Bild 1. Syd-Österbottens sjukvårdsdistrikt, Seinäjoki centralsjukhus, Y-huset i september (Risto Lindqvist)

Transkript

1 Kotilainen Helinä Virtuella verktyg för dialogen mellan brukare och planerare Bild 1. Syd-Österbottens sjukvårdsdistrikt, Seinäjoki centralsjukhus, Y-huset i september (Risto Lindqvist) Ett sjukhusprojekt får sin viktigaste feedback av dem som använder byggnaden, dvs. personalen och patienterna. Personalen säger ofta att de inte har hörts vid planeringen, även om deras representanter deltagit i planeringsmötena. Är det så att planerarna och brukarna saknar ett gemensamt språk? Det är inte lätt att förstå ritningar och föreställa sig de verkliga proportionerna, framför allt om man inte är van att göra det. Utöver en tvådimensionell ritning behövs också kompletterande information som man måste kunna förena med den övriga helheten på rätt sätt. Datatekniken har gett oss allt mer utvecklade redskap. Arkitektritningar har kunnat återges i tredimensionell form ända sedan 1980-talet, och sedan 1990-talet har det varit möjligt att på en filmduk eller datorskärm demonstrera hur man rör sig i lokalerna i en miljö som skapats på basis av ritningar. Nya former av teknik har gett allt bättre möjligheter till samarbete mellan brukare och planerare.

2 Redan år 1992 presenterade Cruz-Neira med samarbetspartner den virtuella miljön CAVE (Computer Aided Virtual Environment), som brukarna kan gå in i och där de direkt kan ge feedback till planerarna. Metoden togs i bruk och undersöktes noggrannare först under 2000-talet, bland annat vid planeringen av laboratorier, tåg och patientrum och inom väg- och stadsplaneringen. Virtuella miljöer skapades på olika sätt. Med hjälp av en projektor kunde bilderna projiceras på flera ytor och genom stereoglasögon kunde man sedan uppleva ett tredimensionellt rum, eller också användes en slags hjälm med en stereobild som följde blicken. Hur skapade vi en virtuell miljö? Användningen av en virtuell miljö vid planeringen av patientrum testades vid Syd-Österbottens sjukvårdsdistrikt år Fyra olika patientrum planerades i CAVE och 11 patienter och sjukskötare intervjuades. Efter de goda erfarenheterna avbildades ett par år senare flera olika rum inom projektet HospiCaseY, dvs. ett mottagningsrum, ett patientrum och en jourcentral på omkring m 2. Dessa rum valdes ut för att det behövdes många mottagningsrum och patientrum och för att jourcentralen var en ny enhet. Därför var planeringen av dessa lokaler förknippad med många funktionella frågor. I projektet användes det virtuella laboratoriet vid yrkeshögskolan i Seinäjoki. Laboratoriet är ett rum bestående av tre väggar, tak och golv. I laboratoriet projiceras bilder som skapats med hjälp av datorns grafikkort. Genom stereoglasögon blir bilderna en tredimensionell miljö i naturlig storlek. CAVE tillämpas i ett stort mörkt rum där det finns projektorer. Det kan finnas mellan tre och sex väggar för projicering. Väggens storlek är 3,0 x 2,5 m. (Se bild 2.)

3 Bild 2. Det virtuella laboratoriet vid yrkeshögskolan i Seinäjoki Det virtuella rummets viktigaste egenskap är att det syns i verklig storlek, dvs. att man nästan upplever det som ett riktigt rum. Det är möjligt att i någon mån röra sig i rummet och att gå längre sträckor med hjälp av en så kallad rymdmus. Arkitektritningarna avbildas för CAVE i programmet 3d Studio MAX. I rummet syns rätt belysning och skuggor, ytstrukturer, färger, fönsterutsikt, inredning och utrustning. De är viktiga för att rummet ska kännas verkligt. Ett belysande exempel är att en patient kände efter med foten i CAVE och sade: "Golvet verkar inte alls halt." Så verklig kändes den avbildade golvstrukturen. De slutliga brukarna besökte de virtuella rummen i grupper på 6 10 personer. Besöken varade i en knapp timme. De diskussioner som fördes spelades in på band och film. Dessutom fyllde varje besökare i ett formulär genom vilket rummets egenskaper kunde bedömas systematiskt. Avsikten var att säkerställa en heltäckande bedömning. Samtidigt gav besökarna också feedback på metodens användbarhet. Vad lärde vi oss av besöken? Sammanlagt omkring 280 personer besökte den virtuella miljön. Besökarna representerade olika yrkesgrupper, förvaltningen, det nya sjukhusets personal och byggare, kommittén för tillgängligt byggande och byggnadens planerare. Besöken genomfördes så att gruppen ställde sig i CAVE. En av besökarna hade positionsbestämda slutarglasögon, medan de andra ställde sig intill denna person så att alla såg nästan samma bild.

4 Arkitekten förklarade på ett så neutralt sätt som möjligt till vilket rum besökarna var på väg och vad rummet planerats för. Utöver att besökarna själva rörde på sig, styrde en av forskarna förflyttningen med hjälp av en rymdmus. De slutliga brukarna kommenterade fritt rummets alla egenskaper. Efter besöket uppstod i allmänhet livlig diskussion, och i samband med det fylldes frågeformuläret i. Ljudupptagningarna gicks igenom och texten analyserades genom en tematisk innehållsanalys som utgick från materialet. Frågeformulären analyserades i programmet SSPS. I innehållsanalysen hittades sammanlagt 14 huvudteman och inom dessa sammanlagt 26 underteman. Antalet observationer uppgick sammanlagt till nästan Huvudteman design hygien tillgänglighet säkerhet inredning belysning utrustning färger material gardiner hållbarhet estetik ergonomi virtuellt rum Tabell. 1. Rummets egenskaper som observerats vid intervjuer i den virtuella miljön. Underteman tillgänglighet ergonomi estetik, (konst) hygien användbarhet möjlighet att öppna fönstren inredning verklighetskänsla placering behov dimensionering, proportioner säkerhet typ utrustning belysning, dagsljus gardiner trivsel färger möjlighet till integritet/privat sfär akustik utsikt hållbarhet,

5 underhållsmöjligheter design material verksamhet kommentar Tabell. 2. Rummets egenskaper (underteman) som observerats vid intervjuer i den virtuella miljön. Framför allt vissa underteman är sådana att de inte kan upplevas i den virtuella miljön, men trots det lyftes de upprepade gånger fram i diskussionen, till exempel möjligheten att öppna fönstren och akustiken. Bild 3: Virtuell modell av mottagningsrummet (UKI Arkkitehdit Oy) De huvudteman som mest lyftes fram i mottagningsrummet (Bild 3) var inredning, utrustning och design. Bild 4: Virtuell modell av patientrummet (UKI Arkkitehdit Oy) Patientrummets (bild 3) viktigaste huvudteman var utrustning och inredning, på tredje plats kom kommentarer om den virtuella miljön och först därefter kom färger och design. Utrustningen i patientrummets badrum diskuterades i stor omfattning. När det gäller badrummets design diskuterades

6 placeringen av utrustning och rummets mått och typ. För att vara ett litet rum fick badrummet rikligt med kommentarer, 534 st. Detta visar hur kritiska badrummets egenskaper är för verksamheten. Bild 5: Virtuell modell av jourcentralen (UKI Arkkitehdit Oy) Bild 6: Ingång till jourcentralen. (Esa Nykänen)

7 Design av det största komplexet, dvs. jourcentralen (bild 5), bedömdes i större utsträckning än de övriga rummen. Detta är intressant, eftersom man måste gestalta och röra sig på en relativt stor yta (1 100 m 2 ). Kommentarerna innehöll också i hög grad rollbyten, dvs. att sätta sig in i antingen personalens eller patientens roll. Bedömningen av verksamhetsprocessen var smidig och besökarna ställde knepiga frågor till planerarna. Detta visar att den virtuella miljön också lämpar sig för bedömning av hela enheter och processer i verksamheten, och inte enbart för att samla in kommentarer om funktioner i enskilda rum eller för att bedöma rummens konkreta egenskaper, såsom placeringen av möbler och utrustning. Vi fick värdefull information i de situationer där kontakten mellan personalen och patienten undersöktes: verksamheten kring undersökningsbordet i mottagningsrummet arbetet med att hjälpa patienten vid bädden och i badrummet övervakningen av jourpatienter och å andra sidan de anhörigas möjligheter att röra sig i de övervakade rummen verksamheten i triagerum och patientens ankomst till jouren. Vi fick också nyttiga kommentarer om olika funktionella frågor: rummets egenskaper som anknyter till städning och underhåll den tillgänglighet som olika typer av patienter förutsätter hela verksamheter, till exempel jourpatientens vårdprocess särskilda frågor, såsom vägledning och skyltning. I kommentarerna syntes å ena sidan en betoning av detaljer, dvs. att det var lätt att ge kommentarer, vilket till stor del bygger på tidigare erfarenheter. Å andra sidan framträdde en realistisk föreställning och bedömning av den ordinarie verksamheten, vilket är mycket svårt utgående från tvådimensionella ritningar.

8 Bild 7. En läkare försöker öppna fönstret (Esa Nykänen) Är den virtuella miljön till nytta? När vi frågade besökarna om de håller med om att den virtuella miljön och gruppbedömningen är en användbar metod, svarade mer än 70 procent helt av samma åsikt och 20 procent valde svaret nästan av samma åsikt. Totalt 65 procent ansåg att miljön kändes verklig och 30 procent ansåg att den kändes nästan verklig. Totalt cirka 90 procent ansåg att det var lätt eller ganska lätt att kommentera rummen i CAVE. Besökarna kunde se mycket mer i den virtuella miljön än i arkitektens ritningar. Bild 8. Den 83-åriga patienten kommenterar patientrummets design ( Esa Nykänen) Intressanta aspekter framträder, när man överväger att använda en virtuell miljö i de olika skedena av planeringsprocessen. Redan vid projektplaneringen är det möjligt att undersöka olika alternativ för sådana rum som det behövs många av och att gestalta hela lokaler och verksamhetsprocesser. Genom att göra upp en skiss kan rummets form och storlek undersökas och även rummets lämplighet för verksamheten. När planeringen framskrider kan man gå allt noggrannare in på detaljer. Utgående från kommentarerna kan planerarna ändra sina planer och därefter igen få feedback på de nya versionerna. Det behövs inga modellrum, och flera alternativ kan tas fram och jämföras. Organisationen lär sig under processens gång och det leder till nya bättre planer. Det bästa vore att den virtuella miljön någon dag blir mobil! Källor:

9 The HospiCaseY-Project, User-centred Y-building (2011). (Accessed ). Hospitool (2009). Web site for user-oriented hospital space project. (Accessed ). Wahlström M, Aittala M, Kotilainen H, Yli-Karhu T, Porkka J, Nykänen E. (2010). CAVE for collaborative patient room design: analysis with end-user opinion contrasting method. Virtual Reality Journal, Volume 14, Issue 3, September (Accessed )