Burjater välkomnar Jesus till byarna

Transkript

1 Nr 6 augusti Burjater välkomnar Jesus till byarna sid 12 Georgiens president kämpar för de kristna sid 3 Missionären Allan fick ny syn på tjetjener sid 4 Fortsatta razzior i Turkmenistan sid

2 LEDARE AV WILGOT FRITZON Annorlunda höst? Oj vad det gick fort. Sommaren var kort. Nu drar det igång igen. En intensiv höst står för dörren då många viktiga beslut måste tas mitt i ett stressigt verksamhetsmaskineri. Men kanske ändå uppladdningen du fick i sommar ska innebära en förändring? Möjligen gav du Gud heliga löften på någon av de många sommarkonferenserna? Trött på gamla hjulspår Du är trött på de gamla hjulspåren och nu vill du, liksom jag, få uppleva en höst fylld med spännande fräscha relationer till Gud och människor. En höst där ordet väckelse blir gripbart även i Sverige. Du har läst om fantastiska framgångar för kyrkan på många håll i världen. Hur evangeliska kristna i Etiopien har ökat från 1 till 14 procent av befolkningen sedan Hur de kristna i södra Sudan har ökat från 10 till 75 procent under samma tid. Du har läst om väckelsen i Kina där mellan 50 och 100 miljoner hyllar Jesus Kristus som sin Frälsare idag. Orsak till väckelse Nu önskar du att detta också skulle hända i Sverige, eller hur? Ljus i Öster har under 100 år kunnat följa olika andliga skeenden och funnit många orsaker till väckelse. Den kanske, åtminstone för mig, starkaste gemensamma nämnaren finner du i det utsmugglade brev som Ljus i Öster publicerade Det kom från en ung kristen fånge i det dåvarande Sovjetunionen. Mitt hjärtas högt älskade Mamma, Nina och Maria! När jag levde tillsammans med er i familjen märkte jag inte hur djupa de rötter är som binder oss samman. Men nu, varje dag, känner jag hur jag saknar er. Varför är ni så dyrbara? Familjebanden knyter oss samman, vi växte upp tillsammans. Men huvudorsaken, varför den familj där jag fick min uppfostran är mig så kär, är att i den lärde jag mig älska min Jesus. Min gemenskap med Herren utformades i min barndom och i de tidiga ungdomsåren. Mamma, om du än hade gett mig ett stort arv och gjort mig till den rikaste på jorden, skulle detta inte betyda att du gjort mig lycklig. För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket och penningbegäret är roten till allt ont. Mamma, du skall inte vara ledsen för att jag är en fånge. Jag blev det bara för att jag älskar min Jesus. Och då det är så, har vi all anledning att prisa Gud för en sådan lott. Jag minns hur det var i slutet av juni, då man gav mig möjlighet att få bli fri. Men för det skulle jag tvingas sluta med all religiös verksamhet, som de sa. (Det måste ju innebära att jag skulle sluta att tjäna min Herre.) Vad skulle jag svara? Vad skulle jag välja? Jag tackar min Gud att jag inte tvekade ett ögonblick! Åter tog de mig in i en liten fuktig cell. Men ni må tro att det var lyckliga minuter, för det var seger! Min cellkamrat (vi var två där) frågade mig: Varför är du så glad i dag? Jag berättade då för honom, att Jesus frågade mig i dag: Älskar du mig mer än dig själv? och jag svarade ja. Min kamrat förstod nog inte allt, men jag hoppas ni gör det. Din son och er broder Ivan Påverka Europa Jag tror att både du och jag förstår. Men frågan är om vi vill ta till oss denna grundorsak till väckelse. Detta val är långt viktigare än det vi nu står inför när det gäller Europa. Men med en första hängiven kärlek till Jesus kan vi få vara med och påverka Sverige, Europa och resten av världen. Den själviske rädde förnekaren Simon Petrus blev klippan i den första väckelsen. Men efter att Jesus frågat honom tre gånger: Älskar du mig? och Petrus svarat: Du vet att jag har dig kär. En kärlek som ledde till döden för Petrus, men andligt liv och ett föredöme för miljoner och åter miljoner. En viktig tanke om vi vill uppleva en annorlunda höst. 2 är en ekumenisk mission som grundades I dag arbetar vi i östra Europa, OSS, Mongoliet och Kina. Ljus i Öster har Lausan-nedeklarationen som utgångspunkt för arbetet. Våra primära målgrupper är: onådda folk barn och ungdom Ljus i Östers verksamhet och räkenskaper granskas av auktoriserad revisor och Stiftelsen för Insamlingskontroll, SFI. Tidningen Ljus i Öster ISSN Ansvarig utgivare: Wilgot Fritzon Redaktör: Ann Arvedahl Annonspris: 23:-/spaltmm. Frivillig pren. avgift: 110:-/år Taltidning: 110:-/år Upplaga: Årgång: 85 Tryck: Hedemora Grafiska Omslagsbild: Burjatiska barn Foto: Gertrud Storsjö Postadress: Hemvärnsgatan 8, Solna Telefon: Telefax: E-post: info@ljusioster.org Hemsida: Postgiro: Bankgiro: Bankgiro i Finland: (SAMPO) Giro i Norge: Swiftadress (betalningar från utlandet): SWEDSESS Account no

3 Unikt möte i Georgien presidenten lovar full religionsfrihet Under de senaste fyra åren har flera fall av religionsförföljelse registrerats i Georgien. Ljus i Öster har tidigare rapporterat om hur församlingen Madli (nåd) i Tbilisi attackerats av en grupp efterföljare till den före detta ortodoxe prästen Basilij. Då skadades bland annat pastor Zaali Tkesjelasjvili och hans fru allvarligt. Text: L R Den finska missionstidningen Avain-sanoma skriver i sitt senaste nummer om hur pastorn för den ryska pingstförsam-lingen i Tbilisi, Nikolaj Kalutskij, förra året råkade ut för ett angrepp i sitt hem när troende skulle samlas till gudstjänst. Församlingen har inte längre kunnat samlas, då man vid mötestid spärrar av gatan där bönehuset ligger. Pastorns fru Vera har vid ett tillfälle varit tvungen att uppsöka sjukhus för de skallskador hon fått i samband med misshandel utanför bönehuset. Presidenten stödjer de kristna Redan i förra numret skrev Ljus i Öster om hur Georgiens president Eduard Sjevardnadze deltog i ett ekumeniskt möte, som ordnades i kyrkan för evangeliskt kristna och baptister i huvudstaden Tbilisi till stöd för kristna som förföljs på grund av sin tro. Ljus i Östers kontakter i Georgien berättar att några politiska grupper och en del representanter för den ortodoxa kyrkan försökte förhindra presidentens medverkan på gudstjänsten. När den lutherska pastorn predikade och baptistkyrkans och den katolska Ge din jubileumsgåva till barnen i öst! Från det ekumeniska mötet där representanter från alla de större trossamfunden i Georgien deltog. 1:a från höger presidenten Eduard Sjevardnadze, 8:e från vänster pingstpastorn Zaali Tkesjelasjvili, 1:a från vänster baptistledaren Malchaz Songulasjvili. kyrkans körer sjöng sånger om Kristus, då stod 600 beväpnade polismän utanför kyrkan och bevakade händelsernas gång. Efter pingstpastor Zaali Tkesjelasjvilis bön för religionsfrihet och samförstånd mellan olika troende, steg presidenten Sjevardnadze upp i predikstolen för att tala: Slog vakt om enheten Jag tackar er för inbjudan och möjligheten att uttrycka min tacksamhet och kärlek till er, samt att vi får samlas så här i landets huvudstad under samma tak med kristna från olika kyrkor och samfund. Som vittne för detta faktum är jag i dag lycklig. Jag är glad över att ni kan vara tillsammans. Var och en av oss har sin personliga tro, själv är jag till exempel ortodoxt troende, men inte desto mindre är vi alla kristna och det är just det som vi alltid skall komma ihåg och det finns en sak vi måste slå vakt om enheten. Som president för Georgien, som en troende människa, ger jag inte bara uttryck för min harm över fel som begåtts, utan jag lovar också att Georgiens regering och president kommer att göra allt för att människor skall få frihet att uttrycka sin tro och trosbekännelse. Men de som lyfter sin hand mot denna stora princip kommer att få höra regeringens ord våldsverkaren kommer att dömas. Min önskan är att ni tror på detta. Tack så mycket, avslutade presidenten. I slutet av maj tog domstolen i Tbilisi beslut om att häkta Basilij, som tillsammans med sina anhängare angripit många evangeliskt kristna. Han har emellertid ännu inte hittats. Zaali och Nino Tkesjelasjvili Kryssa i rutan på inbetalningskortet! 3 FOTO: LJUS I ÖSTER FOTO: VERONICA WESTERGÅRD

4 Allan fick en ny syn på tjetjener: Jag trodde alla tjetjener var terrorister Allan Bedojev är georgier, men bor i Ossetien och arbetar i Tjetjenien som missionär. Arbetet bland de nödställda har gett honom en helt ny syn på det tjetjenska folket. Text & foto: Ann Arvedahl Första gången jag träffade Allan Bedojev var våren Han var då ivrig student på Ljus i Östers missionsbibelskola i Ossetiens huvudstad Vladikavkaz, i Kaukasien. Landet var då präglat av kriget mellan Ingusjien och Tjetjenien med hela områden raserade och trånga flyktingläger i stor hopplöshet. Redan då stack Allan ut och med sitt glada, lite bullriga sätt vittnade han ivrigt och tog gärna till gitarren för att sjunga och berätta om Jesus. På en konferens i Tallinn möts vi igen. Det har gått nästan exakt sju år sedan sist, men Allan är sig lik. Med samma iver vittnar och sjunger han fortfarande om sin tro, men i stället för kunskapstörstande elev är han nu en rutinerad missionär med det tuffaste av arbetsfält Tjetjenien. En växande församling Jag är så glad för det stöd jag har fått av Ljus i Öster under flera år, för er organisations mål är att göra namnet Jesus känt bland alla folk. Tillsammans hjälps vi åt att arbeta för Guds eviga rike, säger han. Allan föddes i Georgien men under kriget flydde han till Nordossetien och huvudstaden Vladikavkaz. Bland flyktingarna startades så småningom en församling. När jag kom till Vladikavkaz var det 50 troende som samlades till gudstjänst. I dag är det en levande, nationell församling med medlemmar! Från början var det många som sa att det där är bara en tillfällig flyktingförsamling, men sedan dess har församlingen bara växt. Vi har fått be med flera narkomaner och mus-limer som kommit till tro. I dag är det ingen 4 Allan har fått en helt ny syn på det tjetjenska folket sedan han blev missionär bland dem. som bryr sig om vilken bakgrund man har, narkoman, muslim eller hedning, alla är vi lika inför Gud, säger Allan. Idrottsmän & maffialedare möter Gud Det är även flera kända idrottsmän i Ossetien som blivit kristna, bland annat en före detta sovjetisk mästare i brottning. Hans bror är tränare för det ryska brottarlandslaget och har också kommit till tro. Genom honom är det flera andra brottare som blivit kristna. En del från maf-fiasammanhang har kontakter med idrottsvärlden och på så sätt har även några i brottsliga kretsar kommit till tro. Allan arbetar nu som missionär i Tjetjenien och berättar att det har blivit lätttare att förkunna Guds Ord där nu. För mig som inte är tjetjen, är det lättare. Mig tar de emot som en gäst och lyssnar på vad jag har att säga. Det började år 2001 då Allan, genom Ljus i Öster, förmedlade humanitär hjälp och kristen litteratur till Tjetjenien. Människorna tog verkligen emot oss med öppna hjärtan när vi kom och jag fick en helt annan syn på det tjetjenska folket. Förut trodde jag att de flesta var likställda med terrorister. Nu har jag sett deras värme, deras gudslängtan och hur den Helige Ande började förändra människor när vi berättade om evangeliet för dem. Vid ett tillfälle besökte Allan en familj för att ge dem tröst efter att pappan dött. Jag sa till dem att fastän kroppen har dött kan själen leva vidare och stå inför Jesus Kristus som kan frälsa. Då kom sonen i huset till mig och sa: Jag är lärare i islam för 750 elever och vi har länge undrat vad namnet Jesus betyder. Jag har alltid trott att Han var en frälsare bara under sina sista tre år på jorden, men först nu förstår jag att Han frälser än i dag!

5 Allan Bedojev och Soslan Kadijev spelade och sjöng på Ljus i Östers Tallinnkonferens. Rädslan måste övervinnas det är Jesus värd Det finns i dag 80 kristna bland en miljon tjetjener. Situationen är svår och pastorer har tillfångatagits och mördats. Men kampen för evangeliet går vidare. Tjetjenerna längtar efter Gud och ibland glömmer vi bort bönens kraft, säger den förste kristne tjetjenen, Soslan Kadijev. Text & foto: Ann Arvedahl Guds vilja och evangeliet förkunnas i Tjetjenien trots att vi inte får predika fritt. Men utbredandet av Guds rike sker inte alltid så fort som vi skulle kunna önska, inleder Soslan Kadijev sitt vittnesbörd under Ljus i Östers Tallinnkonferens i maj. Soslan är tjetjen och den allra första tjetjenen som kom till tro. I början av 1990-talet fanns det inte en enda tjetjensk kristen. I dag räknar man med 80 frälsta tjetje-ner utspridda i olika församlingar. Dessa kristna lever under extremt svåra förhållanden och det är inte lätt att dela med sig av sin tro. Vi börjar med att vittna för våra närmaste vänner och släktingar, från hjärta till hjärta, berättar Soslan. Han är själv pastor i en församling med 17 medlemmar. De satsar mycket på evan-gelisation bland barn och ungdomar och samlas till bönemöte i stort sett varje dag. Men vi har svårigheter att mötas och många känner en rädsla över att öppet förkunna sin tro och stå för den. Ibland känns det hopplöst, som om det tjetjenska folket aldrig kommer att få möta Gud. Men så hör vi om hur någon kommer till tro på en eller annan plats. Vi vill att det ska gå fort, att vi ska få se snabba resultat, men Herren har sagt till mig att det kommer en väckelse, men att vi inte ska förvänta oss många under på en kort period. Jag vilar i att Han som lovat detta heter Jesus, och därför kan vi lita på det. Därför måste vi också övervinna rädslan för Han är värd att vänta på, säger Soslan. Motstånd från släktingar Soslan har en bakgrund som drogmissbrukare och använde tung narkotika under nio års tid. Samtidigt hade han hela tiden en längtan att få bli fri. Han har fru och två barn och försökte att få hjälp att bryta sitt missbruk genom medicinering. En dag mötte han en gammal kvinna som sa: Herren Gud kan hjälpa dig att bli fri. Så småningom fick Soslan själv möta både Gud och befrielse från narkotika, men fylldes av en rädsla att berätta för sina muslimska släktingar om sin tro. Jag bad i två månaders tid innan jag vågade vittna för min mamma och mina systrar. Soslans förvandling blev ett starkt vittnesbörd för dem och i dag är de alla troende. Med Soslans pappa var det värre. När Soslan vittnade om att han trodde på Jesus, Guds son och att Han hade befriat Soslan från drogerna, blev pappan väldigt upprörd och slängde ut Soslan. För två år sedan dog min far, men han tog mig aldrig tillbaka, berättar Soslan. Det finns i dag två små grupper av kristna tjetjener och även några få utspridda i avlägsna byar. Vi lever i en farlig tid. Flera pastorer har kidnappats och mördats, men tjetjenerna längtar efter Gud och ibland glömmer vi bort bönens kraft. Om vi tror på den kan vi påverka i även omöjliga situationer, Soslan i bön för det tjetjenska folket med bland andra Wilgot Fritzon. 5

6 Kallad till politiker Paulis Klavinc sa ja till Gud och blev lettisk parlamentsledamot Paulis Klavinc är pastor, men även parlamentsledamot i Lettland. Gud kallade mig till att inte bara tjäna Honom i församlingen utan även genom politiken, berättade han på Ljus i Östers konferens i Metodistkyrkan i Tallinn. Text & foto: Ann Arvedahl I slutet av 1960-talet bodde lettiskfödde Paulis Klavinc i Tyskland. Vid ett tillfälle fick han möjlighet att lyssna till en känd martyr som kom till väst för att berätta om hur de kristnas förhållanden var i Sovjet. Det var Richard Wurmbrand som var martyren och hans budskap rörde vid mångas hjärtan, så också Paulis. Så småningom startades en mission i Tyskland med mål att hjälpa förföljda krist-na bakom järnridån. I detta arbete fick vi även kontakt med Ljus i Öster i Sverige och med kristna i Finland. Men vad skulle vi egentligen kunna göra i en sådan omöjlig situation? Många av dem som led värst hade deporterats långt bort till Sibirien. Det gick ju inte att nå dem där, varken med förnödenheter eller med brev. Det enda vi kunde göra var att börja be och lita på att Herren kunde gripa in, berättar Paulis. På 1970-talet var han med och startade kristna radiosändningar på lettiska från Tyskland genom IBRA Radio, ett arbete som fortfarande pågår, nu från Lettland. För elva år sedan flyttade Paulis tillbaka till sitt hemland och upplevde då en kallelse att inte bara predika, utan att engagera sig politiskt. Sönderfallen karaktär Ganska snabbt efter att jag hade återvänt till Lettland upptäckte jag hur människors karaktär fallit efter 50 år av kommunistisk regim. Det som ändrats och förstörts var värdegrunden människor emellan. Det är inte något man kan se på ytan människor ler mot varandra och ger ett normalt första intryck men går man lite djupare ser man att det inte finns någon kraft som håller människor uppe. Efter de senaste tolv åren av frihet i Lettland är orätten enormt stor på alla nivåer i samhället, ända upp i regeringen. Det finns ingen rättfärdighet, bara en kamp för egen vinnings skull, menar Paulis. Ner från talarstolarna Så började hans politiska bana med tre års arbete för de lettiska kristdemokra-terna. Paulis blev parlamentsledamot och partiet hade fem procent av rösterna i parlamentet. Förra sommaren ändrades inriktningen något. Då gick lutheraner och baptister samman och grundade ett nytt parti som fick ett annorlunda namn: Lettlands första parti. Jag och många andra reagerade först negativt. Det första partiet, vad ska menas med det? undrade vi. Men tanken bakom namnet var hämtat från tre ställen i Bibeln, bland annat där det står att den som vill vara först ska tjäna alla andra. Partiet ville visa att man ville tjäna folket och stå på deras sida, gå ner från talarstolarna och om man blir vald, vara beredd Ökat missionsmedvetande i de lettiska k 6 Text: Ann Arvedahl Under de stängda åren utvecklades många vänförsamlingskontakter mellan Sverige och Lettland. I öst var det ett helt nytt begrepp och kontakterna fick betyda mycket under många år. Efter friheten minskade utbytet mellan länderna och de lettiska församlingarna började själva ta ett aktivt ansvar för andra folkgrupper i Ryssland. Almers Ludviks är baptistpastor i Riga och berättar hur deras församlingsarbete helt ändrat riktning det senaste årtiondet. Mellan 1993 och 1998 gjorde jag sju resor till Turkmenistan med bland annat hjälp från Ljus i Öster. Missionskallelsen har blivit verklig för många kyrkor i Lettland och bland annat har evangelisationsteam sänts ut från Lettland till Basjkorti-stan. Vi har följt upp det arbete som Ljus i Öster och andra en gång startade och nu har vi kommit så långt att vi själva kan förbereda andra för mission, berättar han. Ekumenisk allians Almers Ludvigs tjänstgjorde i 20 år som baptistpastor, men är nu ledare för

7 Paulis Klavinc, till höger, menar att kristna måste verka överallt i samhället så att människor kan få det bättre. På bilden tillsammans med Toomas Pajusoo, förenade i bön för onådda folk. att göra det svåra politiska arbetet i en stad. Och det är ett svårt arbete med både fattigdom, stor arbetslöshet och hemlösa att ta ansvar för, berättar Paulis. Han poängterar vikten av att kristna inte bara kan ägna sig åt att predika evangeliet, utan också att förkunna Guds Ord genom att vara med och praktiskt lösa problem. Hela kristenheten måste engagera sig i samhällets svåra bitar och vara beredd att hjälpa utsatta människor. Om vi får möjlighet att göra det genom politiska kanaler, yrkorna den lettiska Evangeliska alliansen. Där ingår lutheraner, baptister, metodister, pingstvänner och flera fristående församlingar. Tanken är att förena åtaganden samfunden emellan och man har i alliansen olika grupper som arbetar med frågor kring politik, ungdomsarbete och mission. låt oss då använda dem i stället för att säga nej och lämna det åt ateisterna. Om jag hade sagt nej till politiken, hade jag också sagt nej till Guds kallelse. Folkets bästa Guds vilja Det nya partiet som startades har fått god respons och kallas nu allmänt för pastorernas parti, men med en positiv klang. De har nu tio mandat i parlamentet, motsvarande tio procent av rösterna och flera framstående politiker är öppet Direkt efter friheten fick kyrkorna ett stort gensvar och många sökte sig till dem, men i mitten av 1990-talet ändrades inriktningen. En del församlingar fick tillbaka sina kyrkobyggnader som tidigare varit konfiskerade, andra började bygga nya kyrkor. Många församlingar riktade nu sin uppmärksamhet på kyrkbygge i stället för evangelisation. Själva frågade vi oss varför antalet medlemmar minskade och vi insåg att vi var alldeles för upptagna av allt arbete som rörde oss själva, berättar Almers. kristna, som exempelvis Lettlands finansminister som tillhör en karismatisk församling och barn- och ungdomsministern som även är baptistpastor. Vi gör vårt bästa för att visa att kyrkan vill tjäna och ge sitt bästa till folket så att människor får det bättre det är Guds vilja, säger Paulis. Han har även fortsatt parallellt med radioarbetet och varit med att starta kristna sändningar på nio olika östspråk. Så startades ett projekt som fick namnet Hoppet. Kampanjmöten hölls på ett trettiotal platser runt om i Lettland och många församlingar fick åter upp ögonen för vikten av att evangelisera och att förbereda människor för att gå ut i mission. I dag har de lettiska kyrkorna ett gott rykte och en opinionsundersökning har visat att kyrkan kommer på tredje plats över de organisationer man litar 7

8 Danil Popov, missionär bland sitt eget folk: Tack vare bibelöversättningen dör komispråket aldrig ut! Till Ljus i Östers missionskonferens i Tallinn kom även Danil Popov som arbetar som missionär bland sitt eget folk, komerna. Text & foto: Ann Arvedahl Komi ligger i den nordvästra delen av Ryssland. Där föddes Danil Popov och som liten pojke följde han med sin pappa till Estland för att möta människor som var engagerade i bibelöversättning till komispråket. Danils pappa upplevde en kallelse att börja översätta Bibeln och i början av 1950-talet, samtidigt som komispråket förbjöds av sovjetregimen, började pappan sitt arbete. Översatte på nätterna I hemlighet satt han på nätterna i 30 års tid och översatte Bibeln till komi utan att någon visste om det. Många komer sa: Vi behöver inte ha Bibeln på vårt språk, alla kommer ändå att prata och läsa ryska. Men Danils pappa gav sitt folk en egen översättning och planterade även den första församlingen med gudstjänster på komispråket. Tyvärr dog min far innan översättningen hann tryckas färdigt, men jag är övertygad om att han gläds i himlen över detta. Genom Ordet kommer unga människor till tro som sprider budskapet vidare, säger Danil. Lyssnar om man predikar på komi Han berättar om hur Gud har förändrat förutsättningarna i Komi totalt. På 1950-talet var det nästan omöjligt att tänka sig att det skulle kunna komma en tid av öppenhet för att förkunna evangeliet. I dag är allt förändrat. Om jag kommer ut till en by i Komi och börjar förkunna 8 på ryska, möts jag av en mur. Om jag däremot predikar på komi blir responsen fantastisk. Då säger människor: Åh, du pratar vårt språk, då vill vi lyssna! På det sättet har språket en oerhört stor betydelse i förkunnandet av Guds Ord. Språket lever genom översättningen Många frågar mig: Tror du verkligen inte att komispråket kommer att dö ut? Men min far sa alltid att om ett folk har Bibeln på sitt språk, dör det aldrig ut. Danil berättar om hur Gud genom kontakter har gett dem en ingång på universitetet i Komi. Vanligtvis får inte ens de ortodoxa kom-ma in där och prata om sin tro. Vi behöver inte slå in dörrar eller fönster, utan bara gå dit Gud leder oss. Det kommer alltid att finnas en öppen dörr någonstans, menar Danil. Når ut via radio På grund av de stora avstånden i Komi är det vanligt att Danil och hans medarbetare färdas på floderna mellan byarna. Men det finns även ett annat sätt att nå människor med evangeliet: via radio genom radiomissionen HCJB. I varje hem finns det en radioapparat, alla har inte tv, men alla har en radio. Komerna vaknar till radio och somnar till radio. Vi har, genom ett Guds under, lyckats få sändningstid helt gratis. På så sätt kan vi så frön i människors hjärtan som sedan börjar att gro. Nu ber vi om att kunna utöka radioarbetet med speciella ungdomsprogram och att kunna börja sända via ultrakortvåg. Radion är för oss en billig och funktionell metod att nå ut med Guds Ord. Med båt ut till onådda byar Av Komis knappt invånare är endast 0,1 procent evangeliskt kristna. Danils far översatte Bibeln till komi. Förra sommaren gav Ljus i Öster stöd till en evangelisationssatsning som gjordes i Komi, då ett flertal onådda byar besöktes via flodbåt. Komerna tillhör den finsk-ugriska språkgruppen. Endast 0,1 procent av invånarna är evangeliskt kristna.

9 Moskva C h a - Ljus i Östers missionär Jura Karaulin har fått berätta om Jesus i Chatangas skolor. FOTO: KJELL HOLMNER Gud verksam i Chatanga Några av Ljus i Östers sommarteam har haft möjlighet att besöka Chatanga i Sibirien. Nu berättar Ljus i Östers missionär där, Jura Karaulin, om hur Gud verkar i området. Text: Jura Karaulin På sommaren 2001 var vi i väldigt stort behov av en båt för att kunna åka ända fram till samhället Zjdanicha och evan-gelisera där. Därför hyrde jag, min fru Larissa och vår son Josef en båt, men de två män som skjutsade oss till byn hade vodka med sig. På vägen dit blev båda starkt berusade. Föraren somnade bakom ratten så att han tappade greppet om den och båten började snurra runt. Från det ögonblicket blev vår bön om en egen båt allt större. Sommaren 2002 fick vi besök av några amerikanska systrar som köpte oss en båt och två motorer. Med den båten började vi åka runt och förkunna evangeliet. Skyddade i stormen Efter ett möte i byarna läste vi ur Jesaja att vi kan gå genom vatten utan att det dränker oss. När vi åkte ut från byn Kresti var vädret lugnt men vi hann bara lämna byn när vinden plötsligt blåste upp och började kasta båten fram och tillbaka. Det var inte konstigt att motorn snart stannade och vi var tvungna att ro iland. På stranden försökte vi göra upp eld men på grund av den hårda blåsten gick det inte. Herre hjälp oss, bad vi och Herren hjälpte oss att starta motorn. Med stor möda lämnade vi stranden och fortsatte vår resa. Och fast vinden blåste ännu mer och vågorna sköljde över båten, hade vi frid i våra hjärtan och ordet från Jesaja i våra tankar. På det sättet skyddade Gud oss med sin starka hand och uppfyllde sitt Ord. Befrielse från alkoholism Jag vill även berätta om en man i Chatanga som heter Rostislav Nikolajevitj en god och aktad människa. Allting hade varit bra, om han inte blivit fast i spriten. Han var så nerkörd att när vi träffade honom var det hemskt att se på honom: han fick hallucinationer, hade ständiga självmordstankar och kunde inte hålla något i sina skakande händer. Efter att vi bett för honom och tagit hand om honom har Gud gjort ett under. I dag är Rostislav frisk och fri från alkoholismen. Vi har en syster vid namn Maria i vår församling. Hon har två söner. Den äldsta sonen, Alexej, har blivit ökänd i hela Chatanga genom att stjäla på marknaden och göra inbrott i lägenheterna. Eftersom han endast var 14 år när han åkte fast blev han inte skickad i fängelse utan till en sluten ungdomsanstalt. Innan dess hade domstolen velat sätta alla inblandade pojkar i fängelse. Maria bad oss att be för sin son och bad även själv. Gud gjorde ett under och alla andra killar utom Marias son fick fängelsestraff. Men det allra märkligaste var att Alexej började förändras och i dag har han lämnat sitt gamla leverne helt. Han har börjat arbeta, hjälpa sin mor och vi hoppas att han inte glömmer bort Jesus utan så småningom själv blir en kristen. När vi just hade anlänt till Chatanga, blev dörren till skolan vidöppen för oss. Vi blev erbjudna att predika i alla klasser. Det var upp till hundra elever på våra samlingar. När klockan ringde vid slutet på lektionerna sade vi att de som vill får gå hem. Alla utom en flicka stannade kvar. Men det är just hon som nu har kommit till Jesus och tjänar honom. Ibland när vi inte ser konkreta resultat så tänker vi att ingenting händer. Men i själva verket är Gud verksam och ger växt till dessa frön som vi planterar! 9

10 Turkmenistan i dag: Poliser och militärer i varje gathörn Ljus i Östers systerorganisation Friedensstimme i Tyskland har besökt Turkmenistan i Centralasien och då även familjen Atakov. Shageldy, som tidigare varit fängslad för sin tro, fortsätter att predika frimodigt, trots motstånd och nya hot om arrestering. FOTO: FRIEDENSSTIMME Text: Friedensstimme På grund av ett påstått attentat mot presidenten i Turkmenistan har all övervakning skärpts dramatiskt. Militären finns överallt. Vid alla in- och utfartsvägar från till exempel huvudstaden Asjgabad blir alla bilar och personer kontrollerade av poliser, säkerhetstjänsten och inrikesmini-steriets tjänstemän. Där det tidigare fanns två kontrollstationer, finns nu fyra. Till och med turkmenerna själva måste ha inbjudan och tillstånd om de vill besöka någon annan stad eller by. För varje 200 meter står poliser och militärer i stan, i varje bostadskvarter finns det någon per 500 personer som övervakar dem med radio och walkie-talkie, och om de ser något ovanligt så meddelas det direkt till militären. I hela landet kontrolleras alla vägar, pass och resväskor, de vill veta vart man åker, varför och för hur länge. Alltså, fullständig kontroll! Hjälp från ovan i passkontrollen Vi, två bröder från utlandet, kom inget ont anande rakt in i denna situation, för att besöka och uppmuntra troende vänner i Turkmenistan. Så kom vi till den första kontrollstationen. När det var min tur lade jag mitt tyska pass på bordet. Då kom en mörkhyad man från kön och lade sitt pass bredvid mitt, och det var också tyskt! Det kom fram att hans fru var tysk och han själv var byggentreprenör i Turkmenistan. Han hjälpte oss genom alla kontrollstationer så vi klarade oss bra utan att kunna språket. Det var Herren! Shageldy Atakov, baptistpastorn som Familjen Atakov håller regelbundet gudstjänster i sitt hem, trots att polisen hotar att arrestera Shageldy på nytt. tidigare suttit fängslad under vidriga förhållanden, och en annan broder väntade på oss efter passkontrollen. De tog oss med till en gudstjänst i ett hem med personer. Man sjöng, predikade och vittnade. Syskonen var glada för att Herren ger dem möjlighet att ha gemenskap trots alla svårigheter och motgångar. Också på andra ställen håller man gudstjänster under stor försiktighet. Vi ville så gärna besöka några turk-mener på landet som är öppna för evan-geliet för att hålla gudstjänst där. Men hur skulle vi kunna åka ut ur staden och därtill med kristen litteratur i bagaget? Shageldy sade: Fortsatta razzior i Turkmenistan Trakasserierna mot kristna församlingar i Turkmenistan fortsätter, både från säkerhetspolisen och från muslimska ledare. Kristna hotas, förlorar sina jobb och biblar konfiskeras. Text: Ann Arvedahl De kristna gudstjänsterna utsätts ständigt för razzior då säkerhetspolisen, KNB, stormar in. Biblar och annan kristen litteratur konfiskeras, församlingsmedlemmar 10 hotas bli av med sina jobb och bostäder och barn till kristna stängs ute från skolor. Pastorer och ledare tvingas gång på gång till långa polisförhör där de utsätts för försök till hjärntvättning. Några kristna berättar om hur de fått ta emot en stor mängd kristen litteratur med bland annat eftertraktat undervisningsmaterial, som de nu tvingas gömma undan för att inte polisen ska beslagta böckerna. En kristen ledare berättar: Det enda positiva med de återkommande polisförhören är att vi gång på gång får vittna för myndighetspersoner om vår kristna tro. Vi har nu skrivit brev till presidenten där vi kräver våra rättigheter att få utöva vår tro. Med anledning av svårigheterna har

11 Jag vet inte hur, men låt oss be till Gud att Han ska göra det möjligt. De troende där har inga bilar så vi var hänvisade till att ta en taxi. Så vi gick ut på gatan för att ta en bil. Här påminde Herren mig om ett bibelställe där Herren skickade sina lärjungar för att hämta en åsninna. Han kan ge sådana uppdrag eftersom Han har fullständig kontroll över situationen. Så stod vi på gatan för att hitta en chaufför som skulle köra oss till vårt mål. Plötsligt stannade en bil. Shageldy nämnde namnet på platsen dit vi skulle till den ryske chauffören, varpå denne svarade: Jag har ju min kolonilott där ute! När vi kom till stadsporten, kände alla vakthavande vår chaufför, hälsade honom vänligt eftersom han körde regelbundet förbi där, och ropade: Var så god, passera! Vi tittade förvånat på varandra: Detta var ingen slump, utan Guds ledning! Efter våra besök hos olika turkmener då vi fick vittna om Jesu kärlek återvände vi till platsen som vi hade kommit överens om med taxichauffören. Hur skulle det gå nu vid kontrollstationerna? Nu åkte vi genom en annan port, men även där kände man igen vår chaufför och de ropade bara: Hallå där, kör igenom! Herren hade verkligen öppnat dörren för evangeliets skull och vi fick gå under skyddet av Hans hand. Besök hos Atakovs En tidig morgon skulle vi besöka Shageldys hemort. Han fick gå en hel timme för att hämta en taxi. Han hittade en passande chaufför, så vi bad och åkte iväg. Vid porten måste passagerare vanligtvis många pastorer från olika församlingar i området kring huvudstaden Asjgabad startat gemensam bön en gång i veckan. Under denna dag pågår ständig bön för landets politiska och ekonomiska situation, för beskydd av kyrkorna och de troende och för att biblar och kristen litteratur ska kunna bli tillgängligt i Turkme-nistan. Trots motståndet fortsätter evangelister att besöka muslimska byar och predika Guds Ord och på det sätter kommer även turkmener till tro på Jesus. Bed för de kristnas situation! Många kristna tror att ett atttentat mot president Nijazov arrangerades för att få ett hårdare grepp om de kristna och i massmedia varnas det för kristna sekter som offrar barn. stiga av och visa sina pass. Men nu kontrollerade man bara vårt bagageutrymme, tittade in genom fönstret och så fick vi köra vidare. Artygul, Shageldys fru, tog emot oss glatt med sitt yngsta barn på armen och trots eländiga förhållanden bjöd hon oss hjärtligt på allt hon bara kunde. I deras hem hålls regelbundet gudstjänster, även när han inte själv är hemma. Biblar och evangeliedelar ligger framme som på ett bibliotek. Shageldy sade: Vi har inget att dölja, om de kommer så får de se att det bor kristna här. Sekt som offrar barn Blir då inte den här brodern längre trakasserad och hindrad i sin tjänst? Så här är det: när han har predikat någonstans och sedan gått hem, kommer polisen och frågar: Har Shageldy varit här? När folk svarar att han har varit där, så säger polisen: Vad synd att vi inte fick tag på honom. Vi måste få tag på honom, han måste arresteras. Nästa gång kommer vi att haffa honom! Nästa gång gör de precis likadant. På detta sätt vill de skrämma folk. Efter attentatet mot presidenten man tror att det var arrangerat för att få ett hårdare grepp om de kristna är många rädda, speciellt de som inte är fasta i tron. Massmedia varnar konkret för de troende: De är en sekt som offrar barn. Man måste vara rädd för dem och passa barnen noga eftersom de gör hemska saker med dem. När vi var tillsammans med Shageldy kom han att berätta många fängelseupplevelser. I ett läger jagades alla fångar ofta ut på en gård som var omsluten av betongväggar. Tätt sammanpackade fick de tillbringa hela dagar där i alla slags väder. Om det blev slagsmål, brydde sig vakterna inte ett dugg, så länge internerna inte gjor-de uppror mot ledningen. Det var hemska saker som kunde ske där på grund av hungern. Shageldy fastade tre gånger i veckan under hela sin fängelsetid, även då när man i det innersta fängelset bara fick mat varannan dag. Ibland fick han vara i en trång cell där man varken kunde ligga eller sitta, bara stå på alla fyra som en hund. Där skickades maten in genom en liten lucka nere vid golvet, och just när Shageldy räckte ut sin hand för att ta emot den, stötte vakten sin stövel mot soppskålen och välte omkull den. På så sätt fick man ingen mat. Sådana förödmjukelser upplevde Shageldy och kunde endast uthärda med Guds hjälp. Han betonade: När jag inte hade någon utväg inte bara angående min frigivning, utan även angående det normala fängelselivet då jag knappt kunde lyfta mitt huvud längre, hade jag bara en tanke: Herren kommer snart! FOTO: LJUS I ÖSTER 11

12 Kristina Aldén berättar om Jesus för några burjatiska barn. Burjaterna öppna för Jesus FOTO: GERTRUD STORSJÖ I Sibirien finns 31 onådda folkgrupper och mer än 10 av dessa har inga kända evangeliskt kristna. Under några sommarveckor besöktes flera burjatiska byar som fick höra det glada budskapet om Kristus och se filmen om Jesu liv. Text: Johan Blomkvist Jag befinner mig i Burjatien, öster om Bajkalsjön bland burjaterna, som härstammar från Mongoliet. Det finns färre än 500 burjater som har blivit frälsta. Torkan som nu råder över Burjatien har förvandlat all jord till ett snustorrt damm som spred sig som ett moln omkring vår Toyotabuss där vi drog fram. Efter tolv timmar och 40 mil kom vi fram till Kurumkan. Trots att det var mitt i natten kunde vi i månskenet se siluetten av de majestätiska alptopparna bara några kilometer från byn (Kurumkan betyder många klippor ). Vi fortsatte norrut, flera timmars färd i skuggan av Barguzinkedjan, redan nästa dag. Denna bergskedja är 30 mil lång och har några av de allra största och vackraste bergen runt Bajkalsjön. 12 Vi bemöttes med stor vänlighet och inte så lite nyfikenhet av människorna. Att Kristina Aldén, missionsansvarig på Karisma Center i Stockholm, Gertrud Storsjö från Ljus i Öster och jag själv skiljde oss en hel del från befolkningen i övrigt var det ingen tvekan om. Inte långt efter att vi åkt in i byn visste majoriteten av byborna att utlänningar kommit på besök. Medan våra ryska medarbetare häftade upp affischer som annonserade att vi på kvällen skulle visa Jesusfilmen, fick jag kontakt med en skara barn som deltog på ett sommarläger. De stal på en gång mitt hjärta och minnet av dem är inristat i mig för alltid. Kulturlektion med Astrid Lindgren Sista dagen blev vi inbjudna till lägret att berätta om Sverige och vår kultur. Stämningen var på topp och det kulturella utbytet låg på hög nivå när Kristina och Gertrud trollband barnen med berättelser och sång. Kungafamiljen, Astrid Lindgren, den svenska flaggan, den svenska skolan och om mycket annat berättades ute på lägergården där barn, lärare och andra nyfikna byinvånare samlats. De höll tal, spelade drama, sjöng och dansade för oss i sina vackra burjatiska och evenkiska folkdräkter. När jag såg mina sjungande och dansande vänner kunde jag inte låta bli att tänka framåt mot den dag då alla olika kulturer ska mötas i himlen och hur stort det är att redan här på jorden få vara delaktig i den del av Guds verk vi kallar för mission. Fattigdom, alkoholism och droger är något som präglar byarna. I byn Uljonchan blev tolken Misja och jag inbjudna på te hos en familj. Inne i huset låg en kraftigt drogad man och sov med en stackars ung burjatflicka. Paret som bjudit in oss var också berusade, i synnerhet karln. De var inte lite stolta över att de hade en schaman på besök i sitt hem. Välsignelse mot betalning Det tog inte lång stund förrän schamanen kvicknade till och på ben som knappt bar honom kom han fram till oss. Trots hans berusade tillstånd talades vi vid en lång stund, under samtalet framhöll han gång på gång att han var schaman. Mycket stolt och självsäkert erbjöds jag att få ta emot schamanens välsignelse för endast 50 rubel (cirka 13 kronor) och denna välsignelse skulle innebära något väldigt bra för mig och min framtid. Då jag såg schamanen rakt i ögonen och förklarade att jag tillhör Jesus Kristus och att Hans välsignelse är nog för mig, gapade schamanen förvånat. Vi predikade Kristus och vittnade om frälsning under några dagar och det märkliga var att när vi åkte ut ur Uljonchan på morgonen så grönskade det förut så sönderbrända gräset. Vi kände det som om Gud bekräftade det goda budskapet genom att låta det efterlängtade regnet ösa ner under vår sista natt i byn.

13 Sovjets Billy Graham på Sverigebesök Den i det forna Sovjetunionen välkände och förföljde baptistpastorn Josef Bondarenko kommer nu att för första gången besöka Sverige. Tillsammans med sin hustru Maria talar han i det stora jubileumsmötet den 25 oktober i S:ta Clara kyrka i Stockholm. Men du har också möjlighet att kalla honom till din församling någon dag mellan den 17 och 26 oktober. Ring genast så lägger vi upp en mö-tesresa. Kristen ledare i Kina riskerar dö i fängelse Text: Ann Arvedahl En av de fängslade husförsamlingsledarna i Kina, Gong Shengliang, är nu döende. Han har behandlats så illa i fängelset, med bland annat svår misshandel, att det nu är fara för hans liv. Amnesty International gjorde den 11 juni ett upprop om att Shengliang borde släppas fri på grund av sitt nu livshotande tillstånd. Shengliangs familj har fått rapporter inifrån fängelset om hur han har blivit så svårt slagen att han inte kunnat lämna sin säng på över två veckor. Dömdes till döden Ljus i Öster har tidigare skrivit om hur Gong Shengliang, tillsammans med fyra andra kristna toppledare från husförsamlingsrörelsen i Kina, dömdes till döden i Hubeiprovinsen i december Huvudåtalet var att ledarna arbetar i sekter som motverkar det kinesiska samhället. Text: Wilgot Fritzon Josef Bondarenko satt nio år i fängelse för sin tro under 1960-och 70-talen som straff för att han frimodigt förkunnade om Gud i det ateistiska samhället. Massor av människor strömmade till varhelst han dök upp, trots att ingen annonsering fick äga rum och mötena hölls i hemlighet. Många kom till tro och han gick under benämningen Sovjets Billy Graham. Även i fängelserna fick han föra många till tro på Jesus Kristus. När han frisläpptes sista gången i maj 1981 tackade han för alla brev och vykort från bland annat Sverige. En hälsning från himlen När jag en gång var i behov av tröst fick jag ett brev från Sverige. En näsduk med mitt namn broderat på och en hälsning med ett bibelord. Det var ett budskap från himlen! Jag lyfte upp mina nedslagna armar, skrev Josef 1981, och avslutade: Kanske kommer jag att få möta brev- skrivarna en gång?. Familjen Bondarenko 1981 Med livet som insats Aspnäskyrkan i Järfälla fick Bondarenkos baptistförsamling i Riga som vänförsamling redan Efter ett besök i Riga, där hemliga polisen slog till i ett möte, skrev dåvarande pastorn Kjell Sjöberg: Det var en av de mest dramatiska upplevelser jag någonsin varit med om. Det hjälper mig att bättre förstå vad det innebär att vara kristen med livet som insats. Nu förstår jag bättre hemligheten till församlingstillväxt. Nu kommer Josef Bondarenko och berättar själv från insidan. Och hustrun Maria om de många tunga åren ensam med de fyra barnen. Hör av er för bokning. Helst ekumeniska samlingar på de olika orterna. Falska anklagelser under tortyr Gong Shengliang fick senare sin dödsdom avskriven och blev även frikänd. Nya anklagelser riktades då i stället mot Shengliang och han åtalades på nytt, nu för flera våldtäkter på unga kvinnor. Dessa kvinnor har senare framträtt och berättat hur de under svår tortyr tvingades avge falska vittnesmål att användas mot Sheng-liang. Liknande falska anklagelser är en väl beprövad metod i Kina för att kunna fängsla kristna husförsamlingsledare. Husförsamlingsrörelserna i Ki-na är inte registrerade och därmed inte godkända av myndigheterna. Till följd av detta lider framför allt ledarna svår förföljelse och bara från en av rörelserna, South China Church, avtjänar i dag 63 ledare fängelsestraff. Ytterligare 500 ledare från samma rörelse uppges vara på flykt undan 13

14 Stor jubileumskonsert med Bengt Johansson 25/10 kl i S:ta Clara kyrka, Stockholm Pastor Yun på Sverigebesök! 25/ Stockholm, S:ta Clara kyrka Jubileumskonsert med Bengt Johansson & Pastor Yun 26/10 Uppsala, Korskyrkan (kväll) 28/ Köping, ekumeniskt möte i Östanåskyrkan Jubileumsbok med historisk tillbakablick och spännande avslöjanden Passa på att köpa jubileumsboken Framåt ändå om Ljus i Östers hundraåriga historia! Skriven av Ann-Charlotte Fritzon. Inbunden, 267 sid. Pris: 195:-. Du beställer boken på servicekortet i mitten av tidningen. Många jubileumsböcker är ett uppräknande av vad som förekommit. Men det har Ann- Charlotte Fritzon, debattredaktör på tidningen Nya Dagen, inte hemfallit åt. Hon varvar det historiska med personliga berättelser och intervjuer och det blir Bengt Johansson Övriga medverkande: Pastor Yun från Kina och Sovjets Billy Graham Josef Bondarenko (se föregående på så sätt en mycket spännande läsning Göran Engström, Smålands Tidningen 29/ Smedjebacken, Ekumeniskt möte i Allékyrkan 30/ Ljungby, ekumeniskt möte i Betelkyrkan 31/11 Gnosjö, ekumeniskt möte 1/11 Jönköping, Pingstkyrkan Seminarier om väckelsen i Kina kl & Kvällsmöte 2/ Lidköping, Missionskyrkan Vem slår Gösta? Har du prenumererat på Ljus i Öster i mer än 50 år? Ring och vinn! För några år sedan efterlyste vi den eller de läsare som haft Ljus i Öster längst. En av dem som hängt med i många år är Gösta Hansson i Sollentuna. Han är nu inne på sitt femtionde år som prenumerant! Har du haft tidningen ännu längre? Hör i så fall av dig till oss och berätta! I samband med årets hundraårsfirande gör vi det till en tävling med ett bokpaket som pris. Ring till redaktör Ann Arvedahl senast den 31/8 och anmäl ditt bidrag! Tel: Sam Ekholm har fått hembud Sam Ekholm, 70, flyttade efter en tids sjukdom till sitt himmelska hem den 9 juli. Han var en mycket aktiv styrelseledamot i Ljus i Öster i hela 30 år ( ). Mission och att förklara evangeliet låg honom varmt om hjärtat. Han var en av de drivande i Ljus i Östers första missionskurs 1964, då han bland annat talade om Guds frälsningsplan. Att utveckla detta ämne blev hans livsverk och tillsammans med sin hustru hann han göra det tillgängligt på Internet: Wilgot Fritzon Sam Ekholm var medlem i Ljus i Östers styrelse i 30 14

15 Annonsera i Ljus i Öster! Ring Hans Arvidsson: Arkk VAGNSHED Torbjörn S. Larsson arkitekt SAR Hjälp oss! Vänligen meddela oss din adressändring i tid. Det sparar pengar för missionsarbetet. När du sänder en gåva via inbetalningskort, skriv in ditt prenumerationsnummer (finns på baksidan av tidningen). Det gör vårt arbete snabbare. Tack på förhand! Skorstensrör i Cor-ten ST-AR PIPE AB Falkenberg Ivan Anefur Tel Godislådor Godisautomater Kaffemaskiner Vi söker telefonsäljare till våra kontor i Fränsta, Norberg, Hallsberg, Tibro och Kristinehamn. Besök oss på: Välkommen. ALLT INOM MARK-, BETONG- OCH ANLÄGGNINGSARBE Tel: Fax: Lökeryd HOK A Piece of Sweden Ett praktiskt skåp i oljad al. Passar för CD-skivor och annat smått & gott. Dörren är en gammal väderbiten fasadbräda med smidd spik som handtag. Höjd: 78 cm Bredd: 22 cm Pris: 1.485:- + pf.avg. Erix Trädesign, tel: Görans Bygg AB tel: Ritningar Snickerier Mur o Betong

16 Posttidning B Ljus i Öster Hemvärnsgatan Solna Ljus i Öster nr 6 augusti 2003 Hårdhudad ateist kristen på 40 minuter Burjatiskan Lena Sjagajeva, som i juni avslutade sina studier vid Ljus i Östers missionsskola i Ulan Ude i Sibirien, har delade känslor. Hon är glad för att hon äntligen, vid närmare 50 års ålder, fick Jesus presenterad för sig, men samtidigt så ledsen att hon fick vänta så länge. Varför hade ingen tidigare berättat för mig att man kunde bli frälst, få evigt liv och en mening med livet redan här? frågar Lena och berättar kort om sitt liv. Text & foto: Wilgot Fritzon Jag föddes i Irkutsk vid andra världskrigets slut. Tillsammans med min man Nikolaj flyttade jag till Magadan 1971, långt bort vid Sibiriens östkust där han började arbeta med att utvinna guld från havets botten. Fullfjädrad ateist Jag hade då blivit en fullfjädrad, principfast ateist och medlem i kommunistpartiet. Vi fick två barn, en son och en dotter och jag gjorde allt för att förmedla min ateism till dem. Så kom två stora störningar i mitt liv. Jag fick tag på en bok av författaren Solzjenitsyn. Hans beskrivning av fånglägren tog mig hårt. Den andra chocken var president Gorbatjov och hans pere-strojka som jag 16 Lena fann Kristus och meningen med livet när hon var 48 år. tyckte förstörde mina kommunistiska ideal. Omtumlad gick jag ur partiet. Jag kände mig lurad och började söka meningen i lamaism och schamanism. Jag led också av en obotlig inflammation i hjärnan och sökte hjälp överallt. Läste Bibeln hela natten 1990 fick jag ett Nya testamente i min hand från en ortodox kyrka. Jag läste men förstod ingenting. Ett par år senare tillbringade jag en tid på sjukhus och då började jag på allvar fundera över om det möjligen kunde finnas en Gud. Då korsade en kristen kvinna, en protestant, min väg och jag kunde ställa mina frågor. Hon blev chockad eftersom hon hört talas om mig som en hårdhudad ateist. Men bara efter 40 minuters samtal och bön var jag övertygad: Gud finns! Jag bad honom om förlåtelse för mina synder. Jag fick en bibel och läste hela natten. Min make blev helt ställd och påpekade att jag som var så intellektuell inte skulle hålla på med sånt där. Glad och ledsen Jag läste hela Bibeln. En del i Gamla testamentet var otäckt men psalmerna var underbara. Och så plötsligt begrep jag Nya testamentet. Jag blev så glad. Guds kärlek genom Jesus. Samtidigt blev jag så ledsen att ingen berättat om detta förut. Men nu hade jag äntligen funnit meningen med livet även om jag hade hunnit bli 48 år. Hela familjen kom till tro Mina närmaste såg en förvandling. Min inflammation i hjärnan lättade. Vår sonhustru, en judinna från Ukraina, var den första att öppna sig för Jesus Två år senare blev sonen också omvänd och de bor nu i Israel. Samma år blev dottern, som nu bor i Ulan-Ude, kristen. Sist döptes även min make Att jag nu på Ljus i Östers missionsskola har fått lära mig mer om det kristna livet och om mission är helt underbart, avslutar Lena.