en känsla av att lyckas, ha roligt och att uppleva självständighet. Surfplattan inbjuder också mer till att sitta tillsammans under användningen jämfört med att användadator. Med ett ökat pedagogiskt stöd skulle användningen kunna bidra till en ökad individuell förmåga riktad till en individs personliga behov. Deltagande observationer inom daglig verksamhet i handikappomsorgen, Blekinge För att komplettera enkätundersökningen besökte den person som genomförde undersökningen några dagliga verksamheter samt primärvården i Blekinge för att delta i aktiviteter när brukare använde smart telefon eller surfplatta. Daglig verksamhet 1 och 2 hade lånat mobil teknik men daglig verksamhet 3, 4 och 5 finns i en av de kommuner som valde att inte låna mobil teknik via FoU, Blekinge kompetenscentrum. Dessa hade haft möjlighet att köpa egna surfplattor till sina verksamheter. Daglig verksamhet 1 I den här dagliga verksamheten gjordes två besök. Vid den första observationen medverkade en brukare, en stödpersonal samt deltagande observatör. Verksamheten hade lånat 2 surfplattor av modell Samsung via FoU, BKC, Landstinget Blekinge. I den ena hade SIM-kortet fastnat i fel läge då det sattes in i surfplattan och den hade därför inte använts. Verksamheten har trådlöst internet som enligt personalen inte fungerar så bra. Det var två brukare som använde surfplattan. Den ena brukaren använde plattan för att hitta pysselidéer och -instruktioner på Youtube som hen sedan kunde följa på egen hand. Brukaren tyckte att hen har lärt sig bra och nu själv skulle kunna instruera andra i att göra samma sorts pyssel. Hen tyckte att plattan var trög och påpekade att den ipad som familjen hade hemma var mycket snabbare. Personalen berättade att man i den här dagliga verksamheten hade jobbat en del med bilder och att några brukare deltog i fotogrupper. De provade nu att ta selfies vilket uppskattades mycket. Stödpersonalen berättade att hen tyckte att det var positivt att använda bildprogram och att det fanns möjligheter att lägga in olika effekter och som uppskattades av brukarna. Hon menade att användandet av en surfplatta var mer engagerande än en dator som är mer isolerande. När någon av brukarna använde surfplattan satt de kvar i gruppen vilket medförde att de som satt bredvid också blev engagerade. Vid andra besöket deltog två brukare varav den ena var samma brukare som sist. Ingen stödpersonal närvarade. Det visade sig att plattan inte var laddad men brukaren letade reda på 8

12 laddare och förlängningssladd och löste problemet. Hen visade sina sökningar på Youtube sedan förra besöket. Den andra brukaren deltog inte aktivt men följde med och lyssnade intresserat. Daglig verksamhet 2, autismavdelning Den planerade observationen blev istället ett samtal mellan en stödpersonal och deltagande observatör. Det fanns 4 brukare på avdelningen men de hade inte förmåga att delta i ett möte med en person som de inte kände. Autismavdelningen hade lånat en surfplatta av modell Samsung via FoU, BKC, Landstinget Blekinge. Stödpersonalen berättade att 3 av de 4 brukarna använde surfplattan och att den bl.a. användes som belöning när någon av brukarna hade klarat en arbetsuppgift. En stödpersonal var oftast med i rummet vid användningen av surfplattan men lade sig inte i om det inte behövdes. Ett resultat var att personalen nu kunde sitta bredvid den brukare som för tillfället använde plattan trots att brukaren inte tyckte om kroppskontakt. Stödpersonalen berättade hur brukarna använde surfplattan för sina individuella behov. Brukare 1 använde pedagogiska träningsuppgifter för inlärning av klocka, matematik, pussel samt för att träna finmotorik och tålamod. Brukare 2 hade problem med att våga använda sina händer och höll dem därför tryckta mot bröstet. Brukaren satt en dag i gemensamhetsrummet och höll för öronen med händerna. Stödpersonalen satt i soffan och testade spel på surfplattan. Brukaren reagerade så småningom på ljuden från plattan när något spel lyckades och tog efter en stund bort händerna från öronen och kom närmare för att se vad det var. En tid därefter började hon använda plattan själv och klarade att röra den med händerna. Hen klarade sedan användningen av surfplattan självständigt och hittade det hen vill läsa eller göra, mestadels spel. Stödpersonalen menade att det skulle kunna gå att utveckla användandet av plattan så att brukaren skulle kunna sköta några skrivuppgifter. Brukare 3 tyckte om att titta på specifika Youtube-klipp och blev då lugn. Hen hade udda intressen, t.ex. att lärde sig ovanliga djur och deras beteende. Hen lärde sig själv och satt mest ensam med plattan. Hen lärde sig också olika språk med hjälp av plattan t.ex. en del engelska, kinesiska, indiska samt ett afrikanskt språk. Vid uppföljning av brukare 2 ett par månader senare hade verksamheten återlämnat Samsungplattan och istället köpt en ipad. Den utveckling som skedde bestod i att när ett spel avbröts av reklam ropade hen nu på personal för att få hjälp att stänga av reklamen och det hände även att hen nämnde stödpersonalen vid namn. Hen hade aldrig tidigare påkallat hjälp och aldrig nämnt någon vid namn. Daglig verksamhet 3, autismavdelning Deltagare vid observationen var en brukare, två stödpersonaler samt deltagande observatör. Verksamheten hade två ipad och det var fyra brukare som använde dessa. Den brukare som var närvarande vid det här tillfället hade en autismdiagnos och talade inte. Hen hade använt ipad i ca två år som pausaktivitet. Innan hen hade tillgång till surfplattan brukade hen sitta och rita vilket hände då och då fortfarande. 9

13 Brukaren vill sitta ensam i ett rum vid användandet. Under vårt samtal höll hen händerna för öronen. Hen verkade inte notera att observatören kom in i rummet tillsammans med stödpersonalen. Hen hälsade inte tillbaka när observatören hälsade och visade inga tecken på att reagera när stödpersonalen berättade hur brukaren använde surfplattan. Men det visade sig att brukaren följde med i samtalet eftersom han då reste sig upp och kom fram för att visa observatören vad hen tittade på i surfplattan och visade de alternativ hen hade på musikvideos och filmer som hen brukade titta/lyssna på. En av stödpersonalen som hade känt brukaren sedan en längre tid hade gjort iordning en pärm med bilder på det som brukaren var intresserad av. Brukaren använde själv pärmen när hen ville få tips om vad hen skulle ta fram på surfplattan. De svårigheter brukaren hade var att stänga av ett program och öppna ett nytt. När hen t.ex. tittade på Youtube klarade hen att byta mellan olika musikvideos eller filmer. Brukaren hade ingen egen surfplatta men personalen berättade att de skulle be föräldrarna att köpa en. Daglig verksamhet 4 Deltagare vid observationen var en brukare, en stödpersonal samt deltagande observatör. Verksamheten hade köpt in en ipad som flera brukare använde. Den brukare som deltog vid observationen hade inte något tal men kommunicerade mycket långsamt med tecken. Användandet av surfplattan ersatte inte någon annan aktivitet utan hade blivit ett komplement i både fritids- och träningssyfte. Brukaren och stödpersonalen brukade sitta ensamma tillsammans med surfplattan 2-3 morgnar per vecka. Brukaren var beroende av lugn och ro när hen använde surfplattan. Syftet med användandet var att brukaren skulle ha en sysselsättning som hen tyckte var rolig samt att träna finmotorik händer/fingrar och att bibehålla fokus. Brukaren behövde hjälp med att starta surfplattan och med att leta reda på vad hen ville göra. Brukaren visade observatören att hen brukade lägga pussel, spela spel och Memory tillsammans med stödpersonalen. Brukaren använde även en app där hen ritade och åstadkom toner. Stödpersonalen påtalade behovet av handledning för stödpersonalen i verksamheten för att använda surfplattan och de appar som de hade fått tips om av arbetsterapeuten. Hon hoppades också att de skulle få fler plattor så fler brukare kunde få tillgång till dem. Stödpersonalen berättade att det ibland uppstod avundsjuka mellan brukarna när de tyckte att någon av dem fick använda surfplattan mer än andra. Stödpersonalen berättade att hon inte visste hur internetuppkopplingen i verksamheten fungerade. Det fanns totalt tre surfplattor i den här kommunen och dessa var synkroniserade vilket gjorde att de appar eller program som någon verksamhet hade lagt in eller tagit bort i sin platta spreds till övriga två plattor. Detta skapade viss förvirring när de som inte hade lagt in nya funktioner skulle använda surfplattan. Nya program eller appar visade sig på skärmen eller inlagda funktioner kunde plötsligt försvinna. Daglig verksamhet 5 Deltagare vid observationen var en stödpersonal, två brukare samt deltagande observatör. I den dagliga verksamheten fanns tre grupper med sju brukare i varje grupp som samsades om den ipad som hade köpts in till verksamheten. Användandet av surfplattan ersatte inte någon annan aktivitet utan innebar en ny aktivitet. Den grupp på tre brukare som deltog i den här gruppen just den här dagen fick använda surfplattan minuter/brukare en gång/vecka. Den här dagen var en av dem sjuk vilket gjorde att de andra två fick möjlighet att använda surfplattan en lite längre stund. En stödpersonal brukade alltid sitta tillsammans med brukarna vid användandet för 10

14 att hålla tiden för att alla skulle hinna använda den. Surfplattan användes endast som avkoppling. Den stödpersonal som deltog berättade att brukarna hade vant sig vid att bara ha surfplattan för nöjes skull och att de inte tyckte om att någon ställde krav på användandet i pedagogiskt syfte. Brukare 1 brukade lyssna på sång och musik från Astrid Lindgrens filmer på Youtube och brukade sjunga med i sångerna. Stödpersonalen berättade att brukaren inte klarade att starta surfplattan för att leta reda på det hen ville se och höra. När stödpersonalen som deltog vid observationen fick ett telefonsamtal och gick ut ur rummet började brukaren själv att bläddra mellan bildsymbolerna för olika sånger och valde och bytte utan problem sång flera gånger. När stödpersonalen kom tillbaka blev hon väldigt förvånad över att brukaren hade kunnat byta musik. Brukaren fortsatte att ta fram olika sånger på surfplattan. Stödpersonalen blev återigen förvånad eftersom hon inte visste att brukaren kände till de sånger som hen tog fram. Men eftersom brukaren kunde sjunga med i sångerna var det uppenbart att hen hade lyssnat på dem flera gånger tidigare. Brukare 2 får sedan sin tur med plattan. Hen ville spela ett spel och valde att utföra de delar i spelet som hen redan tidigare har gjort och visste att hen kunde klara. Brukaren löste uppgifterna vid första försöket och var väldigt nöjd med att känna igen momenten och att klara dem. Brukaren berättade att hen även brukade lyssna på musik. Efter att ha löst några av uppgifterna i spelet tappade hen fokus på uppgiften och lämnade därför tillbaka plattan till brukare 1. Användning av smart telefon inom rehabilitering, Landstinget Blekinge Att hitta en strategi och struktur i vardagen innebär upplevelse av att återta kontrollen i sitt liv och bidrar till att sänka stressnivån och upplevelsen av tillkortakommanden och misslyckanden med att t.ex. komma ihåg aktiviteter och passa tider. Att ha kontinuerligt stöd av behandlare och någon närstående har stor betydelse för ett hållbart användande. Fallbeskrivning 1, arbetsterapi, primärvården Deltagare i observationen var en arbetsterapeut, en patient samt en deltagande observatör. Arbetsterapeuten har lånat en iphone 5 samt en ipad surfplatta via FoU, BKC, Landstinget Blekinge. Syftet var att prova hur ny mobil teknik kunde användas vid träning/behandling av patienter med svårigheter med kommunikation eller kognition. Patienten hade efter lång tids sjukskrivning för utmattningssyndrom fått en demensdiagnos. Hen remitterades till arbetsterapeuten redan innan hen fått sin demensdiagnos, men då p.g.a. utmattningssymptomen och stresskänslighet. Arbetsterapeut och kurator gjorde bedömningen att den typ av glömska som patienten uppvisade inte stämde med utmattningssymptom. Hen remitterades då till minnesmottagningen där demenssjukdom i tidigt stadium konstaterades. Besöken hos arbetsterapeuten återupptogs därefter. Patienten hade stora problem med att hitta strategier för att klara vardagen och kom inte ihåg vad hen skulle göra eller var hen hade lagt saker, hittade inte i byrålådor och köksskåp. Arbetsterapeuten berättade att patientens glömska blev så allvarlig att hen inte klarade någonting i sin vardag. Hen kom inte ur sängen, var trött, deprimerad och visste inte vad hen skulle göra med sin dag, allt var kaos. För att få tillgång till funktioner som skulle kunna ge stöd för att hitta en strategi och skapa struktur för att klara sin vardag bytte patienten efter rådgivning med arbetsterapeuten ut sin gamla mobiltelefon mot en 11

15 iphone. Patienten beskrev själv att det har varit en process. Det som var av avgörande betydelse var kameran, påminnelsefunktionen, anteckningsfunktionen och diktafonen. Hen fick hjälp av arbetsterapeuten att lägga de viktigaste apparna på första sidan i sin iphone. Arbetsterapeuten berättade att de började med att jobba med kameran. Patienten kom inte ihåg vad som behövde köpas till hushållet (matvaror, förbrukning), vilken sort av en vara hen brukade köpa och hittade inte rumsligt när hen kom till affären. Patienten började fotografera de varor hen hade hemma men som behövde förnyas och kunde då använda bilderna i sin iphone som minnesstöd i affären. Påminnelsefunktionen blev nästa steg. Patienten säger, citat: jo, det är ju det här är ju jättebra med påminnelserna. Man kan ju skriva in hur många som helst jag har ju bara den knappen att trycka på, sen kan jag ju gå in och se vad det är jag har t.ex. vad jag ska komma ihåg och handla eller andra tider och så. Hen tyckte att det var lätt att lägga in påminnelserna och att komma ihåg hur det ska utföras från gång till gång. Arbetsterapeuten påpekade att patienten inte missade sina tider på mottagningen längre. Citat: när du kom till mig så var ju allting huller om buller, för då hade vi inte fått nån diagnos ingenting hade hänt och allting precis allting du skulle göra hemma var ju riktigt snurrigt. Hen använde även anteckningsfunktionen och diktafonen. Citat: t.ex. om jag är ute och promenerar och jag kommer på någonting som ja, det måste jag nog göra eller det måste jag skriva upp då pratar jag in det. Resultat Patienten behöver inte bildminnet vid inköp längre utan använder anteckningsfunktionen istället. Arbetsterapeuten och patienten var överens om att stressnivån har minskat och att kaoset har lagt sig. Arbetsterapeuten berättade, citat: idag sitter du så mycket lugnare framför mig än när vi började. Patienten har nu ett digitalt schema som arbetsterapeuten till en början skrev ut för att hen skulle kunna använda det, men hen klarar nu att endast ha det tillgängligt digitalt. Patienten berättade att hen känner sig mycket lugnare nu. Arbetsterapeuten påpekade att det lyckade resultatet beror mycket på att patienten har varit handlingskraftig och klarat att utföra det som de har pratat om på mottagningen. Hen har tagit med sig instruktionerna hem och kunnat genomföra uppgifter enligt instruktionerna. Att vardagen fungerar så pass bra nu beror till stor del på schemat. Patienten berättade att tillvaron bara var stress innan hen hade schemat och funktionerna i sin iphone. Citat: skulle jag göra någonting så blev jag bara stressad och nej det blev inget vettigt liksom. Hen klarar nu själv att samla appar som passar ihop i mappar och har det viktigaste på första sidan i sin iphone för att hitta snabbt och enkelt. Hen har köpt en mindfulness app och lagt in påminnelser i den om när det t.ex. är dags för en meditation- eller yogastund. Patienten får, när det behövs, hjälp av sin dotter som bor på samma ort. Det som kan vara svårt med användandet av iphone tycker hen är uppdateringar som behöver göras och när det då inte finns till-räckligt utrymme. Hen tycker också att påminnelsesignalen är för kort och att det är lätt att missa den. Fallbeskrivning 2, primärvården, Landstinget Blekinge Observationen 2 skedde i samma verksamhet som observation 1. Deltagare i observationen var en arbetsterapeut, en patient samt en deltagande observatör. Patienten hade en allvarlig stressreaktion och var sjukpensionär. Hen hade hittills träffat arbetsterapeuten under ca 6 månader. Från början var hen mycket ledsen och oerhört stressad under samtalen eftersom hen 12

16 inte hade kontroll över sin vardag och därför isolerade sig. Hen behövde hjälp att hitta en struktur för att klara sin vardag och en del av detta kunde avhjälpas med funktionerna i den smarta telefonen, android, som hen nyss hade köpt när behandlingen påbörjades. Det enda hen kunde göra med sin smarta telefon var då att ringa telefonsamtal med den. Först gjorde arbetsterapeut och patient ett dagsschema för att strukturera vardagsaktiviteterna. Patienten sa, citat: annars hade jag fortsatt och sprungit runt i lägenheten, alltså det upptog så mycket tid så jag kanske inte kom ut på hela dagen ja ungdomar, tjejer, brukar slänga grejer då, det såg ju nästan ut så när jag hade varit där, för jag tog ju fram allting och sen visste jag inte hur jag skulle. Därefter började arbetsterapeut och patient att träna på att använda kameran för att ta bilder på det hen behövde köpa för att ha med som minnesbilder till affären. I början var det svårt för patienten att hitta minnesbilderna i sin smarta telefon eftersom hen blev stressad av miljön i affären. Hen kom då ofta hem med fel varor. I början tog patienten bilder på vad hen behövde köpa och sedan radera bilderna när inköpet var klart för att inte bli förvirrad av bilder som inte längre behövdes. Hen kunde inte heller fotografera annat, t.ex. sin katt, eftersom de bilderna störde när hen letade efter minnesbilder när hen skulle handla. Patienten har en närstående som stöd om problem av något slag uppstår. När arbetsterapeuten mailar något till patienten mailar hen det även till den närstående för att ha en säkerhetskopia. Resultat De mest frekvent använda funktionerna har blivit kamera anteckningsfunktion, påminnelsefunktion, timer, schema- och en mobilapp för mindfulness. Patienten berättade att det fungerar bra och att hen har stor hjälp av bilderna vid inköp. Patienten experimenterar även själv med sin smarta telefon och har börjat använda anteckningsfunktionen och lärt sig göra fotocollage inför matinköp. Citat: då tar jag veckans reklamblad och så fotar jag det jag behöver, sen skriver jag vilken affär och liksom lite ledord. Det som inte behöver inhandlas så frekvent, eller som inte fanns i reklambladet, skrev hen in i anteckningsappen. Patienten la också in påminnelser i sin smarta telefon som automatiskt visas på skärmen när det är dags för en aktivitet. Om det uppstår något tekniskt problem brukar hen ringa supporten för sitt telefonabonnemang. Patienten berättade att supporten tycker att det är roligt när hen ringer eftersom det inte är många som ställer den sortens frågor. Hen har en analog klocka inlagd i sin smarta telefon eftersom den är lättare att läsa av än en digital. Citat: för det har jag också problem med, tid. För särskilt när jag är stressad då försvinner tiden, för jag lägger all tid till att tänka på liksom hur gjorde jag, var la jag det. Hen använder ofta timern vid matlagning och valde då ett larm som inte ökade stressnivån. Vissa larm påminner hen om arbetet och skapar då panikångest. Patienten har även lagt in en ljussignal till larmet så det dessutom ger en visuell påminnelse. Hen har lagt in olika färger för olika typer av påminnelser/larm. Det har gjort att hen kan ha ljudet avstängt när hen inte orkar med ljudsignaler. Patienten använde ofta en mindfulness-app med olika övningar för att sänka stressnivån. Hen menade att hen aldrig hade kunnat komma så långt med att använda sin smarta telefon om de inte hade börjat med att lägga in ett schema och programmet för mindfulness. Därigenom kunde patienten sänka stressnivån. Hen sa, citat: jag hade sprungit bara fortfarande jag ser det här liksom framför mig hur jag bara springer fram och tillbaka. Användningsområden för smart telefon, sjukgymnastik, primärvården En intervju med en sjukgymnast genomfördes. Verksamheten i primärvården har lånat en iphone 5 via FoU, BKC, Landstinget Blekinge. Den har använts begränsat men det har fungerat bra då 13

17 den har använts. Den sjukgymnast som intervjuades bedömde att en smart telefon var tillräckligt för behovet och att de kunde turas om att använda den. Sjukgymnasten använde sin lånade iphone för att visa något om patienten inte har med sig sin egen. Smart telefon används som stödresurs till patienter som behöver stöd av appen Mindfulness för sin träning, för påminnelsefunktionen för att komma ihåg sin träningstid eller för att skapa vardagsstruktur i syfte att åstadkomma en strategi för att komma igång med träning och kunna förbättra sin hälsa. Sjukgymnasten gjorde sedan uppföljningar av hur ett träningsprogram, i exempelvis mindfulnesss-appen, hade använts sedan förra behandlingstillfället för att se om patienten hade förstått och följt träningsprogrammet som det var tänkt. Resultat: Användningen av smart telefon har medfört en förenkling genom att sjukgymnasterna inte längre behövde skriva lappar till patienterna och rita övningar för hand. Nu kan de tipsa om appar eller specifika delar i appar för olika former av träning. De skickar även påminnelse om behandlingstider till patienter men använder då sina privata smarta telefoner. Det innebär en avlastning för patienter, som av olika anledningar kan ha svårigheter att komma ihåg, att få en sms-påminnelse. Verksamheten hoppas kunna få in sms-funktionen som ett automatiskt påminnelsesystem till patienter inför en behandlingstid i likhet med tandvården. Fallbeskrivning, f.d. patient på strokeenheten, Blekingesjukhuset Intervjun genomfördes vid ett hembesök. Respondenten berättar att hen insjuknade i stroke Efter detta hade hen, förutom fysiska funktionsnedsättningar, stora minnes- och orienteringssvårigheter. Hen var under en tid inlagd på strokeenheten, BLS. Efter utskrivningen fortsatte hen att ha kontakt med arbetsterapeut för att få hjälp med att hitta strategier för att klara aktiviteter i vardagen. Respondenten berättar att minnessvårigheterna fortfarande kvarstår efter 8 år. Hen kommer inte ihåg tider för möten och aktiviteter i vardagen och det är nödvändigt att göra upp en plan för allt som ska göras och följa den punkt för punkt för att det inte ska uppstå kaos. Har svårt att komma ihåg siffror, vänder på siffrorna i t.ex. telefonnummer. Hen har också dålig tidsuppfattning, problem med förändringar och blir förvirrad i nya omgivningar. Respondenten berättar att hen före insjuknandet var mycket aktiv och hade god simultankapacitet vilket nu är omöjligt. Hen skrattar och säger att hen har gott humör och tycker sig ha insikt om sina förmågor respektive oförmågor. Respondenten började träna på att använda Handifon hos arbetsterapeuten på strokeenheten. Därefter använde hen både sin mobiltelefon och Handifonen eftersom hen var van vid funktionerna för påminnelse och timer i denna. Använder sedan drygt ett år endast sin smarta telefon. Eftersom Handiprogrammet kunde läggas in i den smarta telefonen via Hjälpmedelscenter var det en förenkling att bara använda en teknisk lösning. Respondenten har lättare att klara funktionerna för påminnelse och kalender i Handiprogrammet eftersom hen blivit van vid det och har svårigheter att klara att något förändras. Telefonfunktionen är säkrare i Handiprogrammet eftersom man där måste bekräfta telefonnumret då man ringer upp någon. Använder även sms i handiprogrammet. Respondenten har ingen anhörig som har kunskaper för att kunna stötta när det uppstår teknikproblem. Hen kontaktar då arbetsterapeuten ett par gånger per år för att få hjälp med t.ex. 14

18 uppgraderingar. Har också en god vän som har en likadan smartphone och som instruerar om någon ny användbar app då och då och tragglar med hen tills det fungerar. Respondenten berättar att tillgången till arbetsterapeuten och även med tekniker på Hjälpmedelscenter vid behov av hjälp med tekniken är oumbärlig. Hen har fått hjälp att träna in strategier för att klara vardagen på ett nytt sätt. Känner när det är dags för en vilopaus och ser till att ta det då, andra får ta hänsyn. Resultat Respondenten är beroende av att alla tider för olika aktiviteter är inlagda i kalender med påminnelsesignaler. Om hen får ett samtal i sin smartphone antecknar hen informationen för hand och lägger sen in det med text eller talar in det i handiprogrammet i sin smartphone. Använder påminnelse och timer vid matlagning tvätt medicinering tider för möten och andra aktiviteter. Om hen har ett möte sätter hen timern i tre steg: en tid före mötet för att hinna göra sig iordning, en tid när hen ska köra hemifrån samt en tid när mötet ska ske. Arbetsterapeuten har sökt efter en medicinapp som kan fungera men än så länge inte hittat någon som passar riktigt bra. Respondenten lägger in tiderna för medicinering för några månader i taget. Anteckningsfunktionen används för inköpslista och mängder av uppgifter. T.ex. familjens födelsenummer, födelsedagar, matrecept. Om det är mycket som distraherar när något behöver antecknas så talar hon in det med hjälp av inspelningsfunktionen istället. Vid matinköp använder hon en summeringsfunktion för att kunna ha kontroll över summan av kostnaden för de matvaror hon har lagt i varuvagnen. Har problem med vilken sort av en vara som de brukar använda hemma och kommer ofta hem med fel vara. Har inte lärt sig använda kameran än för det här ändamålet och har svårt att tänka sig att ha tålamod med det. Respondenten är mycket intresserad av att gå i skogen och plocka svamp men har ännu inte lärt sig använda GPS. Hen sätter på kompassen och utgår från den plats där hen parkerar bilen, och talar in ett röstmeddelande med information om vilken position den visar. När hen ska hitta tillbaka till bilen öppnar hon kompassen och lyssnar på röstmeddelandet och hittar då tillbaka. Respondenten sammanfattar, citat: Det är i stort alltså det är påminnelser och prata in och skriva in och timer på olika sätt. Och kompassen med Och sen då att man skriver in datum och mediciner och möten och sånt där. Och sen röstanteckningar. Jag har använt den hela tiden sen och jag klarar mig inte utan! Användning av smart telefon/surfplatta inom arbetsterapi En gemensam intervju gjordes med två arbetsterapeuter verksamma inom en av Blekinges kommuner respektive landstinget Blekinge. Intervjun genomfördes i syfte att undersöka inom vilka områden och aktiviteter de hade liknande respektive skilda erfarenheter av att använda mobil teknik som stödresurs. Det visade sig att de hade en gemensam syn på behovet av ökad 15

19 kunskap om hur ny mobil teknik kan användas för att ge stöd till brukare/patienter. Men svårigheten att avsätta tid för detta samt implementering av de nya arbetsrutiner som medföljer utveckling utgör ett hinder, framförallt inom landstingets verksamhet. Interaktiviteten mellan människa och teknik som uppstår vid användningen har en stimulerande effekt både för kommunikativ och kognitiv förmåga. De intervjuade arbetsterapeuterna ser behovet av ett kontinuerligt stöd till brukare/patienter för att användandet ska lyckas och vara hållbart. Behovet av tillgänglig och stabilt fungerande wifi är inte uppfyllt inom de olika verksamheterna. Intervju med arbetsterapeut från strokeenheten, Landstinget Blekinge, samt arbetsterapeut från daglig verksamhet inom handikappomsorgen i en av Blekinges kommuner Två arbetsterapeuter intervjuades gemensamt om hur de använder smarta telefoner/surfplattor som stödresurs för brukare/patienter i sina verksamheter. Arbetsterapiavdelningen har lånat smarta telefoner och surfplattor via FoU, BKC. Den vid intervjun aktuella handikappomsorgen har själva köpt in surfplattor till några av sina dagliga verksamheter istället för att låna. Kunskapsstöd Arbetsterapeuten inom daglig verksamhet bedömde att stödpersonalen i daglig verksamhet skulle behöva lära sig att använda ny mobil teknik för att det ska gå att implementera detta som en fungerande stödresurs. Det finns behov av stöd och kontinuerlig uppföljning för att åstadkomma detta. Hon påpekade att utbildning i sig inte åstadkommer implementering. Under ledning av de tre arbetsterapeuterna som finns i handikappomsorgen i den här kommunen kommer workshops att genomföras 2 gånger/termin med personal i de verksamheter där det finns ipad. Syftet är att kunna ge tips till varandra och gå igenom en app i taget tillsammans. Även uppdragsföreläsningar har börjat ges för brukarnära personal där man går igenom basal kunskap om hur man fotograferar och gör bildspel med musik. Arbetsterapeuten berättar att brukare med autismproblematik har vant sig vid att använda surfplattan för spel vid paus och vila. Det har medfört att det finns ett motstånd mot att träna en specifik förmåga med hjälp av surfplattan. När stödpersonalen är osäker inför användandet finns inte drivkraften att förändra till en mer pedagogisk användning. Arbetsterapeuten är medveten om att hon behöver vara ute mer i de olika verksamheterna och stötta personalen för att de ska börja använda mobil teknik mer och med mer strukturerade metoder. Citat: många fastnar i det här teststadiet, att de testar olika appar, men sen så kommer de inte vidare i hur de ska utveckla det. Men i vardagen är det andra ärenden som måste prioriteras och det finns inte resurser att ge det stöd som krävs. Arbetsterapeuten från strokeenheten berättade att grundkunskapen hade ökat väsentligt hos arbetsterapeuterna på arbetsterapiavdelningen, BLS, under det senaste året. Alla arbetsterapeuter har nu egna smarta telefoner privat men är i olika grad användare och har olika användningsområden. Användbarheten i samband med behandling/träning av patienter beror på inom vilket område man jobbar och vilka funktionsnedsättningar patienterna har. De flesta patienter har egna smarta telefoner. Det är mest äldre patienter eller de som inte är teknikintresserade som har en vanlig 16

20 mobiltelefon och som tycker att det räcker med telefonfunktionen. Hon säger att arbetsterapeuterna nu i ett tidigt skede i behandlingen tar reda på om patienten har en smart telefon och i så fall ser till att de kommer igång med att använda dem igen efter sitt trauma/insjuknande. Hon menar att med mer kunskap är man mer förberedd och vågar ta diskussionen om användningsområden med patienten. Man ser även inom rehab behov av att patienten får fortlöpande stöd för användningen av mobil teknik. Citat: det är jättesvårt annars att skapa en struktur, om man säger att man går in med det som ett hjälpmedel eller en programvara som ett hjälpmedel, patienten kanske har en telefon men behöver hjälp en period att liksom lära sig momenten för att kunna göra använda kalendern och larmen på ett systematiskt sätt. Hon säger att om det stödet inte finns kommer man inte längre med användandet än vad patienten redan klarar av och är självständig i. Hon ger ett patientfall som visar vikten av att ha ett kontinuerligt stöd för att få nytta av en smart telefon som stödresurs: En patient behövde ett hjälpmedel p.g.a. kognitiva svårigheter och arbetsterapeuten bedömde att en smart telefon vore lämpligt att prova som hjälpmedel. Men patienten hade ingen smart telefon. Hen levde på försörjningsstöd och hade därför inte heller ekonomi för att kunna ta sig till sjukhuset tillräckligt många gånger för att få fortlöpande handledning av arbetsterapeuten. Denna hade inte heller resurser att träffa patienten flera gånger i veckan. Detta var en förutsättning för att hen skulle kunna lära sig att använda de funktioner hen behövde eftersom hen hade stora minnessvårigheter. Intentionen lades därför ner. Efter en tid träffade arbetsterapeuten patienten för en ny bedömning. Då hade hen fått en begagnad smart telefon av sin son som nu hjälpte hen en gång i veckan med att lägga in alla viktiga tider i den smarta telefonen. Arbetsterapeuten frågade patienten hur hen gjorde med sin telefon och fick svaret att hen inte kunde berätta om det men kunde visa praktiskt på sin smarta telefon. Patientens son hade lagt in tider för tandläkarbesök m.m. Patienten kunde nu, efter träning och med hjälp av sin son, själv lägga in larm och tider för olika aktiviteter. Det här gjorde att även ekonomin hade förbättrats eftersom hen inte längre fick straffavgifter på t.e.x. sjukhusbesök, som hen tidigare glömde. Den här patienten hade tur som kunde få hjälp att uppnå en ökad självständighet och bättre ekonomi på det här sättet. Men arbetsterapeuten menade att det är ett stort tillkortakommande för landstinget att inte kunna hjälpa en patient till ökad självständighet på rehabiliterings kliniken. Tillgång och användningsområden för ny mobil teknik Den arbetsterapeut som jobbade inom daglig verksamhet berättade att de är tre arbetsterapeuter som delar på en surfplatta. Det har köpts in 8-10 surfplattor till de 18 olika dagliga verksamheter i kommunen. Flera av de yngre brukarna har egna surfplattor. För att kunna göra individuella inställningar och lägga upp en individuellt anpassad struktur och schema i surfplattan skulle varje brukare som har behov av den här tekniken behöva ha en egen surfplatta. Citat: Vi hade gärna jobbat mycket mer med schema och så, struktur kring personer, men då måste de ha tillgång till en ipad, men sen kanske det är fem andra som behöver använda den samma dag. Utan det är mer när någon kommer in med en egen som vi kan gå in. Eftersom inte alla brukare vågar säga vad de tycker används en app där arbetsterapeuten kan skapa olika former av enkäter, ungefär som medarbetarenkäter, så kan de svara i surfplattan. De kan också uppleva att det är lite mer spännande att svara på frågor om t.ex. sin arbetsplats på en surfplatta, samtidigt som arbetsterapeuten kan se hur brukarens motorik och andra rörelsemönster fungerar. Hon berättade också att surfplattan kan stimulera till att personer som annars inte kan samarbeta kan sitta tillsammans och spela spel. 17

21 Arbetsterapeuten från strokeenheten berättade att förutom sina privata och patienternas egna smarta telefoner som mestadels används som stödresurs har verksamheten lånat tre surfplattor samt tre smarta telefoner via FoU på BKC. Hon använder ofta surfplattan då hon ska visa en patient vad denna kan göra i sin smarta telefon för att visa i ett större format först och därefter handleda patienten i använda sin egen smarta telefon. Eftersom surfplattan är större än telefonen och arbetsterapeuten och patienten har varsin teknik att jobba med behöver hon inte heller sitta så nära inpå patienten, vilket denne kan uppleva störande. Ett användningsområde är att med hjälp av mobil teknik få möjlighet att upprätthålla sociala kontakter genom lära sig att lägga in viktiga kontakter i en smart telefon och att ringa telefonsamtal. Många äldre patienter har blivit intresserade och motiverade till att börja använda mobil teknik för att använda bildtelefon (Skype) med barn och barnbarn som reser eller bor långt ifrån. Spelappar kan användas för specifik träning av spatiala och perceptuella förmågor. Förutom detta finns möjligheten att skapa aktivitetsstruktur. Patienten kan lägga in påminnelser och planering av sin dag. Dessa uppgifter kan patienten mejla till sig själv eller närstående som en säkerhetskopia och extra stöd. Arbetsterapeuten berättade om en patient som behövde lära sig att duscha. Hon läste in instruktioner på patientens smarta telefon med pauser för olika moment under duschningen. Patienten tryckte igång inspelningen innan hen gick in i duschen och utförde duschningen enligt instruktionerna. En annan patient tog kort på ett sår hen hade och mejlade det direkt till sårcentrum som hen hade kontakt med. En patient hade problem med att de läkare hen träffade frågade efter medicinlistan men patienten kunde aldrig komma ihåg den. Patienten skrev in medicinlistan i en app för memorering i sin smarta telefon och har tack vare detta även kunnat utvärdera sina mediciner. För att ha en säkerhetskopia av medicinlistan mejlade hen den också till en närstående. Att få tekniken att fungera Inom daglig verksamhet har arbetsterapeuterna avsatt tid för att utveckla sina kunskaper om möjligheterna med att använda ny mobil teknik som stödresurs för brukare med kognitiva och kommunikativa svårigheter. Arbetsterapeuten från daglig verksamhet tycker att Apple har ett bra system med betalkort som man kan köpa för den summa man väljer. Men det systemet finns inte för androida system. Tillgången till wifi anser hon är otillräckligt. I regel finns trådlöst internet i dagliga verksamheter men fungerar ofta bristfälligt, svajigt. I handikappomsorgens boenden finns det inte alltid tillgång till internet. Arbetsterapeuten upplever att det inte är någon som har drivit frågan i boendena och därför har det inte hänt något. Hon menar att det succesivt flyttar in yngre personer i handikappomsorgens boenden och då är risken stor att deras behov av internetåtkomst inte kan mötas. När det gäller daglig verksamhet var arbetsterapeuten och en områdeschef i den aktuella kommunen intresserade av att utveckla användningen av mobil teknik vilket gjorde att mobila bredband började användas där. Men personalen i daglig verksamhet kan inte uppdatera ipad eller iphone om de inte kopplar upp dem mot sin privata mobila 18

22 Appleprodukt eller tar med verksamhetens mobila teknik hem och kopplar upp mot sin privata dator. Arbetsterapeuten från strokeenheten påtalade också problemet med att få tillgång till wifi inom landstinget. Till den mobila teknik som lånats av FoU, BKC användes kontantsurf eftersom man inte fick tillgång till gästinloggningen som är begränsad till inneliggande patienter. I början uppstod frågan kring hur man skulle kunna köpa kontantsurf inom verksamheten. Detta har man löst genom att klassa det som en förbrukningsartikel som betalas årsvis. För att kunna göra uppdateringar eller ladda hem program måste den smarta telefonen/surfplattan tas med hem av respektive arbetsterapeut och kopplas till den privata datorn. Det går t.ex. inte att ladda ner itunes på landstingets datorer, vilket behövs när man använder ios system som iphone och ipad. Information från IT avdelningen säger att itunes stör system Cross (Landstingets datajournalsystem). Det här innebär konsekvenser för de patienter som använder ios system och som är inneliggande på Blekingesjukhuset och som behöver använda mobil teknik i sin rehabiliteringsprocess. Arbetsterapeuten från strokeenheten berättade också att större delen av det hon har lärt sig för att kunna använda ny mobil teknik som stödresurs för behandling/träning av patienter, har hon lärt sig på fritiden. Det finns inte tid att utveckla kunskaperna på arbetstid. Detta bidrar till att endast de riktigt intresserade arbetsterapeuterna har utvecklat de kunskaper som krävs för att handleda patienter. Hon konstaterar också den goda möjligheten med Apples system med betalkort för att kunna köpa appar. Men lägsta summan för ett betalkort är 100: - vilket kan vara för dyrt för patienter som är långtidssjuka. För att köpa appar till en android produkt krävs ett kontantkort och detta har inte verksamheten tillgång till. Men ofta har inte patienterna så god ekonomi och därför är det svårt att motivera dem till att betala för en app innan de vet att den kommer att motsvara behovet. De appar som är gratis medför mycket reklaminslag som är störande och förvirrande för patienter med kognitiva svårigheter. Det finns en del teknisk design som saknas enligt samma arbetsterapeut. Hon skulle gärna se en mer innovativ spelutveckling. En del spel fungerar inte som de ska och verkar inte vara färdigutvecklade. Hon vill se fler spel som utnyttjar potentialen med surfplattorna och exempelvis tvåhandsmanövrering för att få adekvat träning. Hon tycker också att det finns brister i programvaran. Exempelvis tycker hon inte att det finns någon medicinapp som är tillräckligt enkel och som kan fungera med bra påminnelser, och det är svårt att få in bilder i kalendrar vilket kan behövas för att patienten ska få en påminnelse som talar till den visuella förmågan och utgöra ett komplement till det skrivna ordet. RESULTATDISKUSSION Den här studien är en övergripande kartläggning av hur medarbetare och patienter inom rehabilitering, Landstinget Blekinge, respektive brukare inom handikappomsorgen i Blekinges kommuner bedömer och upplever att funktioner som finns i ny mobil teknik. Det gjordes ingen bedömning av hur förutsättningarna såg ut för att de berörda verksamheterna skulle kunna använda smarta telefoner och surfplattor före studien respektive utlåningen av 19

23 smarta telefoner och surfplattor. Det var intresset för att prova hur de skulle kunna användas, som stöd för patienter/brukare med svårigheter med kommunikation- och/eller kognitionsförmåga, som styrde. Några restriktioner eller önskemål om hur tekniken skulle användas gavs inte vid utlåningen. Intentionen var att öka tillgängligheten till mobil teknik och att de medarbetare som inte redan hade kunskap om hur smarta telefoner och surfplattor kunde fungera som stödresurs skulle få möjlighet att bekanta sig med tekniken och de funktioner som skulle kunna vara användbara i sammanhanget. Några verksamheter hade köpt in och använde egna surfplattor både före och under genomförandet av studien vilket gör att det inte finns en tydlig gräns mellan före och efter intentionen. Därför kan man inte av resultatet av den här rapporten dra någon slutsats om utlåningen av surfplattor medförde en ökning av användandet eller ej. Intervjuer och observationer i den här studien visar att smarta telefoner och surfplattor framförallt är användbara som stödresurs för patienter/brukare som har kognitiva svårigheter. Observationerna i primärvårdsverksamheten och intervjun med den f.d. patienten på strokeenheten visade tydligt på möjligheten att skapa en struktur i vardagen, vilket gav en positiv upplevelse av kontroll över livet och därmed ett ökat välbefinnande. Det här har även tidigare studier visat exempel på (Wennberg & Kjellberg, 2010). I likhet med De Joode s et.al. (2012) studie visar BUFUS delstudie 2b att både professioner och brukare/patienter är positiva till att använda smarta telefoner eller surfplattor som stödresurs vid kommunikativa eller kognitiva svårigheter. Det har blivit vanligare att surfplattor finns tillgängliga, inom de verksamheter som är målgruppen för den här studien, men inte i tillräcklig omfattning, enligt de medarbetare som har deltagit. Tillgänglig wifi upplevs ofta bristfällig, eller saknas helt, både i boende och daglig verksamhet inom handikappomsorgen samt inom landstinget. Den här situationen utgör ett hinder i utvecklingsprocessen och skapar frustration för dem som vill utveckla användningen av mobil teknik inom hälsa, vård och omsorg. Inom daglig verksamhet har inte arbetsterapeuterna tillräckliga resurser för att kunna ge det individuella pedagogiska stöd i användningen av mobil teknik till både stödpersonal och brukare som skulle behövas. Följden blir att brukare som med rätt bedömning och stöd i användningen skulle kunna uppnå större självständighet ofta endast använder den mobila tekniken för att spela spel som finns tillgängliga. Förutsättningarna för en implementering och utveckling av användningen av mobil teknik som stödresurs saknas därför på flera punkter (De Joode et. al. 2012). Det som framkommer tydligt i kommentarer, deltagande observationer och intervjuer är: Brukare/patienter är ofta vana vid att använda sin egen smarta telefon när de träffar professioner inom hälsa vård och omsorg. Professioners och stödpersonal upplever ett stort behov av kompetensutveckling på området. De upplever gemensamma svårigheter med att få tid att utveckla sina kunskaper om hur ny mobil teknik kan användas som stödresurs för patienter/brukare. Interaktiviteten mellan människa och teknik ger ofta en positiv upplevelse De ansåg att ny mobil teknik ska finnas tillgänglig i verksamheterna och att det skulle behöva användas mer för att patienter/brukare ska kunna få det stöd i sin vardag som de behöver. 20

24 Både professioner, stödpersonal och brukare/patienter påtalade behovet av att det finns tillgänglig och välfungerande wifi i verksamheterna För att göra uppdateringar i den smarta telefonen eller surfplattan var professioner och stödpersonal ofta beroende av att kunna koppla upp tekniken till sin privata dator hemma, vilket då fick ske på fritiden. Ekonomiska förutsättningar saknas ofta inom verksamheterna för att betala abonnemang och ladda ner betalappar. Dessutom behöver patienter/brukare ha ekonomisk möjlighet att klara dessa kostnader. Patienter/brukare med framförallt minnesproblematik beskrev att de hade stor nytta av påminnelse-, kalender- och kamerafunktioner för att klara sina vardagsaktiviteter. Det har inneburit att de har fått en struktur i sin vardag och förutsättningar för att klara sig självständigt i långt högre grad än som varit möjligt tidigare. Att ha en närstående som kan hjälpa till när tekniken ställer till problem bedömdes vara en avgörande faktor för en hållbar användning. Inom daglig verksamhet visade det sig att brukarna ofta klarade mer än stödpersonalen kände till eller trodde att de skulle kunna klara. Arbetsterapeuterna upplever en frustration över att deras resurser inte räcker till för att ge det pedagogiska stöd och support till både stödpersonal och brukare som skulle behövas för en lyckad implementering. Ovanstående punkter är något som de olika organisationerna och verksamheterna inom hälsa, vård och omsorg aktivt behöver besluta om åtgärder för om det ska fungera och utvecklas. Behovet av teknisk support till de verksamheter som lånade mobil teknik var väntat, men resurser för att kunna tillhandahålla detta fanns inte inom studien. Bristen på teknisk support fick därför bli en del av studiens resultat. Implementering av nya metoder sker inte per automatik även om många medarbetare är intresserade och ser möjligheter och fördelar (de Joode et.al. 2012). Nilsen (2012) tar upp att en lyckad implementering medför att medarbetarna behöver tid för att utveckla kunskap och förändra sitt arbetssätt eller sina arbetsmetoder. Studien visar att medarbetarna upplever att de bl.a. behöver mer kunskap, tid för att utveckla kunskap samt tillgång till mobil teknik och wifi i verksamheterna. Det är tydligt, som Roos (2011) skriver, att det för att ta steget och använda mobil teknik inom hälso- och sjukvård krävs ett nytt sätt att tänka och ny kunskap för professioner, speciellt inom rehabilitering, habilitering, handikappomsorg samt för sjukvårdens och kommunernas IT- enheter. De människor som t.ex. efter en förvärvad hjärnskada möter hälsa, vård och omsorg som patienter/brukare kan sedan tidigare vara vana vid att använda olika former av ny mobil teknik både i yrkeslivet och privat. Både dessa och personer med en medfödd funktionsnedsättning behöver få kontinuerlig handledning och support. Det har under studiens gång blivit allt tydligare att behovet av kontinuerligt individuellt stöd i användandet inte nog kan poängteras, vilket även Lindqvist, Larsson, Borell tar upp i sin studie. Detta förutsätter att behandlare/stödpersonal har haft möjligheter att tillägna sig den kunskap som behövs innan tekniken introduceras för den potentiella användaren. De behöver också ha kunskap om hur de tillsammans med patient/brukare kan utveckla och anpassa denna stödresurs 21

25 för det individuella behovet och uppnå användbarheten i en specifik individs kontext (Lindqvist, Larsson, Borell. 2013, Devi, 2013). Man kan säga att det finns ett positivt och ett negativt utvecklingsperspektiv. Det positiva perspektivet är att kunskapen och användandet troligtvis kommer att mogna under ett antal år framöver. Det mer negativa perspektivet är att det inte handlar om en mognad utan om att de gamla inarbetade strukturerna inom hälsa, vård och omsorg är alltför fasta. Det mest troliga är att vissa verksamheter utvecklar kunskaper och användande av mobil teknik som stödresurs och vissa inte alls, eller i mindre utsträckning. 22

26 REFERENSER Aftel, L., Freeman, M., Lynn, J., & Mercer, W. (2011). App Support: Mobile Software Applications for Individuals With Cognitive and Behavioral Challenges. AOTA, June20, Anderberg, P. (2006). FACE: disabled people, technology and Internet. Diss. (sammanfattning) Lund: Lunds universitet, Lund. Anderberg, P. & Chamoun, K. (2010). Brukarundersökning 2009: upplevd kvalité inom LSS insatser daglig verksamhet och särskilt boende i Blekinge. Karlskrona: Blekinge kompetenscentrum. Anderberg, P. & Chamoun, K. (2010). Brukarundersökning 2010: upplevd kvalité inom personlig assistans i Blekinge. Karlskrona: Blekinge kompetenscentrum. Foley, A. & Ferri, B. (2012). Technology for people, not disabilities: ensuring access and inclusion. Journal of research in Special Educational Needs, FN:s standardregler. Hämtad Hammel, J. Technology and the environment: supportive resource or barrier for people with developmental disabilities? The nursing clinics of North America 38(2003) Lindqvist, E., & Borell, L. The match between experienced difficulties in everyday activities after stroke and assistive technology for cognitive support. Technology and Disability 22 (2010) Lindqvist, E. (2012). Assistive Technology as cognitive support in everyday life: for persons with dementia or stroke. Karolinska institutet, Stockholm. Nilsen, P. (2010). Implementering: teori och tillämpning inom hälso- & sjukvård. Lund: Studentlitteratur AB. Näslund & Gardelli. I know I can, I will try : youths and adults with intellectual disabilities in Sweden using information and communication technology in their everyday life. Disability and Society, 28(1), 2013, pp.28-40). Roos, M. (2011). Smartphone i vardagen. Elektronisk version Hämtad Stockholm Hjälpmedelsinstitutet SFS 1993: Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 23

27 Hämtad Wennberg, B. & Kjellberg A. (2010). Participation When Using Cognitive Assistive Devices from the Perspective of People with Intellectual Disabilities. Occupational Therapy Int. 17, 2010:

28 25