Finlands landsrapport / RM. Allmänt

Transkript

1 Finlands landsrapport / RM Allmänt Det trängda ekonomiska läget bidrog till att arbetsmarknadspartnerna med regeringens stöd slöt det s.k. sysselsättnings- och tillväxtavtalet. Den högtidliga motiveringen till detta avtal var att: IHL Den finländska samhällsekonomins sysselsättningsförmåga och möjligheter att trygga den ekonomiska tillväxt som behövs för att finansiera välfärdssamhället har äventyrats till följd av den fortsatta internationella osäkerheten, de direkta konsekvenserna av de snabba strukturomvandlingarna och vår otillräckliga konkurrenskraft. Därför har arbetsmarknadens centralorganisationer kommit överens om ett långvarigt och samlande tillväxtavtal vars syfte är att stöda en sund ekonomisk tillväxt genom att öka sysselsättningen, främja alla löntagares köpkraft och löneutveckling samt förbättra företagens möjligheter till framgång i den globala konkurrensen. Avtalet var en inkomstpolitisk helhetslösning som består av en trepartslösning mellan arbetstagarna, arbetsgivarna och statsmakten. Detta fastän arbetsgivarsidan tidigare hade slagit fast att man inte ämnar godta några dylika lösningar. Innehållet motsvarar mycket långt IHL men man valde därför att benämna överenskommelsen som ett sysselsättnings- och tillväxtavtal för att göra det möjligt att sluta avtalet. Grundtanken var att sluta ett långvarigt avtal (2+1) med anspråkslösa löneförhöjningar för att främja konkurrenskraften och för att trygga sysselsättningen. Avtalet och löneutvecklingen Den första avtalsenliga höjningen under den första avtalsperioden är 20 euro i månaden och tidpunkten var fyra månader efter det att respektive sektors kollektivavtal gått ut. För universitetssektorn vidkommande betydde detta att löneförhöjningar som dock blev något större p.g.a. lönesystemet. Den andra avtalsenliga höjningen under den första avtalsperioden är 0,4 procent och den görs 12 månader efter den första höjningen. Den andra avtalsperioden löper ut vid en tidpunkt mellan Löneförhöjningarna för den andra perioden skall ske så att parterna granskar det ekonomiska läget och därefter kommer överens om lönerna. Löneuppgörelsen omfattar en period på 12 månader. I termer av köpkraft kommer denna avtalsperiod att i praktiken betyda att hushållens köpkraft kommer att sjunka under hela avtalsperioden.

2 Reformering av pensionssystemet En utav de största och svåraste frågorna i detta avtal berör vad man behandlar under rubriken utvecklingen av arbetslivet. År 2012 hade man slutit ett arbetskarriäravtal vars syfte var att förlänga arbetskarriären med ett år. Andemeningen var att vidta åtgärder som påverkar såväl början som slutändan av arbetskarriären. Sysselsättnings- och tillväxtavtalet aktualiserade temat gällande förlängandet av yrkeskarriären. Arbetsmarknadens centralorganisationer förhandlar om en lösning för nästa arbetspensionsreform och trycket att höja den nedre åldersgränsen. Regeringen förväntar att arbetsmarknadspartnerna når en lösning före utgången av I fall en lösning inte nås har regeringen antytt att man ämnar själva att skrida till verket i denna fråga. (Reformering under hot!) Det står klart från tidigare (arbetskarriäravtalet) att arbetspensionsavgifterna kommer att stegvis höjas under perioden från 23,6 till 24, 4 %. Arbetspensionsavgifterna för tiden efter 2016 fastställs vid förhandlingarna om pensionsreformen. Med arbetspensionsreformen vill man bidra till en lösning på hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin, förbättra den långsiktiga finansiella hållbarheten i arbetspensionssystemet och säkerställa ett tillräckligt pensionsskydd och rättvisa mellan generationerna. Målet är att alla propositioner som gäller arbetspensionsreformen ska lämnas till riksdagen genast efter riksdagsvalet 2015 och att reformen ska träda i kraft senast vid ingången av Initiering av en diskussion om helgdagar Arbetsmarknadsparterna utreder i samarbete med kyrkans representanter möjligheterna att öka antalet sammanhängande arbetsveckor genom att permanent flytta av trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag till lördagar. Reform av förhandlingssystemet Arbetsgivarsidan har en längre tid kritiserat att vissa förbund på arbetstagarsidan gör sig skyldiga till olagliga arbetsstridsåtgärder i form av strejker och motsvarande under perioder då arbetsfredsplikt föreligger. Det är kollektivavtalets s.k. bindande verkan som

3 är i fokus. I klartext har arbetsgivarsidan kritiserat nuvarande det nuvarande regelverket för att sanktionerna i form av böter är alldeles för låga för att stävja olagliga strejker. Arbetsmarknadsorganisationerna skall enligt sysselsättnings- och tillväxtavtalet inom loppet av hösten 2014 bedöma hur det nuvarande förhandlingssystemet, som bygger på kollektivavtalslagen och lagen om medling i arbetstvister, fungerar och ta ställning till om det finns behov att utveckla systemet. Parterna ämnar även disktera hur utveckla medlingssystemet och förfarandet för lösning av meningsskiljaktigheter. Även frågor som hur man skall trygga löneförhöjningarna inom branscher utan avtal. Ifall utvecklingsförslagen skulle förutsätta lagändringar då görs de på trepartsbasis. Arbetslöshetsfrågan i sysselsättnings- och tillväxtavtalet En konkret åtgärd är att självrisktiden för arbetslöshetsdagpenningen förkortas från sju till fem dagar. Man vill locka arbetslösa att ta emot kortare anställningar genom att utveckla bestämmelserna om jämkad arbetslöshetsdagpenning. Gällande dagpenningen införs ett skyddat belopp som är 300 euro i månaden som man får förtjäna utan att det försämrar arbetslöshetsersättningen. Särskilt tog man i trepartförhandlingarna fasta på att främja ungas sysselsättning. Detta betydde att beredningen fokuserade undanröjande av hinder för att lära sig genom praktik, utveckling av särskilda läroavtalsmodeller för unga samt förenkling och effektivering av lönesubventioneringar för unga. Tanken om lönesubventioner kritiserade även från fackligt håll eftersom det betyder att det skapas billig arbetskraft som förvränger arbetsmarknadens funktion och t.ex. försvårar andra grupper såsom långtidsarbetslösas möjligheter att få anställning. Fackets ställning Det hårda ekonomiska klimatet betydde ganska långt att facket var/är i en försvarsställning och att många eventuella eftergifter som man eventuellt kommer att göra på centralorganisationsnivå eller rentav på trepartsbasis är tämligen långtgående försämringar för den enskilde arbetstagaren. Denna beskrivning av sysselsättnings- och tillväxtavtalet är tämligen omfattande, men de stora frågorna som facket arbetat för i många år hotar att gå i spillo genom detta avtal. I själva verket kan de universitetsfackliga kollektiva förhandlingarna betecknas som marginella i denna större kontext.

4 Villkor för de kollektiva förhandlingarna I samband med sysselsättnings- och tillväxtavtalets tillkomst slogs det fast av arbetsmarknadens centralorganisationer att föreslår att förhandlingarna om arbets- och tjänstekollektivavtal på branschnivå skall vara slutförda före klockan 16. De branschspecifika avtalstexterna kan dessutom revideras enligt principen om kontinuerliga förhandlingar under hela avtalsperioden. Universitetssektorns förhandlingar och arbetsgrupper Själva förhandlingen var tämligen smärtfri eftersom sysselsättnings- och tillväxtavtalet gav den ekonomiska förhandlingsmån som fanns men förhöjningen blev dock något större på universitetssektorn. Det finns en rad av arbetsgrupper som mellan förhandlingsparterna på universitetssektor och som på sätt vis fungerar enligt principen om kontinuerliga förhandlingar. I en arbetsgrupp har man diskuterat lönesystemet och arbetsgivaren vill förenkla lönesystemet genom a) ta bort lönediskussioner som förs varje/vartannat år för att fastställa den personliga prestationsnivån och b) skapa typbeskrivningar av arbetsuppgifter som skulle göra det möjliga att klassificera vissa uppgifter utan att de skulle föras till den gemensamma evalueringsgruppen. I en arbetsgrupp har man behandlat frågan om möjligheten att för ned förhandlingar på lokal nivå. Arbetsgivare överlag har haft som målsättning att föra ned till den lokala nivån medan facket generellt har motsatt sig detta. Universitetsarbetsgivaren anordnade ett seminarium om detta tema och inbjudna var fån den fackliga sidan huvudförtroendemän och förhandlare samt givetvis motsvarande representanter för arbetsgivarsidan. Förenklat sagt utredde man med seminariet två saker a) på vilka områden(frågor) skulle man kunna tänka sig lokala avtal och b) fanns det intresse att inleda lokala förhandlingar. Parterna kom till en gemensam slutsats att det inte finns förutsättningar att inleda lokala förhandlingar. Särskilt kritiska till lokal avtalsverksamhet hade universitetens huvudförtroendemän som mer eller mindre kategoriskt förkastade förslaget. Unversitetssektorns finansiella ramar

5 Universitetssektorn har efter 2010 då universitetsreformen gjordes lidit av att regeringen har gjort inbesparingar i finansieringen av universiteten. I och med den nya universitetslagen var löftet att man garanterar statens basfinansiering av universiteten med hjälp av ett universitetsindex, som beräknas utgående från löneindex, konsumentprisindex och grossistprisindex. T.ex. för år 2011 innebar detta index en förhöjning på totalt över 40 milj. för hela universitetssektorn. Men gång på gång har regeringen tagit bort/ fryst indexet (2013) eller halverat indexet (2012 och 2015) men för år 2014 år indexet intakt. Halveringen av universitetsindexet för år 2012 betydde att tilldelningen i praktiken sjönk med 27 miljoner och frysningen för 2013 kommer betydde att höjningen uteblev helt (-40 miljoner = 880 årsverken.) Denna negativa utveckling kan utläsas i universitetens redovisning för år Grovt taget kommer 2/3 av finansieringen för universiteten direkt från undervisnings- och kulturministeriets budget medan resten 1/3 är konkurrensutsatt finansiering som kommer från flera källor, bl.a. Finlands Akademi, EU och Tekes. Omsättningen för i så gott som alla universitet har sjunkit p.g.a. den sjunkande statliga finansieringen, men det intressanta är dock att alla universitet, med undantag av två universitet, visar ett positivt resultat (0,3 11,5 % av omsättningen) i att alla universitet. Universiteten har hamnat i en ond cirkel med kostnader och inflation som stiger i kombination med sjunkande finansiering. Detta leder till universitetens ledning, rektorer och styrelser, är ytterst försiktiga och försöker bygga finansiella reserver för kommande ekonomiskt kärva tider. I ekonomiskt kärva tider letar regeringen efter inbesparingar, vilket bidrar till att göra universiteten till populära objekt för inbesparingar eftersom universiteten till synes klarar sig tämligen väl i ljuset av deras resultaträkningar. Samarbetsförhandlingar har blivit vardag Under föregående och innevarande år har dock fem universitet (Willmanstrands, Östra Finlands, Uleåborgs, Tammerfors Tekniska och Aalto universitetet) dvs. vart tredje universitet inlett samarbetsförfaranden med syfte att skära ned i personalkostnaderna och/eller för att omorganisera sin verksamhet. Exempelvis för Uleåborgs universitet har den statliga finansieringen sjunkit med 10 miljoner euro under perioden Universitetet siktar på att göra en årlig inbesparing på 5,5 miljoner /år. I klartext betydde det att fanns ett nedskärningsbehov på 130 personer när förhandlingarna inleddes och när förhandlingarna slutförts sjönk antalet till 122. Hälften av nedskärningen kommer att

6 ske via uppsägningar och hälften via andra lösningar som visstidsanställningar som går ut, pensioneringar och övergång till deltidsarbete. Av de drabbade kommer 34 från läraroch forskarkategorin och resten 88 personer från den övriga personalen. Därtill kommer man att effektivera verksamheten på olika sätt. I Aalto universitetet är det motsvarande inbesparningsbehovet 8,5 miljoner, som man ämnar inbespara före utgången av 2015, och minskningen av personalen kommer att högst beröra 130 personer. I Östra Finlands universitet inriktas åtgärderna endast på den medicinska fakulteten som har ett underskott på 2,4 miljoner och torde beröra c:a 70 personer. Det intressanta med alla dessa exempel är att universiteten i princip som skulle kunna klara av sina ekonomiska problem genom att använda sina egna medel, men dem vill man spara för sämre tider eller för nya satsningar. Revidering finansieringsmodell för universiteten Finansieringsmodellen för universiteten kommer att förnyas från början av Den finska modellen är en ren resultatstyrningsmodell och den brukar även återspeglas i, och har en styrande inverkan på, universitetens egna interna modeller för resurstilldelning. Gällande undervisningen har man minskat på betydelsen av lägre universitetsexamina från 9 till 6 % och gällande magisterexamina 15 till 14 %. En annan faktor som man använder i modellen är antalet studerande som fått ihop 55 studiepoäng/ år. Fördelningen enligt denna faktor stiger med 1 % från 11 till 12 %. Denna målsättning har sin utgångspunkt i ett strukturprogram av regeringen syftet är att få studerandena färdiga snabbare. Grundtanken med denna faktor är att förlänga arbetskarriären genom att inträdet på arbetsmarknaden skulle ske tidigare än i detta nu då studerande arbetar vid sidan om studierna, vilket tenderar att förlänga deras studietid. Man kommer även att revidera studiestödssystemet i syfte att premiera studerande som slutför sina studier i rask takt. (Förlängningen av arbetskarriären innefattar även revideringen av pensionssystemet har som målsättning att förlänga arbetskarriären genom att höja åldern för pensioneringen.)

7 Man kommer även att revidera studiestödssystemet i syfte att premiera studerande som slutför sina studier i rask takt. (Förlängningen av arbetskarriären innefattar även revideringen av pensionssystemet har som målsättning att förlänga arbetskarriären genom att höja åldern för pensioneringen.) Ett nytt inslag i modellen som ibland betecknas som en kvalitativ faktor i styrningsmodellen är att 3 % skall fördelas enligt feedback som studerandena ger om utbildningen. Nytt gällande forskningen klassificering och fördelningen av resurser enligt kvaliteten på publikationerna förändringen Man har även preliminärt beslutat att koefficienterna kommer att ändras på nytt klasserna 2-3 Internationella referepublikationer = koefficient 3 klass 1 = koefficient 1,5 klass 0 = koefficient 1 övriga = koefficient 0.1

8 Klassificeringen av publikationerna har skapat en livlig debatt som kretsar kring att tyngden av de inhemska publikationerna och av avhandlingar i monografiform skulle sjunka. Publikationsverksamheten kommer att få en ny inriktning som i någon mån skulle ställa olika discipliner i förändrade och olika positioner. Strategisk forskning och förnyelse av sektorforskningsfältet Regeringen har tagit initiativ i att utveckla s.k. strategisk forskning, vilket betyder omfördelning av finansiella resurser i detta syfte. Koordineringen av strategisk forskningen kommer skötas av Finlands Akademi, som kommer att omorganiseras eller moderniseras med nya organ och kommer fr.o.m. år 2015 bevilja anslag för denna forskning. Det kommer att finnas 57 miljoner /år att fördela på strategisk forskning. Medlen för den strategiska forskningen kommer att samlas in från sektorforskning, som är spridd under olika ministerier. Sektorforsknings institutionerna kan givetvis delta i att konkurrera om anslagen för strategisk forskning. Detta betyder att sektorforskningsfältet måste konkurrera bl.a. med universitet och yrkeshögskolor om anslagen för strategisk forskning. Den konkurrensutsatta finansiering ha därmed utvidgats. I denna förnyelse av sektorforskningen kommer även två inrättningar konsumentforskningscentralen och det rättspolitiska forskningsinstitutet att införlivas i Helsingfors universitet. Större intagning av studerande Samtidigt som högskolesektorns ekonomi situation försvagats har regeringen beslutat att ge ett anslag på 123 miljoner för att temporärt ( ) utöka intagning med 3000 studieplatser i högskolesektorn. Man vill att studieplatserna primärt skall gå till nya tillväxtbranscher och till utbildningar som har en stor efterfrågan på arbetsmarknaden. Troligen kommer yrkeshögskolor och universitet att konkurrera, eller köpslå genom budgivning, om dessa medel. Avslutningsvis kan man konstatera att högskolesektorerna i allt högre grad styrs av ekonomisk knapphet och av en överhängande risk för att bli sparobjekt i den offentliga ekonomin.