Läs Helenas efterlysning

Transkript

1 PÅ USÖ NR Läs Helenas efterlysning Hoppfullt på AVA Medarbetare ger toppbetyg 1

2 Kommunikation för öppenhet och dynamik I utvecklingsinriktade organisationer får information och kommunikation en allt viktigare roll för att skapa öppenhet och dynamik samt bidra till engagemang och utveckling. Detta kräver kontinuerligt informationsflöde på flera olika sätt. En personaltidnings roll är bland annat att skapa helhet i organisationens tankesätt och samtidigt inspirera till variation i de aktiviteter som driver och utvecklar arbetet framåt. I sin utformning ger personaltidningen möjlighet till fördjupning och analys och utgör därmed ett viktigt komplement till övriga kommunikationskanaler. Personaltidningen Oss Emellan på USÖ ska medverka till att skapa dialog, kunskap och engagemang. Oss Emellan ska även medverka till att skapa stolthet över att arbeta på USÖ och på ett lättillgängligt sätt spegla de människor som i det dagliga arbetet verkar för att nå målet om att vara ett kvalitetsledande universitetssjukhus. Jag hoppas att du som läsare ska ha glädje av det vi skriver om och finna tidningen intressant. Ulrika Julin Informationschef Höga betyg för medarbetarutbildning Medarbetarutbildningen är ett initiativ från Idégruppen för kompetens. Det togs efter att medarbetarenkäten visat att många läkarsekreterare upplevde att de inte fick någon uppmärksamhet. Därför har vi prioriterat dem. Men utbildningen är brett inriktad och målgruppen är i princip alla som jobbar på sjukhuset, säger Åsa Thor-Gustafsson. Hon arbetar som personalkonsult och ser utbildningen som ett sätt att bidra till att nå ett av de mål USÖ satt upp att vara en attraktiv arbetsplats för både ledare och medarbetare, Hittills har 250 medarbetare gått medarbetarutbildningen som omfattar två dagar. Ytterligare 400 ska gå den under hösten. Sedan kommer den att ligga kvar terminsvis och erbjudas även framöver. Utfallet har varit mycket positivt. Utvärderingar som gjorts efter höstens utbildning 2008 och vårens utbildning 2009 har givit betyg mellan 6,5 och 6,7 på en 7-gradig skala, där en 7:a står för Mycket bra. Medarbetarutbildningen kommer att erbjudas också framöver och ligga kvar kvartalsvis, säger Åsa Thor-Gustafsson. 2

3 Margareta Nilsson På en attraktiv arbetsplats är alla aktiva och delaktiga Margareta Nilsson tyckte att det lät intressant och anmälde sig. Helena Pettersson var lite tveksam. I sista stund bestämde hon sig trots allt för att vara med. Med facit i hand är båda helt eniga jättebra! Betyget får den två-dagars utbildning i medarbetarskap som Helena gick under hösten 2008 och Margareta i mars i år. Helena Pettersson När Helena gick kursen var det så gott som uteslutande den grupp man prioriterat alltså läkarsekreterare/medicinska sekreterare. Margareta däremot kom till en kurs där det också fanns barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor. Det var positivt och gjorde diskussionerna ännu intressantare, menar Margareta. Ett syfte med utbildningen är att skapa en ännu attraktivare arbetsplats. Här är Margareta och Helena överens om att kursdagarna är ett steg i rätt riktning. Tänkte du så En viktig förklaring är att utbildningen ger deltagarna en ökad insikt om hur viktigt det är att alla tar ansvar och att man själv är både aktiv och delaktig för att skapa en attraktiv arbetsplats. Ingen får avskärma sig. Alla har betydelse, säger Helena och Margareta flikar in hur väsentligt det är att man kommer med förbättringsförslag, bemöter varandra på ett bra sätt, ger feed-back och respekterar olikheter. Just hur olika man tolkar situationer lyfter duon fram som ett av många bra avsnitt i kursen. Här fick man läsa korta berättelser om olika händelser och personer på en arbetsplats. Och de efterföljande diskussionerna gjorde intryck och satte rejäla avtryck! Ja, man blir förvånad över hur påståenden och händelseförlopp kan uppfattas på helt olika sätt. Både Margareta och Helena ser det som en mycket viktig erfarenhet, som kan summeras i det tänkvärda: Jaså, tänkte du så Skilda bakgrunder, erfarenheter och referensramar gör att olikheter går i dagen. Så det gäller understryker duon att alltid ta sig tid att lyssna och försöka förstå. Vad tycker du och mig? En annan övning som var nyttig bestod i att deltagarna tre och tre fick prova på att vara chef, medarbetare och observatör. Margaretas summering av övningen är kort och koncis: Det är inte enkelt att vara ledare. Mellan de två kursdagarna fick deltagarna läxa. Dels skulle de intervjua en arbetskamrat, dels någon med en annan yrkesroll. Frågorna som sökte svar var Hur ser du på mig som arbetskamrat och Hur ser du på mig som medarbetare. Synen på mig som medarbetare lät Margareta sin dåvarande områdeschef ge. Vad hon fick höra? Margareta ler och konstaterar att det var omdömen som hon gillade. Samtidigt är hon och Helena medvetna om att det kan vara svårt att lyfta fram något riktigt negativt. Men intervjuerna gjorde att de tänkte till och funderade på hur man kan tackla kniviga situationer och göra det på ett respektfullt sätt. I kursen ingår även avsnitt om såväl medarbetarnas rättigheter som skyldigheter och avtalsfrågor. Också en bra information, tycker Margareta och Helena. 3

4 Våga fråga och hjälp fler att få en ljusare syn på livet! Varje år görs det cirka 500 hornhinnetransplantationer i Sverige. Mellan 70 och 80 av dem sker vid Ögonkliniken på USÖ. Här, som på övriga sjukhus som transplanterar hornhinnor, vill man gärna hjälpa ännu fler patienter. 500 en årsproduktion står nämligen på väntelistorna. Men bristen på hornhinnor sätter stopp. Många har mycket ont och är förtvivlade. De lider, väntar, ringer och ringer och hoppas på att det snart är deras tur. Alla vi som arbetar inom sjukvården kan hjälpa dem och har också ett speciellt ansvar för att göra det, säger Helena Sönne. Agera direkt! Helena är överläkare och en av cirka 15 hornhinnekirurger i landet. Det hon hoppas på, är naturligtvis att fler registrerar sig i Socialstyrelsens donationsregister och säjer ja till att donera organ. Men ännu närmare till hands ligger att alla på USÖ tar upp frågan om transplantation med de anhöriga. Och gör det snabbt! Orsaken är att EU 2008 införde nya bestämmelser om organtransplantation. Inom 24 timmar efter att donatorn avlidit, ska provtagning ske. Det här betyder att utredningen om en hornhinnedonation måste startas så gott som omedelbart och att beslutet om donation behöver tas inom 24 timmar. Naturligt att fråga Att snabbt ta upp frågan med anhöriga är måhända lättare sagt än gjort. Men Helena tycker att frågan inte alls är så laddad. Många anhöriga ser det som naturligt att den som varit nära den avlidne, också tar upp frågan om donation. Och det behöver inte vara en läkare. Det kan lika väl vara en sjuksköterska eller en undersköterska som för frågan på tal. Ansvaret måste vi helt enkelt ta, säger Helena Sönne. Unga och gamla De som skulle få hjälp om fler hornhinnor donerades, är tre ungefär lika stora grupper. Hos unga i yrkesaktiv ålder och som nu ofta går sjukskrivna handlar det om att åtgärda keratoconus. Här blir hornhinnan toppig och synen försämras. Får sjukdomen gå tillräckligt långt kan man inte göra något åt försämringen med hjälp av kontaktlinser eller glasögon, säger Helena Sönne. En annan grupp som ofta får mycket ont är äldre. De drabbas av en åldersförändring dystrofi som gör att hornhinnan blir grumlig och synens försämras. Den tredje gruppen är dem som utsatts t ex för slag eller kraftigt våld mot ögat. Oavsett grupp kan man konstatera att en transplantation minskar lidandet för patienterna och för det mesta är framgångsrik om ögat i övrigt är friskt. Donator och mottagare behöver inte heller ha samma vävnadstyp. Ändå är avstötning relativt sällsynt. Så vi på USÖ och anhöriga till avlidna har all anledning att föra en dialog om donation inte minst med tanke på vad det betyder för dem som väntar på en hornhinnetransplantation, säger Helena Sönne. Alla vi som arbetar inom sjukvården har ett speciellt ansvar för att ta upp frågan om transplantation med anhöriga, säger Helena Sönne som vill hjälpa fler som behöver en hornhinnetransplantation. 4

5 Fyll i och faxa så ska det fixa sig Också banker utanför den finansiella sektorn kan hamna i kärva lägen. Fråga Katarina Almqvist på USÖ! Hon är ögonsjuksköterska och ansvarig för hornhinnebanken. Här borde det finnas tre eller helst fyra gånger så många hornhinnor. Konstaterandet gör Katarina när hon öppnar det skåp där hornhinnorna förvaras i väntan på transplantation. Antalet är långt från de 20 som Katarina skulle önska sig. Med tanke på att lagerläget ser likadant ut på de fyra andra hornhinnebankerna i Sverige, gäller det i hög grad att mobilisera det egna sjukhuset för att fylla på förrådet. I stor utsträckning är det faktiskt en organisatorisk fråga. Det ska vara rutin ute på avdelningarna att samtala med anhöriga till den avlidne om donation, fylla i den blankett som finns och faxa den till oss. Naturlig ingång Rutinen fungerar inte som tänkt. En viktig förklaring är att många medarbetare tycker att det är svårt att ta upp frågan om donation, när man möter anhöriga som kan vara både ledsna och upprivna. Visst kan ämnet upplevas som känsligt, men det borde inte vara så, säger Katarina Almqvist. Det hon syftar på, är att låta samtalet med de anhöriga utgå från frågan om den avlidne själv talat om att donera eller om man tillsammans någon gång diskuterat frågan. Min och många andras erfarenhet är att ett sådant samtal sällan upplevs som laddat. Det händer faktiskt ofta att den avlidne uttryckt en vilja att donera, även om den inte registrerats i donationsregistret. Västerås ett föredöme Som ansvarig för hornhinnebanken har Katarina dagliga kontakter med patologen. Varje morgon hämtar hon hem uppgifter om vilka som avlidit under det senaste dygnet. Sedan kontrollerar hon om de finns i donationsregistret. Det efterföljande arbetet med att kontakta kliniker är en annan mycket viktig och tidskrävande uppgift. Också med Karlskoga och Lindesberg för Katarina regelbundna samtal. Här går hon vidare om det finns sådana som registrerat sig i donationsregistret. Katarina samarbetar även med lasaretten i Falun, Karlstad och Västerås. Här är Stefan Ström, donationsansvarig i Västerås, mycket aktiv. Han är ett föredöme, säger Katarina. Noggrann kontroll Förutom att jaga hornhinnor arbetar naturligtvis Katarina praktiskt med dem. Innan banken kan fyllas på, ser hon till att det sker en 5

6 Vi kommer gärna ut på avdelningarna och visar vårt bildspel, säger Katarina Almqvist som är ansvarig för hornhinnebanken en bank som hon mer än gärna vill ha fler insättningar i. Kort om hornhinnetransplantationer Hornhinnetransplantationer är en del av USÖ:s utbud av högspecialiserad vård. Övriga sjukhus som genomför transplantationer återfinns i Umeå, Uppsala, Stockholm (S:t Erik), Linköping, Göteborg (Sahlgrenska) och Lund. USÖ:s patienter kommer förutom från vårt eget län från Värmland, Dalarna, Hälsingland, Mälardalen och Jönköpings län. I Örebro använder man en lamellär transplantation. Den ger möjlighet att utnyttja såväl den övre som undre delen av en fullgod hornhinna. I och med det kan en hornhinna hjälpa två patienter till bättre syn. Transplantationen sker med hjälp av en keratom som kan liknas vid en osthyvel. Med dess hjälp skivar hornhinnekirurgen av 0,2 mm av den 0,5 mm tjocka hornhinnan på såväl patienten som på transplantatet. Efter det sys transplantatet fast på patientens hornhinna. Tekniken har USÖ använt sedan slutet av I jämförelse med traditionella metoder behöver patienten bara ha stygnen kvar i tre månader mot 18. Metoden minskar påtagligt att den nya hornhinnan ska stötas bort. smittscreening av donatorns blod med avseende på hiv, hepatit B och syfilis. Ger screeningen ett negativt besked ingen smitta funnen kan hornhinnorna transplanteras. Då tar uppgifter vid som att stansa ut och färga in hornhinnor. De infärgade hornhinnorna placeras i ett mikroskåp, som är försett med en polaroidkamera. Här fotas hornhinnorna och bilderna använder Katarina för att göra en kvalitetsbedömning. Innan hornhinnorna hamnar i förvaringsskåpet placeras de i ett medium, som har tillsatser av ett par sorters antibiotika. På plats i skåpet och i en noggrant reglerad temperatur kan de sparas i två månader, För att kontrollera att det inte finns bakterier eller svamp i mediet skickar Katarina regelbundet prover på mediet till Mikrobiologen för analys. Rakt på sak ger resultat! I Katarinas lilla kontorsutrymme upptar en banderoll dominerad av bokstäverna EEBA en stor del av en vägg. Det är hornhinnebankernas europeiska samarbetsorganisation. Via information och möten organisationen anordnat, vet Katarina att läget på bankfronten ser annorlunda ut i stora delar av Europa, jämfört med Sverige. Här finns det stora banker med god tillgång på bl a hornhinnor. De organiserar ofta verksamheten på ett annat sätt än vad vi gör. I Spanien tar man t ex upp frågan om donation i samband med att patienten skrivs in på sjukhuset. Är det något för Sverige att ta efter? Jag tror att vi kan lösa frågan om alla inom sjukvården ställer upp och bland annat för de samtal som behövs ute i vården för att öka antalet donatorer och donationer. För att hjälpa kliniker och avdelningar i sitt arbete med att öka antalet donationer ställer Ögonkliniken gärna upp och informerar. Vi har varit ute och också tagit fram ett bildspel. Effekten har dock varit liten, mycket liten, säger Katarina som dock kämpar vidare. Ett starkt motiv är att många patienter står på väntelistan och att en hornhinnetransplantation påtagligt kan öka deras livskvalitet. 6

7 Vi har haft diskussioner med Ögonkliniken och bl a tittat på hur andra sjukhus arbetar, säger Peder Ledin, donationsansvarig. Kan kuratorer ta kontakt? Det är inte bara hornhinnor som är en bristvara. I princip alla organ och vävnader som kan transplanteras, skulle sjukvården behöva mer av. Lösningen på problemet kan tyckas enkel. Om var och en tog ställning genom att t ex anmäla sig till donationsregistret eller klargjorde sin inställning för anhöriga, skulle mycket vara vunnet. Undersökningar visar att runt 80 % säger sig vara positiva till att donera. Men de som går från ord till handling är betydligt färre. Tar ansvar Vilket ansvar har sjukvården för att förbättra läget? Och tar man det? Det är en naturlig del av arbetet och vi tar vårt ansvar, säger Peder Ledin, donationsansvarig på USÖ. Om du tittar specifikt på hornhinnor, har du och sjuksköterskorna Lena Nilsson och Ingela Brorsson som också arbetar med donationsfrågor förslag/tankar om hur läget kan förbättras? Vi har haft diskussioner med Ögonkliniken och bl a tittat på hur andra sjukhus arbetar, säger Peder Ledin. Så kan glappet åtgärdas En lösning skulle kunna vara att engagera kuratorer i uppgiften att kontakta anhöriga till den avlidne. Det behöver inte vara en läkare eller en sjuksköterska som tar samtalet. Idag kan det givetvis inte bara för hornhinnor uppstå ett glapp i det som ska vara rutin. När personal som varit med om ett dödsfall på natten går hem och andra medarbetare tar vid på dagen, kan det kännas svårt för dem som inte funnits på plats att kontakta anhöriga. Ett ansträngt arbetsschema kan också göra att uppgiften om att samtala om donation läggs åt sidan. Upplever du att sjukvårdspersonal tycker att det är svårt att ta upp frågan om donation? Nej. Det är lättare att ställa frågan idag än tidigare. Skälen Peder pekar på är bl a att donationsfrågor hamnat mer i fokus och att det numera finns mer av utbildningar om samtalsmetoder kring donationer. 7

8 Helena Fadl, mödrahälsovårdsöverläkare Margareta Friberg, certifierad ultraljudsbarnmorska på Specialistmödravården. Ann-Kristin Rönnberg, biträdande överläkare och chef för Specialistmödravården Kerstin Nilsson, överläkare och gynekolog på Kvinnokliniken. Turbo i KUBik - Det har gått i turbofart. Att utveckla ett helt nytt koncept, förbättra informationen till föräldrarna, utbilda barnmorskor på USÖ och i primärvården. Certifiera ultraljudsbarnmorskor, tillsammans utveckla nya rutiner, jobba igenom etiska frågor och våra egna attityder. Helena Fadl, mödrahälsovårdsöverläkare, har haft ansvaret att införa KUB i Örebro läns landsting som blev allra först med att erbjuda metoden till samtliga gravida kvinnor. Det tog sammanlagt fyra månader, om vi räknar bort våra semestrar. Helena verkar själv överraskad att det gick så smidigt. Men vi hade ett bra underlag och politikerna var positiva. Vi fick pengar och visste ramarna. Vi hade ett gott samarbete inom Primärvården och med kvinnoklinikerna i länet. Vi jobbade alla mot samma mål. Alla såg det positiva. Eftersom jag samtidigt jobbade på Kvinnokliniken USÖ och gentemot primärvården kunde jag se verksamheterna från bägge håll och kunde se helheten. Men framförallt var det SBU-rapporten ett evidensbaserat kunskapsunderlag som innehöll klara fakta och inte en massa tyckanden som banade väg, framhåller Helena Fadl. Att vårt landsting anammat slutsatserna från SBUrapporten är bra, säger Kerstin Nilsson överläkare och gynekolog på Kvinnokliniken på USÖ. Hon var ordförande i den projektgrupp som sammanställt underlaget i SBUrapporten. Ett hårt arbete som tagit ungefär två år att sammanställa. Vi kom fram till säkra slutsatser som visar att den metod vi använde tidigare var undermålig jämfört med KUB som vi använder idag. De flesta fostervattenprov tas på äldre kvinnor men de flesta barn med Downs syndrom föds av unga kvinnor. Kvinnans ålder är alltså inget bra urvalsinstrument för att bedöma sannolikheten för kromosomavvikelser. Alla andra sätt är säkrare. I praktiken orsakade vi fler missfall genom fostervattenprov än vad vi hittade avvikelser. Nu kan vi hitta fler, men fortfarande inte alla. Men metoden ger en mycket bättre säkerhet för de blivande föräldrarna, förklarar Kerstin Nilsson. Kommer man att kunna hitta fler sjukdomar på det här sättet? Med all säkerhet kommer vi kunna göra det i framtiden och det går redan att få ut mycket information om man vet vad man letar efter. Men där är frågan vad samhället vill. Det är heller inte sjukvårdens roll att avgöra vad patienten ska göra. Vi rekommenderar ingenting. En av de slutsatser som SBU-rapporten därför också ledde fram till var att informationen till föräldrarna måste förbättras. Även om föräldrarna tekniskt förstår vad fosterdiagnostiken kommer fram till vet man inte alltid vad det är som man ska ta ställning till. Innan föräldrarna bestämmer sig för KUB-undersök 8

9 ningen får de träffa en barnmorska som är specialist på fosterdiagnostik. Dessa barnmorskor kallas för Frejabarnmorskor och arbetar i primärvården. En hemsida om fosterdiagnostik från Örebro läns landsting ger ytterligare fördjupning. En barnmorska kommer under hösten att göra en studie där hon intervjuar föräldrar om hur de har upplevt informationen, och sina erfarenheter av KUB och fosterdiagnostik. Utvärderingen får visa om konceptet och vår satsning blivit lyckad. Det har så klart kostat en del resurser. Alla vi på kliniken är nöjda. Vi vill ju arbeta med en metod som är bättre och säkrare, avslutar Kerstin Nilsson. Margareta Friberg, barnmorska mäter nackspalten på det lilla fostret. Ungefär fem procent av de gravida som väljer tidig fosterdiagnostik får en hög risksiffra som kan tyda på att sannolikheten för en avvikelse är en på tvåhundra. Rätt bedömning kräver tränat öga - Det gäller att frysa bilden i rätt ögonblick. Margareta Friberg är en av de fyra certifierade barnmorskor som är utbildad i metoden. När hon mäter nackspalten är fostret mellan 45 till 84 millimeter stort, från hjässan till stjärten. Mätningen måste göras i rätt tid och på rätt sätt, med stor precision. Det lilla fostret rör sig hela tiden. Det handlar om mycket små variationer och det gäller att ha ett tränat öga för att göra rätt bedömning. Innan verksamheten kunde dra igång fick barnmorskorna på Specialistmödravården en, både teoretiskt och praktiskt, mycket omfattande utbildning som avslutades med certifiering i Stockholm. För att öva in träffsäkerheten övade de på patienter i tidig graviditet. Nu kommer en strid ström av patienter mellan klockan 8 och 16 varje dag. Sedan starten i november har cirka patienter önskat en bedömning enligt KUB-metoden. Ungefär fem procent av dem får en så kallad hög risksiffra, det vill säga att sannolikheten för en avvikelse är mer än en på två hundra. Dessa kan bli aktuella för fostervattenprov som ger en säkrare diagnos. Fostervattenprov ger dock en viss risk för missfall. Kort om KUB Tidigare utgick vi främst från kvinnans ålder när vi bedömde sannolikheten att få barn med kromosomavvikelse. Sedan november 2008 har Kvinnokliniken vid USÖ kunnat erbjuda en metod som ger betydligt högre träffsäkerhet. Metoden är framtagen för att i högre grad undvika fostervattenprov, som kan öka risken för komplikationer. Vi har infört KUB, en metod som kombinerar ultraljud och blodprov med kvinnans ålder, berättar Ann-Kristin Rönnberg, biträdande överläkare och chef för Specialistmödravården på USÖ. Vid ultraljudet mäts en liten smal vätskespalt i fostrets nacke, så kallat nackuppklarningstest (NUPP). Om denna är bredare än normalt finns risk för kromosomavvikelse. Provet kan bara utföras under graviditetsvecka Sedan försvinner vätskespalten. Förkortningen KUB betyder Kombinerat Ultraljud och Biokemiskt prov. 9

10 Tre enkla åtgärder ska göra stor skillnad på AVA Det mest positiva arbete vi varit med om Inte trodde vi att det skulle vara så enkelt att förändra, säger Claes-Mårten Ingberg, ansvarig läkare på AVA som förbättrat flödet för patienterna på AVA. Det var tufft på USÖ:s akutvårdsavdelningen AVA. Det var svårt att frigöra platser tidigt på dagen och många patienter som kom från Akutmottagningen fick vänta länge på en vårdplats. Arbetet stockade sig. Ibland hände ingenting och sedan skulle allt ske, direkt och omedelbart. När AVA fick i uppdrag av sjukhusledningen att titta på sina patientflöden och förändra sitt arbetssätt kändes det lite tungt att börja med tanke på allt annat. Men efter kort tid fann man tre enkla åtgärder på problem som skulle göra stor skillnad. Det var långa väntetider och sena beslut till undersökningar, många möten för att rapportera till olika yrkesgrupper och det var patienter som väntade för länge med att åka hem. Situationen var jobbig för både personalen på AVA, personalen på Akutmottagningen och inte minst för patienterna. Inte trodde vi då att det skulle vara så enkelt att förändra och att det skulle bli så bra, säger Claes-Mårten Ingberg, ansvarig läkare på AVA. Han är i dag entusiastisk över de framgångar förbättringsarbetet medfört. Ett förbättringsarbete han lett tillsammans med Martina Ceder, sjuksköterska, Maria Tengvall, vårdkoordinator, Carina Bogren, avdelningschef, Anki Håkansson, undersköterska och Gun Loiske, vårdutvecklare från Sjukhusstaben. Gemensam rapporttid Vi hade ett system där vi rapporterade till olika yrkesgrupper vid olika tillfällen. Samma sak skulle rapporteras om och om igen till undersköterskor, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, kuratorer, andra avdelningar, ja alla som fanns runt patienten. Det kunde vara mellan 15 och 20 personer. Det var också svårt för alla att få en helhetsbild. Nu samlar vi alla till en tidpunkt för en gemensam rapport. Klockan 10.15, varje förmiddag får alla samma information samtidigt. Det är en stor fördel när alla får höra samma sak. När information och kommunikationen förbättras ökar effektiviteten samtidigt som stressen minskar. Vi kan diskutera. Målen blir tydligare. Det gör också att vi läkare skärper oss för att hålla tiden på ronden, säger Claes-Mårten Ingberg. Egentligen är ju det här en så enkel sak. Det blir så mycket roligare också när all personal kan vara med samtidigt. Minskad väntetid för undersökning Beslutade undersökningar som hjärteko, arbetsprov, gastroskopi kunde många gånger inte göras förrän dagen därpå, eftersom beslutet fattades för sent för att undersökningen skulle planeras in samma dag. Vi tänkte att om vi slapp ha så långa väntetider för patienterna mellan undersökningarna skulle vi kunna frigöra platser. Fysiologiska kliniken ordnade så att vi fick fasta tider för arbets-ekg och hjärteko. Nu vet vi med säkerhet att vi har tider och patienterna behöver oftast inte vänta till nästa dag. Nästa steg i den här förändringen är att få fasta tider för gastroskopi. Från endoskopienheten är man också positiv till att försöka göra en sådan förändring. Före och efter förändringen gjorde vi tidsstudier för att se om förändringen verkligen ledde till en förbättring. 10

11 Carina Bogren, avdelningschef Martina Ceder, sjuksköterska Kort om AVA Akutvårdsavdelningen AVA bedriver akutvård och tillhör Medicinkliniken. Här finns 30 vårdplatser för patienter som kommer in via Akutmottagningen, i första hand. Man bedriver all slags vård och fungerar som ett litet länsdelssjukhus inne i sjukhuset. De två vanligaste diagnoserna är buksmärtor och hjärtsvikt. Andra vanliga tillstånd är kärlkramp, överdosering av läkemedel eller droger, yrsel, lunginflammation, tarmvred, mindre trauma och skallskador. Patienterna ska stanna i max tre dygn. Genomsnittet är 34 timmar. 80 procent av patienterna återvänder till sitt eget boende, övriga flyttas vidare till andra enheter på USÖ Under våren startade Medicinska kliniken och AVA ett förändringsarbete. Kliniken har arbetat efter en genombrottsmodell PDSA Plan-Do-Study-Act. Istället för att göra ett jätteprojekt gör man många små förändringar för att se om det fungerar i det lilla. Ibland är det lättare att se saker utifrån. Gun Loiske från Sjukhusstaben vårdutveckling var till stor hjälp i processen genom att ställa rätt frågor som uppmuntrar till nya lösningar. För att kunna se om förändringarna verkligen ledde till förbättringar gjordes tidsstudier med hjälp av vanliga tidtagarur före och efter testen. Maria Tengvall, vårdkoordinator Steget efter Nu återstår den tredje åtgärden. Våra patienter väntar för länge efter utskrivningssamtalet med att åka hem. Man väntar på transporter. Man stannar kvar och äter middag. Det kan ibland ta flera timmar från utskrivning till hemgång och det är ett bekymmer, framför allt när det finns patienter på akuten som väntar på en vårdplats. Till hösten kommer man arbeta med att göra det tydligt att utskrivningssamtalet är detsamma som hemgång. Vi tar fram en ny broschyr med tydligare information. Vi kommer också att berätta muntligt för patienten om hur utskrivningsförfarandet går till redan då patienten skrivs in. Och vi kommer att förbereda patienten så tidigt som möjligt när hemgång ska ske. Verksamheten på AVA förändras hela tiden. Att arbeta med förändringar och nya lösningar ligger i jobbets natur. Det kan ju vara lätt att tro att vi har den bästa organisationen för sjukvård och det bästa arbetssättet. Men vi måste hela tiden vänja oss vid nya sjukdomspanoraman och vårdmetoder. Ibland måste man stanna upp och tänka efter, säger Claes-Mårten. Tänk, det gick så otroligt enkelt att utföra, ler Claes Mårten. Och de övriga medarbetarna instämmer. Det är det mest positiva arbete vi har varit med om. Så kul ett förändringsarbete behöver inte vara tungrott. Man blir hoppfull och det ger förutsättningar för nästa projekt. 11

12 RETURADRESS: Universitetssjukhuset Örebro, Ledningsstaben Information, ÖREBRO Vad är viktigast i ditt arbete för att utveckla USÖ till ett kvalitetsledande sjukhus? Louise Mordhost Bohr, överläkare på Gynonkologiska kliniken Patientsäkerhet. Vi behöver ha en kontinuerlig öppen och prestigelös dialog kring avvikelser. Det är en av flera viktiga nödvändiga grundrutiner for att vi ständigt ska kunna bli bättre. Eva Ekström, sjuksköterska på medicinmottagning 3, Medicinkliniken Att vara lyhörd för patienterna är viktigt. Det är också viktigt att vi som arbetar i vården har bra utarbetade riktlinjer och mål att arbeta efter. Monica Larsson Mierse, studierektor VFU-organisationen Bra kompetensförsörjning och bra praktik. Studenterna ska få bra platser under sin verksamhetsförlagda utbildning (vfu) och för att utveckla sig i sitt kommande yrke. Vi måste driva utbildningsfrågorna som en gemensam angelägenhet för lärosäte och landsting. Bra samarbete är ett måste för att vi ska få den kompetensförsörjning, som vi har behov av framöver. Bayar Baban, specialistläkare på Kolorektalsektionen Bemötande och tillgänglighet. På Kirurgkliniken ska våra patienter känna sig väl omhändertagna på ett personligt sätt. De får aldrig känna sig som kuggar i ett maskineri. Ofta får vi höra att vi har den bästa vården i Sverige men patienterna är ändå inte nöjda. Annica Arvidsson, Patientbiblioteket Jag tycker att ett kvalitetsledande sjukhus behöver tänka på både kroppen och själen. Vi som jobbar på Patientbiblioteket vill sprida glädje och få patienterna att må bra genom att erbjuda litteratur, musik, film och konst. Vi vill vara en oas dit man kan komma för att få lugn och ro och vi vill skingra tankarna och ge personlig service när vi träffar patienterna ute på avdelningarna. Lars-Göran Larsson, överläkare, Övre Gastrosektionen Det viktigaste för mig är att fortsätta utveckla videoarkivet för att sprida kunskap om den kirurgiska vardagen och även de riskmoment och komplikationer som kan inträffa under en operation. Genom att sprida innehållet till andra kan vi lära oss mycket. Oss emellan på USÖ ges ut av Ledningsstaben Information och produceras i samarbete med Strateg Marknadsföring. Ansvarig utgivare: Ulrika Julin. Redaktör: Petra Ekenstam. Text: Petra Ekenstam, Lars-Gunnar Hedenquist och Ulrika Julin. 12 Foto: Magnus Westerborn.