Vår referens Dnr: /23

Transkript

1 FÖRSLAG TILL BESLUT Datum Vår referens Dnr: /23 Första samråd nätinfrastrukturtillträde (marknad 4) Postadress: Besöksadress: Telefon: Box 5398 Birger Jarlsgatan 16 Telefax: Stockholm

2 Innehåll 1 Samråd Sammanfattning Reglering för ökad konkurrens I riktning mot en ökad konkurrens och harmonisering Nuvarande reglering har ökat valmöjligheterna för slutanvändarna Huvuddragen i PTS prövning Beskrivning av slutkundsmarknaden för fast bredband och marknadsbeskrivning Avgränsning av marknaderna produktmässigt och geografiskt Fastställande av marknad relevant för förhandsreglering Fastställande av operatör med betydande inflytande Åläggande av skyldigheter Slutkundsmarknaden för fast bredband Kommissionen Beskrivning av slutkundsmarknaden för fast bredband Hastigheter Anslutningsformer Marknadsandelar Trender Slutsatser Marknadsbeskrivning Uppbyggnad av bredbandsnät Schematisk beskrivning av efterfrågan på nödvändiga insatsprodukter för att tillhandahålla bredband Anslutning av slutanvändaren är en insatsvara för en bredbandstjänst En anslutning är uppbyggd av ett antal segment (delar av anslutningen) Varken anslutning eller delar av anslutningen (segment) måste nödvändigtvis baseras på enhetliga insatsvaror Bredbandsnät i Sverige Det fasta telefonnätet (kopparbaserat) Kabel-tv-nät Bredband via kabel-tv-nät Fibernät Fiber till noden (FTTN) Fiber till hemmet (FTTH) Bredband via trådlösa system Investeringsstegen Tillträde på ip-nivån, återförsäljartjänster Tillträde på transmissionsnivån, bredbandstillträde för grossistledet (bitströmstillträde) Tillträde på ledningsnivån Tillträde till det kopparbaserade accessnätet Tillträde till optisk fiber Tillträde till kabel-tv-nät Tillträde till trådlösa nät Anläggande av egen infrastruktur Backhaul Leverantörer av grossistprodukter Återförsäljarprodukter Bitströmstillträde

3 5.4.3 Nätinfrastrukturtillträde Tillträde till kanalisation Köpare av grossistprodukter Fastighetsägare Marknadsavgränsning Karakterisering av grossisttjänsten nätinfrastrukturtillträde Kommissionens rekommendation Efterfrågan av nätinfrastrukturtillträde vilken funktion efterfrågas och vilka faktorer påverkar grossistkundens efterfrågan Funktionen kundunik överföringskanal Funktionen - fysiskt tillträde för att möjliggöra etablerandet av ett eget transmissionssytem Fysiskt tillträde ekonomisk kontroll genom egen förädling och ökad kundtäthet (förtjänstmarginaler och kostnadsfördelar) Fysiskt tillträde teknisk och kommersiell kontroll (frihet och flexibilitet i tjänsteproduktionen) Olika infrastruktur (fysiska överföringsmedier) i transmissionssystemen mellan slutkund och grossistkund ger olika kapacitet och kvalitet på överföringskanalen Sammanfattning av kärnegenskaper för nätinfrastrukturtillträde Alternativ infrastruktur - substitutionsbedömning Kopparbaserad infrastruktur i transmissionssystem i xdslbaserade nät Fiberbaserad infrastruktur i transmissionssystem i LAN-, AON- eller PON- nät (fibernät) HFC-baserad infrastruktur i transmissionssystem i kabeltv-nät infrastruktur och tillhörande transmissionssytem i trådlösa nät (UMTS-/CDMA2000-nät och Wimax) Alternativ till nätinfrastrukturtillträde Bitström Digitala kapacitetstjänster (hyrda förbindelser) Sammanfattning av den relevanta produktmarknaden Geografisk marknadsavgränsning Infrastrukturens täckning Grossistkundernas efterfrågan - nationell marknad med geografiska skillnader Slutsats Fastställande av relevant marknad Marknadssituationen i allmänhet Det första kriteriet: Etableringshinder Det andra kriteriet: Marknadsdynamik Det tredje kriteriet: Den relativa effekten hos konkurrenslagstiftning och kompletterande förhandsreglering Slutsats Förekommer det operatörer med betydande inflytande? Fördelning av marknadsandelar Företagets storlek Kontroll över infrastruktur som är svår att kopiera Stordriftsfördelar

4 8.5 Fördelar till följd av produktionens spännvidd Vertikal integration Lättillgängliga kapitalmarknader och finansiella resurser Avsaknad eller låg grad av motverkande köparmakt Produkt- och tjänstediversifiering Avsaknad av potentiell konkurrens Hinder för expansion Horisontell integration Påverkan från slutkundsmarknaden på konkurrenssituationen PTS bedömning avseende operatör med betydande inflytande Konkurrensproblem på den aktuella grossistmarknaden Nuvarande reglering PTS erfarenhet från tillsyns- och tvistlösningsärenden samt domstolsprocesser Rimlig begäran Icke-diskriminering Pris Tillgång till information Sammanfattning Typiska konkurrensproblem på marknaden och behovet av skyldigheter Konkurrensproblem relaterade till vertikalt integrerade företag Leveransproblematik Avtals- och villkorsproblematik Prissättningsproblematik Konkurrensproblem relaterade till horisontellt integrerade företag Skyldigheter som skulle kunna motverka de beskrivna konkurrensproblemen Insyn Särredovisning Icke-diskriminering Tillträde Prisreglering Bedömning av skyldigheter Bakgrund behov av mer detaljerade skyldigheter Tillträde Tillträde till det kopparbaserade accessnätet Tillträde till infrastruktur baserad på optisk fiber S.k. backhaul Begränsning av tillträdesskyldigheten till fiberinfrastruktur Tillhörande installationer och övrigt nödvändigt tillträde Utfasning av telestationer Migrering Tillträde till informationssystem, stödsystem o.dyl Information Stödsystem Allmänna villkor för tillträde Sammanfattning av tillträdesskyldigheterna Prisreglering Behovet av prisreglering Tillträde till det kopparbaserade accessnätet, tillträde till tillhörande installationer, tillträde till informationssystem Tillämpning av LRIC-metoden Skyldigheten

5 Slutsats Form av prisreglering för tillträde till infrastruktur baserad på fiber inklusive backhaul Form av prisreglering för tillträde till kanalisation Icke-diskriminering Uppföljning och kontroll av ickediskrimineringsskyldigheten Särredovisning Insyn Konsekvensanalys av de föreslagna skyldigheterna Tillträde till och prisreglering av det kopparbaserade accessnätet Förslag till skyldigheter Konsumentnytta Konkurrenssituationen Investeringar Samhällsnytta

6

7 1 Samråd PTS har till uppgift att genomföra marknadsanalyser för att fastställa marknader som har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldigheter, identifiera operatörer med betydande inflytande samt ålägga skyldigheter på operatörer med betydande inflytande för att komma till rätta med konkurrensproblem. PTS genomför genom detta dokument ett första samråd med marknadens aktörer avseende myndighetens marknadsanalys av marknad 4 tillträde (fysiskt) till nätinfrastruktur i grossistledet (inbegripet accessnät med gemensamt tillträde eller helt öppet tillträde) via fast nätanslutningspunkt. Samrådet omfattar myndighetens preliminära bedömning vad gäller den produktmässiga och geografiska omfattningen av marknaden, identifiering av operatör med betydande inflytande samt behov av åläggande av skyldigheter. Mot bakgrund av de väsentliga förändringar i förutsättningarna som ligger till grund för marknadsdefinitionen och den teknikutveckling marknaden står inför, har myndigheten bedömt det vara av vikt att inhämta marknadsaktörernas synpunkter i ett tidigt skede. Omfattningen av tillträdesskyldigheter och prisreglering är därför i flera avseende öppna frågor till marknadsaktörerna. Dokumentet utgör därför inte heller ett fullständigt beslutsutkast med exempelvis avgörande, ikraftträdanderegler etc. När PTS fått in synpunkterna från första samrådet och gjort en egen bedömning, kommer myndigheten till senare samråd redovisa bl.a. förslag till utformning av skyldigheter, proportionalitetsbedömning samt mer utförlig konsekvensanalys av samtliga skyldigheter. 7

8 2 Sammanfattning PTS har preliminärt bedömt att endast kopparbaserad respektive fiberbaserad infrastruktur i transmissionssystem i xdsl-respektive fibernät ingår på den relevanta produktmarknaden för nätinfrastrukturtillträde. Marknaden innefattar tillträde till den i transmissionssystemet närmast slutkund mellanliggande fysiska infrastrukturen, som löper mellan slutkunders fasta anslutningspunkter fram till grossistkundens egna transmissionsutrustning i närmsta nod, och övrigt nödvändigt tillträde till infrastruktur som grossistkunden behöver för att själv etablera efterföljande sammanhängande transmissionssystem, så långt mot grossistkundens egna tjänstenät som det efterfrågas, tills grossistkunden finner det mer fördelaktigt att hyra infrastruktur från annan nätägare eller att nyttja annan hyrd tjänst (t.ex. hyrd transmissionskapacitet) för den fortsatta framföringen av kundanslutningarna till grossistkundens tjänstenät eller transportnät. PTS har bedömt att den geografiska omfattningen av marknaden är nationell. PTS har vidare funnit att marknaden kännetecknas av etableringshinder, avsaknad av marknadsdynamik samt att konkurrenslagstiftningen ensamt inte är tillträcklig för att komma till rätta med konkurrensproblemen. Myndigheten bedömer således att marknaden för nätinfrastrukturtillträde är relevant för förhandsreglering. PTS har vidare bedömt att TeliaSonera AB är en operatör med betydande inflytande på marknaden. Detta mot bakgrund av bl.a. följande: TeliaSonera har en marknadsandel på ca 80 procent av den relevanta marknaden, vilket innebär en presumtion för betydande inflytande, TeliaSonera är det största bolaget på marknaden för elektronisk kommunikation både vad gäller omsättning, antal anställda och bredd i produktsortiment, och har därmed möjlighet att agera friare på marknaden än sina konkurrenter, TeliaSonera har kontroll över infrastruktur som är svår att kopiera då företaget äger det kopparbaserade accessnätet, kontrollerar en stor andel av kanalisation samt kontrollerar annan nätinfrastruktur i en utsträckning som andra operatörer saknar, TeliaSonera har stordriftsfördelar jämfört med andra operatörer, TeliaSonera är ett vertikalt integrerar företag med stora möjligheter att kontrollera tillgången av insatsvaror för tillhandahållande av bredbandtjänster till slutkunder och har dessutom en stark ställning på slutkundsmarknaden, TeliaSonera inte möter någon högre grad av motverkande köparmakt som kan minska bolagets starka ställning på marknaden, TeliaSonera genom sin starka ställning och kontroll över infrastruktur har möjlighet att differentiera sina produkter och på så sätt öka sitt marknadsinflytande på bekostnad av konkurrenterna, TeliaSonera är verksam på flera marknader utöver bredbandsaccess, och har möjlighet, och gör även så, att använda sig av paketering av produkter i syfte 8

9 att stärka sin ställning på slutkundsmarknaden i en utsträckning som andra operatörer saknar. Baserat på PTS erfarenheter i tillsyns- och tvistlösningsverksamheten samt efterföljande rättsprocesser bedömer PTS att det finns ett generellt behov av att öka precisionsgraden av de skyldigheter som åläggs. Skyldigheterna blir därmed med nödvändighet detaljerade. Därutöver innebär den teknikneutrala regleringen, till skillnad från tidigare, att det numera öppnats möjlighet att, där så är motiverat, ålägga reglering på andra områden än det kopparbaserade accessnätet. PTS har i sin preliminära analys av behovet av åläggande av skyldigheter för TeliaSonera funnit följande inriktning för skyldigheterna: Skyldigheter avseende tillträde (rimlig begäran) föreslås ha följande omfattning: Kopparbaserat tillträde (helt eller delat) tillträde baserat på optisk fiber eller kanalisation (svart fiber eller optisk våglängd), inkl. s.k. backhaul i första hand svart fiber, i andra hand optisk våglängd eller kanalisation (öppna frågor om begränsning av reglering av fiber resp. kanalisation i samrådet) tillträde till tillhörande installationer (bl.a. tillträde till telestationer, utbrutna abonnentsteg, kopplingsskåp, teknikskåp eller liknande kopplingspunkter för samlokalisering samt tillträde till nödvändiga nätdelar) tillträde till informations- och stödsystem reglering vid utfasning av telestationer, inkl. kompensation och tillhandahållande av alternativt tillträde tillträde till migreringsprodukter reglering av allmänna villkor för tillträde inkl. kompensation Tillträdesregleringen föreslås kompletteras med prisreglering enligt LRIC vad gäller kopparbaserat tillträde. Avseende prisreglering av fiber resp. kanalisation innehåller förslaget öppna frågor. Tillträdes- och prisregleringen enligt ovan föreslås kompletteras med skyldigheter om icke-diskriminering, insyn (referenserbjudande) och särredovisning. För att skapa incitament för samt kontroll av efterlevnad av ålagda skyldigheter, bl.a. ickediskriminering föreslås KPI:er. Som nämnts ovan omfattas inga förslag till formulerade skyldigheter och skyldighetsavsnitten innehåller i stor utsträckning öppna frågor där myndigheten särskilt önskar inhämta marknadsaktörernas synpunkter. 9

10 3 Reglering för ökad konkurrens 3.1 I riktning mot en ökad konkurrens och harmonisering Detta beslut är ett led i PTS uppdrag att främja konkurrensen och den internationella harmoniseringen inom området elektronisk kommunikation. Ett främjande av konkurrensen syftar till att ge enskilda och myndigheter tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte vad gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och kvalitet. 1 Inom Europeiska unionen (EU) har det konstaterats att marknaderna för elektronisk kommunikation behöver en särskild reglering för att effektiv konkurrens ska uppstå. Anledningen till att marknaderna behöver regleras är att ett antal delmarknader har särdrag som gör det svårt för nya operatörer att ta sig in och verka på marknaden. Bl.a. är tillgången till omfattande nät för att erbjuda konsumenter tjänster avgörande. De operatörer som äger nät kan till exempel stänga ute andra från sina nät eller sätta priserna för att utnyttja näten så högt att andra operatörer får svårt att konkurrera. Marknadernas särdrag leder till att särreglering kan blir nödvändig på vissa marknader. Europeiska gemenskapernas kommission (härefter kallad kommissionen) har gett ut en rekommendation om vilka produkt- och tjänstemarknader som kan vara relevanta för förhandsreglering (nedan kallad kommissionens rekommendation). 2 Lagen om elektronisk kommunikation (2003:389), LEK, trädde i kraft den 25 juli 2003 och bygger på EG-direktiv. Lagen ger PTS möjlighet att besluta om ramar och regler för marknaden i förväg för att förhindra konkurrensproblem. Syftet med sådana beslut är att främja konkurrensen inom marknaderna för elektronisk kommunikation. PTS fastställde den 24 november 2004 med stöd av LEK två grossistmarknader för bredband, de s.k. LLUB 3 och bitströmsmarknaderna som relevanta för förhandsreglering 4. TeliaSonera AB bedömdes ha ett betydande inflytande på marknaderna. 1 Jämför 1 kap. 1 LEK 2 Kommissionens rekommendation av den 17 december 2007 om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. 3 Local Loop Unbundling 4 De nationella marknaderna för tillträde i grossistledet (inklusive delat tillträde) till konventionella abonnentledningar av metallkablar, i syfte att tillhandahålla bredbands- och taltjänster (LLUB) och bredbandstillträde i grossistledet i form av bitströmstillträde, se PTS beslut i ärende med dnr /23 och /23. 10

11 3.2 Nuvarande reglering har ökat valmöjligheterna för slutanvändarna Den reglering som idag finns på marknaderna för LLUB och bitström möjliggör för flera nya operatörer att kunna erbjuda slutanvändare bredbandstjänster, vilket gett fler valmöjligheter för slutanvändarna. Genom regleringen har nya operatörer fått möjlighet att träda in på marknaden utan att behöva anlägga egen infrastruktur. Operatörerna har därigenom fått möjlighet att i stället köpa tjänster/produkter på konkurrenskraftiga villkor från TeliaSonera. 3.3 Huvuddragen i PTS prövning Kommissionen har i anslutning till slutkundsmarknaden för bredbandstjänster identifierat två grossistmarknader där det finns sådana konkurrensproblem att det finns behov av förhandsreglering. Dessa marknader är tillträde (fysiskt) till nätinfrastruktur i grossistledet (inbegripet accessnät med gemensamt tillträde eller helt öppet tillträde) via fast nätanslutningspunkt (nedan kallad marknaden för nätinfrastrukturtillträde) samt bredbandstillträde för grossistledet (nedan kallad marknaden för bredbandstillträde). Den senare marknaden omfattar icke-fysiskt eller virtuellt tillträde till nät, inbegripet bitströmstillträde via en fast anslutningspunkt. PTS har här att analysera den av kommissionen definierade marknaden för nätinfrastrukturtillträde ur ett nationellt perspektiv. Syftet är att främja konkurrensen/mildra de negativa konsekvenser som följer av bristande konkurrens inom den del av marknaden för elektronisk kommunikation som omfattar nätinfrastrukturtillträde i syfte att tillhandahålla bredbandtjänster till slutkunder. PTS prövning i detta beslut är uppdelad i följande steg: 1. en avgränsning av den aktuella grossistmarknaden, 2. huruvida den avgränsade marknaden har sådana särdrag att de är relevanta för förhandsreglering, 3. huruvida det finns någon operatör med betydande inflytande på den relevanta marknaden, och 4. vilka skyldigheter som ska åläggas operatör med betydande inflytande. Nedan beskriver PTS översiktligt vad som prövas eller redogörs för i respektive kapitel Beskrivning av slutkundsmarknaden för fast bredband och marknadsbeskrivning PTS beskriver den slutkundsmarknad där den i beslutet aktuella grossistprodukten är en nödvändig insatsvara (kapitel 4). Därefter följer en marknadsbeskrivning (kapitel 5). Syftet med beskrivningen är att ge en övergripande förståelse för hur bredbandstjänster levereras samt hur förhållandena på marknaderna ser ut. 11

12 3.3.2 Avgränsning av marknaderna produktmässigt och geografiskt Mot bakgrund av ovanstående beskrivningar prövar PTS (kapitel 6) utifrån de förhållanden som råder i Sverige hur den aktuella grossistmarknaden ska avgränsas. PTS beaktar härvid kommissionens rekommendation och kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser 5. Marknaden avgränsas såväl produktmässigt som geografiskt. Produktmässigt avgränsas marknaden så att den omfattar de tjänster/produkter som är utbytbara. Geografiskt avgränsas marknaden så att den omfattar det område inom vilket konkurrensvillkoren är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande geografiska områden framför allt på grund av väsentliga skillnader i konkurrensvillkoren Fastställande av marknad relevant för förhandsreglering PTS prövar därefter (kapitel 7) om den avgränsade marknaden har sådana särdrag att det är motiverat att införa förhandsskyldigheter för företag med ett betydande inflytande på denna. Prövningen görs utifrån de tre kriterier som kommissionen angett. 6 Endast de marknader där det i tiden fram till PTS nästa revidering av marknadsanalysen bedöms råda (1) höga och varaktiga inträdeshinder och (2) en svag marknadsdynamik, och vars (3) konkurrensproblem inte bedöms kunna avhjälpas inom ramen för generell konkurrenslagstiftning blir därefter föremål för prövning i nästa steg Fastställande av operatör med betydande inflytande Därefter följer (kapitel 8) en prövning av om någon operatör har ett betydande inflytande på den relevanta marknaden, dvs. om någon operatör har en sådan ekonomisk ställning att den i betydande omfattning skulle kunna uppträda oberoende av sina konkurrenter, sina kunder, och i sista hand, av konsumenterna. 7 Om det konstateras att någon operatör har en sådan ställning på den relevanta marknaden innebär det att effektiv konkurrens inte råder på marknaden och att skyldigheter enligt LEK ska åläggas operatören. PTS följer i sin bedömning konkurrensrättslig praxis och beaktar de indikatorer som kommissionen anger i riktlinjerna. 8 Utgångspunkten för prövningen av om ett företag har ett betydande inflytande är företagets marknadsnärvaro, eller, annorlunda uttryckt, marknadsandelarnas fördelning. Den indikation som marknadsandelarna ger kompletteras av att PTS bedömer vissa andra indikatorer som kan tala för, eller emot, att en eventuell hög marknadsandel leder till ett betydande inflytande. 5 Kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (2002/C 165/03) 6 Rekommendationen p.5 ff. 7 8 kap. 6 LEK 8 Jfr. 8 kap. 6 LEK 12

13 3.3.5 Åläggande av skyldigheter Mot bakgrund av marknadssituationen, myndighetens erfarenheter från tillämpningen av den nuvarande regleringen samt resultatet från en framåtblickande bedömning om potentiella konkurrensproblem (kapitel 9) avslutar PTS utredningen med att utforma de skyldigheter som krävs för att komma till rätta med konkurrensproblemen och för att uppfylla målen med lagstiftningen (kapitel 10). Minst en av de skyldigheter som anges i 4 kap 5-12 ska åläggas för att syftet om att skapa förutsättningar för konkurrens där detta är möjligt, eller annars mildra de negativa effekterna av bristande konkurrens. Vid bedömningen av de potentiella konkurrensproblem som skulle kunna finnas utan en reglering beaktar PTS den gemensamma ståndpunkt som European Regulators Group 9 har utarbetat i fråga om hur en regleringsmyndighet bör gå tillväga för att säkerställa att konkurrensproblemen omhändertas på ett harmoniserat och konsekvent sätt European Regulators Group (ERG) bildades genom kommissionens beslut den 29 juli 2002 (2002/627/EC). ERG är ett oberoende samarbetsorgan för diskussioner och rådgivning inom området för reglering av marknader för elektroniska kommunikationer. ERG består av representanter från de nationella regleringsmyndigheterna och agerar som en plattform för att ge råd till och bistå kommissionen. 10 Revised ERG Common Position on the approach to appropriate remedies in the ECNS regulatory framework. ERG (06) 33 13

14 4 Slutkundsmarknaden för fast bredband 4.1 Kommissionen Kommissionen utgår vid sin definition av marknaderna för nätinfrastrukturtillträde och bredbandstillträde för grossistledet från slutkundsmarknaden för tillträde till datatjänster och därtill knutna tjänster via fasta anslutningspunkter. Kommissionen tar därvid sin utgångspunkt i Internetaccess och konstaterar att det i dagsläget finns tre allmänt spridda former för tillträde till Internet: 1) uppringning, 2) bredband och 3) dedicerad anslutning 11. Kommissionen definierar bredband som tjänster med en överföringskapacitet till slutanvändarna på över 128 kbit/s och konstaterar att det kan vara både asymmetriskt och symmetriskt. Kommissionen konstaterar vidare att tillträde till Internet via uppringd anslutning utgör en annan marknad än bredbandsanslutning mot bakgrund av att dessa skiljer sig åt genom en rad egenskaper, bl.a. möjligheten att ringa/ta emot telefonsamtal samtidigt som man är uppkopplad och att en uppringd anslutning inte kan anses vara permanent ansluten på samma sätt som en bredbandstjänst. Uppringd anslutning skulle därför inte betraktas som användbara substitut av en slutanvändare som använder bredbandsanslutning. Att så är fallet i Sverige stöds också av att antalet fasta bredbandsanslutningar har ökat kraftigt medan antalet uppringda anslutningar har minskat sedan 2001, se figur 1 nedan. Det pågår således en övergång från uppringd anslutning till fast bredbandsanslutning, men inte tvärtom. 11 En dedicerad anslutning innebär en anslutning med en given transmissionskapacitet och utgör en separat marknad hänförlig till marknaden för hyrda förbindelser, som är föremål för ett särskilt beslut. 14

15 Figur 1 Antalet kunder med fast och uppringd Internetaccess (tusental) Abonnemang, tusental dec jun Källa: Svensk telemarknad första halvåret dec jun dec jun dec jun dec jun dec jun dec jun dec jun 2008 Fast access Uppringd access Totalt antal accesser Den slutkundsmarknad som PTS kommer att beskriva närmare i detta beslut är således slutkundsmarknaden för fasta bredbandstjänster. 4.2 Beskrivning av slutkundsmarknaden för fast bredband Enligt mätningar som PTS genomförde under hösten 2008 hade 89 procent av Sveriges befolkning i åldern 16 till 75 år Internetanslutning i hemmet och 75 procent använder Internet i stort sett varje dag (för privat bruk eller i arbetet). 74 procent av dem hade bredbandsanslutning till Internet i sitt hem, vilket är en ökning med sex procentenheter från året dessförinnan. 13 Vad gäller de svenska företagen hade 94 procent av alla företag i Sverige med tio anställda eller fler Internetanslutning En övervägande majoritet av dessa företag, 87 procent, använde bredband vid uppkoppling till Internet och jämfört med 2001 har andelen företag som har bredband fördubblats. 14 Utbud och efterfrågan på slutkundsmarknaden för fast bredband är inte enhetligt utan varierar utifrån olika kundbehov. Olika privatkunder har olika behov vad gäller t.ex. överföringshastigheter, 15 vilket återspeglas i att leverantörerna tillhandahåller produkter med olika hastighetsklasser. Även om de flesta kunderna 12 PTS-ER-2008:23 13 Individundersökningen Svenskarnas användning av Internet och telefoni, PTS-ER- 2008:24 (Individundersökningen 2008) 14 SCB; Företagens användning av IT Se exempelvis SCB:s undersökning Privatpersoners användning av datorer och Internet 2007 och Wii:s och.se:s undersökning Svenskarna och Internet

16 mest använder sin Internetuppkoppling till enklare tjänster såsom att surfa på webben och att skicka och ta emot e-post, efterfrågar alltfler kunder mer kapacitetskrävande tjänster som t.ex. nedladdning av musik, spel och film. Utöver högre kapacitet efterfrågas även snabba svarstider och felfri uppkoppling. Detta ställer höga krav på att bredbandsleverantören kan anpassa sina produkter och erbjuda högre kapacitet med bibehållen kvalitet. Även på företagsmarknaden finns ett antal olika produkter som täcker olika kundbehov. Utöver olika hastighetsklasser skiljer sig produkterna åt beroende på användningsområden. Exempelvis är en del produkter/lösningar anpassade för små företag, medan andra riktar sig till större företag med flera kontor över landet. Kunderna har t.ex. behov av bandbreddsgarantier, prioriterad trafik, hög/garanterad tillgänglighet, garanterade åtgärdstider etc, men också av t.ex. VPN-lösningar för att etablera slutna nätverk mellan arbetsplatsen och de anställdas hem eller för att koppla ihop två fysiskt separata kontorsnätverk till ett stort logiskt nätverk. Utöver Internetsaccess efterfrågas en rad tjänster som är baserade på bredbandsanslutningar, t.ex. ip-telefoni och ip-tv. Allt fler operatörer erbjuder också olika typer av paketerbjudanden (s.k. multiple-play) där bredband exempelvis kombineras med telefoni och tv. Kunderna efterfrågar också fler tjänster från samma operatör. 16 Två vanliga paketerbjudanden på den svenska marknaden är kombinationen PSTN-telefoni och bredband via ADSL samt iptelefoni och bredband i kombination. Det finns även ett antal erbjudanden där digital-tv, ip-telefoni och bredband har sampaketerats. Användningen av såväl ip-telefoni som ip-tv 17 har ökat markant. Ip-telefoni ökade under första halvåret 2008 med 30 procent jämfört med första halvåret 2007 till abonnenter och under samma tid ökade antalet ip-tv-abonnemang från till De flesta paketerbjudandena kan liknas vid rabatter som gäller om kunden tecknar ytterligare en tjänst. Ibland erbjuds ett reducerat pris för ytterligare en tjänst under en tidsbestämd period om kunden binder sig för viss tid. I vissa fall måste en tjänst köpas som ett paketerbjudande. Prisets betydelse visar sig i Individundersökningen av vilken framgår att det vanligaste skälet till att slutkunder byter Internetoperatör är att få ett lägre pris på abonnemanget. 16 Se t.ex. Individundersökningen Med iptv menas här en digital tv-tjänst som förmedlas via ip över ett bredbandsnät till en vanlig tv via en set-top-box (digitalbox eller tv-box). Ip-tv som digital-tv via bredbandsnät distribueras idag på två sätt, via fiber-lan eller via xdsl. 18 Svensk Telemarknad första halvåret 2008, PTS-ER-2008:23 (Svensk telemarknad första halvåret 2008) 19 Individundersökningen

17 4.2.1 Hastigheter Figur 2 Antal kunder som har Internetaccess med 2 Mbit/s eller mer respektive 10 Mbit/s eller mer i överföringskapacitet (tusental) Abonnemang, tusental dec jun Källa: Svensk telemarknad första halvåret dec jun dec jun dec jun dec jun dec jun dec jun dec jun Mbit/s eller mer 10 Mbit/s eller mer Som figuren visar ökar antalet kunder som har abonnemang med överföringskapaciteter på 2 Mbit/s eller mer snabbt. Den 30 juni 2008 uppgick andelen kunder som har Internetaccess med 2 Mbit/s eller mer i överföringskapacitet till 81 procent av det totala antalet kunder med fast bredbandsanslutning, medan andelen kunder med 10 Mbit/s eller mer uppgick till 32 procent Anslutningsformer Fast bredband kan erbjudas via en rad olika anslutningsformer som t.ex. xdsl, LAN- och kabel-tv-nät. Dessa beskrivs närmare i avsnitt 5.2. Även om de olika anslutningsformerna fyller basbehoven hos slutkunderna, finns stora skillnader när det gäller vissa av dem. Fiber är exempelvis den enda anslutningsformen som kan ge riktigt höga hastigheter och är således särskilt betydelsefullt ifråga om kapacitetskrävande tjänster. Det finns också skillnader vad gäller geografisk utbredning. Medan nästan alla abonnenter i Sverige har möjlighet att få xdsl är fiberbaserade nät och kabel-tvnät huvudsakligen koncentrerade till tätorter. 17

18 Figur 3 Fördelning av Internetabonnemang via bredband per anslutningsform Mobilt bredband 18% Övrig radio <0,1% Kabel-tv 16% Satellit 0% xdsl 53% Fiber och fiber-lan 13% Källa: Svensk telemarknad första halvåret 2008 xdsl är som framgår av figuren den vanligaste accessformen. Av de fasta bredbandsanslutningarna är det också anslutningar över DSL som ökar mest i absoluta tal även om antalet fasta anslutningar via LAN- och kabel-tv-nät också har ökat de senaste åren. Den sista juni 2008 fick 52 procent av alla kunder sin bredbandanslutning levererad via xdsl. Motsvarande siffra den sista juni 2007 var 58 procent. Andelen abonnemang via kabel-tv-nät uppgick den sista juni 2008 till 16 procent medan andelen fiber och fiber-lan-abonnemang uppgick till 14 procent. Motsvarande siffror den sista juni 2007 var 18 respektive 16 procent. Utöver de fasta bredbandslösningarna finns också möjlighet att få mobilt bredband, där man använder sig av mobiltelenäten för att leverera bredbandstjänster. Mobilt bredband skulle ur ett slutkundsperspektiv kunna utgöra ett substitut eller komplement till bredband via fasta anslutningspunkter. Mobilitet i sig behöver vid en sådan bedömning inte vara en nackdel utan kan tvärtom vara en fördel i vissa situationer. I mobila system varierar, till skillnad från vad gäller andra infrastrukturer, hastigheten beroende på var användaren befinner sig och för 3G-näten även beroende på antalet samtidiga användare. De teoretiska maxhastigheterna varierar också geografiskt med utbyggnaden och den högsta teoretiska hastigheten erbjuds idag bara i vissa områden och inte alls i glesbygd. Det finns också användningsområden där mobilt bredband lämpar sig mindre väl än andra anslutningsformer, till exempel onlinespel där snabba svarstider är ett måste. Den sista juni 2008 motsvarade, som framgår av figur 3 ovan, antalet kunder med mobilt bredband procent av alla bredbandsabonnemang. Motsvarande andel den sista juni 2007 var 6 procent. Enligt Individundersökningen 2008 uppgav 20 Härmed avses abonnemang som primärt inte används för taltrafik utan i första hand för data. Exempelvis abonnemang för datainstickskort, interna datakort och datakort som ansluter via USB eller liknande. 18

19 hälften av dem som har ett Internetabonnemang som de själva betalar för att de inte skulle kunna tänka sig att byta från trådbundet/fast bredband till att endast använda mobilt bredband i hemmet. Sex procent har redan gjort ett sådant byte och 24 procent uppger att de skulle kunna tänka sig att göra ett sådant byte. Det vanligaste skälet till att inte byta är att överföringskapaciteten är lägre. Flera operatörer erbjuder gratis eller rabatterat mobilt bredband vid beställning av fast och således som ett komplement till fast bredband. Tabell A: Anslutningsformer och antal anslutningar (tusental) 31dec jun dec jun dec jun dec jun dec jun dec jun dec jun dec jun 2008 Totalt antal kunder 122,5 273, ,1 845,5 1004,7 1125,8 1345,8 1596, ,9 2489,7 2807, xdsl Kabel -tv Radio varav via abonnemang för enbart mobil paketdata Satellit 0,5 0, ,1 0,5 0,7 0,8 0,8 1,1 1,0 0,9 0,7 0,6 0 0 Övrig bredbandsaccess varav LAN-nät Källa: Svensk telemarknad första halvåret Marknadsandelar De största operatörernas marknadsandelar avseende kunder med Internetaccess med bredbandsanslutning, inklusive mobilt bredband, fördelade sig enligt följande den sista juni 2008 Figur 4 Marknadsandelar avseeende kunder med Internetaccess med bredbandsanslutning 21 För första halvåret 2008 varav abonnemang för enbart mobil paketdata. Före första halvåret 2008 varav via datainstickskort eller USB-modem, totalt. Datainstickskort inkluderar de abonnemang som primärt inte används för taltrafik utan i första hand för data. Exempelvis abonnemang för datainstickskort, interna datakort och datakort som ansluter via USB eller liknande. 22 Huvudsakligen fiber-lan och övrig fiber. 19

20 SkyCom 2% Övriga 10% HI3G Access 4% Telia Sonera 40% Tele2 9% com hem 15% Telenor 21% Källa: Svensk telemarknad första halvåret Trender Även om ökningen av antalet fasta bredbandsanslutningar saktar av kan den förväntas fortsätta. Marknaden för mobila bredbandsanslutningar befinner sig i stark tillväxt. Hushållens bandbreddsbehov, såväl uppströms som nedströms, kommer att fortsätta att öka till följd av ökad användning av tjänster som E-learning, interaktiva on-line-spel, hdtv, videokommunikation m.m. Det finns en tydlig trend att slutanvändaren i allt högre utsträckning går över till att producera och distribuera innehåll. Att skriva blogginlägg, att lägga upp filmer och sekvenser på videosajter och communities 23, att vidareförmedla det egna tv-abonnemanget 24 och att lagra och publicera bilder 25 är några exempel på sådant beteende 26. En stor andel av företagen ställer allt högre krav på överföringskapaciteter till följd av att fler distansarbetar, allt mer omfattande material skickas elektroniskt både inom och mellan företag och att företag överhuvudtaget använder sig av mer kvalificerade IT-tjänster inom en mängd områden. Vad avser offentlig verksamhet satsar alltfler myndigheter och kommuner på att sköta kontakter med medborgare och verksamhet via nätet. 27 Bedömningen är att Internet och webbaserade tjänster i många fall kommer att bli den naturliga kontaktpunkten med de flesta myndigheter och att antalet besökskontor kommer 23 T.ex. Youtube.com, Facebook.com och Myspace.com. 24 Exempelvis tjänsten Slingbox, som gör det möjligt att titta på alla tv program var personen än befinner sig genom att virtuellt göra om en Internetuppkopplad dator till en personlig tv. I Sverige har Viasat lanserat Slingbox under namnet Viasat Everywhere, se 25 T ex på Flickr, Pixbox eller Picasa. 26 Ett exempel på mobilt innehåll är 27 Myndigheter som redan idag har stor del av sin verksamhet på nätet och som bedöms utveckla detta ytterligare är t.ex. Försäkringskassan, Skatteverket, Arbetsförmedlingen och Lantmäteriet. 20

21 att minska ytterligare. Även myndigheternas webbtjänster kommer att utvecklas och använda sig av den funktionalitet som växer fram på marknaden i övrigt såsom t.ex. rörliga bilder, interaktivitet och mer användarvänlig grafik. 28 Enligt många bedömare kommer tv i form av ip-tv att vara den stora drivkraften för behovet av mer kapacitet i näten. Ip-tv väntas öka relativt kraftigt de kommande åren. En annan tjänst som efterfrågas i större utsträckning är video on demand (VoD) - video på begäran, som innebär att filmer distribueras till tittare direkt i det ögonblick tittaren vill se. VoD kan erbjudas via kabel-tv-nätet, via ip-tv som en tjänst i bredbandsnätet eller via Internet 29. Allt tyder på att paketerbjudandena med bredband och andra tjänster kommer att bli fler och att kunder kommer teckna paketerbjudanden i allt högre utsträckning, i takt med konvergensen när operatörerna bygger ut infrastruktur för ip-baserade kommunikationstjänster. Teknikutvecklingen gör det möjligt att distribuera fler tjänster genom samma infrastruktur och möjliggör för operatörerna att bredda sitt tjänsteutbud på ett kostnadseffektivt sätt. Det är en tydlig internationell trend att operatörer vill kunna erbjuda både tv med så många kanaler som möjligt och telefoni över sina bredbandsanslutningar, antingen paketerat som triple play eller som separat sålda tjänster Slutsatser Slutkundernas krav i Sverige överstiger generellt kommissionens definition av bredbandstjänst som motsvarar 128 Kbit/s. Hela 85 procent av alla Internetabonnemang överstiger denna kapacitet. Förutom krav på överföringshastighet ska accessen kunna leverera tjänster som är rörliga, medger interaktivitet, överföring i realtid och detta ska kunna ske dygnet utan avbrott. Kvalitetskraven är höga och en leverantör som inte kan erbjuda denna typ av Internetaccess till slutkunder kommer att ha små chanser att konkurrera på denna marknad. Många företagskunder ställer ännu högre vad gäller kvalitet än hushållskunder och har utöver Internetaccess behov av t.ex. VPN-lösningar. Därutöver efterfrågas en rad tjänster som är baserade på bredbandsanslutningar som t.ex. ip-telefoni och ip-tv, ofta i kombination med bredband. 28 SOU 2008:40 Bredband till hela landet 29 Ett exempel på högupplöst VoD via Internet är svt play. Enligt Ernst & Youngs undersökning The Bundle Jungle Europe, Navigating the European multi-play market, Stockholm , Ernst & Young anger 33 procent att de kommer använda Video on Demand (VoD) inom ett till två år. 21

22 5 Marknadsbeskrivning I det föregående avsnittet beskrevs vad slutkunderna efterfrågar. Nästa steg i analysen är att beskriva den aktuella grossistmarknaden med utgångspunkt i beskrivningen av slutkundsmarknaden. För att kunna dra slutsatser om hur grossistmarknaden är utformad måste det inledningsvis klargöras hur de ovan beskrivna slutkundstjänsterna levereras. Detta är nödvändigt för att korrekt kunna beskriva grossistkundernas behov, vilket i sin tur är avgörande för avgränsningen av grossistmarknaden, såväl ur produkt- som geografiskt hänseende. Nedan följer därför en beskrivning av hur bredbandstjänster levereras via bredbandsnäten i Sverige, vilka faktiska alternativ som företag på den aktuella marknaden har för att kunna erbjuda dessa tjänster till slutkunder och vilka aktörerna på marknaden är. 5.1 Uppbyggnad av bredbandsnät För att kunna leverera de bredbandstjänster till slutkunder som beskrivits i föregående kapitel krävs tillgång till bredbandsnät som når den plats där slutkunden befinner sig. En förutsättning för att kunna leverera bredbandstjänster är att slutkunden kan anslutas till en transmissionsutrustning, belägen i bredbandsnätets första nod. Därutöver behöver operatören kunna förbinda transmissionsutrustningen i denna nod med sitt eget tjänstenät. Denna förbindelse benämns, med ett engelskt uttryck, backhaul. Varje operatörs nät är sammankopplat med Internet, varigenom det når alla andra operatörers nät och deras slutkunder. Operatörer kan tillhandahålla bredbandstjänster på olika sätt, dels genom att operatören självt äger nät, dels genom att operatören etablerar ett nytt nät dels genom att operatören får tillträde till andra nätägares nät och utrustning. Nätuppbyggnaden kan delas in i fem nivåer: kanalisationsnivån som innehåller rör för kabel samt master för antenn, ledningsnivån som kan vara optisk fiber, koppartråd samt antenn, transmissionsnivån som består av transmissionsutrustning för data- och telekommunikation, ip-nivån som är operatörens nät med tillhörande tjänster till kund samt tillämpningsnivån som innehåller användarens utrustning såsom PC-terminal, samt olika slutkundstjänster. 22

23 Figur 5 Olika nivåer i nätuppbyggnaden För att kunna tillhandahålla bredbandstjänster till slutkunder behöver en operatör således tillgång till infrastruktur och utrustning på samtliga de nivåer som beskrivits i avsnittet ovan. Denna kan han skaffa sig genom att själv äga alla nödvändiga insatsvaror, eller genom att köpa olika grossisttjänster av andra operatörer. Dessa tjänster kan variera alltifrån att operatören köper tillträde till slutkundens fasta telefonanslutning, s.k. kopparaccess, eller till svart fiber, till att operatören köper en i stort sett färdig bredbandstjänst där operatören endast behöver sköta marknadsföring och fakturering då tjänsten tillhandahålls till slutkunder. Förädlingskedjan för tillhandahållande av bredbandstjänster ser i princip ut så här: Figur 6 Förädlingskedjan 23

24 5.1.1 Schematisk beskrivning av efterfrågan på nödvändiga insatsprodukter för att tillhandahålla bredband. För att tillhandahålla bredbandstjänster till slutkunder behöver en operatör tillgång till nödvändiga insatsprodukter, vilka beskrivs nedan Anslutning av slutanvändaren är en insatsvara för en bredbandstjänst Den anslutning som operatören behöver består av en dubbelriktad förbindelse mellan slutkundens fasta nätanslutningspunkt och en punkt i operatörens tjänstenät, över vilken ett digitalt dataflöde kan transporteras. I tjänstenätet dirigeras dataflödet så att det kan utväxlas mellan nätanslutningspunkter anslutna till operatörens tjänstenät och direkt eller indirekt även till andra operatörers tjänstenät. Om styrningen av dataflödet är baserat på ip-protokollet, s.k. paketförmedling, så dirigeras datapaket i enlighet med den adressinformation som åtföljer varje paket. På detta sätt kan paketen dirigeras så att de når slutkunders nätanslutningspunkter såväl som operatörers tjänstenät, servrar och terminaler för kommunikations- och innehållstjänster. Bredbandstjänsten avser själva överföringen av dataflödet mellan dessa nätanslutningspunkter. De kommunikations- och innehållstjänster som slutanvändaren därigenom kan få tillgång till kan tillhandahållas av operatören själv eller andra operatörer eller innehållsleverantörer (se figur 7 i avsnitt 5.2.1). Eftersom förbindelsen mellan slutkundens nätanslutningspunkt och operatörens tjänstenät är kundunik, är den därför en specifik insatsvara som operatören behöver för att kunna tillhandahålla en bredbandstjänst till just den här kunden. En anslutning mellan en slutkund och en operatörs tjänstenät etableras med hjälp av olika former av transmissionssystem. Ett transmissionssystem består av transmissionsutrustning i bägge ändarna av ett mellanliggande överföringsmedium, t.ex. en parkabel av koppar, ett optiskt fiberpar, en koaxialkabel eller radiospektrum. Transmissionsutrustningen sänder och tar emot de elektriska, optiska eller radiosignaler som möjliggör att dataflödet i en anslutning kan transporteras över mediet och därmed transporteras mellan två geografiska platser. Ett transmissionssystem har en viss bestämd transmissionskapacitet för dataöverföring mellan transmissionsutrustningarna. Den kapacitet som kan överföras varierar beroende på vilken transmissionsutrustning som anslutits och på vilket överföringsmedium den mellanliggande infrastrukturen består av. Den första delen av en slutanvändares anslutning, mellan slutkundens nätanslutningspunkt och operatörens första transmissionsnod, etableras över ett transmissionssystem där den ena änden av överföringsmediet är anslutet till slutanvändarens terminalutrustning, t.ex. ett ADSL-modem, och där den andra änden är ansluten till en transmissionsutrustning belägen i närmaste nod (t.ex en DSLAM). Denna transmissionsutrustning kommunicerar via separata portar med terminalutrustningar hos flera olika slutanvändare, och är i sin tur ansluten till transmissionsutrustning som etablerar transmissionssystem med andra noder i operatörens nät. Härigenom kan anslutningar för många olika slutanvändare gemensamt utnyttja ett transmissionssystem. Den andra delen av kundanslutningen utgörs alltid av ett sådant gemensamt transmissionssystem. För 24

25 kommunikation mellan noder används oftast optisk fiber som överföringsmedium, vilket möjliggör att förbindelsen kan ges mycket hög transmissionskapacitet. En anslutning för tillhandahållande av en bredbandstjänst utgörs av en virtuell förbindelse mellan slutkund och operatör. En virtuell förbindelse kan vara permanent eller switchad. En permanent virtuell förbindelse är baserad på en fast koppling, och allting som kommer in på en viss logisk anslutning går sedan alltid ut på en annan bestämd logisk anslutning. En switchad virtuell förbindelse kopplas istället upp på begäran från ändutrustningen och kan switchas till alla andra logiska förbindelser som den har tillåtelse till. Oavsett om den virtuella förbindelsen är permanent eller switchad, så beläggs inga transmissionsresurser i nätet förrän användaren sänder eller tar emot data. Eftersom de olika slutanvändare som är anslutna till samma nod inte sänder och tar emot data samtidigt, kommer det samlade kapacitetsbehovet för samtliga användare att variera dynamiskt över tiden. Det är synnerligen osannolikt att samtliga användare samtidigt skulle behöva tillgång till den fulla kapaciteten hos sin virtuella förbindelse. Totalsumman av den kapacitet som operatören tilldelar de enskilda kunderna är därför åtskilliga gånger större än det gemensamma transmissionssystemets kapacitet. Detta förhållande, den tillgängliga kapaciteten jämfört med den totalt tilldelade kapaciteten, benämns överbokningsfaktorn. Ett riktmärke bland europeiska bredbandsleverantörer är en överbokningsfaktor på som mest 1:50 för bredband till privatpersoner och 1:20 för bredband till företagskunder En anslutning är uppbyggd av ett antal segment (delar av anslutningen) En anslutning i form av en virtuell förbindelse etableras över fysiska nätinfrastrukturer. Den fysiska framföringsvägen för en anslutning måste därför väljas beroende på vilka infrastrukturer som finns tillgängliga, dvs. var fiberkablar, kopparbaserade ledningar etc. finns installerade. Beroende på var slutanvändarens fasta nätanslutningspunkt finns geografiskt i förhållande till operatörens tjänstenät kan anslutningen behöva etableras över flera olika nätdelar och över flera transmissionssystem. Genom att sammankoppla flera fysiska transmissionssystem kan en anslutning i form av en virtuell förbindelse etableras hela vägen från slutanvändarens fasta nätanslutningspunkt till operatörens tjänstenät. Varje enskilt transmissionssystem utgör ett segment av anslutningen. Transmissionssystemet mellan slutanvändaren och den första noden utgör första segmentet av en anslutning. Det transmissionssystem som utgör detta första segment kan vara av två olika typer, punkt-till-punkt respektive punkt-tillmultipunkt. I ett transmissionsystem av typen punkt-till-punkt är transmissionssystemet dedicerat för en slutanvändares anslutning. Detta innebär att det mellanliggande överföringsmediet endast används för att etablera en virtuell förbindelse med en 25

26 enskild slutanvändare. Transmissionsutrustningen i mediets bägge ändar är dedicerad för denne slutanvändare, som ständigt har tillgång till hela det första segmentets tillgängliga transmissionskapacitet. Ett exempel på sådana punkt-tillpunkt transmissionssystem är xdsl-teknik som använder det kopparbaserade accessnätet för fast telefoni som överföringsmedium. Ett punkt-till-multipunkt-system är ett transmissionssystem där flera slutanvändares transmissionsutrustning gemensamt utnyttjar ett och samma överföringsmedium. Den enskilde slutanvändaren måste därför dela det första segmentets samlade transmissionskapacitet med andra slutanvändare. Det idag vanligast förekommande punkt-till-multipunkt-baserade transmissionssystemet är mobiltelefoni, där samtliga användare inom ett område delar på de tillgängliga radiokanalerna. Om alltför många mobiltelefoner används samtidigt föreligger en risk för att mobiltelefonanvändare inte kan ringa upp eller nås av samtal. Oavsett vilken infrastruktur och transmissionsteknik som används i det första segmentet ska bredbandstrafik från ett större antal slutkunder gemensamt använda det andra segmentets transmissionssystem mellan noder. Härvid krävs ofta så hög överföringskapacitet att infrastrukturen i det andra segmentet nästan alltid är fiberbaserad. Det transmissionssystem som används är av typen punkt-till-punkt Varken anslutning eller delar av anslutningen (segment) måste nödvändigtvis baseras på enhetliga insatsvaror En operatör kan använda flera alternativa kombinationer av transmissionssystem i olika infrastrukturer för att ansluta kunden till operatörens tjänstenät. Beroende på den geografiska utbredningen av respektive operatörs tjänstenät kan alternativen variera mellan olika operatörer, inte bara när det gäller framföringsvägar utan också p.g.a. att en operatör kan äga eller kontrollera underliggande infrastruktur eller vara hänvisad till att hyra ett eller flera segment av anslutningen. Idag används flera olika typer av överföringsmedier och transmissionsutrustning för att realisera anslutningar för bredbandstjänster. Det är dock huvudsakligen i det första segmentet, transmissionssystemet närmast slutkundens fasta anslutningspunkt, som överföringsmediet i den tillgängliga infrastrukturen varierar. 5.2 Bredbandsnät i Sverige Det fasta telefonnätet (kopparbaserat) Det kopparbaserade accessnätet, som i Sverige ägs och drivs av TeliaSonera, har sedan länge använts för att ansluta slutkunder till en telestation vid tillhandahållande av kretskopplad fast telefoni. Detta nät används idag för tillhandahållande av bredbandstjänster genom xdsl, som är den i Sverige vanligast förekommande tekniken för tillhandahållande av bredbandstjänster. Det nationella kopparbaserade accessnätet, består av ett antal komponenter som tillsammans skapar ett nät vars struktur framgår av figuren nedan. 26

27 Figur 7 Principbeskrivning av TeliaSoneras nät för fast telefoni Förmedlingsstation Kopplings -punkt Kopplingspunkt RSS Lokal station Lokal station Accessnät Transportnät Accessnät TeliaSoneras nät för fast telefoni är anslutet till nära nog samtliga permanentbostäder och fasta verksamhetsställen i landet. För den fasta telefonin finns därför fler än telestationer. Accessnätet utgår från den telestation (lokalstation, RSS 30 ) som vanligtvis är belägen närmast slutkunden. Accessnätet ger varje slutkund en permanent kundunik förbindelse bestående av en parkabel av koppar som är uppdelad i ett antal delsträckor, vilken förbinder nätanslutningspunkten hos slutkunden med en telestation. På vägen från slutkunden till telestationen kopplas parkablar från många slutkunder i flera kvarter samman till mer omfattande kablage som ansluts i en kopplingspunkt 31, i ett s.k. kopplingsskåp. Förbindelsedelen mellan kopplingspunkten och slutkund kallas distributionsnät 32. I telestationen styrs sedan den utgående trafiken vidare via transportnätet, där trafiken från och till de olika kunderna delar samma förbindelse. Transportnätet är den del av nätet som sammanbinder olika telestationer (eller noder) i ett geografiskt område (stadsdelar, orter) med varandra. Det finns olika hierarkier i nätet där telestationer är tilldelade specifika uppgifter. Förmedlingsstationens uppgift är att transportera trafik till andra förmedlingsstationer och andra underliggande lokalstationer. En lokalstation betjänar ett accessnät för den närmaste omgivningen, samt kopplar trafik från underliggande telestationer, s.k. utbrutna abonnentsteg, RSS. RSS betjänar ett lokalt accessnät, men överlämnar till lokalstationen att koppla trafiken. 30 Remote Subscriber Stage. Kan även benämnas koncentrator eller utbrutet abonnentsteg. 31 Spridningspunkter och fördelningspunkter. 32 Kan även kallas sekundärnät. 27

28 När det accessnätet används för att tillhandahålla bredbandstjänster med xdslteknik ansluter slutkunden ett xdsl-modem till sitt telefonuttag. Abonnentens parkabel av koppar används som överföringsmedium, och parkabeln ansluts i telestation eller kopplingspunkt till en DSLAM. På detta sätt skapas ett första segment bestående av en punkt-till-punkt-förbindelse. Kundanslutningens andra segment utgörs oftast av ett transmissionssystem baserat på fiberkabel. Figur 8 Schematisk bild över xdsl-teknik xdsl-teknik i det kopparbaserade accessnätet för fast telefoni koppar Operatörens tjänstenät fiber koppar Transmissionsutr (modem) Transmissionsutr (Router/Switch) Transmissionsutr DSLAM koppar Den xdsl-teknik som idag är den vanligaste är ADSL. En vidareutveckling av tekniken som ger högre hastigheter kallas VDSL. För att till fullo kunna erhålla de högre hastigheter som VDSL-tekniken medger krävs dock en kortare kopparledning än då ADSL används. Detta medför att transmissionsutrustningen måste placeras närmare slutkunden. I praktiken innebär det således att utrustningen får flyttas ut från telestationen och placeras i ett teknikskåp i anslutning till en kopplingspunkt eller i direkt anslutning till ett fastighetsnät. Den utflyttade transmissionsutrustningen måste i sin tur anslutas till operatörens nät med fiberförbindelser. Detta förfarande är en form av vad som brukar kallas Next Generation Access (NGA) Kabel-tv-nät I Sverige används kabel-tv-nät i stor utsträckning för distribution av bredbandstjänster och telefoni hade drygt 2 miljoner svenska hushåll tillgång till kabel-tv, varav 1,6 miljoner hade tillgång till returaktiverade nät som medger överföring av bredband. Kabel-tv finns framför allt i flerfamiljshus och erbjuds nästan utan undantag i sådana områden där även xdsl-baserat bredband erbjuds. Kabel-tv-näten tillför därför inte någon geografisk täckning utöver den 28

29 som accessnätet för fast telefoni bidrar med. I Sverige finns ungefär 70 kabel-tvföretag, varav ComHem är störst och når 1,76 miljoner svenska hushåll 33. Kabel-tv-näten byggdes ursprungligen för utsändning av analoga tv-signaler, vilket endast kräver en-vägskommunikation till slutkunderna. Från kabel-tv-nätets huvudcentral sänds signalerna ut via fiberbaserade stadsnät och basnät, samt koaxialkabelbaserade områdesnät och fastighetsnät till de enskilda abonnenterna, s.k. hybrid fiber-koax-nät (HFC). Den allra sista biten, fastighetsnäten, utgörs ofta av s.k. kaskadnät, där en centralantenn av koaxialkabel ansluts med en liten avstickare till respektive lägenhet i fastigheten. Detta innebär att kunderna i fastigheten delar på en gemensam fysisk accessförbindelse Bredband via kabel-tv-nät För att kunna erbjuda två-vägskommunikation och bredbandsöverföring i kabeltv-nät krävs att nätet returaktiveras. En övergång till två-vägskommunikation medför normalt vissa anpassningar av nätet, bl.a. måste de filter som tidigare användes för att minimera brus i de lägre frekvensbanden avlägsnas, nya multimedia-uttag måste installeras i respektive lägenhet och det krävs anslutning av ytterligare förstärkningsutrustning. Kundens transmissionsutrustning består av ett kabelmodem för Internet samt telefoni som ansluts till kundens PC-terminal samt telefon. För mottagning av tvkanaler har kunden en set-top box. Både set-top boxen samt kabelmodemet ansluts till ett trippel-uttag som ansluter till HFC-nätet. Figur 9 Schematisk bild över bredband i kabel-tv-nät Bredband i kabel-tv-nät (Hybrid Fiber Coax) Transmissionsutr(modem) Operatörens tjänstenät Optisk/elektrisk konverterare Router CMTS fiber koax Transmissionsutr (Router/Switch) 33 ComHems delårsrapport januari-september

30 Bilden ovan visar schematiskt strukturen hos ett HFC-nät. I distributionscentret finns en frekvenscombiner för varje distriktscenter, där tjänstepaketet för hushållen i just det distriktet ställs samman. Det finns därför möjlighet att allokera distriktsspecifika kanaler för ned- respektive uppströms datatrafik. För varje kanal som används för bredband är också ett nätverksmodem för bredband, CMTS, anslutet till frekvenscombinern. Beroende på nätets uppbyggnad kan en CMTS betjäna ett eller flera distrikt. En fiberansluten nod ansluter mellan och hushåll i ett distrikt, varav sannolikt mellan 500 och 800 hushåll är bredbandskunder som ska dela på den tillgängliga kapaciteten. Alla bredbandsanvändare som är anslutna till CMTS med en transmissionsutrustning i form av ett kabelmodem delar på koaxialkabeln och fibern som ett gemensamt överföringsmedium. Kundanslutningens första segment utgörs således av en punkt-till-multipunkt-förbindelse. På motsvarande sätt som med xdsl utgörs kundanslutningens andra segment oftast av ett transmissionssystem baserat på fiberkabel Fibernät Ett gemensamt begrepp för olika fibernätstyper är Fibre To The x, FTTx, där x betecknar fiberkabelns slutpunkt där annan typ av ledning tar över, t.ex. koaxialkabel eller parkabel av koppar. Beroende på vilken teknik som används för att ansluta slutkunden, xdsl, kabel-tv eller fiber, så varierar avståndet mellan fiberkabelns ändpunkt och slutkunden. I bilden nedan visas schematiskt olika typer av FTTx-lösningar. Gemensamt för FTTC (C står för curb, dvs. trottoarkanten), FTTB (B står för building, byggnaden) och FTTN (N står för node, nod) är att fibernätet inte dras hela vägen till slutkund. Istället ansluts kunden med xdsl, kabel-tv, Ethernet eller radioaccess. I den fortsatta texten betecknas de därför gemensamt som FTTN. FTTH, (H står för home, hemmet) innebär att fiberkabel dras ända fram till slutkunden. Anläggningen av dessa nät som i olika grad nyttjar fiber för att leverera bredbandstjänster brukar ofta kallas NGA (Next Generation Access). Redan sedan tidigare finns nät som helt eller delvis använder sig av dessa tekniker, men genom den ökande efterfrågan på stigande överföringshastigheter kommer dessa lösningar sannolikt att få en allt större betydelse, inte minst genom övergången från ADSL till VDSL. Det kan tänkas att nätägare i princip uteslutande väljer FTTN-lösningar, alternativt ett ökat inslag av, eller t.o.m. i princip uteslutande FTTH-lösningar. NGA innebär en övergång till en annorlunda nätarkitekur jämfört med den nu dominerande och kan därmed få stor påverkan på konkurrenssituationen 34. Kommissionen har därför framhållit att det är en viktig faktor att beakta vid analysen av berörda marknader. 34 Förklaringsdokumentet, sid

31 Figur 10 Överföringshastigheter vid olika accesslösningar 3,5km 1km Kopplingsskåp IP-Nät VDSL2: ~ 50Mbit/s VDSL2: ~ 100Mbit/s ADSL2+: ~ 20Mbit/s VDSL2: ~ 30Mbit/s Huvudcentral ADSL ~3Mbit/sek ADSL2: + ~ 3Mbit/s FTTH: 10Mbit/s till 1000Mbit/s Fiber till noden (FTTN) Med xdsl-tekniken används redan befintliga nät för fast kretskopplad telefoni för att tillhandahålla bredband. Tekniken kräver därför endast begränsade investeringar i ny infrastruktur. Parkabelns fysikaliska egenskaper som galvanisk / elektrisk förbindelse medför dock att motståndet i kabeln ökar ju längre kabeln är, vilket medför att dataöverföringshastigheten minskar med kabelns längd. Även störande elektromagnetisk påverkan från övriga omgivande parkablar ökar med avståndet. För att kunna tillhandahålla högre datahastigheter via det befintliga kopparnätet kan bredbandsleverantören etablera sin transmissionsutrustning närmare slutkunden, i kopplingspunkt som omfattar flera kvarter eller i överlämningspunkt för en eller flera fastigheter, se bilden nedan. Den framlokaliserade transmissionsutrustningen måste då anslutas till bredbandsoperatörens nät med backhaul, vanligen bestående av en fiberförbindelse, FTTN. 31

32 Figur 11 Anslutning av slutkunder med VDSL-teknik Huvudcentral (ink optisk distributionspunkt) Kopplingsskåp ink DSLAM Fiber Fiber VDSL över kopparpar Vissa fastigheter har installerat lokala datanät, LAN (local area network), som ansluter till en gemensam växlings- eller routerutrustning, switch, med Ethernetteknik. Dessa nät har varit vanliga i många år i kontor och företag med många datamaskiner ihopkopplade med varandra. För att erbjuda högre överföringskapacitet och bättre kvalitet ansluter ofta bredbandsoperatörer dessa nät med en fiberkabel som ansluts till fastigheten, FTTN. På motsvarande sätt kan fastighetsnätet för fast telefoni användas för xdsl-baserat bredband, varvid fastighetsnätet ansluts till en DSLAM, som i sin tur ansluts med fiber. Figur 12 Anslutning av slutkunder med fiber-lan Huvudcentral (ink optisk distributionspunkt) Kopplingsskåp ink optisk splitter Fiber Fiber Fiberoptik Fiber till hemmet (FTTH) Optiska nätverk för bredband är en fiberteknik som gör det möjligt att öka bandbredden mer än tiofalt jämfört med bredbandsteknik baserad på xdsl och kabel-tv. Fiber ända fram till slutkunden ger abonnenterna möjlighet till trippeltjänst med tal, video och data. 32

33 En bredbandsleverantör som ska etablera fibernät kan välja mellan två tekniska huvudlösningar, Passive Optical Networks, PON, respektive Active Optical Networks, AON. Ett AON-nät använder aktiv utrustning för att styra trafiken från och till slutkunderna. Alla berörda abonnenter ansluts med en egen fiber till den aktiva utrustningen, s.k. punkt-till-punkt-teknik. I Sverige är Telenors fibernät i stor utsträckning byggt med AON-teknik. PON-nät karaktäriseras av att det är en fiberbaserad infrastruktur i ett transmissionssystem av typen punkt-till-multipunktsystem, där passiva optiska koponenter används för att kunna samutnyttja en gemensam fiber i delar av nätinfrastrukturen för flera abonnentanslutningar. Detta innebär att en fiber ansluts till fastigheten i en splitter, till vilken alla enskilda fibrer till respektive abonnent ansluts. Detta kräver en mindre mängd fiber för att täcka en given yta än om punkt-till-punkt-teknik används. I ett PON-nätverk behövs inte heller aktiv utrustning vid delningspunkterna, vilket innebär att behovet av elförsörjning och underhåll minskar. Figur 13 FTTH över PON-nät Fibre to the home (PON) Transmissionsutrustning Operatörens tjänstenät fiber fiber fiber Transmissionsutr (OLT) Enligt vad PTS erfarit tillämpas i nuläget huvudsakligen AON-baserad teknik med punkt-till-punkt-anslutning då lokala fibernät byggs i Sverige. Bredband tillhandahålls med Ethernet-gränssnitt över fiber-lan. Planer finns dock att anlägga PON-nät Bredband via trådlösa system Wimax är exempel på en teknik för fast trådlös överföring av data mellan slutkunden och den radiobasstation som härbärgerar transmissionsutrustningen. Tekniken kan ses som ett komplement på platser där det av olika skäl inte är lämpligt att använda trådbundna tekniker eller i vissa fall som en konkurrent till 33

34 existerande optiska fibernät och kopparnät. Som i ett yttäckande radiobaserat system är transmissionssystemet av typen punkt-till-multipunkt, varför den tillgängliga kapaciteten delas med övriga användare i täckningsområdet. Detta innebär att kapaciteten kan variera inom täckningsområdet och över tid. I dagsläget har Wimax kapacitet att överföra ungefär 2 Mbit/s i både upp- och nerriktning. Wimax finns i dag inte utbyggt i någon större omfattning i Sverige. Utöver denna teknik tillhandahålls mobilt bredband till slutkunder över mobiltelefonnät. Under de senaste åren har svenska mobiloperatörers försäljning av mobilt bredband ökat kraftigt. Den i Sverige vanligaste 3G-tekniken är UMTS, dessutom förekommer även CDMA2000. Ett dylikt nät består av ett stort antal celler, där varje cell är ett geografiskt område som täcks av en basstationsantenn, med vilken terminaler i området har kontakt (se figur 14). Varje basstation har dock en begränsad räckvidd, så basstationsantennen är ofta monterad högt på en mast eller en byggnad, för att säkerställa god kontakt med terminalerna i cellen och uppnå en längre räckvidd. Transmissionssystemet är av typen punkt-tillmultipunkt, och den tillgängliga kapaciteten kan därför variera inom täckningsområdet och över tid. Kontakten mellan basstationens transmissionsutrustning och det övriga mobilnätet, backhaul, har tidigare skötts via koppartråd, mikrovågslänkar, men den ökade bredbandstrafiken har lett till att alltfler basstationer ansluts med transmissionssystem över fiber. Figur 14 Schematisk uppbyggnad av ett trådlöst nät, UMTS UMTS-nät Operatörens tjänstenät Transmissionsutr(modem) Internet Radio Network Controller Basstation PSTN Mobile Switching Center Fiber eller radiolänk UMTS medger bl.a. bredbandig, paketdata-baserad överföring för leverans av t.ex. text, bilder, röst, video och multimediatjänster. Detta innebär att avancerade tjänster för mobila terminaler blir tillgängliga för användare var de än befinner sig inom täckningsområdet. Varje basstation har dock en begränsad räckvidd. Den senaste teknikutvecklingen inom trådlösa mobilstandarder har medfört att användaren får bättre stöd för ip-baserade tjänster, samt att överföringshastigheten under mycket gynnsamma förhållanden för t.ex. UMTS 34

35 för närvarande kan uppgå till 3,6 Mbit/s eller 7,2 Mbit/s nedlänk 35 och upp till 1,4 Mbit/s i upplänk. Detta är emellertid beroende av nätets täckning samt hur många användare som är uppkopplade samtidigt inom samma basstationscell. Mobilt bredband via mobilnäten skulle kunna användas för fast anslutning, t.ex. med sk 3G-routrar. Sådana produkter finns redan idag på marknaden, men har ännu inte fått ett större genomslag. Den vidare utvecklingen av UMTS och CDMA2000 benämns LTE (Long Term Evolution) och är tänkt att introduceras För att uppnå en högre kapacitet bygger tekniken på en effektivare frekvensanvändning. Kapaciteten bedöms bli betydligt högre än med dagens teknik, upp till 100 Mbit/s för nedlänk och 50 Mbit/s för upplänk. Tekniken finns dock än så länge inte tillgänglig. 5.3 Investeringsstegen Generellt gäller att ju mer oförädlad grossisttjänst en operatör köper, desto större egna investeringar måste denne göra. Ju större del av vidareförädlingen en operatör står för, desto större kontroll över den färdiga produkten har denne och möjligheterna att differentiera den färdiga slutkundsprodukten vad gäller pris och kvalitet ökar därmed. På motsvarande sätt minskar möjligheten att differentiera sina slutkundstjänster då operatören köper en mer förädlad grossisttjänst. Då operatörer gör marknadsinträde på lednings- och transmissionsnivå sker parallella investeringar i infrastruktur. För att flera operatörer ska kunna konkurrera genom tillträde på dessa nivåer krävs därför att det finns ett tillräckligt stort kundunderlag för att motivera parallella investeringar. De geografiska förutsättningarna för att en operatör ska etablera egen infrastruktur varierar därför kraftigt. På de platser där etablering kan ske med tillgång till ett stort kundunderlag är förutsättningarna annorlunda än på de platser där kundunderlaget är litet, t.ex. på mindre orter, där ekonomiska förutsättningar för parallelletablering helt kan saknas. På andra platser kan det vara möjligt för två operatörer att investera men inte för flera, medan det på andra ställen återigen kan vara möjligt för två eller tre, eller, i vissa fall, fler ändå. På grund av den höga risk som det innebär att investera med en stor andel ej återvinningsbara kostnader, vilket oftast är fallet vid investeringar i infrastruktur, kan det vara svårt för en ny operatör att basera tillhandahållandet av bredbandstjänster på egen nätinfrastruktur eller oförädlade grossistprodukter såsom t.ex. kopparaccess. Genom att initialt välja en mer förädlad produkt kan operatören bygga upp en kundbas, såväl på den nationella marknaden som lokalt, med ett mindre behov av kapital och med en lägre ekonomisk risk. Detta är en anledning till att operatörer efterfrågar en mer förädlad grossisttjänst. 35 Överföringshastigheten kan emellertid beroende på version och utbyggnad av HSPA (High Speed Packet Access) uppgå till 21 Mbit/s. Bl.a. har 3 infört tekniken i delar av sitt nät i Stockholm, men har inte lanserat sådana tjänster kommersiellt än. 35

36 Med en inarbetad kundbas begränsas osäkerheten avsevärt och operatören kan då vara beredd att genomföra ytterligare investeringar i infrastruktur. Detta förfarande kallas för investeringsstegen. Figur 15 Investeringsstegen Resonemanget om investeringsstegen bygger alltså på att operatörer initialt kan få tillgång till infrastruktur och utrustning på en eller flera nivåer, för att sedan successivt öka sina investeringar i egen infrastruktur på högre nivåer. En operatör kan således efterfråga olika grossisttjänster vid olika tidpunkter och på olika platser. Nedan följer en beskrivning av hur en operatör genom att klättra uppåt på investeringsstegen successivt kan ersätta tillträde till grossisttjänster på olika nivåer med att etablera egen infrastruktur Tillträde på ip-nivån, återförsäljartjänster I de fall grossisttjänsten är så förädlad att den i princip är en färdig slutkundstjänst, brukar man tala om en återförsäljartjänst. Den operatör som säljer grossisttjänsten kontrollerar samtliga tekniska parametrar, och den köpande operatörens möjligheter att differentiera sin tjänst i tekniskt och ekonomiskt hänseende är därför i det närmaste obefintliga. Den slutkundstjänst som den köpande operatören tillhandahåller blir därför snarlik grossistsäljarens egen slutkundstjänst. I gengäld behöver den köpande operatören i princip endast investera i en server som genererar användarkonton och som autentiserar kunderna vid inloggning. Försäljning av återförsäljarprodukter, särskilt TeliaSoneras tjänst Skanova Bredband, har haft en mycket stor betydelse för att operatörer kunnat etablera sig på slutkundsmarknaden. Detta gäller inte minst mot bakgrund av att en mindre förädlad grossisttjänst, bitström, under lång tid inte funnits tillgänglig. Detta har medfört att operatörer som av olika anledningar bedömt det som omöjligt eller olämpligt att etablera sig med egen utrustning på transmissionsnivån, t.ex. genom 36

37 att köpa kopparaccess, varit hänvisade till en återförsäljartjänst för att överhuvudtaget kunna tillhandahålla bredbandstjänster till slutkunder. Många fiberbaserade stadsnät tillhandahåller återförsäljartjänster. Däremot tillhandahålls, enligt vad PTS erfar, inte återförsäljartjänster över andra infrastrukturer än koppar- och fiberbaserade Tillträde på transmissionsnivån, bredbandstillträde för grossistledet (bitströmstillträde) Då den köpande operatören vill ha större kontroll över bredbandstjänstens tekniska parametrar, och själv vill tillföra en större andel av slutkundstjänstens förädlingsvärde, kan denne istället välja att köpa en mindre förädlad tjänst i form av dataöverföring mellan slutkunden och den köpande operatörens tjänstenät eller transportnät (eller till en punkt dessförinnan från vilken den köpande operatören valt att ordna med den resterande delen av dataöverföringen på annat sätt), s.k bitströmstjänst. Den nätägande operatören, eller någon som köpt tillträde på ledningsnivån från denne, producerar med sin aktiva utrustning en dataöverföringstjänst mellan slutkunden och den köpande operatören. Tjänstens förädlingsgrad kan variera, beroende på om överföringstjänsten tillhandahålls med eller utan ip-kapacitet, och med eller utan vissa andra funktionaliteter. Generellt kan en bitströmstjänst differentieras vad gäller en rad parametrar såsom kvalitet, prioritet och kapacitet. Den köpande operatörens krav bestäms av vilka slutkundstjänster denne avser att tillhandahålla. Ska tjänsten endast användas för att tillhandahålla grundläggande Internetaccess är t.ex. kraven inte lika högt ställda som då den köpande operatören även har för avsikt att tillhandahålla ip-telefoni eller ip-tv via bredbandsanslutningen. En bitströmstjänst kan således se ut på en rad olika sätt. Eftersom olika typer av infrastrukturer har olika egenskaper, innebär detta även att de krav som kan ställas på bitströmstjänsten är beroende av vilken sorts infrastruktur som används. Detta är i sin tur avgörande för vilka slutkundstjänster som kan tillhandahållas. Bitströmstillträde väljs av en operatör som vill ha större möjligheter att differentiera sina slutkundsprodukter än en återförsäljarprodukt erbjuder, men som inte kan eller vill göra de investeringar som tillträde på lednings- och transmissionsnivå kräver. Det kan bero på att operatören är ny på marknaden eller att kundunderlaget på den aktuella platsen är för litet. I tätbefolkade större orter kommer bitströmstillträde ofta att utgöra ett steg på vägen mot etablering av egen nätinfrastruktur, medan det på mindre orter sannolikt utgör investeringsstegens översta trappsteg. Bitströmstillträde tillhandahålls genom olika produkter i det kopparbaserade nätet samt över fiberbaserad infrastruktur. Vad PTS erfar tillhandahåller kabel-tvoperatörer och mobiloperatörer i Sverige inte bitströmstillträde i kabel-tv respektive trådlösa nät i syfte att en annan operatör ska kunna tillhandahålla bredband. 37

38 5.3.3 Tillträde på ledningsnivån På ledningsnivån ligger fiberkabel, kopparkabel, koaxialkabel samt radiofrekvenser för trådlös överföring. Vid tillträde på ledningsnivån etableras egen transmissionsutrustning för anslutning av slutkunden i bredbandsnätets första nod, och slutkunden ansluts via ett nät i form av ett fysiskt överföringsmedium som tillhör en annan nätägare, s.k. oförädlat tillträde. Möjligheterna att få tillträde till oförädlad nätinfrastruktur varierar mellan olika tekniker och infrastrukturtyper. Efter att ha byggt upp en lokal kundbas baserat på återförsäljar- och/eller bitströmstjänster, kan en operatör anse det motiverat att basera sina bredbandstjänster på egen transmissionsutrustning, exempelvis DSLAM för parkabel av koppar, optiska terminaler med tillhörande switchar/routrar för optiska fibernät eller radiobasstationen för trådlösa nät. På så sätt produceras merparten av slutkundstjänstens förädlingsvärde inom det egna företaget, vilket ger förutsättningar för bättre förtjänstmarginaler Tillträde till det kopparbaserade accessnätet Tillträde till parkablar av koppar (Local Loop Un-Bundling, LLUB) kan köpas på två olika sätt, antingen som s.k. delat tillträde eller som helt tillträde. I det första fallet delar bredbandsoperatören frekvensmässigt ett kopparpar i en förbindelse mellan telestationen och slutkunden, vilken har ett abonnemang för fast telefoni. Kretskopplad fast telefoni överförs i den nedre delen av kabelns frekvensspektrum, medan bredbandsoperatören använder den övre delen av kabelns frekvensspektrum för att erbjuda bredbandstjänster. I det andra fallet har slutkunden inget abonnemang för fast telefoni, utan bredbandsoperatören är ensam om att tillhandahålla tjänster över parkabeln. Förutom att erhålla fysiskt tillträde till parkablar måste bredbandsoperatören också ges möjlighet att installera sin transmissionsutrustning i eller i anslutning till telestationen, samt tillgång till elkraft och kyla Tillträde till optisk fiber I optisk fiber överförs signaler i form av ljuspulser. När optisk fiber säljs utan aktiv utrustning är den därför mörk (eller oupplyst) och denna tjänst kallas med anledning av detta vanligen för svart fiber. Till skillnad från parkablar av koppar, som främst återfinns närmast slutkunden, finns fiber på alla nivåer i nätet och tjänsten svart fiber ser i princip likadan ut oavsett var i nätet den tillhandahålls. I jämförelse med parkablar i koppar är dock optisk fiber betydligt mindre vanligt som anslutning hela vägen fram till en slutkund. När slutkunden har mycket stora behov av överföringskapacitet är fiber ett lämpligare medium än koppar, och företagstjänster kan därför behöva baseras på svart fiber. Svart fiber ger operatören möjlighet att installera egen transmissionsutrustning i fiberns ändpunkter. Grossistkunden kan därigenom bestämma vilken överföringskapacitet det vill ha mellan ändpunkterna. Genom att 38

39 välja transmissionsutrustning har operatören möjlighet att lätt ändra vilka tjänster som ska produceras över fiber avseende överföringskapacitet och säkerhetsnivåer. Förutom att erhålla fysiskt tillträde till den optiska fibern måste grossistkunden också ges möjlighet att installera sin transmissionsutrustning i anslutning till fibernätet, samt tillgång till elkraft och kyla. Till skillnad från strukturen i det fasta telefonnätet, vars utformning styrs av de fysikaliska begränsningarna hos parkabeln och där telestationen vanligtvis är placerad i accessnätets mitt, finns avseende optiska fibernät inte på samma sätt en självklar punkt där slutkundsanslutningarna nås och där etablering av transmissionsutrustning sker. Vanligen sker placering av utrustning i den nätnod som ligger närmast slutkunden. Ett alternativ till att köpa svart fiber som grossisttjänst skulle kunna vara att istället köpa våglängd. Fiberbaserade våglängder tillhandahålls genom att utrustning ansluts till optisk fiber, vilken delar upp laserljuset i fiberkablarna i många olika våglängder med hjälp av våglängdsmultiplicering. Därmed kan samma fiberpar utnyttjas av fler (operatörer, kunder). Det en grossistkund erhåller är således en bestämd våglängd med bestämd kapacitet Tillträde till kabel-tv-nät I Sverige används kabel-tv-nät i stor utsträckning för distribution av bredbandstjänster till slutkunder. Enligt vad PTS erfar har dock ingen svensk kabel-tv-operatör tillhandahållit tillträde till koaxialkablar eller annan infrastruktur som används för kabel-tv-nät i syfte att en annan operatör ska kunna tillhandahålla bredband Tillträde till trådlösa nät Trådlösa nät för bredbandstjänster som är byggda för att primärt användas för fast anslutning, har ännu inte byggts ut i någon större omfattning. Mobilt bredband via mobilnäten skulle kunna användas för fast anslutning, men detta har ännu inte fått ett större genomslag. Enligt vad PTS erfar har ingen svensk mobiloperatör tillhandahållit tillträde till radiospektrum och annan nödvändig infrastruktur 36 som används i trådlösa nät i syfte att en annan operatör ska kunna tillhandahålla bredband Anläggande av egen infrastruktur Steget är långt mellan att etablera egen utrustning på transmissionsnivån, t.ex. med tillträde till kopparaccess, till att etablera eget nät mellan sin transmissionsutrustning och slutkunden. Det sista steget på investeringsstegen är mycket kapitalkrävande och förutsätter därför ett omfattande kundunderlag. 36 Såsom matarkablar, mast och antenn. Dessutom krävs tillgång till bakomliggande komponenter som krävs för ett fungerande mobilsystem. Tillträdande operatör behöver för tillträde till trådlösa nät på ledningsnivå installera egna basstationer i teknikbodar e.dyl. 39

40 Den i Sverige dominerande tekniken för tillhandahållande av bredbandstjänster till slutkunder är xdsl. xdsl använder redan befintliga nät för fast kretskopplad telefoni, nät som anlagts under det senaste halvseklet och finansierats med intäkter från den fasta telefonin. Tillhandahållande av xdsl-baserat bredband kräver därför endast begränsade investeringar i ny infrastruktur, vilket gör tekniken mycket kostnadseffektiv. Parkabelns fysikaliska egenskaper medför dock att tekniken har begränsningar. Vid nyanläggning av nät mellan transmissionsutrustning och slutkund föreligger ingen nämnvärd kostnadsskillnad mellan att anlägga optiska fibernät och kopparnät. Optisk fiber har dock överlägsna egenskaper beträffande dataöverföringshastighet och flexibilitet, vilket medfört att operatörer endast i undantagsfall nyanlägger kopparaccessnät, utan istället föredrar att använda fiberkabel. Sedan 2006 anlägger TeliaSonera inte längre några nya fastighetsanslutningar med kopparnät, utan anslutningen sker med fiberoptisk kabel. Alternativet att anlägga egen optisk fiber ger bredbandsoperatören samma möjligheter att installera transmissionsutrustning som i det fall då operatören köper svart fiber av en annan aktör. Att anlägga egen optisk fiber är emellertid en tidskrävande process där det bl.a. behövs tillstånd och avtal med markägare, och dessutom en väsentligt större och annan organisation än den som krävs för enbart installation och underhåll av transmissionsutrustningen. Detta förutsätter investeringar i kompetens, maskiner, lokalt placerad drift- och servicepersonal, tillståndsarbete etc. Anläggande av egen optisk fiber är också förenat med höga kostnader och långa återbetalningstider vilket i sin tur ställer andra krav på finansiering av verksamheten. Jämfört med tillträde till andras nät innebär anläggning av egna optiska fibernät således en helt annan finansiell risk, och ett behov av en annan organisation. Utbyggnad av trådlösa accessnät är visserligen mindre kostsamt än nedgrävning av fast infrastruktur, men även detta är förenat med relativt stora investeringar. Utöver antenner och eventuella strukturer som krävs för dessa (t.ex. master) krävs också någon form av anslutning till operatörens övriga nät. Om syftet är att tillhandahålla bredbandstjänster är det i första hand en fiberförbindelse som efterfrågas. Om sådan inte redan finns på plats, pga. att en annan operatör redan finns etablerad, måste egen fiber anläggas. Alternativt kan anslutning och matning ske med hjälp av radiolänk, men där är överföringskapaciteten lägre och utbyggnad av utrustning för sådan kan också behövas liksom erforderliga tillstånd till frekvensanvändning. Att anlägga en egen fiberinfrastruktur är en tidskrävande och kostsam process. Kostnaderna för själva fiberkabeln utgör dock endast mellan 5 och 15 procent av den totala kostnaden vid nyanläggning av optiska fibernät. Såväl tidsåtgången som kostnaden kan därför reduceras avsevärt om den operatör som anlägger nätet kan få tillgång till befintlig kanalisation. Kanalisation är s.k. passiv infrastruktur som används i markförlagda elektroniska kommunikationsnät och utgörs av de fysiska utrymmen i vilka kablar, rörledningar eller dylikt kan anläggas. Vid anläggning av optiska fiberkablar och kopparkablar 40

41 för elektroniska kommunikationsnät används ofta kanalisationer i form av kabelbrunnar, tunnlar och rännor som dessa kablar kan ligga i utan att skadas. Kanalisation anläggs vanligen genom grävning/plöjning eller borrning i samband med att fiberkabel eller kopparkabel anläggs. Om kanalisationsrör lagts på plats innan fiberkabeln ska dras fram, kan fiberkabel blåsas in i tomrör. Denna typ av fiberkabel benämns blåsfiber, och används främst i tätorter. En förutsättning för att använda befintlig kanalisation är att operatören äger sådan själv eller att den får hyra sådan av andra. Idag är det endast i undantagsfall som någon aktör hyr ut kanalisation och då endast i begränsad omfattning. Oftast är det en bytesaffär mellan kanalisationsägare. Nyanläggning av fiberkabel i befintlig kanalisation är således främst en möjlighet för de operatörer som redan äger infrastruktur i betydande omfattning Backhaul När bredbandsleverantören etablerat egen transmissionsutrustning genom tillträde på ledningsnivån eller genom etablering av egen lokal nätinfrastruktur, måste denne sammanbinda sitt nationella nät med den lokalt placerade transmissionsutrustningen. Detta benämns backhaul, och kan antingen realiseras genom att använda egen nätinfrastruktur om sådan finns, eller genom att operatören hyr optisk fiber som förses med egen utrustning, hyr en våglängdsprodukt, eller hyr förbindelsekapacitet. Backhaul kan utifrån behoven realiseras över både fast infrastruktur, som fiber, och trådlös infrastruktur, som radiolänk. Att bredbandsleverantören till en skälig kostnad får tillgång till backhaul-kapacitet utgör en förutsättning för att denne ska kunna konkurrera på slutkundsmarknaden. 5.4 Leverantörer av grossistprodukter Återförsäljarprodukter En återförsäljarprodukt kan i princip säljas av alla som kan tillhandahålla en bredbandstjänst till slutkunder. TeliaSonera har under flera år erbjudit en återförsäljartjänst som sålts i stor omfattning. Även många stadsnät erbjuder återförsäljarprodukter. För närvarande erbjuds ingen återförsäljartjänst i kabel-tvnät Bitströmstillträde Alla bredbandsoperatörer som etablerat sig med egen transmissionsutrustning på ledningsnivån har möjlighet att tillhandahålla bitströmstillträde till grossistkunder. Vissa stadsnät tillhandahåller bitströmstillträde för anslutning av konsumenter, och även Teracom och Telenor tillhandahåller bitströmstjänster i mindre omfattning. PTS har i skyldighetsbeslut 2004 ålagt TeliaSonera en skyldighet att tillhandahålla bitströmstillträde på vissa villkor, men rättsprocesser och produktutveckling har tagit lång tid, vilket medfört att såväl utbud som efterfrågan hittills varit liten. 41

42 5.4.3 Nätinfrastrukturtillträde I Sverige ägs i princip hela det kopparbaserade accessnätet för fast kretskopplad telefoni av TeliaSonera, och PTS fann i beslut 2004 att TeliaSonera hade en marknadsandel på över 99 procent som varit stabil under lång tid. TeliaSonera är således i princip den enda möjliga säljaren av tillträde till kopparaccessnät, LLUB. TeliaSoneras försäljning av LLUB är sedan flera år tillbaka reglerad på så sätt att bolaget är skyldigt att sälja sådant tillträde på vissa bestämda villkor. Vad gäller tillträde till fiberinfrastruktur är bilden mindre enhetlig. TeliaSonera är den största fiberägaren i Sverige och innehar ca 50 procent av all fiber. Utöver detta innehas fibernät även av ett flertal andra aktörer. Bland dessa återfinns operatörer med egen optisk fiber såsom TDC, Telenor, Tele2, stadsnät, Banverket och Svenska Kraftnät, samt aktörer som enbart har som affärsidé att etablera och sälja infrastruktur baserad på svart fiber. Man bör notera att detta avser fiberinnehav överlag och att fiberägare såsom Banverket och Svenska Kraftnät i princip inte innehar accessfiber. Sådana nät återfinns huvudsakligen hos TeliaSonera och i lokala fibernät, främst stadsnät. Således torde TeliaSoneras andel av accessfibern överstiga bolagets andel av den totala fibern. Bland stadsnäten bör särskilt Stokab nämnas. Detta kommunalt ägda bolag äger fiber i Stor-Stockholmsområdet och säljer denna till operatörer i form av svart fiber. Många av de aktörer som säljer svart fiber i accessnätet är vertikalt integrerade, antingen så att de tillhandahåller slutkundstjänster, eller så att de tillhandahåller mer förädlade grossisttjänster. Alla fibernätsägare säljer inte svart fiber. Enligt PTS senaste mätning är det ca 100 aktörer som erbjuder svart fiber som tjänst i Sverige och av dessa är det drygt 80 procent som erbjuder svart fiber som grossisttjänst. Än så länge är det dock ett fåtal aktörer som erbjuder svart fiber i någon större omfattning. Efter att under flera år varit bredbandsleverantörernas självklara val av accessfiberleverantör har TeliaSonera numera valt att begränsa sin försäljning av svart fiber Tillträde till kanalisation Som beskrevs ovan är det idag endast i undantagsfall som någon aktör hyr ut kanalisation och då endast i begränsad omfattning. Enligt de uppgifter som PTS inhämtade i samband med myndighetens rapport Svart fiber marknad och konkurrenssituation (PTS-ER-2008:9) uppgav ca 100 företag att de äger kanalisation och samtidigt verkar på marknaderna för elektronisk kommunikation. Antalet är sannolikt större än så då i stort sett samtliga stadsnät (152 st) äger kanalisation, men endast 15 st. erbjuder andra aktörer utrymme i kanalisation och endast tre har kunder. Omsättningen för försäljning av utrymme i kanalisation uppgick till knappt 10 miljoner kronor under år Köpare av grossistprodukter Olika typer av grossistprodukter för bredband efterfrågas av de operatörer som helt eller delvis saknar egen infrastruktur och därför behöver köpa tillträde till 42

43 infrastruktur eller förädlade grossisttjänster för att kunna leverera bredbandstjänster till slutkunder. Ett tillträde på nätinfrastrukturnivå skapar förutsättningar för en större differentiering och en stor kontroll över slutprodukten. Detta kan vara en fördel eller till och med en förutsättning för produktion av vissa slutkundsprodukter med mycket höga kvalitetskrav, t.ex. olika tjänster till företagskunder. Möjligheten till ekonomisk differentiering ökar också konkurrensförmågan gentemot andra operatörer. Tillträde på nätinfrastrukturnivå ger även förutsättningar för operatören att utnyttja skalfördelar. Genom att initialt välja en mer förädlad produkt kan operatören bygga upp en kundbas utan att ta någon större ekonomisk risk. Detta är en anledning till att en operatör initialt väljer en mer förädlad grossisttjänst. I realiteten efterfrågar dock operatörer ofta både förädlade och oförädlade grossisttjänster. Under flera år har bredbandsoperatörer efterfrågat bitströmstjänster, särskilt i de områden där befolkningsunderlaget är för litet för att medge parallella investeringar i transmissionsutrustning. Utbudet av bitströmstjänster har dock varit litet, och de bitströmsprodukter TeliaSonera erbjudit har inte motsvarat de behov som operatörerna uttryckt, t.ex. vad gäller pris och olika kvalitetsparametrar. Eftersom ADSL har varit och alltjämt är den mest utbredda tekniken för bredband 37 har tillträde till det kopparbaserade accessnätet varit en mycket viktig fråga för grossistkunderna. Detta innebär att de operatörer som inte själva äger ett sådant nät dvs. samtliga operatörer utom TeliaSonera köper tillträde av TeliaSonera. Under de senaste åren har operatörer som Telenor och Tele2 genomfört omfattande investeringar i LLUB-utrustning för att tillhandahålla olika bredbandstjänster till hushåll och mindre företag. I ett europeiskt perspektiv har Sverige en ovanligt hög grad av LLUB-investeringar, troligen beroende på att utbudet av bitströmstjänster varit begränsat i kombination med hög efterfrågan på bredbandstjänster på slutkundsmarknaden. I stor utsträckning torde därför parallella etableringar redan ha gjorts i den utsträckning som är ekonomiskt motiverad. Uppgifter från TeliaSonera beträffande beställningar av delad och hel ledning antyder att LLUB-marknaden inte längre är någon tillväxtmarknad. Det är oklart vad en mer omfattande övergång till FTTN kommer att innebära för dessa grossistkunder. För att erhålla en kortare framföringsväg till slutkunden och därmed möjliggöra en högre dataöverföringshastighet, placeras den aktiva utrustningen närmare kunden och längre ut i nätet. De kopplingsskåp där utrustningen ansluts är små, vilket innebär en fysisk begränsning av möjligheten för andra operatörer att placera egen aktiv utrustning i anslutning till dessa. Eftersom kundunderlaget för varje investering i transmissionsutrustning blir procent av Internetkunderna var 2007 anslutna via DSL-teknik, tabell 32, Svensk Telemarknad 43

44 mindre är också de ekonomiska förutsättningarna för att köpa fysiskt nätinfrastrukturtillträde annorlunda. Med stor sannolikhet kommer även i fortsättningen tillträde på nätinfrastrukturnivå att efterfrågas. Det finns dock en risk att de investeringar som andra operatörer gjort går förlorade, exempelvis om nätägaren TeliaSonera flyttar ut sin utrustning för att leverera bredband från telestationerna till kopplingsskåp belägna närmare slutanvändarna. De operatörer som avser att tillhandahålla tjänster med mycket hög kapacitet, t.ex. tjänster till stora företag, köper även svart fiber där så är möjligt. Enligt uppskattningar från operatörerna kommer fiberbaserade accesser att utgöra procent av företagskundernas accesser inom några år. Med beaktande av att den typen av företagstjänster vanligen kräver en stor kontroll över kvalitet och säkerhet, torde det innebära att det är just svart fiber och inte mer förädlade fiberprodukter som kommer att efterfrågas Fastighetsägare Fastighetsägare är idag en betydelsefull aktör på marknaden för elektronisk kommunikation genom att de äger och kontrollerar tillträdet till en stor del av den infrastruktur som finns i fastigheter. Fastighetsägare kan delas in i fastighetsägare för flerfamiljshus, industribyggnader och villaägare. För att kunna nå slutanvändare måste en operatör som ska erbjuda elektroniska kommunikationstjänster erhålla tillträde till dessa fastighetsnät. Oftast tecknas avtal mellan operatör och fastighetsägare, som kan vara såväl stora privata fastighetsbolag, kommunalt ägda fastighetsbolag eller enskilda privatpersoner. För att kunna erbjuda elektroniska kommunikationstjänster krävs att fastighetsnätet är sammankopplat med lokal nätinfrastruktur för att tjänster ska kunna tillhandahållas. Det är dock inte nödvändigtvis samma aktörer som äger den fysiska infrastrukturen fram till fastighetsnäten som tillhandahåller tjänster till slutanvändarna, och variationen av hur relationerna mellan infrastrukturägare, tjänsteleverantör och fastighetsägare ser ut är stor. Det är fastighetsägaren som beslutar vilken eller vilka infrastrukturer som ska etableras i fastigheten. I viss utsträckning kan operatörer påverka valet genom att finansiera hela eller delar av investeringen i ny infrastruktur. Fastighetsägaren bestämmer själv om denne vill teckna avtal med infrastrukturägare och tjänsteleverantörer. Det förekommer avtal som varierar mellan att underlätta full konkurrens mellan tjänsteleverantörer och exklusivitetsavtal med en tjänsteleverantör, och avtalstiderna varierar. Fastighetsägare med stora bestånd av flerfamiljshus har på senare år uppmärksammat de kommersiella möjligheterna med att kontrollera vilka nät som etableras i fastigheterna och vilka som får erbjuda tjänster till de boende. 44

45 6 Marknadsavgränsning PTS ska enligt 8 kap. 5 LEK fortlöpande fastställa vilka produkt- och tjänstemarknader som har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldigheter enligt LEK. Marknadens geografiska omfattning ska därvid definieras. Vid fastställandet ska kommissionens rekommendation 38 samt riktlinjer beaktas. Definitioner av relevanta marknader ska göras i enlighet med konkurrenslagstiftningens principer. 39 I konkurrensrättslig praxis anses en marknad utgöras av alla tjänster respektive produkter som i tillfredsställande mån på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin tilltänkta användning, kan betraktas som utbytbara, eller med ett annat ord, substituerbara. När substituerbarhet diskuteras är den viktigaste faktorn normalt den s.k. efterfrågesubstitutionen, dvs. i vilken utsträckning kunder är beredda att ersätta en viss produkt eller tjänst med andra tjänster eller produkter. Då marknaden för nätinfrastrukturtillträde är en marknad där leverantörer riktar sig till grossistkunder, handlar det således om vad som enligt dessa grossistkunder anses utgöra utbytbara produkter. Att konsumenter och företag (slutkunderna) på slutkundsmarknaderna uppfattar olika bredbandstjänster som utbytbara mot varandra är enligt kommissionen istället en omständighet som under vissa förutsättningar bör beaktas vid bedömningen av om det råder effektiv konkurrens på marknaden, dvs. om det förekommer företag med betydande inflytande som kan agera oberoende av denna (indirekta) påverkan från slutkundernas bedömning av utbytbarheten mellan produkterna ifråga. 40 Man begränsar sig inte till enbart de produkter och tjänster vars objektiva egenskaper, pris och användningsområden direkt förefaller vara likvärdiga. Istället genomförs vad som brukar kallas det hypotetiska monopolisttestet eller SSNIPtestet (av det engelska uttrycket Small but Significant Non-transitory Increase in Price). Frågeställningen i detta test är om kunderna vid en liten men varaktig ökning 41 i pris kan ersätta den prishöjda produkten med en annan produkt i en 38 Till rekommendationen finns fogat ett s.k. förklaringsdokument i vilket kommissionen närmare beskriver sina marknadsanalyser och sitt tillvägagångssätt vid avgränsandet och fastställande av de i rekommendationen utpekade relevanta marknaderna, Commission staff working document explanatory note, - Accompanying document to the Commission Recommendation on Relevant Product and Service Markets within the electronic communications sector susceptible to ex ante regulation in accordance with Directive 2002/21/EC of the European Parliament and of the Council on a common regulatory framework for electronic communications networks and services (SEC(2007) 1483 final)(härefter förklaringsdokumentet). 39 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) artikel 15.3 och kommissionens riktlinjer, p Förklaringsdokumentet, sid 34n-35ö procent enligt kommissionens tillkännagivande om definition av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning (EGT C 372, ) p. 17, (cit tillkännagivandet) och kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och tjänster p

46 sådan omfattning att prishöjningen blir olönsam för säljaren på grund av minskad försäljning. Om så är fallet omfattas sannolikt denna andra produkt av den relevanta marknaden. Frågeställningen upprepas sedan för andra produkter tills en uppsättning produkter identifierats för vilka en prishöjning inte skulle bli lönsam, dvs till dess att marknaden inte blir större. Marknaden har således utvidgats så att den omfattar närliggande substitut. Utöver efterfrågesubstitution har även s.k. utbudssubstitution en viss betydelse. Normalt anses denna dock underordnad betydelsen av efterfrågesubstitutionen. Utbudssubstitution förutsätter att det finns företag som snabbt kan ställa om sin produktion till utbytbara produkter utan väsentliga tilläggskostnader eller kommersiella risker. Förekomsten av detta utbud skulle ge en effekt på marknaden som är så omedelbar att verkningarna kan jämföras med efterfrågesubstitution. Med omedelbar effekt avses att sådan utbudssubstitution måste ha en effekt inom maximalt ett år. För att utbudssubstitution ska ha någon relevans för marknadsdefinitionen ska en faktisk utbudssubstitution kunna konstateras. Enbart hypotetisk substitution på utbudssidan är inte tillräckligt för att påverka definitionen av en marknad. PTS har således inledningsvis att analysera om den av kommissionen definierade marknaden för nätinfrastrukturtillträde är relevant även för svenska förhållanden. Först görs en beskrivning av den aktuella tjänsten/produkten, med utgångspunkt i den produktmarknadsavgränsning som kommissionen gjort i rekommendationen. Därefter görs en avgränsning av produktmarknaden och den geografiska marknaden med utgångspunkt i efterfråge- och utbudssubstitution. 6.1 Karakterisering av grossisttjänsten nätinfrastrukturtillträde Kommissionens rekommendation Utgångspunkten för PTS identifiering och fastställande av relevant marknad i förevarande beslut är kommissionens definition av marknad fyra i rekommendationen, som lyder enligt följande: Tillträde (fysiskt) till nätinfrastruktur i grossistledet (inbegripet accessnät med gemensamt tillträde eller helt öppet tillträde) via en fast anslutningspunkt. Denna marknadsdefinition påminner om definitionen av den idag reglerade LLUB-marknaden i så måtto att båda marknaderna avser fysiskt (unbundlat 42 ) tillträde till oförädlade insatsvaror på marknaden i syfte att tillhandahålla bredbandstjänster. Men medan LLUB-marknaden enligt den gamla rekommendationen och PTS LLUB-beslut endast omfattar tillträde till konventionella abonnentledningar (parkabel) av metall och delaccessnät uppbyggda av metallkablar 43 utvidgar nu kommissionen tillträdet ifråga genom att i 42 Unbundled access på engelska (jfr Förklaringsdokumentet, sid. 29). 43 Se PTS beslut om att fastställa marknad avseende tillträde i grossistledet (inklusive delat tillträde) till konventionella abonnentledningar av metall och delaccessnät uppbyggda av metallkablar, i syfte att tillhandahålla bredbands- och taltjänster (LLUB), dnr /23, a. 46

47 den nya rekommendationen utgå ifrån ett teknikneutralt tillträde till nätinfrastruktur, dvs ett tillträde som enligt ordalydelsen inte är begränsat till kopparbaserade insatsvaror vid produktion av bredbandstjänster riktade till slutkunders fasta anslutningspunkt. Behovet av en sådan teknikneutral definition har enligt kommissionen uppstått av att det gått lång tid sedan den tidigare rekommendationen fastställdes och att de relevanta marknaderna ändrats p.g.a. att egenskaper hos produkter och tjänster utvecklats, och möjligheterna till substitution på efterfråge- och utbudssidorna förändrats. En bidragande orsak till denna förändring och ett viktigt skäl för kommissionen att revidera den tidigare rekommendationen och anpassa den till marknadsutvecklingen, utgörs av den pågående konvergensen av kommunikationsnät, tjänster och terminaler som skapar möjligheter för nya innovativa erbjudanden och affärsmodeller. Utvecklingen har gått från att enskilda typer av tjänster (tv, radio, telefoni etc) levereras genom specifika nät till dedicerade terminaler, till att flera olika typer av tjänster (t.ex. ip-baserad tv, radio eller telefoni) kan levereras till flera olika typer av terminaler genom ett gemensamt nät. 44 Kommissionen betonar att utöver att de marknader som pekas ut i rekommendationen ska analyseras i enlighet med konkurrensrättsliga principer, så ska regleringsmyndigheterna analysera marknaderna oberoende av vilken typ av nät eller infrastruktur som nyttjas för att erbjuda tjänsterna ifråga. 45 Det är mot denna bakgrund man ska se den teknikneutrala och, enligt ordalydelsen, utvidgade definitionen av marknad fyra i rekommendationen. Med denna utvidgning strävar kommissionen även efter att ge regleringsmyndigheter såsom PTS bättre förutsättningar för att möta de konkurrensproblem som följer av NGA-utvecklingen som beskrivits närmare ovan i kap Vid en avgränsning av en marknad definierad utifrån kommissionens definition av marknaden för nätinfrastrukturtillträde finns ingen produkt eller tjänst att självklart utgå ifrån, eftersom utgångspunkten ska vara ett teknikneutralt fysiskt tillträde. För att man ska kunna fastställa vilka tjänster eller produkter som en eventuell svensk marknad för nätinfrastrukturtillträde omfattar måste man istället fråga sig vilka tjänster eller produkter som kan ha den funktion som efterfrågas. Den första frågan att ställa blir alltså vilka egenskaper den tjänst har som typiskt sett efterfrågas av grossistkunder som efterfrågar nätinfrastrukturtillträde. Även om kommissionen i den nya rekommendationen fastställt teknikneutrala marknader har man vad gäller marknaden för nätinfrastrukturtillträde utgått ifrån den tidigare definitionen av LLUB-marknaden. 47 Kommissionen konstaterar att 44 Rekommendation, p 2, och Förklaringsdokumentet sid Förklaringsdokumenetet sid NGA-utvecklingen innebär kortfattat bl.a. att ägarna till de konventionella fasta telenäten nu uppgraderar sina gamla nät och flyttar etableringspunkter för aktiv ändutrustning (transmissionsutrustning) till anslutningsnoder närmare slutkunder, och successivt ersätter kopparbaserade förbindelser med fiberbaserade. Enligt kommissionen påverkar NGA-utvecklingen särskilt konkurrensförhållandena på de tidigare marknaderna för LLUB respektive bitström. Kommissionens ambition synes vara att en teknikneutral reglering ska ge bättre förutsättningar för framtida konkurrens och investeringar. I förklaringsdokumentet redogör kommissionen utförligt för sin syn på NGA-utvecklingen, se sid Förklaringdokumenetet sid

48 det LLUB-tillträde som idag är reglerat motsvarar ett sådant fysiskt tillträde till nätinfrastruktur. Likaså anser kommissionen att LLUB-marknaden alltjämt är en relevant marknad som bör förhandsregleras. 48 Men även om kommissionen anser att LLUB-tillträde ingår på marknaden för nätinfrastrukturtillträde måste PTS, med hänsyn till att den nya marknadsavgränsningen ska vara teknikneutral, undersöka vilka ytterligare infrastrukturer som skulle kunna uppfylla den funktion som efterfrågas av grossistkunder som efterfrågar nätinfrastrukturtillträde. Nedan följer först en närmare redogörelse av vilken funktion nätinfrastrukturtillträde enligt kommissionen har att fylla samt och vilka faktorer som PTS bedömer påverkar grossistkunders efterfrågan av nätinfrastrukturtillträde Efterfrågan av nätinfrastrukturtillträde vilken funktion efterfrågas och vilka faktorer påverkar grossistkundens efterfrågan Funktionen kundunik överföringskanal Som beskrivits ovan i kap 5 behöver en operatör som vill erbjuda sina bredbandstjänster till slutkunder tillgång till en dubbelriktad digital anslutning (av kommissionen benämnd överföringskanal) mellan sitt tjänstenät och den plats där slutkunden befinner sig. Enligt kommissionens definition av marknaden för nätinfrastrukturtillträde avses i detta fall slutkundens fasta anslutningspunkt. Eftersom resurserna i grossistkundens tjänstenät redan finns och kan samutnyttjas med befintliga slutanvändares tjänster, är denna kundunika anslutning från slutkundens fasta anslutningspunkt till operatörens tjänstenät 49 i princip den enda tillkommande insatsvara som en operatör behöver för att leverera bredbandstjänsten till slutkunden Funktionen - fysiskt tillträde för att möjliggöra etablerandet av ett eget transmissionssytem I kap 5 har schematiskt beskrivits hur efterfrågan av de produktionsresurser som behövs för att leverera bredbandstjänster till slutkunder uppstår, och vilka ekonomiska och tekniska faktorer som påverkar efterfrågan på olika nivåer i den s.k. investeringsstegen. Kommissionens definition av marknaden för nätinfrastrukturtillträde avser enligt ordalydelsen att en grossistkund ges fysiskt tillträde till nätinfrastruktur till vilken grossistkunden själv kan koppla transmissionsutrustning och därigenom skaffa sig tillgång till ett transmissionssystem över vilket en anslutning, eller del av anslutning, kan etableras så att bredbandstjänster kan erbjudas. 50 Att en grossistkund efterfrågar nätinfrastrukturtillträde beror ytterst på att denne inte själv äger infrastruktur som når till slutanvändarens fasta nätanslutningspunkt. Framför allt när grossistkunden har - eller räknar med att kunna få - en hög 48 PTS beslut LLUB, dnr /23, a. 49 Se ovan ang definition och beskrivning av en operatörs tjänstenät. 50 Transmissionsutrustning sänder och tar emot de signaler som möjliggör att dataflödet i en anslutning kan transporteras över infrastrukturen och därmed transporteras över en geografisk sträcka. Se vidare i kap 5 ang. hur en anslutning är uppbyggd. 48

49 kundtäthet inom ett begränsat geografiskt område, kan hyra av oförädlad infrastruktur (för sammankoppling med egen transmissionsutrustning, och etablerandet av en egengenererad anslutning) bedömas vara ett mer fördelaktigt och kostnadseffektivt alternativ, än att hyra ett icke-fysiskt eller virtuellt bredbandstillträde från slutkundens fasta anslutningspunkt. En grundförutsättning är således att det alls är möjligt att köpa ett fysiskt tillträde till infrastrukturen ifråga. Det avgörande är inte om sådant tillträde erbjuds idag på den svenska marknaden, utan frågan är om det i praktiken skulle kunna tillhandahållas. Att fysiskt tillträde till infrastrukturen ifråga överhuvudtaget är möjligt är därför ett absolut krav. För att nätinfrastrukturtillträde ska kunna tillhandahållas gäller också att infrastrukturen ifråga måste finnas utbyggd. En ytterligare förutsättning är att infrastrukturen kan läggas till grund för produktion av efterfrågade slutkundstjänster. I annat fall kan inte anslutningen som etableras över den hyrda infrastrukturen användas på avsett sätt och kommer således inte att upplevas som ett reellt alternativ för grossistkunden. Till frågan om infrastrukturen alls kan tjäna ett sådant syfte kommer också frågan om tillträdet i fråga i praktiken kan fungera på avsett sätt. Till de ovan angivna, mer tekniska egenskaperna kommer då frågor om huruvida infrastrukturen möjliggör ett kostnadseffektivt tillträde för etablering av en anslutning mellan slutkundens fasta anslutningspunkt och grossistkundens egna tjänstenät. Nedan görs en genomgång av de faktorer som PTS, från ett tekniskt och ekonomiskt perspektiv, bedömer är väsentliga för att ovanstående efterfrågan av ett kostnadseffektivt tillträde ska kunna tillmötesgås. Resultatet blir sammantaget en beskrivning av en tjänst som typiskt sett kan fylla funktionen av ett fysiskt tillträde till nätinfrastruktur och utgöra insatsvara för en grossistkund som önskar producera och leverera de bredbandstjänster som beskrivits i kapitel 4 över en egenskapad anslutning från slutkundens fasta anslutningspunkt Fysiskt tillträde ekonomisk kontroll genom egen förädling och ökad kundtäthet (förtjänstmarginaler och kostnadsfördelar) Enligt kommissionens marknadsdefinition ovan avser nätinfrastrukturtillträde fysiskt tillträde till nätinfrastruktur, dvs tillträde högt upp i investeringsstegen. Med det avses att en grossistkund som önskar köpa nätinfrastrukturtillträde efterfrågar en mer oförädlad (passiv) produktionsresurs än t.ex. den som efterfrågas av grossistkunder på marknaden för bredbandstillträde. Att oförädlade passiva produktionsresuser efterfrågas innebär att grossistkunden själv är beredd att bestycka resursen ifråga (t.ex. parkabel i koppar, optisk fiber, koaxialkabel eller radiospektrum) med aktiv ändutrustning (transmissionsutrustning). Genom att ta en första större investering kan grossistkunden producera merparten av slutkundstjänstens förädlingsvärde inom det egna företaget, vilket ger förutsättningar för bättre förtjänstmarginaler över tiden. Vidare kan grossistkunden genom successivt ökad kundtäthet utnyttja skalfördelar som uppstår i transmissionssystem bortom det som etableras närmast slutanvändare, genom att anslutningar från flera olika slutanvändare kan samutnyttja transmissionskapaciteten som etablerats med den egna 49

50 transmissionsutrustningen över den hyrda passiva oförädlade resursen ifråga. Dessa fördelar skulle grossistkunden inte kunna utnyttja om denne istället t.ex. köpt icke-fysiskt virtuellt bredbandstillträde. Möjligheten att genom sådan ekonomisk kontroll skapa sig bättre förtjänstmöjligheter och dylika kostnadsfördelar utgör således en väsentlig ekonomisk faktor som påverkar efterfrågan hos de grossistkunder som efterfrågar nätinfrastrukturtillträde. Att nätinfrastrukturtillträde efterfrågas idag på den svenska marknaden torde oftast bero på att grossistkunden successivt upparbetat en kundstock med hjälp av mer förädlade insatsvaror och fått en tillräckligt hög kundtäthet för att kunna utnyttja dessa kostnadsfördelar genom att flytta över befintliga kundanslutningar. Alternativt att grossistkunden bedömt det sannolikt att han över tiden skulle kunna få tillräcklig hög kundtäthet för att då kunna dra fördel av sådana kostnadsfördelar och därför funnit det mer rationellt att redan från början realisera kundanslutningar med nätinfrastrukturtillträde Fysiskt tillträde teknisk och kommersiell kontroll (frihet och flexibilitet i tjänsteproduktionen) Utöver att ett fysiskt tillträde till oförädlad infrastruktur ger grossistkunden stor ekonomisk kontroll får en grossistkund, som med egen transmissionsutrustning bestyckar infrastruktur som löper från slutkundens fasta anslutningspunkt, även teknisk kontroll över transmissionssystemet närmast slutkunden. Genom denna kontroll av utrustningen som används för att realisera tjänsterna till slutkunder, får grossistkunden större möjligheter att själv utforma tjänsterna och ha kontroll över hur resurserna disponeras. Frihet och flexibilitet när det gäller användningen av infrastrukturen ifråga, möjliggör i sin tur en flexibel och bred tjänsteproduktion som ger grossistkunden större möjligheter att utifrån pris, kvalitet och andra egenskaper differentiera de tjänster denne i sin tur producerar, än om mer förädlade insatsvaror skulle ha köpts för sådan tjänsteproduktion. Genom denna kontroll, frihet och flexibilitet får grossistkunden även större möjligheter att möta befintliga slutkunders krav på t.ex. ökad bandbredd och/eller nya innehållstjänster. För en grossistkund som istället köpt en mer förädlad produkt, t.ex. bredbandstillträde, är denna möjlighet mer begränsad och denne måste istället försöka köpa ytterligare kapacitet eller kvalitetsfunktioner av säljaren ifråga. När grossistkunden själv kontrollerar utrustningen har denne även mer kontroll över nätoperativa frågor än den som köper en mer förädlad tjänst, vilket bl.a. gör grossistkunden mindre beroende av nätägarens erbjudna servicenivå vid kontakten med de egna slutkunderna Olika infrastruktur (fysiska överföringsmedier) i transmissionssystemen mellan slutkund och grossistkund ger olika kapacitet och kvalitet på överföringskanalen Trots att en enskild slutanvändarens fasta anslutningspunkt är just fast och given - i motsats till mobil - kan en grossistkund ändå ha flera alternativa kombinationer av transmissionssystem och underliggande infrastrukturer att välja mellan, vilka kan utnyttjas på olika sätt för att etablera anslutningar till grossistkundens tjänstenät. Dels kan det finnas alternativa punkter i dennes tjänstenät dit 50

51 anslutningarna kan etableras, dels kan det finnas alternativa vägar i infrastrukturen som skulle kunna användas för att etablera anslutningarna fram till dessa punkter i tjänstenätet. Olika grossistkunder har dessutom olika geografisk utbredning på sina respektive tjänstenät varför alternativen som finns för olika grossistkunder kan vara olika för en specifik slutanvändare. Det innebär naturligtvis också att alternativen varierar för en och samma grossistkund beroende på var slutanvändaren har sin fasta nätanslutningspunkt. Beroende på var slutanvändaren finns i förhållande till operatörens tjänstenät kan en anslutning alltså behöva etableras över olika infrastrukturer och flera transmissionsystem 51. Vilken underliggande infrastruktur som efterfrågas för transmissionssystemet närmast slutanvändarna beror på hur grossistkunderna anser att respektive infrastruktur uppfyller de funktionalitetskrav och andra egenskaper som måste vara uppfyllda för att syftet med nätinfrastrukturtillträde ska uppnås. Som framgått av beskrivningen i kapitel 4 varierar slutkundstjänsterna på så sätt att olika kvalitets- och kapacitetskrav måste uppfyllas av de överföringstjänster över vilka slutkundstjänsterna levereras. Kvalitetskraven är höga 52 och en operatör som inte kan erbjuda denna typ av bredbandsanslutning till slutkunder kommer att ha små chanser att konkurrera på bredbandsmarknaden. Det avgörande för grossistkunden som efterfrågar nätinfrastrukturtillträde blir således huruvida denne kan få tillträde till infrastruktur som möjliggör etablerandet av en anslutning som möjliggör leverans av de slutkundstjänster han avser att leverera i enlighet med de krav som slutkunderna uppställer, till ett pris som gör att en konkurrenskraftig prissättning av slutkundstjänsterna är möjlig. I det sistnämnda ingår då att grossistkunden efterfrågar nätinfrastrukturtillträde utifrån möjligheterna att kunna utnyttja kostnadsfördelar genom att själv etablera transmissionssystem som kan samutnyttjas för flera anslutningar och möjligheterna att få andra kostnadsfördelar genom att skaffa produktionsresurserna mer oförädlade Sammanfattning av kärnegenskaper för nätinfrastrukturtillträde Sammantaget bedömer PTS, med hänvisning till beskrivningen ovan, att nätinfrastrukturtillträde kan karakteriseras med följande kärnegenskaper: 51 Utöver att infrastrukturen (d.v.s. det fysiska överföringsmediet: parkabel i koppar, optisk fiber, eller koaxialkabel, radiospektrum) kan variera i transmissionssystemet närmast slutkunden, finns det som beskrivits också två olika typer av transmissionssystem som beror av hur den underliggande infrastrukturen är utnyttjad tillsammans med transmissionsutrustningen ifråga: dels punkt-till-punkt-system, dels punkt-till-multipunk. I transmissionssystem som följer efter transmissionssytemet närmast slutkund, t.ex. anslutningar från telestationer eller kopplingsskåp, är infrastrukturen som beskrivits nästan alltid fiberbaserad, där fiber finns att tillgå, och transmissionssystemet av typen punkt-till-punkt, oavsett vilken infrastruktur och transmissionsteknik som används i transmissionssystemet närmast slutkunden. 52 Slutkundernas krav i Sverige överstiger generellt kommissionens definition av bredbandstjänst som motsvarar 128 kbit/s. Förutom krav på överföringshastighet måste infrastrukturen möjliggöra leverans av tjänster som är rörliga och som medger interaktivitet samt överföring i realtid. Och detta ska kunna ske dygnet runt utan avbrott. 51

52 nätinfrastrukturtillträde innefattar ett kundunikt tillträde till infrastruktur i syfte att etablera en digital anslutning, mellan en slutkunds fasta nätanslutningspunkt och operatörens egna tjänstenät, över vilken data kan skickas i bägge riktningar, som möjliggör att tillträdande operatör kan erbjuda efterfrågade bredbandstjänster till slutkunderna över denna anslutning. nätinfrastrukturtillträde innefattar fysiskt tillträde (d.v.s. inte logiskt eller virtuellt) till nätinfrastruktur via en fast anslutningspunkt. nätinfrastrukturtillträde innefattar kontrollerat (ekonomiskt och tekniskt) tillträde för att med egen transmissionsutrustning - kopplad till den mellanliggande fysiska infrastrukturen som tillträdet avser - etablera ett eget transmissionssystem. Utöver de kärnegenskaper som beskrivits, finns som framgått ovan en rad omständigheter som påverkar möjligheterna att kostnadseffektivt använda sig av en tillträdestjänst för att tillhandahålla slutkundstjänster. Dessa omständigheter är dock inte i sig själva en definitiv förutsättning för att en tjänst alls ska vara möjlig att använda, såsom är fallet med kärnegenskaperna ovan. Istället utgör de omständigheter som sammanvägda kan ha betydelse för en grossistkunds val. Utöver kärnegenskaperna måste man vid en avgränsning av marknaden för nätinfrastrukturtillträde således även titta på dessa omständigheter. Möjligheten att köpa nätinfrastrukturtillträde kan variera beroende på vilken eller vilka infrastrukturer och nättyper slutkunden är ansluten med. Exempel på omständigheter som påverkar en grossistkunds val är som beskrivits ovan att en operatör utvärderar alternativen för att ansluta slutanvändare till sitt tjänstenät, inte enbart utifrån alternativen för att realisera ett enskilt segment av anslutningen utan efter alternativen för hela anslutningen och då bl.a. med hänsyn tagen till vilka möjligheter som finns med de olika alternativen att samutnyttja resurser för andra slutanvändares anslutningar, såväl befintliga som potentiella tillkommande slutanvändare. Likaså utvärderas huruvida infrastrukturen ifråga skulle kunna utgöra insatsvara för hela eller delar av anslutningar fram till operatörens tjänstenät. I vissa fall ägs infrastrukturen närmast slutkunden av en operatör som saknar ytterligare egen nätinfrastruktur att nyttjas i de efterföljande sammanhängande transmissionssystemen fram till grossistkundens egna tjänstenät. Således ingår i bedömningen även de möjligheter som finns att från respektive typ av första segment få ett kostnadseffektivt tillträde för framföring av anslutningen i efterföljande segment. Vidare används den mellanliggande infrastrukturen i transmissionssystem närmast slutkunder som nyttjas för tillhandahållande av bredbandstjänster, ofta även till flera andra tjänster, såsom kretskopplad telefoni eller kabel- tv, vilket innebär att bredbandstjänsten då kommer att dela infrastrukturen med andra transmissionssystem som utnyttjas av infrastrukturägaren för att tillhandahålla samma eller liknande tjänster som ingår i den bredbandstjänst som grossistkunden avser att leverera till slutkunden. 52

53 6.2 Alternativ infrastruktur - substitutionsbedömning De relevanta alternativa fysiska överföringsmedier i transmissionssystem närmast slutkund som PTS finner anledning att beakta och närmare bedöma inom ramen för förevarande marknadsanalys, som sträcker sig fram till nästa översyn vilket omfattar en tidsperiod om cirka 2-3 år, utgörs av: 1. kopparbaserad infrastruktur i transmissionssystem i xdsl-baserade nät 2. fiberbaserad infrastruktur i transmissionssystem i LAN-, AON- eller PON- nät 3. HFC-baserad 53 infrastruktur i transmissionssystem i kabel-tv-nät 4. infrastruktur i transmissionssytem i trådlösa nät (UMTS-/CDMA2000 och Wimax) PTS bedömer nedan huruvida den alternativa infrastrukturen (det fysiska överföringsmediet) i transmissionssystemet ifråga, objektivt sett överhuvudtaget har de tekniska och ekonomiska egenskaper som specificerats ovan, samt användningsändamål, att den kan anses utgöra ett potentiellt alternativ för en grossistkund på marknaden för nätinfrastrukturtillträde. Om så bedöms vara fallet görs även en bedömning av om det föreligger reell efterfrågan av produkten ifråga. Utgångspunkten är därvid en köpande grossistkunds behov och efterfrågan i enlighet med beskrivningen ovan. För infrastruktur som inte bedöms uppfylla kriterierna för tillträdet som det beskrivits ovan eller dess användningsändamål, görs slutligen en bedömning av om grossistkunderna vid en liten men varaktig ökning i pris ändå är beredda att köpa produkten som substitut (SSNIP-test) Kopparbaserad infrastruktur i transmissionssystem i xdsl-baserade nät De olika xdsl-baserade transmissionssystem som idag finns på marknaden har beskrivits ovan i kapitel 5. Fysiskt LLUB-tillträde över denna typ av teknik har tillhandahållits sedan länge, och efterfrågas alltjämt. Detta talar starkt för att en sådan tjänst uppfyller kraven ovan. Som framhållits ovan anser kommissionen att LLUB-tillträde utgör ett sådant fysiskt tillträde som omfattas av marknaden för nätinfrastrukturtillträde. Kommissionen anser även att tillträde till de konventionella kopparbaserade accessnäten alltjämt bör vara föremål för förhandsreglering. Det finns trots kommissionens bedömning anledning att gå igenom de kriterier som ställts upp i föregående avsnitt och bedöma huruvida sådant tillträde kan anses ingå på marknaden. Det kopparbaserade accessnätet når nästan samtliga tänkta fasta nätanslutningspunkter vilket innebär att i princip samtliga fasta nätanslutningspunkter för potentiella slutkunder i Sverige fysiskt kan anslutas till någon nod via befintlig infrastruktur. Fysiskt tillträde till infrastrukturen ifråga (parkabeln) kan idag köpas på två olika sätt, antingen som s.k. delat tillträde eller 53 HFC= Hybrid fiber-koax-nät. 53

54 som helt tillträde. xdsl-plattformen är framtagen i syfte att möjliggöra kostnadseffektiva kundanslutningar för bredbandstjänster och är den vanligaste typen av transmissionssystem närmast en slutkunds fasta nätanslutningspunkt. En xdsl-anslutning möjliggör dubbelriktad överföring av data och kan därför användas för dubbelriktade slutkundstjänster, t.ex. internetaccess. Ett xdslbaserat transmissionssystem är av typen punkt-till-punkt varför hela transmissionskapaciteten i transmissionssystemet blir dedicerad för slutkundens fasta nätanslutningspunkt, vilket ger grossistkunden önskad ekonomisk och teknisk kontroll över förbindelsen. I princip samtliga noder i det kopparbaserade accessnätet har befintlig infrastruktur för att en anslutning ska kunna etableras vidare från den egna transmissionsutrustningen på noden (DSLAM), så långt mot grossistkundens egna tjänstenät som infrastruktur efterfrågas. Det finns optisk fiber till samtliga noder där slutkundsunderlaget är så stort att en etablering av egen transmissionsutrustning kan anses kommersiellt intressant för en grossistkund, varför transmissionssystem för efterföljande segment av anslutningar kan realiseras kostnadseffektivt i samutnyttjad infrastruktur. Uppgraderingar av kapaciteten i dessa transmissionssystem kan göras till en tillräckligt låg kostnad för att det ska finnas incitament för att göra de uppgraderingar som kan behövas. En grossistkund som får köpa tillträde till parkabeln kan normalt också av samma nätägare köpa övrigt nödvändigt tillträde till infrastruktur som grossistkunden behöver för att själv genom sammanhängande transmissionssystem etablera dessa efterföljande segment av anslutningar till grossistkundens tjänstenät. Den tjänst som skulle kunna erbjudas av en annan operatör via samma fysiska anslutning är en fast telefonitjänst vilket PTS bedömer har en begränsad teknisk och affärsmässig påverkan på en bredbandstjänst över samma fysiska anslutning. Dessutom skulle den fasta telefonitjänsten kunna erbjudas av bredbandsoperatören. Det är också enkelt att realisera specificerade egenskaper för en specifik anslutning inklusive höga kvalitetskrav (QoS) över xdslplattformen. Transmissionskapaciteten i ett segment baserat på xdsl-plattformen är normalt tillräcklig för att tillhandahålla de bandbredder som de flesta slutkundstjänster kräver och xdsl-tekniken utvecklas också, som beskrivits i kap 5. Detta gör att en operatör som köper ett sådant tillträde kostnadseffektivt kan producera de olika slutkundstjänster denne önskar tillhandahålla. Att tillträde till den kopparbaserad infrastruktur som ingår i transmissionssystem i xdsl-baserade nät efterfrågas av grossistkunder som vill erbjuda bredbandstjänster till slutkunder över xdsl-anslutningar, styrks av att LLUBtillträde för närvarande köps och säljs på den svenska marknaden för olika xdsltekniker. På slutkundsmarknaden för bredband utgör xdsl-anslutningar den vanligaste anslutningsformen hos hushåll och företag, med en andel som uppgår till ca 52 procent. Den nätomvandling som påbörjats av TeliaSonera, som innebär att TeliaSonera i egenskap av ägare till nätet flyttar etableringspunkter för 54

55 transmissionsutrustning till anslutningsnoder närmare slutkunder, och ansluter dessa noder med fiberbaserade 54, medför möjligheter att leverera mer kapacitetskrävande slutkundstjänster över den återstående kopparförbindelsen, vilket ökar användningsområdet för infrastrukturen. Av de kontakter PTS haft med grossistkunder som idag köper LLUB från TeliaSonera har framgått att grossistkunderna efterfrågar fortsatt fysiskt tillträde till TeliaSoneras uppgraderade kopparbaserade telenät både för befintliga slutkunder och för nyförsäljning, även om det i det senare fallet handlar om en mindre andel än tidigare 55. Tillträde efterfrågas dels som LLUB hittills använts, dels för framtida VDSL-baserade anslutningar. Vid en sammantagen bedömning av den kopparbaserad infrastruktur som ingår i transmissionssystem i xdsl-baserade nät konstaterar PTS dels att ett tillträde till denna infrastruktur måste anses uppfylla de egenskaper som ovan bedömts karaktärisera nätinfrastrukturtillträde, dels att det finns en reell efterfrågan på sådant tillträde. Infrastrukturen ska därför anses ingå på marknaden. Detta överensstämmer som sagt även med kommissionens bedömning Fiberbaserad infrastruktur i transmissionssystem i LAN-, AON- eller PON- nät (fibernät) Optiska nätverk för bredband är en bredbandsteknik som används i fibernät 56 vilken gör det möjligt att öka bandbredden mer än tiofalt jämfört med den bredbandsteknik som används i xdsl-baserade nät eller i kabel-tv-nät. En teknisk beskrivning av de olika transmissionssystemen närmast slutkund i dessa fibernät ges ovan i kapitel 5. Med tillträde till optisk fiber kan grossistkunden med egen transmissionsutrustning etablera ett eget transmissionsystem, med transparent överföring av dataströmmen, över den optiska fiberinfrastrukturen. Tillträdet till den optiska fiberstrukturen kan ske antingen till en för grossistkunden dedicerad optisk fiber eller till en våglängd i den optiska fibern där andra transmissionssystem utnyttjar andra våglängder i samma fiber. 54 TeliaSonera har kommenterat sina planer för nätomvandling i pressmedelanden på följande sätt: " [---] Telia har inlett en omfattande modernisering av det fasta bredbandsnätet. Satsningen går under namnet Next och syftar till att ge 1,5 till 2 miljoner svenska hushåll och företag över hela landet tillgång till supersnabbt bredband med hastigheter på mellan 30 och 100 Mbit/sek. Next ska säkra god kvalitet och hög servicegrad i Telias nät; ge hushållen framtidssäkra nätbaserade tjänster och skapa förutsättningar för ökad konkurrenskraft hos svenska företag. Satsningen pågår till 2011 och omfattar uppgradering av bredbandsnätet samt utveckling av nya produkter och tjänster. 55 I kap 5 har beskrivits att LLUB-marknaden i Sverige under 2008 inte kan beskrivas som en tillväxtmarknad. 56 Begreppet fibernät används nedan som samlingsbegrepp för fiberbaserad nätinfrastruktur i transmissionssystem i LAN-, AON- eller PON- nät. 55

56 Förekomsten i Sverige av fibernät utgörs i nuläget - såvitt PTS erfar - huvudsakligen av punkt-till-punkt-installerade transmissionssystem i form av fiber-lan- eller AON-nät. Som redovisats kan dock även punkt-till-multipunktinstallerade transmissionssytem i form av s.k. PON-nät komma att etableras. Men hur den framtida NGA-utvecklingen i Sverige kommer att se ut och vilka val som operatörerna gör vid utbyggnad av fibernät är idag inte känt. PTS gör nedan en samlad bedömning av huruvida tillträde till den fiberbaserade infrastrukturen i dessa transmissionssystem kan anses uppfylla de egenskaper som ovan bedömts karaktärisera nätinfrastrukturtillträde. Vidare bedöms huruvida det föreligger reell efterfrågan på sådant tillträde. Fibernäten kan ha olika nättopologier där den del av infrastrukturen som är exklusiv för en specifik fast nätanslutningspunkt kan vara mer eller mindre lång. Den utrustning som används för att över fibern koppla samman olika segment av anslutningar kan vara passiv eller aktiv. Beroende på vilken utrustning som används för att koppla ihop segmenten benämns sådana fibernät LAN-, AON-, PON-nät etc. Fibernäten kan också ha annan typ av utrustning, t.ex. multiplexorutrustning som möjliggör samutnyttjande av fiber med en statisk fördelning av kapaciteten mellan olika anslutningar. Genom att överföringsräckvidden i ett enskilt fiberpar kan göras relativt lång kan en anslutning med stort kapacitetsbehov bli kostnadseffektiv med för anslutningen exklusiv fiberkapacitet. Dessa nät har etablerats i syfte för att kunna erbjuda kostnadseffektiva kundanslutningar för just bredbandstjänster inom ett geografiskt område. Liksom i fallet med fysiskt tillträde till kopparbaserad infrastruktur i xdsl-baserade nät är det möjligt för grossistkunden att själv disponera över hela kapaciteten för sin fiber eller våglängd, och därmed via den egna transmissionsutrustningen uppnå teknisk och ekonomisk kontroll över infrastrukturen ifråga. Den frihet och flexibilitet som därigenom uppnås när det gäller användningen av infrastrukturen möjliggör i sin tur en flexibel och bred tjänsteproduktion som ger grossistkunden större möjligheter att utifrån pris, kvalitet och andra egenskaper differentiera de tjänster denne i sin tur producerar, än om mer förädlade insatsvaror skulle ha köpts. Vidare kan grossistkunden genom successivt ökad kundtäthet utnyttja skalfördelar som uppstår i transmissionssystem som följer efter det som etableras närmast slutanvändare, genom att anslutningar från flera olika slutanvändare kan samutnyttja transmissionskapaciteten som etablerats med den egna transmissionsutrustningen. De passiva fibernät - s.k. PON-nät - som kan komma att etableras i Sverige utgörs som beskrivits av punkt-till-multipunkt-installerade transmissionssystem. Dessa nät byggs för att kunna erbjuda slutkunder anslutningar för bredbandstjänser och kommer att kunna möjliggöra parallella transmissionssystem över samma infrastruktur genom tillträde till separata kundunika våglängder. Det gör att även ett sådant passivt nät skulle kunna läggas till grund för ett kundunikt, fysiskt och kontrollerat tillträde i enlighet med de egenskaper som ovan bedömts karaktärisera nätinfrastrukturtillträde. Som beskrivits i kapitel 4 ovan ökar slutkundernas kapacitetsbehov, vilket lett till att även grossistkundernas behov ökat. Fibernäten som beskrivits ovan är den 56

57 accessnätinfrastruktur som medger tillgång till högst kapacitet. Exempelvis har TeliaSonera meddelat att all nyanläggning av infrastruktur idag utgörs av svart fiber. Redan dagens kapacitets- och kvalitetsbehov kräver att leverantörer av slutkundstjänster (t.ex. ip-baserade VPN-tjänster) till företag kan erbjuda fiberbaserade anslutningar till företaget. Utvecklingen gör att efterfrågan på fiber blir allt högre från aktörer som idag saknar egen fiberinfrastruktur. Efterfrågan ställs mot kostnad/pris/prestanda vilket gör att aktörer gör en jämförelse med vad de kan få för alternativ. Att enskilda operatörer inklusive TeliaSonera ansluter slutanvändare antingen över xdsl-baserade kopparanslutningar eller över fiberbaserade anslutningar speglar det faktum att varje specifik fast anslutningspunkt har sina specifika förutsättningar för kostnadseffektiva anslutningar, inte bara på grund av sin geografiska position och därmed vilken infrastruktur som finns tillgänglig, utan även till vilken operatörs tjänstenät den ska anslutas och därmed anslutningens längd. Bedömningen angående substituerbarhet med avseende på kostnader måste därför göras på generell nivå och det faktum att båda plattformarna (xdsl respektive fiber) de facto används av en och samma operatör för att realisera anslutningar som är tekniskt och funktionellt likvärdiga gör att PTS bedömer att det föreligger reell efterfrågan på tillträde till den fiberbaserad infrastrukturen i transmissionssystem dessa fibernät. Förvisso kan det finnas anledningar till att en operatör föredrar en tjänst framför en annan i valet mellan en xdsl-baserad tjänst och en fiberbaserad tjänst. T.ex. skapar fiber möjligheter till högre kapaciteter än xdsl-baserade tjänster. Prissättningen kan också som en följd av detta skilja sig från xdsl-tjänsten. Fibernät är förvisso inte lika väl utbyggda som xdsl-baserade nät, men det finns även fall där fiberbaserade tjänster finns tillgängliga medan xdsl-baserade nät saknas. Trots dessa skillnader torde tjänsterna i allmänhet upplevas som ett substitut av köparna, eftersom de båda har samma funktionalitet och bägge kan läggas till grund för slutkundsjänster med samma ekonomiska effektivitet för en tillträdande operatör som för den nätägande operatören. Att en operatör i det enskilda fallet kan föredra den ena lösningen framför den andra ändrar inte det faktum att de i allmänhet ses som utbytbara av köpande operatörer. De utgör således ett reellt alternativ för en operatör som önskar tillhandahålla slutkundstjänster. Tjänsten går också att tillhandahålla utan problem av den som äger ett fibernät. Vid en sammantagen bedömning av den fiberbaserade infrastruktur (svart fiber respektive fiberbaserade oförädlade våglängder) som ingår i transmissionssystem i fibernät konstaterar PTS dels att ett tillträde till denna infrastruktur måste anses uppfylla de egenskaper som ovan bedömts karaktärisera nätinfrastrukturtillträde, dels att det finns en reell efterfrågan på sådant tillträde. Infrastrukturen ska därför anses ingå på marknaden HFC-baserad infrastruktur i transmissionssystem i kabel-tv-nät En teknisk beskrivning av den HFC-baserade infrastrukturen i transmissionssystemen närmast slutkund i kabel-tv-nät ges ovan i kap 5. För att utreda om denna infrastruktur (koaxialkabeln) kan inkluderas i marknaden för nätinfrastrukturtillträde måste PTS beakta de tekniska, praktiska och ekonomiska 57

58 förutsättningarna för kabel-tv-operatörer att tillhandahålla grossisttjänster som antingen uppfyller kärnegenskaperna för nätinfrastruturtillträde eller kan anses utbytbara som substitut vid en relativ prisökning. Vidare måste bedömas i vilken utsträckning det föreligger reell efterfrågan på en sådan tjänst. Genom att infrastrukturen i ett kabel-tv-nät i första hand är uppbyggd för tvdistribution och inte för bredbandstjänster är den tekniska lösning som används för att tillhandahålla bredbandstjänster i flera avseenden en kompromisslösning, vilken skapats för att ge kabel-tv-operatören en möjlighet att tillhandahålla bredbandstjänster till sina befintliga tv-kunder. Som angivits är kabel-tv-näten i Sverige idag i mycket stor utsträckning returaktiverade och används av nätägaren för att tillhandahålla bredband till slutkunder. Detta innebär att det är principiellt möjligt att få en dubbelriktad dataöverföringstjänst över ett kabel-tv-nät. Men till följd av att kabel-tv-näten utgörs av punkt-till-multipunkt-installerade transmissionssystem kan tillträdet bli mer begränsat än vad som efterfrågas. Om en grossistkund ska ges möjlighet till fysiskt (delat) tillträde till denna infrastruktur måste kabel-tv-operatören och den tillträdande grossistkunden dela denna på ett sätt som liknar delat tillträde till parkabeln i xdsl-nät Men till skillnad från i dessa fall av delat tillträde, blir begränsningarna vad gäller tillträde till kabel-tv-nät mer påtagliga för grossistkunden till följd av att frekvenstillgången i koaxialkablarna i ett kabel-tv-nät är en begränsad resurs där tv-distributionen som är den prioriterade tjänsten konkurrerar om det tillgängliga frekvensutrymmet. En kabeltv-operatör som har behov av att öka kapaciteten för bredbandsanslutningar, t.ex. därför att nya kunder ansluts eller för att befintliga kunder önskar en bredbandsanslutning med högre kapacitet, måste endera avdela ytterligare en tvkanal eller bygga om sitt områdesnät. För varje 8 MHz-kanal som avdelas för att tillhandahålla bredband gör kabel-tv-operatören ett aktivt val att avstå från möjligheten att sända ut åtta digitala kanaler eller en analog kanal. Om denna 8 MHz-kanal tilldelas en grossistkund måste kabel-tv-operatören avstå en möjlighet att utöka sin egen bredbandskapacitet. Även en operatör som använder sig av en punkt-till-punkt-förbindelse över xdsl-plattformen eller i fibernät kan få problem med överbokning, men dessa problem uppstår då i transmissionsystemet efter det transmissionsystem som ligger närmast slutkund, och kan lättare lösas genom att genom att hyra ytterligare resurser och öka transportkapaciteten eller genom att utnyttja den befintliga optiska fibern mer effektivt genom att byta transmissionsutrustning eller driftsätta lediga fiber i samma fiberkabel. Ett helt tillträde till koaxialkabel för en enskild slutanvändare i ett aktiverat kabeltv-nät skulle kräva att slutanvändaren inte har en kabel-tv-tjänst. Detta tillsammans med den begränsade geografiska utsträckningen av den kunddedicerade delen av infrastrukturen gör att antalet potentiella slutkunder inte bedöms kunna bli tillräckligt stort för att motivera en etablering av egen transmissionsutrustning och hyra av infrastrukturen. PTS bedömer därför att det inte föreligger reell efterfrågan på helt tillträde till de kunddedicerade fysiska delarna av infrastrukturen i ett kabel-tv-nät. I detta sammanhang vill PTS framhålla att kommissionen anser att infrastrukturen i transmissionssystem i kabel-tv-näten varken möjliggör fysiskt oförädlat 58

59 ( unbundled ) eller icke-fysiskt tillträde. I Förklaringsdokumentet gör kommissionen följande bedömning av intresse i detta sammanhang: While upgraded cable systems have become more widely developed and deployed in some parts of the Community, such systems overall still have a limited coverage. Moreover, the unbundling of cable networks at this stage does not appear technologically possible, or economically viable, so that an equivalent service to local loop unbundling cannot be provided over cable networks. 57 Experience under the market analysis and Article 7 notification procedures so far has indicated that, where cable networks exist, their geographical coverage is often limited and wholesale access to such networks does not constitute a direct substitute for DSL-based wholesale access products from the demand or the supply side, so that inclusion in the same product market is not justified. 58 Begränsningarna avseende den tillträdande grossistkundens tekniska och ekonomiska kontroll blir således mer märkbara för en grossistkund som skulle erbjudas tillträde till denna infrastruktur, varför tillträdet inte skulle uppfattas som ett substitut fullt ut till nätinfrastrukturtillträde baserade på infrastruktur i xdslbaserade nät eller fibernät. Jämfört med en anslutning som använder sig av xdsleller fiber-lan är alltså den tjänst som skulle kunna köpas i ett kabel-tv-nät betydligt mer begränsad. Det är också oklart om grossistkunden kan fortsätta att leverera bredbandstjänsten för det fall slutkunden säger upp avtalet med kabel-tvoperatören, vilket gör honom beroende av dennes relation med slutkunden. Detta hindrar i och för sig inte att en operatör ändå skulle kunna överväga att köpa en sådan tjänst vid en liten men varaktig prisförändring. Om så är fallet får tjänsten, trots skillnaderna i egenskaper, ändå anses vara substitut till de tidigare beskrivna tjänsterna och ingå på samma produktmarknad. För att utröna om så är fallet måste man därför se på de ekonomiska förutsättningarna för att producera en sådan tjänst. Som framgått är det endast kabel-tv-operatören som kan vidta de åtgärder som krävs för att möjliggöra nödvändiga kapacitetsökningar i den samutnyttjade infrastrukturen i kabel-tv-näten. Ett alternativ är som sagt att kabel-tv-operatören avstår kapacitet som hade kunnat användas att sända tv till den tillträdande operatören. Med tanke på att kraven på tv-tjänsterna i och med förekomsten av hd-tv, Video-on-Demand med mera även de ökar, blir alternativkostnaden för en kabel-tv-operatör betydande eftersom han i så fall får svårt att leverera tv i den omfattning han önskar. Denna alternativkostnad varierar givetvis mellan olika kabel-tv-operatörer men torde mot bakgrund av den begränsade mängden spektrum generellt anses vara betydande. Ett annat alternativ är att minska antalet slutkunder som delar på den gemensamma kapaciteten. Detta görs genom att dela upp områdesnätet i två 57 Förklaringsdokumentet, sid 31n-32ö. 59

60 separata nät, vilket kräver att investeringar görs i form av anpassad accessnätsinfrastruktur och anslutning av en nya CMTS:er som betjänar det nya nätverkssegmentet. En stor del av kostnaden för dessa investeringar måste rimligen ingå i kostnadsunderlaget vid prissättningen av en tänkt fysiskt tillträdestjänst. Kostnaden för att långsiktigt producera nätinfrastrukturtillträde i kabel-tv-nät blir därför avsevärt högre än kostnaden för att producera en motsvarande tillträdestjänst för kopparbaserad respektive fiberbaserad infrastruktur i transmissionssystem i xdsl-baserade nät respektive fibernät. Priset för den HFC-baserade tillträdestjänsten torde bli oattraktivt i jämförelse med dessa alternativ. En liten men varaktig prisförändring om 5 10 procent skulle inte vara tillräcklig för att göra tjänsten så attraktiv att den skulle anses utbytbar mot dessa alternativ. Sannolikt skulle den alltjämt ligga avsevärt högre i pris än alternativen, samtidigt som den inte erbjuder den fulla funktionalitet som dessa gör. Det föreligger därför inte sådana tekniska och ekonomiska förutsättningar som gör det möjligt att på ett konkurrenskraftigt sätt tillhandahålla nätinfrastrukturtillträde i form av delat tillträde till ett kabel-tv-nät och en sådan tillträdestjänst kan därför inte utgöra något alternativ även om den skulle erbjudas. Inte heller torde det föreligga efterfrågan på ett helt fysiskt tillträde till koaxialkabeln i transmissionssystemen närmast slutkunderna i ett kabel-tv-nät. Helt tillträde skulle nämligen endast kunna erbjudas till de fysiska förbindelser som utgår från slutkundernas fasta anslutningspunkter inne i fastigheterna, och kostnaderna att därifrån etablera efterföljande sammanhängande transmissionssystem fram till grossistkundens tjänstenät skulle bli så stora att grossistkunden inte skulle kunna uppnå kostnadseffektivitet för dessa anslutningar. Således föreligger ingen efterfrågesubstitution. Till detta kommer att de ovan beskrivna svårigheterna att öka den totala bredbandskapaciteten som skulle krävas för att nätinfrastrukturtillträde skulle kunna erbjudas grossistkunder. Alternativet, att utöka den tillgängliga gemensamma kapaciteten genom att avdela ytterligare ett eller flera nedströms och uppströmskanalpar, låter sig som sagt inte göras utan att den framtida tvverksamheten äventyras. Det återstående sättet att möta de ökade kapacitetsbehov som tillhandahållandet skulle medföra är således nätverkssegmentering, vilket kräver kostsamma investeringar i nätinfrastruktur i segmentet närmast slutkunden. Som framgår ovan skulle nätägaren ha avsevärda svårigheter att räkna hem dessa investeringar genom höjd prissättning i grossistledet, varför den kabel-tv-baserade tjänsten förblir oattraktivt i jämförelse med tillgängliga alternativ. Mot denna bakgrund kan substitution på utbudssidan inte anses föreligga. Vid en sammantagen bedömning av infrastruktur som ingår i transmissionssystemen närmast slutkunder (koaxialkabel) i HFC-baserade kabeltv-nät, konstaterar PTS att varken helt eller delat tillträde till denna infrastruktur kan anses uppfylla de egenskaper som ovan bedömts karaktärisera nätinfrastrukturtillträde, eller att det trots dessa brister finns en reell efterfrågan på sådant tillträde, vid en relativ prisökning av tillgängliga alternativa tillträden. Infrastrukturen kan därför inte anses ingå på marknaden. 60

61 6.2.4 infrastruktur och tillhörande transmissionssytem i trådlösa nät (UMTS- /CDMA2000-nät och Wimax) En beskrivning av hur radiobaserade anslutningar realiseras och exempel på olika system för att realisera radiobaserade anslutningar ges i kapitel 5. Trådlös access kan vara mobil eller fast. Det är främst UMTS, CDMA2000 och WIMAX som är aktuella med hänsyn till att det är dessa tekniker som kan leverera den typen av hastigheter som de aktuella slutkundstjänsterna kräver. GSM Edge har avsevärt lägre bredbandskapacitet och prestanda och kan därmed inte leverera motsvarande slutkundstjänster. Utvecklingen av UMTS/CDMA2000 kallas LTE (Long Term Evolution) och är tänkt att introduceras Då ska både LTEstandarden samt terminaler finnas på marknaden. Än så länge finns alltså inte denna teknik utbyggd och tillgänglig. Att överföringskanalen (anslutningen) sker trådlöst hindrar inte i sig att anslutningen kan nyttjas för att tillhandahålla bredbandstjänster till slutkunders fasta anslutningspunkter (i hemmen eller på arbetsstället). Som framgår i kapitel 5 är UMTS- och CDMA-baserade nät uppbyggda för att möjliggöra mobila tjänster, men detta utesluter inte tjänster levereras till fasta anslutningspunkter. Mobila tjänster skiljer sig delvis i sin karakteristiska från de tjänster kommissionen beskrivit. Enligt den konkurrensrättsliga metodik som PTS har att tillämpa och som beskrivits ovan innebär detta dock inte att de av det skälet i sig inte kan ingå på den relevanta produktmarknaden. Det avgörande är istället om tjänsten under de omständigheter som följer av metoden kan anses utgöra ett substitut till den tjänst som kommissionen beskriver. Frågan blir således om ett tillträde med de kärnegenskaper som beskrivits ovan avseende nätinfrastrukturtillträde, kan tillhandahållas till grossistkunder över infrastrukturen ifråga. Den infrastruktur som ingår i transmissionssystem närmast slutkunderna i trådlösa nät (dvs. de komponenter som ligger mellan den aktiva transmissionsutrustningen som ingår i basstationen och slutkunden) utgörs huvudsakligen av radiospektrum 59. En grossistkund som skulle erbjudas tillträde till denna infrastruktur skulle själv få investera i den aktiva transmissionsdelen, dvs. radiobasstationerna, som krävs för att tillhandahålla bredbandstjänster till slutkunders fasta anslutningspunkter. En grossistkunds egen basstation skulle kunna placeras i en annan operatörs teknikbod och anslutas till dennes matarkablar. Dock krävs även tillgång till bakomliggande komponenter för att ett fungerande radiobaserat kommunikationssystem ska kunna etableras. T.ex. krävs för ett UMTS-system bl.a. RNC:er och MSC, m.m. Om dessa delar finns på plats skulle grossistkunden över den hyrda infrastrukturen i och för sig kunna etablera en överföringskanal (anslutning) från slutkundens fasta anslutningspunkt till grossistkundens tjänstenät. 59 De resurser som krävs utöver tillgången till relevant mängd radiospektrum utgörs i normalfallet av passiva komponenter såsom matarkablar, konstruktion för montering av antenn (t.ex. en mast eller husfasad), och antenn. 61

62 Men utöver att den faktiska tillgången till oanvänt radiospektrum är begränsad skulle grossistkunden inte kunna skapa sig de kostnadsfördelar genom hög förtjänstmöjlighet och stor kundtäthet som är en förutsättning för att investeringar i egen transmissionsutrustning skulle vara kommersiellt motiverat. Grossistkunden skulle nämligen behöva bestycka ett stort antal teknikbodar med parallella radiobasstationer. Därtill måste som sagt även en bakomliggande infrastruktur byggas upp vilket är kostsamt. Dessa investeringar skulle grossistkunden dessutom behöva göra med beaktande av att tillgången på radiospektrum förmodligen bara kan garanteras för ett par år vilket är en orealistiskt kort tid för den erforderliga investeringen. Det är inte troligt att någon aktör på eget initiativ skulle utbjuda radiospektrum och låta någon annan komma in i sina teknikbodar. Den aktör som har ledigt spektrum hyr troligtvis ogärna ut det mot bakgrund av den starka tillväxten inom mobilt bredband och det potentiella behovet av allt eget spektrum inom en snar framtid. Vidare är de kapaciteter som för närvarande kan tillhandahållas i dessa nät betydligt lägre än de hastigheter som uppnås i ett xdsl- eller fiberbaserat nät. Om man ser på de slutkundstjänster som tillhandahålls över mobilnät finns idag erbjudanden om en högsta hastighet om 7.2 Mbit/s. Maxhastigheterna varierar dock geografiskt med utbyggnaden och de högsta hastigheterna erbjuds idag bara i vissa områden och inte alls i glesbygd. Redan detta innebär en begränsning vad gäller de slutkundstjänster som kan produceras med hjälp av ett dylikt nät jämfört med de andra anslutningar som beskrivits där slutkundstjänster med betydligt högre kapacitet kan tillhandahållas. Till detta kommer att ett trådlöst bredbandsnät också är uppbyggt som ett punkttill-multipunkt nät, där samtliga anslutningar delar på den tillgängliga kapaciteten. Det gör att kapaciteten varierar beroende på hur nätet är designat och hur många användare som vid varje tillfälle är uppkopplade. Bredbandskollen.se är en Internet-tjänst som drivs av PTS i samarbete med Konsumentverket, och där slutkunder kan mäta den faktiska hastigheten i sin bredbandsanslutning. Enligt statistik grundad på de faktiska mätningar som gjorts där användaren anger att de har mobilt bredband med upp till 7,2 Mbit/s-överföringshastighet får 80 procent mätvärden under 2,5 Mbit/s. Den genomsnittliga hastigheten för dessa abonnemang är under 1,6 Mbit/s, men det skiljer något mellan operatörerna. Andelen mätningar med ett mätvärde under det gränsvärde som operatörerna själva säger är ett godkänt resultat (0,6 Mbit/s) var i genomsnitt 30 procent. 60 Resultaten är inte statistiskt säkerställda, och avvikelserna kan i realiteten vara större med beaktande till att det troligen främst är missnöjda kunder som använder sig av möjligheten att mäta den uppnådda hastigheten. Mätningarna av mobilt bredband visar dock konsekvent på mycket större avvikelser från den angivna maximala hastigheten än vad andra anslutningsformer uppvisar. Även om detta således avser slutkundstjänster så visar det ändå på hur kraftigt tillgänglig 60 Pressmeddelande.SE

63 kapacitet varierar. Till detta kommer att trådlösa tjänster är känsligare för störningar än vad trådbaserade fasta tjänster är. I de trådlösa bredbandsnät som idag används för att erbjuda mobila tjänster går det således inte att garantera en specifik kvalitet på förbindelsen. Det som kan garanteras är en "best effort"-kvalitet för den mobila tjänsten, som vad gäller bredbandskapacitet beskrivs av nätoperatörerna som "hastighet upp till". Det innebär således att en grossistkund som vill tillhandahålla mobila bredbandstjänster av viss specifik kvalitet, till exempel med hög överföringskapacitet eller tjänster som ställer särskilda krav på tillgänglighet eller prioritet inte kan göra detta. Det gör det till exempel omöjligt att möta slutkundernas efterfrågan av bredbandstjänster såsom ip-tv och video-on-demand, eller överhuvudtaget tjänster där någon form av kvalitetskrav måste ställas. Den enda slutkundstjänst som kan erbjudas är en internetaccess med låg överföringskapacitet och eftersom grossistkunden inte kan vara säker på att överhuvudtaget få en fungerande anslutningstjänst hela tiden kan han inte garantera att tjänsten alls finns tillgänglig vid alla tidpunkter. Även om grossistkunden således endast skulle vilja erbjuda ren internetaccess med "best effort"-kvalitet finns det ändå en miniminivå som slutkunden är beredd att acceptera, t.ex. att tjänsten ska fungera dygnet runt, även om det går långsamt ibland. Som grossistkund måste man således ha kontroll över att man kan leverera denna miniminivå, vilket alltså inte är möjligt idag med mobilt bredband. Övriga tjänster går överhuvudtaget inte att erbjuda baserat på en dylik grossisttjänst. Den tjänst som skulle kunna tillhandahållas över en mobil trådlös lösning uppfyller således inte grossistkundens behov. Beträffande andra trådlösa bredbandsnät som är byggda för att primärt användas för fast anslutning, har dessa ännu inte byggts ut i någon större omfattning. För närvarande görs inga sådana investeringar i större skala och PTS bedömer det därför som osannolikt att en dylik utbyggnad kommer att ske. Under dessa omständigheter saknas anledning att närmare granska egenskaperna hos en tjänst som skulle kunna erbjudas med sådan teknik. Mot denna bakgrund bedömer PTS att det varken föreligger efterfrågesubstitution eller utbudssubstitution avseende fysiskt tillträde till den infrastruktur som ingår i transmissionssystem närmast slutkunderna i trådlösa nät baserade på UMTS, CDMA2000 eller Wimax. Det bedöms inte troligt att grossistkunderna vid en liten men varaktig ökning i pris om 5 10 procent på alternativen koppar/fiber ändå är beredda att köpa tillträde till denna infrastruktur som utbyte. Infrastrukturen ifråga kan därför inte anses ingå på marknaden. 6.3 Alternativ till nätinfrastrukturtillträde Som beskrivits i kapitel 5 kan en operatör som önskar leverera slutkundsprodukter men saknar egen infrastruktur göra detta genom att köpa tillträde på ett antal olika nivåer. Den marknad kommissionen beskrivit och som utgör utgångspunkten ovan rör tillträde till nätinfrastruktur, d.v.s. på ledningsnivå. Även om inte mer förädlade tillträdesformer direkt uppfyller kärnegenskaperna för nätinfrastrukturtillträde finns anledning att ta ställning om det finns anledning att 63

64 utöka marknaden till att omfatta även andra grossistprodukter som kan användas för att få tillträde till nät om dessa utgör ett substitut till nätinfrastrukturtillträde. Först därefter kan omfattningen av grossistmarknaden fastställas Bitström Kommisionen har utöver grossistmarknaden för nätinfrastrukturtillträde identifierat ytterligare en relevant marknad i grossistledet som är förknippad med tillhandahållande av bredbandstjänster till slutkunder via en fast anslutningspunkt. Den marknaden, marknad 5 i rekommendationen, definieras som marknaden för bredbandstillträde för grossistledet. Denna marknad omfattar icke-fysiskt eller virtuellt tillträde till nät, inbegripet bitströmstillträde via en fast anslutningspunkt. Marknaden är underliggande i förhållande till det fysiska tillträde som omfattas av marknad 4 ovan, eftersom bredbandstillträde för grossistledet kan konstrueras med hjälp av denna resurs plus andra element. 61 Skillnaden mellan marknaden för nätinfrastrukturtillträde och marknaden för bredbandstillträde i grossistledet (bitströmtillträde) följer således redan av ordalydelserna av kommissionens marknadsdefinition; marknaden för nätinfrastrukturtillträde avser fysiskt tillträde, medan marknaden för bredbandstillträde avser icke-fysiskt eller virtuellt tillträde. Kommissionen har således gjort bedömningen att det rör sig om två skilda marknader och har i förklaringsdokumentet utvecklat sin syn på den inbördes relationen mellan dessa två marknader. 62 Som beskrivits i kapitel 5 ovan är bitströmstillträde mer förädlat tillträde än nätinfrastrukturtillträde, innebärande att grossistkunden som köper bitströmstillträde behöver komplettera insatsvaran med färre komponenter än en grossistkund som köpet insatsvaror på marknaden för nätinfrastrukturtillträde. Medan marknaden för nätinfrastrukturtillträde omfattar tillträde på ledningsnivå, omfattar marknaden för bredbandstillträde tillträde på transmissionsnivån 63. En grossistkund som köper tillträde till fysisk oförädlad nätinfrastruktur på ledningsnivå måste således själv bestycka denna passiva infrastruktur (t.ex. de råa kopparanslutningarna eller svarta fiberanslutningarna fram till slutkund) med den aktiva utrustning som krävs på transmissionsnivån, för att bredbandstjänster ska kunna produceras. En operatör som använder sig av fysiskt tillträde till nätinfrastruktur måste själv göra omfattande investeringar i utrustning. En operatör som istället använder sig av en kapacitetsöverföringstjänst likt bitströmstillträde behöver inte göra motsvarande investeringar. I gengäld har denne inte samma kontroll eller samma möjlighet att differentiera sina produkter som den som själv disponerar över den aktiva utrustningen. Mot bakgrund av detta skulle en operatör som efterfrågar fysiskt tillträde inte vara villig att köpa den mer förädlade tjänsten bitströmstillträde. En liten men varaktig prisändring påverkar inte detta 61 Rekommendationen, Bilagan, p Se förklaringsdokumentet, avsnitt 4.2.2, sid Jfr ovan kapitel 5. 64

65 förhållande. Till detta kommer att en operatör som idag köper fysiskt tillträde sannolikt redan gjort investeringar i utrustningen, vilka svårligen skulle låta sig återvinnas om han istället övergick till att köpa ett mer förädlat tillträde. En liten men varaktig prishöjning skulle inte innebära att tjänsten skulle anses utbytbar. Däremot är det tänkbart att situationen, vid en framtida VDSL-utrullning, förändras. Dels kan den medföra att det, genom utlokaliseringen från telestationer till teknikskåp, blir fysiskt omöjligt att få tillträde till nätinfrastruktur tillträde utrustningen får helt enkelt inte plats. Dessutom innebär utflyttningen till teknikskåp att kundunderlaget minskar, vilket i sin tur ändrar de ekonomiska förutsättningarna för sådana investeringar. Detta kan medföra att vissa operatörer i vissa situationer väljer att efterfråga en mer förädlad tillträdestjänst istället för att köpa fysiskt tillträde. Detta beror emellertid på att den nya situationen innebär nya förutsättningar, inte att fysiskt tillträde och bredbandstillträde är substitut till varandra i en viss given situation. PTS delar kommissionens bedömning och anser att marknaden för nätinfrastrukturtillträde och marknaden för bredbandstillträde även enligt svenska förhållanden för närvarande måste anses utgöra två separata marknader i grossistledet. Detta ligger även i linje med PTS tidigare bedömning att de nuvarande fastställda marknaderna för LLUB resp. bitström ansetts utgöra separata marknader Digitala kapacitetstjänster (hyrda förbindelser) Hyrda förbindelser är en tjänst med dedicerad bandbredd. Hyrda förbindelser kan realiseras med olika tekniker såsom optisk fiber, kopparledningar, satellit samt radiolänk. Hyrda förbindelser är en förädlad form av nätkapacitet, dock har den låg förädlingsgrad i förhållande till andra överföringstjänster. Hyrda förbindelser kan idag inte anses som ett substitut till nätinfrastrukturtillträde, eftersom en grossistkund som efterfrågar nätinfrastrukturtillträde vill ha teknisk kontroll över transmissionssystemet närmast slutkund. Som beskrivits ovan söker den som efterfrågar nätinfrastrukturtillträde ekonomisk och teknisk kontroll av den hyrda resursen ifråga i syfte att till en konkurrenskraftig kostnad själv bestycka infrastrukturen med egen transmissionsutrustning och kontrollera dess egenskaper. En grossistkund som köper hyrda förbindelser får inte samma tekniska kontroll som den som köper tillträde till kopparbaserad respektive fiberbaserad infrastruktur i transmissionssystem i xdsl-respektive fiberbaserade nät. Den som köper hyrda förbindelser får helt enkelt inte samma möjlighet till frihet och flexibilitet när det gäller användningen av den hyrda förbindelsen, och har således sämre möjligheter att utifrån pris, kvalitet och andra egenskaper differentiera de tjänster denne i sin tur producerar. Som beskrivits ovan är möjligheten till sådan teknisk kontroll ett avgörande incitament för den som efterfrågar nätinfrastrukturtillträde. Att inom ett geografiskt område utnyttja hyrda förbindelser kan inte betraktas som ett substitut, eftersom grossistkunden som köper hyrda förbindelser till 65

66 skillnad från en som köper tillträde till kopparbaserad respektive fiberbaserad infrastruktur i transmissionssystem i xdsl-respektive fibernät kan tillskapa sig - inte får den ekonomiska kontroll över förädlingen av resursen ifråga som den som efterfrågar nätinfrastrukturtillträde strävar efter. Således saknar den som köper hyrda förbindelser möjligheten att genom egen förädling och ökad kundtäthet skapa sig de förtjänstmarginaler och kostnadsfördelar som är ett avgörande incitament för den som efterfrågar nätinfrastrukturtillträde. En liten men varaktig prisförändring om 5 10 procent skulle inte vara tillräcklig för att göra tjänsten hyrda förbindelser så attraktiv att den skulle anses utbytbar mot dessa alternativ. Hyrda förbindelser kan därför inte anses ingå som en alternativ produkt på marknaden för nätinfrastrukturtillträde. 6.4 Sammanfattning av den relevanta produktmarknaden PTS gör den samlade bedömningen att endast kopparbaserad respektive fiberbaserad infrastruktur ingår på marknaden. Endast tillträde till dessa alternativ ger grossistkunden ett tillträde med de kärnegenskaper som karaktäriserar nätinfrastrukturtillträde och uppfyller de krav en grossistkund ställer för att denne i sin tur ska kunna leverera efterfrågade slutkundstjänster på ett effektivt sätt. PTS bedömer dessutom att dessa alternativ generellt utgör substitut till varandra då anslutningar idag faktiskt realiseras över båda inte bara på marknaden totalt utan av enskilda operatörer. Att en enskild operatör ansluter slutanvändare över båda plattformarna speglar det faktum att varje specifik fast anslutningspunkt har sina specifika förutsättningar för kostnadseffektiva anslutningar, inte bara på grund av sin geografiska position och därmed vilken infrastruktur som finns tillgänglig, utan även vilken operatörs tjänstenät den ska anslutas och därmed anslutningens längd. Övriga typer av infrastruktur som bedömts ovan saknar de för en grossistkund avgörande egenskaperna och PTS bedömer att små men varaktiga prisförändringar i enlighet med vad som följer av det konkurrensrättsliga SSNIPtestet inte kommer att förmå en sådan grossistkund att istället välja anslutningar över denna typ av infrastruktur som alternativ till kopparbaserad respektive fiberbaserad infrastruktur. Det finns inget som tyder på att den närmast framtida utvecklingen kommer att innebära en förändring i denna del. Istället kommer den ökande efterfrågan på kapacitet troligen att innebära att anslutningar via xdslplattformen och fiberabaserade nät fortsatt är de anslutningstyper som kan användas av tillträdande grossistkunder och att ingen annan plattform eller infrastruktur kommer att anpassas eller utvecklas i den utsträckning att anslutningar via denna skulle kunna utgöra ett substitut. Detta gäller i vart fall för tiden till nästa översyn, dvs. ca 2-3 år, vilket är det tidsperspektiv PTS har att beakta. Marknaden för nätinfrastrukturtillträde innefattar tillträde till den i transmissionssystemet närmast slutkund mellanliggande fysiska infrastrukturen, som löper mellan slutkunders fasta anslutningspunkter och grossistkundens egna transmissionsutrustning i närmsta nod. Vidare innefattas den efterföljande infrastruktur som grossistkunden behöver för att själv etablera sammanhängande transmissionssystem från slutkundens fasta anslutningspunkt, så långt mot grossistkundens egna tjänstenät som det efterfrågas, d.v.s. fram till den punkt 66

67 varifrån grossistkunden eventuellt finner det mer fördelaktigt att hyra infrastruktur från annan nätägare eller att nyttja annan hyrd tjänst (t.ex. hyrd transmissionskapacitet) för den fortsatta framföringen av kundanslutningarna till grossistkundens tjänstenät. PTS anser sammanfattningsvis att marknaden för nätinfrastruktur omfattar fysiskt tillträde i grossistledet via en fast anslutningspunkt (inbegripet helt och delat tillträde) till kopparbaserad respektive fiberbaserad infrastruktur i transmissionssystem i xdsl-baserade nät respektive fibernät, när infrastrukturen av den tillträdande grossistkunden kan nyttjas för transmissionssystem närmast slutkund. Vidare omfattas övrigt nödvändigt tillträde till efterföljande infrastruktur som grossistkunden behöver för att själv etablera sammanhängande transmissionssystem från slutanvändares fasta nätanslutningspunkter, så långt mot grossistkundens egna tjänstenät som det efterfrågas. 6.5 Geografisk marknadsavgränsning En geografisk marknad utgörs av ett område där konkurrensvillkoren är likartade eller tillräckligt enhetliga och därför kan särskiljas från angränsande områden där de rådande konkurrensvillkoren är märkbart annorlunda. 64 Även om vissa operatörer endast är etablerade i lokala eller regionala områden eller är landstäckande med olika makt i olika regioner, behöver det inte innebära att det finns hinder mot en avgränsning av en marknad med nationell omfattning. I förklaringsdokumentet till rekommendationen om relevanta marknader (s. 12) har den geografiska omfattningen av marknader inom området elektroniska kommunikationer traditionellt bestämts av två omständigheter: nätens täckningsområde och de områden som omfattas av lag- eller annan reglering. För att säkert kunna bestämma den exakta omfattningen av den geografiska marknaden krävs dock en mer djupgående analys. Den metod som används för hur den geografiska avgränsningen ska göras, finns beskriven i kommissionens riktlinjer. Såsom framgår där är det samma metod som används för att avgränsa marknader inom konkurrensrätten. Riktlinjerna refererar därför till, och använder samma formuleringar som, kommissionens rekommendation som beskriver hur en marknadsavgränsning görs inom konkurrensrätten. I ERG:s Common Position on Geographic Aspects of Market Analysis uppställs en rad krav på en geografisk enhet. Bland annat framhålls att dessa ska ha clear and stable boundaries och att de ska vara så små att the competetive conditions are unlikely to vary within the unit men samtidigt så stora att the burden on operators and NRAs with regard to data delivery and analysis is reasonable. 65 En del av metoden för att bestämma den relevanta geografiska marknaden är det tidigare beskrivna SSNIP-testet. Detta prövar såsom framgått huruvida kunderna 64 Se Prop. 2002/03:110 s ERG Common Position on Geographic Aspects of Markjet Analysis (definition and remedies) 67

68 vid en liten men varaktig prishöjning skulle byta till andra produkter eller leverantörer eller annorlunda uttryckt, vilken marknad som är den minsta en hypotetisk monopolist varaktigt skulle kunna höja priset med 5-10 procent över det konkurrensutsatta priset och tjäna på det. I sammanhanget kring den geografiska marknadsavgränsningen blir frågan om operatörer i ett område skulle byta till ett annat försäljningsområde vid en liten men varaktig prishöjning. Det är naturligt att många av de marknader som kommissionen definierat i sin rekommendation blir nationella om man tillämpar SSNIP-testet för att avgränsa marknaderna geografiskt. När det exempelvis gäller infrastruktur är det inte troligt att en operatör skulle rulla ut egen infrastruktur i ett nytt geografiskt område beroende på en prishöjning på 5-10 procent. På andra områden skulle SSNIPtestet å andra sidan kunna resultera i mycket små geografiska marknader. Beträffande nätinfrastrukturtillträde, där grossistkunder köper tillträde till befintlig nätinfrastruktur, skulle dessa i vissa fall svara på en sådan prishöjning och etablera sig i ett nytt geografiskt område som sedan skulle kunna definieras som en egen geografisk marknad. SSNIP-testet är inte ensamt tillräckligt för att geografiskt avgränsa dessa marknader. Man måste också, i enlighet med rådande praxis och ERG:s Common Position, undersöka en mängd andra faktorer såsom prissättning, den geografiska tillgången till infrastruktur, marknadsföring, konkurrens på närliggande marknader med mera. Nedan följer en kort sammanställning av de fakta som är relevanta för en sådan prövning Infrastrukturens täckning Köparna av nätinfrastrukturtillträde är huvudsakligen operatörer som avser att tillhandahålla bredbandstjänster till slutkunder (konsumenter och företag). Produkten som köps är alltså ett fysiskt tillträde till nätinfrastruktur, som i ovanstående avsnitt befunnits kunna vara endera kopparbaserad eller fiberbaserad infrastruktur i xdsl-baserade nät eller fibernät. En grundförutsättning för att man ska kunna få tillgång till nätinfrastrukturtillträde är således att dylika nät finns på plats. Som beskrivits i kapitel 5 är TeliaSoneras kopparbaserade accessnät utbyggt så att det når i princip samtliga hushåll och företag i Sverige. Andelen abonnenter som är anslutna till en telefonväxel som erbjuder xdsl, är 98 procent och då är även abonnemang från fritidsbostäder inräknat. Figur 16 visar täckningen av xdsl över landet. Om man lägger till möjligheten till fiberaccess så förändras inte bilden nämnvärt. Fiberutbyggnaden är ett lapptäcke där det huvudsakligen är tätorter som har utbyggnad. Det är dock inte nödvändigtvis så att det är de största tätorterna, eller de områden som har telestationer med flest abonnentsteg som också har fiberutbyggnad. Figur 17 visar fiberutbyggnaden över landet. 68

69 Figur 16 Utbyggnad av xdsl Figur 17 Utbyggnad av fiberanslutna fastigheter 66 Fortfarande har majoriteten av alla telestationer inte någon eller bara en operatör med egen utrustning. I större telestationer är oftast flera operatörer samlokaliserade idag. Det är stor variation i hur många operatörer som är samlokaliserade i varje station. I de allra största telestationerna, med abonnenter anslutna, är ofta över tio operatörer aktiva (se tabell B). 66 Källa: Bredbandskartläggningen 2007 en geografisk översikt av grundläggande förutsättningar för tillgång till bredband PTS-ER.2008:5. 69