Innehåll 1. AnSVAR 2. ORDInATIOn AV läkemedel 3. IORDnInGSTÄllAnDe AV läkemedel 4. ADMInISTReRInG/ÖVeRlÄMnAnDe AV läkemedel

Transkript

1 2008

2 2

3 FÖRORD Läkemedelshantering är en av de vanligaste arbetsuppgifterna inom all sjukvård samtidigt som läkemedelshantering utgör ett riskområde. Om inte läkemedel hanteras på rätt sätt kan de ställa till mer skada än nytta. I läkemedelshanteringsprocessen ingår många olika personer där var och ens agerande är betydelsefullt för att patienten ska få rätt läkemedel och använda dem på rätt sätt. Läkemedelshantering inom hälso- och sjukvård regleras i Socialstyrelsens föreskrifter om läkemedelshantering SOSFS 2001:17. Föreskriften är gemensam för all läkemedelshantering inom den verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen och tandvårdslagen, oavsett om det är landstinget, kommunen eller enskild utförare som är huvudman. Med läkemedelshantering avses här ordination, iordningställande, administrering, rekvisition och förvaring av läkemedel. I hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) och tandvårdslagen (SFS 1985:125) framgår att kvaliteten i verksamheten inom hälso- och sjukvården respektive tandvården systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och säkras. Enligt SOSFS 2005:12 ska ledningssystemet säkerställa att det finns rutiner för hur alla åtgärder som rör en enskild patient skall kunna identifieras och spåras i dokumentationen. Instruktionen för läkemedelshantering i Västerbottens län 2008 är en reviderad och omarbetad version av instruktionen från I arbetet med instruktionen har en bred remissrunda ingått, där olika verksamheter och tjänstefunktioner har faktagranskat innehållet och gett synpunkter (se bilaga I). Instruktionen gäller för all hälso- och sjukvård inklusive tandvård i Västerbotten. Det åligger verksamhetschefen/ medicinskt ansvarig sjuksköterska att, utifrån gällande regelverk och detta häfte, upprätta skriftliga instruktioner för läkemedelshanteringen. Instruktionerna ska vara entydigt utformade och bör vara sammanfogade samt ha så pass hög detaljeringsgrad så att de kan ingå som en del i introduktionen av all ny personal som hanterar läkemedel. Inför arbetet med revideringen av instruktionen har andra landstings arbeten för en säkrare läkemedelshantering tagits i beaktande. Vi vill främst nämna och rikta ett stort tack till landstingen i Sörmland och Norrbotten som har ställt sitt gedigna arbete till förfogande. Kontakta gärna Läkemedelskommittén om något i häftet är oklart eller diskutabelt eller i övrigt vad som kan revideras eller läggas till i nästa version av dessa instruktioner. På så vis håller vi regelverk och praxis både förankrade och levande. Instruktionen med aktuella revideringar kommer att finnas tillgänglig på Linda/Ämnesområde/Vård och hälsa/läkemedel/föreskrifter och rutiner och på Vård & hälsa/läkemedel September 2008 Rune Dahlqvist Läkemedelskommittén i Västerbotten Eva Bergdahl Läkemedelskommittén i Västerbotten 3

4 Innehåll 1. ANSVAR Egenvård Hälso- och sjukvård Vårdgivarens ansvar Läkemedelskommitté Verksamhetschefens/MAS ansvar Medicinskt ledningsansvarig läkares/ Odontologiskt ledningsansvarig tandläkares ansvar Avdelningschefens/ motsvarandes ansvar Läkemedelsansvarig sjuksköterskas ansvar Hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar Läkares ansvar Sjuksköterskas ansvar Bedömningsinstrument Safe Medication Assessment, SMA Under-/tandsköterskas/vårdbiträdes ansvar Personlig assistent ansvar Delegering ORDINATION AV LÄKEMEDEL Behörighet att ordinera läkemedel Krav på en läkemedelsordination Ordinationshandling/ läkemedelslista Signaturlista Behandlingsscheman, Spädningsscheman Generella direktiv Waran (warfarin) Vaccinationer Medicinska gaser Terapirekommendationer Utbyteslista - Rekommendationer för preparatbyten Naturläkemedel Vid utskrivning Samordnad vårdplanering IORDNINGSTÄLLANDE AV LÄKEMEDEL Definitioner Behörighet att iordningställa läkemedel Iordningställande inom sluten vård Iordningställande inom primärvård och kommunal hälso- och sjukvård Kontroll vid iordningställande Praktiskt handhavande Iordningställande av injektioner och infusioner ADMINISTRERING/ÖVERLÄMNANDE AV LÄKEMEDEL Kontroll vid administrering Signering Avvikelse Uppföljning Dosspridning Intag av perorala läkemedel Läkemedel för injektion och infusion

5 4.8 Andra former av administrering Läkemedel via sond Läkemedel via central venkateter och epiduralkateter Efter läkemedelsadministrering Avfallshantering REKVISITION AV LÄKEMEDEL Beställning av läkemedel till läkemedelsförråd Bassortiment Generella behandlingsanvisningar inom kommunal hälso- och sjukvård Licensläkemedel och kliniska prövningar Apotekstillverkade läkemedel Lån av läkemedel Antidotförråd Akuta läkemedel Katastrofläkemedel Jourdoser Spolvätskor Läkemedelsnära förbrukningsartiklar Expedition Leverans och mottagande Returer till apoteket Fakturering Statistik FÖRVARING AV LÄKEMEDEL Hos den enskilde Läkemedelsförråd Förvaringsanvisningar Förvaring utanför läkemedelsförråd Läkemedelsprover Medel för tekniskt bruk Sprutor och kanyler Indragningsblanketter Reklamation Läkemedel som ej används Medicinska gaser NARKOTIKA Definitioner Grad av säkerhet Lokal instruktion Förvaring av narkotika Förbrukningsjournal för narkotika Signaturlista Lån av narkotika Hanteringsrutiner vid uttag/tillförsel Returer och kassationer av narkotika Inventering och kontroll FÖRVARING, MÄRKNING, LAGRINGS- OCH ANVÄNDNINGSTIDER FÖR LÄKEMEDEL

6 8.1 Förvaring och märkning Lagrings- och användningstider för läkemedel Läkemedel utan krav på sterilitet CYTOSTATIKA OCH ANDRA LÄKEMEDEL MED RISK FÖR BESTÅENDE TOXISK EFFEKT Ansvar Riskbedömning Skyddsinformation Cytostatika Toxiska läkemedel BIVERKNINGAR, ÖVERKÄNSLIGHETSREAKTIONER, ÖVERDOSERINGAR Biverkningar Överkänslighetsreaktioner Överdosering och giftinformation KVALITETSSÄKRING HANTERINGSANVISNINGAR FÖR OLIKA BEREDNINGSFORMER AV LÄKEMEDEL APO-DOS Syftet med Apo-Dos Förutsättningar för att få Apo-Dos Vem får ordinera Ansvarsfördelning Dosrecept Förlängning av dosrecept Doseringstider Ordinationsändringar Dossortiment Licenser Apos-Dos patient på sjukhus E-dos Hur betalar man? Avvikelser...55 BILAGOR Bil. I Sändlista Instruktion för läkemedelshantering, 2008, VL...56 Bil. II Regelverk, lagar och föreskrifter...57 Bil. III Lokal instruktion för läkemedelshantering - förslag till innehåll...58 Bil. IV Exempel Ansvarsfördelning - checklistor

7 ANSVAR 1. Ansvar 1.1 Egenvård Hälso- och sjukvård Den som förskriver läkemedel kan vid förskrivningstillfället behöva ta ställning till om patienten klarar av att själv hantera sina läkemedel. Om förskrivaren bedömer att patienten inte klarar det, bör ställningstagandet dokumenteras i patientjournalen. (SOSFS 2001:17) Grunden för läkemedelshanteringen är att den skall vara individuell och säker utifrån den enskildes sjukdom eller funktionshinder och personliga förutsättningar. Utgångsläget är att den enskilde själv svarar för omhändertagande och förvaring av de läkemedel som har ordinerats och för den egna medicineringen. Om en patient själv har ansvaret för att hantera sina läkemedel, skall föreskrifterna i SOSFS 2001:17 inte tillämpas. Det gäller även om patienten behöver viss praktisk hjälp. Vid samordnad vårdplanering mellan sluten vård, primärvård och kommun är det viktigt att avgöra, vad som för den enskilda patienten utgör egenvård respektive vad som ska räknas som sjukvård. Läkaren ska alltså bedöma individens förmåga att ta eget ansvar. Närstående kan komplettera patientens egen förmåga. Om patienten och närstående inte kan ta eget ansvar för sin vård ska detta klart framgå i patientjournalen. (SOSFS 2005:27). Den läkare som är ansvarig för medicineringen är också den som fattar beslut om att fråntaa patienten det egna ansvaret. Det är en individuell bedömning och anpassad till den enskilda patientens fysiska och psykiska status och sociala situation. Ansvaret för läkemedelshanteringen övergår då till en sjuksköterska. Beslutet skall dokumenteras i patientjournalen och ska återfinnas på lätthittat ställe i patientens journal. Ansvarig sjuksköterskas uppgift är att finna en praktisk lösning i samråd med den ansvariga läkaren och eventuella närstående. Detta innebär att närstående inte kan kräva tillgång till medicinskåp eller att få överta viss del av läkemedelshanteringen. Ett delat ansvar på flera parter utgör en säkerhetsrisk och därför ska det regleras noggrant. Ny bedömning av förmågan att ta eget ansvar skall göras av ansvarig läkare vid behov och efter inrådan från närstående eller vårdteam, framför allt vid demensutveckling. Patienten kan behöva stöd med allt från enkel hjälp med medicinering i hemmet, t.ex. inköp på apotek eller öppnande av burkar, till ett fullständigt omhändertagande av läkemedelshanteringen. Exempel 1: En person med parkinsonsjukdom kan vara klar och redig och förstå sin egen medicinering men pga. skakningar vara ur stånd att inta läkemedlen själv (samt sakna hjälpande anhörig) = egenvård. I detta fall är patienten berättigad till insats enligt socialtjänstlagen för att få hjälp att inta sina läkemedel. Exempel 2: En person med demenssjukdom (som saknar närstående) klarar inte sin medicinering pga. mental/psykisk oförmåga = sjukvård. Det kan innebära att sjuksköterskan administrerar läkemedlen eller att sjuksköterskan delegerar till kommunens hemtjänstpersonal/ motsvarande. 1.2 Vårdgivarens ansvar Vårdgivaren skall ge skriftliga direktiv och säkerställa att kvalitetssystemen innehåller rutiner för läkemedelshanteringen. (SOSFS 2001:17) Vårdgivaren skall 1. fastställa övergripande mål för det systematiska kvalitetsarbetet samt kontinuerligt följa upp och utvärdera målen, 2. ge direktiv och säkerställa att ledningssystemet för varje verksamhet är ändamålsenligt med mål, organisation, rutiner, metoder och vårdprocesser som säkerställer kvaliteten, och 3. ge direktiv och säkerställa att ledningssystemet inom ansvarsområdet är så utformat att vårdprocesserna fungerar verksamhetsöverskridande. (SOSFS 2005:12) I hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) och tandvårdslagen (SFS 1985:125) framgår att kvaliteten i verksamheten inom hälso- och sjukvården respektive tandvården systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och säkras. 7

8 ANSVAR Enligt SOSFS 2005:12 ska ledningssystemet skall säkerställa att det finns rutiner för hur alla åtgärder som rör en viss patient skall kunna identifieras och spåras i dokumentationen. Vårdgivaren är den fysiska eller juridiska person (landsting, kommun, aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk eller ideell förening, stiftelse eller enskild firma) som yrkesmässigt bedriver hälso- och sjukvård. Landstinget i Västerbotten bedriver och ansvarar för hälso- och sjukvård i slutenvård, öppen vård, primärvård, hemsjukvård i ordinärt boende samt tandvård. Kommunerna i Västerbotten bedriver och ansvarar för hälso- och sjukvård i särskilda boenden upp t.o.m. sjuksköterskenivå. I kommunal verksamhet svarar nämnden för att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, MAS, ges en organisatorisk ställning och placering som gör det möjligt för henne/honom att fullgöra sina uppgifter. Definitioner enligt Termbanken, Socialstyrelsen Sluten vård är hälso- och sjukvård när den ges till patient inskriven vid vårdenhet, t.ex. på sjukhus Öppen vård är hälso- och sjukvård som inte är sluten vård eller hemsjukvård. Öppen vård inkluderar kommunal hälso- och sjukvård, primärvård, vård på sjukhusens mottagningar samt tandvård Hemsjukvård är hälso- och sjukvård som ges i patients bostad eller motsvarande. Hemsjukvård ges i såväl ordinärt som i särskilt boende samt i daglig verksamhet och dagverksamhet. Skilj från öppen vård Särskilt boende är ett individuellt behovsprövat boende som ges med stöd av socialtjänstlagen eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Ordinärt boende - det som inte är särskilt boende räknas som ordinärt boende. (Insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ges även i ordinärt boende). 1.3 Läkemedelskommittén Enligt lagen om läkemedelskommittéer ska det i varje landsting finnas en eller flera läkemedelskommittéer (SFS 1996:1157). Kommittén ska verka för en effektiv, säker och ändamålsenlig läkemedelsanvändning inom länet, kostnads effektiv för individ, sjukvård och samhälle. Kommitténs arbete riktar sig till såväl offentliga som privata vårdgivare samt till pati enter och allmänhet. Rekommendationerna skall vara grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet. Läkemedelskommitténs uppgift är också att utarbeta riktlinjer för rutiner för säker läkemedelshantering (VL Regelverk 2008). Läkemedelskommittén har genom detta dokument utarbetat lokala riktlinjer och rutiner för läkemedelshanteringen. 1.4 Verksamhetschefens/MAS ansvar Verksamhetschefen skall fastställa ändamålsenliga rutiner och entydigt fördela ansvaret för läkemedelshanteringen inom verksamhetsområdet. Särskild vikt skall läggas vid utformningen av rutiner och ansvar för narkotiska läkemedel. Rutinerna och ansvarsfördelningen skall dokumenteras i en lokal instruktion för läkemedelshantering. Verksamhetschefen skall fortlöpande följa upp läkemedelshanteringen inom verksamhetsområdet och säkerställa att rutinerna och ansvarsfördelningen tillgodoser kvaliteten och säkerheten i vården. Uppgifter som enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för läkemedelshanteringen skall utföras av verksamhetschefen fullgörs inom tandvården av en chef med motsvarande funktion, och inom den kommunala hälso- och sjukvården av den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, MAS. (SOSFS 2001:17) Verksamhetschefen ansvarar för att ledningsansvaret för läkemedelshanteringen är tydligt fördelat att det utarbetas skriftliga och verksamhetsanpassade instruktioner för läkemedelshanteringen och att de tillämpas. att fortlöpande följa upp läkemedelshanteringen inom verksamhetsområdet och säkerställa att rutinerna och ansvarsfördelningen tillgodoser kvaliteten och säkerheten i vården samt att fastställda avvikelserutiner tillämpas att personalen känner till författningar och föreskrifter om läkemedelshanteringen 8

9 ANSVAR i vilken utsträckning ordination enligt generella direktiv ska förekomma och att de omprövas regelbundet. att rutiner finns så att läkemedelshanteringen följs upp internt och att extern kvalitetsgranskning utförs. i vilken omfattning delegeringar får förekomma och att det sker på ett korrekt sätt (gällande läkemedelshantering är delegering endast tillämpligt för öppen vård, primärvård och kommunal hälso- och sjukvård) Enligt författningen måste vissa specifika moment ingå i den lokala skriftliga instruktionen. Här namnges t ex de personer som fått sig tilldelat särskilda ansvarsområden. Instruktionen kan gälla olika nivåer inom verksamheten. Exempelvis kan man ha en övergripande instruktion för verksamheten/kliniken som sedan kompletteras med instruktioner för varje enhet inom verksamheten. Instruktionerna bör ha så pass hög detaljeringsgrad att de kan ingå som en del i introduktionen av all ny personal som hanterar läkemedel. Verksamhetschefen får enligt Hälso- och sjukvårdslagen 30 uppdra åt sådana befattningshavare inom verksamheten, som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter. 1.5 Medicinskt ledningsansvarig läkares/ Odontologiskt ledningsansvarig tandläkares ansvar På varje enhet inom hälso- och sjukvården och tandvården, där verksamhetschefen inte är läkare eller tandläkare, ska det finnas en namngiven läkare eller tandläkare med ledningsuppgifter, medicinskt ledningsansvarig läkare, MLA, eller en odontologiskt ledningsansvarig tandläkare, OLA. Ansvaret innefattar övergripande ansvar för kvalitet och säkerhet inklusive journalföring i den dagliga medicinska eller odontologiska vården och för medicintekniska produkter på enheten. Det innefattar att rätta till brister inom ramen för sina befogenheter eller påtala bristerna för verksamhetschefen. Ansvaret omfattar även systemet för medicinsk kvalitetssäkring och för avvikelserapportering och läkemedelsansvar. Om läkemedelsansvarig läkare (LAL) finns inom enheten ska denne rapportera till den medicinskt ansvarige läkaren. Innehållet i MLA:s/LAL:s/OLA:s ansvar skall anges i den lokala instruktionen för läkemedelshanteringen. Se exempel Ansvarsfördelning, bilaga IV. 1.6 Avdelningschefens/ motsvarandes ansvar Beroende på enhetens storlek är vissa enheter organiserade med en avdelningschef. Avdel ningschefen är direkt underställda verksamhetschefen. Ansvaret för enhetens läkemedelshantering och verkställandet av fastställda lokala regler och direktiv bör åläggas den legitimerade sjuksköterska/motsvarande som är avdelningschef. Inom tandvården kan motsvarande ansvar för avdelningschef åläggas tandläkare eller tandhygienist. Innehållet i avdelningschefens/motsvarandes ansvar skall anges i den lokala instruktionen för läkemedelshanteringen. Se exempel Ansvarsfördelning, bilaga IV. 1.7 Läkemedelsansvarig sjuksköterskas ansvar På varje enhet inom hälso- och sjukvården och tandvården ska det finnas en namngiven sjuksköterska/ motsvarande som är ansvarig för delar av läkemedelshanteringen och läkemedelsförrådet. Läkemedelsansvarig sjuksköterskas roll kan se olika ut vid olika enheter. Innehållet i läkemedelsansvarig sjuksköterskas ansvar skall anges i den lokala instruktionen för läkemedelshanteringen. Om ansvaret är fördelat på flera sjuksköterskor ska detta klart och tydligt framgå av den lokala instruktionen. Se exempel Ansvarsfördelning, bilaga IV. 1.8 Hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar Enligt Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS, SFS 1998:531) avses bland annat med hälso- och sjukvårdspersonal: den som har legitimation för yrke inom hälsooch sjukvården personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare Skyldigheter Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet hålla sig informerad om och i arbetet tillämpa gällande författningar, riktlinjer och andra regler som gäller 9

10 ANSVAR ska rapportera till närmaste chef om brister i rutiner eller om oegentligheter upptäcks bär själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter får överlåta en arbetsuppgift till någon annan endast när det är förenligt med kravet på en god och säker vård. Den som överlåter en arbetsuppgift till någon annan svarar för att denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften. 1.9 Läkares ansvar Arbetsuppgifter och ansvar som gäller för läkare gäller även tandläkare inom dennes verksamhetsområde. Patientansvarig läkare har ansvar för fastställande av diagnos och att därefter ordinera erforderlig läkemedelsbehandling och anvisningar om vård av patienten. I detta ansvar ligger även att ta upp en läkemedelsanamnes på av andra läkare insatt medicinering och ta ställning till om den ska fortsätta. Vid inskrivning av patient i sluten vård skall inskrivande läkare, efter granskning, överföra pågående läkemedelsbehandling till läkemedelsmodulen i datajournalen. Nytillkomna läkemedelsordinationer ska dokumenteras på samma sätt. Vid överföring av patient till annan klinik skall inskrivande läkare på mottagande klinik ta ställning till pågående läkemedelsbehandling. Vid utskrivning av patient skall läkaren lämna till patient/närstående och till ev. mottagande vårdgivare en signerad fullständig läkemedelslista. Från och med hösten 2008 skall endast läkemedelslistan från System cross version 4.13 eller senare användas. Observera att listan kan behöva förtydligas manuellt. Förändringar av tidigare läkemedelsbehandling samt nyinsättning ska dokumenteras i patientjournalen. Det är läkarens skyldighet att ta ställning till patientens aktuella läkemedelsordinationer vid såväl in- och utskrivning. Patientansvarig läkare ansvarar för att aktuella ordinationer finns samlade i patientens läkemedelslista. Patientansvarig läkare bedömer och journalför ändringar av läkemedelsordinationer från andra vårdgivare Läkarens ansvar omfattar också information angående syftet med behandlingen, vilka förändringar som är att vänta samt hur eventuella biverkningar ska observeras. Patientansvarig läkare lämnar till patienten och/eller närstående en läkemedelslista enligt ovan tillsammans med erforderliga recept. För att undvika avbrott i behandlingen ska läkaren förvissa sig om att ordinerade läkemedel finns tillgängliga. Risken för avbrott är särskilt stor när det gäller t ex läkemedel för klinisk prövning, licenspreparat och extemporeläkemedel, eftersom dessa kan ta tid att få fram. I läkarens ansvar ingår bedömning om den enskilde själv har möjlighet att sköta sina läkemedel. Om så inte är möjligt ska kontakt tas med distriktssköterska i primärvården eller distriktssköterska/sjuksköterska i den kommunala hälso- och sjukvården. Bedömningen ska dokumenteras i journalen. (Läs mer om läkares ansvar vid utskrivning på sid 15, kap 2.13) Sjuksköterskas ansvar Uppgifter som enligt dessa föreskrifter skall utföras av sjuksköterskor får även utföras av barnmorskor, biomedicinska analytiker, medicintekniska assistenter och tandhygienister inom deras respektive verksamhetsområden. (SOSFS 2001:17) Sjuksköterskan ansvarar för att läkemedelshanteringen genomförs på ett säkert sätt och enligt aktuella författningar och lokala instruktioner. Sjuksköterska har kompetens att självständigt ansvara för förvaring av läkemedel, iordningställande av ordinerade doser och administrering av läkemedel till patienten. Sjuksköterskans ansvar omfattar även att känna till indikationen för behandlingen, förstå verkningsmekanismen samt kunna informera patienten om läkemedlens användning. Ansvarig sjuksköterska ska också dokumentera patientens behov av hjälpinsatser vid läkemedelsanvändning, utvärdera effekten av ordinerade läkemedel samt hålla kontakten med läkaren. Sjuksköterska i primärvård/kommunal hälso- och sjukvård i sitt område för den eventuella hjälp patienter behöver med läkemedelshantering. En systematisk bedömning och uppföljning av patientens läkemedelsanvändning bör regelbundet göras för att identifiera eventuella problem som kan utgöra risker för en osäker läkemedelsanvändning 10

11 ANSVAR 1.11 Bedömningsinstrument Safe Medication Assessment, SMA Safe Medication Assessment, SMA, är ett instrument för bedömning av patienters läkemedelsanvänding. SMA är tänkt att användas vid inskrivning av patienter i hemsjukvården och vid uppföljning av patienters läkemedelsanvändning i hemsjukvården. Det är också tänkt att användas vid uppföljning av patienter som är nyutskrivna från andra vårdenheter och där en förändring i hälsotillstånd eller läkemedelssituation har uppstått samt vid misstanke om brister i patientens förmåga att adekvat och säkert använda sina läkemedel. Problem som kan utgöra risker för en osäker läkemedelsanvändning identifieras och tydliggörs med hjälp av bedömningen. Denna kan användas som underlag för planering och genomförande av vård och behandling, för dokumentation i patientjournalen samt för återföring och diskussion med läkare. Information och bedömningsformulär återfinns på Under-/tandsköterskas/vårdbiträdes ansvar Huvuduppgiften för undersköterskor och vårdbiträden är omsorg och omvårdnad. Vid överlämnande, genom delegering, av arbetsuppgift som avser läkemedelshantering omfattas vårdpersonalen av yrkesansvar enligt Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. (SFS 1998:531). Personal får assistera en sjuksköterska/läkare/tandläkare genom att utföra enstaka arbetsuppgifter vid iordningställande och administrering av läkemedel. Vid assistans ligger ansvaret kvar hos den sjuksköterska/läkare/tandläkare som gett uppdraget. I vårdpersonalens ansvar ingår också att inom ramen för sin kompetens uppmärksamma förändringar i den enskildes hälsotillstånd och informera ansvarig sjuksköterska och/eller arbetsledare Ibland kan det vara samma arbetsuppgift där ansvaret bedöms olika. Läs mer om Egenvård sid 7, kap Delegering En sjuksköterska/tandläkare/tandhygienist som arbetar i primärvård/folktandvård/kommunal hälso- och sjukvård, får genom delegering överlåta åt en annan befattningshavare att iordningställa eller administrera läkemedel under förutsättning att det är förenligt med en god och säker vård av patienten. I sluten vård och ambulanssjukvård kan iordningställande eller administrering av läkemedel ej delegeras. Delegeringsförfarandet regleras i Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, LYHS, 1998:531 Delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård, SOSFS 1997:14 Ändring i föreskrifterna och allmänna råden om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården, SOSFS 2001:17; 2005:24; 2006:24 Kompetenskrav och behörighet för tandhygienister och tandsköterskor samt delegering inom tandvården; SOSFS 2002:12. Rutinerna för delegering skall ingå i den lokala instruktionen för läkemedelshantering. Assistans/handräckning Det är inte fråga om "delegering" om det gäller att vid ett enstaka tillfälle uppdra åt någon att utföra en uppgift i form av assistans eller handräckning. När sjuksköterskan/motsvarande behöver assistans med iordningställandet av vissa doser, ska sjuksköterskan i sådana fall identifiera det iordningställda läkemedlet och i övrigt fastställa dosens riktighet till antal eller volym Personlig assistents ansvar Gränsdragning mellan hälso- och sjukvårdsinsatser och egenvård kan inte anges generellt utan ska bygga på en individualiserad bedömning av patientens ansvarige läkare. Personliga assistenter kan dels utföra delegerade arbetsuppgifter dels egenvårdsuppgifter. 11

12 ORDINATION AV LÄKEMEDEL 2. ORDINATION AV LÄKEMEDEL 2.1 Behörighet att ordinera läkemedel Läkare, tandläkare, tandhygienister, barnmorskor och sjuksköterskor Bestämmelser om läkares, tandläkares, tandhygienisters och barnmorskors behörighet att ordinera läkemedel finns i Läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande av läkemedel m.m. (receptföreskrifter). (LVFS 1997:10). Bestämmelser om sjuksköterskors behörighet att ordinera läkemedel finns i Socialstyrelsens föreskrifter om kompetenskrav för sjuksköterskor vid förskrivning av läkemedel. (SOSFS 2001:16). 2.2 Krav på en läkemedelsordination Skriftlig ordination! Läkemedel skall ordineras skriftligt och styrkas med ordinatörens signatur. Ordinationen ska vara entydig och innehålla uppgifter om läkemedlets namn läkemedelsform styrka dosering i antal/volym administrationssätt tidpunkterna för administrering Om det är nödvändigt för att ordinationen av ett visst läkemedel skall bli tydlig, får doseringen anges som mängden verksam substans per läkemedelsdos. Sådana läkemedel skall finnas förtecknade i den lokala instruktionen för läkemedelshantering. Internationella enheter skall vid läkemedelsordination förkortas med E. (SOSFS 2001:17) Muntlig ordination Muntlig ordination ska ges endast i undantagsfall. När patienten behöver omedelbar behandling får läkare eller tandläkare ordinera läkemedel muntligt. Ordinationen skall i efterhand dokumenteras i patientens ordinationshandling och bekräftas med läkarens eller tandläkarens signatur. Telefonordination Telefonordination får ges när den som ordinerar läkemedlet är förhindrad att komma till patienten. Vid telefonordination repeterar sjuksköterskan som kontroll ordinationen, dokumenterar den som en uppdragsordination, signerar denna i ordinationshandlingen och anger ordinerande läkares namn samt tidpunkten för ordinationen. Den som ordinerat läkemedel per telefon skall i efterhand signera ordinationen om inte synnerliga skäl finns. Om detta inte är möjligt ska ordinationen signeras av ansvarig läkare. En uppdragsordination skall alltid signeras av ordinerande eller ansvarig läkare. Konsultordination En konsulterande läkares ordination ses som en rekommendation eller remissvar. Ansvarig läkare gör ett ställningstagande och ordinerar därefter. En konsulterande läkares ordination förs in i ordinationshandlingen av ansvarig läkare. 2.3 Ordinationshandling Läkemedelsordinationerna skrivs på särskild ordinationshandling/läkemedelslista. I ordinationshandlingen ska anges samtliga läkemedel som ska administreras till patienten. Ordinationshandlingen skall ge en samlad bild av ordinerad och genomförd läkemedelsbehandling och är en del av patientens journal. Ordinationshandlingen är det underlag, som sjuksköterskan använder vid genomförandet av läkemedelsbehandlingen. Det är därför ett absolut krav att ordinationerna är entydigt utformade, så att det inte uppstår tolkningssvårigheter när de enskilda doserna ska tillföras patienten. En gemensam ordinationshandling skall eftersträvas för samtliga läkemedel inklusive infusioner. I de fall det inte är möjligt ska det klart och tydligt framgå i den lokala instruktionen för läkemedelshanteringen vilka ordinationshandlingar som är i bruk, exempelvis om ordination av infusioner sker i pappersformat. Sluten vård Inom sluten vården skall läkemedelsordinationerna föras in i en särskild ordinationshandling. Den som ordinerar läkemedel skall med sitt signum i ordinations- 12

13 ORDINATION AV LÄKEMEDEL handlingen bekräfta varje ordination och ändringar av tidigare införda ordinationer. (SOSFS 2001:17, 3 kap, 3 ). Ordinationen ska göras skriftligt i ordinationshandlingen och signeras av den som ansvarar för ordinationen samt för ändringar av tidigare införda ordinationer. Samtliga ordinationer ska dagligen bekräftas med läkares signum. Om annan rutin förekommer skall den anges i den lokala instruktionen. Överföringar till andra arbetsunderlag (t ex vätskelistor) får inte förekomma Om det behövs för att ge nödvändiga anvisningar för ordinationen, får en hänvisning göras till fastställda behandlingsscheman (t.ex. för antikoagulantia och cytostatika) och spädningsscheman (t.ex. för antibiotika) i ordinationshandlingen. Detta innebär att: Såväl stående som tillfälliga ordinationer återfinns på samma dokument. Ordinationen ska dagligen bekräftas/vidimeras av läkare (se ovan) Journalen utgör både ordinations- och dispenseringsunderlag. Registrering sker när ordinerade läkemedel tillförts. Ordination gäller från förmiddagsronden till nästa rondtillfälle (vanligen ett dygn senare), dvs. morgondosen klockan ska ges enligt föregående dags ordination om inget annat är angivet. Om läkaren inte vill att morgondosen ska ges nästa dag ska detta framgå skriftligt. Öppen vård, Primärvård och Kommunal hälso- och sjukvård Inom annan hälso- och sjukvård än sluten vård skall den sjuksköterska eller läkare som ansvarar för vården av en patient svara för att aktuella läkemedelsordinationer finns samlade på ett ordinationskort eller på en annan ordinationshandling. Kortet eller handlingen skall signeras och det skall framgå vem som ordinerat respektive läkemedel (SOSFS 2001:17). Normalt ska den länsgemensamma läkemedelslistan från Systeam cross version 4.13 eller senare användas. Avsteg från detta ska dokumenteras i den lokala instruktionen för läkemedelshantering. 2.4 Signaturlista På varje enhet skall det finnas en signaturlista med namnförtydliganden på de befattningshavare som i något avseende ordinerar, iordningställer och/eller administrerar läkemedel. På listan skall namn, befattning och handskriven signatur anges. Listan skall uppdateras regelbundet och arkiveras enligt enhetens bestämmelser. 2.5 Behandlingsscheman, Spädningsscheman Om det behövs för att ge nödvändiga anvisningar för ordinationen, får en hänvisning till fastställda behandlingsscheman eller spädningsscheman göras i ordinationshandlingen. (SOSFS 2001:17) Schemat innehåller individuellt ordinerade läkemedel som ingår i en fastställd behandlingsplan för en viss patient. Behandlingsschemat är en del av patientens journal. Om nödvändiga anvisningar av betydelse för ordinationen av utrymmesskäl ej får plats i ordinationshandlingen, kan där hänvisas till fastställda spädningsscheman som finns förtecknade i den lokala instruktionen för läkemedelshantering. 2.6 Generella direktiv Endast läkare får ordinera läkemedel enligt generella direktiv. I de generella direktiven skall anges indikationerna och kontraindikationerna samt doseringen och antalet tillfällen som läkemedlet får ges till en patient utan att en läkare kontaktas. Läkemedel som ordinerats enligt generella direktiv får ges till en patient endast efter att en sjuksköterska gjort en behovsbedömning. Ordinationer enligt generella direktiv skall utfärdas restriktivt och omprövas regelbundet. Anvisningar för ordinationer enligt generella direktiv skall finnas i den lokala instruktionen för läkemedelshantering. (SOSFS 2001:17). Generella direktiv är en ordination av läkemedel som gäller för patienterna på en viss enhet vid vissa angivna tillstånd, utan att en särskild individuell ordination behöver ges. Inom den kommunala hälso- och sjukvården skall MAS delges direktiven innan de börjar tillämpas. För patient som ofta får läkemedel genom generell förskrivning bör stående ordination övervägas. 13

14 ORDINATION AV LÄKEMEDEL De generella direktiven ska ingå i den lokala instruktionen för läkemedelshanteringen. Generella direktiv hålls aktuella genom revidering varje år. Verksamhetschefen (eller annan person utsedd av verksamhetschefen)/mas ansvarar för revideringen. 2.7 Waran (warfarin) För att säkerställa hanteringen vid ordination av tablett Waran 2.5 mg bör enhetliga och klara rutiner inom sluten och öppen vård gälla. Om ordinationen inte delgivits eller uppfattats rätt kan allvarliga konsekvenser till följd av feldosering uppstå. Ordinationen skall ges i antal tabletter per dag/vecka för att utesluta feldosering. Den som ger ordinationen skall förvissa sig om att den uppfattats rätt. Skriftlig ordination till patient eller behjälplig höjer säkerheten. Telefonordination till särskilda boenden skall alltid ges till sjuksköterska. Aktuell ordinationslista/behandlingslista för tablett Waran lämnas hos patient i öppen vård där den förvaras tillsammans med medicinlistan. På medicinlistan skrivs tablett Waran in och under dosering hänvisas till ordinationslistan. Ny ordination av tablett Waran och ny tid för PK-INR test fylls i av patient eller av den som är ansvarig. Senast i samband med Waran-insättandet ges patient och anhörig muntlig och skriftlig information om behandlingens risker. Ansvaret för detta vilar på den läkare som påbörjar behandlingen. I de fall distriktssköterska/sjuksköterska delegerat medicindelning till personal skall hon informera och förvissa sig om att det är förenligt med hög patientsäkerhet. 2.8 Vaccinationer Vaccinationsverksamheten är en del av läkemedelshanteringen. Bestämmelser om det medicinska ställningstagandet vid vaccination finns i Socialstyrelsens föreskrifter om vaccinationsverksamhet (SOSFS 2006:24). En sjuksköterska som antingen har genomgått specialistutbildning till distriktssköterska eller specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar är behörig att ordinera läkemedel för vaccination i enlighet med de vaccinationsprogram som finns upptagna i följande Socialstyrelsens föreskrifter, allmänna råd och rekommendationer: Profylax mot difteri och stelkramp, (SOSFS 1990:21) Vaccination mot pneumokocker, (SOSFS 1994:26) Vaccination mot influensa, (SOSFS 1997:21) Vaccination av barn, (SOSFS 2006:22) Profylax mot hepatit B, Profylax med vaccin och immunoglobulin före och efter exposition Preventiva insatser mot tuberkulos. En sjuksköterska som genomgått en utbildning som är likvärdig med någon av specialistutbildningarna i första stycket är behörig att till barn och vuxna ordinera läkemedel för vaccination enligt punkterna 1 6. En sjuksköterska som genomgått någon annan utbildning som innefattar kunskapsområdet är behörig att till vuxna ordinera läkemedel för vaccination enligt punkterna 1 3 och 5 6. Det är verksamhetschefen som skall ansvara för att det görs en bedömning av om utbildningarna enligt ovanstående punkter motsvarar specialistutbildningarna till distriktssköterska eller specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar. Bedömningen skall dokumenteras i den lokala instruktionen för läkemedelshantering. Batchnummer Den som iordningställer och administrerar ett vaccin skall dokumentera vaccinets batchnummer eller något annat identifikationsnummer i patientjournalen. 2.9 Medicinska gaser Medicinska gaser är läkemedel. Medicinska gaser är vid normala lufttrycks- och temperaturförhållanden gasformiga läkemedel avsedda att tillföras genom inandning eller att användas vid annan behandling eller för diagnostik. Andningsgaser ordineras alltid av läkare som också anger volym som skall tillföras per minut. Ordinationen förs in i ordinationshandlingen. I öppen vård i det egna hemmet får behandling med andningsoxygen i lösa flaskor och med oxygenkoncentratorer endast ordineras av specialistläkare vid Lungkliniken för lungpatienter samt av specialistläkare 14

15 ORDINATION AV LÄKEMEDEL i Neurologi vid Hortons huvudvärk. Specialistläkare vid Lungkliniken gäller även för patienter som inte tillhör någon av ovan nämnda specialistområden, där långtidsbehandling med syrgas övervägs. Ansvarig läkare och MAS avgör om tillgång till syrgas för akuta behov ska finnas i särskilda boenden. Syrgas ska i så fall finnas upptaget i de generella direktiven. Läs mer om Gaser på sid 33 Förvaring, kap Terapirekommendationer Läkemedelskommittén fastställer varje år rekommenderade läkemedel för sjukvården och tandvården i Västerbottens län. Dessa rekommendationer täcker de medicinska behoven för de allra flesta patienter med vanliga sjukdomar både i öppen och sluten vård. Aktuella terapirekommendationer återfinns på och hälsa/läkemedel 2.11 Utbyteslista i slutenvård En aktuell så kallad utbyteslista, Rekommendationer till preparatbyten i Sluten vård, distribueras till avdelningar och mottagningar. Listan godkänns av Läkemedelskommittén. Utbyteslistan baseras bland annat på landstingets upphandling och ändamålsenliga förpackningar. Listan revideras årligen och sammanställs av apoteket. Vid beställning byter sjukhusapoteket automatiskt ut enligt utbyteslistan. För att en sjuksköterska ska kunna göra ett utbyte enligt listan ska den vara underskriven av verksamhetschefen/medicinskt ansvarig läkare och ingå i den lokala instruktionen för läkemedelshantering på avdelningen/enheten. Om ett läkemedel av medicinska orsaker inte får bytas ut mot annan synonym skall detta anges i journalen och i ordinationshandlingen/läkemedelslistan. De läkemedel som ges till patienten enligt utbyteslistan ska dokumenteras. Ansvarsfördelningen mellan läkare och sjuksköterska vid byte av läkemedel enligt utbyteslistan ska framgå av den lokala instruktionen Naturläkemedel Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal såsom läkare, sjuksköterskor, apotekare och receptarier står under Socialstyrelsens tillsyn och skall utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet utifrån lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (SFS 1998:531) och läkemedelslagen (SFS 1992:859) Naturläkemedel är en grupp läkemedel för egenvård som bedömts och godkänts av Läkemedelsverket i enlighet med gällande läkemedelslagstiftning. Legitimerade läkare kan förskriva eller rekommendera naturläkemedel. Legitimerade sjuksköterskor, apotekare och receptarier kan inom ramen för sin yrkeskompetens rekommendera en patient/kund att använda ett naturläkemedel i egenvårdssyfte. De nämnda yrkeskategorierna ska, beträffande naturläkemedel, beakta vetenskap och beprövad erfarenhet och samråda med patienten i varje enskilt fall på samma sätt som när det gäller förskrivning/rekommendation av andra receptfria läkemedel. Utgångspunkten bör vara att sträva efter att hitta den behandling som är lämpligast för den enskilde patienten. Särskild omsorg bör läggas vid bedömningen om det över huvud taget är lämpligt att patienten/kunden rekommenderas läkemedelsbehandling inom egenvården. Förskrivning/rekommendation av godkända naturläkemedel bör journalföras på samma sätt som andra läkemedel enligt Läkemedelsverket, vilket i dagsläget inte är möjligt. Dokumentationen kan därför göras lämpligen under sökordet Läkemedel i journalanteckningen. En aktuell förteckning över idag godkända naturläkemedel, med godkända indikationer och övrig produktinformation finns på Läkemedelsverkets webbplats Vid utskrivning Vid utskrivning från slutenvården ska patienten medföra recept och/eller läkemedel i tillräcklig mängd för att undvika avbrott i medicineringen. Dessutom ska aktuell signerad ordinationshandling/läkemedelslista medföras. Fr.o.m. hösten 2008 skall endast läkemedelslistan från System cross version 4.13 eller senare användas. (Läs mer sid 10 Ansvar, kap 1.9) Vid utskrivning av patient skall läkaren lämna till patient/närstående och till ev. mottagande vårdgivare en signerad fullständig läkemedelslista. 15

16 ORDINATION AV LÄKEMEDEL I god tid före utskrivningen bör läkare och sjuksköterska tillsammans med patienten gå igenom den fortsatta läkemedelsbehandlingen. Speciell tonvikt bör läggas vid indikationen för varje läkemedel, vilket också anges på receptet ( för hjärtat, mot värk etc.). Eventuellt rekommenderas hjälpmedel som Dosett eller apotekens dosexpedition i dosbricka/dospåse (Apo-Dos). Instruktion i hur man rätt använder t ex inhalationsläkemedel, ögonläkemedel, stolpiller ska ha föregått utskrivningen. Patienten bör ha fått tillfälle att själv träna svåra moment under överinseende av kunnig sjukvårdspersonal. i samband med in- och utskrivning av patienter i den slutna hälso- och sjukvården. Gemensamma rutiner för samordnad vårdplanering finns framtagna för Västerbotten. Rutinerna gäller samverkan, informationsöverföring och vårdplanering mellan landstingets sluten vård och öppen vård och kommunerna. De omfattar utskrivningsklara patienter som har behov av nya eller fortsatta vård- och omsorgsinsatser av kommunen, landstingets öppna hälso- och sjukvård och/eller av annan enskild utförare Samordnad vårdplanering Av vårdplanen skall det tydligt framgå vilka insatser efter utskrivningen från den slutna vården som behövs för att en hälso- och sjukvård och socialtjänst av god kvalitet skall uppnås. Vårdplanen skall samordnas med eventuell planering för patienten som fanns före inskrivningen i den slutna vården. Vårdplanen skall i förekommande fall innehålla uppgifter om bland annat aktuella läkemedelsförskrivningar tillhandahållna eller förskrivna medicintekniska produkter, hjälpmedel eller förbrukningsartiklar (SOSFS 2005:27) Det är känt att misstag och missuppfattningar rörande läkemedelsanvändning är särskilt vanliga i vårdens övergångar d v s när patienten byter vårdgivare och/ eller vårdnivå. Anledningarna är ofta brister i kommunikationen och informationsöverföringen mellan å ena sidan de olika vårdgivarna, å andra sidan mellan vårdgivarna och patienten och i förekommande fall dennes närstående. En korrekt läkemedelsanvändning förutsätter att patienten är väl införstådd med syftet med behandlingen och tar sina läkemedel och att information delges berörda aktörer i vården. Kravet på vårdplanering regleras i Lagen om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård vid vårdplanering inför utskrivning av patienter från den slutna hälso- och sjukvården till den öppna hälsooch sjukvården och socialtjänsten (SFS 1990:1404) samt i Socialstyrelsens föreskrifter om samverkan vid in- och utskrivning av patienter i sluten vård; (SOSFS 2005:27). Lagen och föreskrifterna skall även tillämpas vid överföring av information mellan vård- och omsorgsgivare 16

17 IORDNINGSTÄLLANDE AV LÄKEMEDEL 3. IORDNINGSTÄLLANDE AV LÄKEMEDEL 3.1 Definitioner Tillverkning Med tillverkning enligt läkemedelslagen avses framställning, förpackning eller ompackning av läkemedel. Med tillverkning avses alla steg från inköp av råvaror och material till produktion, kvalitetskontroll, godkännande, lagring och distribution av läkemedel jämte tillhörande kontroller. Hit hör också framställande av flerkomponentblandningar, ex.vis Breiviks blandning. Tillverkning av läkemedel får endast göras av personal med farmaceutisk kompetens. Iordningställande Med iordningställande av läkemedel avses dispensering av bruksfärdigt läkemedel, inklusive eventuell utspädning eller upplösning för viss patient. (GMP vid tillverkning av extemporeläkemedel och lagerberedningar, SLS 2008) Uppdelning av tabletter, kapslar och andra avdelade läkemedelsdoser Uppmätning av flytande läkemedel och injektionsvätska. Upplösning av torrsubstans. Tillsats av infusionskoncentrat till infusionsvätska. Flödesinställning och övriga förberedelser för att tillföra läkemedel i form av medicinsk gas 3.2 Behörighet att iordningställa läkemedel Sjuksköterska, läkare, tandläkare, apotekare eller receptarie Läkemedel skall iordningställas av en sjuksköterska, läkare, tandläkare, receptarie eller apotekare. (SOSFS 2001:17) Sjukhusfysiker/Sjukgymnast Sjukhusfysiker får iordningställa radioaktiva läkemedel samt administrera perorala radioaktiva läkemedel. Sjukgymnaster får iordningställa och administrera läkemedel som skall ges till patienter i samband med fysioterapi. (SOSFS 2001:17) Studerande Studerande som genomgår klinisk praktiktjänstgöring inom hälso- och sjukvården får iordningställa och administrera läkemedel under tillsyn av legitimerad personal. (SOSFS 2001:17) Legitimerad sjuksköterska under vidareutbildning har inom ramen för sin grundutbildning, behörighet att utföra olika hälso- och sjukvårdsuppgifter som exempelvis att iordningställa och administrera läkemedel. Delegering Läs om Delegering på sid 16 Ansvar, kap Iordningställande inom sluten vård I slutenvårdens ordinationshandling skall genom signering framgå vem eller vilka som ansvarat för iordningställandet och administreringen av varje ordinerat läkemedel. (SOSFS 2001:17) Eftersom författningen kräver att samma sjuksköterska/motsvarande som iordningställer en läkemedelsdos normalt också skall administrera den, ställs krav på arbetssätt som uppfyller detta. Det kan uppstå situationer, när sjuksköterska/motsvarande behöver assistans med iordningställandet av vissa doser. Sjuksköterskan identifierar i sådana fall det iordningställda läkemedlet och fastställer i övrigt dosens riktighet till antal och volym. Läkemedlen ska i sådana fall märkas med patientens namn, läkemedlets namn, styrka, mängd och vem som iordningställer. Hantering av patientens egna läkemedel i slutenvård Användning av patientens egna läkemedel ska ske på rätt indikation och med samma krav på patientsäkerhet och dokumentation som övrig läkemedelshantering. Ekonomiska fördelar ska alltid förbli en bieffekt. Indikationer Patientens egna läkemedel får/kan användas i sluten vård i nedanstående situationer: Läkemedlet tillförs med personlig utrustning av typ inhalator. Läkemedel för externt personligt bruk av typ hudsalvor, ögondroppar och ögonsalvor Läkemedlet är ovanligt och det är rationellt att för kortare period använda patientens medtagna eller under vistelsen nyförskrivna 17

18 IORDNINGSTÄLLANDE AV LÄKEMEDEL läkemedel för att garantera kontinuitet i behandlingen. Apo-Dos-förpackade läkemedel går att använda som egna läkemedel förutsatt att dospåsarna är intakta. Ordination Ansvarig läkare ska ta ställning till om behandlingen med eget medfört läkemedel ska fortsätta och med vilken dosering. Beslutet ska dokumenteras i ordinationshandlingen och signeras som övriga läkemedel. Läkare bekräftar ordination dagligen. Ingen skillnad görs mellan övriga och egna läkemedel. Förvaring Patientens egna läkemedel ska förvaras i patientens låda i avdelningens låsta läkemedelsvagn. Undantag görs för de läkemedel som patienten kan kräva ständig tillgång till, t.ex. inhalationsläkemedel, kortverkande nitroglycerinpreparat eller liknande. Den enskildes förmåga att själv sköta sådan medicinering måste bedömas individuellt och kontinuerligt av ansvarig sjuksköterska och läkare. Detta dokumenteras i ordinationshandlingen. Principiellt finns ingen skillnad mellan tilldelade och egna läkemedel i den situationen. Läkemedel får inte lämnas på sängbordet, om det finns risk för att andra personer kan komma åt dem. När patienten skall träna att själv sköta sin medicinering får medicin för flera intagningstillfällen lämnas ut. 3.4 Iordningställande inom primärvård och kommunal hälso- och sjukvård Ordinationsunderlag Läkemedel skall iordningställas med aktuell ordinationshandling som underlag t.ex. läkemedelslista, recept eller dosrecept. Ordinationshandlingen skall förvaras tillsammans med den enskildes läkemedel. Dosett Dosett skall endast märkas med namn och personnummer. Aktuell ordinationshandling skall förvaras tillsammans med de iordningställda läkemedlen. Det skall framgå av journalhandlingen vem som har delat dosetten. Denne är ansvarig för innehållet i dosetten. APO-dos Vid dosdispensering från apotek har farmaceut kontrollerat och expedierat läkemedelsdoserna. Dospåsarna/ brickorna distribueras märkta med patientens namn, personnummer samt läkemedlets namn, styrka, dos och tidpunkt för intag. Apoteket ansvarar för innehållet i obrutna påsar/bubblor. Läkemedel ordinerade på dosrecept som distribueras i originalförpackning från apotek, behöver ibland delas i Dosett av sjuksköterska. På dosreceptet står dessa läkemedel under raden Stående ordination. Vidbehovs-läkemedel Iordningställande/administrering av vid behovsläkemedel ska beskrivas i den lokala instruktionen. 3.5 Kontroll vid iordningställande Den som iordningställer ett läkemedel skall kontrollera patientens identitet, läkemedlets namn, styrka och läkemedelsform samt dosen och doseringstidpunkten (SOSFS 2001:17). I samband med iordningställandet skall läkemedlets hållbarhet kontrolleras liksom att inga synliga förändringar på innehåll eller förpackning kan iakttas. Läkemedel kan i vissa fall iordningställas i medicinbägare (t.ex. flytande). Bägaren (inte locket) skall vara tydligt märkt med: namn och personnummer läkemedlets namn, styrka och dos tid för överlämnande/intag datum och signum av den som iordningställt läkemedlet Endos Endos är separat förpackade läkemedel (t ex tabletter/ kapslar), som är märkta med preparatnamn, beredningsform, styrka, hållbarhet och tillverkningskod, avsedda att intas vid ett tillfälle. Tillverkning av endos är läkemedelstillverkning och får endast utföras av den som har tillstånd till sådan tillverkning samt på sjukhusapotek. Endosförpackning innebär att läkemedlet kan identifieras ända fram till patienten. Märkning skall ske enligt gällande författning LVFS 2005:11. 18

19 IORDNINGSTÄLLANDE AV LÄKEMEDEL Läkemedelspåse Om patienten får läkemedel som inte skall intas omedelbart, iordningställs det i läkemedelspåse. Iordningställandet skall ske av sjuksköterska. Läkemedelspåsen förses med patientens namn och födelsedata, läkemedlets namn, styrka och dos, tid för administrering/intag samt anvisning om läkemedlets användning. Den ordinerande läkarens namn skall framgå, datum för iordningställande samt signum av den som iordningställt påsen. Om möjligt används endosförpackade läkemedel. 3.6 Praktiskt handhavande Undvik beröring Ta aldrig i tabletter med fingrarna utan använd handskar eller något hjälpmedel (sked, pincett, extra medicinbägare eller förpackningslocket) vid uppdelningen. Tablettdelare kan användas för att få en god doseringsnoggrannhet när halva tabletter har ordinerats. En lös tablett, hel eller delad, får inte återföras till originalförpackningen. Flytande läkemedel mäts upp i direkt anslutning till utdelandet med hjälp av medicinbägare eller pipett. Om flytande läkemedel ges peroralt med hjälp av spruta eller sond skall en speciell spruta användas för detta ändamål. Brytningsdatum, klockslag Brytningsdatum antecknas på etiketten på alla salvliknande och flytande läkemedel. Om injektionsflaskan och flytande läkemedel får användas flera gånger, anteckna alltid datum för första punktering. För läkemedel med kortare hållbarhet är 24 timmar antecknas även klockslag. Krossa inte läkemedel Endast i undantagsfall får man krossa tabletter. Kontrollera vad som gäller i det enskilda fallet eller kontrollera i häftet "Sväljes hela". Om den som iordningställer patientdosen bedömer att en tablett skall krossas, skall detta göras med hjälp av en tablettkross, inte i en mortel. Sväljes hela Vissa tabletter och kapslar måste sväljas hela eftersom de får förändrad effekt om de krossas. Andra kan smaka illa eller utlösa kontaktallergier i t.ex. munhåla och svalg. Om patienten har svårt att svälja hela tabletter bör någon annan beredningsform ordineras. På www. apoteket.se finns en förteckning med kommentarer över tabletter/kapslar som måste eller bör sväljas hela. Listan uppdateras kontinuerligt. Allergirisk Vid all krossning av läkemedel måste allergirisken beaktas dels genom att det dammar, dels genom att läkemedel kan bli kvar till nästa patient. Det gäller framför allt antibiotika. Bulklaxativ som innehåller ispaghulapulver (t.ex. Lunelax och Vi-Siblin) är allergena. Sensibilisering genom inhalation har rapporterats hos vårdpersonal. Skyddsinformation En översikt över samtliga risker med läkemedelshantering finns i häftet "Skyddsinformation för hälso- och sjukvårdspersonal vid hantering av läkemedel" från Läkemedelsindustriföreningen (LIF). Preparatspecifik skyddsinformation beställs från apotek eller läkemedelsfabrikant. Läs om Cytostatika och Läkemedel med risk för överkänslighet och bestående toxisk effekt på sid 42 kap Iordningställande av injektioner och infusioner Injektionsläkemedel Kontrollera alltid mot ordinationshandlingen att det är rätt läkemedel i rätt mängd och rätt styrka som dras upp att vätskan är normal till färg och utseende och att utgångsdatumet inte har överskridits att ampullen, injektionsflaskan, sprutan och kanylen är felfria Spara flaskan eller ampullen till dess att injektionen har givits. Infusionsläkemedel I första hand används färdigberedda infusionslösningar eller sådana som bereds på sjukhusapotek av hygieniska och hållbarhetsskäl. Tillsatserna skall göras omedelbart före användningen och innehållet måste blandas efter varje tillsats. 19

20 IORDNINGSTÄLLANDE AV LÄKEMEDEL OBS! Nya och ej rekommenderade blandningar ska aldrig göras utan att först ha kontrollerats med farmaceutisk kompetens på sjukhusapoteket. Att blanda på egen hand medför risk för allvarliga biverkningar och/ eller utebliven effekt hos patienter. Praktisk instruktion vid iordningställande av injektions- och infusions-läkemedel: 1. Desinfektera händerna. Tillsatser till pågående dropp bör undvikas. Om infusionen är kontinuerlig byts infusionsaggregatet minst var 24:e timme eller oftare om infusionslösningen eller eventuella tillsatser kräver det. Aggregat byts alltid efter: Blodtransfusion Infusion med fettemulsion Infusion med läkemedel som inte kan blandas med efterföljande infusion Infusionsvätska skall förbrukas inom 12 timmar. Tiden kan begränsas ytterligare pga. tillsatta läkemedel. På varje avdelning, där infusionstillsatser görs, bör kompendiet Tillsatser till infusionsvätskor från Apoteket AB finnas. Det innehåller dels allmänna instruktioner vid tillsatsarbete, dels en konkret arbetsinstruktion som följs om inte ledningsansvarig läkare föreskriver annorlunda Desinfektera arbetsytan. Desinfektera gummimembran med klorhexidinsprit före uppdragning av läkemedel. Desinfektera engångsampullens hals innan den bryts. Tag ny spruta och kanyl vid varje uppdragningstillfälle. Låt ej uppdragningskanylen sitta kvar, alternativt kan uppdragningskanyl med filter och lock användas under högst 12 timmar. Alla påbörjade flergångsförpackningar måste märkas med datum och läkemedel med kortare hållbarhet är 24 timmar även med klockslag. Öppnade engångsampuller får ej sparas. Tillsatserna ska göras omedelbart före användningen. Syningskontroll av infusionsvätskan och injektionsvätskan ska göras före och efter tillsats. Då kontrolleras att förpackningen är intakt och att ingen fällning uppstått eller andra synbara förändringar skett. När infusion skall ges på särskilt boende och i eget ordinärt boende rekommenderas infusionspump för att trygga patientens säkerhet. Under hela infusionstiden ska personal finnas tillgänglig (minimum per telefon) för att ge en säker infusion. Åtgärder för att förhindra smittspridning I hälso- och sjukvårdslagen står det att vården ska vara av god kvalitet och hålla en god hygienisk standard. I vårdsituationer finns många risker för överföring och spridning av hepatitvirus och andra blodburna smittor. Vårdrelaterad smittspridning kan förekomma exempelvis via injektionsläkemedel, natriumklorid 9 mg/ml, heparinlösningar, lokalanestetika och kontrastmedel i förpackningar som räcker till mer än en patient och som är avsedda för flergångsbruk. Använd i första hand endosbehållare/-ampuller Flerdosbehållare bör i största möjliga utsträckning vara patientbundna På en behållare för infusionsvätska skall finnas signerade uppgifter om patientens identitet, datum, eventuella tillsatsers art och mängd, klockslag för tillsats och signum av den som gjort tillsatsen, starttid för infusionen och infusionshastighet. En etikett skall fyllas i och sättas på behållaren oavsett om tillsats har gjorts eller inte. Vid uppdragning av injektionsvätska i injektionsspruta, som inte omedelbart används, skall injektionssprutan märkas med läkemedlets namn och styrka, uppdragningstid samt signum av den som utfört uppdragningen. Sådant färdigställande förutsätter att läkemedlet inte påverkas av kontakten med sprutan. 10. Om patienten ska ges fler än ett injektionsläkemedel vid ett och samma tillfälle, ska varje spruta alltid märkas med signerade uppgifter om patientens identitet samt läkemedlets namn och styrka. Speciellt i samband med anestesi- och intensivvård kan förtryckta etiketter användas till injektionssprutorna. Etiketterna kan beställas från apoteket. 20