Sven Månsson Rospigg 1608 Kummelnäs) Eketrä Kummelnäs Carl Carlsson Gyllenhjelm

Transkript

1 1600 tal var i Boo ett mycket turbulent århundrade när stora egendomar skapades genom kungliga donationer och befolkningen blev torpare under godsen. Det är under detta århundrade som många adelssläkter kommer men inte alltid adlade av krigiska bragder som man kan förledas att tro utan oftast av helt andra orsaker. Sven Månsson Rospigg, oäkta son till hertig Johan i Finland med Barbro Sigfridsdotter, förlänades 1608 ett litet oansenligt kronotorpställe vid Kumblenäset (Kummelnäs) av farbrodern kung Karl IX. Sven fick flera gårdar på Värmdö alla villkorade med rusttjänst för statens behov av krigsfolk och utrustning samt personlig tjänst som ståthållare vid hovet och adlad Eketrä. Kummelnäs ärvdes av Svens son Johan den första januari 1626 när Sven dött men han var inte nöjd med det lilla nedgångna bondstället så han bytte 1634 bort egendomen mot en gård i Småland och ny ägare av Kummelnäs blev Carl Carlsson Gyllenhjelm. Nu är det inte troligt att varken Sven Månsson eller hans son Johan någonsin vistades på det enkla Kummelnäs men de hade inkasserat arrendet som gården var belastad av. Det är nog Södergärde som är den äldsta boplatsen i Kummelnäs men namnet skvallrar om att det var eller blev södra gärdet. Södergärde som säkert hette något annat i tidig gryning ligger några hundra meter ovan Ramsmora vid dagens Sågsjö, vid den tidiga segelleden. Mitt emot Södergärde finns det välbevarade järnåldersgravar men om det är resande som där fått sin sista vila eller gårdsfolk från Södergärde, Skarpnäs eller Ramsmora vet man inte. Det är först när Carl Carlsson Gyllenhjelm 1634 byter till sig Kummelnäs som Södergärde köps in och tillsammans med Kummelnäs nämns som en brukningsenhet men även efter denna sammanslagning var det en blygsam gård för dåtida adel. Carl Carlsson var ingen mindre än Gustav II Adolfs halvbror, son till Karl IX och dennes kammarjungfru Karin Nilsdotter och av Johan III adlad till Gyllenhjelm. Carl Carlsson Gyllenhjelm hade ett otroligt levnadsöde. Han började sin bana och utbildning i Frankrike innan han hemkallades av sin far, hertig Karl. Hertig Karl (Karl IX) hade en oförsonlig kamp om svenska kungamakten med kung Sigismund som fått ärva svenska kronan av sin far Johan III och Polen genom släktförhållande modern Katarina Jagelonica. Det var Gyllenhjelm som ledde stormningen av Kalmar slott efter slaget vid Stångebro som avgjorde det enda stora inbördeskrig vi haft i Sverige. Han ledde även slaget vid Brunbäcks färjeläge. 1

2 Kampen om kungamakten mellan kung Sigismund och hertig Karl slutade med Linköpings blodbad och det är där i Linköping som Gustav Banér, vilken ägde Baggebol (Gustavsvik), blir huvudet kortare eftersom han kämpat för Sigismunds kungamakt. Gyllenhjelm hade således en lång krigarbana bakom sig med sin vapendragare Jacob de la Gardie när han och Jacob gav sig fångna vid belägringen av det sönderskjutna slottet Wolmar i Livland mot att soldaterna fick fri lejd. Det var föresten på slottet Wolmar, tidigt 1400 tal, som danska Dannebrogen sågs första gången som världens första nationalsymbol. Orden Dannebrogen Flaggan vet vi hur den ser ut men här är det bästa man kan förtjäna i Danmark. När Carl efter sin tolvåriga fångenskap återkom till Sverige fick han några byar i Solna förlänat som han slog samman till säteri med namnet Carlberg. År 1634 byggde han Karlbergs slott som än idag finns kvar. Kummelnäs drevs av arrendator och det är inte troligt att något mer ståndsmässigt byggdes för att passa rikets amiral då han troligtvis aldrig besökte platsen. Det är dock mycket konstigt att Kummelnäs inte blev något säteri och frälse under Gyllenhjelms tid. Carl Carlsson Gyllenhjelm dör 1650 och gravsätts i Strängnäs domkyrka. På sin sista önskan, tillsammans med sin fotboja som han hade under sin långa fångenskap hos brorsonen kung Sigismund. (Fotbojan kan beskådas av besökare). Hans hustru Kristina Ribbing ärver och familjen Ribbing är ägare i några led innan Karl XI slår till med reduktionen som hans far Karl X utarbetat men inte hann genomföra. Sonen genomförde dock och med all den kraft han mäktade, dessutom hade han vad vi idag kallar hårda nypor mycket hårda. Kung Karl XI var noggrann och nagelfor alla tänkbara möjligheter att reducera tidigare förläningar och förstå varför och hur de kommit till. När han kom fram till Kummelnäs lyckas han gräva fram att den där Sven Månsson Rospigg Eketrä som skulle ha gjort rusttjänst till förläningen totalt struntat i den detaljen. Arvingarna som ansattes hårt kunde inte heller leda i bevis att det gjorts. Villkoren för förläningarna var inte fullföljda vilket var glasklart enligt kung Karl så han drog helt sonika in allt bortskänkt inklusive Kummelnäs till kronan. Inte nog med att vår kung drog in egendom med hus, bönder och kritter, han krävde också att alla räntor på egendomen och betalningar som arrendatorerna gjort sedan 1608 skulle betalas tillbaka till kronan. Släkten Månsson Rospigg Eketräs arvingar blev blottställda och tvingades gå i personlig konkurs, cedera bonis, som det hette. I stort sett drogs alla adelns gods in till kronan om dessa inte hade riktigt bra dokument att köpen gjorts av staten och inte förlänats. Samma sak hände med Boo gård som dessutom blev av med säterirätten I Boo blev enbart Velamsund kvar som säteri då egendomen köpts av kronan. Den stackars Carl Bååt som var en Ribbing och dåvarande ägare av Kummelnäs ansattes bryskt, trots att han helt oförskyllt hamnat i härvan. 2

3 Enligt egendomsreduktionens tolkning hade han ärvt stöldgods som tillhörde kronan och om han ville behålla Kummelnäs skulle han tillhandahålla kronan ett annat hemman med lika god avkastning och betala förfallna räntor (arrenden) från Bååt mådde inte bra av detta och blev före sin död tvungen att på goda villkor, 1695, överlåta Kummelnäs på en ny ägare och det blev Johan Paulinius Lillienstedt. Johan Paulinius var en av karolinertidens mest framgångsrika karriärister och blev med tiden en av Karl XII mest betrodda. När krigsrådet Johan Lillienstedt 1695 köpt Kummelnäs var hans bärande ide att förstora gården så långt det var möjligt och försöka få säterirätt - finansiella resurser hade han också. Johan började sitt imperiebyggande med att byta till sig Skarpnäs gård mot ett hemman han hade i Västmanland, med säterirätt. Skarpnäs var ett båtsmanshushåll och tillhörde kronan innan Lillienstedt köpte och båtsmannen fick flytta till Södergärde eller gamla kronouthagen som det kallades. Skarpnäs var då en mångdubbelt större gård än Kummelnäs men för att få den efterlängtande säterirätten med förstorad egendom och skattefrihet monterade han ner Skarpnäs gård som han troligtvis flyttade till Kummelnäs. I tidig gryning var Skarpnäs halva det som då hette Arxoo och troligtvis köptes av Tideman Friis 1284 som redan ägde den andra halvan från en kunglig donation. 3

4 Kummelnäs Gård var den enda säterigården av karolinertyp Boo hade från 1600 talet innan den revs. Johan Lilienstedt lade in Skarpnäs och Södergärde som ladugårdsland under Kummelnäs och därefter köpte han Backeböhl (Gustavsvik) samt Kil, Ramsmora, Rensätra och Mensätra av kronan som under Karl XI reduktionen dragit in dessa egendomar från Boo gård. Kummelnäs byggde Johan upp till en imponerande anläggning med byggnader som vid besiktning för säterirätt bedömdes vara stora och gården mycket och väl bebyggd. Skarpnäs gård försvann i glömska och så tidigt som år 1724 i en annan karta nämns att det bara finns en humlegård med fruktträdgård. Johans imperium blev som sagt det största säteriet Boo haft och sträckte sig från Gristorp vid västra Ekedal, Kil, Ramsmora, Gustavsvik och dagens Orminge till Hamndalen och Hasseludden. Säterirätt var på den här tiden det bästa man kunde äga då man var skattefri och arrenderande bönder på markerna betalade arrende till säteriet. Torpare blev i stort stora gårdars fria arbetskraft genom dagsverken och de som genom arrende av små ägor bar upp egendomarnas ekonomi. Gårdsägarna vistades ytterligt sällan på ägorna utan det var fogdar som drev verksamheten men familjen Liljenstedt bodde i huvudsak på Kummelnäs gård. Säterirätten innebar att man hade en mil i radie från huvudgården skattefri vilket förklarar att man monterade ner äldre säterier och större byggnader inom denna och lade i vad som kallades ladugårdsland. Gårdens folk var dessutom befriade från krigstjänst liksom torparna. Det är först med Johan Lillienstedt som Kummelnäs 1695 blir ett säteri. 4

5 På en häll bakom Kummelnäs gamla gårdshus finns en ristning som anger året 1697 då herrskapet Lillienstedt ägde Kummelnäs och så här ritade och skrev CO Östling i Koldalsbladet nummer 44. Tillägg Lillienskjödska adelsvapnet som det ser ut i verkligheten. Stilisering är troligtvis av Johans första hustrus, friherrinnan Cronhjelms, adelsvapen och Johan Paulinus Lillienstedts. Han var vid tiden adlad men inte till Greve, det skedde först (Efter Ryssarnas attack vid Stäket - Johan var kung Karl XII förhandlingschef). Johan gifte sig med Margareta Törnflycht 1698 och det är deras dotter Margareta som i berättelser om Kummelnäs kallas grevinnan. Johan Paulinus adlad Lillienstedt var född 14 juni, 1655 i Björneborg (Pori), Finland och han dog 26 september, 1732 på sitt gods Diwitz i svenska Pommern och gravsattes i Mariakyrkan, Stralsund. Lillienstedt är den märkligaste och mäktigaste personen som någonsin bott i Boo. Hans Persson 5