!am$er'an p+,o./0m1i'a $i11'or3

Transkript

1 !am$er'an p+,o./0m1i'a $i11'or3 Utvärdering av -ro/essen vid fördelningen av statliga medel till 5oks medlems7ourer 9::;. Gun %e'lun'

2 !nne$ållsförte,kning 1 Inledning tatsfeminism, samverkan och motvilliga kommuner Vad händer med pengarna= 9 1.> Det positiva regeringsbeslutet > 1.A Bänsstyrelsen - hur blev det= amverkan på GoHjämlika villkor= J 1.K +tora och små projekt L variation bland jourerna 1A 9. Mya aktörer kommer in på scenen 1O 9.1 +amverkan L på vems villkor= 1J > +lutsatser 9P Qeferenser 9> Rilaga: Enkät 9A

3 1 Inledning Kvinnojoursrörelsen är ett utmärkt exempel på ett nära samarbete mellan civilsamhälle och stat. Det som i början av 1980-talet allmänt betraktades som ett privat och osynligt familjeproblem har tjugofem år senare blivit en samhällsfråga där mäns våld mot kvinnor definieras som ett strukturellt problem. Engagerade och kunniga aktivister i lokala jourer och riksorganisationer, genusforskning, statliga utredningar, politiker med vilja till förändring, ny lagstiftning, femokrater (feministiska byråkrater), Amnesty internationals kampanjer och FN:s synliggörande av frågan är olika exempel på samverkande faktorer bakom det nya synsättet. Det nya namnet på f d Rikskvinnocentrum, Nationellt kunskapscentrum för mäns våld mot kvinnor och titeln på de tre rikskonferenser som anordnades av Sveriges kommuner och landsting hösten 2006, Mäns våld mot kvinnor och barn, är synbara tecken på att det nu betraktas som legitimt att utgå från kvinnojoursrörelsens perspektiv. När regeringen i december 2005 beslutade om att bevilja kr till kvinnojoursverksamhet i syfte att öka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn kan det ses som en tydlig signal där kvinnojourernas verksamhet ges ett erkännande. Ute bland landets jourer väckte beslutet både förhoppningar och farhågor vad skulle hända nu och skulle man få pengar till det som upplevdes som angelägna behov? Syftet med denna studie är att undersöka hur processen omkring fördelningen av det statliga anslaget fungerade för medlemsjourerna i Riksorganisationen för Sveriges Kvinnojourer, Roks. En central frågeställning är hur förutsättningarna för samverkan mellan olika aktörer ser ut inom ett område som är ideologiskt laddat och där parterna inte är jämlika. Uppdraget gällde en månads heltidsarbete. De metoder som använts är enkät, dokumentstudier, intervjuer (personlig och per telefon) och deltagande observation. En enkät sändes ut till landets alla medlemsjourer, 87 jourer. Svarsfrekvensen, 62 procent, kan betraktas som tillfredställande. En bortfallsanalys visar att de 33 jourer som inte svarat är jämt fördelade över landet med undantag för Norrbottens och Västmanlands län där 50 respektive 18 procent svarade. Intervjuer har gjorts med tre representanter för olika jourer, två handläggare vid länsstyrelser och Roks ordförande. Deltagande observation gjordes vid en konferens anordnad av Sveriges kommuner och landsting, SKL, och en konferens anordnad av Roks. 1.1 Statsfeminism, samverkan och motvilliga kommuner Regeringsbeslutet och direktiven kan betecknas som ett uttryck för det man inom genusforskningen kallat statsfeminism. Det betyder att på central nivå formuleras en politik som syftar till att bryta upp strukturell mansdominans i samhället. Direktiven är också ett exempel på det som idag inom forskningen kallas för en övergång från styrning (government) till ett styrande (governance) i en alltmer komplex värld. Regeringens roll blir inte att styra uppifrån och ned i traditionell styrning utan snarare att koordinera olika aktiviteter genom styrande. Miljö eller folkhälsa är exempel på stora, komplicerade frågor där många olika aktörer behöver samverka för att man ska nå en lösning. Mäns våld mot kvinnor är i hög grad en sådan fråga där kvinnojourer, polis, rättsväsende, socialtjänst, sjukvård mm behöver en god samverkan för kvinnornas och barnens skull. Kvinnojourernas erfarenheter runt om i landet och forskning visar att idealet om samverkan ofta är komplicerat i praktiken. På lokal nivå finns ett motstånd mot kvinnors 1

4 organisering samtidigt som kvinnogrupper är ovilliga att låta sig koopteras eller ingå i traditionella strukturer. 1 Forskningen visar att idealet om nätverkspolitik bygger på antaganden om konsensus och möjligheter att genom samtal nå en gemensam syn på problemen. Man talar om en s k vinnar-vinnar situation där alla tjänar på samarbete och att det går att uppnå ömsesidig tillit. Exempel på det som brukar omnämnas som lyckade projekt är Öresundsbron och tunneln mellan två länder i Engelska kanalen. Ett kritiskt perspektiv inom särskild tredje världens genusforskning pekar emellertid på att intressekonflikt, hierarki, exkludering och makt sällan problematiseras när det gäller dessa nya synsätt på styrning 2 Idealet om och behovet av samförstånd och konsensus i olika nätverk gör att frågan om hur man hanterar konflikter är central. Vissa forskare menar att de konflikter som inte handlar om fördelning utan är baserade på religion, ideologi, ras eller språk där det finns en antingen-eller karaktär skapar stora svårigheter för att utöva framgångsrik nätverkspolitik.. 3 Dessa exempel tyder på att det finns en maktaspekt som spelar en roll i tänkbara misslyckanden. Denna maktaspekt återfinns i en studie av nederländsk jämställdhetspolitik på nationell nivå där det visar sig att femokraterna och kvinnorörelsen hamnar i otakt och att motståndet inom den statliga administrationen är ett problem. 4 I förståelsen av de motvilliga kommunerna är det värt att uppmärksamma att politikerrollen förändrats rejält i Sverige under 1990-talet. New Public Managment kallas ett synsätt, präglat av nyliberal ideologi, där politikernas roll förändrats och begränsas till att formulera övergripande mål och beställa produktion. Det innebär i många kommuner att de kvinnliga kommunalpolitiker som på 1980-talet kunde bilda allianser och aktivt stödja kvinnojourer har fått en ändrad roll och idag ofta ersatts av förhandlande tjänstemän Vad händer med pengarna? I ett av enkätsvaren skriver en kvinnojour följande: Vi funderar över:! varför så mycket pengar försvunnit på vägen, ursprungligen tal om 100 miljoner! Hur mycket har gått till administration?! hur pengarna kommer kvinnor och barn till del via myndigheter och mansmottagningar?! effektiviteten i att ideella jourer ägnar tid och kraft åt projektansökningar. Ett första svar på kvinnojourens fråga om de 100 miljonerna är att det handlar om flera olika satsningar. Särskilda medel, 20 miljoner kr, avsattes för en ombildning och utökning av Rikskvinnocentrums verksamhet. Det innebär bl a forskning, ett centrum för metodutveckling och samverkan och en nationell kristelefon dygnet runt. Det nya namnet är Nationellt kunskapscentrum för mäns våld mot kvinnor förlagt till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Arbetet är inriktat mot hälso- och sjukvårdens ledningsansvar för att skapa en god organisation. Kompetensutveckling, fortbildning och handledning är viktiga områden så att sjukvårdens personal kan klara en god patientkontakt med utsatta kvinnor och barn. 1 Rönnblom, Malin (2002); Michaeli, Inga (2000) 2 Steans, J (2002) sid Stoker; Gerry (2000) sid Prins, Marijke (1994 ) 5 Montin, Stig (2004);Hedlund (1997) 2

5 Denna kontakt ska bygga på kunskap och förståelse där man upptäcker och identifierar mäns våld mot kvinnor och barn för att kunna behandla och vårda dem som drabbats. 6 Andra siffror är 4 miljoner kronor som fördelades till kvinnojourernas riksorganisationer, Roks och SKR. Kvar blir den summa som nämns i regeringsbeslutet från den 20 december kr anslogs under år 2006 till kvinnojoursverksamhet i syfte att öka stödet till våldsutsatta kvinnor och deras barn. 7 Högst tio procent, drygt 7 miljoner, kunde fördelas till lokala brottsofferjourer. Högst fem procent, ca 3,5 miljoner kr fick användas till länsstyrelsernas administrativa arbete med kontakter, träffar, information och stöd till dem som sökte. Av de återstående 67 miljoner kr som fanns att fördela uppger Roks medlemsjourer att de fått knappt 15 miljoner kr i månadsskiftet oktober/november. SKR:s medlemsjourer och invandrarföreningar som arbetar med samtalsgrupper har också fått medel liksom brottsofferjourerna och HOPP. Vid halvårskiftet 2006 hade bara två län slutfört fördelningen av sina medel och 37 procent av landets kommuner hade varit delaktiga i ansökningar. 8 Ett år efter regeringsbeslutet fanns fortfarande medel kvar att fördela i vissa län Det positiva regeringsbeslutet I direktiven heter det att kommunerna tillsammans med ideella kvinno-, tjej- och brottsofferjourer kan ansöka medel hos länsstyrelsen för att utveckla omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor och deras barn. Vidare betonas att: Även ideella jourer i kommuner som inte är villiga att göra en gemensam ansökan kan efter prövning av länsstyrelsen beviljas medel. I de fall där det inte fanns någon lokal kvinnojour och där kommunen saknade sådan verksamhet var det möjligt att söka på egen hand. Ett krav för att kommunen skulle kunna söka var en egen medfinansiering med minst en tredjedel och att man inte minskade redan avsatta medel till jouren. I ett särskilt påpekande betonar regeringen att de ideella jourerna ska ha en självständighet gentemot kommunerna och kunna bedriva sin verksamhet utan att kommunen ska kräva redovisning av personuppgifter. I bedömningen ska länsstyrelsen tänka långsiktigt och anstränga sig för att uppmuntra till samarbete mellan olika aktörer, särskilt socialtjänsten och ideella kvinno-, tjej- och brottsofferjourer. Här pekas också andra samverkansaktörer ut såsom polis, åklagarmyndighet, kriminalvård, mansmottagningar, lokala brottsförebyggande råd och hälso- och sjukvård. Barn som bevittnat våld eller själva blivit slagna ska uppmärksammas i högre grad, både av kommuner, ideella kvinnojourer och brottsofferjourer. Avslutningsvis pekas kommunerna ut som ytterst ansvariga för att ge stöd och hjälp till våldsutsatta kvinnor och barn. Stora brister, heter det i regeringsbeslutet, finns emellertid i beredskapen att ta emot kvinnor med utländsk bakgrund, funktionshinder eller missbruk. Regeringens skrivning tar en tydlig ställning för ett erkännande av kvinnojourernas betydelse och deras viktiga roll för att utveckla omhändertagande av kvinnor och barn i samspel med kommunen. Det är bara när det saknas en lokal kvinnojour som kommunen kan söka medel på egen hand. Finns det en lokal jour är kommunen, enligt beslutet, tvingad att söka samarbete med jouren. De statliga medlen ska inte heller kunna ersätta 6 Presentation av Christina Lund vid SKL:s konferens i Göteborg 21 november Regeringsbeslut , Socialdepartementet S2005/10416/ST 8 Norén Jenny (2006) redovisning av SKL:s enkät till länsstyrelser Muntlig information från Dick Lindberg, Sociala tillsynsenheten, Socialstyrelsen

6 kommunala anslag eller föra med sig att kommunen minskar på redan avsatta medel. Regeringsbeslutet är mycket detaljreglerat och visar inget förtroende för den kommunala självstyrelsens vilja och förmåga att ta itu med frågan. 10 Tvärtom tar regeringen i skrivningen klar ställning för kvinnojourernas frihet. Här finns en tydlig pekpinne om att man inte vill se en utveckling mot kommunala kvinnojourer underställda socialtjänsten. I regeringens beslut finns ingen skrivning som tyder på att lokala jourer inte skulle kunna beviljas medel för att utveckla och säkerställa sin verksamhet genom att avlöna en anställd. Anställd personal som svarar för kvinnojourens samordning, kontinuitet, planering och stöd vid kvinnans olika myndighetskontakter kan vara ett exempel på hur man kan utveckla omhändertagandet av kvinnor och barn. 11 Det finns ingen skrivning som tyder på att man särskilt bör prioritera kunskaps- eller metodutveckling hos jourerna. Här finns en uppenbar tilltro till att de två riksorganisationerna Roks och SKR inom ramen för sina anslag ansvarar för återkommande utbildning och förmedling av metodutveckling bland sina medlemsjourer. Det är snarare de lokala brottsofferjourerna som behöver kunskaps- och metodutveckling och de kan lära från kvinnojourerna, enligt formuleringen i beslutet. Regeringens beslut framstår som en kompromiss med tre partier inblandade, vilket är naturligt i politikens värld där många viljor ska samsas. En otydlighet och vaghet finns i den senare delen av beslutet. Olika samverkansaktörer pekas ut men det framgår inte riktigt hur detta är tänkt att påverka fördelningen av sökta medel. Barn, kvinnor med utländsk bakgrund, funktionshinder eller missbruk framstår närmast som inslängda i slutet av skrivningen. För barnen har både kommuner, kvinnojourer och brottsofferjourer ett ansvar att utveckla verksamheten, tillsammans eller oberoende av varandra, heter det. När det gäller kvinnor med utländsk bakgrund, funktionshinder eller missbruk så är det kommunens ansvar. Regeringens beslut är således både tydligt och vagt. Det finns en tydlighet i erkännandet av s k kvinnojourskunskap som innefattar både teoretiskt och praktiskt kunnande. Jourernas frihet och självbestämmande pekas ut som något viktigt och det framstår som att kommunerna har anledning att söka samarbete för lära sig av denna kompetens. Vi kan här se en intressant blandning av styrmetoder. Först finns styrning att styra med tydliga pekpinnar med hjälp av lagstiftning och finansiella medel. Staten går då in uppifrån och ned i en hierarkisk relation gentemot de självstyrande kommuner Samtidigt försöker man koordinera fram en frivillig samverkan mellan olika aktörer. Det sker genom att dels öronmärka en del av medlen till länsstyrelsens aktiva arbete med detta och dels genom att i första meningen jämställa kommuner och kvinnojourer som jämbördiga parter. Det finns emellertid en antydan om att kommuners ovilja till samverkan med kvinnojourerna är ett problem. 10 Eduards, Maud (2001) redovisar egen och andras forskning om kommunernas tröghet. 11 Uttrycket omhändertagande ter sig tveksamt ur jourernas perspektiv. Inom ROKS medlemsjourer finns ett allmänt synsätt där man pekar ut mannens våld som problemet och att stöd från andra kvinnor och ett skyddat boende är början till kvinnans egen väg mot ett värdigt och tryggt liv utan våld. 4

7 1.4 Länsstyrelsen hur blev det? Jourens fråga om vad som hänt med alla pengarna visar på en förståelse om att politiska beslut är en sak medan att verkställa dessa är något helt annat. När det blir dags för verkställigheten är det tjänstemän som tar över ansvaret och deras uppgift är att lojalt följa intentionerna i beslutsformuleringarna. I den ideala situationen är ett politiskt beslut klart och tydligt formulerat där det inte råder någon tvekan om hur det ska förstås och vad som är avsikten bakom formuleringarna. I sådan idealsituation är tjänstemännen som ska verkställa beslutet också kunniga på området och de har goda resurser. Det gäller både tid och anslag för att arbeta med frågan och de vill verkligen uppnå ett gott resultat i enlighet med den politiska intentionen. Verkligheten ser emellertid ofta helt annorlunda ut än i idealsituationen och det gör att det snarast är självklart att mycket kan hända på vägen från beslut till handling. 12 I verkligheten är de politiska besluten ofta ett resultat av kompromisser. Flera olika politiska partier kan vara inblandade och tjänstemännen som ska skriva själva beslutsformuleringarna kan ha sin förståelse av problemet. Det gör att själva beslutet ofta är lite vagt, motsägelsefullt eller oklart och lämnar ett utrymme för olika tolkningar. Inom förvaltningen som ska verkställa kan det i sin tur vara ont om tid. Det kan finnas okunskap eller motstånd mot att genomföra beslutet och det påverkar hur det blir genomfört. 13 Femokraterna (feministiska byråkrater) med kunskap och insikt om att mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt samhällsproblem där det är viktigt att se på problemet ur kvinnornas och barnens perspektiv finns utspridda inom den statliga förvaltningen. 14 Ofta är det de tjänstemän som är ålagda att arbeta med jämställdhetsfrågor som har kunskap om att det som inom Roks kallas för kvinnojourskunskap utvecklats i nära samspel med aktuell forskning och olika utvärderingar. 15 Anslaget till kvinnojoursverksamhet hanterades inte av femokraterna på Näringsdepartementet eller Jämställdhetsexperterna på länsstyrelserna utan blev ett ansvar för Socialdepartementet och Socialdirektörerna på länsstyrelserna. Kunskap, engagemang och vilja att förstå de konkreta problemen och behoven hos kvinnojourerna var alltså nödvändigt för en god verkställighet av regeringsbeslutet. Det såg olika ut inom landets länsstyrelser, i ett fall anställdes en särskild kvinnofridsamordnare för att arbeta med kontakter och information. I ett annat fall, uppger en jour i sitt enkätsvar, anställde länsstyrelsen en konsult för att inventera behovet av insatser. I ett tredje fall var det en socialkonsulent med ansvar för kvinnofridsfrågor som hanterade ärendena. På frågan om man fick information om att det fanns regeringspengar att söka svarade en majoritet av jourerna att det hade man fått. 12 Sannerstedt, Agne (2001) beskriver det s k implementeringsproblemet (implementering betyder verkställande) som något naturligt i en politiskt styrd organisation. Han tycks mena att det är ingen idé att uppröras eller moralisera över detta, när många aktörer är inblandade så kan mycket hända på vägen. 13 Pincus, Ingrid (2003) undersöker hur motstånd mot statligt initierade jämställdhetsprojekt visar sig som passivitet och brist på konkret handling. 14 vad der Ros, Janneke och Pincus, Ingrid (1999) 15 Roks publikationslista är imponerande och inrymmer en stor källa till kunskap. D-uppsatser, licenciatavhandlingar, rapporter från konferenser med inbjudna internationella forskare, skrifter med fakta, råd och tips i olika frågor. 5

8 Tabell 1. Fått information (alla jourer) Ja 47 Nej 4 Sökt på egen hand 3 Totalt: 54 I tabell 1 ser vi hur några av de aktiva jourerna med gränsgångare som har vana vid att söka information snabbt orienterade sig om regeringsbeslutet på egen hand. En av dessa jourer skriver: Sökt information på egen hand i 2 fall, noga följt den politiska processen på departementsnivå och snabbt skrivit ihop ansökan i 1 fall. För många jourer var man emellertid i behov av tydlig information och länsstyrelserna var den vanligaste kontakten. Tabell 2. Vem som gav information Länsstyrelsen 38 Roks 5 Annan jour 2 Eget initiativ 2 Ej svar 7 Totalt: 54 En majoritet av jourerna, 41 svarande, ansåg att informationen hade fungerat bra medan 10 anger att det inte varit tillfredställande. När det inte fungerade bra handlade det om tidsbrist, bristande kompetens och oklarheter i handläggningen. Det var många oklarheter hur vi skulle göra. Vi fick ingen info om vilka kriterier som skulle uppfyllas eller om någon blankett skulle komma. Sen inbjudan, dålig information Informationen var otydlig och svår att ta till sig, vi ringde och frågade flera gånger. Brevet kom sent och var luddigt, många ändringar från länsstyrelsen. Tisdagen den 14 november fick vi veta av kvinnojouren i X-stad att det fanns pengar kvar i länets pott och vi undrade vilka pengar?? (tjejjour) Vi tycker att det mesta har skötts dåligt. Personalen hos länsstyrelsen har ingen kunskap alls om jourernas verksamhet och behov, de försöker istället köra över oss och använda en del av pengarna till andra saker. Lång väntan på svar. Luddigt ansökningsbrev, svårt att nå kontaktperson på Länsstyrelsen. 6

9 I ovanstående citat kan vi se exempel på brister i handläggningen. Redan i början av processen är det uppenbart att mötet mellan tjänstemännen och jourerna kunde se olika ut. Jourerna förväntade sig att få vara med och påverka och att bli lyssnade till när det gällde de egna konkreta erfarenheterna av vilka behov som var mest angelägna. I länet där man anställde en konsult för att göra en inventering framskymtar en kritik mot att använda denna uppifrån metod istället för att lyssna till jourernas synpunkter. I de län där jourerna upplevde att handläggarna gjorde att seriöst och trovärdigt arbete kände man sig lyssnad till. På vissa håll anordnades möten där alla jourer bjöds in. Man skapade referensgrupper för att samla in synpunkter och i ett fall gjorde handläggaren personliga besök på jourerna för att lära sig mer om verksamheten och dess behov. 16 När en dialog upprättades och man upplevde sig stå på jämbördig nivå fungerade processen bra. En tjänsteman beskriver hur hon har haft ett processinriktat arbetssätt i kontakten med olika kommuner och frivilligorganisationer. 17 Det har bl a inneburit dialog, stöd och synpunkter vid själva skrivandet av ansökan och i två fall initiativ för att få igång samverkan mellan kommun och kvinnojour. Vi har blivit väl bemötta och fått bra information, dock var tidsfrist mellan information om att söka medel och sista inlämningsdatum kort. Alla i vårt län som uppfyllde kraven fick medel. I orden som uppfyllde kraven ser vi bakgrunden till det som kommer fram som en tydlig kritik hos många av jourerna. Även bland dem som angett att informationen fungerat bra och som deltagit i dialogmöten finns flera som uttrycker ett missnöje. De är kritiska till eller besvikna över att deras behov inte passar in och att man känner sig tvingad att formulera andra behov för att överhuvudtaget få pengar. Det är två synpunkter som återkommer i de kritiska kommentarerna, ett missnöje med att man inte kunnat söka för lön till det pågående, ordinarie arbetet på jouren och dels att det måste kallas för projekt med en tydlig start och slutrapportering. För många jourer innebar beskedet om de 100 miljonerna en förhoppning om att nu skulle man slippa kortsiktighet, ständiga projektansökningar och osäkerhet inför framtiden. Vi ville inte att det skulle bli projektansökningar. Hela ansökningsprocessen och förberedelser mycket arbetskrävande. Ett år känns därför som en alltför kort projekttid. Faller verksamheten väl ut vill vi kunna fortsätta verksamheten kontinuerligt. Vi hade i första hand behövt pengar till fler anställda och inventarier och basverksamhet. Men ändå bra att det kommer in nya pengar i föreningen. Vi är trötta på att skriva projektansökningar. Vi har fullt upp med det dagliga. Vi anser att vi inte fått det som utlovades från början, vi måste finna oss i att jobba i ett projekt och inte ta in pengarna i den ordinarie verksamheten för att utöka personalstyrkan. Svårt att göra ett projekt för en liten jour som aldrig gjort det innan. Länsstyrelsen trevlig och tillmötesgående men gjorde flera ändringar i förfarandet med ansökningen. 16 Telefonintervju med handläggare A Telefonintervju med handläggare B

10 För tjänstemännen som hade att hantera ärendet om medel till kvinnojourerna fanns ett utrymme för egna tolkningar. Regeringsbeslutet var tydligt på vissa punkter och vagt på andra. Processen skulle komma igång så snart som möjligt och det var inte helt enkelt att hantera ärendet. Ett sätt att göra skrivningen lite mjukare var att man valde att inte kalla utannonseringen för pengar till projekt. Istället kallades det starta upp verksamhet inom detta område. 18 Formuleringen starta upp anger ändå en fingervisning om att man förväntar sig något nytt och inte det som flera jourer önskar sig, medel till den ordinarie verksamheten. I det aktuella exemplet kom länsstyrelsens egna regler för projektverksamhet ändå att styra skrivningarna i ansökan mot ett traditionellt projekttänkande. 19 På frågan om hur man gick till väga beskriver två handläggare arbetet på följande sätt: -När beslutet kom försökte jag få ut information till kvinnojourerna. Jag fick inga särskilda signaler om hur det skulle tolkas. Jag sände ut information till brottsofferjourer, kvinnojourerna i X och N.(.) Jag tolkade regeringsbeslutet som att samarbete mellan kommunen och jouren borde prioriteras liksom nya grupper, missbrukare, handikappade och invandrarkvinnor. 20 -Jag hade jättemycket kontakter med departementet för att rådgöra om hur man skulle tolka beslutet och tillämpa det i bedömningen. Rådet blev att utgå ifrån de konkreta behov som fanns och att vara flexibel. (.) Det har varit ett jättediskussion om detta, många var besvikna över att det kallades för projektarbete. 21 Kunskap om den speciella relationen mellan kommuner och kvinnojourer och om de olika synsätten som funnits inom socialtjänst och kvinnojoursrörelsen tycks vara en viktig grund för att hantera ärendena. En av handläggaren har egen erfarenhet av att som chef i en kommun arbeta med dessa frågor. Han har deltagit i ett regionalt projekt med studiecirklar tillsammans med polis- och åklagareväsendet. Förståelsen för den specifika kvinnojourskunskapen hänger nära samman med en förståelse av vad som inte fungerat väl inom kommunerna. Den handläggare som markerar att det finns anledning att vara kritisk mot kommunernas brister i ansvaret för våldsutsatta kvinnor har aktivt ansträngt sig för att lyssna till jourerna. Mitt intryck var att det var en väl fungerande verksamhet liksom att de hade olika relationer till sina kommuner. I X tycks de vara mer fria. Helt klart kan man säga att kvinnojourerna fyller sin funktion. De kan ses som ett komplement som är fristående från kommunen och man har lagt över väldigt mycket på dessa ideella föreningar. Men det går inte att komma ifrån att kommunen har ett ansvar för våldsutsatta kvinnor, det finns i lagstiftningen och det ansvaret kan man inte avsäga sig. ( ) Det behöver inte innebära att man ska lägga sig i det arbete som görs på kvinnojourerna. 18. Dnr Inbjudan för att söka bidrag till insatser för stöd till våldsutsatta kvinnor och deras barn. Länsstyrelsen Örebro län. 19 Ansökan från Kvinnohuset i Örebro. 20 Intervju med handläggare A Telefonintervju med handläggare B

11 I det andra fallet försöker handläggaren hantera professionella anspråk från den kommunala socialtjänstens och undviker att i detalj bedöma kvalitén i ansökan. Istället tycks det vara ett stöd till att komma igång som ges. Dessa ansökningar har gjorts av människor som jobbar med socialt arbete. Jag utgår ifrån att de vet vad de håller på med. En oförståelse för jourernas situation och deras knappa ekonomiska villkor skapade stor frustration i de förhandlingar och kontakter som man tvingades avsätta tid till. Många jourer återkommer i sina kommentarer till att de är ideellt verksamma och att deras dyrbara tid främst bör avsättas till konkreta insatser för våldsutsatta kvinnor. I en intervju beskriver en jourkvinna hur det kunde bli i praktiken. Vi hade problem med att länsstyrelsen först beviljade medel och sen skulle vi rekvirera dem i efterhand mot att vi visade upp prestationer. Men det fungerar ju inte för en liten ideell förening, vi kunde ju inte ligga ute med såna summor. Så vi fick förhandla om att kunna få betalt i förväg och det tog ju kraft och tid. Nu hoppas vi att det kommer pengar så att vi kan ta med det i nästa års budget. 22 Vi kan sammanfatta det inledande skedet i processen om vad som hände med pengarna att det fanns brister i implementeringen. Det var alltför ont om tid för vissa jourer att skriva ansökningar på och det fanns oklarheter omkring på vilka grunder ansökningstiden förlängdes när inte alla pengar var fördelade i tid. Flera jourer upplevde också brist på kompetens hos handläggare medan andra var mycket nöjda med både kunskap och bemötande. 1.5 Samverkan på (o)jämlika villkor? Vissa jourer har medlemmar i föreningen som är gränsgångare i förhållande till statsmakten och kommunerna och som kan konsten att skriva projektansökningar. Det är jourer med resurser i form av personer med ork, kunskap och tid att hålla i kontakter och att hitta på hur man kan formulera sig. En jour svarar lite kort att de fått pengar till den ordinarie verksamheten och i formuleringen skymtar viss stolthet över att man inte tvingats in i projekttänkandet. Vi sökte kr och fick kr ej projektform utan till utökad verksamhet. Handläggarna har lagt ned en hel del tid på att bistå både jourer och kommuner med hur en korrekt ansökan ska se ut. I vissa fall har det varit nybildade föreningar eller invandrarföreningar med en ovana att klara av det formella med projektansökningar, tidsplaner och budget. ( )Variationen på ansökningarna har varit stor liksom förmåga och kompetens att skriva hos de sökande. 23 En majoritet av jourerna har genomfört projektskrivandet på egen hand medan en tredjedel svarar att de fått stöd i hur de skulle skriva. Stödet har oftast kommit från länsstyrelsens handläggare som i dessa fall får positiva omdömen. Ibland har det också varit en kommunal tjänsteman som stått för skrivandet eller en annan jour som stöttat. I några fall har man 22 Telefonintervju nr Telefonintervju med handläggare B

12 skrivit tillsammans med en annan part. Roks anges inte av någon som ett stöd när det gäller projektskrivandet och en jour uttrycker både besvikelse och kritik mot riksorganisationen. Roks har varit sorgligt tysta, passiva och oengagerade och därmed försämrat och försvårat för jourerna. Roks informerade, enligt ordföranden, via sina vanliga kanaler jourerna om att det nu fanns medel att söka och man erbjöd sig att vara ett stöd vid behov. Det var inte många jourer som hörde av sig. Ordförandens slutsats är att det i många län finns kontakt mellan jourerna. Hon menar att de träffar som anordnades av länsstyrelsernas uppskattades och skapade mötesplatser där man kunde söka stöd hos varandra. 24 Hon tillägger att det är möjligt att riksorganisationen kunde ha gjort mer. Hälften av jourerna (28 av 54) har valt att ansöka om medel på egen hand och de har inte heller kontaktat kommunen i syfte att ansöka gemensamt. Bland dessa självständiga jourer framkommer två kategorier. I vissa fall har man haft informella kontakter för att stämma av idéer med kommunala tjänstemän. Det har ändå varit en självklarhet att jouren skulle stå för en självständig ansökan. Ett exempel är en glesbygdskommun med dålig ekonomi och jouren uttrycker förståelse för att kommunen haft svårt att satsa en tredjedel i projektanslag. I den andra kategorin finns jourer som känner sig överkörda och trötta och de är överlag kritiska i sina kommentarer till hela processen. Det finns ibland kritik mot att tvingas in i projektformen och att inte kunna anställa personal. Det finns också en besvikelse över att vissa kommuner valt andra samverkansprojekt t ex med brottsofferjourer och krismottagningar för män. I en av dessa självständiga jourer där man helt avstått från att söka medel visar det sig att socialtjänsten förlorat intresse för jouren. Istället har man sökt sig till en dynamisk konsult med spännande idéer. I intervjun framkommer en berättelse som visar hur beroende en jour är av attityder, kunskap och vilja. I den aktuella jouren fanns inget akut behov av resursförstärkning men där fanns inte heller någon samtalspart om hur man skulle kunna utveckla jourens arbete. Vi hade en jättebra kontakt uppe i toppen på kommunen ( ) Han träffade oss regelbundet och bevakade att vi fick våra anslag. Nu har det blivit ny ledning och vi misstänker att han har en annan kvinnosyn för nu är det ingen kontakt längre. Men vi får fortfarande de anslag vi begär så vi har en jättebra ekonomi, det är inga problem. Det kändes tungt att skriva en stor ansökan och att gå från ideella jourkvinnor till att projektanställa någon är att ta ett stor ansvar, man ska ha koll på arbetsgivaravgifter och allt möjligt. Men det är klart att det vore fint att ha någon som kunde sköta det utåtriktade arbetet, jag var iväg för ett tag sedan och pratade på Rotary och det märks ett helt annat intresse nu från männens sida. De vill gärna göra något. Vi hade bra kontakter inom kommunens socialtjänst på högre nivåer tidigare men så kom en manlig konsult och drog igång ett nytt projekt. Den kvinnliga chefen inom socialtjänsten har stor tilltro till att det är något unikt men hon har ju inte kompetens och kan inte bedöma. Jag är ju rak och säger vad jag tycker om sånt som inte verkar helt bra och det är klart att då är man ett hot. Så han har ju ingen kontakt med kvinnojouren. Jag tror att en stor del av länsstyrelsepengarna går till det där projektet, men jag vet inte riktigt Telefonintervju med ROKS ordförande Lina Ploug De vanliga kanaler för information till medlemsjourer och mellan jourer som åsyftas är medlemsbrev och årligen återkommande helgkonferenser. 25 Telefonintervju nr

13 Förutom de självständiga jourerna kan vi finna de jourer som av olika anledningar sökt i gemensamma projekt. Totalt är det 22 jourer av 54 som svarar att de själva tog kontakt med en eller flera kommuner inför ansökan. Tabell 3. Vem tog kontakt för att skriva gemensam ansökan? (alla jourer) Jouren 22 Kommunen 16 Övriga 16 Totalt: 54 I tabell 3 finner vi att det är vanligare att jouren tagit kontakt för att skriva en gemensam ansökan, kommunerna framstår som mer ovilliga att ta initiativ till samverkansprojekt. I de fall där kommunen varit aktiv är det ofta tjänstemän på lägre nivå inom socialförvaltningen eller inom andra förvaltningar som varit kontaktpersoner. Ingen politiker har tagit direktkontakt och bara en socialchef har varit engagerad trots att det vid halvårskiftet fortfarande fanns pengar att söka i många län. När jourerna har stått för initiativet är det i nio fall kommunalråd eller socialnämndsordförande, socialchef eller IFO-chef som blivit kontaktade. I hälften av fallen ledde jourens kontakt till att det blev en gemensam ansökan. I två tredjedelar av fallen ledde kommunens kontakt till att det blev en ansökan. På frågan om varför kontakterna inte ledde vidare till en gemensam ansökan var det vanligaste svaret att man ansåg att kommunen saknade intresse eller kunskap. Det kunde också handla om att kommunen sökte på egen hand för missbrukande kvinnor eller samarbete med mansjouren. Beroende på varifrån kontakterna togs kan jourerna som skrev gemensam ansökan delas in i två kategorier. De avvaktande jourerna tog inte själva aktiv kontakt med kommunen utan blev kontaktade och det ledde till en gemensam ansökan. Återigen framkommer två undergrupper i de egna kommentarerna, vissa ingick i olika samverkansorgan eller kvinnofridsgrupper och det var där kontakterna togs och det tycks ha fungerat bra. Andra jourer tog ingen kontakt p g a en önskan om frihet och projekttrötthet och i sista stund slängdes en ansökan in efter påtryckningar. För några jourer var det en samverkan under press eller tvång där idealet om korrekt handläggning och ett jämlikt partnerskap tydligt lyste med sin frånvaro. Enligt uppgift i lokalpressen är kvinnojouren med i gemensam ansökan med kommunen, försäkringskassan, primärvården och psykiatriska öppenvården. Vid ett medlemsmöte den 27 juni beslutades att kvinnojouren inte skulle söka pengar tillsammans med kommunen, vi skulle göra en ansökan enbart från kvinnojouren. Meddelade detta till kommunens handläggare. Han kontaktade oss därefter flera gånger och jag talade om vid varje mejl och även telefonsamtal om beslutet som medlemsmötet tagit. Vår ansökan till länsstyrelsen gällde utbildning, främst hedersrelaterat våld, samt anlita skickliga föreläsare till våra skolor i kommunen, Kvinnojouren fick inga pengar. Vid samtal med länsstyrelsens handläggare efter detta, har kvinnojouren muntligen blivit lovad att troligen få kr. Det är allt vi vet idag, 12 december. I ovanstående citat ser vi en jour som inte vill anpassa sig till det politisk-administrativa systemets regler. Hedersrelaterat våld fanns inte som prioriterat område i regeringsbeslutet, (särskilda medel hade tidigare utlysts till detta), och bindande beslut på medlemsmöten 11

14 framstår i tjänstemännens ögon som en avvikande beslutsprocedur. Kvinnojouren har förlorat tolkningsföreträdet både när det gäller sin organisationsform och definition av vilken fråga som bör prioriteras. I den aktuella kommunen är frågan om hedersrelaterat våld en påtaglig angelägenhet för jouren i dess arbete. Samverkansjourerna däremot tog själva initiativ till gemensam ansökan. Det var som framgått i kommentaren till tabell 3 på en högre nivå i den kommunala hierarkin som de hade sina kontakter. Inom denna grupp finns aktiva, strategiska jourer som redan 2004 varit i kontakt med representanter för kommunen, som kontaktat kommunförbund och ordnat träffar med IFO-chefer eller politiker. Av deras språkbruk framkommer att de är väl bevandrade i den kommunala beslutsprocessen. I en intervju beskriver en jourkvinna om hur man bemödat sig om att vara strategisk och framförhållande. Just nu har vi en omorganisation i vår kommun så det är lite hela havet stormar. Först blev vi lite fundersamma hur det skulle gå med projektet men nu tänker vi att det kanske är lika bra att passa på, nu kan det bli plats för oss i det nya. 26 Det aktuella samverkansprojektet blev möjligt tack vare en aktiv gränsgångare och en positiv attityd hos makthavarna i kommunen. Idéerna om vårt samverkansprojekt har fått bra respons, både hos politiker och tjänstemän. Det har varit en bra förankring från början. Två tjänstemän från samverkansgruppen har pratat med vår representant och berättat vad de önskar sig och behöver. Vi har haft ett fantastiskt stort stöd från kommunalråden som alla är män och sen har vi en jourkvinna som varit nämndpolitiker och partiaktiv i många år, hon har varit vår ambassadör och kontaktlänk in i kommunen. Hon pratar om jouren i alla möjliga sammanhang. 27 I orden berättat vad de önskar sig och behöver kan vi finna en delförklaring till att det uppstått ett jämlikt möte mellan jouren och kommunen. Socialtjänstens representanter har tillstått att det finns brister i kompetens och resurser och jouren som är väl medveten om dessa brister har valt att lyssna. I det här fallet finns ingen direkt konkurrens om medlen, jouren har redan anställd personal och ser istället att man tjänar på att ha ett nätverk som fungerar. Den här jouren upplever precis som de flesta andra jourer att kontakterna i det praktiska stödet till kvinnorna kan vara mycket varierande. Man är beroende av att de utsatta kvinnorna möter tjänstemän med kunskap och insikt. För att vi ska kunna agera så måste vi ha ett fungerande nätverk. När det gäller socialtjänsten så varierar det från dag till dag, ibland är det bra och ibland helt kass. När det är dåligt då finns det ingen handläggare, man börjar prata om att man kanske ska starta en utredning. Det vi önskar är ju att man snabbt och enkelt bokar en tid med kvinnan och pratar igenom hennes situation. Det är ju särskilt när det är barn och ekonomi inblandat som det blir så här. Det är samma sak med polisen, ofta har vi ett fantastiskt samarbete och sen en dag sitter det någon nisse där som gör att vi blir helt förtvivlade för kvinnans skull. 28 I denna jour har man över tid kommit att förändra sin roll och ser att ett mer aktivt förhållningssätt gentemot olika kontaktpersoner, sjukvård, myndigheter eller 26 Telefonintervju nr Se not Telefonintervju nr 2 14 december

15 bostadsföretag ger bättre resultat i stödet till kvinnan. Liksom på många flera jourer i landet befinner man sig nu i övergångsfas. Det finns en ovilja att av ideologiska skäl ta ordet professionell i sin mun samtidigt som man har anställd personal som av naturliga skäl har större kunskap och överblick än frivilligt verksamma jourkvinnor. 29 Vi har blivit vassare och bättre på att lotsa kvinnorna till det stöd de behöver med många kontaktpersoner i samhället. Man kanske inte ska använda ordet professionell, vi ska ju vara en ideell förening som arbetar med stöd från kvinna till kvinna. Men vi märker ju att resultatet för kvinnorna blir bättre när vi har kunskap om lämpliga vägar och kan föreslå olika lösningar. Sen är det ju hon själv som bestämmer hur hon vill ha det. Kvinnorna som bor i jourlägenheten kommer till vårt kontor för samtal varje dag, det måste de göra. Där är det ju en kvinnojourskunskap som vi tillämpar, det är inte terapi, men vi har ju mycket erfarenhet och kunskap. Numera ser vi på oss själva som spindeln i nätet, det är vår roll att dra i olika trådar och vi tänker mer på samarbete omkring kvinnan. Vi har en kommunal familjeverksamhet som fungerar mycket bra i arbetet med de våldsutsatta barnen. 30 Kontakter som kan leda till reell samverkan bygger på tillit och ömsesidig respekt och där finns det stora variationer i jourernas upplevelser. Deras kvinnojourskunskap och kvinnoperspektiv bemöts och värderas på olika sätt. I en annan samverkansjour har man två gränsgångare dels en aktiv jourkvinna som också arbetar inom socialtjänsten och en ordförande som är politiskt aktiv. Jag sitter med som representant för socialtjänsten i en samverkansgrupp och där kan jag ju skapa förståelse för hur vi jobbar i jouren, jag vet vilka problem som kan uppstå. Jag jobbar både som jourkvinna och kontaktperson i brottsofferjouren. De brukar kalla mig för kameleonten ibland när jag byter roll. Det stora problemet som vi har är nog sekretessen som försvårar samarbetet mellan jouren, skolan och socialtjänsten, det återkommer ofta, men jag tycker att det går att lösa om man bara vill. Jag kan ju regelverk och lagar så jag kan förklara för jourkvinnorna men jag vet också att kvinnornas problematik inte alltid passar in i regelverket. Sen är jag ju gammal (skratt) och det ger lite tyngd. Kvinnojouren har ett mycket gott rykte. Vår ordförande är politiskt aktiv och hon går öppet ut med sitt engagemang i jouren och hon kan ta upp det i en massa olika sammanhang. 31 Bland samverkansjourerna finns inte bara de som frivilligt och på jämlik basis ansökt om gemensamma projekt. I enkätkommentarerna från denna grupp finns också några jourer som känt sig tvingade att ta initiativ. Här finns en ilska både mot länsstyrelsens tillämpning av regeringsbeslutet och mot kommuner som efter många års passivitet plötsligt visar ett intresse. För dessa jourer ter det sig tveksamt att det ska vara pengar som plötsligt ligger bakom detta engagemang och inte ett politiskt ställningstagande mot mäns våld mot kvinnor. 29 En indelning i olika idealtyper av jourer, aktivist, byråkrat, terapi och välgörenhet som bygger på amerikansk forskning åberopades fortfarande i föreläsningar på ROKS utbildningshelger 2005 och Eduards (2001) hänvisar till en intervju med Stina Jeffner i februari 1996 där hon konstaterar att jourerna utvecklats mot en mer byråkratisk och professionell modell och att aktivistmodellen snarare är ett ideal. 30 Telefonintervju nr 2 14 december Telefonintervju nr 3 14 december

16 Vi är mycket förgrymmade över av vi inte kan söka pengar till vår kvinnojours egen utbildning och utveckling. Vi har ett väl utvecklat samarbete med alla myndigheter som kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor. Länsstyrelsens regler går ut på samverkan som nr 1 så kommuner som inte gjort något förut får nu pengar men de som ansträngt sig då? Projekt är inget för kvinnojouren, vi behöver förbättra våra kunskaper kontinuerligt. Vi är mycket kritiska till detta sätt för jouren att få pengar till sin verksamhet. Det har tagit mycket tid och kraft från flera av oss, kraft som skulle kunna ha satsats på vår kärnverksamhet, stöd till våldsutsatta kvinnor. Även flera personer på socialen har fått lägga mycket tid på detta. 1.6 Stora och små projekt variation bland jourerna Ingen jour som sökte medel hos sin länsstyrelse hade blivit nekad medel, däremot hade många projektidéer blivit ändrade och många projekt blev bantade. I vissa fall var det stora summor som söktes och också blev beviljades. Den lägsta summan var på kr och den högsta gick till en självständig jour som fick 1,1 miljoner kronor. I kommentarerna framgår att man inte alltid vet på vilka grunder man inte fick det totala beloppet eller vad som skulle strykas när inte hela summan beviljades. Tre jourer har avstått från att söka och i två fall är det som en direkt protest mot att man tvingades in i projekttänkandet. Vi vill hellre ha pengar som vi disponerar och beslutar om efter behov som uppkommer. Rekvisiten från vår länsstyrelse var dessutom snäva, vi arbetar inte direkt med barn eller med missbruk Totalt uppgav de 54 Roks jourerna att de ansökt om 19.3 miljoner kronor. De hade fått besked om att de erhållit drygt 14.8 miljoner kr från det statliga anslaget. Den största summan gick till de självständiga jourerna som också utgjorde den största gruppen, 28 jourer. Ytterligare exempel på jourverksamhet som fick anslag var, enligt handläggarna, invandrarföreningar med stödgruppsverksamhet, HOPP samt SKR:s jourer. I diagram 1 framkommer hur mycket pengar som fördelades till de tre jourkategorierna, de självständiga, avvaktande och samverkansjourerna. 14

17 Diagram 1. Fördelning av anslagen till respektive kategori (procent) % Självständig Avvaktande Samverkan Typ av ansökan Att den största andelen av pengarna gick till de självständiga jourerna är naturligt eftersom de också utgjorde den största gruppen, 28 jourer. De självständiga jourerna fick emellertid inte sina ansökningar beviljade i lika hög grad som de övriga. De avvaktande jourerna, där kommunen tog kontakt och man sedan gjorde gemensam ansökan, var vinnare när det gäller att få den summa man ansökt om. Dessa projekt fick 98 procent av de projektmedel som sökts. Samverkansjourerna kom på andra plats med 89 procent. De självständiga jourerna fick 67 procent av den summa de sökt. I diagram 2 ser vi en illustration av att de två formerna av samverkansprojekt blev prioriterade. Diagram 2 Andel av beviljade medel inom respektive kategori (procent). % Självständig Avvaktande Samverkan Typ av ansökan De självständiga jourerna hade i några fall sökt om riktigt stora projekt som bantats eller avslagits. I intervjuerna med handläggarna säger man att samverkanskravet tillämpades flexibelt i bedömningen av ansökningarna. I vissa fall gjordes en bedömning av att samverkan var nödvändig för att projektet skulle vara realistiskt och genomförbart. Två exempel som nämndes handlade om att det saknades en långsiktig plan för hur man på sikt 15

18 skulle bygga upp ett samarbete med socialtjänsten. I andra fall gjordes bedömningen att samverkan inte var ett krav, istället utgick man ifrån de konkreta behoven och där kunde både kommuner och kvinnojourer söka medel. Att de självständiga jourerna totalt sett fick en lägre andel av sina sökta medel innebär inte att utfallet per jour blev lägst. Om vi ser till den genomsnittliga summan per jour kom de självständiga jourerna på andra plats med i genomsnitt kr per jour. De avvaktande jourerna hade i genomsnitt de lägsta anslagen per projekt kr och samverkansjourerna fick i genomsnitt de största anslagen till sina projekt, kr. I diagram 3 på nästa sida kan vi se till vilka ändmål jourerna ansökte. Diagram 3. Olika typer av projekt (procent av alla). % av aktiviteter Anställning Utbildning Handledning Information Samtalsgrupper Lokal Barnpedagog Barnverksamhet Utvecklad jour Nätverk Aktiviteter Utbildning är den största gruppen där jourens anställda eller jourkvinnor deltar i utbildning eller medverkar i utbildningsprojekt för kommunens anställda. På andra plats kommer information gentemot skolor, socialtjänst och allmänhet. På tredje plats kommer nyanställning av personal till jouren eller projektet. Exakt vad dessa anställningar gick ut på framgår inte klart av enkätsvaren. I vissa fall handlar det om projektanställningar för information och samverkan och i andra fall är det en förstärkning av det som jouren själv kallar ordinarie verksamhet. Här tycks bedömningarna ha varit olika mellan länen och i vissa län har handläggarna bedömt det som att personalförstärkning är detsamma som att utveckla jourverksamheten. I diagrammet stapel utvecklad jour ryms arbete mot nya grupper t ex projekt riktade mot invandrarkvinnor eller nystart och utveckling av tjejjourer, insatser för kvinnor med missbruk och funktionshinder. En tjejjour har fått medel för att utveckla råd och stöd via Internet. Jourernas högst konkreta behov såsom, nya, renoverade eller utökade lokaler och handledning av jourkvinnor har man också sökt till. Nätverk och barnverksamhet är det bara ett fåtal jourer som sökt för. Det inte är några stora skillnader mellan självständiga, avvaktande eller samverkansjourer. En skillnad är att samverkansjourerna ansökt om och fått medel till personal i något högre utsträckning (55 procent mot 39 procent bland de övriga). På frågan om när projekten startade är det vanligaste svaret i augusti, september och oktober. För många jourer blev det stressigt att hinna med planering, rekrytera projektanställd personal och komma igång med arbetet under hösten. I några fall startar man i november-december och sex projekt kommer igång först i januari-februari I slutet av juni hade ansökningstiden gått ut och då fanns fortfarande medel kvar att söka i sexton län. En majoritet av dessa uppgav att det gick bra att komma in med ytterligare 16

19 ansökningar, enligt uppgifter från Sveriges Kommuner och landsting. 32 Om denna möjlighet att komma in med senare ansökningar också gällde för kvinnojourerna framgår inte av materialet. 2 Nya aktörer kommer in på scenen Att de svenska kommunerna och särskilt socialtjänsten haft svårt att hantera den samhällspolitiska fråga som kvinnojoursrörelsen drivit under drygt 20 års tid har konstaterats i flera studier. Ett könsmaktperspektiv på våldsproblematiken har inte överensstämt med ett behandlingsinriktat synsätt på den dysfunktionella familjen och idealet om att relationen far-barn bör bevaras och stärkas så långt det går. Även bland kommunpolitiker har det funnits en uppenbar brist på kunskap och ovilja till förståelse för vad problemet egentligen handlar om. 33 Här finns en ideologisk spänning som ibland förstärkts av att det jourerna kallar kvinnojourskunskap kolliderar med andra yrkesgruppers anspråk på professionalism baserat på forskning och etablerad kunskap. Jourkvinnorna har i det praktiska arbetet kunnat följa hur t ex mannens fysiska våld övergått i psykiskt våld när hon lämnat honom och sett kvinnans vanmakt i familjerättens hantering av umgänges- och vårdnadsärenden. Under 2000-talet första decennium har alliansen mellan kvinnojourrörelsen, genusforskning, femokrater och statsfeminism burit frukt. Ny lagstiftning, statliga utredningar, doktorsavhandlingar, forskningsrapporter och riksorganisationernas egna rapporter eller projekt har gjort verkan. Långsamt börjar perspektivet på våldsproblematiken vändas mot ett uttalat kvinnoperspektiv och viss legitimitet för att våldet är ett uttryck för mäns makt. Namnändringen på Rikskvinnocentrum till Nationellt kunskapscentrum om mäns våld mot kvinnor är talande. Titeln på rapporen En kunskapsöversikt. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer från Sveriges Kommuner och landsting vittnar om en kursändring. Kunskap om kvinnornas reaktioner och behov och om männens handlingsmönster är på väg att bli etablerad kunskap och kvinnojourerna ställs inför en ny situation. Fler aktörer börjar komma in på scenen med anspråk på att äga frågan. Att distansera sig från den bråkiga kvinnojoursrörelsen och betona att man ägnar sig åt professionell verksamhet där man inte vill bli sammanblandad kan vara ett sätt. Att bemöta jourerna med respekt och låta kvinnojourskunskap bidra till utvecklingen av rutiner, bedömning och bemötande är ett annat sätt. För kvinnojourerna blir det en bekräftande upplevelse att delta i konferenser och utbildningsdagar och konstatera att man känner igen det mesta. Det upplevs som positivt att höra sitt eget arbetssätt och förståelse beskrivas och att få vetenskapliga belägg för det man tycker sig ha känt till under lång tid. 34 Att peka ut mannen som förövaren och utgå ifrån kvinnans perspektiv är inte längre tabu. Samtidigt finns en rädsla och oro hos jourerna för att bli osynliggjorda, att pengar inte ska gå till de akuta, konkreta behoven hos våldsutsatta kvinnor och att kvinnojoursrörelsens feministiska budskap ska omvandlas till något helt annat. 32 Norén Jenny (2006) redovisning av SKL:s enkät till länsstyrelser Holmberg, Carin och Bender, Christine (2003) visar hur frågan upplevs som svår att hantera i många kommuner. Samtidigt är det viktigt att påpeka att kvinnliga politiker på många håll varit starkt engagerade i att stödja de lokala jourerna (Eduards 2001 och Hedlund 1996). 34 Muntlig information från kvinnojourspersonal och jourkvinnor som deltagit i SKL:s konferenser om Mäns våld mot kvinnor hösten

20 Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, bedrev under 2006 ett projekt med konferenser på flera orter i landet i syfte att stödja utvecklingen av framgångsrika modeller för att förhindra mäns våld mot kvinnor. En kunskapsöversikt presenterades och exempel på ambitiösa satsningar i olika kommuner fanns med på programmet. I förordet till kunskapsöversikten betonas att man vill stimulera till en forskningsbaserad kunskapsutveckling och att man vill främja samverkan mellan berörda instanser för att finna bra lösningar för utsatta kvinnor. 35 Om kvinnojourerna, och vilka kvinnojourer, räknas in bland berörda instanser är en viktig framtidsfråga för Roks. På SKL:s konferens i Göteborg nämndes inte att det finns två riksorganisationer för landets kvinnojourer. Sveriges Kvinnojourers Riksorganisation, representerade kvinnojoursrörelsen. SKR intar en annan ideologisk profil än Roks, man talar om jämställdhet istället för förtryck och är mer orienterade mot arbete med barn och samarbete med män. 36 I de olika föredrag som hölls återkom uttrycket frivilligorganisationerna som en sammanfattande term för kvinnojourer, brottsofferjourer och andra stödgrupper. Språkbruket var sakligt och neutralt, ideologiska och teoretiska kontroverser lyftes fram som något självklart i en pågående diskussion bland både praktiker och forskare. 37 Konferensens budskap framstod som ett försök att ta bort laddningen och spänningen omkring hela frågan och att tona ned anknytningen till feminism och tvätta bort föreställningar om extremism. Ett bokbord med materialet Ingen ser oss presenterades av företaget Amphi produktion som säljer färdiga paket med ett diskussionshäfte och en DVD omkring våld, maskulinitet och maktrelationer. Man ville gärna sälja paketet tillsammans med ett halvdagsbesök ute i kommunerna och intresset var stort runt bokbordet i Göteborg. 38 På Roks utbildningskonferenser hösten 2006 lyfte ordföranden, Lina Ploug, fram innehållet i den offentliga utredningen Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor (SOU 2005:4). Hon presenterades dess långtgående förslag på hur man på ett systematiskt sätt kan arbeta med att öka kunskap och införa rutiner i kommunernas arbete. Hon redovisade Roks remissvar till utredningen som pekar på vikten av en tydligare rollfördelning mellan kommuner och jourer. Man framför krav på mer pengar till jourernas verksamhet och vikten av att ta tillvara jourernas kunskap. I gruppdiskussioner diskuterade kvinnor från olika jourer sedan vad som var positivt respektive negativt med utredningens förslag. I redovisningen av gruppdiskussionerna återkom ett välkomnande av att frågan äntligen kommit upp på den politiska dagordningen. Förhoppningar kan nu finnas om ett förbättrat arbetssätt ute i kommunerna. En oro för att jourernas frihet minskar kom också upp. Kommunens ansvar kan ges för stor betydelse om man inte förstår att många kvinnor vill vara anonyma och är rädda för att kontakta kommunen. En jourkvinna utbrast i diskussionen: Men det är väl det här vi har väntat på? Vi har ju i alla år krävt att kommunerna ska ta sitt ansvar. Vi ska kanske inte vara så rädda. 39 Kvinnofrid och mäns våld mot kvinnor är på väg att bli ett nytt politikområde, statliga pengar satsas och det talas om metodutveckling och samverkan. Nya entreprenörer och 35 Bengtsson, Carl-Olov, ordförande i FoU-rådet och Norén, Jenny, projektledare har skrivit förordet. Skriften heter En kunskapsöversikt. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer med professor Mona Eliasson och fil mag Barbro Ellgrim som författare. Förlag Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting. 36 Eduards, Maud, Förbjuden handling sid Maria Eriksson, fil dr i sociologi presenterade sin rapport Mäns våldsutövande-barns upplevelser och kommenterade bl a frågan om ett könsmaktsperspektiv är nödvändigt för framgångsrik intervention bland män. Hon konstaterade där att diskussioner pågår 38 SKR är ansvarig för och ägare av projektet enligt muntlig information vid bokbordet. 39 Deltagande observation Göteborg november