Manus Audioguide: En Kartläggning av mellanrummen i 6 kapitel.

Transkript

1 En Känsla av Samhörighet Manus Audioguide: En Kartläggning av mellanrummen i 6 kapitel. Kapitel 1 Inledning: I utställningen En Kartläggning av mellanrummen, visar konstnärerna: Ingela Johansson och Nina Svensson, verk från sitt pågående projekt: En känsla av samhörighet. I Umeå visas även verk från nedslag i Västerbottens Museums utställningshistoria och konstuppdrag. Västerbottens museum visar för närvarande ca 20 tillfälliga utställningar, egenproducerade eller inlånade från andra institutioner. Som exempel kan nämnas att år 2007 handlade fyra utställningar om kulturhistoria/ arkeologi, fem om slöjd/konsthantverk och nio om fotografi. Museets uppdrag är att samla, dokumentera, befor ska, vårda och förmedla länets kulturarv inklusive konst och konsthantverk. Museet består dels av det förvaltande bolaget Västerbotten museum AB med nära 60-talet anställda, dels av Stiftelsen Västerbottens 1

2 museums samlingar som består av; föremål, böcker, 400 hyllmeter arkivalier, filmer, samt 4 miljoner fotografier samt byggnaderna på Friluftsmuseet Gammlia. Museets konstsamling består av ca 4000 verk. Staten, genom Kulturrådet, ger direktiv för museers uppdrag och här beskriver man konstens nya framträdande roll på regionala museer. ( ) Den samtida konsten har haft svårt att etablera sig på institutionerna. Statsbidraget till de regionala museerna innebär att museerna aktivt skall arbeta med konst och konstutställningar och i det arbetet låta den samtida konsten ha en framskjuten position. Vi plockade ut detta stycke då det var plockat ur sitt sammanhang på ett sätt som gjorde att man missförstår påståendet. Dokumentet är ingen rapport utan ett internt arbetsdokument och den är just nu under omarbetning också! I utställningen kommenterar vi även Konstfrämjandet Västerbotten, som tillsammans med Västerbottens museum bjudit in oss för att titta närmre på utställningsverksamhet i ett historiskt perspektiv. Vad som är gemensamt för de båda institutionerna är att de står in för nya möjligheter. Västerbottens museum står just nu inför en ombyggnad med tillgång till nya lokaler som kommer möjliggöra en mer omfattande utställningsverksamhet. Konstfrämjandet i Västerbotten 2

3 kommer inte att ha någon fast utställningslokal, utan fokusera på uppsökande verksamhet inom konstområdet. År 1947 grundades Folkrörelsernas Konstfrämjande under parollen Konst för alla. Konstfrämjandet började sin bana med att erbjuda god konst i form av grafiska blad till överkomliga priser, men under årens lopp arbetade man i allt större utsträckning med uppsökande verksamhet och att sprida konsten till arbetsplatser, skolor och bostadsområden Kapitel 2 - Året var Då Jan K. Persson kom till Masonit AB i Rundvik utanför Nordmaling. - Under 12 månader arbetade han med att avbilda arbetare och arbetsmoment på fabriken. Han hade själv arbetat på fabriken och kände sedan tidigare arbetsgivare och anställda. 3

4 - Initiativet att starta ett projekt i arbetslivet var hans eget. Arbetsgivaren sa ja till idén och budgeterade kr till projektet för inköp av Jan K.s konst. Nordmalings kommun gjorde detsamma, gick in med kr, även de fick köpa konst för motsvarande summa. - Jan K berättar att den här sortens projekt, att konstnärer sökte sig till arbetsplatser låg i tiden på 70-talet. Men för Jan K. var det en bra lösning för hans dåvarande livssituation. Med tid, närvaro och engagemang på arbetsplatsen blev projektet alltmer en berättelse om makt och yrkesroller, maskiner och människor. - Vi har fått tagit del av hans dokumentation från arbetet som vittnar om en nära och ömsesidig relation mellan honom konstnären, och arbetaren. - Men, - Jan K vill inte delta i vår utställning på Västerbottens Museum med de dokument som han ordentligt arkiverat i en papplåda i sin ateljé. I lådan finns en pärm där han fört dagbok för varje dag under ett helt år, full med betraktelser och tankar som rört honom 4

5 personligen, och, eller betraktelser av arbetare, maskiner och mellanrummet där i mellan. - Vi rekommenderar er att ta kontakt med Jan K. för mer berättelser och fakta kring projektet, han har många generösa anekdoter från tiden i Rundvik och om de människor han arbetade med under ett år. - Räkna inte med att få se några foton. - En originalmålning som han köpt tillbaka från en vän i Nordmaling och en originalteckning finns sparad i hans ateljé, allt annat blev sålt. VBM köpte inte in något verk när han ställde ut Rundvikprojektet Besöksantalet till museet under utställningen Rundviksprojektet var totalt: Rundviksprojektet kan ses som unikt genom att hela produktionen inte tillföll arbetsgivarna utan endast en mindre del, tillskillnad från 5

6 andra liknande satsningar. Utställningen omfattade ca 100 verk och visades i Västerbotten och Norrbotten på orterna: Nordmaling, Umeå, Luleå, Malmberget, Gällivare, Skellefteå, Östersund. Jan K sålde alla verk, de flesta köpte arbetarna vid masonit fabriken, och några teckningar köptes även av Masonite ABs huvudkontor. Några av titlarna på verken är: Maskinmiljö, Truckförare P. Molin, Arbetarporträtt, Maskinkontroll I, Plankflickor. I katalogtexten Bilder från Masonitindustrin av Jan. K Persson förklarar Jan K sitt engagemang: Genomgående i teckningarna har jag försökt gestalta kontrasten och konflikten mellan arbetaren och maskinen, inklusive de tekniska arrangemangen. På något sätt har jag upplevt att det pågår ett osynligt, dramatiskt spel om makten på arbetsplatsen. En kamp om herraväldet över arbetet. Vem är det som styr, vem är det som bestämmer på vars och ens arbetsplats? Kapitel 3 6

7 - Dokument och verk från En Känsla av Samhörighet. - Vi stod på parkeringen utanför Kolmårdens djurpark och väntade på Rickard Andersson djurvårdare på Safari. - Det var vårt första besök på en arbetsplats inom LO förbundet, Kommunal. Som konstnärer i Arbetslivet. - Där började vår utbildningsresa genom kulturpolitik, kulturhistorik och socialdemokratisk kulturproduktion, - konstnärer i arbete bland farliga djur. Rickard, djurvårdaren var konstnären som dokumenterade oss, arbetare, på hans arbetsplats. Kultur i arbetslivet, KIA, var öronmärkta pengar till fackföringsrörelsen, en följd av det kulturpolitiska målet 1974 att verka för en demokratisering av kulturen i arbetslivet och motverka kommersiella intressen formulerade vi ett deltagandeprojekt tillsammans med LO-kollektivet på arbetsplatser i en kontext av konstyttringar och kulturverksamheter inom arbetarrörelsen. KIA syftade till att nå människor som inte annars tar så stor del i kulturutbudet, fack-, konst- och kulturorganisationer, bildningsförbund och arbetsplatser var medskapande i 7

8 projektformuleringarna till Kulturrådet. En instrumentell kulturpolitik med ett folklighetsideal som bottnat i ett socialdemokratiskt samhälle. Vid starten, i början på 80-talet, blir konstnären tilldelad en social roll på arbetsplatser och medverkar därtill att öka intresset för konst i linje med folkrörelsens övriga verksamheter. Ett projekt som sedan pågår under flera decennier där konstnärens uppgift är att upphöja arbetares identitet, stärka självbilden av yrket och återspegla individen i kollektivet. Grundläggande politiska mål inom den socialdemokratiska arbetarrörelsen är att skapa ett samhälle för arbetaren, för folket byggt på arbete och produktivitet. Traditionellt sett har konstnären medverkat för att stärka arbetarens produktivitet genom att förbättra arbetsmiljöer som påverkar den sociala hälsan, antingen genom att visa konst, dokumentera eller skapa processer i dialog Kapitel 4 - Arkivskåp med dokumentation över performanceverk 8

9 Plats: Vilhelmina bygdegård Uttrycket Det är långt mellan gårdarna kommer från en performance av Jan K. Med titel Norrlands information. - Om du har tänkt lyssna till ett föredrag om skogsindustrin i Norrland, Norrlands Information ska du vara uppmärksam på om konstnärerna Jan K. Persson, Mats Wikström och Nic Langdoen är medverkande eller ej. Då kan du räkna med att inget kommer att bli som du väntat dig och det kommer att finnas ett före och ett efter Norrlands information. - Så blev det för Herman Grönlund när han gick till Vilhelmina bygdegård 1997 för att lyssna till ett föredrag om norrländsk skogsindustri. Under framträdandet reste sig Grönlund upp som självutnämnd representant för publiken och sa; - vad det än är ni gör - bör det upphöra genast! (Om nu Herman Grönlund, var hans verkliga namn eller namnet på den karaktär han spelade i serien är osäkert. Grönlund var en lokalkändis sedan han medverkade i Vilhelminabaserade TV-serien Nybyggarland i början på 70-talet.) När Grönlund upproriskt reste sig upp för att stoppa framträdandet förklarade han att Jan K. och de andra hade lurat publiken och spektaklet genast skulle stoppas. Grönlund förklarade att utifrån titeln Norrlands Information skulle denne träff handla om information om Norrland, alltså om skogsindustrin i Norrland och inget annat. Och det som publiken enligt ryktena mötte under 9

10 föreställningen var att Jan K höll i en gran väldigt länge samtidigt som han upprepade repliken Det är lååångt mellan gårdarna! - Perfomancet var ett samarbete med Ögonblicksteatern i Umeå, och den turnerade runt i Västerbotten och Norrbotten under Inför utställningen En kartläggning av mellanrummen utför Jan K. ett nytt sceniskt verk VIRKEWORK. Två skisser i arkivskåpet berättar om hur performancet skall utföras. Jan K är inte representerad i museets konstsamling Kapitel 5 - Grafiska blad och verk från samlingen: De fyra grafiska bladen som hänger på väggen är bilder på utställningar av: Mats Caldeborg, Berta Hansson, Thomas Tempte/Anna Sjödahl, och Peter Weiss. Rätt ordning enl. hängning? Gemensamt för bilderna är att de porträtterar museets utställningshall som invigdes 1969 från nästan samma vinkel med det stora fönstret i centrum. Man kan även se hur möblerna placerats i olika konstellationer under åren. 10

11 Museets fotodokumentation har överförts till grafiska blad genom ett samarbete med grafikern Ulla-Carin Winter. Grafisk teknik:? ******* Besöksstatistik i museet under Mats Calderborgs utställning Det finns inga gläntor bara mellanrum, 1984: grupper/personer: enskilda: 6.774: Totalt: Mats Calderborg: Det finns inga gläntor bara mellanrum - haren har alltid haft blå trampdynor. - Vinterns spyboll av hår slickade från vanligheten och ben gnagda av tystnaden i överlevandets språkspillning. - Mellanrummen kläms inte fast vid sitt sammanhang. - glest förtvivlat glest. - 3: maj Bekasinen har kommit ryssjorna utsatta! - 5: maj Ingen fisk. - 6:e maj sex gäddor ett Lampar i frivattnet. - Jona du surnar i din egen mage. Res dig stig upp! 11

12 - Tag nån ängslan vid halsen slit lös träbenet och kasta det åt vargarna stryk mig över ryggen till dess raggen mjuknar och min nos vilar vid ditt öra. Från Västerbotten Museums pressmeddelande 28 maj Utställningen heter Det finns inga gläntor - bara mellanrum, med underrubriken En konstnärlig geografi. ( ) I utställningen samverkar skulpturerna, rumsupplevelsen och ett ljudcollage och en långdikt vilken ger en total sinnesupplevelse. Caldeborg leder publiken genom utställningsrummet med hjälp av text, ljud och skulptur. För att ta form då måste man angripa mellanrummen för att få ut objektet- Ska det vara en lösryckt mening eller ett citat? Så här skriver Mats Calderborg: Det finns ingen säker väg. Det finns ingen utsiktspunkt som kan förklara allt och inget mål som är bevis. Kartans markering för stig flimrar som snö och trötthet för ögonen. Stigen är ingen garanti, ingen avpatrullerad sträcka visshet. Fåglarna saknar livlina och kärleken saknar försäkringsbrev. Ändå drar varje människa här i snålblåsten idén om stigen efter sig, stigen som är rädslans svans när tomheten växer och följa-john är de förskräcktas lek. 12

13 I Västerbotten Kurirens recension den 14 maj 1984 Haren och evigheten av konstnären Jan K skriver han: Det är i mellanrummen mellan kartpunkterna som frågorna uppstår och att konstnären har en spejaruppgift att locka fram det fördolda, hemligheterna Mellanrummet har lika stor betydelse som själva de utställda objekten. Objekten fungerar mest som ett avstamp för förlängda rörelser i åskådarens visuella fantasi än som tvärsäkra, sakliga konstateranden. Museet köpte in skulpturen Självporträtt som varg i samband med utställningen. ***** - Utställning: Berta Hansson I det grafiska bladet av Berta Hansson utställningen syns bord och fyra stolar placerade framför fönstret och tre stycken lösväggar som omger gruppen. Det tycks som om gemenskap är det centrala budskapet i Berta Hansson utställnings scenografi och kanske även i hennes konstnärskap?(enligt Elisabeth fanns ingen sådan tanke med placeringen av möbler och skärmar i rummet utan endast en praktisk lösning.) 13

14 Den retrospektiva utställningen visar 160 verk. Sara Lidman invigningstalade under öppningsdagen. Sara berättade om mötet med Bertas måleri och den hässja som trollband henne för första gången på 50-talet i Uppsala. Hon berättade att hon då ville skriva såsom Berta målade. Sara Lidman skrev i förordet Mina ungar - dagbok från en byskola, 1979: "Ingen konstkritiker skulle ha kunnat skrämma mig med några regler för hur jag skulle "närma mig detta konstverk". Jag bara såg och såg på denna hässja och detta ljus och jag kände mig genial som en femåring " I Berta Hanssons bok Kamratporträtt från 1984 porträtterar hon sina väninnor och kollegor med både historier och teckningar. Berta Hansson hade en nära relation till bl.a. Birgit Ståhl Nyberg, Sara Lidman och Siri Derkert som tillsammans formade ett kvinnligt nätverk 14

15 som stöd både i den privata sfären och i arbetslivet. Om Siri Derkert skriver Berta i sin bok, Kamratporträtt: Det är inte nådigt att möta Siri. Jag är som en urvriden trasa idag. All kraft har gått ur mig. Jag orkar inte se åt mitt egna broderande. Hela hon är en tankeställare (Jag tror att Sara också blev skakad in i märgen av denna vulkan) Visserligen säger jag mig: detta är Siris väg. Du ska gå din. Men ändå. Du vet hur man känner sig, när man sett de stora elefanterna dansa. ( ) I kväll visade Siri sin T-baneutställning för en grupp målarinnor. Jag har kunnat följa tillblivelsen en smula. Fått åka med Siri ner till underjorden per hiss några gånger. ( ) Där mötte vi på en vägg bilden av sångkören på Fogelstad, den kvinnliga medborgarskolan med de höga idealen, och fick till livs Honorine Hermelins och hennes medarbetares insatser för kvinnans frigörelse och utbildning. Vi såg porträtt av mön och kvinnor inom vetenskap, litteratur, konst och politik, som gjort sig förtjänta av Siris intresse. Porträttet på Sara Lidman köpte museet in i samband med den stora retrospektiva utställningen Besöksstatistiken för museet under Berta Hansson utställningen 1996 var totalt

16 ****** - Konst och Teknik och Arbetets ära I en gemensam utställning Konst och Teknik och Arbetets ära diskuterar Anna Sjödahl och Tomas Tempte om hur vi ska förbereda oss för framtidens datasamhälle och vad konstnären har för verktyg och uttrycksmedel. De hade under tre års tid medverkat i ett forskningsprojekt vid Arbetslivscentrum om datoranvändning i arbetslivet. Den gemensamma utställningen var ett resultat av den medverkan. Anna Sjödahl producerade åtta oljemålningar med textkommentarer från medarbetare i projektet som sedan blev underlag för en mapp med litografier. Tempte intresserade sig för maskiner och verktyg från olika historiska epoker. Bl. a. rekonstruerade han en egyptisk svarv från perioden 3000 f Kr. I en utställningstext förklarar Sjödahl och Tempte sin relation till tekniken: Dagens stora programsystem är färdiga i den meningen att de 16

17 knappast går att ändra. Men de är inte fullbordade, de är sällan felfria och ofta saknar man tillfredställande kontroll över dem. Användningen av datorer är en social process, och inte bara teknisk. Utställningen var ett samarbete mellan Arbetslivscentrum och Västerbotten Museet. LO, TCO, ABF och TBV i Umeå stod bakom arrangemang som paneldiskussioner kring konst och teknik. I Aftonbladet den 2/3 82 recenseras utställningen: Anna Sjödahl går ett steg vidare och ställer frågor inte bara om arbetets kreativitet utan också om kreativiteten som sådan och dess förhållande till forskning, samhällsmoral och teknisk utveckling. Anna Sjödahl finns representerad i museets konstsamling. Besöksstatistiken för utställningen på museet under Konst och Teknik och Arbetets ära 1984 var: S: grupp: 2.011, enskilt: , totalt: ****** 17

18 - Utställning: Peter Weiss. Huvudtema i Weiss författarskap är flykten flykten som bild och som verklighet. Peter Weiss roman Die Ästhetik des Widerstans/Motståndets estetik 1975, är en berättelse om konstens och litteraturens roll i kampen mot fascism och kapitalism under 30- talets Tyskland och Spanien. I romanen finns infällda bildanalyser av konstverk och historiska förlopp. Det yttre skeendet är underordnat de etiska och estetiska diskussionerna mellan personerna i romanen. Collaget Sällskap för natten är ett bokomslag till författaren och litteratur kritikern Artur Lundkvists: Sällskap för natten, utgiven på Bonniers Västerbotten Museet inköpte för Helge Lindens Minnes räkning collaget Sällskap för natten i samband med vandringsutställningen Peter Weiss som var producerad av Södertälje Konsthall Besöksantalet till museet under Peter Weiss utställningen 1969 var totalt

19 Kapitel 6 - Konstfrämjandet och returnering av konst. När vi träffar Tillförordnad verksamhetsledare för Folkrörelsernas konstfrämjande Per Hasselberg i Stockholm 9 nov 2011 tittar vi i en pärm om Konstfrämjandets historia och läser: Om man vill komma åt skräckkonst och hötorgsanda ska man gå försiktigt till väga. Detta är inte bara en organisatorisk utan i minst lika hög grad en p e d a g o g i s k uppgift. Man väcker inte folks känsla av äkthet och innehåll i konsten endast genom att bjuda ut och tillhandahålla fullvärdiga konstverk. Utbuden måste anpassas till en mängd olika faktorer, framför allt i fråga om prisläget och den ovane måste få vägledning i sina försök att orientera sig inom den riktiga konstens gränsmärken. Per Hasselberg, har två oljetryck på sitt kontor på Swedenborgsgatan 1 föreställande Per Albin Hansson. De två oljetrycken ägs och finns i Folkets Hus och Parkers samling. På baksidan oljetrycken står skrivet; Får ej överlåtas till annan än till arbetarrörelsen skänkt av Hugo Dahlkvist Farsta 14/ Hasselberg fick efter en viss övertalan "låna" målningarna till sitt kontor. 19

20 Konstfrämjandet i Västerbotten bildades 1978 och är en ideell förening vars medlemmar utgörs av folkrörelseorganisationer och föreningar inom Västerbottens län. Riksförbundet har startat en omorganisation, där Konstfrämjandet Västerbotten är pilotregion för ett regionaliseringsarbete. Sedan Konstfrämjandets start för 60 år sedan har såväl riksförbundet som Konstfrämjandet i Västerbotten genomgått en förändring. I Västerbotten har man nyligen avvecklat sin galleriverksamhet och istället fokuserat på att nå ut med den konstbildande verksamheten, men det finns inget centralt beslut att lägga ner den kommersiella galleriverksamheten utan distrikten har olika lokala inriktningar. När Konstfrämjandet började sin bana 1947 erbjöd man god konst i form av grafiska blad till överkomliga priser. Under årens lopp arbetade man i allt större utsträckning med uppsökande verksamhet och att sprida konsten till arbetsplatser, skolor och bostadsområden. Denna mer konstpedagogiska verksamhet bedrevs genom studieverksamhet och studiecirklar i samverkan med studieförbunden. Hos Konstfrämjandet Västerbotten har beslut om avvecklingen av galleriverksamheten haft olika grunder, men en förklaring är att försäljningen av grafik upplevts som en orättvis konkurrans situation till övrig lokal kommersiell galleri verksamhet. Men framförallt så ville man helt enkelt utveckla verksamheten. 20

21 Moa Krestesen, verksamhetsledare Västerbotten, har formulerat ett brev till konstnärer om samarbetet med Konstfrämjandet: Kära Konstnärer och kollegor! Vi har avvecklat galleriet på Hagaplan och kommer under närmsta tiden påbörja returnerings fasen av grafiken som vi arbetat med på provision. I februari 2012 flyttar vi in i en ny kontorslokal i Umeå, men utan fast utställningslokal. Verksamheten kommer att ta fokus på uppsökande konstnärlig verksamhet med bred regional spridning. Vi på Konstfrämjandet i Västerbotten vill utrycka ett stort TACK för det gångna samarbetet och önskar er alla LYCKA TILL med er verksamhet i framtiden! Hör gärna av er om ni har idéer på utställningar eller andra projekt som kan kännas intressanta att genomföra i Konstfrämjandets regi. Den kommersiella verksamheten har varit förankrad hos konstfrämjandet sedan starten och genomlevt många kriser. T.ex i slutet på 70-talet, drabbade lågkonjunkturen Konstfrämjandet och främst försäljningen av grafik och organisationen stod inför ett konkurshot med grafiklager på grafiska blad. De stora medlemsorganisationerna LO och TCO gav räntefria lån. Räddningen blev också betydande stödköp från lagret. Försäljning av grafiklagret till reducerade priser kritiserades hårt och upplevdes av vissa som en dumpning av priser och därigenom påverkade värdet på grafik. 21

22 En annan historia om Konstfrämjandets ifrågasatta kommersiella inriktning utspelade sig 1983 med den s.k. Kåresonaffären som finns beskriven i rapporten; Konstnärstvisten med konstfrämjandet, en utredningsrapport till Konstfrämjandets riksförbund och Konstnärernas Riksorganisation. Rapporten är en oberoende utredning om den stora debatten om konstfrämjandets ideologiska inriktning, konstnärlig frihet och kommersiella verksamhet som utspelade sig under en tid då Konstfrämjandet genomgick en större omorganisering och en mer marknadsorienterad konstscen etablerades. Utredningen Konstnärstvisten med konstfrämjandet hade i syfte att granska en tvist som utlöstes i samband med att Konstfrämjandets förbundsdirektör Göran Holmberg bad förlagschefen Nils Kåreson att säga upp sitt åtagande i sin hustrus kommersiella galleri Doktor Glas eftersom det var oförenligt med uppdraget hos Konstfrämjandet att bedriva konkurrerande aktiviteter på båda ställen. Schismen ledde till en krissituation med växande konstnärsbojkott av verksamheten hos medlemmar och stor media debatt mot Konstfrämjandets organisation. Man ifrågasatte den konstideologiska verksamhetsinriktningen med en alltför kommersiell betoning, istället för att organisationen såg sig som en stödförening för konstnärer med rötter i folkrörelsen blev det med den här frågan tydligt att det fanns ett större marknadsintresse. Idag kan man läsa bl.a. följande på Konstfrämjandets hemsida: 22

23 23 Kon stf räm jan det stä rke r kon ste n och kon stn äre ns rol l, öka r del akt igh ete n ino m kon sto mrå det och ini tie rar pro jek t uti frå n sam ver kan och lån gsi kti ghe t. Fol krö rel ser nas kon stf räm jan de har all tid haf t amb iti one n att bju da in så mån ga som möj lig t i kon stv ärl den. Nu dri vs Kon stf räm jan det av en sta rk ene rgi att ta sto ra kli Tider na förän dras och så gör även konst en. Konst främj andet satsa r medve tet på olika proje kt inom flera områd en för att inspi rera ovana konst betra ktare att ta del av samti dskon sten. Val av metod för de olika proje kten varie rar beroe nde på målgr En av Kon stf räm jan det s lån gsi kti ga sat sni nga r är Ski ss. Ski ss stå r för Sam tid sko nst när er i Sam tid ssa mhä lle t och är ett pro jek t som vil l ver ka för kon st, kom pet ens utv eck lin g och häl sa för ind ivi der, ver ksa mhe ter och sam häl Konstnä rerna har varit verksam ma inom både kommunl edning, olika förvalt ningar som inom regiona lutveck ling, till arbetsp latser inom äldreom sorg, krimina lvård och skola. I första hand är det inte de fysiska miljöer som smyckas med konst utan brukarn a av platsen som involve ras och blir delakti ga. Arbetet beskriv s bäst som socialt oriente Både föran kring, delak tighe t och det konst närli ga utrym met har stor betyd else för arbet sproc essen och dess effek ter. De olika arbet ena har rört sig kring områd en som kommu nikat ion, värde grund sfråg or, teamb uildi ng, kompe tensu tveck ling och jämst älldh etsfr Ski ss har ini tie rat s av Fol krö rel ser nas Kon stf räm jan de med mål sät tni ng att fun ger a lån gsi kti gt och lan dso mfa tta nde. Kon stf räm jan det s upp dra g är att frä mja möt et med

24 v ä g s o m g e r m å n g a m ö j l i g h e t e r. 24