i Ekonomiska Föreningar

Transkript

1 Kapitalförsörjning i Ekonomiska Föreningar Dalarna Gävleborg Värmland

2 2

3 Inledning Inom ramarna för regionalfondsprojektet Entrécoop II Kooperativ innovationskraft för ökad tillväxt har en del av projektets verksamhet handlat om kapitalförsörjning i kooperativa företag/ekonomiska föreningar. Ett led i detta arbete har varit att närmare studera kapitalförsörjning i relation till lagen om ekonomiska föreningar och därvid också bl.a. studera finansiella konsekvenser för medlemmar. Resultatet av det arbetet är denna skrift, sammanställd och författad av Yngve Karlsson, anställd av Värmlandskooperativen och verksam i projektet Entrécoop. Denna, den förta utgåvan, riktar sig företrädelsevis till företagsrådgivare men också till verksamma inom finansieringsinstitut, banker och andra. Den finns enkom att tillgå i form av pdf-fil och kan beställas från Värmlandskooperativen liksom Coompanion i Dalarna och Gävleborgs län. Längre fram kan skriften komma att vidareutvecklas och därefter utkomma i tryck. Vi hoppas med detta material bidraga till ökad kunskap och genomtänka vägval avseende finansieringsfrågor i relation till kooperativa företag/ekonomiska föreningar. Värmlandskooperativen Leif Tyrén Projektansvarig och verksamhetsledare Kapitalförsörjning i ekonomiska föreningar Författare: Yngve Karlsson Värmlandskooperativen Utgivningsdatum: september 2013 Övrigt: Ges ut inom ramarna för Coompanion Mitt och regionalfondsprojektet Entrécoop Kooperativ innovationskraft för ökad tillväxt 3

4 Kapitalförsörjning i ekonomiska föreningar Allmänt om kapitalförsörjning i ekonomiska föreningar Finansiella instrument Medlemsinsatser - medlemmar - obligatoriska enligt stadgarna - insatsemission - frivilliga insatser - utbetalning Förlagsinsatser medlemmar och andra - frivilligt - regleras i skuldebrev - minst 5 års löptid - företräde vid utdelning - företräde vid utskiftning Medlemslån medlemmar - frivilligt - lånet regleras i skuldebrev - kostnad i rörelsen Förskott medlemmar och andra - förskottsköp - åtagande om minimiköp Utdelning och beskattning Överskottsutdelning - gottgörelse - vinstutdelning Beskattning - utdelning - återbetalning - utskiftning Finansiella konsekvenser för medlemmarna - medlemsinsatser - förlagsinsatser - medlemslån mm 4

5 Allmänt om kapitalförsörjning i ekonomiska föreningar Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, FL, bygger på principen att det är medlemmarna själva som skall finansiera den kooperativa verksamheten. Härigenom förutsätts föreningen kunna behålla sin integritet och ideologiska självständighet samt sitt ekonomiska oberoende. Självfinansieringsprincipen Mot bakgrund av denna så kallade självfinansieringsprincip förutsätts enligt FL att kapitalbildningen i en ekonomisk förening i första hand sker genom kapitaltillskott i form av medlemsinsatser, obligatoriska eller frivilliga, och genom att vinstmedel hålls kvar i föreningen och bildar fritt eller bundet eget kapital. Självfinansieringsprincipen modifierades i någon mån år 1984 genom att det gjordes möjligt med externa egenkapitaltillskott i form av förlagsinsatser. Å andra sidan kan man säga att den förstärktes år 1997 när det blev möjligt att omvandla vinstmedel till individuellt insatskapital, så kallad insatsemission. Vinstmedel kan därmed bilda bundet eget kapital antingen genom att överföras till reservfonden eller till medlemsinsatserna genom en insatsemission. Härutöver förekommer sedan lång tid och i linje med den traditionella självfinansieringsprincipen medlemslån. Medlemslån i här avsedd betydelse är regelrätta lån som lämnas av medlemmarna till föreningen. Dessa lån regleras inte i FL. Under senare tid har det utvecklats andra med medlemslån jämförbara former för självfinansiering, exempelvis förskottsbetalningar för varor och tjänster. Det händer också att föreningar tar ut onödigt höga medlemsavgifter som därmed bidrar till kapitalbildningen. Medlemsavgifter är dock i första hand tänkta att användas för att finansiera så kallade organisationskostnader, dvs kostnader för att organisera medlemmarna som sådana. Hit hör exempelvis kostnader för att hålla stämmor (kallelser, lokaler, fika osv) och information till medlemmarna i form av medlemsblad och liknande. Medlemsavgifter skall alltså inte användas för att försörja föreningen med kapital för verksamheten och behandlas därför inte vidare. Medlemmarna betraktas alltså som den primära källan för en ekonomisk förenings kapitalförsörjning, främst genom att de tillskjuter kapital i form av medlemsinsatser. Medlemsinsatser, som kan vara obligatoriska eller frivilliga, hör till föreningens bundna egna kapital. Till de obligatoriska medlemsinsatserna hör också de insatser som överförts till medlemsinsatserna genom insatsemission. Medlemmarna kan också tillskjuta kapital i form av förlagsinsatser. Det speciella med dessa insatser är att man kan tillåta även andra än medlemmarna att tillskjuta kapital i denna form. I linje med de inledningsvis beskrivna principerna har de externa finansiärernas tillskott dock begränsats. Även förlagsinsatser hör till en ekonomisk förenings bundna egna kapital. Insatserna skall i första hand ge föreningen tillgång till det kapital som behövs för att genomföra nödvändiga investeringar och att fullfölja den stadgeenliga verksamheten. 5

6 Kooperativ verksamhet Enligt 1 kap. 1 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, FL, förutsätts en ekonomisk förening driva en ekonomisk verksamhet som är kooperativ till sin karaktär. Detta innebär att medlemmarna skall delta i den ekonomiska verksamheten på ett eller annat sätt beroende på vilket slag av kooperativ det handlar om. I ett konsumentkooperativ deltar medlemmarna som kunder, i ett producentkooperativ som leverantörer, i ett arbetskooperativ som anställda/arbetstagare osv. Denna ekonomiska relation mellan förening och medlemmarna sammanfattas ibland under benämningen samhandel, en användbar benämning som kommer att användas som en sammanfattande benämning även i denna text. I en kooperativ verksamhet är det naturligt, och förutsätts även i den inledande bestämmelsen i FL, att medlemmarnas ekonomiska intressen i första hand främjas genom deras deltagande enligt ovan i den ekonomiska verksamheten, dvs i praktiken genom en för medlemmarna gynnsam prissättning i samhandeln. En konsekvens av detta är att en ekonomisk förening per definition anses sakna ett eget självständigt vinstsyfte. I varje fall utöver det som nödvändigtvis behövs för att konsolidera föreningen. I linje med detta förutsätts vidare att eventuell vinst som inte behövs för att konsolidera föreningen skall utdelas till medlemmarna i förhållande till deras samhandel med förningen (återbäring, efterlikvid osv). Detta förhållningssätt har dessutom sedan lång tid (1921) understötts av skattereglerna genom att ekonomiska föreningar som uppfyller vissa krav på öppenhet och tillämpar lika rösträtt har haft rätta att göra avdrag för utdelning baserad på samhandeln. Ur medlemmarnas synvinkel är det således av intresse att inte mer kapital än nödvändigt stannar kvar i föreningen. Mot detta står föreningens intresse av att konsolidera och eventuellt utvidga verksamheten. Man kan också uttrycka det så att ett kortsiktigt individuellt medlemsintresse ( raka rör till plånboken ) står mot ett långsiktigt kollektivt medlemsintresse. I syfte att främja det senare intresset föreskrivs i 10 kap. 6 att 5 % av den del av nettovinsten som inte går åt för att täcka förluster skall avsättas till reservfonden. Skyldigheten upphör när fonden uppgår till 20 % av det inbetalda insatskapitalet. Medlemsinsatser Till medlemsinsatserna i en ekonomisk förening hör dels de insatser medlemmarna skall betala (kan också handla om apportegendom) enligt stadgarna, dels frivilliga insatser (överinsatser) och dels emissionsinsatser. De förra och de senaste är obligatoriska insatser i den meningen att de är bundna till föreningen under den tid medlemskapet består. De frivilliga insatserna kan sägas upp för sig. Enligt 2 kap. 2 första stycket punkt 4 FL skall stadgarna ange den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur insatserna skall fullgöras samt i vad mån en medlem får delta i föreningen med insats utöver vad han är skyldig att delta med. Insatsskyldigheten i stadgarna Varje medlem i en ekonomisk förening är alltså skyldig att delta i föreningen med en insats, vilket innebär att tillskjuta ett visst belopp i pengar eller egendom (apportegendom) av ett visst värde. Det vanliga är att insatsen anges till ett bestämt belopp och att varje medlem skall delta med en insats. Men insatsskyldigheten kan också sättas i relation till i vilken omfattning medlemmen samhandlar med föreningen, vilket förekommer främst bland producentkooperativa föreningar. Ytterligare en variant är att ange den obligatoriska insatsen inom ett intervall, exempelvis lägst kr och högst kr, och att föreningsstämman fortlöpande får bestämma insatsskyldigheten inom intervallet. Denna senare variant är användbar när investeringsbehovet är svårt att beräkna i förhand och är vanlig inom bland andra så kallade bredbandsföreningar. Det finns flera varianter, men oavsett vilken som används skall det av stadgarna framgå hur stor insats en medlem skall eller kan blir tvungen att betala eller också skall det framgå hur insatsskyldigheten skall beräknas. 6

7 Insatsemission Möjligheten att göra insatsemission i ekonomiska föreningar infördes 1997 och motivet för detta var att göra det mera attraktivt för medlemmarna att låta föreningens överskott (balanserade vinst) bli kvar i föreningen. Genom emissionen omvandlas överskottet till individuellt insatskapital och en avgående medlem har därmed möjlighet att få ut mer än inbetalda insatser. Enligt de bestämmelser som gällde tidigare hade en medlem vid avgång endast rätt att få ut inbetalda insatser och andel i beslutad överskottsutdelning. Genom att göra det mera attraktivt för medlemmarna att låta överskott kvarstå i föreningen förutsattes de ekonomiska föreningarnas möjligheter till självfinansiering öka. Insatsemission kan sägas motsvara vad som kallas fondemission i ett aktiebolag. Enligt 10 kap. 2 FL får belopp som kan bli föremål för vinstutdelning, fritt eget kapital, föras över till medlemmarnas insatser, medlemsinsatserna, genom insatsemission. Beslutsordningen är densamma som för vinstutdelning, dvs beslut kan fattas med enkel majoritet. Som framgår får insatsemission endast avse utdelningsbara medel, dvs. fria fonder, övriga balanserade vinstmedel samt den del av årsvinsten som inte sätts av till reservfond. Insatsemission får inte ske genom att reservfond eller uppskrivningsfond tas i anspråk. De belopp som överförs genom insatsemission, emissionsinsatsen, blir därefter en del av de enskilda medlemmarnas obligatoriska insats och tillhör därefter föreningens bundna egna kapital. Överförda belopp skall därefter redovisas och behandlas på samma sätt som andra medlemsinsatser. För att utnyttja denna möjlighet att omvandla fritt eget kapital till bundet eget kapital i form av medlemsinsatser skall stadgarna, enligt 2 kap. 2 första stycket punkt 12 FL, ange vad som skall gälla för dessa. Det gäller i första hand de fördelningsgrunder som skall gälla. Eftersom insatsemission är ett alternativ till att dela ut fria vinstmedel som överskottsutdelning bör fördelningsgrunden vara densamma som för sådan utdelning. En annan fråga som kan behöva regleras i stadgarna är tidpunkten för utbetalning till avgången medlem. I varje fall om tidpunkten skall vara en annan än för övriga medlemsinsatser. Innehåller stadgarna inte några särskilda regler för utbetalningen, utbetalas emissionsinsatser enligt samma regler som gäller för utbetalning av inbetalda obligatoriska insatser, se nedan. Frivilliga insatser Som framgår av citatet ovan skall stadgarna ange i vad mån frivilliga överinsatser skall få förekomma. Den vanliga formuleringen är att medlem får delta med flera insatser, eventuellt med tillägget dock ej fler än ett visst antal. Mer än så behövs inte. En fråga som är något oklar är om en frivillig insats måste tillskjutas med ett visst belopp, i regel ett belopp som motsvarar en insats enligt stadgarna, eller om en frivillig insats kan avse vilket belopp som helst. Utgångspunkten bör vara att en frivillig insats skall fullgöras med det belopp som föreskrivs i stadgarna. Insatsrevers Det är tillåtet att i stadgarna föreskriva att insatsskyldigheten helt eller delvis får fullgöras genom att medlemmen överlämnar en sk insatsrevers (skuldebrev) till föreningen. För att fungera som insats måste det vara fråga om en självständig revers, vilket innebär att betalningsskyldigheten är reglerad i reversen, inte i stadgarna. Möjligheten att fullgöra insatsskyldigheten med en insatsrevers kan var ett alternativ om insatsskyldigheten är så hög att alla önskvärda medlemmar inte kan betala omedelbart eller om insatsskyldigheten höjs. En insatsrevers som ställs till innehavaren eller viss man eller order (se om löpande skuldebrev under Förlagsinsatser nedan) kan fungera som säkerhet för föreningens förpliktelser, exempelvis lån, varför det är möjligt för föreningen att få in kapital trots att 7

8 medlemmarna inte kan bidra med allt som behövs. I alla falla inte omedelbart. Återbetalning av medlemsinsats Bestämmelserna om återbetalning av medlemsinsats finns i 4 kap. FL. Huvudregeln är att en medlem som avgått sex månader därefter har rätt att få ut sina inbetalda och genom insatsemission tillgodoförda insatser. Denna regel gäller dock endast om det egna kapitalet räcker till. Enligt 3 kap. 5 FL avgår en medlem alltid vid utgången av ett räkenskapsår och det utbetalningsbara beloppet skall beräknas med utgångspunkt från det bokslut som fastställts för denna tidpunkt. När det utbetalningsbara beloppet beräknas skall man först bortse från eget kapital i form av reservfond, uppskrivningsfond och förlagsinsatser. Om resterande eget kapital är tillräckligt för att täcka samtliga inbetalda och emitterade insatser får den avgångne medlemmen ut hela medlemsinsatsen. Om inte skall det utbetalningsbara beloppet reduceras så att det skulle drabba alla medlemmar lika om de avgick vid samma tillfälle (1 första stycket). Alltså, om det egna kapitalet efter nämnda avdrag endast motsvarar 90 % av inbetalda och emitterade insatser, har den som avgått rätt till en motsvarande andel av sin medlemsinsats. Denna rätt att få ut medlemsinsatsen får begränsas i stadgarna. Begränsningen får, med ett par undantag (se 7 kap. 15 tredje stycket och 12 kap. 20 FL) i princip gå så långt att en avgående medlem inte har rätt att få ut någon del av medlemsinsatsen (1 fjärde stycket). För frivilliga insatser gäller samma regler för utbetalning som för de obligatoriska insatserna med den skillnaden att dessa kan sägas upp för sig, dvs utan att medlemskapet sägs upp samtidigt. Tidsfristerna för uppsägning är också desamma. Frivilliga insatser skall således sägas upp senast en månad eller den längre tid, högst sex månader före utgången av ett räkenskapsår. Sägs insatserna upp inom denna tid uppkommer rätten till utbetalning sex månader efter det aktuella räkenskapsårets slut (3 ). Går föreningen i likvidation inom sex månader från avgången, dvs innan rätten till utbetalning enligt ovan uppkommit, eller meddelas inom samma tid beslut om att försätta föreningen i konkurs, ska den avgångnes rätt att få ut medlemsinsatser bedömas enligt grunderna för reglerna om skifte av föreningens tillgångar (1 tredje stycket). En bestämmelse om hur detta skifte skall gå till skall finnas i föreningens stadgar. Försätts föreningen i konkurs på en ansökan som har gjorts inom ett år från en medlems avgång, skall denne betala tillbaka det som utbetalats i den mån det behövs för att föreningens skulder skall kunna betalas (2 ). Förlagsinsatser Möjligheten att tillskjuta förlagsinsatser i en ekonomisk förening infördes i den dåvarande lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar år Förlagsinsatser kan tillskjutas av såväl medlemmar som av icke medlemmar. Bestämmelserna om förlagsinsatser finns i 5 kap. FL. Önskemålet, att även icke medlemmar skulle kunna skjuta till eget kapital i en ekonomisk förening, kom från den etablerade kooperationen. I första hand producentkooperationen. Det är också inom producentkooperationen man utnyttjat denna möjlighet i någon större omfattning. Förlagsinsatser hör till det egna kapitalet, men har ett slags mellanställning mellan medlemsinsatser och lån. Dels på grund av att förlagsinsatser har företräde framför medlemsinsatser vid inlösen (5 kap. 8 FL) och föreningens upplösning (5 kap. 3 FL), dels för att förhållandet mellan föreningen och innehavaren av förlagsinsatsen/förlagsandelen skall regleras i ett förlagsandelsbevis som har stora likheter med vanliga skuldebrev. 8

9 5 kap. FL Förutsättningen för att förlagsinsatser överhuvudtaget skall få tillskjutas är att stadgarna innehåller föreskrifter om detta, se 2 kap. 2 första stycket 4 FL, och utgångspunkten är att de skall få tillskjutas av såväl medlemmar som andra än medlemmar (1 första stycket). Andra än medlemmar får dock tillskjuta förlagsinsatser med högst ett så stort belopp att summan av sådana insatser efter tillskottet uppgår till högst summan av andra då inbetalda samt genom insatsemission tillgodoförda insatser annat än förlagsinsatser (1 andra stycket). Begränsningen av andra än medlemmarnas tillskott tar sikte på tillskottstillfället. Från tid till annan kan därför, på grund av att medlemsinsatser, dvs inbetalda och emitterade insatser, utbetalats till medlemmar som lämnat föreningen, summan av förlagsinsatser som innehas av andra än medlemmar vara större än summan av medlemsinsatserna. Målgrupp Innehavet av en förlagsinsats är i praktiken förenat med inflytande över föreningen och en viss insyn. Stadgarna får därför innehålla föreskrifter som begränsar vilka som får tillskjuta och inneha en förlagsinsats. Exempelvis kan rätten att tillskjuta förlagsinsats begränsas till medlemmarna, men också till andra än medlemmar. Det är också möjligt att begränsa tillskott av detta slag till en viss kategori inom den ena eller andra gruppen. I förekommande fall gäller begränsningen också förvärv, ex köp, av de rättigheter som är förenade med förlagsinsatserna, vilka rättigheter sammanfattningsvis kallas förlagsandelar (2 första stycket). Sådana förvärv är ogiltiga (2 andra stycket). Insatsbevis För varje förlagsinsats ska föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis. Beviset skall innehålla uppgift om 1. föreningens firma, 2. nummer eller annan beteckning för beviset, 3. insatsens storlek, 4. den rätt till utdelning som insatsen medför, 5. det sätt på vilket utdelning ska utbetalas och inlösen ske. I förekommande fall skall beviset också innehålla begränsande föreskrifter om vilka som får göra tillskott och inneha förlagsandelen i fråga och en upplysning om att förvärv i strid mot föreskriften är ogiltigt, se ovan (4 första stycket). Observera att villkoren för att tillskjuta förlagsinsatser kan variera från insats till insats. Förutom att storleken på insatsen kan variera kan exempelvis en tidigare tillskjuten insats ha rätt till full utdelning enligt förlagsandelsbeviset före en insats som tillskjutits senare. Det är alltså inte nödvändigt att villkoren för alla tillskott är desamma. Följaktligen kan också innehållet i förlagsandelsbevisen variera enligt ovan. Förlagsandelsbeviset ska undertecknas av föreningen, dvs av styrelsen eller behörig firmatecknare. Namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt (4 andra stycket). Om förlagsandelarna registreras hos en central värdepappersförvarare blir det förstås inte aktuellt med några namnteckningar, se 4 tredje stycket. Som nämnts har ett förlagsandelsbevis stora likheter med ett skuldebrev. Detta följer av att lagen (1936:81) om skuldebrev gäller i tillämpliga delar, om inte annat följer av FL. I likhet med vad som gäller beträffande skuldebrev skall ett förlagsandelsbevis ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller order. Ett bevis som har ställts till viss man jämställs med enkelt skuldebrev och ett bevis till innehavaren eller till viss man eller order med löpande skuldebrev. Ett enkelt skuldebrev är inte avsett för omsättning. När ett förlagsandelsbevis är ställt till viss man är det därför i princip den namngivna personen som har rätt till betalning. När det gäller löpande skuldebrev, som följaktligen är avsett för att fritt kunna överlåtas mellan personer, är det normalt innehavaren som har rätt till betalning. Så är det också beträffande förlagsandelsbevis ställt till innehavaren men inte beträffande de som är ställda till viss man eller order. För att en innehavare, annan än den namngivna, av ett förlagsandelsbevis av det senare slaget skall ha rätt till betalning krävs att denne, efter att ha styrkt sitt förvärv, genom föreningens påskrift antas vara ägare av beviset (5 ). 9

10 Förteckning Det skall föras en förteckning över samtliga förlagsinsatser. Den skall innehålla uppgift om storleken på varje förlagsinsats, om tidpunkten för varje insats och om den rätt till utdelning som insatsen medför. Styrelsen skall se till att förteckningen förs och att den hålls tillgänglig för var och en som vill ta del av den (6 ). Syftet med att det skall finnas en allmänt tillgänglig förteckning över förlagsinsatserna i en ekonomisk förening är att den som överväger att skjuta till en ny insats eller förvärva en förlagsandel skall kunna ta reda på vilka övriga förlagsinsatser som finns i föreningen, när dessa förfaller och vilken rätt till utdelning de har. Inlösen Den som innehar en förlagsandel har rätt att få förlagsinsatsen inlöst tidigast efter fem år från tillskottet, om han skriftligen säger upp beloppet minst två år i förväg. Fem år är således den kortaste löptid en förlagsinsats får ha. Eftersom det kapital som tillförs en ekonomisk förening i form av förlagsinsatser tillhör föreningens bundna egna kapital, har det ansetts viktigt för både föreningen och borgenärerna med en viss långsiktighet (7 första stycket). Om innehavaren säger upp beloppet senare än två år innan femårsfristen gäller samma uppsägningstid. Denne har rätt till betalning först två år efter uppsägningen. Någon ny femårsperiod börjar således inte löpa. Om stadgarna tillåter detta får det också förekomma förlagsinsatser som skall lösas in automatiskt, dvs utan uppsägning, vid en viss tidpunkt efter den femårsfristen (7 tredje stycket). Den tidigaste tidpunkten för inlösen av en förlagsinsats, fem år efter tillskottet, är en tvingande minimitid. Det är alltså inget som hindrar att villkoren vid tillskottet innebär att förlagsinsatsen får lösas in först efter en längre tid.uppsägningstiden kan också göras längre. Föreningen får lösa in en förlagsinsats tidigast efter fem år från tillskottet, om föreningen skriftligen säger upp beloppet minst sex månader i förväg (7 andra stycket). Lösenbelopp En förlagsinsats som förfallit till inlösen skall i princip inösas till det belopp som utgör insatsens storlek enligt förlagsandelsbeviset eller som har registrerats hos en central värdepappersförvarare. Beloppet får dock inte överstiga vad som av föreningens egna kapital enligt den senast fastställda balansräkningen, utan anlitande av reservfonden eller uppskrivningsfonden, belöper på andelen i förhållande till övriga förlagsinsatser (8 första stycket). Vid inlösen av en förlagsinsats skall man således bortse från de intressen medlemsinsatserna representerar. Förlagsinsatserna skall helt enkelt lösas i första hand och när man beräknar det belopp med vilket en förlagsinsats skall inlösas utgår man från detta. Däremot skall förlagsinsatserna behandlas lika. Räcker det egna kapitalet, exklusive reservfond och uppskrivningsfond, inte till för full inlösen av alla förlagsinsatser skall bristen beräknas med utgångspunkt från att alla löstes samtidigt. Om föreningen försätts i konkurs på en ansökan som görs inom ett år efter inlösen skall det inlösta beloppet återbetalas till föreningen i den mån det behövs för att täcka föreningens skulder. Detta gäller dock inte om en förlagsinsats blivit inlöst automatiskt vid en viss tidpunkt efter femårsfristen (8 andra stycket). Föreningens upplösning Vid en ekonomisk förenings upplösning (likvidation eller konkurs) har innehavarna av förlagsandelar rätt att, sedan skulderna betalats eller medel avsatts för dessa, ur överskottet (behållna tillgångar) få ut förlagsinsatserna med inbördes lika rätt. Bestämmelsen om lika rätt är tvingande. Detta innebär att eventuella avtalsvillkor om olika rätt för innehavare av olika förlagsandelar inte är giltiga. Endast om det finns behållna tillgångar efter att innehavarna av förlagsandelar fått sitt får behållna tillgångar fördelas till medlemmarna eller andra i enlighet med stadgarna (3 ). 10

11 Medlemslån lån från medlemmarna Den som Googlar på medlemslån får upp en lång rad länkar till föreningar av olika slag, exempelvis fackföreningar, företagarföreningar och en rad andra intresseföreningar. Dessa föreningar har det gemensamt att de förhandlat fram vissa villkor, förmodat fördelaktiga, för lån som deras medlemmar tar hos en viss bank. Man har också det gemensamt att man kallar lån av detta slag för medlemslån. I den här använda betydelsen avses i stället lån som medlemmarna lämnar till den egna föreningen. Men, som framgår av det följande, används begreppet även för andra skulder som föreningar kan ha till sina medlemmar, nämligen leverantörsskulder och förskottsbetalningar. Länkar till föreningar med medlemslån i den här använda betydelsen är det svårt att hitta på Google och detta beror, dessvärre, på att det är mycket ovanligt med medlemslån hos de ekonomiska föreningar som bildats sen ett antal decennier tillbaka. Dessvärre för att medlemslån, inte minst ur ekonomisk synvinkel, kan vara ett intressant alternativ till andra lån. Intrycket är också att medlemslån minskat i betydelse hos den så kallade etablerade kooperationen, vilket i så fall skulle betyda en stor skillnad mot tidigare. Kooperationsutredningen, se SOU 1981:60, undersökte skuldernas fördelning i slutet av 1970-talet hos ett antal föreningar anslutna till KF respektive LRF. Man fann då att medlemslånens andel av dessa föreningars skulder i regel låg mellan 10 och 20 %. I OK-föreningarna var den 35 %. När man adderade leverantörskrediterna, dvs de LRF anslutna producentkooperativa föreningarnas skulder till medlemmarna för levererade produkter, till medlemslånen uppgick andelen till mellan 20 och 40 %. Medlemslånen var således ett betydande inslag i den kooperativa verksamhetens finansiering vid denna tid. En vanlig metod att öka medlemsinlåningen var att låta den beslutade återbäringen respektive efterlikviden stanna kvar i föreningen genom att omvandla den till medlemslån. Denna metod var särskilt intressant i de konsumentkooperativa föreningarna, eftersom den vinst som utdelades som återbäring i praktiken inte beskattades. Vare sig hos föreningen eller hos medlemmen och oavsett storlek. Ofta hade man först avbetalat insatsen på samma sätt. Varför medlemslån? Ett sammanfattande svar på frågan är att det är ett flexibelt alternativ till medlemsinsatser och ett intressant ekonomiskt alternativ till lån hos banken. Om man bortser från den etablerade kooperationen och ekonomiska föreningar inom vissa verksamhetsområden, som exempelvis vindkrafts- och bredbandsföreningar, är insatskapitalet i ekonomiska föreningar ofta mycket lågt. Detta beror många gånger på att behovet av eget kapital är lågt, men långtifrån alltid. Ofta har man, trots låga insatser, ett omedelbart behov av kapital för vissa investeringar. I stället för att gå till banken kan man då överväga medlemslån. Medlemslån är, som sagt, en mer flexibel form av självfinansiering än insatser. Lånet kan återbetalas i den takt man kommer överens om. Pengarna behöver således inte vara bundna till föreningen under längre tid än som är nödvändigt. Rent ekonomiskt kan det också vara intressant med medlemslån i stället för banklån. Med tanke på räntenivån hos bankerna för sparande respektive lån är det lätt att åstadkomma en ekonomiskt intressant lösning, en win-win situation. Medlemmarna kan få en högre ränta än de får på sitt sparkapital på banken och föreningen en lägre ränta än på ett lån hos någon bank, om man undantar JAK förstås. Faktum är att det kan vara ekonomiskt intressant även om medlemmarna måste låna hos banken för att i sin tur ge lån till föreningen. I avsnittet om ekonomiska konsekvenser för medlemmarna utreds detta närmare. Leverantörskrediter/löneskulder och förskottsbetalningar Som framgår av Kooperationsutredningen har leverantörskrediter varit ett viktigt inslag i de LRF anslutna föreningarnas finansiering av verksamheten. Någon motsvarande metod, dvs förskottsbetalningar, bland de till KF anslutna konsumentföreningarna tycks inte ha förekommit. 11

12 Eftersom omfattningen av denna finansieringsmetod inte undersökts under senare tid, är det svårt att säga i vad mån den används i dag. Hur som helst är det en enkel och flexibel metod för att tillgodose en ekonomisk förenings behov av kortfristig finansiering. Leverantörskrediter En förutsättning för medlemsinlåning i form av leverantörskrediter är av naturliga skäl att det är fråga om en förening som köper varor eller tjänster av föreningen. Alltså ett producentkooperativ i vid mening. Så vid att den även inkluderar arbetskooperativ, dvs föreningar där medlemmarna är anställda, och begreppet leverantörsskulder därmed även omfattar löneskulder. Denna form av medlemsinlåning innebär helt enkelt att föreningen med medlemmarnas goda minne bygger upp en skuld till dem genom att avvakta med betalningen för levererade varor eller tjänster. En annan förutsättning för denna form av finansiering är därför att medlemmarna har råd att avstå från att få ut sin fordran under den tid föreningen behöver låna pengarna. En annan sak att ta hänsyn till vid denna form av medlemsinlåning är de skattemässiga konsekvenserna. En regelrätt leverantörskredit, dvs där leverantören är en näringsidkare, beskattas det beskattningsår fordran uppkommit (enligt bokföringsmässiga grunder). En sådan fordran bör därför betalas senast under samma beskattningsår. Lön beskattas visserligen det beskattningsår den utbetalats (kontantprincipen), men om ett visst belopp bokförts hos föreningen som löneskuld till en viss person ett visst beskattningsår är det sannolikt att den skall betraktas som utbetald samma år skulden bokförts. Även löneskulder bör därför betalas under samma beskattningsår som de uppkommit. Annars riskerar medlemmen att få betala skatt för inkomster denne ännu inte fått utbetalda. Med hänsyn till skattekonsekvenserna samt att medlemmarna i regel försörjer sig på den inkomst de har från föreningen, är denna form av medlemsinlåning intressant i första hand för att tillgodose föreningens kortfristiga finansieringsbehov. Förskottsbetalningar Som nämnts tycks det vid tiden för Kooperationsutredningen inte ha förekommit förskottsbetalningar inom de KF anslutna konsumentföreningarna. Eftersom det vid denna tidpunkt inte fanns särskilt många aktiva konsumentkooperativ av annat slag, får man anta att denna form av medlemsinlåning knappast förekom alls då. Från senare tid finns dock exempel på denna form av medlemsinlåning och ett sådant exempel får därför tjäna som exempel på vad som avses. Nordvärmlands livs I samhället Ambjörby i norra Värmland finns i dag en butik som drivs av en ekonomisk förening, Nordvärmlands livs. Förutom att sälja livsmedel och andra dagligvaror är butiken ombud för Posten, Systembolaget, Apoteket m.fl. I samhället har visserligen funnits butik sedan lång tid, men att den fortfarande skulle finnas kvar i det lilla samhället med 240 invånare var dock inte någon självklarhet för några år sedan. Den andra ägaren till butiken hade då drivit verksamheten i 5 år, den första hade hållit på i 27, och hade bestämt sig för att sluta. När detta blev känt började några personer inom fotbollsklubben Nordvärmlands FF diskutera om det var möjligt att överta och fortsätta verksamheten. Kunde handlarn driva verksamheten, varför skulle inte vi kunna göra det. Man beslöt därför att undersöka förutsättningarna för ett övertagande närmare. Ekonomiskt sett var det framför allt köpet av butiken/fastigheten som var stötestenen. Kapitalbehovet beräknades till kr. En annan förutsättning var att få en leverantör som var villig att leverera trots den relativt låga omsättningen i butiken, 5,5 miljoner kr. När Konsum Värmland gav klartecken för leveranser kunde man gå vidare, till banken alltså. Efter nej till lån från ett antal banker fick man ett villkorat ja från Handelsbanken i Torsby. Villkoret var att föreningen skulle svara för en egenfinansiering som motsvarade hälften av lånet, dvs kr. I detta läge väcktes idén att byborna skulle teckna sig för förskottsköp i butiken. Man skulle kunna teckna sig för olika belopp och förskottet skulle sedan kunna kvittas mot köp av varor med ett visst belopp per månad. Detta belopp bestämdes till 200 kr. 12

13 För att undersöka bybornas intresse för idén kallades till ett möte. 55 personer kom och tecknade sig för förskott på sammanlagt kr. Dessutom kunde en person låna ut kr. Mötet ledde alltså till att man fick ihop sammanlagt kr i egenfinansiering. Banken nöjde sig dock inte med detta. Man ville se pengarna på föreningens konto. Inom kort tid därefter betalades de tecknade förskotten in och lånet beviljades. I dag har föreningen två fast anställda och två som är placerade i verksamheten i en arbetsmarknadsåtgärd. Omsättningen har höjts till 6,5 miljoner kr. (Beskrivningen baseras på ett samtal med Torbjörn Persson som är ordförande i Nordvärmlands livs ekonomisk förening.) Exemplet Nordvärmlands livs är utan tvekan ett mycket lyckat exempel på medlemsinlåning i form av förskottsbetalning och formen kan tyckas vara särkilt lämpad för denna form av konsumentkooperativ. Men den kan givetvis användas och är lika användbar i alla föreningar där medlemmarna köper varor eller tjänster av föreningen. Alltså även föreningar där medlemmarna är näringsidkare och gör gemensamma inköp, hyr lokaler tillsammans, delar på administrativa funktioner osv. Även i detta fall är det viktigt att ta hänsyn till skattereglerna så att föreningen inte beskattas för förskottet innan varan eller tjänsten levererats. Det är därför viktigt att föreningens leverans av varor eller tjänster mot förskottsbetalningen är ordentligt reglerad. Förskott för varor och tjänster som inte levererats vid slutet av ett räkenskapsår får i regel balanseras som en skuld till nästkommande räkenskapsår. Förskottet behöver alltså inte tas upp som en skattepliktig intäkt hos föreningen innan leverans. I Nordvärmlands livs bestämdes att förskottet skulle avräknas mot köp med betalkupong om 200 kr per månad, se bilaga Köpekontrakt. Externa lån Trots att det fortfarande förekommer att bankpersonal ifrågasätter om ekonomiska föreningar överhuvudtaget kan låna pengar eller i vart fall saknar kreditvärdighet, är den vanligaste externa långivaren till kooperativ av olika slag de vanliga bankerna. Enskilda privata långivare, som i fallet Nordvärmlands livs, är ovanliga. Med anledning av detta och det faktum att låntagare hos de vanliga bankerna får låna på bankernas villkor finns det inte någon anledning att orda så mycket om externa lån i ett material som detta. Några externa långivare som det kan var värt att känna till skall dock nämnas. Dels JAK Medlemsbank och Ekobanken, som själva är kooperativ och som har ett aktivt förhållningssätt till såväl social ekonomi som lokal ekonomi, och dels Almi Företagspartner. Almi ägs av det offentliga och har till uppgift att hjälpa företagandet i Sverige med bland annat finansiering av verksamheten. Följande presentation består av utdrag från hemsidorna. JAK Medlemsbank JAK Medlemsbank bedriver bank- och folkbildningsverksamhet. Det karaktäristiska för JAK Medlemsbank är att den är en idéburen kooperativ förening. Utgångspunkten är grundläggande demokratiska värderingar beträffande människors ekonomiska relationer och idén om ränta. Att begära ränta för utlånade pengar innebär att man kräver en risk- och arbetsfri avkastning på sitt ägande som bekostas av andra genom deras risktagande och arbete. Föreningen driver därför en bankverksamhet på räntefri grund. Banken har två centrala produkter, sparlån och stödspar. Sparlånet är ett balanserat sparlånesystem där all utlåning finansieras helt och hållet av medlemmarnas räntefria inlåning. Eftersom inlåningen är räntefri kan utlåningen göras mot en avgift som avpassas för att täcka de kostnader som administrationen medför. Syftet med sparlånet är att medlemmarna genom sin rättvisa samverkan skall kunna undvika eller komma ur de skuldfällor som räntelån ofta blir. Det är billigare än andra lån men det kräver å andra sidan att man sparar lika många kronmånader (=kronor x mån.) som man lånar. 13

14 Stödspar har skapats för att på nytt göra det möjligt att styra sitt sparande så att det kommer lokala projekt till godo. Mer information om JAK finns här: Ekobanken Ekobanken är en etisk bank öppen för alla som vill vara med och främja människors möjlighet att ta fria initiativ. Pengar betraktas som ett socialt medium som ska underlätta människors samarbete. Allmännytta och medlemsnytta är främsta drivkraft. Pengarna i banken placeras så att samhället blir mera ekologiskt, socialt, kulturellt och ekonomiskt hållbart. Lån ges huvudsakligen till verksamheter som skapar ett socialt, miljömässigt eller kulturellt mervärde. Ekobanken är en medlemsbank. En andel i Ekobanken är en investering i en positiv framtid. En av målsättningarna är att vara en naturlig samarbetspartner för den sociala ekonomin och det hållbara företagandet i Sverige. Därför finansieras verksamheter och projekt som är samhällsförnyande i bred mening, samtidigt som de har en sund ekonomi och organisation. En låneansökan prövas alltid först utifrån Ekobankens utlåningskriterier, så att det ekologiska, sociala eller kulturella mervärdet framgår och kan beskrivas. Utöver det bedöms också återbetalningsförmågan utifrån affärsplan eller andra beskrivningar av verksamheten/projektet och ekonomiska uppgifter. Det krävs säkerhet för alla lån i Ekobanken. Fastigheter belånas normalt upp till 75% av värdering och bostadsrätter till 60%. En annan vanlig säkerhet är borgen som maximalt får uppgå till två månadslöner och då kan det bli många borgensmän för ett lån. Företagsinteckning är också möjligt men är mera ovanligt som säkerhet i Ekobanken. Ekobanken är en ömsesidig verksamhet och låntagare måste vara ägare i banken. Mera information om Ekobanken finns här: Almi Almis vision är att skapa möjligheter för alla bärkraftiga idéer och företag att utvecklas. Med rådgivning, lån, riskkapital och inkubation möter man kunderna i företagandets alla faser från idéer till framgångsrika företag. Almi ägs av staten tillsammans med regionala offentliga ägare och finns nära kunderna på 40 orter över hela landet. Almis företagslån riktar sig till företag med upp till 250 anställda. Det finns ingen övre gräns för lånebelopp utan den finansiella bedömningen baseras på företagets utsikter och affärsidé. Säkerhet tas ut i form av en företagsinteckning, oftast i kombination med borgen. Räntan baseras på risken. För att kompensera för den högre risken och för att inte konkurrera med den privata marknaden tar Almi ut en ränta som är högre än en genomsnittlig bankränta. Räntenivån beror framförallt på den risk som tas i varje affär när pengar lånas ut. Desto högre risk, desto högre blir räntan. Normalt ska lånet betalas tillbaka på tre till fem år. Almis mikrolån riktar sig främst till den som ska starta ett företag och har ett mindre kapitalbehov upp till kronor. Genom lån vill man underlätta och stimulera etablering av nya företag. Almi kan låna ut upp till 100 procent av kapitalbehovet. Kreditbedömningen baseras huvudsakligen på respektive affärsidés möjligheter. Mera information om Almi finns här: Övrigt Det finns numera en lång rad lokala finansieringskällor av olika slag. Ofta med det uttalade syftet att stödja utvecklingen av det lokala näringslivet. Här följer några länkar med information om olika initiativ av detta slag. Hela Sverige ska levas hemsida: 14

15 Webbplatsen Verksamt.se är ett samarbete mellan Bolagsverket, Skatteverket och Tillväxtverket. Regionala sidor är under framtagande, med Värmlands län som pilotlän. Här finns samlad information om att driva företag, bland annat om hur man kan finansiera en verksamhet och var man kan hitta finansiärer: Överskottsutdelning och beskattning Överskottsutdelning enligt FL Vilka former av överskottsutdelning som får förkomma i en ekonomisk förening regleras i 10 kap. FL. Lagen skiljer mellan överskottsutdelning i form av gottgörelse respektive vinstutdelning. Gottgörelse Med gottgörelse menas att överskottet fördelas mellan medlemmarna som återbäring eller efterlikvid så att säga i förskott. Gottgörelsen skall grundas på resultatet men räknas inte in i årets resultat enligt det fastställda bokslutet. I regel är det fråga om producentföreningar som använder denna form av överskottsutdelning. Vinstutdelning Den andra och vanligaste formen av överskottsutdelning är således vinstutdelning. Vinstutdelning kan ske som återbäring, efterlikvid eller i förhållande till medlemsinsatser respektive förlagsinsatser, sk insatsränta. Den normala och ändamålsenliga utdelningsformen i en ekonomisk förening är återbäring och efterlikvid, dvs utdelning som sker i förhållande till omfattningen av medlemmarnas handel med föreningen, samhandeln. Men för att stimulera kapitalbildningen i föreningarna togs en tidigare gällande utdelningsbegränsning, diskontot + 3 %, för insatsränta på medlemsinsatserna bort Numera finns det således ingen begränsning för utdelning av detta slag. För utdelning av insatsränta på förlagsinsatser finns inte heller någon begränsning. Insatsränta En annan vinstdisposition, som inte är att betrakta som överskottsutdelning men som har betydelse för kapitalförsörjningen i en ekonomisk förening, är insatsemission. Beskattning Inkomstbeskattningen av ekonomiska föreningar motsvarar i allt väsentligt beskattningen av aktiebolag. Den statliga inkomstskatten är också densamma, nämligen 22 % från och med den 1 januari Men för vissa ekonomiska föreningar gäller särskilda bestämmelser i inkomstskattelagen, IL. I IL kallas de kooperativa föreningar. Särskilda bestämmelser om kooperativa föreningar finns i 39 kap a IL. Kooperativa föreningar Bestämmelserna om kooperativa föreningar har en lång bakgrund i inkomstskattelagstiftningen. Det infördes i kommunalskattelagen redan Fram till införandet av IL 2000 innehöll lagstiftningen, först kommunalskattelagen och sedan lagen om statlig inkomstskatt, en relativt utförlig definition av vad som avsågs med en kooperativ förening, nämligen en förening som var effektivt öppen, dvs när som helst kunde anta nya medlemmar, och som tillämpade lika rösträtt. Den rättspraxis som utvecklades med utgångspunkt från denna definition innebar sammanfattningsvis att en förening som i något avseende hade kontroll över vilka som kunde komma ifråga för medlemskap eller som annars kunde anta ett begränsat antal medlemmar inte ansågs vara öppen i den avsedda meningen och därmed inte kooperativ. I IL ändrades, uppenbarligen i syfte att förenkla, definitionen. Enligt IL avses med en kooperativ förening en ekonomisk förening som är öppen på det sätt som avses i 3 kap. 1 FL och som tillämpar lika rösträtt. För kooperativa föreningars centralorganisationer och sk medlemsfrämjande föreningar gäller särskilda regler. Mot bakgrund av att alla ekonomiska föreningar som registreras i föreningsregistret får antas uppfylla, i varje fall enligt Bolagsverkets bedömning, villkoren i nämnda lagrum skulle man kunna anta att alla dessa också uppfyller kravet på öppenhet enligt IL. Men så var förmodligen inte tanken med den nya definitionen. 15

16 Dels tyder ingenting i propositionen, 1999/2000.2, på att en sådan ändring var avsedd, dels hade man i så fall kunnat stryka begreppet kooperativa föreningar. Rabatter och pristillägg När en ekonomisk förning som är att betrakta som en kooperativ förening enligt IL lämnar utdelning i form av rabatt (återbäring) eller pristillägg (efterlikvid) i förhållande till gjorda köp eller försäljningar får utdelningen dras av (22 första stycket). För avdragsrätten gäller dock ett par begränsningar. För det första är det endast utdelning av vinsten av den kooperativa verksamheten, dvs den vinst som uppkommit i samhandeln med medlemmarna, som är avdragsgill. För det andra får rabatter som innebär en sänkning av medlemmarnas levnadskostnader och därmed inte är skattepliktiga för dem, se 42 kap. 14 IL, dras av med högst ett belopp som motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november året närmast före det kalenderår under vilket beskattningsåret går ut multiplicerat med summan av medlemmarnas omsättning med föreningen (22 andra stycket). Vid utgången av november 2011 var statslåneräntan 1,65 %. Vid taxeringen detta år, 2013, var därmed den avdragsgilla återbäringen begränsad till 1,32 %. Inget större utrymme för avdragsgill utdelning i våra konsumentföreningar och liknande således. Denna begränsningsregel infördes 1997, samtidigt som begränsningen i FL av utdelning i form av insatsränta på medlemsinsatserna togs bort, och motiverades med denna ändring i FL. Motiveringen förefaller något märklig med tanke på att avdragsrätten för rabatter redan var begränsad till vinsten av den kooperativa verksamheten. Insatsränta Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till medlemsinsatser eller förlagsinsatser får också dras av. Avdragsrätten för insatsränta på medlemsinsatserna är dock beroende av om utdelningen skall beskattas av mottagaren, se 24 kap. 17 IL. Om högst tio procent undgår beskattning hos mottagaren får hela utdelningen dras av, men annars endast i den mån den beskattas (23 ). Beskattningsår Utdelning som är avdragsgill enligt ovan skall dras av som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser (24 ). Vinstdisposition i form av insatsemission är avdragsgill för kooperativa föreningar, men först det beskattningsår den emitterade medlemsinsatsen betalas ut till en medlem som avgått (24 a ). Emitterade insatser skall å andra sidan inte behandlas som utdelning och beskattas hos medlemmen förrän de utbetalas och först då beskattas de hos mottagaren, se 42 kap. 21 a IL. Ekonomiska konsekvenser I detta avsnitt beskrivs konsekvenserna för medlemmarna av olika finansieringsalternativ. Utgångspunkten är det som sägs inledningsvis om kooperativ verksamhet, dvs att medlemmarnas ekonomiska intressen i första hand skall främjas genom för medlemmarna gynnsam prissättning i den samhandel föreningen bedriver i förhållande till sina medlemmar. En annan utgångspunkt är att det endast är medlemmarna som deltar i denna handel. Med dessa utgångspunkter kommer alla föreningens utgifter, inklusive utdelning i form av insatsränta, att betalas av medlemmarna i den meningen att de, från medlemmarnas utgångspunkt, belastar priset på de varor och tjänster som samhandlas. Således måste priset på de varor eller tjänster medlemmarna i ett producentkooperativ levererar till föreningen sänkas respektive priset på varor som köps i ett konsumentkooperativ höjas för varje tillkommande utgift. Observera att utdelning i form av återbäring/efterlikvid endast innebär att priset i samhandeln justeras i efterskott. I följande beräkningar har förutsatts att föreningen behöver kr för att finansiera en investering och resultatet visar vad de olika finansieringsalternativen kostar medlemmarna med de utgångspunkter som anges ovan. Beräkningarna tar inte hänsyn till den så kallade alternativkostnaden för medlemmarna. Den ränta en medlem kunnat få om ett visst belopp placerats på ett konto i banken i stället för att betalats till föreningen som insats har alltså inte 16

17 beaktats. Föreningens inkomstskatt har inte heller beaktats, vilket innebär att en kostnad motsvarande 25 % tillkommer (inkomstskatten är 20 %) på det utdelade beloppet om föreningen inte har avdragsrätt för utdelningen. Vid lånefinansiering saknar avdragsrätten betydelse. Eftersom resultaten blir olika för momspliktiga konsumentkooperativ respektive producentkooperativ redovisas resultaten var för sig. Resultaten för kooperativ som driver icke momspliktig verksamhet har inte beräknats. Konsumentkooperativ Investeringen finansieras med 1. medlemsinsatser (ex emissionsinsatser) Resultat: Medlemmarnas kostnad blir 0 kr om man förutsätter att de får tillbaka den inbetalda insatsen. Kostnaden för eventuell utdelning på insatsen kostar medlemmarna ett belopp motsvarande momsen på det utdelade beloppet (ex 5000 x 25 % = 1250) + den egna inkomstskatten på utdelningen (ex 5000 x 30 % = 1500). I exemplet betalar man 6250 kr och får behålla 3500 kr. Skillnaden, 2750 kr, blir medlemmarnas kostnad. 2. förlagsinsatser Resultat: Detsamma som 1 för förlagsinsatser som tillskjutits av medlemmarna. Utdelning på förlagsinsatser som innehas av andra än medlemmar kostar medlemmarna ett belopp som motsvarar det utdelade beloppet + momsen på beloppet (ex 5000 x 25 % = 1250). Medlemmarnas kostnad blir 6250 kr. 3. medlemslån Resultat: Detsamma som 1 om lånet belöper utan ränta. Belöper lånet med ränta beräknas medlemmarnas kostnader på samma sätt som kostnaden för utdelning i medlemslån som finansieras med banklån Resultat: Belöper medlemslånet utan ränta blir medlemmarnas kostnad ett belopp motsvarande räntan till banken (ex x 8 % = 8000) medlemmarnas avdrag för underskott av kapital (8000 x 30 % = 2400). I exemplet betalar man 8000 kr till banken och får avdrag vid inkomsttaxeringen med 2400 kr. Skillnaden, 5600 kr, blir medlemmarnas kostnad. Belöper medlemslånet med ränta beräknas medlemmarnas kostnad för räntan på samma sätt som kostnaden för utdelning i 1. Medlemmarnas kostnad för finansieringen blir då summan av de belopp som beräknats enligt detta och föregående stycke. 5. Externt lån Resultat: Medlemmarnas kostnad blir ett belopp motsvarande föreningens räntekostnad (ex X 10 % = 10000) + moms på räntekostnaden (10000 x 25 % = 2500). I exemplet blir medlemmarnas kostnad för finansieringen Kommentar: Som framgår av exemplen blir det alltid billigast för medlemmarna att finansiera investeringar med egna pengar. Speciellt när medlemmarna inte begär avkastning på sitt tillskott, eftersom en sådan avkastning under alla förhållanden måste betalas av medlemmarna med ett större belopp än vad man får behålla. Avkastningen kostar alltså mer än den smakar. Måste medlemmarna gå till banken och låna för att kunna bidra till finansieringen blir det ändå billigare för dem än om föreningen går till banken. Anledningen till detta är förstås den effekt momsen får i konsumentkooperativ. Naturligtvis måste dessa exempel tas för vad de är. Exempelvis kan ju räntesatserna variera en hel del. Dessutom får man ta i beaktande att medlemmarnas möjligheter att bidra till finansieringen av en investering kan variera stort. Producentkooperativ Investeringen finansieras med 1. medlemsinsatser Resultat: Medlemmarnas kostnad blir 0 om man förutsätter att de får tillbaka den inbetalda insatsen. Kostnaden för eventuell utdelning på insatsen kostar medlemmarna ett belopp motsvarande den egna inkomstskatten på utdelningen (ex 5000 x 30 % = 1500), dvs 1500 kr, om utdelningen skall beskattas som kapitalinkomst och minst ca 2500 kr (5000 x 50 % = 2500), om utdelningen i stället skall beskattas i en näringsverksamhet. 17

18 2. förlagsinsatser Resultat: Detsamma som 1 för förlagsinsatser som tillskjutits av medlemmarna. Utdelning på förlagsinsatser som innehas av andra än medlemmar kostar medlemmarna ett belopp som motsvarar vad medlemmarna fått ut om utdelningen i stället använts till att ersätta medlemmarna för de varor och tjänster de sålt till föreningen. Oavsett om denna ersättning betalats till en näringsidkare eller anställd hade de fått behålla högst ca kr (ex 5000 x 50 % = 2500) efter skatt. Medlemmarnas högsta kostnad i exemplet blir därmed ca 2500 kr. Beskattas ersättningen högre blir medlemmarnas kostnad lägre. 3. medlemslån Resultat: Detsamma som 1 om lånet belöper utan ränta. Belöper lånet med ränta beräknas medlemmarnas kostnader på samma sätt som kostnaden för utdelning i medlemslån som finansieras med banklån Resultat: Belöper medlemslånet utan ränta blir medlemmarnas kostnad ett belopp motsvarande räntan till banken (ex x 8 % = 8000) medlemmarnas avdrag för underskott av kapital (8000 x 30 % = 2400). I exemplet betalar man 8000 kr till banken och får avdrag vid inkomsttaxeringen med 2400 kr. Skillnaden, 5600 kr, blir medlemmarnas kostnad. Skall räntan dras av i en näringsverksamhet blir medlemmarnas kostnad i stället högst ca 4000 kr (8000 x 50 % = 4000). Belöper medlemslånet med ränta beräknas kostnaden för denna ränta på samma sätt som kostnaden för utdelning i 1. Medlemmarnas kostnad för finansieringen blir då summan av de belopp som beräknats enligt detta och föregående stycke. 5. Externt lån Resultat: Denna form av finansiering kostar medlemmar ett belopp som motsvarar vad medlemmarna fått ut om föreningens räntekostnad i stället använts till att ersätta medlemmarna för de varor och tjänster de sålt till föreningen. Oavsett om denna ersättning betalats till en näringsidkare eller anställd hade de fått behålla högst ca 2500 kr (ex x 50 % = 5000) efter skatt. Medlemmarnas högsta kostnad i exemplet blir därmed ca 5000 kr. Beskattas ersättningen högre blir medlemmarnas kostnad lägre. Kommentar: Som framgår blir skillnaden mellan de olika finansieringsalternativen i producentkooperativ inte alls lika stor som i konsumentkooperativen. Men även i dessa kooperativ är det alltid billigast om medlemmarna kan finansiera en investering med egna medel. Och, liksom i konsumentkooperativen, om man inte kräver avkastning på tillskottet som sådant. Observera att medlemmarnas kostnader för att utdelning och ränta som föreningen betalar beräknas med utgångspunkt från vad de fått behålla om ett belopp motsvarande kostnaden i stället betalats ut som ersättning eller lön. En tummregel är att man i dessa fall betalar minst 50 % i skatt i form av egenavgifter/arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. Om en enskild medlems sammanlagda inkomster överstiger den så kallade brytpunkten blir inkomstskatten högre på marginalen. Eftersom medlemmen i fråga därmed fått behålla mindre av det som utbetalats som ersättning/ lön, blir dennes kostad för att avstå ersättningen/lönen också mindre. X INSATSER Mom 1; Medlemsinsatser mm Insatsen i föreningen är kr. Varje medlem skall delta med en insats (obligatorisk insats). Medlem får därutöver delta med flera insatser (frivilliga insatser), dock ej fler än stycken. En insats skall betalas i enlighet med styrelsens anvisningar senast två (2) veckor efter inträde i föreningen. Insatser som medlem deltar med därutöver betalas på anvisat sätt efter anfordran. Insatsen får helt eller delvis fullgöras genom att en självständig insatsrevers överlämnas till föreningen. Ordinarie föreningsstämma får, i enlighet med 22, besluta att fritt eget kapital skall överföras till medlemsinsatserna 18

19 genom insatsemission. I förekommande fall utgör den obligatoriska insatsen enligt denna paragraf och emitterade belopp medlemmens sammanlagda obligatoriska medlemsinsats. Mom 2; Förlagsinsatser Styrelsen kan besluta att kapital i form av förlagsinsatser får tillskjutas föreningen. Sådana insatser får tillskjutas av såväl medlemmar som andra än medlemmar. Förekommer förlagsinsatser skall föreningsstämman årligen besluta att, i den utsträckning de för ändamålet tillgängliga medlen förslår därtill, utdelning skall utgå på förlagsinsatserna enligt vad som anges i förlagsandelsbevisen inom det högsta belopp som får tillämpas. Beslutad utdelning på förlagsinsatser förfaller till betalning inom två veckor från beslutet. Styrelsen äger besluta vem som skall få tillskjuta förlagsinsats och dennas belopp samt de villkor som utöver vad som ovan sägs skall i varje särskilt fall iakttas vid tillämpningen av denna paragraf. XX ÖVERSKOTTSFÖRDELNING Fritt eget kapital enligt fastställd balansräkning skall, efter i lag föreskriven avsättning till reservfonden och eventuell utdelning på förlagsinsatser i enlighet med villkor i förlagsandelsbevis, enligt föreningsstämmans beslut helt eller delvis 1. föras i ny räkning, 2. fonderas för särskilt ändamål, 3. utdelas som återbäring alt. eterlikvid i förhållande till deras omsättning med föreningen under räkenskapsåret, 4. utdelas i förhållande till medlemsinsatserna (insatsränta), 5. överföras till medlemsinsatserna genom insatsemission i förhållande till medlemsinsats alt. medlemmarnas omsättning med föreningen under räkenskapsåret eller 6. utdelas som återbäring alt. eterlikvid i förhållande till deras omsättning med föreningen under räkenskapsåret. XX FÖRENINGENS UPPLÖSNING Vid föreningens upplösning skall behållna tillgångar fördelas så att innehavare av förlagsandelar först får ut sina insatser och därefter medlemmarna sina medlemsinsatser. Resterande behållna tillgångar skall fördelas lika mellan medlemmarna. INSATSREVERS Mellan medlemmen MM (p nr xxxxxx-xxxx) och NN ekonomisk förening (org nr xxxxxx-xxxx) har idag följande avtal träffats beträffande betalning av insatshöjning. Förutsättningar: I NN ekonomisk förening (föreningen) beslutade föreningsstämman 20XX-XX-XX att höja den obligatoriska insatsen med xxxxx kronor per medlem. Detta innebär att medlemmarna ska betala denna summa till föreningen senast den 20XX-XX-XX. Anstånd med erläggande av insatsen Medlemmen får genom denna överenskommelse anstånd med inbetalningen av nämnda belopp till den 20XX-XX- XX. Som kompensation för detta anstånd utgår en dröjsmålsränta som NN ska betala till föreningen. Räntan uppgår till X,X % per år av ännu obetald insats och betalas en gång per år enligt avisering till föreningens konto. Om betalning av ränta enligt ovan uteblir får föreningen säga upp hela den återstående obetalda insatsen till omedelbar betalning. Den återstående insatsen förfaller också till omedelbar betalning om medlemmen säger upp sitt 19

20 medlemskap eller utesluts samt, vid dagen för beslutet om föreningen likvideras eller försätts i konkurs. Medlemmen kan inbetala hela eller delar av återstående insats i förtid. Ort och datum: Medlemmen NN ekonomisk förening Namnteckning Namnteckning Namnförtydligande Namnförtydligande Borgensåtagande Som en säkerhet för att medlemmens förpliktelser enligt denna insatsrevers infrias ingår undertecknade borgensmän en borgen som för egen skuld. Ort och datum: Namnteckning personnummer: Namnförtydligande: Ort och datum: Namnteckning personnummer: Namnförtydligande: 20