Barnfattigdomen. i Sverige. Sammanfattning 2012:2. Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

Transkript

1 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 1

2 2012 Rädda Barnen ISBN: Författare: Helene Thornblad Projektgrupp: Mary Douglas, Karin Fyrk, Sofia Hildebrand, Ulrika Persson, Helena Pharmanson, Sara Svensson Foto: Pernilla Norström (omslag, sid 10), Amanda Sandberg (sid 13) Form: Helena Ullstrand Design Tryck: Wallén & Co Grafiska AB, Dec 2012 Rädda Barnen Stockholm Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg Telefon: Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

3 Barnfattigdomen i Sverige sammanfattning 2012:2 Sammanfattning av Barns ekonomiska utsatthet Årsrapport 2012:2 av Tapio Salonen Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 3

4 4 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

5 Innehåll Förord 6 Sammanfattning 9 Rädda Barnens fattigdomsindex 12 Mer om måtten 13 Barnfattigdomen 2010 nationell nivå 14 Inkomstskillnaderna har ökat 15 Jämförelse med EU:s fattigdomsmått 16 Ekonomisk utsatthet och utländsk bakgrund 17 Ekonomisk utsatthet bland barn med ensamstående föräldrar 19 Kombinationen ekonomisk utsatthet och ensamstående förälder 21 Barnfattigdomen 2010 lokal nivå 22 Förändringar i län och kommun 22 Förändringar på stadsdelsnivå 26 Bilaga: Barnfattigdom i landets kommuner 2009 och Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 5

6 Förord Detta är Rädda Barnens tionde årsrapport om barnfattigdom i Sverige. Rapporten beskriver läget 2010, där vi ser en liten minskning av antal barn i ekonomisk utsatthet sedan året innan. År 2010 var barnfattigdomen 12,7 procent, eller barn. Skillnaderna är fortsatt stora beroende på var i landet man är född, mellan kommuner, och mellan storstädernas stadsdelar. Barn i ekonomiskt utsatta familjer är fortsatt överrepresenterade när det gäller risk för sämre hälsa, ökad risk att utsättas för våld samt sämre möjligheter att klara skolan med godkända resultat. Rädda Barnen ser i sina verksamheter i storstädernas mest ekonomiskt utsatta stadsdelar att skolor stänger, vårdinrättningar läggs ned och bankkontor flyttar, samtidigt som trångboddheten ökar och föräldrar har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det är en oroande situation som riskerar att påverka den grundläggande tilliten till det samhälle vi lever i. Sedan Rädda Barnens första årsrapport om barnfattigdom publicerades har mycket hänt i Sverige. Medvetenheten om att dessa barn existerar och hur deras liv gestaltar sig, är idag betydligt större. Allt fler kommuner har kunskap om och ambitionen att stötta de utsatta barnen och deras föräldrar. Vi hoppas att detta ger synliga resultat i form av bättre levnadsvillkor för barnen inom en snar framtid. Rädda Barnen kommer att följa dessa satsningar och sprida de exempel som visar sig välriktade. På nationell nivå ser vi en större politisk enighet när det gäller att både se och försöka göra något åt problemet. Riksdag och regering har beslutat om vissa åtgärder, exempelvis en höjning av bostadsbidraget för barnfamiljer, men Rädda Barnen saknar fortfarande det helhetsgrepp vi anser är nödvändigt. Vi vill se en tydlig målsättning att minska andelen barn i ekonomisk utsatthet, och en plan för att uppnå detta mål. 6 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

7 Barnfattigdomsrapporten är ett av Rädda Barnens verktyg för att belysa barns situation. Den starka kopplingen mellan familjens ekonomiska situation och barns utsatthet gör att barnfattigdom blir en ingång för att synliggöra brister i stödet till barn och deras familjer. Rapporten kan också tjäna som utgångspunkt för exempelvis kommuner som vill genomföra egna analyser om den ekonomiska utsatthetens bakomliggande orsaker Enligt barnkonventionen ska inget barn diskrimineras på grund av föräldrarnas sociala och ekonomiska status. Ändå kan vi fortsatt se hur likvärdigheten brister mellan och inom kommuner där vissa barn får avsevärt sämre förutsättningar att bryta sitt och familjens utanförskap. Agneta Åhlund Chef för Rädda Barnens Sverigeprogram Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 7

8 8 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

9 Sammanfattning Rädda Barnen har sedan 2002 genomfört studier som speglar förändringar i barns välfärd i Sverige. Den här skriften (årsrapport 2012:2) är en sammanfattning av den tionde rapporten i serien, författad av Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola, och redovisar utvecklingen till och med år Den ekonomiska kris som inleddes år 2008 har påverkat barns ekonomiska villkor i Sverige, även om förändringarna ännu inte varit dramatiska. Under drygt 10 år, från 1997 till 2007, skedde en generell välståndsökning i Sverige. Barnfattigdomen minskade under denna period, från 22,3 procent år 1997 till 10,9 procent år Därefter ökade barnfattigdomen till 13,0 procent år års statistik visar på en liten minskning av barnfattigdomen med 0,3 procentenheter till 12,7 procent under året. Det motsvarar barn som lever i barnfattigdom. Konjunkturläget har varit fortsatt osäkert sedan 2010 och när detta skrivs har en ny våg av varsel gått över Sverige. Det går därför inte att dra några slutsatser om vad den nuvarande krisen kommer att innebära för barns ekonomiska välstånd i Sverige. Det ökade välståndet under åren kom inte alla barnfamiljer till del. Stora strukturförändringar skedde under 1990-talets kris. Sverige hade fram till dess en relativt jämn inkomstfördelning, men under och efter krisen etablerades ett nytt mönster med vidgade ekonomiska skillnader mellan de fattigaste och de rikaste hushållen. I synnerhet är det barn i familjer med utländsk bakgrund som halkat efter och inte fått del av det ökade välståndet. De ekonomiska skillnaderna har fortsatt att vidgas under hela 2000-talet och under de senare åren ser vi att barnfattigdomen ökar mer bland barn till ensamstående föräldrar än i andra grupper. Här finns ett strukturellt problem och en utmaning för den ekonomiska fördelnings- och familjepolitiken. Stockholm, Göteborg och Malmö har haft en särställning med mycket stora ekonomiska skillnader inom städerna och med en barnfattigdom på över 50 procent i de fattigaste stadsdelarna. De senaste åren har den utvecklingen varit mer gynnsam i framförallt Stockholm, som inte längre hör till de 30 kommuner som har högst barnfattigdom. Barnfattigdomen har minskat tydligt även i kranskommuner som tidigare haft hög barnfattigdom, exempelvis Botkyrka. Malmö är den stad i Sverige som har högst barnfattigdom 32,7 procent under I den här rapporten används begrepp som ekonomisk utsatthet, knappa ekonomiska omständigheter, ekonomisk fattigdom etc. som synonymer till barnfattigdom. Här Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 9

10 följer huvudresultaten i årets rapport: Minskningen av barnfattigdomen mellan år 2009 och 2010 har skett bland barn till sammanboende föräldrar. Motsatt trend gäller för barn till ensamstående föräldrar, där barnfattigdomen istället har ökat, med 0,3 procentenheter, under samma period. Sedan år 2007 har barnfattigdomen ökat med 4,7 procentenheter bland de barn som bor med en av sina föräldrar. I denna grupp var barnfattigdomen mer än tre gånger så hög (28,5 procent) som bland barn till sammanboende föräldrar (8,6 procent) år Det finns stora skillnader i ekonomiska uppväxtvillkor mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund. Nästan vart tredje barn med utländsk bakgrund (31,2 procent) lever i ekonomisk fattigdom, jämfört med 6,0 procent av barn till föräldrar som är födda i Sverige. Barnfattigdomen är alltså mer än fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund. Bland barn med utländsk bakgrund har andelen i ekonomisk utsatthet minskat med 0,7 procentenheter mellan 2009 och Antalet barn med utländsk bakgrund som lever under knappa ekonomiska omständigheter har dock blivit något fler (cirka barn). Att andelen minskar samtidigt som antalet ökar hänger samman med att det totala antalet barn med utländsk bakgrund har ökat mellan 2009 och Att ha utländsk bakgrund och att ha en ensamstående förälder är faktorer som var för sig ökar risken för att leva under ekonomiskt knappa förhållanden. Tillsammans förstärker faktorerna varandra och ett mycket tydligt mönster av ojämlika ekonomiska villkor framträder. Mer än hälften av alla barn (54,1 procent) till ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund levde i ekonomisk fattigdom 2010, men endast 2,4 procent av alla barn som bodde med båda sina svenskfödda föräldrar. Barnfattigdomen varierar starkt mellan Sveriges kommuner, från 4 procent (Täby) till 32,7 procent (Malmö). Mellan storstädernas stadsdelar är variationen än större. I Göteborg är andelen barn som lever i ekonomisk fattigdom lägst i Torslanda (1,7 procent) och högst i Bergsjön (58,3 procent). Motsvarande ekonomiska klyftor inom städerna finns även i Malmö och Stockholm. 10 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

11 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 11

12 Rädda Barnens fattigdomsindex Rädda Barnens fattigdomsindex är sammansatt av två delmått, låg inkomststandard 1 och försörjningsstöd. Indexet bygger på ett så kallat absolut 2 fattigdomsmått, vilket innebär att inkomster under en viss miniminivå räknas som fattigdom. Inkomststandarden 1,0 innebär att inkomsterna precis räcker till en miniminivå av nödvändiga levnadsomkostnader. För år 2010 innebar detta kronor/månad i disponibel inkomst (efter skatt och ev. bidrag) för ett hushåll med en vuxen och ett barn och kronor/månad för en familj med två vuxna och två barn. Familjer med lägre inkomststandard än 1,0 har mindre pengar att röra sig med än de normerade nivåerna för baskonsumtion och boende. Det finns familjer i Sverige som har en inkomststandard som väsentligt understiger 1,0. Som exempel kan nämnas att år 2010 hade 3,9 procent av alla barnfamiljer i Sverige en inkomststandard som understeg 0,75. Försörjningsstöd (tidigare socialbidrag) består av två delar; en så kallad riksnorm och en ersättning för boendekostnader och andra skäliga utgifter som hushållsel, läkarvård, arbetsresor och fackföreningsavgift, förutsatt att dessa utgifter godkänns av socialtjänsten. En familj med en vuxen och ett barn kunde enligt riksnormen få kronor per månad år Med en boendekostnad på kronor motsvarar detta kronor/månad, till detta kommer eventuellt andra godkända avgifter. För en familj med två vuxna och två barn är riksnormen kronor/månad, vilket med en boendekostnad på kronor blir totalt kronor/månad, plus eventuella övriga godkända kostnader 3. Begreppen inkomststandard och försörjningsstöd är var för sig hållbara definitioner av fattigdom. Men begreppen har låg samstämmighet, det vill säga de fångar in delvis olika grupper. Därför har Rädda Barnen valt att kombinera dessa två fattigdomsmått. Det finns flera skäl till den låga samstämmigheten mellan de två definitionerna av fattigdom. Ett är tidsaspekten; en familj kan vara berättigad till försörjningsstöd under en del av året, men ha bättre inkomster andra delar av året och därmed nå över 1,0 i inkomststandard. Andra familjer med små inkomster avstår av olika skäl från att söka försörjningsstöd, eller beviljas inte stödet för att de exempelvis inte vill sälja sin bil eller flytta till en annan bostad. På en ort med höga bostadskostnader kvalificerar sig fler familjer med låg inkomst för försörjningsstöd, det motsatta gäller om bostadskostnaderna är låga. Med barnfattigdom enligt Rädda Barnens index avses barn i familjer som har låg inkomststandard och/eller försörjningsstöd. Mer information om Rädda Barnens fattigdomsindex finns i Tapio Salonens huvudrapport Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

13 Mer om måtten I det statistiska underlaget för denna studie ingår alla barnhushåll som är folkbokförda i Sverige. Asylsökande och papperslösa omfattas alltså inte och barn i skuldsatta familjer med löneutmätning går heller inte att identifiera i underlaget. Barn i dessa familjer ingår alltså inte i barnfattigdomsstatistiken, trots att det är känt att många av dem lever under ekonomiska förhållanden som motsvarar eller understiger nivåerna i Rädda Barnens definition. Längre fram i rapporten finns ett avsnitt om barnfattigdomen bland barn i olika familjetyper. Det bör noteras att heltäckande statistik om barns verkliga familjeförhållanden saknas, sedan Folk- och bostadsräkningen senast gjordes år Jämförelser mellan olika studier indikerar att antalet barn med ensamstående föräldrar överskattas med cirka tio procent. Det är framförallt barn till ensamstående föräldrar som flyttar ihop med en ny partner, utan att paret har gemensamma barn, som blir felaktigt registrerade som barn till ensamstående. Det finns också en viss osäkerhet i statistiken som rör inkomstförhållanden i ett fåtal gränskommuner som har omfattande arbetspendling till Norge, Finland och Danmark. Andelen familjer med låg inkomststandard kan vara överskattad i dessa kommuner, eftersom inkomst från annat land inte registreras i den svenska statistiken. 1 Inkomststandarden beräknas med följande formel: Inkomststandard = Disponibel inkomst per konsumtionsenhet Norm för baskonsumtion + boendenorm Den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet beräknas genom att den samlade familjeinkomsten (efter skatt) relateras till hushållets storlek och sammansättning. Den disponibla inkomsten räknas då om med hjälp av en ekvivalensskala där första vuxen i familjen har värdet 1,0 och andra vuxen får värdet 0,66. Barn 0-3 år har värdet 0,48, 4-10 år värdet 0,57, barn värdet 0,66 och övriga i hushållet, 18 år och äldre har värdet 0,83. Exempel: En familj med en vuxen och ett åttaårigt barn får värdet 1,0 + 0,57 = 1,57. Om familjen har en disponibel årsinkomst på kr blir inkomsten per konsumtionsenhet ,57 = kr per år. Normen för baskonsumtion bygger på två huvudposter, dels en omkostnadsdel bestående av tidigare rekommenderade utgiftsnivåer vid försörjningsstödsprövning, (1986 års normer), dels en norm för boendekostnad. 2 Eftersom gränsvärden för både låg inkomststandard och försörjningsstöd förändras årligen i relation till prisutveckling m.m. är de faktiska miniminivåerna inte absoluta i ordets egentliga mening. 3 Riksnormen för barn varierar beroende på barnets ålder. I exemplen ovan är barnet i den första familjen åtta år och barnen i den andra familjen är 7 respektive 16 år. 4 Salonen T. Barns ekonomiska utsatthet Årsrapport 2012:2, Rädda Barnen Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 13

14 Barnfattigdomen 2010 nationell nivå Barnfattigdomen år 2010 uppgick till 12,7 procent av alla barn i Sverige, vilket motsvarar barn. Det är en minskning med 0,3 procentenheter jämfört med Något fler barn levde i familjer med låg inkomststandard (7,9 procent av alla barn i Sverige) än i familjer med försörjningsstöd (7,3 procent). Överlappningen, det vill säga barn i familjer med både låg inkomststandard och försörjningsstöd, var 2,5 procent under ÖverLaPPning 2,5% LÅg inkomst- Standard 7,9% försörjnings- StÖd (SoCiaLBidrag) 7,3% Barnfattigdomen beräknas alltså som de barn som antingen levde i familjer med låg inkomststandard eller med försörjningsstöd (7,9 % + 7,3 % - 2,5 %). Överlappningen på 2,5 procentenheter dras ifrån för att dessa barn inte ska räknas in två gånger. Jämfört med 2009 har andelen familjer med låg inkomststandard minskat med 0,7 procentenheter. Andelen med försörjningsstöd ökade något, med 0,1 procentenheter. Stora förändringar i barnfamiljernas ekonomi har skett de senaste 20 åren. Den mest dramatiska omvälvningen skedde under krisen i mitten av 1990-talet, som ledde till att barnfattigdomen ökade kraftigt. År 1997 uppgick barnfattigdomen till 22,3 procent av alla barn i Sverige, den högsta nivån sedan mätningarnas startår Mellan 1997 och 2007 förbättrades ekonomin för de flesta barnfamiljer och barnfattigdomen sjönk gradvis till 10,9 procentenheter år Därefter har andelen barn som lever i ekonomisk utsatthet ökat och uppgick till 13,0 procent år Under år 2010 minskade alltså barnfattigdomen något, med 0,3 procentenheter. 14 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

15 Diagram 1. Andel barn 0 17 år i ekonomiskt utsatta hushåll 1991, 1997 och i Sverige, i procent Inkomstskillnaderna har ökat Sedan 1990-talets början har inkomstskillnaderna ökat kraftigt mellan de rikaste och de fattigaste barnfamiljerna. Barnfamiljer i de högre inkomstskikten har haft en stark inkomstutveckling efter krisen i mitten av 1990-talet men utvecklingen har varit betydligt svagare för familjer med lägre inkomster. År 2010 hade den rikaste tiondelen (den så kallade 90:e percentilen) av barnfamiljerna en inkomststandard på 3,53 och uppåt, vilket kan jämföras med 2,48 år Det innebär att inkomsterna för vart och ett av dessa hushåll skulle räcka till de nödvändigaste utgifterna för minst 3,53 familjer av samma storlek och sammansättning. 3,53 är ett gränsvärde, vilket innebär att de minst rika i den rikaste tiondelen av barnfamiljerna hade denna inkomststandard. Även medianfamiljen med barn har förbättrat sin inkomst under perioden, från inkomststandarden 1,72 år 1991 till 2,21 år Det innebär att medianfamiljen har drygt dubbelt så mycket pengar att röra sig med som lägsta godtagbara levnadsstandard. Däremot har mycket lite förändrats för den fattigaste tiondelen (10:e percentilen) av barnfamiljerna. År 1991 hade denna grupp inkomststandarden 1,12 eller mindre att röra sig med och år 2010 var motsvarande värde 1,10. Det innebär att inkomsterna för dem som hade det bäst ställt i gruppen räckte ganska precis till det allra nödvändigaste. Gränsvärdet 1,10 innebär att de minst fattiga i den fattigaste tiondelen hade inkomststandarden 1,10. Diagram 2 illustrerar den ökade inkomstspridningen mellan familjer med högst respektive lägst inkomststandard, jämfört med medianinkomsten. Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 15

16 Diagram 2. Jämförelse mellan olika inkomststandardnivåer för barnfamiljer åren P90 Median P I det här avsnittet har barnfamiljer i olika inkomstskikt jämförts med varandra. Det går inte att utläsa hur många barn som finns i familjerna i de olika inkomstskikten. Jämförelse med EU:s fattigdomsmått Rädda Barnens fattigdomsindex mäter hur många barn och familjer som hamnar under en absolut fattigdomsgräns, utan hänsyn till inkomstspridningen. EU:s fattigdomsdefinition är däremot ett mått på relativ fattigdom, hur stor andel av hushållen som har lägre inkomst än 60 procent av medianinkomsten i landet, och fångar därför in inkomstskillnader talets Sverige har karaktäriserats av en välståndsökning för många svenska barnfamiljer. Men samtidigt har inkomstskillnaderna vuxit. Standardökningen har inte kommit alla barnfamiljer till del. Diagram 3 visar hur barnfattigdomen i Sverige har utvecklats enligt EU:s fattigdomsdefinition. I början av 1990-talet var inkomstskillnaderna förhållandevis små i Sverige och därmed uppmättes en låg relativ barnfattigdom. År 1997 var den relativa barnfattigdomen i Sverige drygt 7 procent enligt EU:s fattigdomsmått medan den absoluta fattigdomen enligt Rädda Barnens index var 22,3 procent. Inkomstskillnaderna har ökat så mycket i Sverige de senaste årtiondena att värdena för absolut och relativ fattigdom närmat sig varandra. År 2010 levde 13,1 procent av alla barn i Sverige i familjer med inkomster under 60 procent av medianinkomsten, vilket 16 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

17 kan jämföras med Rädda Barnens fattigdomsindex som visar en barnfattigdom på 12,7 procent. Därmed överstiger den relativa barnfattigdomen (enligt EU:s fattigdomsindex) den absoluta barnfattigdomen för första gången sedan mätningarnas startår Som diagram 3 visar har den relativa barnfattigdomen framförallt ökat bland barn till ensamstående föräldrar. Diagram 3. Andel hushåll under 60 procent av disponibel inkomst och efter hushållstyp PROCENT Ensamstående med barn Samtliga hushåll Sammanboende med barn Ekonomisk utsatthet och utländsk bakgrund Omkring en fjärdedel av alla barn i Sverige har någon form av utländsk bakgrund, vilket definieras som att de själva och/eller minst en av föräldrarna är födda utomlands. De flesta av dessa barn är födda i Sverige. Det finns stora skillnader inom gruppen barn med utländsk bakgrund. En del barn är nyanlända till Sverige från krigshärjade länder, andra är födda i Sverige och har föräldrar som levt i Sverige i årtionden. Inget talar för att skillnader i barnfamiljers ekonomi beror på var barnen eller föräldrarna är födda. De ekonomiska villkoren avgörs av svårigheter att komma in på arbetsmarknaden och bristande förankring i de offentliga trygghetssystemen vid exempelvis föräldraledighet, sjukdom och arbetslöshet. Statistiken visar att den ekonomiska situationen förbättras över tid när familjer etablerar sig i Sverige. Bland barn till nyanlända med maximalt två år i Sverige är barnfattigdomen 69,4 procent. Efter 6-9 års vistelsetid i Sverige har barnfattigdomen sjunkit till 35,3 procentenheter i denna grupp och efter 10 år och längre till 20,4 procentenheter. 5 Definierat som hushåll med en disponibel inkomst per konsumtionsenhet som är mindre än 60 procent av medianvärdet för samtliga hushåll. Beräkningar utifrån samtliga hushåll med en person 20 år eller äldre. Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 17

18 Diagram 4 visar hur barnfattigdomen förändrats under 2000-talet för barn med svensk respektive utländsk bakgrund. År 2010 levde 6,0 procent av alla barn med svensk bakgrund i en familj som antingen hade låg inkomststandard eller försörjningsstöd. Detta kan jämföras med nästan vart tredje barn med utländsk bakgrund (31,2 procent). Barnfattigdomen är alltså mer än fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund. Diagram 4. Andel barn 0 17 år som lever i ekonomisk utsatthet efter svensk respektive utländsk bakgrund PROCENT Svenska föräldrar Utländska föräldrar Jämfört med 2009 har barnfattigdomen minskat något, både bland barn till svenskfödda föräldrar (från 6,3 till 6,0 procent) och bland barn med utländsk bakgrund (från 31,9 till 31,2 procent). I absoluta tal har antalet barn med utländsk bakgrund som lever i familjer med låg inkomststandard eller försörjningsstöd dock blivit något fler, cirka år 2010 mot år Att andelen minskar samtidigt som antalet ökar kan se ut som en paradox, men förklaras av att det totala antalet barn med utländsk bakgrund har ökat samtidigt som det totala antalet barn med svensk bakgrund har minskat mellan 2009 och De ekonomiska skillnaderna mellan barnfamiljer med svensk respektive utländsk bakgrund har ökat kraftigt sedan mätningarnas startår Särskilt markant var förändringen mellan år 1997 och 2000, vilket visas i tabell 1. Skillnaderna fortsatte att öka fram till år 2008, då barnfattigdomen var 5,5 gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund. Därefter har trenden skiftat, med minskade skillnader år 2009 följt av en ökning år Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

19 Tabell 1. Andel barn 0 17 år i familjer med ekonomisk utsatthet efter föräldrars bakgrund 1991, 1997, År Barn med svensk Barn med utländsk Differens BAKgRUND BAKgRUND UTL./sv. barn I tusen % I tusen % , ,4 2, , ,7 2, , ,7 3, , ,0 4, , ,4 4, , ,4 4, , ,6 4, , ,0 4, , ,2 4, , ,5 5, , ,5 5, , ,9 5, , ,2 5,20 Mellan år 2009 och 2010 minskade det totala antalet barn i Sverige i åldern 0-17 år marginellt, från barn år 2009 till år Antalet barn med svensk bakgrund minskade med medan antalet barn med utländsk bakgrund ökade med Ekonomisk utsatthet bland barn till ensamstående föräldrar Omkring vart femte barn i Sverige lever med en ensamstående förälder. Under 1990-talet ökade denna andel allt mer för att som högst nå 22 procent kring år Därefter har andelen minskat något. År 2010 var andelen 20 procent. Barnfattigdomen bland barn till ensamstående föräldrar har ökat något under 2010, från 28,2 till 28,5 procentenheter. I gruppen barn till sammanboende föräldrar var andelen 8,6 procent (en minskning med 0,4 procentenheter). Medan barnfattigdomen minskat generellt i Sverige mellan 2009 och 2010 går alltså utvecklingen för gruppen barn till ensamstående åt motsatt håll. Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 19

20 Den långsiktiga utvecklingen, som visas i tabell 2 och diagram 5, har inneburit att barnfattigdomen bland barn till ensamstående föräldrar minskat fram till år 2007 då den låg på 23,8 procent. Därefter har en ökning skett varje år till 28,5 procent år Åren har alltså barnfattigdomen ökat med 4,7 procentenheter bland barn till ensamstående föräldrar. Motsvarande ökning för barn till sammanboende föräldrar under samma period är 1,1 procentenheter. Tabell 2. Barn i ekonomiskt utsatta hushåll, utifrån ensamstående resp. samboende föräldrar 1991, Antal och procent , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,7 Differens Ensamstående Samboende Totalt föräldrar föräldrar År n % n % n % 2010/ , , ,1 2010/ , , ,8 Diagram 5. Andel barn i ekonomiskt utsatta hushåll 1991, utifrån ensamstående respektive samboende föräldrar. I procent Ensamstående förälder Sammanboende förälder Samtliga Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

21 Kombinationen utländsk bakgrund och ensamstående förälder Att ha utländsk bakgrund och att ha en ensamstående förälder är faktorer som var för sig ökar risken för att leva under ekonomiskt knappa förhållanden. Tillsammans förstärker de båda faktorerna varandra och ett markant mönster av ojämlika ekonomiska villkor framträder. Mer än hälften 54,1 procent av alla barn med utländsk bakgrund och en ensamstående förälder lever i ekonomisk fattigdom. Detta kan jämföras med 2,4 procent av barn till sammanboende föräldrar med svensk bakgrund. Det finns tydliga skillnader även inom gruppen barn till sammanboende föräldrar med utländsk bakgrund. Bland barn i familjer där båda föräldrarna är födda i utlandet är barnfattigdomen 37,8 procent, och 8,6 procent bland barn till sammanboende par där den ena föräldern har utländsk bakgrund. Det mönster som tidigare noterats, att redan utsatta grupper påverkats mer av krisen de senaste åren, är tydligt även här. Under det senast undersökta året (2010) ökade barnfattigdomen med 0,8 procentenheter bland barn till ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund, medan den minskade med 0,4 procentenheter bland barn till sammanboende föräldrar med svensk bakgrund. Diagram 6. Andel barn i ekonomiskt utsatta hushåll efter föräldrars bakgrund och familjemönster Sammanboende föräldrar, svenskfödda Ensamstående förälder, svenskfödd Sammanboende förälder, en svensk- och en utrikesfödd Sammanboende föräldrar, utrikesfödda Ensamstående förälder, utrikesfödd Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 21

22 Barnfattigdomen 2010 lokal nivå Förändringar i län och kommuner Barnfattigdomen varierar starkt, både mellan och inom Sveriges län och kommuner. I de kommunbilagor som hör till huvudrapporten 6 kan utvecklingen i varje län och kommun följas mer i detalj. Där finns exempelvis statistik som visar hur många barn i varje kommun som lever med låg inkomststandard respektive med försörjningsstöd, samt fördelningen mellan barn med svensk och utländsk bakgrund och mellan olika familjetyper. Lägst barnfattigdom på länsnivå uppmättes under 2010 i Halland (7,4 procentenheter) och högst i Skåne (17,3 procentenheter). Varje enskild kommun påverkas av flera olika faktorer som kan leda till ökad eller minskad barnfattigdom, till exempel in- och utflyttning eller förändringar av den lokala arbetsmarknaden. Därför kan utvecklingen av barnfattigdomen i en enskild kommun skilja sig från landet i stort och svänga kraftigt från ett år till ett annat. Särskilt påtagliga kan förändringarna vara i små kommuner där exempelvis flyttmönster och nedläggning eller etablering av företag får större genomslag än i större kommuner. Det totala antalet barn i Sverige har minskat något sedan år 2000, då det fanns barn under 18 år i Sverige. År 2010 var antalet barn Under samma period har antalet barn i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö ökat, från till barn. Det speglar den utflyttning som skett från gles- och landsbygdsområden i Sverige, samtidigt som en stor del av inflyttningen från utlandet koncentrerats till storstadsområdena. Under 2010 har barnfattigdomen minskat i 173 av landets 290 kommuner och ökat i 117 kommuner. Tabell 2 visar de tio kommuner där barnfattigdomen ökat respektive minskat mest under Salonen T. Barns ekonomiska utsatthet Årsrapport 2012:2, Rädda Barnen 22 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

23 Tabell 3. Kommuner med de största förändringarna av andel barn i ekonomiskt utsatta hushåll mellan 2009 och Kommuner med störst ökning Kommuner med störst minskning Vilhelmina 3,24 Berg 2,88 Sorsele 2,65 Nordanstig 2,50 Bengtsfors 2,38 Filipstad 2,37 Mellerud 2,23 Skinnskatteberg 2,19 Örkelljunga 2,13 Ydre 2,04 Älvdalen -4,62 Aneby -3,88 Lekeberg -3,45 Borgholm -3,18 Grästorp -2,88 Torsby -2,63 Ödeshög -2,58 Mullsjö -2,57 Hjo -2,51 Åmål -2,42 Listan över kommuner med högst respektive lägst barnfattigdom (tabell 4) visar att Malmö och Landskrona liksom tidigare är de två kommuner där barnfattigdomen är störst. Mellan år 2009 och 2010 har dock barnfattigdomen i Malmö minskat något mer än riksgenomsnittet, från 33,5 till 32,7 procent. Stockholm, som tidigare hört till de 20 kommunerna med högst barnfattigdom, har haft en gynnsam ekonomisk utveckling och ligger i år på plats 227 i tabellen (nivån på barnfattigdomen var 14,4 procent år 2010). Även i kranskommunen Botkyrka, som tidigare haft hög barnfattigdom, uppvisar en successiv minskning under 00-talet, från 29,6 till 17,2 procentenheter mellan 2000 och Enbart under 2010 minskade barnfattigdomen i Botkyrka med 1,6 procentenheter. De flesta av de 20 kommuner som har lägst barnfattigdom är välmående kranskommuner i storstadsregionerna. I tabellens topp finns Täby, Lomma och Danderyd. I dessa tre kommuner har barnfattigdomen förändrats marginellt (-0,3-+0,3 procentenheter). Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 23

24 Tabell 4. Andel barn i ekonomiskt utsatta hushåll 2009 och kommuner med lägst respektive högst ranking år Ranking Procent Ranking Procent Förändring Kommun i proc.enh. i ranking Täby 1 4,0 1 3,8 0,2 0 Lomma 2 4,4 4 4,6-0,3 +2 Danderyd 3 4,4 2 4,1 0,3-1 Vaxholm 4 4,6 11 5,6-1,0 +7 Kungsbacka 5 4,6 3 4,5 0,1-2 Hammarö 6 4,7 7 4,9-0,2 +1 Öckerö 7 5,0 9 5,5-0,5 +2 Knivsta 8 5,0 5 4,7 0,3-3 Vallentuna 9 5,1 8 5,4-0,4-1 Härryda 10 5,2 6 4,9 0,4-4 Ekerö 11 5,3 10 5,5-0,2-1 Habo 12 5,4 18 6,3-0,9 +6 Lerum 13 5,5 13 6,0-0,6 0 Lekeberg 14 5,6 68 9,0-3,5 +54 Mullsjö 15 5,7 46 8,2-2,6 +31 Kävlinge 16 5,8 12 5,9-0,2-4 Mörbylånga 17 5,8 16 6,2-0,4-1 Bollebygd 18 6,0 17 6,2-0,3-1 Mölndal 19 6,0 21 6,5-0,4 +2 Lidköping 20 6,1 26 6,9-0,9 +6 Köping , ,4-0,2 +3 Burlöv , ,2-1,6 +10 Helsingborg , ,4 0,3 0 Mellerud , ,5 2,2-21 Filipstad , ,4 2,4-24 Nordanstig , ,5 2,5-22 Högsby , ,6 2,0-9 Katrineholm , ,1 0, Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

25 Storfors , ,7 0,3 +2 Borlänge , ,3-0,1 +3 Hällefors , ,6 1,9-6 Flen , ,7-0,1 +2 Perstorp , ,5 1,1-4 Sorsele , ,2 2,7-12 Eskilstuna , ,5 0,0 0 Årjäng , ,3 0,3 0 Eda , ,2-0,2 0 Södertälje , ,4 0,3 0 Landskrona , ,6 0,1 0 Malmö , ,5-0,8 0 Göteborg återfinns i år på plats 270 och har därmed med minsta möjliga marginal lämnat listan över de 20 kommuner i Sverige som har högst barnfattigdom. Där minskade barnfattigdomen med 0,5 procentenheter mellan 2009 och 2010, från 18,7 till 18,2 procent. I ett längre tidsperspektiv, från 1991 till 2010, har barnfattigdomen ökat i Malmö, från 25 till 32,7 procent, medan den ekonomiska utsattheten i Göteborg minskat något under samma period, från 20 till 18,2 procent. I Stockholm minskade barnfattigdomen från 21 till 14,4 procent under perioden. Diagram 7. Utvecklingen av barnfattigdom i landets tre storstäder jämfört med riket år 1991,1997, Index 100 = riket respektive år Malmö Göteborg Stockholm Hela landet Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 25

26 Förändringar på stadsdelsnivå 7 I Sveriges storstäder finns både landets allra fattigaste och allra mest ekonomiskt välmående områden. Skillnaderna inom storstäderna är betydligt större än skillnaderna mellan Sveriges kommuner. Barnfattigdomen i Rosengård i Malmö var 62,3 procent år 2010, nästan fem gånger så hög som i riket. Trenden för är dock positiv, barnfattigdomen i Rosengård minskade med 2,0 procentenheter under året. Husie är den stadsdel i Malmö som har lägst barnfattigdom. Där var barnfattigdomen 11,4 procent år 2010, en minskning med 0,1 procentenheter jämfört med Torslanda i Göteborg är den stadsdel i Sverige som har lägst barnfattigdom, 1,7 procent år 2010, vilket kan jämföras med barnfattigdomen i stadsdelen Bergsjön, där barnfattigdomen var 58,3 procent år Till skillnad från i Rosengård har barnfattigdomen i Bergsjön inte minskat under , istället ökade den med 0,6 procentenheter. Under samma år minskade barnfattigdomen i Torslanda med 0,4 procentenheter. Skillnaden är stor även mellan Stockholms stadsdelar, där barnfattigdomen är lägst i Bromma (4,9 %) och högst i Rinkeby (54,4 %). I båda stadsdelarna minskade barnfattigdomen mellan 2009 och 2010, med 1,4 procentenheter (Rinkeby) respektive 0,7 procentenheter (Bromma). Diagram 8. Andelen barnfattigdom i sex stadsdelar i Stockholm, Malmö och Göteborg, år 2000, 2005, 2009 och Bromma Rinkeby Limhamn- Bunkeflo 8 Rosengård Bergsjö Torslanda 26 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

27 Barnfattigdomen har under åren minskat mest i de stadsdelar som i utgångsläget hade högst barnfattigdom. De stadsdelar där andelen fattiga barn minskat allra mest under perioden är Rinkeby (-14,6 procentenheter), Spånga-Tensta (-14,8 procentenheter) och Kista (-12,8 procentenheter) i Stockholm och Lärjedalen (-15,7 procentenheter), Biskopsgården (-10,9 procentenheter) och Bergsjön (-9,6 procentenheter) i Göteborg. De stadsdelar i Malmö där barnfattigdomen minskat mest mellan 2000 och 2010 är Rosengård (-15,0 procentenheter) och Södra innerstaden (-15,9 procentenheter). Under år 2010 ökade barnfattigdomen i 11 av storstädernas stadsdelar och minskade i 38. Mest minskade barnfattigdomen i Södra innerstaden i Malmö (-3,9 procentenheter), Lärjedalen i Göteborg (-2,3 procentenheter) samt Spånga-Tensta i Stockholm och Rosengård i Malmö (båda -2,0 procentenheter). Andelen barn med utländsk bakgrund i Stockholm, Göteborg och Malmö har ökat från 31,2 procent år 1991 till 44,3 procent år Samtidigt är spridningen stor mellan stadsdelarna, från Styrsö i Göteborg där endast 8 procent av barnen har utländsk bakgrund, till Rinkeby i Stockholm och Rosengård i Malmö, där det är 95 respektive 96 procent av alla barn. Det finns klara samband mellan det segregerade boendet i storstäderna och fördelningen av barnfattigdomen. Barnfamiljer med utländsk bakgrund bor i hög grad i utsatta miljonprogramsområden. Under det senaste årtiondet har barnfattigdomen minskat något snabbare bland barn med utländsk bakgrund jämfört med bland barn med svensk bakgrund. Skillnaderna är dock fortsatt mycket stora. 7 Stadsdelsindelningen i storstäderna är oförändrad i årsrapporterna för 1991 och framåt och är baserade på de stadsdelsindelningar som kommuner och SCB ursprungligen kommit överens om. Enskilda kommuner har senare förändrat sina stadsdelsindelningar t ex genom sammanslagningar, men vi har valt att behålla ursprungliga indelningar för att kunna göra jämförelser över tid. 8 För 2009 och 2010 är numera Husie den stadsdel som har lägst andel barn i ekonomiskt utsatta familjer. Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 27

28 Barnfattigdom i landets kommuner Totalt antal barn Barn i ekonomiskt utsatta hushåll Län/Kommun Antal % Antal % Stockholms län , ,9 Upplands-Väsby , ,3 Vallentuna , ,1 Österåker , ,3 Värmdö , ,3 Järfälla , ,4 Ekerö , ,3 Huddinge , ,4 Botkyrka , ,2 Salem , ,3 Haninge , ,7 Tyresö , ,0 Upplands-Bro , ,9 Nykvarn , ,1 Täby , ,0 Danderyd , ,4 Sollentuna , ,2 Stockholm , ,4 Södertälje , ,7 Nacka , ,0 Sundbyberg , ,0 Solna , ,5 Lidingö , ,9 Vaxholm , ,6 Norrtälje , ,2 Sigtuna , ,6 Nynäshamn , ,3 28 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

29 Totalt antal barn Barn i ekonomiskt utsatta hushåll Län/Kommun Antal % Antal % Uppsala län , ,3 Håbo , ,3 Älvkarleby , ,6 Knivsta , ,0 Heby , ,9 Tierp , ,0 Uppsala , ,9 Enköping , ,9 Östhammar , ,5 Södermanlands län , ,1 Vingåker , ,4 Gnesta , ,8 Nyköping , ,3 Oxelösund , ,3 Flen , ,6 Katrineholm , ,7 Eskilstuna , ,5 Strängnäs , ,3 Trosa , ,6 Östergötlands län , ,7 Ödeshög , ,3 Ydre , ,8 Kinda , ,0 Boxholm ,3 97 9,7 Åtvidaberg , ,9 Finspång , ,9 Valdemarsvik , ,1 Linköping , ,2 Norrköping , ,1 Söderköping , ,5 Motala , ,6 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 29

30 Totalt antal barn Barn i ekonomiskt utsatta hushåll Län/Kommun Antal % Antal % Östergötlands län forts. Vadstena , ,8 Mjölby , ,5 Jönköpings län , ,0 Aneby , ,2 Gnosjö , ,2 Mullsjö ,2 89 5,7 Habo , ,4 Gislaved , ,7 Vaggeryd , ,2 Jönköping , ,4 Nässjö , ,5 Värnamo , ,7 Sävsjö , ,6 Vetlanda , ,1 Eksjö , ,0 Tranås , ,9 Kronobergs län , ,6 Uppvidinge , ,2 Lessebo , ,4 Tingsryd , ,5 Alvesta , ,7 Älmhult , ,6 Markaryd , ,7 Växjö , ,0 Ljungby , ,6 Kalmar län , ,5 Högsby , ,6 Torsås , ,7 Mörbylånga , ,8 Hultsfred , ,3 30 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

31 Totalt antal barn Barn i ekonomiskt utsatta hushåll Län/Kommun Antal % Antal % Kalmar län forts. Mönsterås , ,6 Emmaboda , ,1 Kalmar , ,1 Nybro , ,9 Oskarshamn , ,3 Västervik , ,4 Vimmerby , ,5 Borgholm , ,1 Gotlands län , ,4 Gotland , ,4 Blekinge län , ,7 Olofström , ,5 Karlskrona , ,0 Ronneby , ,5 Karlshamn , ,7 Sölvesborg , ,0 Skåne län , ,3 Svalöv , ,3 Staffanstorp , ,4 Burlöv , ,7 Vellinge , ,8 Östra Göinge , ,4 Örkelljunga , ,4 Bjuv , ,3 Kävlinge , ,8 Lomma , ,4 Svedala , ,4 Skurup , ,5 Sjöbo , ,3 Hörby , ,2 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 31

32 Totalt antal barn Barn i ekonomiskt utsatta hushåll Län/Kommun Antal % Antal % Skåne län forts. Höör , ,1 Tomelilla , ,4 Bromölla , ,2 Osby , ,9 Perstorp , ,6 Klippan , ,6 Åstorp , ,7 Båstad , ,0 Malmö , ,7 Lund , ,7 Landskrona , ,7 Helsingborg , ,7 Höganäs , ,3 Eslöv , ,9 Ystad , ,6 Trelleborg , ,3 Kristianstad , ,2 Simrishamn , ,3 Ängelholm , ,5 Hässleholm , ,7 Hallands län , ,4 Hylte , ,0 Halmstad , ,5 Laholm , ,2 Falkenberg , ,2 Varberg , ,2 Kungsbacka , ,6 Västra Götalands län , ,3 Härryda , ,2 Partille , ,2 32 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

33 Totalt antal barn Barn i ekonomiskt utsatta hushåll Län/Kommun Antal % Antal % V. Götalands län forts. Öckerö , ,0 Stenungsund , ,7 Tjörn , ,5 Orust , ,3 Sotenäs , ,5 Munkedal , ,3 Tanum , ,7 Dals-Ed , ,1 Färgelanda , ,9 Ale , ,4 Lerum , ,5 Vårgårda , ,9 Bollebygd , ,0 Grästorp ,2 98 8,3 Essunga , ,6 Karlsborg ,3 97 8,4 Gullspång , ,4 Tranemo , ,6 Bengtsfors , ,9 Mellerud , ,8 Lilla Edet , ,7 Mark , ,2 Svenljunga , ,8 Herrljunga , ,7 Vara , ,4 Götene , ,9 Tibro , ,4 Töreboda , ,3 Göteborg , ,2 Mölndal , ,0 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 33

34 Totalt antal barn Barn i ekonomiskt utsatta hushåll Län/Kommun Antal % Antal % V. Götalands län forts. Kungälv , ,8 Lysekil , ,0 Uddevalla , ,0 Strömstad , ,0 Vänersborg , ,0 Trollhättan , ,0 Alingsås , ,4 Borås , ,9 Ulricehamn , ,9 Åmål , ,3 Mariestad , ,4 Lidköping , ,1 Skara , ,2 Skövde , ,3 Hjo , ,0 Tidaholm , ,0 Falköping , ,2 Värmlands län , ,3 Kil , ,0 Eda , ,0 Torsby , ,0 Storfors , ,0 Hammarö , ,7 Munkfors , ,4 Forshaga , ,5 Grums , ,4 Årjäng , ,5 Sunne , ,7 Karlstad , ,6 Kristinehamn , ,8 34 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

35 Totalt antal barn Barn i ekonomiskt utsatta hushåll Län/Kommun Antal % Antal % Värmlands län forts. Filipstad , ,8 Hagfors , ,3 Arvika , ,1 Säffle , ,6 Örebro län , ,0 Lekeberg ,0 86 5,6 Laxå ,9 93 9,7 Hallsberg , ,8 Degerfors , ,3 Hällefors , ,4 Ljusnarsberg , ,8 Örebro , ,9 Kumla , ,1 Askersund , ,9 Karlskoga , ,3 Nora , ,9 Lindesberg , ,9 Västmanlands län , ,2 Skinnskatteberg , ,8 Surahammar , ,7 Kungsör , ,2 Hallstahammar , ,9 Norberg , ,6 Västerås , ,9 Sala , ,4 Fagersta , ,4 Köping , ,3 Arboga , ,7 Dalarnas län , ,1 Vansbro , ,7 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 35

36 Totalt antal barn Barn i ekonomiskt utsatta hushåll Län/Kommun Antal % Antal % Dalarnas län forts. Malung , ,1 Gagnef , ,9 Leksand , ,1 Rättvik , ,5 Orsa , ,6 Älvdalen , ,3 Smedjebacken , ,6 Mora , ,0 Falun , ,6 Borlänge , ,2 Säter , ,3 Hedemora , ,3 Avesta , ,7 Ludvika , ,0 Gävleborgs län , ,4 Ockelbo , ,2 Hofors , ,1 Ovanåker , ,6 Nordanstig , ,0 Ljusdal , ,6 Gävle , ,0 Sandviken , ,0 Söderhamn , ,2 Bollnäs , ,5 Hudiksvall , ,5 Västernorrlands län , ,2 Ånge , ,3 Timrå , ,8 Härnösand , ,1 Sundsvall , ,6 36 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2

37 Totalt antal barn Barn i ekonomiskt utsatta hushåll Län/Kommun Antal % Antal % Västernorrlands län , ,2 Kramfors , ,8 Sollefteå , ,6 Örnsköldsvik , ,4 Jämtlands län , ,8 Ragunda , ,4 Bräcke , ,3 Krokom , ,8 Strömsund , ,4 Åre , ,4 Berg , ,7 Härjedalen , ,8 Östersund , ,0 Västerbottens län , ,2 Nordmaling , ,9 Bjurholm , ,7 Vindeln ,5 78 7,9 Robertsfors , ,3 Norsjö ,1 74 9,1 Malå , ,8 Storuman , ,9 Sorsele , ,8 Dorotea , ,8 Vännäs , ,9 Vilhelmina , ,6 Åsele , ,1 Umeå , ,0 Lycksele , ,3 Skellefteå , ,5 Norrbottens län , ,4 Arvidsjaur , ,9 Barnfattigdomen i Sverige Sammanfattning 2012:2 37