Konsumenträttsliga riktlinjer

Transkript

1 Konsumenträttsliga riktlinjer KONSUMENTKREDITER VID MARKNADSFÖRING AV VAROR OCH TJÄNSTER Huvudreglerna vid marknadsföring av konsumentkrediter 1. En kredit får inte marknadsföras så att marknadsföringen tydligt bidrar till att försämra konsumentens förmåga att noggrant överväga krediten. 2. Erbjudandet om kredit får inte dominera reklamen då krediten marknadsförs tillsammans med varor eller tjänster. 3. Den effektiva räntan och övrig information om krediten ska presenteras samlat, klart och så att uppgifterna är lätta att upptäcka och läsa. 4. Den nominella räntan eller övriga enskilda kreditvillkor, till exempel räntefri betalningstid eller månadspost i början av kreditförhållandet, ska inte överdrivas. 5. Kreditformen (till exempel engångs- eller fortlöpande kredit) ska anges klart och entydigt. 6. Krediten kan marknadsföras som räntefri endast om den effektiva räntan är 0 %. 7. När en specificerad produkt marknadsförs till ett visst pris och en engångskredit samtidigt erbjuds på vissa villkor, ska i reklamen nämnas produktens kontantpris och åtminstone följande uppgifter om krediten: Kontantpris och eventuell handpenning Kreditbeloppet Krediträntan X% X Övriga kreditkostnader XX Sammanlagda summan av en kredit och kreditkostnader X.XXX Kreditavtalets löptid Beloppet av en betalningspost Den effektiva räntan XX,X % Eventuell uppgift om försäkring Kreditgivarens namn och geografiska adress (KSL 2:8) 8. När en specificerad produkt marknadsförs och en kortkredit eller någon annan fortlöpande kredit samtidigt erbjuds på vissa villkor, ska i reklamen nämnas åtminstone följande uppgifter om krediten: Den effektiva räntan Räntan X % Övriga kreditkostnader, såsom kontoskötselavgift Kreditgränsen (det typiska beloppet av den marknadsförda fortlöpande krediten, antagande 1500 euro). Kreditavtalets löptid Kreditgivarens namn och geografiska adress (KSL 2:8) Konsumenträttsliga riktlinjer: Konsumentkrediter vid marknadsföring av varor och tjänster (2013) Konkurrens- och konsumentverket PB 5, Helsingfors Växel Fax kirjaamo@kkv.fi kkv.fi

2 9. Om kreditbeloppet eller kreditgränsen är under euro, får kreditens effektiva ränta enligt kreditavtalet vara högst den referensränta som avses i 12 i räntelagen utökad med 50 procentenheter. Denna paragraf tillämpas dock på nyttighetsbundna krediter endast om konsumenten med stöd av kreditavtalet också har rätt att ta ut penningmedel. 10. Kreditgivaren eller kreditförmedlaren får inte använda sms-tjänster eller andra motsvarande kommunikationstjänster mot extra avgift vid marknadsföring eller beviljande av kredit eller vid annan kommunikation i anslutning till kreditförhållandet. 2

3 Konsumentkrediter vid marknadsföring av varor och tjänster I dessa riktlinjer redogörs för tillämpningen av bestämmelserna i 7 kap. i konsumentskyddslagen, rättspraxis och konsumentombudsmannens avgörandepraxis på marknadsföringen av konsumentkrediter. Huvudprinciperna ska tillämpas på all marknadsföring av konsumentkrediter, även om dessa riktlinjer i första hand handlar om marknadsföringen av krediter när man bjuder ut varor och tjänster som kan finansieras med kredit. Innehållet i riktlinjerna baserar sig på konsumentskyddslagen, regeringens propositioner samt konsumentombudsmannens ställningstaganden. Konsumentkrediter är alla krediter som en näringsidkare erbjuder konsumenterna oberoende av kreditform, kreditbelopp, kredittid och kreditens användningsändamål. Dessa riktlinjer handlar i första hand om tryckt reklam där en kredit bjuds ut för finansiering av köp av varor och tjänster. En kredit har ofta långvarigare och ekonomiskt större påföljder för konsumentens ekonomi än ett vanligt kontantköp. Krediten ska alltid betalas tillbaka jämte räntor och kostnader. En konsument som handlar på kredit använder sina inkomster på förhand, därför är en kredit förenad med risker som inte hänför sig till vanliga vardagliga inköp. Marknadsföringen av konsumentkrediter ska vara saklig och måttfull. Vid marknadsföringen får man alltså inte till exempel skapa en bild av att krediten är riskfri eller ett bekymmersfritt sätt att balansera ekonomin (KSL 7:13, L 746/2010, RP 24/2010). Sådana föreställningar kan leda till att man ansöker om kredit av en plötslig impuls. Ansvaret för att marknadsföringen av krediten är lagenlig vilar inte bara på försäljaren utan också på finansiären, såsom det finansieringsbolag som beviljar den egentliga kortkrediten. Bestämmelser om reklam för konsumentkrediter Konsumentskyddslagen innehåller särskilda bestämmelser om reklam för konsumentkrediter. Lagen reglerar alla krediter som näringsidkare bjuder ut till konsumenter. Enligt bestämmelserna ska näringsidkaren i reklamen lämna konsumenten vissa uppgifter om konsumentkrediten, så att konsumenten på sakliga grunder kan bedöma om det lönar sig att uppta en kredit och vilket som är förmånligast av de olika kreditalternativen. I 7 kap. i konsumentskyddslagen är krediterna indelade i engångskrediter och fortlöpande krediter, som delvis berörs av olika bestämmelser. Dessutom tillämpas de allmänna marknadsföringsbestämmelserna i 2 kap. i konsumentskyddslagen på all marknadsföring av krediter. Allmänna begrepp (KSL 7:7) Fortlöpande kredit En konsumentkredit som fortlöpande tillhandahålls konsumenten upp till en på förhand överenskommen kreditgräns utan särskilt kreditbeslut av kreditgivaren. Engångskredit Annan konsumentkredit än fortlöpande kredit. Nyttighetsbunden kredit En konsumentkredit för förvärv av en konsumtionsnyttighet som säljaren eller den som utför en tjänst lämnar själv. Den kan också lämnas av någon annan näringsidkare enligt avtal som denne ingått med säljaren eller den som utför tjänsten och som gäller kreditgivning till konsumenter. 3

4 Avbetalningsköp Köp av varor där priset enligt köpeavtalet betalas i poster av vilka en eller flera förfaller till betalning efter det att varan har överlåtits till konsumenten. Säljaren förbehåller sig antingen rätten att återta varan eller äganderätten till varan, till dess att priset i sin helhet, eller åtminstone en viss del av betalningsposterna, har betalats. Kontantpris Det slutliga totalpriset för produkten eller det pris som uppbärs för en tjänst. Priset ska inkludera mervärdesskatt och andra skatter (KSL 2:8). Kreditkostnader Summan av räntor, kostnader och andra avgifter som är kända för kreditgivaren och som konsumenten ska betala med anledning av konsumentkreditförhållandet. Kostnaderna för försäkringar och andra kompletterande tjänster som är knutna till kreditavtalet räknas också med i kreditkostnaderna, om ett avtal om en kompletterande tjänst är en förutsättning för att krediten ska lämnas på de marknadsförda villkoren. Effektiv ränta Den räntesats som erhålls när kreditkostnaderna med beaktande av amorteringarna omräknas till årlig ränta på kreditbeloppet. I samband med fortlöpande krediter ges dessa uppgifter med hjälp av en exempelklausul. Ansvar och god kreditgivningssed framhävs när krediter erbjuds Kreditgivaren ska iaktta god kreditgivningssed (KSL 7:13, L 746/2010) och agera ansvarsfullt i alla faser av kreditförhållandet: marknadsföring, tecknande av kreditavtal och lösandet av eventuella betalningsproblem (RP 24/2010). Syftet med bestämmelserna om reklam för konsumentkrediter är att säkerställa att konsumenten alltid har möjlighet att i lugn och ro överväga om det är nödvändigt att uppta kredit. Konsumenten måste också själv kunna bestämma vilket av de betalningssätt som affären godkänner som han eller hon vill använda och dessutom få tillräckligt med tid och tydlig information för kreditbeslutet (RP 24/2010). Den som bjuder ut krediten ska beakta konsumentens ekonomiska situation när kreditförhållandet övervägs. Innan ett kreditavtal ingås ska kreditgivaren bedöma om konsumenten har förutsättningar att fullgöra sina skyldigheter enligt kreditavtalet (konsumentens kreditvärdighet). Bedömningen ska grundas på tillräckliga uppgifter om konsumentens inkomster och övriga ekonomiska omständigheter (KSL 7:14, 207/2013). Nödvändiga uppgifter för att bedöma konsumentens betalningsmån, och således också konsumentens återbetalningsförmåga, är utöver uppgifter om konsumentens inkomster och grunderna för inkomsterna, uppgifter om konsumentens utgifter, skulder och eventuella borgensansvar. Kreditgivaren är skyldig att genom rimliga åtgärder sträva efter att säkerställa riktigheten av de uppgifter som konsumenten har gett. Det är alltså inte tillräckligt att kreditsökanden i sin låneansökning på t.ex. internet bara ombeds sätta ett kryss i rutan att han har regelbundna inkomster av en viss storlek. För att kontrollera uppgifterna om konsumentens inkomster ska konsumenten beroende på situationen uppmanas att lämna in t.ex. lönebesked eller pensionsbesked (RP 78/2012). 4

5 Med korrekta frågor kan kreditgivaren klarlägga konsumentens betalningsförmåga och behov av kreditkort. Kreditgivaren kan till exempel fråga om det är skäl för konsumenten att ingå ett nytt kreditkortsavtal om konsumenten redan har ett kort som kan användas för att finansiera köpet. I reklam för krediter är det över huvud taget inte tillåtet att använda vissa marknadsföringsmetoder så att de dominerar reklamen. Exempelvis användningen av olika tilläggsförmåner i samband med marknadsföringen av krediter så att tilläggsförmånerna, såsom lotterier, pris och annat som ges på köpet, dominerar är förbjuden marknadsföring (RP 24/2010). Reklamen är opassande om tilläggsförmånerna dominerar reklamen eller uppmuntrar konsumenten att köpa på kredit. Man måste komma ihåg att lämna de uppgifter om tilläggsförmånerna som konsumentskyddslagen förutsätter (KSL 7:13). Det är också opassande att erbjuda rabatt eller någon annan särskild förmån enbart till kunder som ingår kreditavtal eller betalar med kredit. Rabatten fungerar då som uppmuntran till att ingå kreditavtal eller betala med kredit. Samma förmån måste ges även kontantkunder (KUV 636/41/2007, KSL 7:13, RP 24/2010). Kreditgivaren eller kreditförmedlaren får inte använda sms-tjänster eller andra motsvarande kommunikationstjänster mot extra avgift vid marknadsföring eller beviljande av kredit eller vid annan kommunikation i anslutning till kreditförhållandet (KSL 7:13, 207/2013). Förbudet gäller också andra motsvarande kommunikationstjänster mot extra avgift, exempelvis mms-tjänster. Man får inte ta ut avgifter av konsumenten för t.ex. låneansökningar som konsumenterna gjort per sms, för ett eventuellt bekräftelsemeddelande eller för eventuella åtgärder som senare under ett pågående kreditförhållande vidtas per sms, t.ex. flyttning av förfallodagen. Bestämmelsen inte i sig hindrar kommunikation per sms eller annan motsvarande kommunikation, utan kreditgivaren kan erbjuda konsumenten en möjlighet att sköta sina ärenden per sms, förutsatt att det inte tas ut någon extra avgift av konsumenten. Om ett nummer för kortmeddelandetjänster är i bruk, ska det alltså för konsumenten vara helt avgiftsfritt att skicka sms eller motsvarande meddelanden. Om kommunikationen åter sker via ett s.k. normalt abonnentnummer ska konsumenten betala sin operatörs normala pris för ett meddelande (RP 78/2012). Mer information om nummer för kortmeddelandetjänster finns på Kommunikationsverkets webbplats. Ansvarsfull marknadsföring av konsumentkrediter innebär att Krediter får inte trugas på konsumenten, utan också vid köptillfället måste konsumenten i lugn och ro, helt självständigt, kunna bestämma på vilket sätt han eller hon finansierar sina inköp. Det strider mot god kreditgivningssed att till exempel marknadsföra en kredit som riskfri eller som en bekymmersfri lösning på konsumentens ekonomiska problem. I marknadsföringen får inte heller framhävas hur snabbt krediten beviljas, så att man samtidigt uppmuntrar konsumenten att överilat skuldsätta sig (KSL 7:13, L 746/2010). Krediter får inte erbjudas minderåriga, och när krediter erbjuds unga vuxna bör förfarandet vara måttfullt och sakligt. Olika lockbeten, som att skapa en sinnesbild av en viss livsstil eller värderingar hos ungdomar, får inte användas. Man måste komma ihåg att ungdomar håller på att lära sig att självständigt hantera sin ekonomi och finansiera sina utgifter med kredit. Ungdomars begränsade kunskaper och erfarenheter samt de rådande värderingarna i samhället måste beaktas när produkten planeras och marknadsförs, när information lämnas, i avtalsförhållandet och vid indrivning (Konsumentombudsmannens avgörandepraxis 1991/40/924). 5

6 Det är skäl att undvika utlottningar. Priset uppmuntrar till att ansöka om kredit och upptagandet av kredit bedöms i sådana fall inte enligt betalningsförmåga eller behov. Minimikravet är alltid att en utlottning inte enbart kan riktas till den som upptar kredit eller redan befintliga kreditkunder. Utlottningar får inte heller riktas till dem som utnyttjar betalningstid, eftersom även betalningstid är kredit. Utlottningen får inte heller dominera marknadsföringen (KSL 7:13, L 746/2010). Kunder som finansierar sina inköp med kredit bör inte prioriteras, till exempel genom att de erbjuds förmånligare hemkörning (Konsumentombudsmannens avgörandepraxis 2000/40/1020). Konsumenten får inte användas som övertalare, som lockar en annan konsument till att ingå ett kreditavtal. I detta fall kommer både övertalaren och den som övertalas att i första hand fästa uppmärksamhet vid priset eller någon annan förmån och behovet av ett kreditbeslut kan inte avgöras klart (Konsumentombudsmannens avgörandepraxis 2004/40/4643). I händelse av försenad betalning bör konsumenten ges information och råd för att förhindra att betalningssvårigheter uppstår eller förvärras och om hur situationer med betalningsoförmåga kan skötas. Kreditgivaren ska förhålla sig ansvarsfullt till betalningsarrangemang (KSL 7:13). Krediten får inte dominera reklamen Erbjudandet om kredit engångskredit eller fortlöpande kredit får inte dominera marknadsföringen av varan eller tjänsten. Att kredit beviljas får inte vara reklamtextens huvudsakliga budskap. Krediten får inte heller på något annat sätt genom ord eller bild lyftas upp till huvudinnehåll i reklamen. Krediten dominerar alltid reklamen då läsaren till först fäster uppmärksamhet vid krediten i stället för vid de produkter som erbjuds. Reklamens huvudinnehåll får inte vara att produkten kan köpas på kredit (KSL 7:13, 2:3). Möjligheten att få kredit får inte dominera reklamen till exempel vid marknadsföringen av någon produkt eller en detaljhandelskedjas produkter. De produkter som marknadsförs ska utgöra reklamens huvudinnehåll. Krediten presenterades som det huvudsakliga budskapet i reklam för bilar. I tidningarna publicerades finansieringsbolagets annons ovanför bilaffärens annons så att annonserna sett ur konsumentens perspektiv bildade en helhet. Uppgifterna om krediten hade utformats så att konsumentens intresse först riktade sig mot dessa. Rubriken för annonsens övre del gällde krediten, och mitt i annonsen hade räntesatsen tryckts med stor text. I denna del av annonsen nämndes endast namnet på bilarna medan det övriga innehållet gällde den kredit som bjöds ut. I radioreklamen nämndes likaså endast namnet på bilarna och hela det övriga sakinnehållet gällde den kredit som bjöds ut. Man ansåg att krediten dominerade reklamen. (MD 1988:6) Kortkredit och engångskredit är olika krediter Av reklamen bör klart och entydigt framgå vilken kreditform som marknadsförs. Man får inte marknadsföra fortlöpande kredit, till exempel kontokredit, så att konsumenten uppfattar den som engångskredit. Kortkredit är en fortlöpande konsumentkredit och detta bör också klart och entydigt framgå av reklamen. 6

7 Då man erbjuder fortlöpande kredit som ett finansieringsalternativ för inköp av specificerade varor kan den helhetsbild konsumenten får genom exemplen, kreditvillkoren med uppgifter om ränta, kostnader, betalningstid och övriga kreditvillkor ge konsumenten en vilseledande bild av kreditformen och dess villkor. För att undvika denna situation bör man klart och entydigt ange om den kredit som erbjuds till exempel är en kortkredit. Om man vill informera om den kredit som erbjuds på varje sida i en reklambroschyr som består av flera sidor ska ett exempel på typiskt utnyttjande av den fortlöpande krediten beskrivas på varje sida på ett sätt som konsumenten lätt kan se och läsa. Det räcker inte att man på en sida ger uppgifter om betalningstiden och på en annan om räntan eller någon annan kreditinformation och på broschyrens baksida ett separat exempel. Skyldigheten att lämna informationen på samma sida baserar sig på 7 kap. 8 i konsumentskyddslagen, enligt vilken alla de nämnda uppgifterna ska lämnas när någon uppgift om krediten lämnas. I exemplen anger man den fortlöpande kreditens effektiva ränta, det typiska kreditbelopp man använt vid beräkningen och andra nödvändiga uppgifter samt kreditkortsystemets namn. Information som ska lämnas i reklamen Om räntan för krediten, någon annan sifferuppgift som beskriver kostnaderna för krediten eller någon annan information om villkoren i kreditavtalet (KSL 7:8) framgår av reklamen ska i detta fall följande information framgå av reklamen: 1. den faktiska räntan 2. krediträntan och övriga kreditkostnader 3. kreditbeloppet eller kreditgränsen 4. kreditavtalets löptid (tidsbegränsat eller fortlöpande avtal) 5. kontantpriset på nyttigheten och eventuell handpenning, om det är fråga om reklam för krediter för finansiering av köp av en bestämd nyttighet 6. kreditbeloppet och kreditkostnaderna sammanlagt och antalet avbetalningar. Den effektiva räntan och övriga nämnda uppgifter ska motsvara de kreditvillkor som kreditgivaren normalt erbjuder. Med effektiv ränta avses den räntesats som erhålls när kreditkostnaderna med beaktande av amorteringarna omräknas till årlig ränta på kreditbeloppet. En formel för beräkning av den effektiva räntan ingår i justitieministeriets förordning 824/2010, ändrad genom förordning 743/2012. Ibland är villkoret för att erhålla krediten på de villkor som anges i reklamen att konsumenten ingår ett avtal om en försäkring eller om någon annan kompletterande tjänst. Kostnaderna för en sådan kompletterande tjänst, till exempel en bilförsäkring, kan inte bestämmas på förhand, så detta villkor måste uppges i reklamen tillsammans med den effektiva räntan på krediten. Om möjlighet att få konsumentkredit endast nämns i reklamen, till exempel genom att de kreditkort som duger som betalningsmedel räknas upp eller genom att möjligheten till avbetalning nämns, behöver inte den effektiva räntan och de andra uppgifterna lämnas. Den effektiva räntan och övriga uppgifter ska emellertid alltid anges, om något av kreditvillkoren nämns i reklamen, till exempel kredittiden, månadspostens storlek eller kredit utan handpenning. Det räcker alltså inte att man hänvisar konsumenten till en försäljare eller företagets webbplats för mer information. Det är alltså inte tillåtet att i reklamen säga till exempel: "betalningstid 36 månader, fråga mer i våra affärer utan att ange den effektiva räntan och övriga uppgifter som konsumentskyddslagen förutsätter. Skyldigheten att lämna uppgifter undanröjs inte heller av att eurobeloppet av kreditkostnaderna anges i reklamen. 7

8 Uppgifterna om krediten bör anges klart och entydigt Den effektiva räntan och de övriga uppgifter som ska lämnas om krediten ska anges så att konsumenten lätt upptäcker dem och så att konsumenten på ett naturligt sätt fäster uppmärksamhet vid uppgifterna om krediten. Till exempel den nominella räntan får inte framhävas för mycket. Den effektiva räntan ska anges så att den tilldrar sig samma uppmärksamhet som övriga uppgifter om krediten. Enskilda kreditvillkor, såsom ränta eller betalningstid får inte framhävas för mycket. Den effektiva årsräntan ska uttryckas som ett procenttal med åtminstone en decimals exakthet (Justitieministeriets förordning 824/2010, ändrad genom förordning 743/2012). Om siffran i den följande decimalen är större än eller lika med 5, ska siffran i den första decimalen höjas med ett. Om kreditbeloppet eller kreditgränsen är under euro, får kreditens effektiva ränta enligt kreditavtalet vara högst den referensränta som avses i 12 i räntelagen utökad med 50 procentenheter. Denna paragraf tillämpas dock på nyttighetsbundna krediter endast om konsumenten med stöd av kreditavtalet också har rätt att ta ut penningmedel (KSL 7:17 a, 207/2013). Bestämmelsen om räntetak tillämpas inte på nyttighetsbundna krediter som avses i 7 3 punkten i kapitlet, utom om konsumenten med stöd av kreditavtalet också har rätt att ta ut penningmedel. Nyttighetsbundna krediter utan rätt till uttag av penningmedel omfattas alltså inte av tillämpningsområdet för bestämmelsen. Tillämpningsområdet omfattar inte heller övriga krediter i sådana fall då kreditbeloppet eller kreditgränsen är minst euro. Det bör poängteras att detta gäller endast i sådana fall då konsumenten också de facto har till sitt förfogande en kredit av den ovannämnda storleken. Regleringen kan alltså inte kringgås t.ex. så att kreditgränsen skenbart anges till minst euro, men så att konsumentens rätt att använda krediten begränsas genom avtalsvillkor, även om giltig grund för en sådan begränsning saknas. Åtminstone äventyrande av en säker användning av kreditkortet eller de övriga grunder som nämns i 57 1 mom. i betaltjänstlagen (290/2010) kan betraktas som giltig grund (RP 78/2012). I reklam för fortlöpande kredit, såsom kortkredit: Den effektiva räntan anges som ett exempel som beskriver det typiska utnyttjandet inom hela det kreditkortssystem som det är fråga om. Om ingen kreditgräns ännu har fastställts, ska gränsen antas vara euro (Justitieministeriets förordning 824/2010, ändrad genom förordning 743/2012, bilaga II punkt 8; KSL 7:8). Presentationen av den effektiva räntan och de övriga uppgifter som konsumentskyddslagen förutsätter utvärderas på basis av konsumentskyddslagens marknadsföringsbestämmelser. Om den effektiva räntan och uppgifterna inte anges klart och entydigt är marknadsföringen till denna del vilseledande (KSL 2:6). I reklamen erbjöds kontokredit för finansiering av specificerade produkter. Den effektiva räntan och exempel på utnyttjande angavs i reklamens nedre kant med mindre text än den som användes i reklamen i övrigt så att en konsument som ögnar genom reklamen helt och hållet kunde ha undgått att uppmärksamma den. En sådan otydlig presentation var vilseledande. Marknadsdomstolen fordrade att man i marknadsföringen klart och entydigt skulle ange den effektiva räntan med ett exempel på kreditkortets utnyttjande. 8

9 Domstolen motiverade detaljhandelns och finansieringsbolagets gemensamma ansvar bl.a. med att även om den part som gynnades av marknadsföringen inte hade deltagit i planeringen eller finansieringen av reklamen skedde marknadsföringen också för denna parts del. (MD 1997:012) Helhetsintrycket av reklamen måste vara korrekt (bl.a. Högsta domstolens beslut 2006:6) och ge en sanningsenlig bild av erbjudandet. Det avgörande är vilken sinnesbild konsumenten får på basis av reklamen. Att använda uttrycket räntefri i kampanjer som gäller betalningstid I avtalsvillkoren för kortkrediter ingår ofta ett betalningsvillkor enligt vilket krediten kan återbetalas utan ränta eller kostnader inom en viss tid eller att återbetalningen i enlighet med villkoren kan uppdelas i poster enligt avtalet. I sådana fall måste man betala ränta och kreditkostnader. Om betalningstidsvillkoret används vid marknadsföringen bör övriga uppgifter om krediten anges så att konsumenten fäster samma uppmärksamhet vid dessa. Uttryck som ränta 0 % eller räntefri kredit som anges med bristfälliga övriga uppgifter kan lätt vilseleda kunden. Konsumenten tror att det gäller en engångskredit och förstår inte att han eller hon förbinder sig till en fortlöpande kredit, utan detta står klart för konsumenten först då kreditkortet finns i posten. Ett sådant tillvägagångssätt strider mot de centrala huvudprinciperna för krediter. Man kan berätta om betalningstidsvillkoren redan i reklamen, om man gör det på ett sådant sätt att konsumenten får en riktig helhetsbild av krediten (HD 2006:6). Vid kampanjer som gäller räntefri och kostnadsfri återbetalningstid bör man berätta för konsumenten om principerna för kampanjen, dvs. kreditens återbetalningsvillkor och att det för en kredit som inte återbetalats tillkommer kostnader efter kampanjens slut. Vid kampanjer som gäller fortlöpande krediters betalningstid bör man vid det första köptillfället informera kunden om att det gäller en fortlöpande kredit och att kunden senare kommer att sändas ett kreditkort för vilket man debiterar kostnader och räntor enligt avtalet. Kreditförmedlarens skyldigheter Med kreditförmedlare avses en annan näringsidkare än kreditgivaren. Kreditförmedlaren presenterar eller erbjuder kreditavtal till konsumenter och bistår konsumenter vid ingåendet av kreditavtal eller ingår kreditavtal med konsumenter för kreditgivarens räkning (KSL 7:7). Alla bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter är inte förpliktande för en kreditförmedlare som har uppgiften som bisyssla, till exempel en möbel- eller bilhandlare som handlar för ett finansieringsbolags räkning. Kreditgivaren har då extra stor skyldighet att se till att konsumenten alltid får alla uppgifter som lagen föreskriver såväl vid marknadsföringen som när avtal ingås. En kreditförmedlare ska i sin marknadsföring informera om sin behörighet att förmedla konsumentkrediter, särskilt om uppgifterna sköts som ombud för en eller flera angivna kreditgivare eller som oberoende kreditförmedlare (KSL 7:48). Begreppet marknadsföring är omfattande och täcker både reklam och handlingar avsedda för konsumenterna. Vid köptillfället ska säljaren klart redogöra för sin ställning när kreditavtalet ingås. 9

10 Information som ska lämnas innan avtalet ingås Den diskussion gällande finansieringsform som försäljaren för med kunden är en del av marknadsföringen. Finansieringsbolag samt övriga finansiärer bör säkerställa att försäljningspersonalens agerar sakligt och följer bestämmelserna i konsumentskyddslagen när krediter erbjuds, t.ex. genom utbildning och anvisningar. I konsumentskyddslagen (KSL 7:9) uppräknas den information som ska lämnas konsumenten innan avtalet ingås. Man bör också beakta vad som på andra ställen i lag bestäms om skyldighet att lämna information. Dessutom ska kreditgivaren i god tid innan kreditavtalet ingås ge konsumenten blanketten "Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation" i varaktig form. Det rekommenderas att blanketterna också finns framlagda i butiken. I fråga om nyttighetsbundna engångskrediter på högst 100 euro kan förhandsinformation också ges i någon annan varaktig form än på blanketten. Närmare bestämmelser om förhandsuppgifter och blanketten ingår i statsrådets förordning 789/2010. Bilaga: Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation 10