Kriminologiska institutionen

Transkript

1 Kriminologiska institutionen En uppföljning av ett förändrat arbetssätt En studie av butikers upprepade viktimisering som utgångspunkt för brottsförebyggande arbete i Uppsala län D-uppsats i kriminologi Vårterminen 2007 Agnes Alm

2

3 Sammanfattning Den här studien syftar till att följa upp Polismyndigheten i Uppsala läns förändrade arbetssätt mot butiksrån och butiksinbrott. Studien gjordes genom en kvantitativ studie av polisanmälningar och kvalitativa intervjuer med nyckelpersoner. Studien gäller de butiker som ryms inom brottskoden stöld genom inbrott i butik mm och brottskoderna rån mot butik med skjutvapen och rån mot butik utan skjutvapen. Uppföljningen gjordes genom en vertikal jämförelse av brottsnivån i Uppsala län år 2004 med år 2006 samt en horisontell jämförelse av brottsnivån mellan Uppsala län år 2006 och Västmanlands län år Utöver denna kvantitativa jämförelse gjordes intervjuer med butiksägare eller säkerhetsansvariga i butiker som drabbats av brott. I Uppsala län gjordes intervjuer med nyckelpersoner i butiker som utsatts för rån eller inbrott och som tagit del av Polismyndighetens förändrade arbetssätt. Intervjuer i Västmanlands län gjordes med nyckelpersoner från butiker som utsatts för rån eller inbrott utan någon ytterligare avgränsning. Studien visar att det i Uppsala län har skett en minskning av andelen upprepade anmälningar mellan år 2004 och år Det är också en lägre andel upprepade anmälningar i Uppsala län jämfört med Västmanlands län. Fördelningen av anmälningar visar liknande mönster i båda länen samt i Uppsala län över tid. Störst koncentration av anmälningar finns i de närpolisområden där länens stadskärnor ligger. Studien visar genom intervjuer med nyckelpersoner i Uppsala län att 13-punktsprogrammet är uppskattat som utgångspunkt för brottsförebyggande arbete mot butiksrån och butiksinbrott. Det är också mycket uppskattat att initiativet till att införa 13-punktsprogrammet i butiken kommer från polisen. Intervjuer i Västmanlands län visar att intervjupersonerna främst saknar en kommunikation med polisen. Jag är av den meningen att polisen i Uppsala läns förändrade arbetssätt fungerar brottsförebyggande mot vissa typer av gärningsmän, brottsofferstödjande och också fungerar som en väg att skapa en dialog mellan polisen och butikspersonalen. Även om studien inte med säkerhet kan visa att orsaken till minskningen av andelen upprepade anmälningar i Uppsala län beror på Uppsalapolisens förändrade arbetssätt så ser jag mycket positivt till de införda förändringarna. Genom att stödja de som utsatts för brott kan det uppnås både en brottsförebyggande och en brottsofferstödjande effekt. Den teoretiska genomgången i studien visar att en utgångspunkt i en kombination av teorierna Rational Choice, rutinaktivitetsteorin och situationell brottsprevention är av värde för att utforma ett så effektivt brottsförebyggande arbete som möjligt i butiker som försöker skydda sig mot rån och inbrott. 2

4

5 Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 3 INLEDNING PUNKTSPROGRAMMET... 5 SYFTE, FRÅGESTÄLLNINGAR OCH DEFINITIONER... 6 FÖRKLARINGAR TILL UPPREPAD UTSATTHET... 6 DEFINITION AV INBROTT I BUTIK... 7 DEFINITION AV RÅN... 8 DEFINITION AV JURIDISK PERSON... 9 FORSKNINGSETISKA KRAV... 9 BAKGRUND POLISEN OCH BROTTSOFFREN Polisens skyldigheter gentemot brottsoffer UPPSALA LÄN Polismyndigheten i Uppsala län Arbetssätt vid rån och inbrott i butik VÄSTMANLANDS LÄN Polismyndigheten i Västmanlands län Arbetssätt vid rån och inbrott i butik TIDIGARE FORSKNING VIKTIMOLOGI OCH UPPREPAD UTSATTHET TEORI RUTINAKTIVITETSTEORIN RATIONAL CHOICE SITUATIONELL BROTTSPREVENTION METOD OCH MATERIAL URVAL KRIMINALSTATISTIKEN Anmälningar Uppsala län Anmälningar Västmanlands län INTERVJUMETOD INTERVJUSITUATIONEN UTVÄRDERINGAR TILLFÖRLITLIGHET RESULTAT KRIMINALSTATISTIKEN Fördelning mellan närpolisområden Tiden mellan anmälningarna INTERVJUER I UPPSALA LÄN Tema: uppfattning om polisens arbete Tema: 13-punktsprogrammet och säkerhetscertifiering INTERVJUER I VÄSTMANLANDS LÄN Tema: uppfattning om polisens arbete Tema: 13-punktsprogrammet och säkerhetscertifiering ANALYS KRIMINALSTATISTIKEN Fördelningen mellan närpolisområden Tiden mellan anmälningarna INTERVJUER

6 DISKUSSION ÅTERKOPPLING TILL TEORI ATT ARBETA UTIFRÅN KUNSKAP OM UPPREPAD VIKTIMISERING KRITIK MOT UPPREPAD VIKTIMISERING SOM BROTTSFÖREBYGGANDE METOD HAR DET BROTTSFÖREBYGGANDE ARBETET FUNGERAT? REKOMMENDATIONER REFERENSER LITTERATUR OCH SKRIFTER: KÄLLOR FRÅN INTERNET: ÖVRIGA KÄLLOR: BILAGOR BILAGA PUNKTSPROGRAMMET BILAGA 2. INKODNING I SPSS BILAGA 3. INTERVJUGUIDER

7 Inledning Under våren 2007 togs initiativet av Brottsofferenheten hos Polismyndigheten i Uppsala län att följa upp myndighetens förändrade arbetssätt i det operativa arbetet mot rån och inbrott i butik, våld i nära relation samt bostadsinbrott. Det förändrade arbetssättet inom dessa tre brottskategorier infördes efter en studie av upprepad viktimisering i länet som presenterades år Studien Upprepad utsatthet för brott (Svensson & Lindgren 2005) är underlag för denna uppföljning två år senare. Uppföljningen av det förändrade arbetssättet presenteras genom tre delstudier. Denna studies syfte, som en av de tre delstudierna, är att följa upp Polismyndigheten i Uppsala läns förändrade arbetssätt inom brottskategorierna rån och inbrott i butik. Då uppföljningen görs genom en jämförelse med den tidigare studien är valet av metod detsamma i studiet av kriminalstatistiken. Uppföljningen är bredare än den tidigare studien då även nyckelpersonsintervjuer ligger till grund för studiens resultat. Det förändrade arbetssättet i Uppsala län inleddes under våren 2005 då Polismyndigheten tog initiativ till att förebygga brott mot små och medelstora butiker. En arbetsgrupp, Butiksgruppen, startades som består av representanter från Polismyndigheten, försäkringsbolag, brottsofferjourer, handlare och handlarorganisationer. Det förändrade arbetssättet innebär att butiker får hjälp att införa säkerhetsåtgärder i butiken enligt det 13-punktprogram som framtagits av Rikspolisstyrelsen. Butikerna erbjuds gratis säkerhetscertifiering vid godkänd säkerhetsbesiktning. Utbildningen och certifieringen utförs av den polis som ingår i Butiksgruppen. Rån och inbrott i butik är brott som till sin beskaffenhet skiljer sig mycket från varandra. Rån innebär att hot eller våld förekommit som drabbat personer, oftast personal i butiken. Inbrott däremot kallas för ett konfrontationslöst brott och sker oftast då butiken är obevakad. Skadan som brottet utgör för butiken och för personalen kan också variera mycket mellan de två brottstyperna. 13-punktsprogrammet är främst framtaget för att förebygga rån, men eftersom programmet anses ha en generellt positiv inverkan på brottsförebyggande arbete i butiker så används programmet även för att förebygga inbrott. 13-punktsprogrammet 13-punktsprogrammet togs fram av Rikspolisstyrelsen i samarbete med handeln under talet och har blivit ett utbrett arbetssätt för att minska utsatthet för rån i handeln. Programmet består av förebyggande åtgärder för att i första hand begränsa pengarnas tillgänglighet och förebygga att personalen kommer till skada. Detta program vänder sig i första hand mot 5

8 butiksrån. En certifiering enligt 13- punktsprogrammet introducerar troligen också ett allmänt förebyggande tankesätt vilket sannolikt även får konsekvenser för andra tillgreppsbrott. Butiker i hela Sverige som uppfyller de 13 punkterna i programmet har möjlighet att bli säkerhetscertifierade av bland andra lokala BRÅ (Skydd mot rån i handeln, 2003). 13-punktsprogrammet finns i bilaga 1. Syfte, frågeställningar och definitioner Syftet med denna studie är att följa upp det förändrade arbetssättet i Uppsala län. Detta görs genom en jämförelse med den studie som gjordes i Uppsala län år 2005, Upprepad utsatthet för brott (Svensson & Lindgren 2005), samt genom beskrivningar av det tidigare arbetssättet. En genomgång av anmälda brott i Uppsala län görs av brottskoderna för rån och inbrott i butik och andelen upprepade anmälningar räknas ut. Uppföljningen görs också genom nyckelpersonsintervjuer med butiksägare eller säkerhetsansvarig i brottsdrabbade butiker. Västmanlands län används som kontrollän då Polismyndigheten i länet inte gjort någon förändring i sitt arbetssätt med butiksrån och butiksinbrott. En likadan genomgång av anmälda brott och nyckelpersonsintervjuer görs i Västmanlands län. Frågeställningarna besvaras för både Uppsala län och Västmanlands län. De frågeställningar som besvaras utifrån en genomgång av anmäld brottslighet är: Hur många anmälningar gjordes avseende rån och inbrott i butik under 2006? Hur stor andel av anmälningarna under 2006 var upprepade anmälningar? Hur lång tid gick det mellan anmälningarna? Hur varierar upprepad utsatthet för brott mellan olika närpolisområdena i länen? Frågeställning som besvaras utifrån intervjuer med butiksägare eller säkerhetsansvarig är: Hur uppfattas mötet med polisen och polisens arbete? Den sista frågeställning som är övergripande besvaras utifrån alla resultat i denna studie. Har polisens förändrade arbetssätt haft önskad brottsförebyggande effekt? Förklaringar till upprepad utsatthet Antalet studier om upprepad utsatthet ökar till antalet för varje år som går men få studier fokuserar på orsaken till upprepad utsatthet. Inom litteraturen idag finns två olika tolkningar som utgår ifrån brottsoffret. Den ena tolkningen utgår från att det finns någon form av samband mellan händelserna och kallas för state dependency. Enligt denna tolkning menas 6

9 det att utsattheten för brott ökar risken för att drabbas för ett nytt brott. Denna förhöjda risk avtar sedan över tid för att återgå till utgångsrisknivån. Den andra tolkningen utgår ifrån att utsattheten speglar en redan tidigare förhöjd risk, denna tolkning kallas för heterogenity (Carlstedt 2001). Ur detta perspektiv antas utsattheten i sig inte förändra den framtida risken för att drabbas. Denna tolkning stämmer överrens med livsstilsteorin och rutinaktivitetsteorin inom vilka utsattheten för brott är ett resultat av den utsattes livsstil eller rutinaktiviteter. (Cohen & Felson 1993). En tredje tolkning sätter gärningsmannen i fokus istället för brottsoffret. Frågan som då ställs är: Varför väljer gärningsmannen samma offer eller objekt om och om igen? Enligt Rational Choice-teorin är det gärningsmannens rationella val som avgör valet av brottsoffer. Egenskaper hos vissa offer eller objekt gör att de föredras av gärningsmannen. Situationen där brottsoffer blir utsatta för upprepade brott, utförda av samma gärningsman, kan härledas till resonemang om att det är rationellt för gärningsmannen att välja samma offer igen. Orsaker till detta val kan vara att gärningsmannen får kunskaper efter det första brottet; exempelvis vet vad det ytterligare finns att stjäla, vilka flyktvägar som kan användas, osv. De situationer där brottsoffer upprepat drabbas av brott av olika gärningsmän kan härledas till resonemang kring brottsoffrets egenskaper som generellt attraktiva för gärningsmän. Vidare diskussion om Rational choice-teorin följer under teoriavsnittet. I denna studie är upprepad utsatthet definierad på samma sätt som i studien Upprepad utsatthet för brott (Svensson & Lindgren 2005). Således är kriterierna för upprepad utsatthet att en butik anmält mer än ett brott under ett års tid. Den tolkning av orsak till upprepad utsatthet som används utgår ifrån att utsattheten hos en person eller objekt speglar en sedan tidigare förhöjd risk. Egenskaper hos individen eller ett objektet gör det attraktivt för gärningsmannen. Detta är också den tolkning som vunnit störst mark genom åren (BRÅ 2001:3 sid ). Definition av inbrott i butik Inbrott är ett stöldbrott och definieras enligt brottsbalkens 2 kap 1. Där står följande: Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år. I denna studie avser inbrott i butik de brott som ryms inom brottskoden 0818 stöld genom inbrott i butik, varuhus och kommersiell 7

10 utställningslokal. När anmälningar om inbrott i butik kodas i polisens anmälningsregister RAR görs ingen åtskillnad på fullbordade brott eller försöksbrott 1. Definition av rån I lagtexten avses med rån brott enligt 8 kap. 5 och 6 i brottsbalken, där lagtexten också skiljer på rån och grovt rån 2. Juridiskt klassificeras rån som ett tillgreppsbrott. Rån skiljer sig dock väsentligt från övriga tillgreppsbrott genom att de alltid medför hot eller våld mot en person. Inom den kriminologiska forskningen betraktar man därför vanligtvis rån som ett våldsbrott (Hansson m.fl sid ). Det finns ännu en typ av indelning som bygger på lagtexten, nämligen indelningen i tre olika varianter av rån. Dessa är stöldfallet - där vissa stölder betecknas som rån, motvärnsfallet 3 - där någon sätter sig till motvärn när stulet gods försöks återtas, samt utpressningsfallet - där någon tvingar annan till handling eller underlåtenhet som gynnar gärningsmannen eller annan i dennes ställe (ibid). I RAR finns det två specifika brottskoder för rån mot butik, dessa är rån med skjutvapen, och rån utan skjutvapen. Vid inkodningen i RAR görs ingen åtskillnad på fullbordade brott, försöksbrott, förberedelse till brott eller stämpling till brott. Butiksrån enligt brottskoderna 0864 och 0870 i RAR utgörs av rån som utförs mot butik, varuhus, kiosk, bensinstation eller liknande. Det är enligt dessa två brottskoder som butiksrån definieras i denna studie 4. 1 RAR är det dataregister där alla polisanmälningar finns samlade. Polisanmälningar är alla anmälningar om händelser som i inledningsskedet tros vara brott. Det kan senare visa sig att anmälan gällde en händelse som inte var ett brott men registreringen i RAR finns kvar. I en polisanmälan finns uppgifter om anmälningsdatum, en eller flera brottskoder, brottsplats, målsägande och/eller juridisk person, en redogörelse för vad som har hänt, handläggande enhet, information om på vilket sätt anmälan har skett samt i vissa fall en skäligen misstänkt. I anmälan finns ofta hänvisningar till andra dokument som är relaterade till anmälan, till exempel förhör, godslistor med mera. Brottsförebyggande rådet ger ut instruktioner för hur brott skall kodas i RAR (BRÅ 2006a). Dessa instruktioner är dock inte alltid glasklara utan lämnar ett visst utrymme för egen tolkning när det gäller kodning av vissa brott. När anmälningar kodas i RAR görs ingen åtskillnad på fullbordade brott, försök till brott, förberedelse till brott eller stämpling till brott inom de brottskoder jag använder i min undersökning (BRÅ 2006a sid. 7). Läsaren skall alltså inte utgå ifrån att alla anmälningar gäller fullbordade brott. 2 Utdrag ur lagtexten: Den som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara eller, sedan han begått stöld anträffas på bar gärning, sätter sig med sådant våld eller hot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna, dömes för rån till fängelse ( ). 3 Med motvärnsrån avses rånsituationer som uppstår i samband med att någon försöker ingripa mot stöld eller snatteri och gärningsmannen sätter sig med hot eller våld till motvärn när någon försöker återta det stulna godset. Det speciella med motvärnsrån är att det utövade råntvånget först sker efter att något tillgripits. 4 Rån mot grillbarer, restauranger eller dylikt, kategoriseras som övrigt rån (BRÅ 2002:16 sid. 13). Ytterligare en variant av rån som kan drabba butiker som inte räknas in i denna studie är när butikens pengar transporteras till banken och rån sker på vägen, då föreligger rån mot värdebefordran (BRÅ 2006a sid. 83). 8

11 Definition av juridisk person I denna studie är det den juridiska personens upprepade utsatthet för brott som studeras. Anmälningarna som ligger till grund för studien kodas med en juridisk person som målsägande. Den juridiska personen är en firma av något slag och har ett unikt organisationsnummer 5. Det är butiken som drabbas av rån eller inbrott, och det är också butiken som får ut eventuellt skadestånd och ersättning. Också fysiska personer kan förlora ägodelar och komma till fysisk skada och på så sätt drabbas av brotten och kan i en polisanmälan stå som målsägande. Vid rån är det en förutsättning att det finns en fysisk person som blivit hotad eller utsatts för fysiskt våld för att händelsen skall betraktas som just rån. I dessa fall skrivs två eller fler målsäganden i en anmälan, dels butiken som juridisk person i egenskap av ägare till det som har stulits eller förstörts, dels den fysiska person som lidit skada av brottet. I denna studie är den firma som uppges som ägare till den verksamhet som bedrivs i butiken detsamma som juridisk person 6. I Rättegångsbalken 20 kap. 8 definieras målsägande som den mot vilken ett brott har blivit begånget eller som har blivit förnärmad av brottet eller som har lidit skada av det. Målsägandebegreppet är därför smalare än brottsofferbegreppet och juridisk person är en typ av målsägande, inte brottsoffer. Forskningsetiska krav Det finns forskningsetiska krav som måste uppfyllas vid studier som denna då människor utlämnar sig själva eller sina uppfattningar och värderingar 7. De krav som främst måste uppfyllas är informationskravet, samtyckeskravet, anonymitet och nyttjandekravet. Denna studie är uppdelad i två olika typer av forskning, både kvantitativ forskning genom registerstudie samt kvalitativ forskning genom nyckelpersonsintervjuer. De forskningsetiska kraven har behandlats olika i dessa två delar av studien. I den del som är kvantitativ, studien av anmäld brottslighet, uppfylls kraven för anonymitet och att ingen skadas av studien medan kravet om information till deltagarna och samtycke inte uppfylls. Det rör sig om drygt 240 aktuella anmälningar för år 2006 som studerats och ingen information har lämnats till de deltagare som inte varit föremål för förfrågning om intervju. Största försiktighet har iakttagits i hanteringen av anmälningarna. Ingen annan än jag som 5 I de fall flera butiker tillhör en kedja kan samma organisationsnummer förekomma flera gånger. Detta har kontrollerats genom butikernas adresser och genom kontakt med de butiker där det uppstått osäkerhet. Således har inte olika butikers anmälningar kodats som om en butik drabbats av upprepade brott. 6 Det är inget krav att det i anmälan finns ett organisationsnummer registrerat. Ingen kontroll har gjorts av de juridiska personer som uppges i anmälningarna gentemot bolagsverket eller annan myndighet för att kontrollera om de finns registrerade. 7 Vetenskapsrådets hemsida: Hämtat

12 författare till studien har tagit del av materialet. I studien finns inga uppgifter som kan binda en viss person eller butik till en händelse eller plats. Jag har ingått sekretessavtal med Polismyndigheterna i Uppsala och Västmanlands län med löfte om att materialet endast ska användas som underlag för att skriva denna studie. I avtalet ingår även att materialet skall hanteras på sådant sätt att ingen person kan identifieras eller på annat sätt lida skada. Vad gäller de intervjuer som gjorts inom ramen för studien har samtliga forskningsetiska krav som nämnts ovan kunnat uppfyllas. Intervjupersonerna har garanterats anonymitet. De intervjuer som bandats har raderats och utskrifterna av intervjuerna sparas fram till årsskiftet år 2007/2008 för att kunna ge svar på eventuella frågor från läsare. Bakgrund Polismyndigheterna fick under år 2006 ta del av regeringens mål för år Regeringens mål innebar att inom verksamhetsgrenen för utredning och lagföring ska kvaliteten höjas på brottsutredningsverksamheten och en större del av de anmälda brotten ska leda till lagföring. Inom brottsofferområdet finns även nationella mål för polisens verksamhet. Alla Polismyndigheter skall genomföra årliga brottsofferundersökningar. Polismyndigheterna ska även under 2007 kvalitetssäkra att det lokala brottsofferarbetet bedrivs i enlighet med den nationella handlingsplanen Brottsofferarbetet inom Polisen. Enligt 2007 års verksamhetsplan ska landets Polismyndigheter under året utarbeta en ny heltäckande brottsofferstrategi. Fram till dess att det arbetet är fullgjort ska Polismyndigheterna kvalitetssäkra att det nuvarande brottsofferarbetet bedrivs i enlighet med nu gällande handlingsplan för brottsofferarbete 8. Polisen och brottsoffren Brottsofferfrågor har på senare år lyfts fram inom kriminalpolitiken och brottsoffers ställning i rättsprocessen har stärkts. Genom lagstiftningsåtgärder och myndighetsuppdrag har fokus lagts på förbättringar av rättsväsendets bemötande av och information till brottsoffer. I kontakten med brottsoffer har polisen vissa skyldigheter, dessa regleras i Förundersökningskungörelsen, Polislagen, Polisförordningen och Regeringsformen. Polisens skyldigheter gentemot brottsoffer Polisen ska ge alla medborgare råd och stöd och ge brottsdrabbade nödvändig information (1. kap. 6 PF). I Förundersökningskungörelsens (FuK) paragraf 13 a beskrivs vilken typ av råd och stöd brottsdrabbade ska få. Polisen ska ge brottsoffer information (såväl skiftlig som 8 Polismyndigheten i Uppsalas verksamhetsplan för år 2007, sid

13 muntlig) om möjligheten för åklagare att föra dennes talan om enskilt anspråk, möjligheten till brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen (1947:413), möjligheter till målsägandebiträde, regler för att få hjälp av stödpersoner och om regler vid besöksförbud (vid behov). Polisen ska också informera om möjligheten till rättshjälp och rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) samt informera om de myndigheter och organisationer som kan ge stöd och hjälp. Enligt FuK 13 b och 13 d ska polisen tillfråga brottsoffer om de vill bli underrättade om beslut som fattas i ärendet, om förundersökning inte inleds eller ska läggas ned, om åtal inte ska väckas eller om åtal ska väckas och i så fall tid för huvudförhandling och dom. Enligt FuK 13 c ska brottsoffer underrättas i fall en gripen, anhållen eller häktad person avviker. Enligt FuK 14 ska brottsoffret om han/hon begärt det, bli informerad om polisen beslutar att inte inleda eller beslutar att lägga ned en förundersökning. I dessa lagar och förordningar har polisen skyldigheter gentemot brottsoffer. När det gäller rån mot en butik är det dels butiken som är utsatt, men också den person som varit föremål för gärningsmannens hot eller våld. När det gäller inbrott så är det endast butiken som blivit utsatt förutsatt att inget stulits som tillhör en fysisk person. Fysiska personer kan indirekt också drabbas av inbrottet. Uppsala län Uppsala län bestod under den undersökta perioden av sju kommuner, Enköping, Håbo, Uppsala, Knivsta, Älvkarleby, Tierp och Östhammar. År 2005 fanns det ca invånare i Uppsala län och år 2006 hade antalet stigit till knappt Länet består av en stor stad med mycket landsbygd och mindre samhällen runt Uppsala. Den anmälda brottsligheten i länet följer den neråtgående trend av stöldbrottsligheten som även finns på nationell nivå. Antalet anmälningar om inbrott i butik visar en kraftig nedgång mellan åren 2003 och Antalet anmälda rån, både med och utan skjutvapen, visar en minskning på samma period. Anmälningar om rån utan skjutvapen har minskat med en tredjedel på fyra år. Rån med skjutvapen har minskat med hälften. En uträkning av antalet anmälda inbrott i butik per invånare i länet ger ett genomsnitt på 26,3. Antalet anmälda butiksrån per blir 4,4. Anmälda brott i länet År 2003 År 2004 År 2005 År Inbrott i butik Rån utan skjutvapen Rån med skjutvapen Tabell 1. Tabell över anmälda brott i Uppsala län år Statistiska centralbyrån. Siffrorna är från 31 december aktuellt år. 10 Brottsförebyggande rådets hemsida

14 Polismyndigheten i Uppsala län Inom Polismyndigheten i Uppsala län fanns åren 2005 och 2006 sju närpolisverksamheter varav vissa var sammanslagna. Det fanns således fyra självständiga närpolisområden som tillsammans hade sju närpolisstationer och ett medborgarkontor. Närpolisområde Uppsala/- Knivsta hade stationer både i Uppsala och ett poliskontor i Knivsta. Tierps närpolisområde hade stationer i Tierp och i Skutskär. Östhammars närpolisområde hade en station endast i Östhammar. Närpolisområde Enköping/Håbo hade stationer i Enköping och Bålsta 11. Anmälningar om brott inkommer till anmälningsupptagningen i länet samt till de olika närpolisområdena och jourenheterna. När anmälningar registrerats skickas de ut till den enhet som ska utreda brottet. Polismyndigheten har inga specifika mål som rör inbrott i butik eller butiksrån. Brottsoffers situation har fått allt mer uppmärksamhet i länet och sedan några år tillbaka har länet en brottsofferenhet. Det som Polismyndigheten ska ombesörja är att brottsoffer får relevant, begriplig och, vid behov, fortlöpande information i det egna ärendet. Polismyndigheten har i februari 2007 presenterat en studie som handlar om brottsoffers uppfattning om polisen i länet (se avsnittet om tidigare forskning). Polismyndigheten fortsätter även arbetet inom konceptet Tryggare Uppsala län (se under nästa rubrik). Arbetssätt vid rån och inbrott i butik Innan år 2005 har inte upprepad utsatthet för brott uppmärksammats i länet. Det tidigare arbetssättet med rån och inbrott i butik var inte utmärkande utan tillvägagångssättet med utredning av brotten skedde enligt de rutiner som gällde för många andra mängdbrott. Under 2005 tog Polismyndigheten i Uppsala län initiativ till att starta flera arbetsgrupper varav en, Butiksgruppen, har som syfte att arbeta mot butiksrån och butiksinbrott. Arbetsgrupperna inkorporerades i konceptet Tryggare Uppsala län 12. Butiksgruppen består av 11 Information om uppdelning i närpolisområden av Solveig Öijeberg, Polismyndigheten i Uppsala län. Information om stationer hämtad från Polisens hemsida Efter 1 januari år 2007 har Uppsala län utökats med en ytterligare kommun och indelningen i närpolisområden har geografiskt sett förändrats och ett medborgarkontor har inrättats i Heby och ett poliskontor i Östervåla. 12 Visionen är att människor och företag ska vilja etablera sig, stanna, utvecklas och trivas i länet. Konceptet består av tre delar; den första är att roller, mandat och befogenheter ska tydliggöras i det trygghetsskapande arbetet mellan myndigheter och mellan ideella organisationer och andra aktörer i lokalsamhället. Den andra delen är att det brottsförebyggande och brottsofferstödjande arbetet ska hållas ihop utifrån kunskapen om upprepad utsatthet för brott. Den tredje delen av konceptet är att resurser ska kraftsamlas i länet och riktas mot vissa strategiska brott. Konceptet har några huvudintressenter som ekonomiskt bidrar till konceptets förverkligande och dessa har möjlighet att påverka utvecklingen av konceptet genom att de sitter i styrgruppen. Grundtanken till konceptet återfinns i regeringens tidigare brottsförebyggande program Allas vårt ansvar (Ds 1996:59), där det konstateras att brott måste angripas utifrån en bred kriminalpolitisk ansats som bygger på medborgerliga initiativ och ett brett engagemang från allmänhetens sida. 12

15 representanter för näringsliv, olika butiker och handlarorganisationer, försäkringsbolag, fackförbund, brottsofferjouren, det lokala brottsförebyggande rådet med flera. som arbetats fram av polisen. Det övergripande syftet med konceptet Tryggare Uppsala län är att minska brottsligheten och säkerställa att de som utsatts för brott får stöd, och skydd för att därigenom öka tryggheten i Uppsala län. Syftet med det förändrade arbetssättet inom Butiksgruppen är att kunna förebygga brott mot de butiker som tidigare blivit utsatta 13. Tanken är att åtgärder ska sättas in mot dem som redan drabbats då dessa har visat sig löpa en högre risk att utsättas för nya brott (Se exempelvis Svensson & Lindgren 2005, Carlstedt 2001, BRÅ-rapport 2002:16 och 2001:3, Farrell 2000 m.fl.). Målet för det förändrade arbetssättet är att de drabbade butikerna i nära anslutning till det inträffade ska få relevant brottsofferstödjande och brottsförebyggande information för att därigenom kunna vidta olika åtgärder vilka ytterst syftar till att minska risken för att utsättas för nya brott (Lindgren 2005). En viktig del i detta arbetssätt är att de drabbade butikerna erbjuds en gratis säkerhetscertifiering som Polismyndigheten i Uppsala län är huvudman för. Säkerhetscertifieringen görs efter att butiken uppfyllt 13-punktsprogrammet (se bilaga 1.) Det förändrade arbetssättet inleds med en informationskampanj som riktar sig mot butikernas arbetsgivare och arbetstagare, allmänheten samt även potentiella gärningsmän. Som ett andra steg ska alla butiker som utsatts för rån eller inbrott kontaktas av polisen senast två veckor efter brottet. Butikerna ska då få brottsofferstödjande och brottsförebyggande information. Butikerna får samtidigt information om 13-punktsprogrammet och om säkerhetscertifiering. Sista steget i det nya arbetssättet handlar om att samtliga butiker som utsatts för rån eller inbrott åter kontaktas i syfte att följa upp vilka åtgärder man faktiskt vidtagit utifrån 13-punktsprogrammet (Lindgren 2005). De butiker som blir certifierade får en tidsbegränsad certifiering. Då det är viktigt att de certifierade butikerna fortsatt upprätthåller en hög säkerhetsnivå, så kan butiken förlora sin certifiering om säkerhetsnivån brister (ibid.). Västmanlands län 14 Västmanlands län ligger i mellersta Sverige och bestod under den undersökta perioden av 11 kommuner; Heby, Arboga, Fagersta, Hallstahammar, Kungsör, Norberg, Skinnskatteberg, Sala, Köping, Surahammar och Västerås. Befolkningen i länet har sjunkit med ca personer från år 2005 till personer år Antalet butiksinbrott enligt den brottskod jag har undersökt visar en nedgång i antalet anmälda brott de senaste två åren Fakta om länet hämtad från Statistiska centralbyråns hemsida Siffrorna är från 31 december aktuellt år. 13

16 Antalet anmälningar om butiksrån utan skjutvapen visar en ganska jämn fördelning de senaste åren. Antalet butiksrån utan skjutvapen däremot visar en kraftig ökning i anmälningsstatistiken de senaste två åren. Vid en uträkning av antalet anmälda inbrott i butik per invånare i länet blir genomsnittet 53,5. Antalet anmälda butiksrån per blir 9,2. Anmälda brott i länet År 2003 År 2004 År 2005 År Inbrott i butik Rån utan skjutvapen Rån med skjutvapen Tabell 2. Tabell över anmälda brott i Västmanlands län år Polismyndigheten i Västmanlands län I Västmanlands län fanns vid tiden för studien åtta närpolisområden. Dessa var Västerås, Sala, Köping, Arboga, Kungsör, Fagersta, Heby och Kolbäcksdalen. Polisstationer fanns i Västerås, Sala, Köping, Arboga, Kungsör, Fagersta, Norberg, Skinnskatteberg, Surahammar, Östervåla, Hallstahammar och Heby. Polismyndigheten har i sin verksamhetsplan för 2007 en beskrivning av prioriteringsområdena för år I sin beskrivning av kärnverksamheten inom det brottsförebyggande arbetet står bland annat att Polismyndigheten ska utveckla samarbetet med butiksägarna i länet beträffande säkerhet i butik. Under årets gång ska även brottsofferundersökningar göras 17. Arbetssätt vid rån och inbrott i butik En anmälan om rån eller inbrott kan inkomma till Polismyndigheten på flera olika sätt. Rån kommer ofta till polisens kännedom via länskommunikationscentralen när butiker ringt till SOS och själva anmälan om rånet skrivs av polisman på plats som åker ut till den rånade butiken. Inbrott kan också komma till polisens kännedom på likadant sätt, men det är också vanligt att det sker via telefonsamtal till polisens anmälningsupptagning. När en anmälan om inbrott inkommer till Polismyndigheten är målet att handläggningstiden ska vara snabb. Det finns inget specifikt arbetssätt vid butiksinbrott utan alla butiksinbrott behandlas lika. Akuta ärenden prioriteras och de ärenden där det finns chans att kunna säkra spår. Prioriteringen hos utredarna på avdelningen för stöld/bedrägeri i Västerås (där de flesta inbrotten utreds) är i första hand akuta ärenden, i andra hand bostadsinbrott och i tredje hand större företagsinbrott. Målet inom Polismyndigheten är att målsäganden alltid ska kontaktas. Om inte brottsplatsundersökning är genomförd beställs en sådan om det finns spår som kan säkras. 16 Brottsförebyggande rådets hemsida Polismyndigheten i Västmanlands verksamhetsplan för 2007, sid

17 Utredaren söker information i ärendet och håller förhör med aktuella personer. Målet är också att inget ärende ska läggas ned innan målsäganden har kontaktats. Denna kontakt sker via telefon när det gäller butiker 18. Tidigare forskning Nedan redovisas övergripande tidigare forskning inom viktimologi och upprepad utsatthet för brott och några tidigare svenska och utländska studier presenteras. Viktimologi och upprepad utsatthet Upprepad viktimisering som fenomen är inte nytt. Personer i olika yrken, bland andra poliser, har sedan lång tid tillbaka sett att samma personer och platser gång på gång dyker upp i deras dagliga arbete. Det är dock först på senare tid som upprepad viktimisering börjat användas som underlag för det operativa polisiära arbetet (Bridgeman & Hobbs 1997 sid. 2). Mönster i upprepad viktimisering har genom forskning visat sig finnas bland många olika sorters brottsoffer. Exempelvis bland brottsoffer för väpnat rån, inbrott i kommersiella anläggningar (commercial burglary), bilrelaterad brottslighet, våld i nära relation, mobbning med flera (Ibid. sid. 1) Ett brottsoffer kan bli utsatt för samma brott flera gånger men det är heller inte ovanligt att vissa brottsoffer blir utsatta för olika typer av brott. Speciellt brottsoffer för våld i nära relation, rasistiska brott eller mobbning kan bli utsatta för flera olika brottstyper (ibid.). En engelsk studie visar att 4 procent av alla brottsoffer blir utsatta för mellan 38 och 44 procent av alla brott (ibid.). Denna sneda fördelning har sedan tidigare bara varit känd att den finns bland gärningsmän, men motsvarande koncentration finns alltså även bland brottsoffer. Koncentrationen bland brottsoffer framträder tydligast inom brottstyperna våldsbrott och vissa tillgreppsbrott (Svensson 2005 sid. 4, Carlstedt 2001 sid. 6). Bridgeman och Hobbs skriver att det vi vet om upprepad viktimisering är följande: predictable once victimised, a person or place is more likely to be victimised again than one that has not. Furthermore, the risk of revictimisation increases the more a person or place has been victimised. rapid second and subsequent offences follow fairly rapidly after the first and this heightened risk period declines swiftly over time. To be effective crime prevention measures need to be put in place quickly. ( ) highest in high crime areas certain areas have high crime rates not because more people are victimised, but because there is more victimisation of the same 18 Beskrivningen av handläggningsförfarandet i Polismyndigheten kommer från en intervju med Ulrica Jacobsson, utredare på avdelningen Stöld/Bedrägeri i Västerås. Denna avdelning är handläggande enhet för 74 stycken eller 58 procent av alla anmälningar om inbrott i under Anmälningarna om rån har handlagts av kriminalavdelningar eller av Ungdomsroteln. 15

18 people. Focusing on repeat victims therefore targets high crime areas. (Bridgeman & Hobbs 1997 sid. 1). Kunskapen om upprepad viktimisering har också väckt frågan om det går att minska brottsligheten genom insatser riktade mot dem som tidigare blivit utsatta för brott. I England har sådan brottsprevention tillämpats i olika sammanhang och upprepad viktimisering har använts som uppföljningstal inom polisen, så kallade police performance indicators (Farrelll m.fl sid. v). Det betyder att lyckat polisarbete mäts i minskad upprepad viktimisering. Som beskrivs i citatet ovan så vet vi att den upprepade utsattheten för brott ofta sker kort efter det tidigare brottstillfället. I vissa studier har man sett att många brottsoffer återkommer med en ny anmälan inom en veckas tid från den senaste anmälan (Svensson & Lindgren sid. 25). Forskningen om privatpersoners upprepade utsatthet är mer omfattande än objekts upprepade utsatthet. Den forskning som finns om objekts upprepade utsatthet är framför allt från England där man gjort undersökningar bland butiker (se exempelvis Bridgeman & Hobbs 1997, Gill 2000, Pease 1998, Tilley 2004). Denna forskning visar att samma mönster som uppträder bland privatpersoner, att få drabbas för många brott, även finns bland kommersiella anläggningar och butiker. I Sverige har det gjorts flera studier, bland annat en som både undersökt privatpersoner och objekt i samma studie (BRÅ 2001:3). Denna studie visar att liknande mönster i utsatthet uppträder såväl bland privatpersoner som objekt. Rapporten visar att inbrott i butik (inklusive kiosker) inte sker slumpmässigt. Av de butiker som utsatts anmälde 28 procent av butikerna ett eller fler inbrott inom en ettårsperiod. Bland butikerna som anmälde inbrott i butik hade 32 procent anmält ett brott tidigare under samma år (BRÅ-rapport 2001:3 sid. 18, 21). I denna studie används samma brottskategorier som underlag för studien som i Upprepad utsatthet för brott (Svensson & Lindgren 2005). Upprepad utsatthet för brott är en studie utifrån 2004 års kriminalstatistik i Uppsala län. I studien ingår anmälningar från år 2004 som följdes ett år bakåt i tiden. Studien visar att 26 procent av alla anmälningar föregåtts av en tidigare anmälan avseende rån eller inbrott inom en ettårsperiod. För kategorin butiksinbrott var 29 procent upprepade anmälningar. För butiksrån var siffran en procent. Författarna skriver att resultatet för butiksrån inte är jämförbart med tidigare forskning. Studien visar att butiker som utsatts för rån eller inbrott i 16 fall av 30 anmäler ett nytt brott inom tre månader. De flesta anmälningarna om upprepad utsatthet ägde rum en vecka efter det föregående brottet. Det går även att urskilja toppar av upprepade anmälningar, bland annat efter två och fem månader. Studien visar en skillnad mellan närpolisområden; flest 16

19 anmälningar gjordes i Uppsala närpolisområde. Procentmässigt var dock risken för upprepad utsatthet störst i ett av kringområdena; Östhammar. Då antalet anmälningar var få i Östhammar måste resultatet tolkas med försiktighet (Svensson & Lindgren 2005 sid ). I en BRÅ-rapport från 2002 studeras butikers upprepade utsatthet för äkta butiksrån (exempelvis kassarån, motvärnsrån inkluderas inte) (2002:16). Rapporten undersöker äkta butiksrån i Sverige och visar bland annat att för de butiker som utsatts för rån ökar sannolikheten att utsättas för rån på nytt. Kartläggningen omfattade 588 anmälningar om äkta butiksrån. I Sverige fanns det samma år drygt försäljningsställen inom detaljhandel (inklusive videobutiker och bensinstationer) vilket innebär att nästan en butik på hundra (0,9) drabbades av äkta butiksrån. Risken var högre i urbana områden (mellan 1,9-2,2 %). I studien framkom att 40 butiker rånades två gånger och fem butiker blev rånade tre gånger. För de butiker som under ett kalenderår utsattes för rån var risken 10 gånger högre att utsättas för ett nytt rån i jämförelse med butiker som inte blivit utsatta under samma kalenderår. Den generella risken att utsättas för rån kan alltså betraktas som liten, men för dem som redan blivit utsatta är risken högre. (BRÅ 2002:16 sid ). En relativt omfattande litteratursökning om effekten av olika preventionsåtgärder har genomförts i en studie från Arbetsmiljöverket och Arbetslivsinstitutet (Hot och våld i detaljhandeln, 2003). Totalt har 31 undersökningar identifierats, de flesta genomförda i USA. Litteraturgenomgången visar att flera av de åtgärder som är en del av 13-punktsprogrammet listas som åtgärder som anses minska risken för att utsättas för brott. Det gäller till exempel säkerhetsutbildning, låsbara kassalådor och säkerhetsanpassade dörrar. Det går dock inte helt att överföra resultaten eftersom undersökningen och 13-punktsprogrammet klassificerar åtgärder på olika sätt. Utifrån denna jämförelse går det även att konstatera att 13-punktsprogrammet saknar några av de preventiva insatser som förefaller effektiva. Begränsade dolda entré- och flyktvägar minskar risken för rån enligt de undersökningar där åtgärden undersökts. Samma slutsats gäller när man studerat åtgärder med väl synliga kassor utifrån och kassor som inte är placerade längst bak i butiken. I åtta av tio undersökningar där åtgärder med god in- och utsyn i butiken studerats är slutsatsen att det också minskar risken för rån. År 2001 skrevs en licentiatavhandling om upprepad utsatthet för vålds-, skadegörelse- och stöldbrott vid kriminologiska institutionen vid Stockholms Universitet (Carlstedt, 2001). Till grund för denna studie låg statistiska centralbyråns ULF-undersökningar om befolkningens utsatthet för ovanstående brott. Studien bekräftar att en liten grupp brottsoffer är utsatta för en stor del av alla brott och detta samband märktes tydligast inom våldsbrotten. 17

20 En mycket liten grupp, drygt en procent, har drabbats av drygt 17 procent av brotten i materialet. På samma institution har också fyra studier om upprepad utsatthet lagts fram, två av dessa behandlar kvinnors upprepade utsatthet för våld i nära relation (Svensson 2005, Sackemark 2006), en studie behandlar bostadsinbrott (Torstensson 2006) och en behandlar rån och inbrott i butik (Alm 2006). Den sistnämnda studien visar på en andel om 21 procent upprepade anmälningar om rån och inbrott i butik i Dalarnas län under en period från 2005 till Andelen upprepade anmälningar enbart inom inbrottskategorin var 20 procent och andelen upprepade anmälningar inom rånkategorin var 8 procent 19. Storbritanniens inrikesdepartement, Home Office, har publicerat RV-forskning (repeat victimisation) under 1980 och -90-talet. Farrell m.fl. skriver att Victimisation is the best single predictor of further victimisation (Farrell m.fl sid. v). Författarna till denna rapport har liksom andra studier funnit att upprepad viktimisering sker inom en kort tidsperiod. De har också funnit att upprepad viktimisering skapar områden med hög brottslighet, samt att det ofta är samma förövare som upprepat viktimiserar vissa offer. (Farrell m.fl sid. 1). Forskning från Local Safer Cities Business Crime Surveys har visat att upprepad viktimisering är vanligt. Av alla tillfrågade butiker i en studie svarade trettio procent att de under den ettåriga undersökningstiden blivit utsatta för inbrott. 40 procent av dem som utsatts svarade att de haft ett nytt inbrott inom ett år och bland dem som utsatts två gånger hade 48 procent ännu ett inbrott inom ett år (Tilley 2004 CPU 45). En annan studie av small businesses i delar av orten Leicester visar att 17 procent av de undersökta butikerna hade utsatts för 69 procent av alla anmälda inbrott och att en procent av butikerna utsatts för 45 procent av alla anmälda rån (Pease 1998 sid. 5). En genomgång av tidigare forskning inom ämnet visar att både privatpersoner och juridiska personer drabbas av upprepad viktimisering. Det är därför inte tillräckligt att använda förklaringar utifrån livsstilsteorin eller andra teorier om individers sociala tillhörighet, klass, utbildning, bostadsområde och så vidare utan den teoretiska grunden måste även ha andra infallsvinklar. 19 Det finns en skillnad i metoden för uträkningen i studien i Dalarnas län (Alm 2006). Om samma metod hade använts som i Upprepad utsatthet för brott från 2005 och även i denna studie så hade resultatet blivit drygt 16 procent upprepade brott istället för redovisade 21,3 procent. Konsekvensen av att använda samma metod som i Upprepad utsatthet för brott gör att en (1) anmälan utesluts som annars skulle ha räknats med i studien. 18

21 Forskning om brottsoffers uppfattning om polisen Polisen är ofta den första representant för samhället som den drabbade kommer i kontakt med, ibland den enda. Det är därför viktigt att detta bemötande blir en bra upplevelse för den som är brottsoffer. I Sverige har ett begränsat antal undersökningar gjorts med fokus på brottsoffers erfarenheter av och inställning till polisen. En nyligen gjord studie i Uppsala län innehåller en genomgång av tidigare forskning inom ämnet, Brottsoffers uppfattning om Polisen, Forskning beträffande relationen mellan brottsoffer och polisen visar att personer som utsatts för brott i stort sett är nöjda med och positiva till polisen. Majoriteten har också fått ett gott bemötande av de enskilda poliser som de varit i kontakt med. Poliserna beskrivs bland annat som korrekta, hjälpsamma och sympatiska. I de fall brottsoffren är missnöjda med polisen tycks orsaken bland annat vara bristen på information från polisens sida (Ibid. sid. 9). Forskningsresultat visar att bristen på information i vissa fall tycks bidra till att brottsoffrens inledningsvis positiva inställning minskar över tid. Studien Brottsoffers uppfattning om Polisen genomfördes i Uppsala län under år Studien fokuserar på privatpersoner som utsatts för misshandels-, rån- och stöldbrott. Studien visar att majoriteten av de som utsatts för dessa brott tycker att polisens möjligheter att ge snabb service samt polisens bemötande var mycket gott eller ganska bra. Däremot är brottsoffren betydligt mindre nöjda med resultatet av polisanmälan (Ibid. sid. 69). Vad gäller resultatet av anmälan är brottsoffer som utsatts för misshandel, rån och väskryckningar minst nöjda. Samma kategori brottsoffer hade i större utsträckning än andra i undersökningen fått information om möjligheter till stöd och hjälp, ändå är denna andel som fått information färre än hälften av brottsoffren. Undersökningen visar att de som fått information är betydligt mer nöjda med resultatet av anmälan och med polisens arbete än de som inte har fått information (Ibid. sid. 68). Resultatet av studien indikerar att polisen inte levt upp till de krav som finns om informationsskyldighet till brottsoffer. Teori De teorier som vanligen används som utgångspunkt för studier om upprepad utsatthet för de undersökta brottskategorierna är främst tillfällesteorier, rutinaktivitetsteorin samt teorin om Rational Choice, dessa redovisas nedan. 19

22 Rutinaktivitetsteorin Rutinaktivitetsperspektivets grundare Cohen och Felson publicerade boken Social Change and Crime Rate Trends: A Routine Activity Approach år Perspektivet används till att förklara variationerna i brottsligheten eller brottssituationer. De menar att kriminogena situationer skapas som ett resultat av samhällets utformning och vardagliga situationer (Cohen & Felson 1979 sid. 588ff). Våra vardagliga aktiviteter gör oss till lämpliga offer för brott. Enligt Cohen och Felson har strukturen på människors rutinaktiviteter ändrat karaktär och denna förändring är orsaken till en ökad brottslighet. Den typ av brottslighet som rutinaktivitetsteorin förklarar är sådana överträdelser där minst en gärningsman skadar eller tar, någon eller något, som tillhör minst en person. Dessa handlingar avgränsas också genom att det måste finnas en direktkontakt mellan gärningsman och objekt och att handlingen som utförs är avsiktlig (Cohen & Felson 1993 sid. 1-2). Enligt rutinaktivitetsteorin måste tre villkor vara uppfyllda för att ett brott ska ske. Dessa villkor är: motiverad gärningsman, lämpligt offer och avsaknaden av kapabla väktare (ibid.). Ett brottstillfälle skapas när alla dessa tre element sammanfaller i tid och rum. Cohen och Felson betonar att de tre elementen måste ske samtidigt för att en kriminogen situation ska uppstå (Cohen & Felson 1979 sid. 588ff). Motiverade gärningsmän är de som är brottsbenägna och har förmågan att genomföra handlingen. Lämpliga objekt är små, dyrbara och lätta. Tanken bakom att använda ordet objekt istället för till exempel offer är att personer och fysiska ting kan betraktas på samma sätt utifrån teorin. Kapabla väktare innefattar alla personer som är kapabla att vara väktare. Felson har vidareutvecklat denna teori och menar att objektets lämplighet karakteriseras av fyra egenskaper; värde (value), tröghet (inertia), synlighet (visibility) och tillgänglighet (accessibility) (Sarnecki sid. 223). Dessa egenskaper kan appliceras på flera typer av tillgreppsbrott såsom rån och stöld genom inbrott. Enligt rutinaktivitetsteorin löper olika objekt, exempelvis butiker, som en konsekvens av dess egenskaper, olika risker att utsättas för brott. Upprepad utsatthet bland butiker kan utifrån rutinaktivitetsteorin tolkas som konsekvensen av butikers utseende, utformning, varuutbud, säkerhetsanordningar, kundkrets, öppettider osv. Butiken anpassas efter människors rutinaktiviteter. Fokus blir på ett av rutinaktivitetens villkor, nämligen lämpligt objekt. Samtidigt kan man också tydligt se kopplingen till villkoret om avsaknaden av kapabla väktare och villkoret om motiverad förövare. Inbrott utförs ofta nattetid när avsaknaden av kapabla väktare är större än på dagen. Ju svårare det är för en gärningsman att begå brott mot en butik, desto mindre motiverad torde gärningsmannen bli. 20

23 Cohen och Felson arbete har tolkats som en strävan att förklara varför brottsligheten i det amerikanska samhället ökade samtidigt som det allmänna välståndet förbättrades. Rutinaktivitetsteorin betraktar brottsligheten som en biprodukt av samhällets positiva utveckling, inte som ett tecken på socialt sammanbrott. Den ekonomiska och sociala utvecklingen mot mer välstånd har en naturlig biprodukt, där brottsligheten är en konsekvens av den frihet och de levnadsförhållanden som ryms inom det moderna vardagslivet. (Dolmén sid ). Rational choice Rationalitetsteorin (Rational choice) har gärningsmannen i fokus. Enligt teorin väljer han eller hon sitt offer utifrån ett rationellt tänkande. Detta kan vara en förklaring till varför vissa butiker blir utsatta för rån och inbrott oftare än andra. Det är helt enkelt rationellt att välja att göra inbrott i eller råna dessa butiker. Lotti Wahlin skriver att rationalitetsteorin egentligen består av flera teorier uppbyggda kring rationellt handlande. I sin avhandling baserad på intervjuer med inbrottstjuvar har hon funnit att de verkar ha god kunskap om hur de ska lyckas med ett inbrott men att den kunskapen inte alltid används (Wahlin 1999 sid. 152). Rational choice-teorier exkluderar kulturella aspekter och det kan vara svårt att renodla ett handlande helt från den sociala kontexten. Ibland kan individer heller inte se nyttan av ett visst handlande och väljer därför ett alternativ som inte är mest rationellt (Ibid. sid , 148). Gärningsmän kan begränsas av psykiska tillstånd och kan därför, när de inte är vid sina sinnens fulla bruk, göra bedömningar av ett objekts attraktivitet som de annars inte skulle ha gjort. Enligt den ibland begränsade beslutsmodellen försöker gärningsmän, givet tillgänglig information, att nå sina syften så effektivt som möjligt, det vill säga med minsta möjliga risktagande och arbetsinsats. Den möda en gärningsman är villig att lägga ned och den risk han eller hon är villig att ta är dock avhängig av en mängd faktorer, kanske inte minst den förväntade vinsten av handlandet. Rationalitet i ett handlande är svårt att diskutera och inte minst att mäta eller studera. Rationalitet har kanske lika många olika sidor som det finns individer och alla individer resonerar utifrån unika erfarenheter och kunskaper. Wahlin för en diskussion kring olika rationaliteter och tar upp flera olika inriktningar inom rationalitetsforskningen. Hon skriver att ett inbrott består av tre olika steg där olika rationalitetsperspektiv kan användas för att studera rationaliteten i de olika stegen (ibid. sid. 88). I Lotti Wahlins studie sammanfattas graden av rationalitet i de intervjuade inbrottstjuvarnas handlande. Inbrotten var vanligen intentionella och målinriktade, däremot inte alltid särskilt övervägda (Wahlin 1999 sid. 149). Hon skriver att även om inbrottstjuvarna hade mål med sina brott, 21

24 var dessa inte så klart formulerade och tydliga som i Rational Choice-teoriers antaganden om aktörers beslutsfattande (Ibid. sid. 141). Till exempel så hanterade de flesta av intervjupersonerna riskerna för upptäckt på ett rationellt sätt men vissa tjuvar ignorerade eller försökte ignorera tanken på upptäcktsriskerna och somliga intog en fatalistisk hållning till dem (Ibid.). Graden av variation i rationalitet mellan de intervjuade kan bero på omständigheter runt omkring intervjupersonen. Det kan exempelvis tyda på att de har olika mycket att förlora, att de har olika tillvägagångssätt vid olika brottstillfällen eller att kostnaden för det potentiella straffen utgör en olika stor kostnad för olika personer (Ibid.). I en brittisk studie av personer dömda för inbrott svarade nästan hälften av de intervjuade gärningsmännen att de någon gång hade begått flera brott mot samma objekt (Ashton, Brown, Senior & Pease sid. 269ff). Som skäl angavs av gärningsmännen att det hade varit lätt första gången, att de redan kände till brottsplatsen och att de sett saker vid det tidigare brottstillfället som de ville hämta. För dessa var det rationellt att återkomma till samma brottsoffer. Gill har i sin studie visat att personer som rånat kommersiella anläggningar främst angav att de var ute efter pengar (2000 sid. 26). 80 procent av de 341 rånare som intervjuats i studien angav pengar som främsta skäl till rånet. Han visade att de flesta rån planerades under en tid mellan några dagar och upp till några veckor. Ca en fjärdedel av rånen planerades under några minuter före rånet (ibid. sid. 35). Som anledning till varför vissa av rånarna valde att råna samma objekt igen uppgavs att det 1) hade varit lätt första gången, 2) det fanns speciella egenskaper som de gillade med butiken, exempelvis design and layout of the target. This includes lack of security features (ibid. sid. 43) samt 3) objektets placering med tanke på rymningsvägar. Gills studie visar att 19 procent av de intervjuade rånarna uppgav att de hade rånat samma objekt flera gånger. 19 procent uppgav också att de hade rånat objekt som de visste hade blivit rånade förut. I båda fallen var valet av objekt grundat på att de trodde att det skulle vara lätt att råna just de objekten. Jag kommer använda teorin om Rational Choice för en delförklaring av gärningsmäns beteende utifrån ett studium av de objekt som blir angripna. Med det menar jag att de egenskaper som är gemensamma för butiker som upprepat utsätts för brott säger något om dess attraktivitet som brottsobjekt för gärningsmän. Alltså är de utifrån gärningsmännens perspektiv, rationella att angripa. Brottsförebyggande arbete innebär ofta förstärkning av skalskydd, ökad övervakning, inlåsta varor, upplyst butik och gata utanför mm. Detta är ett exempel på försök att göra ett objekt oattraktivt för en potentiell gärningsman. Förståelsen för 22

25 vad som är attraktivt och inte för en potentiell gärningsman blir därför, trots vissa svårigheter, viktig i planerandet av brottsförebyggande arbete. Situationell brottsprevention Situationell brottsprevention innefattar åtgärder som minskar antalet tillfällen att begå brott. Dessa åtgärder är riktade mot vissa specifika typer av brottslighet. De innehåller manipulering eller design av den omedelbara närmiljön på ett systematiskt och så permanent sätt som möjligt. Dessa åtgärder är till för att försvåra brott, att göra brott mer riskfyllt eller mindre lönsamt för många potentiella gärningsmän (Clarke 1997 sid. 4). Enligt teorin har alla människor en viss sannolikhet att begå brott under rätt förutsättningar. Det är en tillfälletgör-tjuven-teori där avgörandet ligger i de tillfällen som finns för handen. Den förändring som görs hos ett objekt påverkar gärningsmannen i dennes bedömning av för- och nackdelar med brottet. Situationell brottsprevention går alltså ut på att minska brottsobjektens attraktionsvärde genom att öka mödan och minska vinsten av brottet. Teorin innehåller även en distinktion mellan olika objekt som inte är tillfällesberoende. Detta är den moraliska aspekten av att begå ett brott mot ett visst objekt. Enligt teorin gör gärningsmannen ett moraliskt övervägande och genom att göra ett brott mer klandervärt kan en brottsförebyggande effekt uppnås (ibid. sid. 4-5). Det är komplicerat att förändra gärningsmäns beteenden, men det finns många alternativ för att påverka den kriminogena situationen som gärningsmannen möter (Gill 2000 sid. 5). Att förstå gärningsmannens rationella tänkande är viktigt för att kunna arbeta med situationell brottsprevention (ibid. sid. 12, 24). I denna studie kommer teorin om situationell brottsprevention att användas som utgångspunkt för vilka strategier som är effektiva ur brottsförebyggande synpunkt. Mitt sätt att tillämpa teorin bottnar i en övertygelse om att störst brottsförebyggande förändringar kan göras genom påverkan på en butiks närmiljö; eller för att använda ett träffande engelskt uttryck, butikens layout. En butiks layout eller närmiljö kan också beskrivas som butikens disposition eller planläggning vilket inkluderar allt från utseende, alla inslag av säkerhet, butikens arkitektoniska lösning, planering av varors placering, varuexponering, kassalinje och så vidare 20. Teorierna om rutinaktiviteter, Rational Choice och situationell brottsprevention är alla sammanlänkade då de utgår ifrån att gärningsmannen gör ett val när en kriminell handling begås. Rutinaktivitetsteorin förutsätter en motiverad förövare. Situationell brottsprevention innebär att förändringar av de kriminogena situationerna får det potentiella brottsobjektet att 20 Egen översättning. 23

26 framstå som mer oattraktivt för gärningsmannen och denne avstår då förhoppningsvis från brott eller begår brott mot något annat objekt som framstår som mer attraktivt. (Se avsnittet om displacement under Diskussion). Metod och material Urval Studien görs i Uppsala län då initiativet till denna studie ligger hos Brottsofferenheten hos Polismyndigheten i Uppsala län. Polismyndighetens förändrade arbetssätt ska följas upp och denna studie är en del i det uppföljningsarbetet. Då Västmanlands län liksom Uppsala län ligger i mellersta Sverige och båda länen är relativt lika till geografisk storlek och befolkningsmängd valdes Västmanlands län som kontrollän. Urvalet av anmälningar har gjorts enligt de brottskoder som är aktuella för studien inom Uppsala län och Västmanlands län. I Uppsala län har intervjuer gjorts med personer som är butiksägare eller säkerhetsansvariga i en butik som sedan minst 10 månader är säkerhetscertifierad och som innan certifieringen hade anmält utsatthet för rån eller inbrott. Intervjuerna i Västmanlands län har gjorts med butiksägare eller säkerhetsansvariga i butiker som inkommit till Polismyndigheten med minst en anmälan avseende rån eller inbrott. Kriminalstatistiken För att svara på frågeställningen om hur många anmälningar som fanns registrerade i Uppsala län och Västmanlands län sammanställdes antalet anmälningar inom de aktuella brottskoderna för år Sammanställningen av anmälningar begärdes ut från Rikspolisstyrelsen och kompletterades via de båda Polismyndigheterna. För att beräkna andelen upprepade anmälningar har samtliga aktuella anmälningar om rån och inbrott i butik kodats in i statistikprogrammet SPSS. Exakt tillvägagångssätt beskrivs i Bilaga 2. Anmälningar Uppsala län För Uppsala år 2006 fanns det totalt 80 aktuella anmälningar om inbrott i butik. I materialet från RPS fanns dessutom 11 anmälningar om inbrott som sorterades ut ur materialet. Dessa var tre anmälningar som gällde inbrott i butik inom en annan Polismyndighet. Fyra anmälningar var felkodade. De skulle egentligen ha kodats som stöld ur butik, inte stöld genom inbrott i butik. En anmälan gällde okänd butik. Tre anmälningar var dubbletter. Materialet från RPS var dessutom inte fullständigt utan fyra aktuella anmälningar och fyra (som det visade sig) inaktuella anmälningar fick hämtas med hjälp av Polismyndigheten i 24

27 Uppsala län 21. När alla inaktuella anmälningar om inbrott för år 2006 sorterats ur materialet fanns alltså 80 aktuella anmälningar kvar som kodades in i SPSS. För Uppsala år 2006 fanns 10 anmälningar om rån utan skjutvapen och fyra anmälningar om rån med skjutvapen. I materialet från RPS saknades samtliga anmälningar om rån med skjutvapen medan alla anmälningar om rån utan skjutvapen fanns med. De anmälningar som saknades hämtades från Polismyndigheten i Uppsala län. För år 2005 fanns det totalt 110 anmälningar om inbrott. I materialet från RPS fanns det endast 97 anmälningar efter att tre dubbletter sorterats ur materialet och med hjälp av kontrollistan från Polismyndigheten kunde samtliga anmälningar hämtas in. Av dessa 110 anmälningar var endast 104 aktuella. De sex anmälningar som sorterades ut var i ett fall två anmälningar om samma händelse, i ett fall en felkodning som gällde inbrott i café, i två fall saknades en målsägande och två anmälningar gällde stöld ur butik och inte inbrott. Av de 12 anmälningarna om rån utan skjutvapen var 11 anmälningar aktuella för undersökningen. Den anmälan som uteslutits gällde stämpling till rån och det fanns inte någon känd målsägande. Inom brottskoden för rån med skjutvapen fanns fyra anmälningar. Tre av dessa var aktuella då det fjärde var ett påhittat rån. Det var kassören som stulit pengar ur kassan och målsäganden i anmälan var också misstänkt som gärningsman. Anmälningar Västmanlands län För år 2006 finns totalt 148 aktuella anmälningar om rån och inbrott. 126 anmälningar gällde inbrott i butik, 13 anmälningar gällde rån utan skjutvapen och nio anmälningar gällde rån med skjutvapen. I materialet ifrån RPS med anmälningar om inbrott i butik fanns totalt 141 anmälningar. Åtta anmälningar var dubbletter och uteslöts ur materialet. Fem anmälningar var felkodade, en anmälan gällde okänd målsägande och en anmälan uteslöts då det gällde inbrott i en outhyrd butikslokal. Av de fem felkodade anmälningarna gällde en anmälan en sopstation, två anmälningar gällde stöld ur butik och två anmälningar gällde restauranger. En anmälan som gällde en butik i Västmanland i kommunen Heby fanns i materialet för Uppsala län och överfördes därför till materialet för Västmanland. Tre anmälningar fick hämtas från Polismyndigheten i Västmanland då de saknades i materialet från RPS. I RPS- materialet fanns 11 anmälningar om rån utan skjutvapen och två anmälningar som fattades fick hämtas från Polismyndigheten i Västmanlands län, dessa 13 anmälningar var aktuella. I materialet 21 En anledning till att anmälningar saknades i materialet från RPS beror på att de kodats utan en målsägande juridisk person. Beställningen till RPS gällde anmälningar med målsäganden juridisk person och därför saknades några anmälningar. Genom fritexten i anmälan eller genom att anmälare är juridisk person går det ändå att utläsa vem som är målsägande juridisk person. 25

28 från RPS fanns också 6 anmälningar om rån med skjutvapen. Det saknades tre anmälningar om rån med skjutvapen och tre utan skjutvapen och dessa fick hämtas från Polismyndigheten i Västmanlands län. Samtliga aktuella anmälningar kodades i statistikprogrammet SPSS. Intervjumetod Nyckelpersonsintervjuer har använts då syftet med denna studie, utöver kriminalstatistisk kartläggning, även har varit att undersöka hur polisens arbete uppfattas av dem som inkommit till Polismyndigheten med anmälningar om rån eller inbrott i butik. Personer med nyckelpositioner har valts ut för intervjuer på de grundvalar att de ansågs vara de som besitter den övergripande kännedomen om ämnet och då de ansågs vara de personer som för butikens räkning har haft den löpande kontakten med polisen efter en anmälan om brott. Intervjun som metodologiskt redskap ger intervjuaren en möjlighet att förstå världen ur den intervjuades synvinkel (Kvale 1997 sid ). Syftet med intervjuerna är inte att generalisera resultat eller komma fram till absoluta sanningar utan snarare att kartlägga människors erfarenheter och uppfattningar utifrån vad de berättar. Intervjutekniken som använts är semistrukturerade intervjuer. Intervjun har bestämda teman med olika punkter som avhandlas under intervjuns gång. Metoden ger intervjupersonen möjligheten att med egna ord röra sig runt de teman som intervjuaren presenterar och ställer frågor kring. Den intervjuade kan med egna ord berätta om sina erfarenheter och känslor. Intervju som arbetsmetod för att nå kunskap har kritiserats för att den saknar objektivitet (ibid.). I det syfte som framställts i denna studie är intervjupersonernas subjektiva uppfattning det som ska lyftas fram. I detta sammanhang existerar inte rätt eller fel uppfattning utan intervjupersonens upplevelse utifrån det bemötande och det intryck som polisen har gjort är i det här fallet sanningen. Inför intervjuerna skapades två olika intervjuguider. Intervjuerna som gjordes i Uppsala län utgick från en intervjuguide som bestod av två teman. Dessa var uppfattning om polisens arbete samt reflektioner kring 13-punktsprogrammet och säkerhetscertifiering. De intervjuer som genomfördes i Västmanlands län utgick ifrån en något annorlunda intervjuguide. Den var uppbyggd kring två teman: uppfattning om polisens arbete och förtroende för polisen samt befintligt säkerhetsarbete i butiken (se bilaga 3 för intervjuguider). Frågor till intervjupersonerna konstruerades utifrån intervjuguiderna och jag lämnade utrymme för att kunna ställa eventuella följdfrågor. Valet av intervjupersoner i Uppsala län gjordes i samråd med den polis som arbetar inom Butiksgruppen. Valet av intervjupersoner i Västmanlands län gjordes endast utifrån de anmälningar som fanns tillgängliga för studien. Vid förfrågan om att ställa upp på intervju togs i samtliga fall direktkontakt med intervjupersonerna via telefon. Jag 26

29 berättade inledningsvis om anonymiteten och syftet med studien. 12 av 13 intervjuer genomfördes på intervjupersonens arbetsplats och en intervju genomfördes över telefon. I Uppsala län ställde alla som blev tillfrågade upp på intervju medan många personer tackade nej i Västmanlands län. I slutändan genomfördes nio intervjuer i Uppsala län varav två inte användes. I Västmanlands län genomfördes fyra intervjuer. Tanken var från början att utföra lika många intervjuer i båda länen, men det blev omöjligt då det inte fanns intervjupersoner som kunde ställa upp. Alla intervjuer transkriberades i de delar som ansågs vara relevanta. Allt som sades som rörde temana från intervjuguiden transkriberades. Utskrifterna av intervjuerna har använts för analys. Intervjusituationen Intervjuerna skedde i avskilda rum på de intervjuades arbetsplatser förutom telefonintervjun som gjordes kvällstid när intervjupersonen var i sitt hem. Vissa intervjuer hade störningsmoment i form av frågor från andra i personalen, telefonsamtal och personal som gick förbi. En intervju skedde i en liten butik där den intervjuade var ensam i personalen. Intervjupersonen blev då avbruten flera gånger för att hjälpa kunder, men trots det upplevdes intervjun som bra från min sida. De flesta intervjuer skedde med få störningsmoment. Utifrån resultatet av intervjuerna verkar inte de störningsmoment som fanns ha påverkat intervjupersonen mer än i liten omfattning. Intrycket är att intervjupersonerna tog sig tid att svara på frågorna och snappade upp tråden igen då de blivit avbrutna. De svar jag fått upplevs i hög grad vara övervägda svar. De som ställt upp med intervjuer uttryckte i flera fall stöd för denna typ av undersökningar och sa att de gärna ställde upp. Flera sa också att intervjun gjorde att de fick en påminnelse om säkerhetsfrågor som varit lågprioriterade under en tid och fallit i glömska, men nu aktualiserats igen. Å ena sidan kan tänkas att de personer från Uppsala län som ställt upp på intervju inte i lika stor utsträckning känt att de kunnat avböja att intervjuas (alla tillfrågade tackade ja). Vissa av dessa personer har fått hjälp av polisen med säkerhetscertifiering i butiken och annan kostnadsfri hjälp som ingår i det förändrade arbetssättet och kan därför känna att de måste ställa upp. Å andra sidan var det ingen av intervjusituationerna som upplevdes som pressande eller tvingade. I de intervjuer som ligger som underlag för studien flöt samtalen på bra. Under en intervju som utfördes i Uppsala län saknades det engagemang från intervjudeltagarens sida och denna intervju uteslöts därför. En annan intervju som gjordes i Uppsala län uteslöts då butiken blivit utsatt för andra brott än de som ingår i undersökningen. Jag presenterade mig också som student utan anknytning till Polismyndigheten och beskrev att intervjuerna endast skulle användas i en akademisk studie. 27

30 En del information som kom fram i intervjuerna har jag utelämnat trots att informationen kunde vara av vikt för denna studie. Jag känner ett ansvar att göra denna avvägning och har gjort bedömningen att vinsten av att utelämna informationen är större än förlusten av att den inte finns med i studien 22. Det som redovisas i denna studie är totalt sju intervjuer från Uppsala län och fyra intervjuer från Västmanlands län. Utvärderingar För denna studie redovisas inte författarens vetenskapssyn utan istället författarens syn på utvärderingar och uppföljningar och vetenskapligt ställningstagande därtill. Detta ställningstagande bygger på analyser av utvärderingsmetoder som Bo Sandberg har gjort (Sandberg 2006). Orsaken till ett vetenskapligt ställningstagande redovisas och inte författarens vetenskapssyn är att läsaren av denna studie kan ha större nytta av att förstå hur författaren resonerat kring utvärderingar och uppföljningar och mindre nytta av resonemang kring det vida ämnet vetenskapssyn. Enligt Bo Sandbergs definition görs en utvärdering när man systematiskt har samlat in ett material som sedan värderas mot kriterier som fastställdes innan studiens genomförande (ibid. sid. 271). Denna studie är därför inte en utvärdering av polisens förändrade arbetssätt utan en uppföljning. Ett slutgiltigt resultat av arbetssättet kan inte mätas än då det införts gradvis och inte pågått fullt ut i hela Uppsala län under ett helt år. Denna studie är alltså till för att följa upp de effekter som hittills kan beskrivas. Då det inte finns lämplig teori om uppföljningar har istället Bo Sandbergs definition av utvärderingar använts. Han beskriver fyra olika skolor av vilka den vetenskapliga-experimentella är den skola som denna studies kvantitativa studie grundar sig i. Denna studies kvalitativa del grundar sig i den kvalitativa-antropologiska skolan (ibid. 273). Sandberg gör också en skillnad mellan olika typer av utvärderingar. De två typer av utvärderingar som uppföljningen i denna studie mest liknar är aktörsfokuserad, genom intervjuer med butikers representanter, samt en ytlig variant av mål- och effektutvärdering genom studien av kriminalstatistik. Uppföljningen liknar en mål- och effektutvärdering då 2005 års studie i Uppsala län fungerar som en förmätning och denna studie därför blir en uppföljningsstudie. I analys- och diskussionsavsnitten diskuteras sambanden mellan kriminalstatistiken och det förändrade arbetssättet i Uppsala län. Aktörsperspektiv kan användas i utvärderingar då aktörerna, t.ex. brukarna, kan tillföra nya 22 De två orsakerna var att det ibland fanns information som, om den presenterades, inte kunde garantera att intervjupersonerna förblir anonyma. Den andra orsaken var att det enligt min egen bedömning hade varit en säkerhetsrisk att skriva allt som intervjupersonerna berättat. Vissa var väldigt frispråkiga och berättade om rutiner och andra omständigheter som enligt min bedömning inte bör kännas till av personer utanför branschen och andra insatta. Då jag själv har insyn och erfarenhet av säkerhetsbranschen känner jag mig säker på denna bedömning och känner också ett ansvar att göra denna begränsning. 28

31 perspektiv och kvalitéer till en utvärdering (ibid. sid ). Denna effekt önskas också uppnås i denna uppföljning. Genom att inkludera dessa aktörer i utvärderingen kan trovärdighetsproblem i utvärderingar reduceras och aktörerna kan ge vägledning för hur åtgärder kan vidareutvecklas (ibid. sid ). Anledningen till att båda typerna av uppföljning används är att det därigenom skapas en helhet som kombinerar både strävan att svara på om det förändrade arbetssättet uppnår målen, hur målen uppnås samt att genomförandet blir belyst ur ett deltagarperspektiv. Tillförlitlighet En kvantitativ studies tillförlitlighet avgörs av dess validitet och reliabilitet. God validitet innebär att studien verkligen mäter det den är avsedd att mäta (Bergström & Boréus 2005 sid. 34). En validitetsfråga är exempelvis om polisanmälningar är ett bra instrument för att mäta upprepad utsatthet för rån och inbrott i butik (vidare diskussion om detta följer nedan). En förutsättning för god reliabilitet är att mätningar och uträkningar är noggranna. God reliabilitet anses ha uppnåtts när resultatet av en studie kan upprepas (ibid. sid ). För rån gör troligen gällande försäkringsregler samt brottets allvarlighetsgrad att mörkertalet för fullbordade brott är lågt. Det mörkertal som förekommer bör kunna härledas till rånförsök där inget tillgripits samt rånförberedelse och i ännu större utsträckning stämpling till rån. Dessa brott har en lägre upptäcktsrisk och omfattas sannolikt av ett större mörkertal (BRÅ 2002:16 sid. 12). Samma förhållande kan antas gälla för inbrott. Försöksbrotten torde ha ett större mörkertal. Vid jämförelser mellan olika län, kommuner och stadsdelar finns det några osäkerhetsfaktorer som bör ägnas särskild uppmärksamhet. Befolkningsstrukturen är en faktor som har betydelse för brottsnivån. I en kommun med många unga kan man exempelvis förvänta sig ett större antal anmälda brott per invånare än i en kommun med många äldre (BRÅ 2006b sid. 87). Urbaniseringsgraden påverkar också brottsnivån. I områden där befolkningen är koncentrerad till vissa orter tenderar brottsligheten att vara högre än i områden som är mer glest befolkade (ibid.). Ytterligare ett tänkbart validitetsproblem är att jag endast inkluderar anmälningsdatum under de aktuella tidsperioderna, alltså inte det datum då brottet begicks. Detta förfarande kan påverka variabeln tid mellan två anmälningar samt omfattningen av de upprepade anmälningarna (Svensson 2005 sid. 17). Med det menas att det som mäts inte nödvändigtvis är tiden mellan brottstillfällena utan exempelvis tiden mellan den utsattes möjlighet att göra anmälan. Även om ett brott anmäls samma dag som det upptäcks så 29

32 behöver det ju inte ha skett samma dag. Man kan anta att det här finns en skillnad mellan brottskategorierna rån och inbrott då rån troligen anmäls snabbare till polisen. (Exempelvis överfallslarm som går direkt till polisen är utformade för att användas just vid rån medan inbrott inte är lika akut utan anmäls via telefon eller liknande till polisen). Trots att anmälningsdatum medför dessa problem användes metoden för att resultatet ska kunna jämföras med Uppsala-studien. Anmälningsdatum är också enklare att hantera än brottsdatum då det senare kan skrivas som en brottstid över fler datum och inte bara en enskild dag. Den del av studien som är kvalitativ har andra kriterier som utgångspunkt för reliabilitet och validitet. Intervjuer medför att intervjuaren eller intervjusituationen kan påverka den intervjuades svar. Tolkningen av intervjuerna från samtal till skrift förbehålls författaren till studien och det är möjligt att andra hade gjort en annan tolkning. Om någon annan skulle studera samma material och komma fram till samma tolkning så kan studien anses ha god reliabilitet. Detta är dock inte möjligt på grund av tidsbrist, men framförallt konfidentialitetskravet och mitt löfte till intervjudeltagarna att ingen annan än jag ska ta del av materialet. Tolkningen av intervjuerna är författarens tolkning och den har inte kontrollerats med intervjudeltagarna. Det har av tidsbrist inte varit möjligt att låta alla intervjuade kontrolläsa intervju utskrifterna. Validiteten kan däremot anses vara god då syftet har varit att undersöka nyckelpersonernas uppfattning och erfarenheter om polisen och intervju som metod är ett bra mätinstrument för att undersöka personers uppfattningar. Det är svårt att veta i vilken utsträckning jag påverkat intervjudeltagarna. Jag har försökt att utgå ifrån intervjuguiderna och behandla samma teman vid varje intervju. Följdfrågorna har skiljt sig åt och det finns en risk att dessa har upplevts som ledande. Samtidigt har jag blivit motsagd när jag ställt följdfrågor och upplever att intervjudeltagarna svarat ärligt och utifrån sina egna tankar och på ett självsäkert sätt. Löftet om anonymitet bör ha lett till att intervjupersonerna berättade ärligt. Resultat Kriminalstatistiken I Uppsala län var det minst antal anmälningar. Av de totalt 94 anmälningarna om rån och inbrott för år 2006 var 18 stycken eller 19 procent upprepade anmälningar. Sett till brottskategorierna separat var 13 av 80 eller 16 procent av inbrottsanmälningarna upprepade. Bland rånanmälningarna fanns det inga upprepade anmälningar. 82 butiker hade anmält utsatthet för rån eller inbrott och det var 13 butiker som anmält 18 upprepade brott. 30

33 I Västmanlands län var antalet anmälningar fler. Av de totalt 148 aktuella anmälningarna om rån och inbrott i butik under 2006 så var 32 anmälningar upprepade. Det ger en procentandel på 22 upprepade anmälningar. Totalt är det 122 olika butiker som anmält 148 rån eller inbrott under 2006 och 19 av dessa har anmält brott vid minst två tillfällen, dvs. har blivit upprepat utsatta. En närmare granskning av brottskategorierna separat visar att 27 av 126 eller 21 procent av inbrottsanmälningarna under 2006 var upprepade anmälningar. En av 22 anmälningar om rån var upprepad vilket ger en procentandel på 5 procent. Fördelning mellan närpolisområden I Uppsala län fanns det under tiden för undersökningen fyra närpolisområden. Sammanställningen av fördelningen av anmälningar mellan närpolisområden visar att flest anmälningar gällde butiker i Uppsala/Knivsta närpolisområde. 62 av 94 anmälningar eller 66 procent av alla anmälningar gällde butiker som fanns inom Uppsala/Knivsta närpolisområde. Inom samma område var 23 procent av anmälningarna upprepade. Ungefär lika många anmälningar hade gjorts av butiker inom Tierps närpolisområde och Enköping/Håbos närpolisområde, 12 stycken eller 13 procent i Tierp och 15 stycken eller 16 procent i Enköping/Håbo. Andelen upprepade anmälningar var flest, 17 procent, inom Tierps närpolisområde jämfört med 13 procent i Enköping/Håbo. Östhammar var det närpolisområde som har minst antal anmälningar och av dessa var inga anmälningar upprepade. Närpolisområde Brottskod Brottskod Brottskod Totalt Andel Andel upprepade (NPO) antal av alla inom närpolisområdet Inbrott Rån m. s. Rån u s. anmäln. anmäln. Uppsala/ Knivsta NPO % 23 % Enköping/ Håbo NPO % 13 % Tierp NPO % 17 % Östhammar NPO % 0 % Totalt % 100 % (18 anmäln.) Andel av alla anmälningar som var upprepade anmälningar 19 % Tabell 3. Tabell över anmälningarnas fördelning inom närpolisområdena i Uppsala län. I Västmanlands län fanns det vid tiden för undersökningen åtta närpolisområden. Flest anmälningar gjordes av butiker inom Västerås närpolisområde; 92 av 148 eller 62 procent av alla anmälningar. Andelen av det totala antalet anmälningar inom de andra närpolisområdena var mellan två och nio procent vilket visar att det är en stor skillnad i den anmälda brottsligheten mellan Västerås närpolisområde och övriga närpolisområden när det gäller butiksinbrott och butiksrån. Andelen upprepade anmälningar var störst inom Kolbäcksdalens närpolisområde, där var det 40 procent upprepade anmälningar. Näst störst 31

34 andel upprepade var det i Kungsör som hade 33 procent upprepade anmälningar. I båda dessa närpolisområden var antalet anmälningar få. Flest antal upprepade anmälningar fanns inom Västerås närpolisområde, där fanns 25 stycken upprepade anmälningar. Minst antal anmälningar gällde Heby närpolisområde och där fanns heller inga upprepade anmälningar. Fagersta och Kolbäcksdalens närpolisområden hade minst antal anmälningar inom sitt område. Närpolisområde Brottskod Brottskod Brottskod Totalt Andel Andel upprepade (NPO) antal av alla inom närpolis- Inbrott Rån m s. Rån u s. anmäln. anmäln. område Västerås NPO % 27 % Arboga NPO % 11 % Fagersta NPO % 0 % Kolbäcksdalen NPO % 40 % Kungsör NPO % 33 % Köping NPO % 0 % Sala NPO % 8 % Heby NPO % 0 % Totalt % 100 % Andel av alla anmälningar som var upprepade anmälningar 21 % Tabell 4. Tabell över anmälningarnas fördelning inom närpolisområdena i Västmanlands län. Tiden mellan anmälningarna En granskning av tiden mellan anmälningstillfällena visar att det finns toppar i tiden efter senaste anmälan när de nya anmälningarna görs. De upprepade anmälningarna är inte slumpmässigt spridda över det närmaste året. Diagram 1. Tiden mellan år 2006 upprepade anmälningarna i Uppsala län och Västmanlands län. 32

35 En granskning av tiden mellan anmälningstillfällena i Uppsala län visar att flest anmälningar, fyra stycken, gjordes fyra veckor efter föregående anmälan. 13 av 18 anmälningar gjordes inom de närmaste tre månaderna från senaste anmälningstillfället. Samtliga upprepade anmälningar gjordes inom nio månader från det senaste brottstillfället. En granskning av tiden mellan anmälningstillfällena i Västmanlands län visar att flest anmälningar, 11 stycken, gjordes två månader efter senaste anmälningstillfället. 24 av 32 anmälningar gjordes inom tre månader från senaste anmälningstillfället. Samtliga anmälningar gjordes inom nio månader från senaste anmälningstillfället. Intervjuer i Uppsala län Alla nyckelpersoner som intervjuades i Uppsala län hade blivit utsatta för minst ett brott under år 2006 samt blivit säkerhetscertifierade. De flesta hade blivit utsatta för inbrott och två butiker hade blivit utsatta för rån. Tema: uppfattning om polisens arbete Intervjupersonernas uppfattningar om polisens arbete är oftast positiva, flera säger att de tycker att poliserna de varit i kontakt med agerat professionellt och lugnt och den vanligaste kommentaren är att poliserna varit tillmötesgående. De flesta beskriver att de tycker att polisen gjorde det som efterfrågades vid anmälningstillfället och några tycker att polisen också gjorde mer därtill. Flera butiker beskriver att de har fått hjälp som de uppskattat särskilt mycket, exempelvis att polisen förlagt övningar till deras områden och tränat polishundar i butiken. En intervjuperson är däremot mycket missnöjd med polisens agerande vid brottstillfället, men nöjd med polisens fortsatta arbete. Nästan alla intervjupersoner uttrycker att de är nöjda med brottsplatsundersökningen och med de förhör som gjorts. En intervjuperson tycker att polisen gjorde misstag i samband med insamlandet av bevis som ledde till extra kostnader för butiken. Några uttrycker missnöje över att de tycker att det tog lång tid från brottstillfället tills de fick hjälp av polisen. En intervjuperson säger: De var långsamma, trots att vi själva hade gripit gärningsmannen tog det en kvart för dem att komma till platsen. En annan intervjuperson säger: Vi hade redan ringt och sagt att rånarna åkt iväg. Trots det stormade polisen butiken en liten stund senare. En tredje säger Vi fick inte veta att polisen var i området, det tog lång tid innan någon ringde eller kom förbi. Endast en intervjuperson uppfattar att polisen gav praktiska tips vid anmälningstillfället om hur butiken kunde skyddas, övriga intervjupersoner tror inte att de hade haft nytta av sådan information vid anmälningstillfället. Samtliga intervjupersoner i Uppsala län efterfrågar bättre kommunikation mellan 33

36 polisen och butiken. Flera säger att de fick söka information som polisen istället borde ha lämnat. De flesta säger att de hade önskat en lägesrapport om hur utredningen fortlöpte. Samtliga säger att de skulle anmäla igen om de blev drabbade av ett liknande brott. Tema: 13-punktsprogrammet och säkerhetscertifiering Säkerhetsutbildningen är uppskattad av alla intervjupersoner men de känner att de har fått nytta av den i varierande utsträckning. En intervjuperson beskriver utbildningen som seg, att den var lite för lång jämfört med vad personalen hade behov av. Personalen hade önskat mer praktiska tips. Intervjupersonen säger att det är viktigt att utbildningen är pedagogisk och att polisen återspeglar den händelsen som butiken utsatts för. Andra intervjupersoner säger att utbildningen var bra och flera uttrycker uppskattning över att den utfördes i butiken. Alla intervjupersoner i Uppsala län tycker att de 13 punkterna är rimliga och att det inte är ekonomiskt betungande att införa dem. En intervjuperson säger att punkterna måste sättas i relation till butikens verksamhet och problemområden och inte är lika tillämpbara för alla butiker. En annan intervjuperson säger att punkterna är vettiga, någon kanske är onödig men man klarar sig ju bättre efteråt än innan. Flera intervjupersoner beskriver att det är viktigt att bli påmind och att de skulle uppskatta tätare besök av polisen. Två intervjupersoner säger att säkerhetscertifieringen inte hade påverkat butiken alls. Vi som jobbar i butiken gick själva igenom svaga punkter och har skaffat oss egna rutiner vid stängning och vid försäljning av vissa varor. Flera butiker har också arbetat med säkerhetsfrågor i butiken tidigare medan vissa inte hade något säkerhetsarbete alls. Intervjupersoner från de butiker som tillhör större butikskedjor beskriver att de fått hjälp av butikskedjan. Flera intervjupersoner berättar att de redan arbetade efter 13-punktsprogrammet sedan tidigare efter initiativ från butikskedjan. Intervjupersonerna berättar att de genom butikskedjan fått ekonomisk hjälp att införa 13-punktsprogrammet och två butiker hade också fått kameraövervakning betald av butikskedjan. De som redan hade 13-punktsprogrammet sedan tidigare uttrycker sig trots det positivt till polisens initiativ och säger att det är bra att det erbjuds deras butiker trots att det är upprepningar. Alla vi handlare vet att vi ska göra saker men vi har tyvärr inte tid. Vi behöver tryck utifrån. Några uttrycker särskild uppskattning över att de blivit uppringda av polisen efter brottet och inte behövt söka hjälpen. Alla intervjupersoner är positiva till säkerhetscertifiering, men en intervjuperson är kritisk till att de inte kunde få hjälpen innan de blivit utsatta. Tydligen ligger vi idealiskt till för rån, det är ju jättebra att vi nu blivit certifierade, men det är tråkigt att man ska behöva bli utsatt först. Alla intervjupersoner är positiva till återbesiktning. Alla intervjupersoner verkar tycka att det finns mycket bra med 13-punkts- 34

37 programmet och alla intervjupersoner säger att dekalen som fästs utanpå butiken väcker uppmärksamhet och visar att butiken arbetar med säkerhet. Dom som vill göra inbrott hos oss kanske tror att det är svårare och bättre övervakat när de ser dekalen, men (paus) alla brottslingar lär sig väl efter ett tag. Flera intervjupersoner tror inte att 13-punktsprogrammet fungerar brottsförebyggande mot planerade brott utan bara på tillfällesbrottslingar. Intervjuer i Västmanlands län Intervjupersonerna i Västmanlands län hade blivit utsatta för antingen rån eller inbrott. Tre butiker hade blivit utsatta för ett brott och en butik hade blivit utsatt för 12 brott. Tema: uppfattning om polisens arbete I Västmanland går intervjupersonernas åsikter och uppfattning om polisens arbete vitt isär. En intervjuperson sa att de var mycket nöjda med polisens arbete och att de fått all hjälp de hade väntat sig. Polisen hade på ett bra sätt tagit situationen under kontroll och tagit hand om chockade brottsoffer. En intervjuperson var däremot väldigt missnöjd med polisens arbete. Under år 2006 hade intervjupersonen anmält 12 inbrott eller inbrottsförsök till polisen 23. Ingen av händelserna hade utretts trots att intervjupersonen själv hade samlat bevis som förvarades i butiken. Intervjupersonen säger sig veta vem som begått fem inbrott, men hade trots det inte fått något gehör från polisen. Intervjupersonen sade sig vid intervjutillfället ha gett upp hoppet att få hjälp från polisen och anmäler inte längre inbrott. Intervjuperson har lagt mycket pengar på säkerhetslösningar och säger sig inte veta vad mer som kan göras för att arbeta brottsförebyggande. Två intervjupersoner uttrycker önskemål om tätare kontakt med polisen, dels efter ett brottstillfälle, men även i största allmänhet. Två intervjupersoner pratar om kvarterspoliser och önskar att något liknande skulle kunna finnas igen. Det hade ju inte gjort något om polisen varit här och berättat hur det går med utredningen. Stationen ligger ju hundra meter bort. Tema: 13-punktsprogrammet och säkerhetscertifiering Två butiker som tillhörde två stora kedjor hade fått hjälp med säkerhetsarbete av butikskedjan och hade i stort alla punkter uppfyllda enligt 13-punktsprogrammet. En av intervjupersonerna menar att de hade väldig nytta av 13-punktsprogrammet när de blev utsatta för ett butiksrån. En intervjuperson hade på eget initiativ uppfyllt alla 13 punkterna utan att känna till 23 I materialet med anmälningar om inbrott fanns sju av dessa anmälningar. Övriga fem var troligen kodade som skadegörelsebrott. Detta hade jag inte möjlighet att undersöka då jag inte hade tillgång till de brottskoderna. 35

38 13-punktsprogrammet. En intervjuperson menar sig ha bristande kunskap om säkerhetsfrågor och skulle gärna låta personalen gå en säkerhetsutbildning. En intervjuperson menar att det är viktigt för moralen hos personalen att en uniformerad polis berättar hur de ska bete sig om de blir utsatta för brott. Grabbarna skulle tycka det vore skönt att veta att någon skulle bry sig, man behöver ju också bli matad med information om säkerhetstänkande. Intervjupersonerna fick i slutet av intervjun information om Uppsalapolisens arbetssätt och tre intervjupersoner säger att de hade uppskattat ett liknande initiativ från polisen. En intervjuperson tror inte att det gör någon skillnad för butikens utsatthet om personalen får en säkerhetscertifiering utan tror mer på polisens generella synlighet och att polisen är snabbt på plats när något väl händer. Analys Kriminalstatistiken Det finns en kraftig skillnad mellan antalet anmälningar som inkommit till Polismyndigheterna i respektive län. Totala antalet anmälningar som är aktuella för undersökningens utgångsår i Uppsala län var 94 stycken och i Västmanland 148 stycken. Detta ska jämföras med 124 aktuella anmälningar som studerades i Uppsala år Denna skillnad mellan länen kan helt enkelt bero på skillnad i antal butiker, antal gärningsmän, någon form av slumpmässig variation eller något annat. Skillnaden i antalet anmälningar inom Uppsala län är därför mer intressant att studera. Samtidigt räcker inte denna studie till för att entydigt förklara minskningen i Uppsala län. Jämförelsen mellan de båda länen visar att andelen upprepade anmälningar är något högre i Västmanlands län. En analys av brottskategorierna separat visar att andelen upprepade anmälningar är högre inom både rån- och inbrottskategorin i Västmanlands län. En jämförelse med undersökningen som gällde år 2004 i Uppsala län (Svensson & Lindgren 2005) visar att det under år 2006 gjorts färre anmälningar om rån och inbrott i butik i länet. År 2004 fanns det 124 anmälningar, varav 103 gällde inbrott, sju gällde rån med skjutvapen och 14 utan skjutvapen. År 2006 fanns det 80 inbrott, fyra rån med skjutvapen och tio utan skjutvapen. Andelen upprepade anmälningar har sjunkit från 26 procent år 2004 till 19 procent år För båda åren ligger procentandelarna av upprepade anmälningar i linje med tidigare studiers resultat. De flesta studier visar på resultat av upprepad utsatthet för butiksinbrott på mellan 20 och 30 procent (se exempelvis BRÅ 2001:3, Svensson & Lindgren 2005, Tilley 2004). Vissa enstaka studier har visat på andel upprepade anmälningar över 30 procent. Tidigare forskning om butiksrån visar att en liten del av alla butiker blir utsatta för 36

39 många rån. (Se exempelvis Pease 1998, BRÅ 2002:16, Gill 2000). I Uppsala län var det ingen av anmälningarna om butiksrån som var en upprepad anmälning, däremot fanns det butiker som anmält utsatthet för butiksrån samt ett eller flera inbrott. Det finns alltså hos dessa butiker upprepad viktimisering när båda brottskoder undersöks tillsammans. I Västmanlands län var det en butik som blivit utsatt för rån vid två tillfällen, detta gav ett resultat om åtta procent upprepade anmälningar om rån i Västmanlands län. Det går inte att dra en tydlig koppling till tidigare forskning om utsatthet för butiksrån då underlaget inte visar en klar överrepresentation bland vissa butiker. Underlaget som studeras, 14 anmälningar om rån i Uppsala län och 24 anmälningar om rån i Västmanlands län, är relativt litet och det kan röra sig om en slumpmässig variation i materialet. Det får ändå sägas att anmälningarna är ojämnt fördelade mellan butikerna. Samtidigt som många butiker aldrig utsatts för vare sig rån eller inbrott så har en butik anmält två rån och ett inbrott samt en annan butik anmält sju inbrott i Västmanlands län. Fördelningen mellan närpolisområden Fördelningen av anmälningar skiljer sig mycket mellan de närpolisområden som tillhör länets största ort och övriga närpolisområden. 66 av alla anmälningar i Uppsala län gällde butiker i Uppsala/Knivsta närpolisområde. I Västmanlands län ser fördelningen av anmälningar likartad ut eftersom 62 procent av alla anmälningar gällde butiker i Västerås närpolisområde. Detta är naturligt då det är sannolikhet att flest butiker finns i länens stadskärnor. En jämförelse med studien av anmälningar från Uppsala län år 2004 visar att drygt 70 procent av alla anmälningar gällde butiker inom dåvarande Uppsala närpolisområde och Knivsta närpolisområde ( anmälningar). Den tidigare studien visar att Östhammar hade störst andel (4 stycken) upprepade anmälningar år År 2006 var den största andelen upprepade anmälningar i Uppsala/Knivsta närpolisområde med 23 procent upprepade. Andelen upprepade är några procentenheter högre i Uppsala/Knivsta än genomsnittet för länet. Orsaken till detta är oklar. Resultaten för kriminalstatistiken kan i stort sett beskrivas som förväntade. I Västmanlands län fanns flest upprepade anmälningar 40 procent, inom Kolbäcksdalens närpolisområde, och Kungsörs närpolisområde där det var 33 procent upprepade. I båda dessa områden var antalet anmälningar få och resultatet ska därför tolkas med försiktighet. Tiden mellan anmälningarna Tiden mellan de upprepade anmälningarna i de båda länen visar ett delvis liknande mönster år Uppsala län hade under år upprepade anmälningar och Västmanlands län hade 37

40 32 upprepade anmälningar. Flest anmälningar gjordes efter 4 veckor i Uppsala län och efter 2 månader i Västmanlands län. I Uppsala län är skillnaderna i tidskurvan små och den högsta noteringen består av endast fyra anmälningar. I Västmanlands län är den högsta noteringen 11 anmälningar vilket visar på en högre koncentration av anmälningar som gjorts efter ungefär lika lång tid efter senaste brottet. I båda länen har mer än hälften av alla anmälningar gjorts senast två månader från det tidigare anmälningstillfället. Detta resultat stämmer väl överrens med tidigare forskning. En av de stora upptäckterna som slagits fast genom forskning om upprepad utsatthet är att det ofta görs en ny anmälan efter kort tid från det senaste brottet. I studien av anmälningar i Uppsala län år 2004 så framgår att knappt hälften, 13 av 30 anmälningar, gjordes inom två månader från senaste anmälningstillfället. 16 av 30 gjordes inom tre månader från senaste anmälningstillfället så även då kunde tidigare forskning bekräftas. Diagram 2. Tiden mellan anmälningstillfällena i Uppsala län år 2006 år 2004 samt i Västmanlands län år Intervjuer Resultaten av intervjuerna i Uppsala län visar att intervjupersonerna är positiva till säkerhetscertifieringen enligt 13-punktsprogrammet även om vissa önskar vissa förändringar, till exempel att säkerhetsutbildningen blir ännu mer praktiskt tillämpbar. Vissa uttrycker att de känner sig säkrare när de blivit säkerhetscertifierade, men att de inte har en tro på att programmet fungerar brottsförebyggande mot alla typer av brottslingar. Flera uttrycker att dekalen som avskräckande men de tror inte att de har fått en garanti mot utsatthet för brott genom säkerhetscertifieringen. Uppenbart är att det är mycket uppskattat att initiativet kommer från butiksgruppen och att butikerna får hjälp av en polis att gå igenom säkerheten i butiken. Även de butiker som sedan tidigare redan arbetar efter 13-punktsprogrammet uppskattar att få en genomgång av säkerheten och säkerhetsutbildning av personalen i 38