EXPERTKOMMITTÉN. Den europeiska historiens hus. Konceptuell grund för den europeiska historiens hus

Transkript

1 EXPERTKOMMITTÉN Den europeiska historiens hus Konceptuell grund för den europeiska historiens hus

2 Manuskript färdigställt i oktober 2008 Tryckt i Bryssel, Belgien 2

3 Innehållsförteckning Förord... 5 Konceptuell och museologisk grund... 7 Innehållsmässig grund för den permanenta utställningen Europas ursprung och utveckling fram till 1800-talets slut Europa under världskrigen Europa efter andra världskriget Frågor om Europas framtid Utblick Expertkommitténs medlemmar

4 Medlemmar i expertkommittén under utskottets konstitutiva sammanträde tillsammans med Europaparlamentets talman, Hans-Gert Pöttering, och Europaparlamentets generalsekreterare, Harald Rømer. Från vänster: Giorgio Cracco, António Reis, Mária Schmidt, Włodzimierz Borodziej, Hans Walter Hütter, Marie-Hélène Joly, Matti Klinge, Michel Dumoulin. Ej på bilden: Ronald de Leeuw. Jag skulle vilja föreslå en plats för historien och för framtiden, där Europatanken kan fortsätta utvecklas. Jag föreslår att man grundar den europeiska historiens hus. Det borde vara [...] en plats där vårt minne av Europas historia och arbetet med enandet av Europa vårdas gemensamt, och där det samtidigt finns utrymme för nuvarande och framtida medborgare av Europeiska unionen att fortsätta utforma Europas identitet. Europaparlamentets talman, professor Hans-Gert Pöttering, ledamot av Europaparlamentet den 13 februari

5 Förord 1. Jag skulle vilja föreslå en plats för historien och för framtiden, där Europatanken kan fortsätta utvecklas. Jag föreslår att man grundar den europeiska historiens hus. Det borde vara [...] en plats där vårt minne av Europas historia och arbetet med enandet av Europa vårdas gemensamt, och där det samtidigt finns utrymme för nuvarande och framtida medborgare av Europeiska unionen att fortsätta utforma Europas identitet. Med dessa ord tog Europaparlamentets talman, professor Hans-Gert Pöttering, i sitt öppningsanförande den 13 februari 2007 initiativet till att inrätta den europeiska historiens hus. 2. Efter en utförlig diskussion välkomnade Europaparlamentets presidium enhälligt initiativet och sammankallade en expertkommitté som fick i uppdrag att utarbeta ett koncept för den europeiska historiens hus. Kommittén består av nio ledamöter historiker och museologer från olika länder i Europa. Detta dokument har utarbetats vid flera arbetsmöten i Bryssel, och det antogs enhälligt den 15 september Expertkommitténs ledamöter betonar att det främsta syftet med den europeiska historiens hus är att fördjupa kunskapen om den egna historien hos européer i alla åldrar och därigenom bidra till en bättre förståelse av Europas nutida och framtida utveckling. Denna institution ska bli en plats där Europatanken blir levande. 4. Den europeiska historiens grundlinjer måste förklaras för att man ska kunna förstå den moderna historien och samtiden. Grundandet och utvecklandet av EU-institutionerna under 1900-talets senare hälft bör tydliggöras i ljuset av historiska erfarenheter och verkningar. Utställningen bör åskådliggöra både mångfalden i Europas historia och våra gemensamma rötter. 5. Kontinentens moderna historia präglas av idén och beredskapen att frivilligt samarbeta i överstatliga institutioner på europeisk nivå. Att nationalism, diktaturer och krig kunnat övervinnas på många håll, och att det sedan 1950-talet funnits en vilja att på europeisk nivå leva tillsammans i fred och frihet, i en överstatlig union av civil karaktär, är budskap som den europeiska historiens hus bör lyfta fram. Utställningarna bör förtydliga att ett enat Europa grundat på gemensamma värderingar kan leva tillsammans i fred och frihet i en värld präglad av framsteg. Den europeiska historiens hus ska uppmuntra medborgarna till att i större utsträckning medverka i de politiska beslutsprocesserna i det enade Europa. 6. Det åligger Europeiska unionen att bidra till att förbättra kunskaperna om och att sprida de europeiska folkens kultur och historia (artikel 151 i EG-fördraget). 5

6 6

7 Konceptuell och museologisk grund 7. Den europeiska historiens hus bör inrättas som ett modernt centrum för utställningar, dokumentation och information. Det bör förfoga dels över en permanent utställning om Europas historia med en utställningsyta på upp till kvadratmeter, dels över lokaler för tillfälliga utställningar. Vidare föreslås att ett informationscentrum inrättas där besökarna kan erbjudas fördjupad information om Europas förflutna och samtid. Utbudet kan kompletteras med arrangemang och publikationer. 8. Det finns ett flertal faktorer som är viktiga för att projektet ska lyckas, och dessa måste samordnas sinsemellan. 9. Vetenskapligt oberoende och en objektiv framställning kommer i första rummet. Expertkommittén är särskilt angelägen om att kunskap och vetenskapliga metoder ligger till grund för museets arbete. Framställningens sannfärdighet är en ovillkorlig förutsättning för att museet ska accepteras i fackvärlden och av besökarna. En öppen framställning av historiska fakta och skeenden ur flera perspektiv är nödvändig för att ge besökarna möjlighet att göra sin egen bedömning och uppmuntra dem till diskussion. Oberoendet kan garanteras genom att arbetet vägleds av en vetenskaplig rådgivande kommitté på hög nivå bestående av historiker och museologer. 10. En annan viktig förutsättning för ett framgångsrikt och trovärdigt koncept är att den europeiska historiens hus är institutionellt oberoende. 11. Museet bör framför allt vara en förmedlingsinstans. Det bör fungera som en förmedlande länk mellan fackvetenskapen och den breda allmänheten. Vid uppbyggnaden och driften av museet måste hänsyn tas till de senaste museologiska rönen. Ett omfattande museipedagogiskt utbud bör utvecklas och användas, och måste anpassas till en heterogen besökarskara. Även om vetenskapligheten är av stor betydelse som grund för arbetet ska inte den europeiska historiens hus bedriva någon historisk grundforskning i egentlig mening. 12. Expertkommittén förespråkar dock att man vid den europeiska historiens hus även inrättar en mötesplats för unga forskare som arbetar med teman som rör Europas historia. Denna mötesplats skulle inte bara kunna bidra till att hålla museet levande, utan skulle också kunna knyta unga förmågor från hela Europa till museet. 13. Den europeiska historiens hus vänder sig till européer från alla Europas regioner och från alla åldersgrupper och bildningsnivåer. Publikens bredd gör att man i samband med utställningarna inte kan förutsätta att besökarna har några djupare förkunskaper. Målgruppen är framför allt den intresserade allmänheten. 14. En kronologiskt inriktad framställning hjälper den tilltänkta målgruppen att förstå historiska händelser och skeenden. En kronologi med nödvändiga åter- och överblickar hjälper besökaren att placera händelserna och utvecklingen i tid och rum. Därigenom skapas en ram för den mångfald av föremål, texter och medier som används för att beskriva historien på museet. 15. Således bör den europeiska historiens hus vara en inrättning som inom alla arbetsområden försöker tillvarata besökarnas intressen. Detta gäller bland annat utställningstexternas och det audiovisuella utbudets flerspråkighet. När det gäller utställningarnas didaktik och utformning bör man också ta hänsyn till de specifika demografiska förändringsprocesserna i alla länder i Europa. En medveten besökarorientering och en regelbunden omprövning av detta principbeslut genom 7

8 kontinuerliga utvärderingar är några andra faktorer som ska styra arbetet vid den europeiska historiens hus. 16. Den europeiska historiens hus bör dessutom skapa tillfälliga utställningar och vandringsutställningar. Vandringsutställningarna erbjuder framför allt möjligheten att nå människor i alla delar av Europa och även resten av världen. 17. Förutom utställningarna bör även tematiska arrangemang med koppling till Europa samt egna publikationer bidra till att locka folk till den europeiska historiens hus. Ett modernt museum på 2000-talet bör dessutom ha ett omfattande utbud på Internet. 18. Uppbyggnaden av en egen museisamling är av stor betydelse. Tillgången till egna samlingar är absolut nödvändig för att man ska kunna skapa visuellt attraktiva utställningar, såväl permanenta som tillfälliga och vandringsutställningar. Samtidigt bidrar samlingen till att ge den europeiska historiens hus en plats i den internationella utlåningsverksamheten och garantera museet en stark ställning där. När samlingen byggs upp bör man tänka på att lägga tyngdpunkten på de europeiska aspekterna av historien. Man bör undvika att dubblera redan befintliga nationella samlingar. 19. För att den europeiska historiens hus ska bli en framgångsrik inrättning är det av största vikt att det får ett centralt läge. Det bör vara placerat så att det kan locka till sig en del av strömmen av besökare till EU-institutionerna. Närheten till utbudet på platsen för EU-institutionerna är lika viktig som att museet smälter in i Europas museilandskap. 20. En absolut förutsättning för att den europeiska historiens hus ska prestera bra och bli framgångsrikt är att det får kontinuerlig finansiering. Inte bara uppbyggnaden och inredningen av museet kommer att kräva resurser, utan också den dagliga driften. Även efter invigningen kommer det att krävas resurser för att göra museet intressant för besökarna. Den kontinuerliga vidareutvecklingen av utställningarna och museets infrastruktur är grundläggande för att inrättningen ska bli accepterad i framtiden. 21. Eftersom den europeiska historiens hus ska bidra till den politiska allmänbildningen hos alla människor, anser expertkommittén att inträdet till den europeiska historiens hus bör vara kostnadsfritt. 22. I den permanenta utställningen på den europeiska historiens hus, det nya museets kärna, bör tyngdpunkten läggas på att presentera Europas historia från första världskriget till i dag på en yta av upp till kvadratmeter. Tillbakablickar på kontinentens rötter och till medeltiden och senare tid behövs i mindre omfattning för att öka förståelsen för nutiden och framtiden. Kopplingen till samtiden är viktig för det nya museets framgång, då den för det första vittnar om museets aktualitet och för det andra framhäver den omedelbara kopplingen till besökarnas vardag. Dessutom ger kopplingen till samtiden en möjlighet att även med kort varsel uppmärksamma viktiga skeenden i Europa inom politik, samhälle, ekonomi och kultur. 23. I den permanenta utställningen bör man inte avbilda summan av Europas olika nationella eller regionala historieskrivningar, utan snarare koncentrera sig på europeiska företeelser. Fredsperioden sedan andra världskrigets slut bör spela en framträdande roll. I detta sammanhang bör man beakta att Europas mångfald är kontinentens verkliga kännetecken. Denna heterogenitet, liksom osamtidighetens samtidighet, ställer stora krav på den personal som ska bygga upp museet och utforma utställningarna. Samtidigt kan dessa aspekter fungera som beröringspunkter för de olika besökarna. Med tanke på den heterogena besökarstruktur som förväntas bör biografiska inslag användas för att underlätta förståelsen för de många olika europeiska frågorna och processerna. Levnadsbeskrivningar av både berömda och okända européer möjliggör en mer 8

9 ingående diskussion kring de omständigheter som rådde vid de olika tidsperioderna. Aspekter från det verkliga livet måste spela en viktig roll i utställningen. 24. Den permanenta utställningens dragningskraft kommer till största delen att bero på de utställda föremålen, som förutom den kognitiva förståelsen även ska möjliggöra en känslomässig förståelse av de historiska frågeställningarna. Utställningsföremålen måste dock sättas in i en kontext för att deras betydelse ska kunna förstås. En målinriktad användning av audiovisuella medier är en självklarhet i sammanhanget. För tidshistoriska utställningar är det nödvändigt att använda film- och musikdokument, både som originalkällor och i utställningsdidaktiska syften. Moderna audiovisuella medier gör utställningen mer dynamisk och underlättar mottagandet framför allt för den yngre generationen. Genom att utställningen ges en narrativ inriktning möjliggörs en både intellektuell och känslomässig förståelse av den permanenta utställningens olika teman. 25. Avslutningsvis bör det påpekas att regelbundna omarbetningar av den permanenta utställningen kan säkerställa acceptansen och intresset för den europeiska historiens hus även på medellång och lång sikt. 26. Med tanke på de stora utmaningarna för den personal som ska bygga upp museet förefaller en möjlig invigning sommaren 2014 vara en ambitiös målsättning som bör kunna uppnås genom gott samarbete mellan alla de medverkande. 9

10 10

11 Innehållsmässig grund för den permanenta utställningen Europas ursprung och utveckling fram till 1800-talets slut 27. Former av en högre, redan europeisk, kultur utvecklades inom ramen för handeln runt östra Medelhavet och Svarta havet. Dessa regioner var inte tillräckligt bördiga för jordbruk men erbjöd i gengäld bättre förutsättningar för utvecklingen av sjöfarten och uppkomsten av små stater än de stora staterna runt floderna Nilen, Eufrat och Tigris, som präglades av jordbruk. 28. Kolonisationen vittnar om betydelsen av en av de främsta drivkrafterna i Europas historia, nämligen migration till följd av överbefolkning. Folkvandringen fick människor att upptäcka nya trakter och ledde till utvecklingen av en mäktig militärkultur som kunde användas för att erövra och upprätthålla kolonier. Städerna och stadsstaterna vid Egeiska havet expanderade till exempel med hjälp av de kolonier som bredde ut sig vida omkring Medelhavet och Svarta havet. 29. Företeelserna migration och kolonier dyker ofta upp i Europas historia, antingen i form av krigiska fälttåg eller som masskolonisering. Inomeuropeiska folkvandringar är också av betydelse, liksom kolonisationen av utomeuropeiska kontinenter. 30. Bland européerna hade det alltid funnits ett intresse för rikedomarna i Indien och Kina och vägarna dit, redan på Alexander den stores tid, under romarriket några århundraden senare, under korstågen efter år 1000 samt i samband med upprättandet av de kolonialriken som från 1500-talet tillhörde framför allt Frankrike, England, Portugal och Holland, och som delvis fanns kvar ända in på 1970-talet. Spaniens och Portugals kolonier fanns främst i Sydamerika, medan det ryska rikets omfattade Sibirien och Centralasien. 31. Inom det grekisk-romerska området växte det från 400-talet före Kristus fram en högt utvecklad kulturform som legat till grund för den utveckling av den europeiska kulturens filosofi, litteratur, rättsväsende och statsskick som pågår än i dag, och denna kulturform har flera gånger återupplivats inom ramen för olika renässanser. Denna epok varade i ett årtusende. Dess huvudspråk, grekiska och latin, utgör den grammatiska, lexikaliska och semantiska grunden för nästan alla andra europeiska språk. 32. Under 1500-talet ledde antikens renässans och det nya informationsmediet boken till en anmärkningsvärd latinisering av franskan och de andra romanska språken, samtidigt som en stor mängd nya ord överförde den latinska kulturen till de germanska, finska och slaviska språken. Det renade latinet behöll ända in på 1900-talet en viktig roll inom universitets- och skolväsendet samt inom den katolska kyrkan i hela Europa. Det hade ett stort, framför allt semantiskt och terminologiskt inflytande på alla nationella skriftspråk. Senare återfick latinet sin universella roll, särskilt på 1700-talet i franskan, följt av ett starkt lexikaliskt inflytande på tyskan, ryskan, svenskan och andra språk. Sedan slutet av 1900-talet har grekiskan och latinet på nytt kunnat stärka sin position tack vare den biologiska forskningen och innovationerna på det tekniska området, vars terminologi har nästan alla sina språkliga rötter i grekiskan och latinet. 33. Genom utbildning av härskareliter spelade skol- och högskoleväsendet en väsentlig roll för skapandet av Europas kulturella enhet ända från medeltiden, det vill säga och 1200-talen. Detta system baserade sig på konsten att tänka och skriva på latin, samt konsten att argumentera och kritisera. Även den kristna religionens dogmer blev ofta föremål för häftiga dispyter. Med början under 1600-talet, när akademierna bildades, 11

12 befriades tänkandet och skrivandet från den kyrkliga kontrollen, även om olika former av moralisk och politisk censur fortfarande fanns i flera länder. 34. Ett asiatiskt inflytande kunde skönjas framför allt på det religiösa området. Den kristna religionen uppstod på 300-talet e. Kr. som en blandning av judisk (semitisk) tradition och kyrklig organisation. Dessa organisationer kunde redan före år 1000 delas in i två grenar: dels en grekisk, som omfattade Konstantinopel, det grekisk-romerska riket och senare i synnerhet Ryssland, dels en latinsk, som präglades av påvedömet och styrdes från Rom, där man talade och framför allt skrev på latin. De ständiga asiatiska invasionerna drabbade framför allt östra delen av Europa och kulminerande på och 1500-talen i och med Rysslands underkastelse och Konstantinopels kapitulation inför turkarna. Den långvariga turkiska dominansen på Balkan och i Svartahavsregionen hade ett starkt inflytande på Europas historia, först på Österrike och Ryssland, men senare på Frankrike och Storbritannien, som ständigt strävade efter inflytande i Främre Orienten och på vägen mot Indien. De etniskt och religiöst grundade krigen på Balkanhalvön har pågått ända in i vår tid. 35. På 300-talet inleddes det västromerska rikets gradvisa förfall. I den romerska kyrkan levde enhetstanken delvis vidare och gav upphov till bildandet av ett nytt rike med europeisk dimension under Karl den store runt 800 e. Kr. principiellt sett som en politisk enhet, som existerade formellt fram till år På medeltiden utvecklades kyrkliga och statliga organisationer under lång tid parallellt, genom att militära, samhälleliga och utbildningspolitiska system uppstod, som framför allt strukturerades kring olika beskattningsformer. Klostren övertog en betydande roll i det samhälleliga och kulturella livet. Samtidigt som Europa var indelat i biskopsdömen, län, furstendömen och grevskap uppstod oberoende städer omgärdade av murar. Dessa slöt sig ofta samman till stadsförbund, huvudsakligen i Italien, Nederländerna och Tyskland, där Hansan var det viktigaste förbundet. 37. Den västliga kristendomen bredde efterhand ut sig i norr och öster. Det latinska alfabetet bekräftade Polens, Ungerns, Kroatiens, de baltiska staternas samt Sverige/Finlands kyrkliga, kulturella och politiska tillhörighet till väst, medan Ryssland, Serbien, Bulgarien, Grekland och Rumänien behöll den grekiska skriften huvudsakligen i dess slaviska, kyrilliska form som är förbunden med den grekisk-ortodoxa religionen. 38. Över tusen medeltida katedraler (biskopskyrkor), varav den största delen ännu finns bevarade nästan överallt i Västeuropa, visar på det klerikala systemets betydelse och samhälleliga och ekonomiska makt. De vittnar samtidigt om den mycket höga nivån på arkitektur och byggnadskonst, de sköna konsterna och musiken under perioden mellan 1000 och 1500 e. Kr. På detta följde tiden med residensslott som Versailles i Frankrike, Vinterpalatset i Ryssland samt de urbana byggnaderna med sina fästningar och murar. 39. Indelningen av människor i olika stånd bestående av präster, adel, borgare och bönder samt tjänstefolk betraktades länge som en naturlig och gudagiven ordning. I alla delar av Europa uppstod liknande kulturmönster som baserades på människors olika levnadssätt eller identiteter som adel, borgare eller bönder, och senare som industriarbetare, ämbetsmän osv. Skillnaderna tog sig uttryck i sättet att klä sig och äta samt i intresset för musik och andra konstarter. 40. På 1500-talet delade sig den västerländska kristenheten i den katolska kyrkan och de protestantiska konfessionerna, till exempel sådana som inspirerades av kalvinismen och grundade grupper eller oberoende kyrkor i Frankrike, Nederländerna, Schweiz och 12

13 Skottland. De lutheranska kyrkorna blev till statskyrkor i flera tyska delstater, i Danmark (med Norge och Island), Sverige (med Finland) och i nuvarande Estland och Lettland. Östersjöländerna splittrades: Nordtyskland, Danmark, Sverige, Finland, Estland och Lettland blev lutheranska, Ryssland till största delen ortodoxt, Polen och Litauen katolska. Luthers reformation hämtade sin kraft från kopplingen till uppkomsten av centralstater, som beslagtog största delen av kyrkans egendomar för att kunna bygga upp statsväsendet. Detta upprepades i det katolska Tyskland samt i Frankrike och i Italien under den revolutionära och napoleonska epoken runt De olika protestantiska lärorna hade ett gemensamt intresse för den judiska traditionen så som den framställdes i Gamla testamentet. På och 1700-talet översattes Bibeln av protestanterna till nästan alla europeiska språk och kom i de flesta fall att ligga till grund för vardagsspråket i respektive språkområde. På så sätt fick den grekisk-latinska grammatiken och stilistiken en stor inverkan på de nya normerade skriftspråken. Dessa hade en nära koppling till renässansen inom litteraturen och filosofin liksom till den grekisk-romerska antikens politiska tankegods, och de spreds nu raskt bland den europeiska eliten tack vare den nya boktryckarkonsten och uppkomsten av en allmän bokmarknad. 42. Olika europeiska länder dominerades kulturellt av olika samhällsklasser. Den spanska, franska och polska kulturen präglades i stor utsträckning av adelns ideal, medan levnadssättet i Nederländerna, England, Skottland och Danmark var präglat av borgerskapet. Preussen och Ryssland var stater som företrädesvis grundade sig på en effektiv och modern militär organisation. 43. Med utgångspunkt i den snabba kunskapsutveckling som inleddes på 1600-talet och den politiska och borgerliga filosofi som växte fram på 1700-talet upplysningens århundrade utvecklades en ny förståelse för människan och medborgaren, stödd på det kritiska förnuftet och yttrande- och samvetsfriheten, och denna ledde till avskaffandet av prästerskapets, adelns, hantverksmästarnas och städernas privilegier. Det nya synsättet tog sig uttryck i förklaringar om mänskliga och medborgerliga rätigheter, som stod i strid med religionens doktrin och människans underkastelse under Guds vilja. Denna utveckling inleddes på ett våldsamt sätt med en rad revolutioner i Frankrike från och med 1789 och fortsatte sedan under mer än ett århundrade genom revolutionära och evolutionära processer. Nya lagar antogs så småningom, ofta först efter visst motstånd: likaberättigande i fråga om arvsrätten (i stället för den förstföddes företräde), rätten att få inneha offentliga ämbeten oavsett härkomst samt rätten att rösta och kandidera i kommunala och parlamentariska val. De första valen med allmän rösträtt och valbarhet ägde rum i det revolutionära Frankrike. De första parlamentsvalen med allmän rösträtt och valbarhet även för kvinnor genomfördes år 1907 i Storfurstendömet Finland. 44. Rivaliteten mellan staterna, nationerna och konfessionerna var utmärkande redan för medeltiden, men med de stora krigen på 1500-talet fick den en långt mer destruktiv kraft. Trettioåriga kriget i Tyskland på 1600-talet, krigen mellan Frankrike, Nederländerna och England, Sveriges och Polens krig mot Ryssland och med varandra, Österrike-Ungerns krig mot Turkiet, Spaniens krig i Italien, de ständiga dansk-svenska, rysk-turkiska, fransk-brittiska och andra konflikterna präglade Europas historia under flera århundraden. Från 1700-talet utkämpades även strider om herraväldet över kolonierna i Ostindien, Amerika och andra delar av världen. 45. Redan 1648 utvecklades i samband med Westfaliska freden former som gjorde det möjligt att föra förhandlingar mellan stater; detta var utgångspunkten för den moderna 13

14 diplomatin. Förhandlingarna under Wienkongressen efter krigen och det fransk-napoleonska herraväldet utgjorde nästa viktiga etapp i Europas politiska system och kunde, trots en del misslyckade revolutioner och flera kortare krig, garantera en lång period av fred och bidra till den ekonomiska, samhälleliga och kulturella utvecklingen. Denna tid känntetecknades av tanken om grundutbildningens betydelse, kampen mot analfabetismen, skapandet av kulturella institutioner och offentliga museer, musikens centrala roll, utbyggnaden av järnvägen, användningen av ångkraft inom industrin och för transporter även på andra sidan Atlanten och i sibiriska Asien samt slutligen den elektrokemiska industrins uppsving. 46. Paris, London, Berlin, Sankt Petersburg, Wien och alla andra huvudstäder drog under den industriella revolutionen till sig enorma skaror av inflyttare och försågs med stora boulevarder, spårvagnar, värmesystem och parker. De murar som omgav städerna revs ned. Både i städerna och på landsbygden fanns mycket social misär. Senare arbetade man för att införa ett system för social trygghet. Från och med 1800-talets andra hälft manifesterades ett ökande tryck från arbetarnas sida i form av fackliga sammanslutningar. Men också från företagarnas sida fanns en vilja att uppnå en effektiv och moderniserad produktion genom en bättre utbildad och friskare arbetarklass, det vill säga att öka tillverkningen och undvika extensiva produktionsformer. 47. Europas ekonomiska utveckling gynnades bland annat av kolonierna i Afrika och Asien. En utpräglad rivalitet rådde, särskilt mellan Frankrike och Storbritannien, mellan Storbritannien och Ryssland samt mellan Tyskland och Österrike-Ungern. Första världskriget var i första hand ett mycket destruktivt krig som drabade Europa, och de enorma förlusterna av människoliv gjorde kriget till det största sedan Napoleontiden. 48. Nationsprincipen dominerade sedan 1800-talet. Seklet hade till en del utvecklats i internationalismens och kosmopolitismens tecken, men samtidigt präglades det av nationalistiskt tankegods. I denna tid blommade flera nya språk upp som tidigare hade betraktats som dialekter talet var en period av liberal och nationell emancipation, som gynnade strömningarna i den moderna journalistiken och bidrog till uppkomsten av politiska partier samt att medborgarna organiserade sig i sammanslutningar och föreningar. 49. En förebild och referenspunkt för den europeiska moderniteten var Storbritannien, som långt före andra stormakter hade utvecklats till ett modernt industrisamhälle. Det traditionsrika parlamentariska systemet bevisade många gånger sin institutionella uthållighet; de stora konflikterna kunde lösas på fredlig väg och en gradvis utvidgning av de medborgerliga och mänskliga rättigheterna kunde förhandlas fram. London var världens finansiella centrum, den brittiska flottan ansågs oövervinnerlig, förvaltningen av kolonierna betraktades som förebildlig och aristokratins livsstil som överlägsen. En symbol för denna brittiska storhetstid på 1800-talet var drottning Viktoria ( ). 50. Under nästan hela 1800-talet diskuterades tanken på en allmän och bestående fred. Organisationer som Röda korset och intellektuella som den store franske författaren Victor Hugo bidrog till detta. Organisationer för stärkandet och spridandet av fredstanken utvecklades. År 1899 upprättades på initiativ av den unge ryske tsaren Nikolaus II och tack vare en donation av den amerikaniska miljonären Andrew Carnegie en internationell domstol i Haag, som 1907 fick formell bekräftelse. Därefter grundades 1920 Nationernas förbund, föregångaren till Förenta nationerna, som dock hade en mycket starkare europeisk prägel än dagens FN. 14

15 Europa under världskrigen inleddes en ny epok i Europas historia. Genom den bolsjevistiska kuppen i Ryssland uppstod en diktatur och tillika en alternativ samhällsstruktur i Östeuropa. Utopin om social jämlikhet vann åtskilliga anhängare i många länder. Konflikten mellan öst och väst inleddes, och dess innersta kärna bestod av en kamp mellan kommunistisk diktatur och liberal demokrati. Åren efter maktövertagandet kämpade de kommunistiska trupperna i Ryssland ner de icke-ryska folkens självständighetssträvanden. Löftet om framsteg och rättvisa var sedan 1920-talet förbundet med Sovjetrysslands stormaktsintressen, som av alla andra stater sågs som en fara. Kommunismen drevs inte igenom fredligt och demokratiskt i något land i Europa. De totalitära ideologiernas tidsepok tog slut först med Sovjetunionens fall Med vapenstilleståndet den 11 november 1918 avslutades det dittills blodigaste kriget i mänsklighetens historia. Över tio miljoner dödsoffer rapporterades. Krigets ofantliga påfrestningar belastade samtliga inblandade nationer till yttersta gränsen. Tre dynastier gick under som en direkt följd av kriget: Habsburg, Hohenzollern och Romanov. Europas karta förändrades i grunden. Samtidigt blev det snabbt uppenbart att Europas stormakter hade förlorat sin makt under första världskriget. Framför allt i kolonierna förstärktes de inhemska befolkningarnas självständighetssträvanden. 53. Fredsfördraget i Versailles den 28 juni 1919 och de övriga fördragen i Paris förstäder påverkades i hög grad av USA:s president Woodrow Wilson. Den nationella självbestämmanderätten blev en ledande princip i det omorganiserade Europa. Ur konkursboet efter de tre undergångna kejsardömena uppstod nationalstater som i regel fungerade som parlamentariska demokratier. Stadgan om Nationernas förbund ingick i fredsfördraget i Versailles. I Nationernas förbund skulle som man uttryckte det då de civiliserade nationerna stå sida vid sida, och förbundets främsta uppgift var att förhindra framtida krig. Varken Tyska Riket eller det bolsjevistiska Ryssland deltog i grundandet av Nationernas förbund, men blev medlemmar senare. USA gick aldrig med i Nationernas förbund som upplöstes Principen bakom Nationernas förbund var att skapa ett kollektivt säkerhetssystem, men förväntningarna infriades aldrig. 54. Den etniska uppblandningen i de nybildade staterna i Central- och Östeuropa förblev ett problem, eftersom drömmen om den etniskt homogena nationalstaten var stark hos den styrande eliten och i hög grad också hos majoritetsbefolkningarna. Minoritetsskyddsfördraget, som undertecknades den 28 juni 1919, var en direkt följd av Polens multietniska sammansättning. De nationella minoriteterna ställdes under särskilt beskydd av de internationella stater som undertecknade fördraget. Lausannefördraget, som undertecknades den 24 juli 1923, stod i direkt motsättning till denna princip och kom till stånd genom medling av Nationernas förbund. Syftet var att skapa en etniskt homogen befolkning för att undvika framtida konflikter. För att lösa minoritetsproblemen mellan Grekland och Turkiet genomfördes enorma tvångsförflyttningar. Minst 1,5 miljoner människor tvingades lämna sina hemtrakter. 55. Fascismens seger över demokratin i Italien kom att få stor betydelse för mellankrigstiden. Benito Mussolinis totalitarism tjänade som förebild för extremhögern i andra länder. Samtidigt som den politiska och ekonomiska situationen i Väst- och Centraleuropa stabiliserades under mitten av 1920-talet, upplöstes många av de parlamentariska demokratierna i Östeuropa vid den här tiden. Det kom att bli auktoritära regimer som dominerade statsskicket i nationerna mellan Östersjön, Svarta havet och Medelhavet. Första världskrigets förlorare de lottlösa förde en politik 15

16 som gick ut på att riva upp bestämmelserna i Versaillesfördraget samtidigt som segrarmakterna försökte stabilisera ordningen i Europa. 56. Som en direkt följd av första världskriget gjordes organisatoriska försök att förändra det internationella systemet i grunden. Briand-Kelloggpakten 1928 var ett försök att fördöma krig på statsnivå. På bara ett år anslöt sig 54 stater till pakten. Över skyttegravarna i den tidigare krigskonstellationen försökte olika samhällskrafter, t.ex. Paneuroparörelsen, vädja till en paneuropeisk ansvars- och solidaritetskänsla. Rörelsen lyckades dock inte få något större genomslag utan förblev en angelägenhet för en liten krets. 57. Den internationella ekonomiska krisen som startade i USA hösten 1929 påverkade den ekonomiska, politiska och samhälleliga situationen i Europa i stor utsträckning. Kapitalismen tycktes definitivt ha misslyckats och marknadens förmåga att skapa ordning hade misskrediterats. Massarbetslöshet, social nedgång och hungersnöd blev åter vardag för européerna. I denna till synes utsiktslösa situation vann radikala motkrafter från både höger och vänster många anhängare. Det demokratiska statsskickets framtid och förmåga att lösa problem ifrågasattes i stora delar av det europeiska samhället. 58. Nationalsocialisternas frammarsch i Tyska Riket under ledning av Adolf Hitler skulle visa sig vara ödesdiger för Europa. Partiets maktövertagande den 30 januari 1933 är en viktig milstolpe i Europas historia. Nationalsocialisternas uppgång från ett litet betydelselöst parti till den största partigruppen i tyska riksdagen berodde på många specifika händelser i den tyska historien. Till de viktigaste faktorerna hörde det traumatiska nederlaget i första världskriget, de massiva följderna av den internationella ekonomiska krisen och de demokratiska partiernas misslyckande. Direkt efter sitt tillträde som tysk rikskansler började Adolf Hitler lösa upp det demokratiska statsskicket. Vägen till ledarstatens diktatur, där Adolf Hitler var enväldig, gick i ett rasande tempo. Tredje rikets inre konsolidering avslutades redan sommaren Nationalsocialisternas radikala judehat visade sig redan tidigt och kom till rättsligt uttryck i utfärdandet av raslagarna i Nürnberg En militärkupp som i juli 1936 utgick från protektoratet Spanska Marocko blev upptakten till ett treårigt inbördeskrig i Spanien som fördes med en oerhörd brutalitet på båda sidor. Den iberiska halvön blev de totalitära diktaturernas exercisplats samtidigt som de demokratiska stormakterna Frankrike och Storbritannien förklarade sin neutralitet. Francisco Francos seger våren 1939, som inte varit möjlig utan hjälp från Tyskland och Italien, avgjorde Spaniens framtid som högerorienterad diktatur en diktatur som inte upphörde förrän efter Francos död i slutet av 1970-talet. 60. I skuggan av världspolitiken lyckades Adolf Hitler upprusta det tyska riket. Han tvingade gång på gång fram internationella kriser, samtidigt som västmakterna med Storbritannien i spetsen satsade på en eftergiftspolitik för att dra in det nationalsocialistiska Tyskland i en europeisk fredsordning. Eftergiftspolitiken kulminerade på konferensen i München i slutet av september 1938, då de krigsovilliga britterna och fransmännen offrade en av sina demokratiska allierade för Hitlers expansionslusta. Delningen av Tjeckoslovakien längs de etniska bosättningsområdena var en triumf för Adolf Hitlers instrumentalisering av minoritetsfrågan, men Münchenöverenskommelsen var samtidigt ett stort nederlag för honom, eftersom han inte uppnådde sitt överordnade mål ett storkrig. 61. Adolf Hitler lyckades inte utlösa andra världskriget förrän han hade allierat sig med den sovjetiske diktatorn och sin ideologiske dödsfiende Josef Stalin i den tysk-sovjetiska 16

17 icke-angreppspakten den 23 augusti I ett hemligt tilläggsprotokoll kom de båda totalitära diktaturerna dessutom överens om att dela upp inflytandesfärerna i Centraloch Östeuropa. Den fjärde delningen av Polen samt Sovjetunionens expansion västerut var viktiga bestämmelser i tilläggsprotokollet. 62. Den 1 september 1939 inleddes andra världskriget genom den tyska krigsmaktens angrepp på Polen. Två dagar senare förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyska Riket. De polska stridskrafterna besegrades inom loppet av fyra veckor. Vid sidan av stridshandlingarna begicks omfattande förbrytelser mot den polska civilbefolkningen. Det tyska fälttåget bar redan nu prägel av ett förintelsekrig. Den 17 september 1939 angrep Röda armén östra Polen i enlighet med överenskommelsen. I början av oktober 1939 upphörde det polska motståndet definitivt och landet ockuperades av två totalitära diktaturer. 63. Samtidigt som ett låtsaskrig bedrevs i väst under våren 1940, gick Sovjetunionen aggressivt fram mot sina grannländer. Under vinterkriget 1939/40 hävdade sig finnarna skickligt och på bekostnad av höga dödssiffror, men tvingades ändå avstå stora områden till Sovjetunionen. Sommaren 1940 ockuperades de tre baltiska staterna av Röda armén och införlivades som Sovjetrepubliker i Sovjetunionen. 64. Efter den tyska krigsmaktens seger över Frankrike i maj och juni 1940 stod Adolf Hitler på toppen av sin makt. Det var bara Storbritannien som under sin nye premiärminister Winston Churchill fortsatte kampen mot den nationalsocialistiska diktaturen. 65. Redan sommaren 1940 började tyskarna planera ras- och förintelsekriget mot Sovjetunionen som inleddes den 22 juni Det var ett ideologiskt krig som fördes med stor brutalitet och hänsynslöshet på båda sidor. Den tyska ockupationspolitiken i Ryssland präglades av människoförakt. Redan då fälttåget inleddes utfördes massakrer mot civilbefolkningen bakom den tyska fronten. Det var framför allt judar som utsattes för systematiska avrättningar. 66. Strax efter det tyska angreppet på Sovjetunionen ingick Storbritannien ett avtal med Sovjetunionen om hjälp och bistånd. Efter det japanska angreppet på Pearl Harbor den 7 december 1941 och den tyska krigsförklaringen den 11 december 1941 gick USA med i kriget. 67. Den tyska ockupationen av stora delar av Europa var en traumatisk upplevelse för många människor. I samtliga ockuperade områden gjorde motståndsrörelser uppror mot det tyska herraväldet, men det förekom även landsförräderi i alla ockuperade stater. 68. Folkmordet på de europeiska judarna var den nationalsocialistiska politikens främsta mål. Arbetet med att beröva judarna deras rättigheter, förfölja dem och senare avrätta dem utfördes i flera etapper. Slutstationen i denna fruktansvärda utveckling var koncentrations- och förintelselägren. Sammanlagt avrättade nationalsocialisterna omkring sex miljoner judar. Europa efter andra världskriget 69. När kriget når sin yttersta vändpunkt i och med slaget om Stalingrad under vintern 1942/43 börjar de krigsförande staterna och exilregeringarna göra upp planer för tiden efter de allierades seger. Under denna tid förvandlas London till ett transnationellt laboratorium för idéer om hur ett framtida Europa ska utformas. Alla berörda parter har erfarenheterna efter det första världskriget i klart minne. Två viktiga målsättingar för de allierades politik är en komplett ockupation av den besegrade fienden och förintelse av 17

18 den förmenta tysk-preussiska militarismen. Dock visar det sig snabbt att de huvudallierades målsättningar inte är förenliga med varandra. Sovjetunionen vill inte avstå från några av de landområden som den kommit över mellan 1939 och 1941 medan de västallierade förespråkar självbestämmanderätt för folken i fråga. I synnerhet om Polens framtid blossar häftiga kontroverser upp där Josef Stalin till stor del får sin vilja igenom. Efter en överenskommelse mellan Förenta staterna, Storbritannien och Sovjetunionen under den stora krigskonferensen i Jalta i början av 1945 flyttas Polens gränser västerut. Landet tilldelas före detta tyska territorier medan östra Polen införlivas i Sovjetunionen. 70. Samtidigt enas de tre stora i Jalta om att grunda Förenta nationerna. De ständiga medlemmarna i FN:s säkerhetsråd får absolut vetorätt. Detta säkerställer att världsorganisationen inte kan agera mot de ledande stormakterna med hjälp av majoritetsbeslut. Fram till slutet av konflikten mellan öst och väst förblir FN en skådeplats för konfrontationer mellan de båda blocken. 71. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som antas den 10 december 1948, är en viktig referenspunkt i kampen mot förtryck och rasism och utgör fundamentet för det nya Europa. 72. Huvudansvaret för kampen mot det nationalsocialistiska Tyskland ligger hos den röda armén. Redan under de sista krigsmånaderna visar det sig att Josef Stalin använder sina trupper för att installera tjänstvilliga, kommunistiska makthavare på poster i Mellanoch Östeuropas stater. Hans mål är att skapa ett västbälte av satellitstater. Sett ur detta perspektiv får segern över Nazityskland den 8 respektive 9 maj 1945 i och med den tyska krigsmaktens villkorslösa kapitulation ett dubbelt ansikte. Medan man i väst där de västallierade går in med sina trupper utan tvivel kan tala om en befrielsens dag är situationen i Mellan- och Östeuropa en helt annan. Trots att segern över Tyskland även här ses som en befrielse blandas känslorna med rädslan för en ny diktatur. 73. När kriget, som bara i Europa krävde mer än 50 miljoner dödsoffer, är över börjar en massmigration i Europa. Med miljoner flyktingar och fördrivna som huvudsakligen kommer från de östra delarna av landet utgör tyskarna den största folkgruppen. Under konferensen i Potsdam i juli och augusti 1945 enas huvudsegermakterna inte bara om förflyttning av befolkningsgrupper utan även om Tysklands framtid och landet delas upp i fyra ockupationszoner. Redan under konferensen visar det sig dock tydligt att motsätningarna mellan västmakterna och Sovjetunionen i många fall endast kan övervinnas genom formella kompromisser. 74. Direkt efter krigsslutet äger en poltitisk förskjutning åt vänster rum i väst. Ett tydligt tecken på denna utveckling är att den segerrike premiärministern Winston Churchill inte blir omvald i juli 1945, utan ersätts av sin efterföljare Clement Attlee från Labourpartiet redan under konferensen i Potsdam. Trots dessa förskjutningar i det politiska landskapet råder det inga tvivel om att det finns en vilja bland de europeiska kolonialmakterna att återställa det förlorade herraväldet över de osjälvständiga områdena i Afrika och Asien. I till exempel nederländska Indonesien och franska Indokina leder detta snabbt till väpnade konflikter som delvis fortsätter in i nästa årtionde. 75. Tredje rikets f.d. huvudstad Berlin och Österrikes huvudstad Wien har delats upp i fyra zoner. De båda metropolerna symboliserar den begynnande uppdelningen av kontinenten. Berlin förblir en av brännpunkterna i konfrontationen mellan stormakterna. Likväl börjar det kalla kriget inte i Europas centrum utan i periferin. Efter en inledande försiktighet inriktas den amerikanska utrikespolitiken med Harry S. Truman i spetsen på konfrontation med Sovjetunionen. Begränsningen av Sovjetunionens maktområde, som 18

19 i grund och botten vilar på hotet om ett kärnvapenkrig, utgör rättesnöret för den amerikanska utrikespolitiken fram till slutet av konflikten mellan öst och väst. 76. Medan Sovjetunionen tillsätter regeringar i stalinistisk anda i sina maktområden satsar västmakterna på att demokratisera Västtyskland. Uppdelningen av maktområdena löper rakt genom Tyskland och sönderdelar kontinenten. Winston Churchills ord om en järnridå (den 5 mars 1946) kännetecknar denna nya situation. Knappt sex månader senare pläderar han i ytterligare ett vägledande tal (den 19 september 1946) för grundandet av Europas förenta stater. Dessa planer får dock till en början inga konkreta resultat. 77. Trots detta grundas det under denna period åtskilliga institutioner som förespråkar idén om ett enat Europa, ledda av kristdemokratiska politiker med borgerlig bakgrund såsom Konrad Adenauer, Alcide de Gasperi, Jean Monnet, Robert Schuman och Paul-Henri Spaak. 78. Det amerikanska biståndsprogrammet European Recovery Program spelar en viktig roll för den omedelbara framtiden och skapar möjlighet till en ekonomisk återhämtning för stater i Europa från mitten av Ett ofrånkomligt villkor är dock att mottagarländerna ska samarbeta med Washington. I rask takt uppstår överstatliga organisationer som samordnar åtgärderna för återuppbyggnaden. Demokrati och marknadsekonomi är kännetecknande för väst under denna period. 79. I östra Europa är situationen en helt annan. Under Sovjetunionens ledning måste staterna mellan Östersjön och Svarta havet underkasta sig en påtvingad stalinisering. Allt motstånd krossas med brutalt våld; befolkningen utsätts för godtycklig terror av den hemliga polisen. Många oppositionella i Mellan- och Östeuropa som motsätter sig systemet deporteras till sovjetiska arbetsläger (Gulag). Samtidigt går återuppbyggnaden i östblockets stater framåt och man lyckas få bukt med den värsta förödelsen. 80. Det yttre trycket från Sovjetunionen svetsar samman nationerna i väst. I Brysselfördraget av den 17 mars 1948 går fem västeuropeiska demokratier ihop för att försvara sig mot ett eventuellt angrepp från öst. På Storbritanniens initiativ blir även Förenta staterna och Kanada ombedda att ansluta sig till förvarspakten. Den 4 april 1949 undertecknas Nato-fördraget i Washington. Flera stater i Europa förblir neutrala. Ännu i dag är Nato den europeiska säkerhetens ryggrad. 81. Tre månader tidigare (den 28 januari 1949) har Västunionens stater grundat Europarådet som ska främja samarbetet mellan medlemsstaterna inom ekonomisk och social utveckling. Redan i augusti 1950 upptas den nygrundade Republiken Tyskland som associerad medlem i Europarådet. Den 18 april upprättas Europeiska stål- och kolgemenskapen som är kärnan i det europeiska enandet och som minskar de traditionella rivaliteterna mellan Frankrike och Tyskland när det gäller den tunga industrin. Efter Koreakrigets utbrott i juni 1950 tar en enorm ekonomisk uppgång fart i Västeuropa och håller i sig i sin utpräglade form fram till Denna boom leder inte bara till att de västeuropeiska samhällena stabiliseras, utan även till att många européer för första gången kan få en ekonomiskt tryggare tillvaro. Masskonsumtion blir kännetecknande för industrisamhällena i väst. 82. Samtidigt möjliggör denna tillväxtperiod utbyggnaden av de statliga sociala förmånerna. Under de kommande årtiondena blir välfärdsstaten en del av den europeiska identiteten. Den är en specifikt europeisk företeelse som har sitt ursprung i Skandinavien. Den explosionsartade ökningen av antalet födslar efter slutet av andra världskriget ställer nya krav på den statliga infrastrukturen. Den nödvändiga 19

20 utbyggnaden av hälsovården och läroverken förändrar de västeuropeiska samhällena. Ungdomskultur blir ett samhällsfenomen; amerikaniseringen av de västeuropeiska samhällena sker till stor del genom ungdomskulturen. 83. Den brokiga mångfalden i Västeuropa står i klar kontrast till utvecklingen bakom järnridån. Fram till Josef Stalins död i mars 1953 håller det diktatoriska uniformitetstrycket i sig med oförminskad intensitet. Medan hans efterföljare kämpar om vem som ska ta över diktatorns plats luckras de statliga organens grepp upp. Den 17 juni 1953 visar det brutala krossandet av folkupproret i DDR att det kommunistiska herraväldet i östblocket i grund och botten baseras på den röda arméns bajonetter. Avstaliniseringen, som sedan februari 1956 drivs på av Kremls nye starke man, Nikita S. Krustjov, skakar om hela det sovjetiska herraväldet. Medan krisen i Polen får en politisk lösning slår den röda armén ner det ungerska folkupproret i november Tusentals ungerska medborgare dör medan hundratusentals flyr i exil. 84. Den ekonomiska tillväxttakten i Mellan- och Östeuropas planekonomier är under 1950-talet över lag tillfredsställande och befolkningen kan långsamt få en bättre försörjning. Relativt sett tappar ekonomierna dock alltmer mark under årens lopp i takt med att Västeuropa drar ifrån. Endast inom ett område är teknologin i östblocket och framför allt i själva Sovjetunionen konkurrenskraftig och till stor del ledande, nämligen inom vapenteknologin. Sputnik-chocken den 4 oktober 1957 ger västländernas självförtroende en knäck och verkar ge goda grunder för den triumferande inställningen hos Sovjetunionens ledning. 85. Efter Storbritanniens och Frankrikes misslyckande i Suez-krisen under hösten 1956 tillspetsas avkoloniseringen ytterligare. I kolonierna tar befrielsegrupper till väpnat våld för att krossa den vite mannens främmande herravälde. Efter att ha blivit självständiga orienterar sig många nygrundade stater mot Sovjetunionen och föredrar den kommunistiska vägen till modernisering. De europeiska kolonialmakterna får allt mindre betydelse i världspolitiken. 86. Som en reaktion på denna betydelseförlust grundas sammanslutningen Europeiska ekonomiska gemenskapen under högtidiga former i Rom den 25 mars Organisatoriskt och rättsligt är EEG föregångarorganisation till dagens Europeiska union. Idén bakom EEG är att förena medlemsstaterna till den grad att det blir strukturellt omöjligt för dem att föra krig mot varandra. Faktum är att den nya gemenskapen leder till att politiken bland medlemmarna ändrar karaktär. Trots den nationella känslighet som kvarstår är krig inte längre något alternativ. 87. En viktig milstolpe i det kalla krigets historia i Europa är byggandet av Berlinmuren i augusti Muren kommer att bli en symbol för delningen av kontinenten. 88. Efter att läget i Europa har stabiliserats förskjuts det kalla krigets brännpunkt till tredje världen. Försoningen mellan Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland, som drivs av Charles de Gaulle och Konrad Adenauer, är en viktig förutsättning för en fördjupad europeisk integration. Västeuropas tre diktaturer i Spanien, Portugal och Grekland utesluts till en början från den institutionella integrationen. 89. I januari 1963 hindrar den franske presidenten Storbritannien från att ansluta sig till EEG. Den politik som förs av Charles de Gaulle under 1960-talet leder till upprepade djupa kriser inom EEG, men organisationen lyckas övervinna dem. Den 1 juli 1967 förenas de tre europeiska gemenskaperna till Europeiska gemenskapen (EG). Ett år senare träder EG:s tullunion i kraft och de inre tullarna för handels- och industrigods upphävs. EG:s dragningskraft blir allt större och Storbritanniens intresse av en 20