Från ord till handling Forskningscirkel Västmanlands arbete för att utveckla barn och ungdomars medverkan inom socialtjänsten Rapport 2014:1

Transkript

1 Från ord till handling Forskningscirkel Västmanlands arbete för att utveckla barn och ungdomars medverkan inom socialtjänsten Rapport 2014:1 Susanne Holmsten (VKL) i samarbete med Linnea Persson (Hallstahammars kommun), Anna Sävkvist och Hanna Davidsson (Västerås stad), Madelene Spinord och Nina Eriksson (Arboga kommun)

2

3 Från ord till handling Forskningscirkel Västmanlands arbete för att utveckla barn och ungdomars medverkan inom socialtjänsten Rapport 2014:1 Susanne Holmsten (VKL) i samarbete med Linnea Persson (Hallstahammars kommun), Anna Sävkvist och Hanna Davidsson (Västerås stad), Madelene Spinord och Nina Eriksson (Arboga kommun)

4 Från ord till handling - Forskningscirkel Västmanlands arbete för att utveckla barn och ungdomars medverkan inom socialtjänsten Rapport 2014:1 Författaren och Västmanlands Kommuner och Landsting FÖRFATTARE Susanne Holmsten (VKL) i samarbete med Linnea Persson (Hallstahammars kommun), Anna Sävkvist och Hanna Davidsson (Västerås stad), Madelene Spinord och Nina Eriksson (Arboga kommun) OMSLAG OCH LAYOUT Åsa Erikols, Foto: Linnea Persson, Åsa Erikols KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering är förbjuden utöver vad som avtalats mellan upphovsrättsorganisationer och högskolor enligt avtalslicensen i 13 upphovsrättslagen.

5 Innehåll Inledning 5 Del 1 Barn och ungdomars medverkan är viktig både ur demokrati- och kvalitetssynpunkt 7 Bakgrund 7 Projektets upprinnelse 7 Projektets syfte 7 Vilka som har lett projektet 7 Om deltagarna i forskningscirkel Västmanland 8 Forskningscirkelns första fas 8 Från reflektion till praktik - Forskningscirkelns andra fas 8 En regional plan 8 Konkreta exempel på sådant som prövades under fas 2 9 Barnens egen utredning - bakgrund 10 Barnens egen utredning beskrivs 10 Uppföljning av prövandet av Barnens egen utredning 11 Uppföljning genom granskandet av barnavårdsutredningar 11 Granskningen väcker frågor 12 Uppföljningsdagen 12 Forskningscirkelns sammanställning och analys 12 Fortsatt implementeringsarbete behövs 13 Barnens egen utredning en modell att sprida vidare 13 Återkoppling av beslut att inte inleda utredning 13 Del 2 Tre huvudteman 15 Vad vi har lärt under utvecklingsprojektet: Barn och ungas brukarmedverkan 15 Fråga barnen och ungdomarna var de vill möta socialsekreteraren 15 Den fysiska miljöns betydelse 16 Individens betydelse 16 Barnets intressen kan inte ses oberoende av familjens intressen 18 Kontextens betydelse för utvecklingsarbetet 18 Utvecklingsprojektets ram har underlättat arbetet 18 Regionala faktorer som underlättat arbetet 18 Samhälleliga faktorer som underlättat arbetet 19 Faktorer som har försvårat arbetet 19 Samhälleliga faktorer som försvårar barns delaktighet 20 Hur åstadkoms verklig och hållbar förändring Diskussion 20 Organisationens betydelse 20 Individens betydelse 20 Del 3 Resultat i förhållande till uppsatta mål och plan för fortsatt arbete i Västmanland 23 Resultat i förhållande till de mål vi har formulerat 23 I vilken utsträckning har vi följt den regionala planen för fas 2 23 Vad kan vi i nuläget säga om eventuella resultat - i jämförelse med de mål vi själva formulerat? 23 Några steg i målens riktning 23 Projektet inspirerar också till vidare reflektioner och initiativ 23 Fortsatt utvecklingsarbete på regional nivå i Västmanland 24 Bilaga 27 Vikten av att inte bilda sig en uppfattning alltför snabbt och på för lös grund 27 Referenser 29 3

6 4

7 Inledning Denna rapport handlar om fas 2 i det utvecklingsarbete som Västmanlands län har bedrivit inom ramen för det landsomfattande projekt som syftade till att utveckla barns delaktighet inom den sociala barnoch ungdomsvården. Fas 1 i Västmanlands arbete beskrivs i rapporten: Forskningscirkel Västmanland Att utveckla barn och ungdomars medverkan inom socialtjänsten (Rapport 2012:1). Den första rapporten innehöll en beskrivning av det första projektårets arbete och resultat i Västmanland. Denna andra rapport består av tre delar. I den första delen: Barn och ungdomars medverkan är viktig ur både demokrati- och kvalitetssynpunkt, beskrivs, inledningsvis, bakgrunden till hela projektet, d v s till både fas 1 och 2. Under rubriken: Från reflektion till praktik-forskningscirkelns andra fas ges en beskrivning av vad som prövats, hur prövandet har följts upp och vad uppföljningarna har visat. Rapportens andra del: Tre huvudteman, är en sammanfattande beskrivning och en diskussion utifrån frågor som aktualiserats genom projektet. Denna del är uppbyggd kring tre huvudteman som har utkristalliserats under projekttiden. Dessa teman är: Vad vi har lärt under projekttiden, Kontextens betydelse och Hur åstadkoms verklig förändring. Den tredje och avslutande delen har rubriken: Resultat i förhållande till uppsatta mål och plan för fortsatt arbete i Västmanland. Den innehåller ett kort resonemang om huruvida de uppsatta målen har nåtts och en beskrivning av det arbete som ska följa efter projekttidens slut. Rapportens tre delar kan läsas tillsammans eller var för sig. 5

8 6

9 Del 1 Barn och ungdomars medverkan är viktig både ur demokrati- och kvalitetssynpunkt Bakgrund Västmanlands län beviljades våren 2011, tillsammans med sex andra regioner i Sverige, deltagande i utvecklingsprojektet: Barn och ungdomars brukarmedverkan i den sociala barn- och ungdomsvården. Bakgrunden till projektet är att många barn och ungdomar i Sverige (liksom i andra länder) upplever att de inte blir lyssnade på eller kommer till tals i kontakten med den sociala barn- och ungdomsvården. Att ändra detta är viktigt både ur demokrati- och kvalitetssynpunkt. Barnen och ungdomarna behöver ges reella möjligheter att påverka den egna situationen. Socialtjänsten behöver få del av barn och ungdomars erfarenheter för att förbättra kvaliteten i det sociala arbetet. Det gäller både i det enskilda fallet och på en generell organisatorisk nivå. Projektet har drivits av stiftelsen Allmänna Barnhuset i samarbete med regionala FoU-verksamheter och Utvecklings- och Utredningsfunktionen (UoU) inom Västmanlands Kommuner och Landsting. Hela projektet har omfattat sju regioner och 37 av landets 290 kommuner. I varje region har en forskningscirkel genomförts och legat till grund för det fortsatta utvecklingsarbetet i varje deltagande kommun. Forskningscirklarna har gett kunskap, inspiration och stöd i utvecklingsarbetet. I Västmanland deltog under projektets första fas kommunerna: Fagersta, Västerås, Sala, Hallstahammar och Arboga. Kommunerna Västerås, Hallstahammar och Arboga fortsatte sitt deltagande även under projektets andra fas och har därigenom medverkat under hela projekttiden. (Deltagandet beskrivs närmare i rapportens andra del under rubriken: Kontextens betydelse.) Projektets upprinnelse Projektets upprinnelse var ett tvådagars seminarium anordnat av stiftelsen Allmänna Barnhuset våren Inbjudna var socialtjänstens FoU-enheter som arbetar med barn- och ungdomsfrågor. Temat var att ta tillvara barns och ungdomars erfarenheter inom den sociala barnavården - hur kan socialtjänstens FoU-enheter bidra till att utveckla hållbara strukturer för en ökad brukarmedverkan inom den sociala barnavården. Seminariet utmynnande i ett förslag om ett samarbetsprojekt. FoU-enheterna framförde önskemålet att Allmänna Barnhuset skulle leda och samordna projektet. Barnhuset samtyckte. Sju FoU-enheter har beretts plats i projektet; FoU Västernorrland, Enheten för välfärd och FoU-stöd inom Regionförbundet Uppsala län, Utvecklings- och utredningsfunktionen vid Västmanlands Kommuner och Landsting, FoU Skåne, FoU Fyrbodal, Fokus Kalmar (under projektets första del) och Dalarnas forskningsråd. Projektets syfte Projektets syfte har varit att, med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter (artikel 12) och dagens praktik, utveckla hållbara strukturer och arbetssätt för: barn och ungdomars delaktighet i, och inflytande över, den sociala barnavården att systematiskt ta tillvara deras erfarenheter och synpunkter som en kunskapskälla i det praktiska sociala arbetet att pröva något eller några arbetssätt och strukturer i praktiken. Vilka som har lett projektet Docent Ulf Hyvönen har varit projektets vetenskapliga ledare. Tillsammans med fil dr Karin Alexandersson har han arbetat fram den teoretiska referensram samt tagit fram den artikelsamling som utgör projektets teoretiska bas. Ulf Hyvönen och Karin Alexandersson svarar också för den bok som ges ut i samband med den nationella spridningskonferens som anordnas av Allmänna Barnhuset den 13 mars 2014 och som handlar om hela projektet. 7

10 Till grund för boken ligger bland annat de redovisningar som har lämnats av de regionala cirkelledarna. Ansvariga på stiftelsen Allmänna Barnhuset har varit Anne-Marie Larsson och Åsa Lundström Mattsson. Ansvarig i Västmanland har varit Susanne Holmsten, Västmanlands Kommuner och Landsting. Om deltagarna i forskningscirkel Västmanland I forskningscirkel Västmanland deltog ursprungligen nio socialsekreterare från fem av länets sammanlagt tio kommuner. Cirkeln har träffats i Västerås som är länets största kommun. Samtliga deltagare arbetade med myndighetsutövning inom den sociala barn- och ungdomsvården. Arbetsuppgifterna rörde sig från mottagande av anmälan till placering av barn och unga och vidare till uppföljning av placeringarna. Några av deltagarna hade tjänster som barnföljare/barnuppföljare 1. Deras uppgift var att bevaka och se till att barnens intressen och behov så långt det var möjligt tillgodosågs. Deltagarnas ålder och erfarenhet av socialt arbete varierade. Samtliga deltagare var kvinnor. Forskningscirkelns första fas Forskningscirkel Västmanland startade i augusti 2011och träffades under åren 2011 och 2012 var tredje vecka under tre timmar per tillfälle. Under 2013 träffades cirkeln ca en gång i månaden för att planera och diskutera informations- och uppföljningsinsatser. Projektets första fas karaktäriserades av problematiseringar och kritiska diskussioner. Det gällde grundläggande begrepp såsom barns brukarmedverkan och barnperspektiv i förhållande till barnets perspektiv. En viktig del av projektet var att problematiserandet och de kritiska diskussionerna skulle leda fram till ställningstaganden om modeller för barns medverkan som skulle prövas under projektets andra fas. Detta beskrivs närmare i rapporten: Forskningscirkel Västmanland Att utveckla barn och ungdomars medverkan inom socialtjänsten (Rapport 2012:1). Från reflektion till praktik - Forskningscirkelns andra fas Fas 2 innebar i Västmanland ett prövande av barnens egen utredning. Modellen beskrivs längre fram i texten under rubriken: Om Barnens egen utredning och forskningscirkel Västmanlands erfarenheter av att ha prövat den. Modellen barnens egen utredning tydliggör för de professionella, barnen och föräldrarna att barnets egna uppfattningar och upplevelser är av grundläggande betydelse för en social barn- och ungdomsvårdsutredning. Cirkelarbetet har också lett till upptäckter som att barn som kommit till tals i förhandsbedömningen inte informerats i de fall socialtjänsten beslutat att inte inleda en utredning. Samtliga deltagande kommuner beslutade därför att återkoppla direkt till barnet då förhandsbedömningen leder fram till beslut om att inte inleda en barnavårdsutredning. En av cirkeldeltagarna har tillsammans med sina kollegor inom mottagningsfunktionen i Västerås stad utformat en blankett som underlättar uppföljningen. Hon har tillsammans med sina kollegor följt upp arbetet. En regional plan I början av år 2013 utformade cirkeln en regional plan. Den regionala planen byggde på lokala planer som utarbetats av deltagarna i samarbete med chefer och kollegor. De lokala planerna gjordes på uppdrag av de vetenskapliga ledarna och med vissa givna rubriker. Utgångspunkten för de lokala planerna och för Västmanlands regionala plan var att det är viktigt att utveckla barns medverkan ur både demokrati- och kvalitetssynpunkt. Målen för forskningscirkel Västmanlands arbete beskrevs i den regionala planen, på följande sätt: 1. Barnföljare/barnuppföljare motsvarar det som år 2013 infördes i socialtjänstlagen: att placerade barn skulle ha en egen socialsekreterare. 8

11 Vad vi vill göra Vi vill utveckla det sociala arbetet, så att: de barn och ungdomar som berörs av den sociala barn- och ungdomsvården blir delaktiga i de frågor som rör dem och har möjligheter att påverka såväl sin egen situation som socialtjänstens handläggning. barnen och ungdomarna i sin kontakt med socialtjänsten ska kunna känna att de har blivit lyssnade på, känna att de har varit delaktiga och känna att de har haft möjligheter att påverka sin situation. Varför/på vilka grunder vi vill göra det Vi vill göra detta för att leva upp till FN:s konvention om barns rättigheter och svensk lagstiftning. Enligt FN:s konvention om barns rättigheter och svensk lagstiftning har barn rätt att vara delaktiga. I artikel 12 i FN:s konvention fastslås att: Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad. Vi vill också bidra till att begripliggöra samband och sammanhang så att trygghet kan skapas för barn och ungdomar som har kontakt med den sociala barn- och ungdomsvården. Vi vill vi öka möjligheterna att ge barn och ungdomar rätt insatser och stöd genom att ta tillvara det barn och unga uttrycker. I planen gavs konkreta beskrivningar av vad som skulle prövas, hur prövandet skulle gå till och vilka som var ansvariga för arbetet. Det som skulle prövas var i första hand Barnens egen utredning. I planen formulerades vad modellerna/arbetssätten/aktiviteterna skulle leda till på kort respektive lång sikt På kort sikt skulle cirkeldeltagarnas arbetsgrupper uppmärksamma och förstå vikten av att: de barn och ungdomar som berörs av den sociala barn- och ungdomsvården är delaktiga i de frågor som rör dem och har möjligheter att påverka sin situation. barnen och ungdomarna i sin kontakt med socialtjänsten känner att de har blivit lyssnade på, att de har varit delaktiga och att de har haft möjligheter att påverka sin situation och handläggningen av sitt ärende. På kort sikt skulle deltagarna också pröva metoder och modeller för att öka barns medverkan och använda sina erfarenheter i det fortsatta lokala utvecklingsarbetet. På lång sikt skulle: de barn och ungdomar som berörs av den sociala barn- och ungdomsvården vara delaktiga i de frågor som rör dem och ha möjligheter att påverka sin situation. barnen och ungdomarna i sin kontakt med socialtjänsten känna att de blir lyssnade på, att de är delaktiga och att de har möjligheter att påverka sin situation. barnen och ungdomarna få det stöd och den hjälp de behöver. Konkreta exempel på sådant som prövades under fas 2 Konkreta exempel på sådant som prövades under fas 2: Barnens egen utredning har prövats i de tre deltagande kommunerna. Prövandet har följts upp genom intervjuer, insamlande av reflektioner och granskning av barnavårdsutredningar. Erfarenheterna efter att ha prövat barnens egen utredning har diskuterats på en uppföljningsdag i oktober 2013 dit alla som prövat modellen inbjöds. Hur modellen skulle kunna utvecklas vidare diskuterades också på uppföljningsdagen i oktober liksom hur den kunde kompletteras med informations-eller utbildningsinsatser. Att barnen (som kommit till tals i förhandsbedömningen) ofta inte fick återkoppling vid beslut om att inte inleda utredning uppmärksammades av en cirkeldeltagare och hennes kollegor. Cirkeldeltagaren har tillsammans med kollegor utformat en blankett för att följa upp om återkopp- 9

12 ling sker. Prövandet har lett fram till diskussioner på arbetsplatsen och i cirkeln och bildat underlag för fortsatt utvecklingsarbete. Prövandet har också lett fram till en revidering av blanketten. Barnen får i två av de tre deltagande kommunerna frågan, av cirkeldeltagarna, om var de vill träffa socialsekreteraren. Barn som placeras får i samband med placeringen en kasse med informationsmaterial, dagbok och ett gosedjur, i två av de tre deltagande kommunerna. En ökad medvetenhet om den fysiska miljöns betydelse. Konkreta ändringar av den fysiska miljön Tankar och förslag på fortsatt utvecklingsarbete. Inom projektets ram har också framkommit exempel på att frågan om barns delaktighet riskerar att förenklas och hur viktigt det är att så inte sker. Det gäller när barns utsagor i vissa fall tagits alltför bokstavligt och socialsekreteraren inte gått vidare och ställt ytterligare frågor för att få veta vad som ligger bakom det barnet sagt. (Ett exempel ges i bilaga.) Att både kontexten och individen har stor betydelse för ett framgångsrikt arbete med barns delaktighet har klart framgått under projekttiden (Se denna rapports andra del). Barnens egen utredning - bakgrund Modellen Barnens egen utredning syftar till att stärka tydligheten och förutsägbarheten för barnen under utredningsprocessen. Barnens egen utredning utarbetades av socialsekreteraren Ida Lundström när hon arbetade i Hallstahammars kommun. Hon utarbetade modellen tillsammans med sina kollegor och sin närmaste chef. (Modellen kallades då Hallstamodellen. Genom cirkelarbetet har den också fått namnet Barnens egen utredning ). Idén till barnens egen utredning föddes ur Idas upplevelse av att det fanns ett behov av ett konkret verktyg direkt riktat till barnet. Ida presenterade modellen för forskningscirkeln i juni Ida har hela tiden varit positiv till att modellen prövas i olika kommuner och också till att ta emot synpunkter från forskningscirkeln och dem som prövat modellen. Forskningscirkeln har bl. a. framfört att det är viktigt att det språk som används är tydligt och lätt för barn att förstå. Barnens egen utredning beskrivs Barnens egen utredning tillhandahåller en struktur för arbetet i form av 10 hophäftade pappersark. På ca hälften av sidorna finns rubriker/frågeområden som utgår från BBIC 2, men är formulerade med ord som ska vara lättare att förstå. På framsidan erbjuds barnet att rita en bild. Häftet inleds med frågan om vad barnet tycker om att hans eller hennes situation ska utredas. Den närmast följande sidan är en barnanpassad utredningsplan, med plats för en beskrivning av vad som ska belysas i utredningen och frågan om vilka personer barnet tycker ska höras i utredningen (för att berätta hur barnet har det). Det finns också utrymme för att ange ungefär hur många gånger och vid vilka tidpunkter barnet och handläggaren ska träffas. På sidorna därefter finns frågor direkt riktade till barnet som bygger på BBIC, men där språket efter hand har ändrats och allt mer anpassats till barn. I häftet ingår även en mall för nätverkskarta. Det finns tips på frågor som kan föras över till samtalskort som hjälp för socialarbetaren i samtalen med barnen. På samtalskorten finns frågor som: Vem tröstar dig när du är ledsen? Vad gör dig arg? Vad gör dig glad? Om du fick bestämma hur det skulle vara hemma, vad skulle du bestämma då? Där finns också frågor om matvanor, läkar- och tandläkarbesök, situationen hemma, i skolan och på fritiden liksom frågor om kamrater. Varje arbetsplats kan göra egna samtalskort med frågorna på. Socialsekreteraren kan sedan välja ut några kort att använda i samtalen med barnet. I häftet finns även en beskrivning av tre hus-modellen 3 som tagits fram för att underlätta för barnen att beskriva vad de är oroliga över, vad de tycker fungerar bra i familjen och i sitt liv samt vad de vill och hoppas på ska hända för att de själva och deras familj ska må bra. Slutligen finns också en tidslinje i häftet. 2. BBIC, barns behov i centrum, ett enhetligt utrednings- och dokumentationssystem för barn, unga och deras familjer. socialstyrelsen.se/barnochfamilj/bbic hämtat hus modellen skapades ursprungligen av Nicki Weld och Maggie Greening på Nya Zeeland och beskrivs bl.a. i Signs of Safety (Källa: Embreus socionomkonsult

13 Tidslinjen ska vara en hjälp att åskådliggöra i vilken ordning händelser som är viktiga för barnet ägt rum. I samband med att utredningen avslutas tillfrågas barnet om vad hon eller han undrar eller tycker om att utredningen är färdig. Uppföljning av prövandet av Barnens egen utredning Uppföljningen har gjorts genom att cirkeldeltagarna intervjuat och samlat in skriftliga synpunkter och upplevelser från sina kollegor. Till grund för intervjuerna och det skriftliga materialet låg cirkelledarens förslag till uppföljningsfrågor. I uppföljningen har 14 4 socialsekreterare kommit till tals genom att ha blivit intervjuade eller genom att ha lämnat skriftliga synpunkter. De sammanlagt 14 socialsekreterarna har tillsammans gjort mellan 24 och 28 utredningar. Utredningsmodellen har prövats med både pojkar och flickor. Barnen har varit i åldern 6-15 år. I ett par fall har utredningsmodellen prövats med barn som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. De socialsekreterare som intervjuats tycker i de flesta fallen att barnens egen utredning har positiva effekter och innebär en skillnad. Uppföljningen visar också att socialsekreterare uppfattar barnens egen utredning på olika sätt- från att det inte blir så stor skillnad till att modellen är väldigt bra och gör skillnad. De som framfört att det inte blir så stor skillnad menar att barnens delaktighet var god redan innan. Cirkeldeltagaren från Hallstahammar summerar erfarenheterna från sin kommun : Hallstamodellen (Barnens egen utredning). Den har vi kommit igång bra med, samtliga handläggare har gjort minst en utredning enligt modellen. Vi har sett fördelar med modellen; att delaktigheten har ökat och att barnets röst blir mer hörd. Vi har också sett utvecklingsområden. Bland de positiva synpunkterna tas upp att modellen inbjuder barnen till egen aktivitet, att materialet underlättar för barnen att få en konkret bild av vad begreppet utredning innebär och att barnet ges tillfälle att berätta vad hon eller han tycker om att det pågår en utredning om den egna situationen och också att barnen ges tillfälle att berätta vilka personer de tycker att socialtjänsten ska prata med för att få veta hur de har det. Inledningen att rita en bild ses oftast som en positiv inledning, men det finns också något exempel på att den upplevs som onaturlig och krystad. Bland de kritiska synpunkterna tas upp att modellen tar för lång tid att använda. Det tar tid att invänta barnets egna aktiva medverkan och modellen förutsätter fler samtal än ett eller två. De kritiska synpunkterna kan hänga samman med den tidspress socialsekreterarna upplever. Uppföljning genom granskandet av barnavårdsutredningar Cirkeldeltagarna har granskat barnavårdsutredningar, gjorda enligt modellen barnens egen utredning, i de egna kommunerna. Granskningen visar att barnens synpunkter finns redovisade i samtliga utredningar. Detta utgör en skillnad mot de utredningar som cirkeln granskade i projektets fas 1, där det förekom att barn så gamla som 8-9 år inte kom till tals. En rimlig slutsats blir att när handläggaren bestämmer sig för att använda barnens egen utredning så har hon bestämt sig för samtal med barnet. I granskningen har framkommit exempel på att barn haft en direkt påverkan på beslutet om insats. Det gäller exempelvis den flicka som önskade ingå i en samtalsgrupp och beviljades det. Ett exempel på motsatsen är den pojke som erbjöds ART, trots att ingenting pekade på att han själv uppfattade att han hade problem med sin aggressivitet. Samtal för föräldrarna är en insats som föreslås i flera fall. Till grund för detta ligger vanligtvis konflikter mellan föräldrarna. Det är rimligt att tro att den bakomliggande tanken är att det är bra för barnen om föräldrarna kan lösa sina egna konflikter. Detta uttrycks dock inte alltid i utredningen. När föräldrasamtal föreslås som en insats för föräldrar med alkoholproblem som också brister i omsorgen om barnet framstår insatsen som otillräcklig eller, i värsta fall, som felaktig från Arboga, 4 från Hallstahammar och 8 från Västerås. 11

14 I flera fall framstår det som oklart, om och hur det barnet säger påverkar det beslut som utredningen leder fram till. Utredningens analysdel är ofta förhållandevis kort. Granskningen väcker frågor Granskningen väcker flera frågor. Den väcker frågor om lagstiftningen, om föräldrars rätt och vilket stöd socialtjänsten har att tillgå. Exempel: En pojke som berättar att han är utsatt för våld placeras i familjehem. När samme pojke sedan tar tillbaka det han tidigare berättat avslutas placeringen. Det är oklart vad detta innebär, men risken för att pojken inte får den hjälp han behöver är uppenbar. Ett annat exempel är den flicka som far mycket illa och berättar det för handläggaren som lyssnar och tar detta på allvar. Handläggaren föreslår familjehemsplacering. När föräldrarna motsätter sig detta och LVU inte är tillämplig är risken uppenbar att flickan inte får den hjälp hon behöver. En stor fråga, menar cirkeldeltagarna, är hur handläggarna gör barnen delaktiga i de samtal som ligger till grund för utredningen. Om samtalen bara sker på ett formellt sätt behöver de inte innebära någon förbättring alls mot tidigare. En central fråga är vad socialsekreteraren gör när ett barn berättar om något som är svårt. Det är en avgörande skillnad mellan om socialsekreteraren frågar vidare eller om hon börjar tala om annat. Om ett barn exempelvis talar om att det är jobbigt i skolan och säger: jag har inga kompisar, och socialsekreteraren i stället för att fråga vidare går till nästa fråga, i utredningsmanualen, och frågar: Vad gör du på din fritid? Socialsekreteraren behöver vara på allvar intresserad av det barnet berättar och inte ställa frågor bara efter en manual. Att förbättra dokumentationen är också ett utvecklingsområde, menar cirkeldeltagarna. Många underskattar vikten av dokumentation, säger cirkeldeltagarna och menar att den tidspress som socialsekreterarna upplever är starkt bidragande till detta. Uppföljningsdagen För att i någon mån göra det möjligt för dem som inte deltagit i cirkeln, men som ändå deltagit i prövandet av barnens egen utredning, att delta i utvecklingsarbetet har cirkeln anordnat en gemensam uppföljningsdag. Till uppföljningsdagen inbjöds de som prövat barnens egen utredning. Uppföljningsdagen ägde rum i oktober Ytterligare ett syfte med dagen var att få in synpunkter som skulle kunna ligga till grund för fortsatt utvecklingsarbete med modellen. Forskningscirkelns sammanställning och analys Forskningscirkelns sammanställning och analys pekar på att modellen tydliggör för barnen, föräldrarna och de professionella att barnens egna uppfattningar och upplevelser är av grundläggande betydelse för en social barn- och ungdomsvårdsutredning. Analysen visar också att modellen behöver utvecklas. Vissa delar av texten i häftet vänder sig till den handläggande socialsekreteraren. Detta gäller introduktionen, instruktionerna till frågekorten och själva frågekorten. Det gäller även instruktionerna till nätverkskartan, tre hus- modellen och tidslinjen. Instruktionstexterna skulle behöva lyftas ut och läggas i ett separat dokument för att tydliggöra att dokumentet verkligen är barnens egen utredning. En introducerande text riktad direkt till barnet behöver utformas. Några av frågorna behöver tydliggöras. Det gäller exempelvis frågan om vad barnet tycker/ undrar när utredningen är färdig. Frågorna vem jag är och hur jag är kan behöva formuleras om, eventuellt göras om till flera frågor och konkretiseras så att det framgår att vem jag är och hur jag är till stor del varierar och hänger samman med de olika situationer som barnet befinner sig. Vikten av avslutningssamtal behöver tydliggöras i häftet. Av dokumentationen i utredningen behöver framgå hur återkopplingen till barnet har skett samt den unges uppfattning om beslutet. Om återkoppling inte skett ska det framgå varför. Uppföljning av detta kan göras i ett särskilt formulär (utformat av en cirkeldeltagare och hennes kollegor). När modellen introduceras till nyanställda eller på nya arbetsplatser behövs en muntlig introduktion. 12

15 Det är viktigt att inte låta sig styras helt av modellen. Socialsekreteraren måste kunna följa barnet genom att exempelvis fråga vidare utifrån det barnet berättar. Modellen ska ses som en hjälp att göra barnet mer delaktigt i det sociala utredningsarbetet. Fortsatt implementeringsarbete behövs När cirkeldeltagarna våren 2013 intervjuade sina kollegor på de egna arbetsplatserna om deras erfarenheter av att ha prövat Barnens egen utredning visade det sig att det allra vanligaste var att samtalen genomfördes på socialkontoret. Det fanns dock exempel på att socialsekreteraren har strävat efter att erbjuda samtal i en miljö som är trivsam och inte så formell. Det kan handla om socialtjänstens öppenvård eller att besöka ett friluftsmuseum. Det kan också handla om att besöka barnet i hemmet för att barnet önskat detta. Att det vanligaste är att samtalen sker på socialkontoren visar vikten av att frågan om var mötena äger rum diskuteras särskilt i samband med tillämpandet av barnens egen utredning. För att komma fram till att detta att fråga barnen tillhör de små och enkla åtgärderna, såsom ett par cirkeldeltagare uttryckt, krävs förmodligen först en tankeprocess och sedan att man själv prövar. Denna process har möjliggjorts genom deltagande i forskningscirkeln. De kontextuella faktorer som utgör hinder behöver motverkas. De kontextuella hindren kan bestå av traditioner. Det främsta hindret är kanske arbetssituationen som uppfattas som alltmer pressande. Det kan inte uteslutas att det verkligen finns situationer då samtalen bäst sker på socialkontoret. Det behöver dock alltid finns en lyhördhet för det enskilda barnet och en flexibilitet. En anpassning både till det enskilda barnet och till den enskilda situationen behövs. Barnens egen utredning en modell att sprida vidare Barnens egen utredning kommer att bli en modell att sprida vidare när den har utvecklats ytterligare. Återkoppling av beslut att inte inleda utredning Samtliga deltagande kommuner har också beslutat att återkoppla direkt till barnet då förhandsbedömningen leder fram till beslut om att inte inleda en barnavårdsutredning. En av cirkeldeltagarna har tillsammans med sina kollegor inom mottagningsfunktionen i Västerås stad utformat en blankett som underlättar uppföljningen. Blanketten har rubriken: Barnsamtal och återkoppling av beslut till barn och ungdomar. Blanketten ska fyllas i efter att förhandsbedömningen är avslutad och har lett fram till beslut om att inte inleda utredning. I slutet av februari 2013 gick cirkeldeltagaren och hennes kollegor genom de blanketter som handläggarna dittills hade fyllt i. När det gällde barn i åldern 0-11 år hade handläggaren haft ett återkopplande samtal med 25 av de 65 barnen, vilket motsvarar 39 procent. I gruppen 12 år och uppåt hade handläggarna haft samtal med 42 av de 57 barnen, vilket motsvarar 74 procent. De anledningar som har angetts för att man inte haft fler samtal med barn i åldern 0-11 år var att föräldrarna hade uppfattningen att socialtjänsten inte skulle prata med barnen, att barnen hade egna svårigheter, att barnen hade andra samtalskontakter, att barnen var för små eller att innehållet i anmälan gjorde att det inte var relevant. I gruppen, 12 år och uppåt, var de anledningar som angavs till att inte prata med barnen att barnen själva inte önskade komma på besök till socialtjänsten eller att innehållet i anmälan gjorde att det inte bedömdes vara relevant. De flesta samtalen har förts med barn och föräldrar tillsammans och återkopplingen av beslut har till största del gjorts under dessa gemensamma samtal. Samtalen har ofta ägt rum på socialtjänsten. Efter genomgången av blanketterna har cirkeldeltagaren och hennes kollegor reviderat blanketten för att tydliggöra om barnens ålder påverkar om återkoppling sker. Indelningen har ändrats till tre åldersgrupper: 0-3 år, 4-11 år och 12 år och uppåt. Detta för att kunna se om det är just de allra yngsta (0-3 år) som inte får egen återkoppling. 13

16 Mottagningsfunktionen kommer att fortsätta att fylla i blanketterna Uppföljningen har lett fram till intressanta diskussioner på arbetsplatsen och i forskningscirkeln. Cirkeldeltagaren i en kommun som ännu inte hunnit följa upp om återkoppling direkt till barnet sker, menar att frågan är komplex. Hon skriver: Återkoppling till barn när man beslutar att inte inleda utredning ska utvärderas nu. Den nya lagen, att beslut om utredning ska inledas eller inte ska fattas inom två veckor, har skapat en stress i handläggningen vid förhandsbedömningar. Ofta är det svårt att få till möten med familjen inom två veckor, dels p.g.a. fullbokade kalendrar men dels också p.g.a. svårigheter att nå familjen. Jag tror att detta kan bidra till att återkopplingen prioriteras bort. Jag tycker att tvåveckors-lagen är bra, men att man behöver ändra i verksamheten så att det fungerar. 14

17 Del 2 Tre huvudteman När själva projektfasen i utvecklingsarbetet närmade sig slutet blev det angeläget att summera och diskutera vad cirkeldeltagarna har lärt under projekttiden och om detta fått några konsekvenser för vardagsarbetet. De vetenskapliga ledarna har bett cirkelledarna i de olika forskningscirklarna att formulera tre huvudteman som en del av underlaget för den bok de skriver om projektet. Västmanlands forskningscirkel beskriver sina tre huvudteman på följande sätt: Projektet har inneburit tillfällen till problematiseringar av frågan om barns medverkan. Det har gett nya och fördjupade kunskaper. Det första huvudtemat kan därför formuleras: Vad vi har lärt under utvecklingsprojektet: barn och ungas brukarmedverkan. Temat inbegriper såväl innehållsliga som formmässiga aspekter. Ett ytterligare huvudtema har utkristalliserats under projektets gång genom att de har haft stor påverkan på utvecklingsarbetet. Det är ett tema som omfattar de faktorer som främjat respektive försvårat utvecklingsarbetet. Det är faktorer som handlar om kontexten och i första hand formen för utvecklingsarbetet. Tema nummer två kan sålunda formuleras: Kontextens betydelse för utvecklingsarbetet. Det tredje temat, är ett tema som forskningscirkel Västmanland flera gånger återkommit till. Det handlar om hur man kan åstadkomma verklig och hållbar förändring. Ett tema som är viktigt att diskutera. Det kan formuleras: Hur åstadkoms verklig och hållbar förändring. Det sistnämnda temat handlar primärt om innehållet i arbetet med barns delaktighet. Forskningscirkel Västmanland har därmed identifierat följande tre huvudteman: 1. Vad vi har lärt under utvecklingsprojektet: Barn och ungas brukarmedverkan. 2. Kontextens betydelse för utvecklingsarbetet. 3. Hur åstadkoms verklig och hållbar förändring Diskussion Dessa tre olika teman kan inte ses som separata företeelser utan går delvis in i varandra. Vad vi har lärt under utvecklingsprojektet: Barn och ungas brukarmedverkan Projektet har bidragit till en ökad medvetenhet om vikten av barns delaktighet i den sociala barn- och ungdomsvården och till ett ökat intresse för att skapa möjligheter för detta. Några deltagare framhåller som en lärdom att små och enkla åtgärder kan ha stor betydelse. Maskrosbarn nämns som en inspirationskälla. Den fysiska miljöns betydelse och att ställa frågan till barnen och ungdomarna om var de vill träffas nämns som exempel. En ökad medvetenhet om vikten av barn och ungdomars aktiva medverkan i de utredningar som gäller deras egen situation är förmodligen det viktigaste resultatet av projektet i Västmanland. En cirkeldeltagare skriver att en viktig lärdom av projektet är att hon som socialarbetare behöver vara öppen och mottaglig för att släppa in barnet och att låta barnet vara delaktigt. Hon skriver att alla har ett eget ansvar men att hon också tänker mycket på organisationen och hur viktig den är för att det ska finnas förutsättningar för barns delaktighet. Hon lyfter fram barnens egen utredning som den allra viktigaste delen av projektet: Att vi har en modell för barn, deras egen utredning är det bästa. Jag upplever att vi har tänket och modellen med oss. När vi pratar om utredning så är alltid Barnens egen utredning Hallstamodellen med. Projektet har också bidragit till en ökad uppmärksamhet i vardagen kring frågor om barns delaktighet och till att olika metoder och modeller för att öka barns medverkan kan prövas och utvecklas. Fråga barnen och ungdomarna var de vill möta socialsekreteraren I forskningscirkel Västmanlands första rapport redovisas hur cirkeldeltagarna, inspirerade av Maskrosbarns berättelser och utifrån egna erfarenheter, under ett cirkeltillfälle i början av projekttiden, berättade om positiva erfarenheter av samtal med både barn och vuxna i andra miljöer än den traditionella (socialkontoret). Det gällde exempelvis samtal under längre bilfärder. En socialsekreterare berättade att hon fått god kontakt med en mamma och hennes barn då de besökt IKEA. En cirkeldeltagare berättade att hon brukade träffa en flicka i stallet där flickan kände sig hemma. Någon berättade om samtal över en pizza. En socialsekreterare berättade om samtalet med ett barn där barnet inte sa någonting förrän 15

18 han fick tillfälle att gömma sig under sin säng. Utifrån egna erfarenheter, utifrån vad Maskrosbarn berättat och utifrån egna intervjuer med ungdomarna, gav cirkeldeltagarna, vid senare cirkeltillfällen, en fördjupad bild av hur de uppmärksammat barnens behov av att få vara i andra miljöer än den vanliga vid samtalen med socialtjänsten. En av deltagarna berättade att hon vid besök i pojkens familjehem föreslagit att de två skulle prata med varandra i hans rum. Hon märkte att han inte ville detta och föreslog då i stället att han skulle visa henne sin moppe som stod i garaget. Pojken visade sin moppe och de kunde sedan prata inte bara om moppen utan också om hur han hade det. Cirkeldeltagaren skrev i sina reflektioner: Möjlig slutsats: möten och samtal som sker under otvungna förhållanden och ganska fritt, brukar bli de bästa tillfällena till att inhämta information En socialsekreterare berättar att vägen till samtal med en pojke i nedre skolåldern gick genom lek, ritande och trolleri i pojkens hem. Av en socialsekreterares berättelse framgick att golvet i en barnvänlig miljö bidrog till att det var möjligt att genomföra ett samtal som var mycket viktigt för barnet. (Rapport 2012:1) Cirkeldeltagarna från Hallstahammar och Arboga frågar nu alltid, eller så gott som alltid, barnen var de vill träffas och tar alltid eller för det allra mesta hänsyn till önskemålen. Det innebär att möten kan äga rum på ett café, i ett stall, i samband med bowling eller ett parti minigolf. En cirkeldeltagare har mycket goda erfarenheter av möten med barn på platser där det finns djur (mini-zoo eller friluftsmuseum). I Västerås stad, på barn- och ungdomskontoret, avgör socialsekreterarens syfte med samtalet om barnet tillfrågas eller inte. Barnuppföljarna frågar ofta barnen eller ungdomarna var de vill träffas, men ibland styr de samtalen till socialkontoret. Det uppfattas som lättare för barnet att fokusera på frågor om exempelvis umgänge med biologiska föräldrar om mötet äger rum på socialkontoret. Den cirkeldeltagare som arbetar inom mottagningsfunktionen, på Barn- och ungdomskontoret, och som möter barnen enbart under förhandsbedömningen, möter i regel barnen på socialkontoret. I undantagsfall äger mötena rum i skolan eller i hemmet. Den fysiska miljöns betydelse Barn- och ungdomsgruppen i Hallstahammar har under hösten 2013 gjort ändringar i den fysiska miljön. Detta har skett i samband med att barn- och ungdomsgruppen flyttade till en separat del av socialkontoret. Ett samtalsrum har gjorts om och särskilt anpassats till barn. Rummet är utrustat med leksaker för barn i olika åldrar. Ett annat samtalsrum har anpassats till ungdomar. I rummet finns röda fåtöljer och filtar. Samtalsrummen är belägna i barn- och ungdomsgruppens del av socialkontoret. Flera ändringar planeras som att göra väntrummen mer välkomnande och att ha olika väntrum så att barn och ungdomar som kommer på besök inte ska tvingas dela väntrum med vuxna som söker försörjningsstöd eller söker hjälp för sitt missbruk. Kaffe, té och saft ska erbjudas utan kostnad till besökare i alla åldrar. Socialkontor barn och ungdom i Västerås har utrustat flera av sina väntrum med möbler särskilt anpassade till barn och med leksaker, ritpapper samt färgpennor. Väntrum och besöksrum i Arboga ska anpassas till barn och ungdomar i samband med att individoch familjeomsorgen flyttar till nya lokaler. Den planerade flytten har dock skjutits upp vid flera tillfällen och därigenom inte kommit till stånd under projekttiden. När flytten sker kommer stor vikt att läggas vid att väntrummet och besöksrummet utgör välkomnande och barn- och ungdomsanpassade miljöer. Individens betydelse Cirkeln har vid flera tillfällen återkommit till den enskilda socialsekretarens betydelse i det sociala arbetet, att hon eller han har förmågan att verkligen se och höra även om detta kan vara både mycket smärtsamt och svårt. Individen behöver ha en egen kompetens samt ha möjlighet att få stöd från kollegor och chefer. Vid ett cirkeltillfälle (se forskningscirkelns första rapport s 18) bad cirkelledaren cirkeldeltagarna att ägna en stund åt att tänka enskilt på hur socialsekreteraren kan öppna för barnet att kunna uppleva att hon eller han verkligen blir lyssnad på. En cirkeldeltagare skrev: Öppna frågor, undvika i möjligaste mån att ställa ledande ja- och nejfrågor. Våga låta det vara tyst 16

19 Hitta trådar i samtalet att spinna vidare på, be barnet att berätta om Be barnet att berätta sina egna upplevelser av olika situationer/händelser. Hur blev det för dig då o.s.v.? Omgivningens betydelse, d.v.s. var samtalet äger rum, om det sker i en miljö där barnet känner sig tryggt, säkert och som helst bidrar till att skapa en lugn stämning. Som vuxen vara intresserad på ett engagerat sätt, kanske upprepa vissa saker som barnet berättar. Sammanfatta samtalet tillsammans på slutet, eventuellt prata om att idag pratade vi om det här, nästa gång kanske vi kan prata om det här eller vad tycker du vi ska prata om nästa gång vi ses? Viktigt att samtalet äger rum i ett sammanhang, att det finns tid och en tydlighet i syftet med samtalet. I forskningscirkelns rapport från arbetet hösten 2012 nämns att en av cirkeldeltagarna i början av hösten medförde, artikeln: Obstacles for Child Participation in Care and Protection Cases- why Norwegian social workers find it difficult, till cirkeln. Artikeln var hämtad från tidskriften: Child Abuse Review (Vol 21:7-23, 2012). Artikeln bygger på en studie av vilka faktorer som antas kunna förutbestämma om socialarbetare kommer att försöka ge barnen en effektiv röst i beslutsprocessen. 53 socialarbetare (som arbetar med myndighetsutövning i ärenden som gäller barn och unga) och 33 socionomstudenter deltog i en enkätundersökning, i vilken de ombads att ange om de instämde eller inte instämde i 20 olika påståenden om barns delaktighet. Resultatet från studien pekade på tre huvudorsaker till att barn inte tillåts vara delaktiga: 1. Kommunikationssvårigheter (kommunikationsfaktorn) 2. Barnets delaktighet bedömdes inte vara nödvändig (participation advocacy factor - delaktighetsföreträdarfaktor ) 3. Barnets delaktighet bedömdes kunna vara skadlig (skyddsfaktor) Forskarna drog slutsatsen att om barns medverkan inom den sociala barn- och ungdomsvården på allvar ska kunna öka så måste formella regler och riktlinjer åtföljas av att en ökad uppmärksamhet riktas mot att utveckla socialarbetarens färdigheter när hon eller han arbetar med barn i processer där de ska vara delaktiga. I forskningscirkel Västmanlands efterföljande diskussion togs bl. a upp att det fortfarande finns en ansenlig mängd socialsekreterare som inte tror att det är bra att tala med barnen. Det har dock blivit betydligt vanligare att samtal med barnen förs. En viktig fråga är dock hur socialsekreterarna pratar med barnen. En annan viktig fråga som togs upp är om det räcker med att träffa barnen vid ett enda tillfälle. Vid senare cirkeltillfällen har cirkeldeltagarna samtalat kring vikten av att lyssna och fråga vidare utifrån vad barnet berättar. Det är viktigt att socialsekreteraren har en öppenhet för det barnet har att berätta. Det kan ibland vara frågan om helt andra saker än vad socialsekreteraren tror är viktigt. Om socialsekreteraren upplever sig alltför styrd av vilka frågor som ska ställas och samtidigt uppfattar sig bara ha tid att träffa barnet vid ett enda tillfälle utgör detta hinder för ett samtal som öppnar för barnet att berätta om sådant som är svårt. Delaktigheten behöver omfatta också det som barnet inte kan eller vill uttrycka med ord. I cirkelns diskussioner har hänvisningar ofta gjorts till Shiers delaktighetsmodell (se cirkelns första rapport, rapport 2012:1 s 11-12). Modellen har beskrivits i forskningscirklarnas gemensamma artikelsamling (Hyvönen och Rasmusson 2005, Shier 2001). Cirkeldeltagarna menar att de har nytta av modellen genom att den kan hjälpa till att klargöra i vilken utsträckning barn verkligen är delaktiga. I många fall befinner sig barnens delaktighet i kontakten med socialtjänsten på betydligt lägre nivå än möjligheter på nivå 4, d.v.s. på lägre nivåer än att barn involveras i beslutsfattande processer och på lägre nivåer än vad barnkonventionen stadgar. Cirkeldeltagarna menar dock liksom Hyvönen och Rasmusson (2005) att det ofta inte är eftersträvansvärt att nå nivå 5 i Shiers delaktighetsmodell. Det är ofta inte önskvärt att makten delas fullt ut av barn och vuxna. Det är viktigt att inte lägga det ansvar som åvilar vuxna på barnen. 17

20 Barnets intressen kan inte ses oberoende av familjens intressen I forskningscirklarnas referensram (Alexandersson o Hyvönen 2011) refereras de norska barnavårdsforskarna Seim & Slettebö (red. 2007) som menar att barnets intressen inte kan ses oberoende av familjens intressen. Socialtjänstens insatser omfattar oftast hela familjen och den biologiska familjen fortsätter att vara viktig för barnet också i de fall barnet blir föremål för placering. Författarna poängterar att socialtjänstens insatser hela tiden behöver ha både barnens och föräldrarnas behov i fokus (a.a. s 32, enligt Alexandersson och Hyvönen). I forskningscirkel Västmanland har diskussionen i cirkeln bl. a. handlat om att barnen så gott som alltid har kontakt med socialtjänsten genom att deras föräldrar har det eller genom att föräldrarna har stora svårigheter och barnen därför behöver socialtjänstens hjälp och stöd. Liksom Seim och Slettebö menar cirkeln att barns intressen inte kan ses oberoende av familjens intressen (Rapport 2012:1s 14). I cirkeln har flera gånger tagits upp barn och ungdomars ofta starka önskan om att inte bara de själva utan också deras föräldrar ska erbjudas och få den hjälp de behöver. Kontextens betydelse för utvecklingsarbetet Utvecklingsprojektets ram har underlättat arbetet På en övergripande nivå är det flera faktorer som gynnat utvecklingsarbetet. De olika faktorerna bildar tillsammans en helhet och har på så vis bildat en stödstruktur för arbetet. Att projektet har initierats och letts av stiftelsen Allmänna Barnhuset, att projektet har haft en vetenskaplig ledning, att så många som sju FoU-enheter ingått i projektet och att arbetet har pågått under relativt lång tid har inneburit viktiga stödstrukturer för arbetet. Viktiga delar av stödstrukturerna har varit den gemensamma teoretiska referensramen, cirkelledarnas möten med de vetenskapliga ledarna och projektledarna på Allmänna Barnhuset, de gemensamma konferenserna för politiker, chefer och kontaktpersoner och inte minst de stora gemensamma konferenserna, vid strategiska tidpunkter, för alla som deltagit i projektet. Uppgiften att utarbeta lokala programteorier/planer har bidragit till förankringsarbetet. Stödstrukturerna har inte varit så styrande att de har hindrat utveckling och anpassning till de egna regionernas och de enskilda cirklarnas förutsättningar. Allt detta har främjat utvecklingsarbetet. Sammanfattningsvis har projektets ram underlättat arbetet genom att betona kontextens betydelse, vikten av vetenskapligt stöd och vikten av att ha möjligheter till anpassning till såväl regionala som lokala förhållanden och också till dem som leder cirkeln och till de individer som deltar. Regionala faktorer som underlättat arbetet Att fem av de ursprungligen nio deltagarna i forskningscirkel Västmanland deltagit i utvecklingsarbetet under hela projekttiden innebär att det har funnits en kontinuitet och därmed en god bas för arbetet. En ny deltagare började i cirkeln i december Hon representerade utredningsdelen inom socialtjänsten i Västerås stad. Det var positivt med en ny deltagare och det var positivt för implementeringsarbetet att det fanns representanter för såväl mottagningsfunktionen som utrednings- och familjehemsfunktionen i Västerås stad med i cirkeln 5. Den nya cirkeldeltagaren spelade dessutom en aktiv roll i utvecklingsarbetet. Regionala faktorer som underlättat förankringsarbetet är att det finns ett intresse för barns medverkan bland politiker, chefer och anställda. Ytterligare en faktor är att det finns välfungerande samverkansstrukturer i länet i form av nätverk på olika nivåer. Det gäller både på politisk nivå och på tjänstemannanivå. Det innebär att det har varit förhållandevis lätt att sprida information om utvecklingsarbetet och att förankra det bland kommun- och landstingsrepresentanter på olika nivåer. Information har också, genom nyetablerade samverkansstrukturer, kunnat spridas till den forskargrupp som är inriktad på barn på Mälardalens högskola (ICU-CHILD) och till Högskolans branschråd. 5. Därmed var socialtjänstens verksamhet från anmälan/aktualisering till utredning och slutligen insats i form av familjehem representerade, d v s hela processen för barn som har en så utsatt situation att de placeras. 18

21 En halvdags föreläsning med diskussion har givits av cirkeln till studenter på socionomprogrammet på Örebro universitet. Cirkeldeltagarna har gjort iakttagelsen att de arbetsgrupper som har haft ett gott stöd från sina chefer har kommit längre i sitt utvecklingsarbete. En cirkeldeltagare skriver: I de team som haft en engagerad arbetsledning som varit tydlig med att de förväntar sig att handläggarna arbetar med barns delaktighet och att det är viktigt har det varit lättare att prata om detta på teamen och det har varit en mer naturlig del av vardagen. Samhälleliga faktorer som underlättat arbetet I FN:s konvention om barns rättigheter och i socialtjänstlagen framhålls barns rätt att vara delaktiga. Det ger projekt som detta (som ska främja delaktighet) en självklar status. Faktorer som har försvårat arbetet En pressad arbetssituation Många som arbetar inom socialtjänsten vittnar om en alltmer ansträngd arbetssituation. Tiden upplevs i allt mindre utsträckning räcka till för att göra ett gott socialt arbete och för att utveckla arbetet. (Här vore det intressant med forskning som belyser huruvida den ökade regleringen och den ökade specialiseringen av det sociala arbetet medverkar till upplevelsen ) Hög personalomsättning Men fem av nio deltar fortfarande Fyra av de ursprungligen nio deltagarna i forskningscirkeln har slutat. De fyra 6 som har slutat har gjort detta i samband med att de har tillträtt en tjänst i ett närliggande län (Uppsala, Dalarna, Örebro) eller tjänst i annan verksamhet (bemanningsföretag, vuxenpsykiatri). Samtliga cirkeldeltagare som slutat har uttryckt att de kommer att sakna forskningscirkeln. Fem personer har dock deltagit under hela projekttiden. När cirkeln träffades i juni 2013 berättade den nya cirkeldeltagaren (se ovan) att hon skulle sluta sitt arbete i Västerås (och därmed i cirkeln) för att börja arbeta inom socialtjänsten i annat län. Vid projektets slut bestod Forskningscirkel Västmanland av fem deltagare från de tre kommunerna: Västerås (2), Hallstahammar (1) och Arboga (2). Inte bara de som har slutat har bytt arbetsuppgifter Inte bara de fem deltagare som har slutat har bytt till nya arbetsuppgifter. Tre av de fem som fortfarande deltar har bytt arbetsuppgifter på sin arbetsplats under projektets gång. En fjärde visste inte under några månader hur hennes arbetsuppgifter skulle komma att förändras i samband med en organisationsförändring. Samtliga fem arbetar dock fortfarande med social barnavård. Det är oklart om eller hur mycket bytet av arbetsuppgifter påverkat projektet. Klart är att det säger något om arbetets vardag inom socialtjänsten och att det finns mycket som stjäl tid från det sociala arbetet. Nya chefer I två av de tre kommuner som fortfarande deltar i utvecklingsarbetet har deltagarna fått nya chefer. Det gäller såväl de närmaste cheferna/arbetsledarna som cheferna över dessa (IFO-cheferna). Cirkeldeltagarna i en av dessa två kommuner har vid flera tillfällen under året 2013 varit förhindrade att delta i cirkelträffarna p.g.a. akuta omhändertaganden, medverkan vid rättegång eller p.g.a. sjukdom. I den tredje kommunen finns både den närmaste chefen och IFO-chefen kvar sedan forskningscirkeln planerades och startade. På nivån över IFO-chefsnivå är samtliga deltagande kommuners chefer nya sedan forskningscirkeln startade. 6. Två cirkeldeltagare slutade under sommaren En tredje deltagare slutade under senhösten En fjärde cirkeldeltagare slutade i mars