Brödraföreningarnas historia

Transkript

1 Brödraföreningarnas historia Bo Norrby 2014 Grafisk design Kjell Mazetti

2 Innehåll sid 2 Brödraföreningarnas historia sid Karlshamns Frimurare Brödra Förening I - IV sid Calmar Frimurareförening sid Gefle Frimurareförening sid EOS (Lund) I - X sid Lidköpings Frimurarebröder I - III sid Frimurareföreningen Cirkeln (Helsingborg) sid IIIxIII (Motala) IV - VI sid Den Gyllene Kronan (Landskrona) IV - VI sid Sala Frimurarebröder I - VI sid Vidar (Uppsala) VII - X sid Falu Frimurarebröder sid Östersunds Frimurare Brödra Förbund sid Klippans Frimurareförening I x III sid Capella (Söderhamn) sid Roden (Norrtälje) IV - VIII sid Nyckeln sid Ronneby Brödraförening I - VI sid Borås Frimurare Förening sid Härnösands Frimurare Förening sid Umeå Frimurarebröder sid Eslövs Frimurareförening I - VI sid Luleå Frimurareförening sid Ystad Brödraförening I - VI sid Catena (Falkenberg) I - VI sid Nordliga Kronan I - X sid Diorit (Västervik) IV - VIII sid Hässleholms Frimurareförening I - III sid Veritas (Värnamo) I - VI sid Frimurarföreningen Cimbris I - III sid Njudung (Vetlanda) I - VI sid Den Flammande Stjärnan (Uddevalla) I - VI sid Fyrbåken (Varberg) sid Andreasbröderna i Jönköping sid Umeå Andreasbröder sid Urania (Östersund) IV - VI sid Aros (Västerås) sid Solatuni Andreas Bröder (Sollefteå) IV - VI sid Arthur Edmund (Skellefteå) IV - X sid Andreascirkeln ( Vänersborg ) IV - VI sid och 1919 avslagna ansökningar sid Concordia (Eksjö) I - VI sid Bodens Frimurareförening Norrskenet I - VI sid Skaraborgs Andreasbröder ( Skövde) sid De Tre Blossen ( Ludvika) I - VI sid Värendsbröderna (Växjö) IV - VI sid S:t Olof ( Norrköping ) IV - VIII sid Dalarnas Andreas Bröder IV - X sid Petrus de Dacia ( Visby) IV - X sid S:t Botvid (Nyköping) I - VI sid Adalvard (Skara) I - VIII sid Ängelholms Frimurareförening I - VI sid Erasmus (Åbo) IV - IX sid Bergslagsbröderna (Lindesberg) I - VI sid Föreningsbandet (Karlskoga) IV - VI sid Olaus Petri ( Strängnäs) I - VI sid S:t Staffan ( Avesta) I - VI sid Caritas ( Åmål) I - VI sid S:t Mikael (Mora) I - VI sid Fraternitas (Kristinahamn) I - VI sid De Tre Stjärnor ( Oskarshamn) IV - VIII sid Den Slutna Kedjan (Trollhättan) I - III sid Erik Gustaf Geijer ( Sunne) Bengt Gustaf Geijer (Uddeh.) I - III sid Sörmlands Grip (Katrineholm) I - III sid Gothungia (Osby) I - III sid Prudentia (Arvika) I - III sid Brödraföreningen Unitas (Sundsvall) IV - VI sid Helios (Reftele) sid Midnattssolen (Kiruna) sid Aqulia (Örnsköldsvik) IV - VIII sid Den Gyllene Lågan (Borås) IV - IX sid S:t Tomas (Filipstad) I - VI sid Morgonstjärnan (Mariehamn) IV - X sid Saltsjön (Saltsjöbaden) I - III sid Kristineberg (Bromma) I - VI sid Attundaland (Djursholm) I - III sid Linneus ( Älmhult) I - III sid Västerhavet (Kungsbacka) I - III sid Gustaf Dalén (Lidingö) I - III sid S:t Per (Sigtuna) I - III sid S:t Ansgar (Södertälje) sid Örebro Kapitelbröder VII - X sid Hertig Carl (Västerås) VII - X sid Viktor Rydberg (Jönköping) VII - X sid Den Gyllene Kronan (Karlskrona) VII - VIII sid Kjell Christopher Barnekow (Helsingborg) VII - X sid Hans Henrik Boije (Tammerfors) I - III sid De Sju Lampor (Gävle) VII - VIII sid 97 Brödraföreningarnas ortsordning sid 99

3 Brödraföreningarnas historia Till en början var syftet med att bilda brödraförening endast ett led för att bli loge. Intresset för att låta bröder fördjupa sig i frimureriets djupa mening, den konungsliga konsten, var nästan obefintlig. Först i mitten av 1800 insåg några frimurare att den verkliga drivkraften för att bilda föreningar var ett ökat behov av fördjupad förståelse för den konungsliga konsten. Föregångare för detta var främst EOS i Lund. Även behovet att ha en geografisk närmare tillgång för att kunna utöva frimureriet var en bidragande faktor. Karlshamns Frimurare Brödra Förening bildades 1847 och var Sveriges första Brödraförening. Den var dock endast godkänd av Provinsialmästaren i Skånska kapitlet. Ordens ledning i Stockholm hade ingen information om förhållandet i varje fall inte officiellt. Calmar Brödraförening hade också bildats på liknande sätt Denna förening ombildades till Calmar S:t Johannesloge, som instiftades 1857, varefter brödraföreningen upphörde 1858 Den första brödraföreningen som blev godkänd av Stormästaren var Gefle Frimurareförening. Föreningen bildades Ett stort antal bröder, bosatta i Gävle hade i underdånighet inlämnat en ansökan till Höga rådet om att få bilda en laglig förening. Hertigen av Östergötland, prins Oscar Fredrik hade i ett särskilt utlåtande biträtt ansökan. Man hänvisade till den i Kalmar verkande föreningen och anhöll 1860 att den högt upplyste brodern Ahlberg från Kristianstad, som tidigare hjälpt Kalmar föreningen, skulle få anlitas för råd och upplysningar. Höga rådet begärde in yttrande från Logedirektoriet. Detta var okunnigt om hur föreningen tillkommit och också hur de bedrev sin verksamhet. Därför infordrade det upplysningar från ordföranden i Calmar S:t Johannesloge. Denne meddelade att de ritualer som begagnats hade blivit uppbrända. Logedirektoriet ansåg sig inte, trots att det fanns betänkliga omständigheter och behov att vidta nödvändiga försiktighetsmått, kunna avstyrka anhållan. Man framhöll också att det fanns en risk att skapa prejudikat till att skapa falska loger med risk för oordning och skada för Orden. Samtidigt var det ändå endast förberedelser för att skapa en Johannesloge. Kung Carl XV, ordens högste Styresman fattade följande beslut: Ansökan bifalles, hvarom bref bör till Logedirectorium afgå, som eger härvid vidtaga de åtgärder, som en nödig försigtighet i verkställigheten och utöfningen af det medgivna kräfver. Den ovan nämnde Henrik Ludvig Ahlberg var en märklig föregångsman. Han var hovsekreterare, konsul och tullförvaltare i Kristianstad. Ahlberg föddes i Köpenhamn 1810 och dog i Kristianstad Han var tjänsteman i provinsiallogen och dessutom i mer än 20 år Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Cubiska Stenen i Kristianstad. När det svenska frimuraresystemet infördes i Danmark 1855 var Ahlberg i hög grad inblandad. Ahlbergs största betydelse, ligger emellertid på ett annat område, nämligen som föredragshållare och instruktör. Det finns många föredrag av Ahlberg arkiverade i Stockholm. Även om de inte tillhör det mest givande blev de emellertid epokgörande. Under denna tid sysslade man endast med receptioner samtidigt som undervisningen var nästan obefintlig. Föredrag eller utarbetade instruktioner förekom överhuvudtaget inte. Kunskapen om frimureriets innehåll och ändamål var näst intill obefintlig. Följande två exempel belyser detta. År 1816 sändes en överstelöjtnant Rosensvärd som guvernör till vår besittning S:t Barthelemy i Västindien. Han hade även i uppdrag att återuppväcka S:t Johanneslogen Södermanland som verkat här. För att kunna åta sig detta uppdrag fick han i största hast, när han vid sin utresa passerade Göteborg, med två dagars mellanrum graderna VII och VIII. Någon information om graderna innehåll och betydelse gavs inte. I och med att han fått nytt band ansåg man att han fått tillräcklig kunskap för att lösa sitt uppdrag. Ett annat exempel på hur man ansåg att kunskaper var obehövliga var reglerna för utlåning av böcker från Ordens bibliotek, som fastställdes Beslutet innebar att frimurarelitteratur endast skulle hållas tillgänglig för bröder av VII graden och högre. Andreas- och Johanneslogernas bröder skulle inte beredas möjlighet att läsa denna litteratur. Trots detta var det flera bröder av VI graden som var talmän i logerna. 4 Att det överhuvudtaget var möjligt, berodde på, att man uppenbarligen inte hade en tanke på att frimurararbetet kunde bestå av något annat än att följa ritualernas föreskrifter och att läsa innantill i dem. Det är Ahlbergs stora förtjänst, att ha varit den förste, som lyfte fram behovet av att studera frimureriet genom föredrag och instruktioner. Hans arbete rönte också uppskattning. Ett bevis på detta är att han, i en skrivelse från 1848, föreslogs av provinsialmästaren i Kristianstad, på grund av sina förtjänster som frimurerisk författare, skulle få IX graden. Ahlberg hade varit med vid instiftandet av brödraföreningen i Kalmar. Han hade också utarbetat ritualen för föreningen. Det är viktigt att framhålla att huvudsyftet med bildandet av föreningen var att förbereda instiftande av en loge. Kalmarföreningen sammankomster skulle inriktas på att skapa ekonomiska förutsättningar för bildande av loge, uppläsning av skrivna texter till undervisning i de tre första Johannesgraderna för yngre bröder samt insamlande av medel till nödlidande inom eller utom orden. Att genomföra reception eller annat frimureriskt rituellt arbete var strängeligen förbjudet. Föreningen sammanträdde 3 till 4 gånger om året. Samlingsrummet var helt fritt från alla, till en loge, tillhöriga rituella föremål eller prydnader. Bröderna bar band och prydnader och betjänades av två tjänande bröder från Johanneslogen i Karlskrona. Calmar frimurareförening upplöstes 1858 i och med att S:t Johanneslogen Carl konstituerades och startade. Här kan vi se ursprunget till våra brödraföreningar. Som sagts tidigare stiftades de första brödraföreningarna i Karlshamn och Kalmar men det ansågs vara av så liten betydelse att man inte brydde sig om att underrätta Logedirektorium utan nöjde sig med provinsialmästarens godkännande. Efter bildandet av Gefle Frimurareförening(1860) uppdrogs åt Logedirektorium att ta fram ett förslag till instruktion för föreningen föredrogs den första, av logedirektorium behandlade, instruktionen för en svensk frimurareförening för Visaste Stormästaren. Instruktionen granskades av Prins Oscar, som fastställde instruktionen. Logedirektorium skulle se till att den efterlevdes. Tyvärr har denna instruktion inte kunnat återfinnas. Mycket talar för att den försvann i samband med den stora branden i Gävle Prins Oscar, sedermera Kung Oscar II, hade ett särskilt stort intresse för denna förenings tillkomst. Han använde sin ställning och sitt inflytande till att bereda väg för föreningen. Han tog också aktiv del i utformandet av den instruktion, som låg till grund för dess verksamhet. Ett litet brev till Ordens Kansler, Presidenten von Rosen vittnar om detta. Om man skall nämna de personer som framför alla andra gjort sig förtjänta om våra brödraföreningars uppkomst och utformning, står det utom all tvivel, att Kung Oscar II och Henrik Ahlberg bör nämnas. Under de närmaste decennierna tillkom flera föreningar utan att de speciellt uppmärksammades. Att det ändå hade börjat röra på sig framgår av följande ärenden. År 1894 vände sig ett antal bröder i Söderhamn med omnejd, vilka alla tillhörde eller utgått från S:t Johanneslogen Polstjärnan i Gävle, till denna logens Ordförande Mästare och bad honom utverka, att en brödraförening skulle få bildas i Söderhamn i likhet med de föreningar, som fanns i Falun och Östersund. Ordförande Mästaren skickade ärendet vidare till Ordens Kansler och bad honom utverka nådigt tillstånd till föreningens bildande. Ärendet remitterades till Logedirektorium, som förklarade att de åberopade föreningarna i Falun och Östersund till sin uppkomst, beskaffenhet och verksamhet hittills icke varit av Logedirektorium kända, än mindre de stadgar, som blivit för dem till efterlevnad fastställda. Logedirektoriet hade därför införskaffat upplysningar om dessa föreningar. Dessutom hade man begärt in upplysningar om ett liknande ärende avseende Sala, vars tillvaro kommit till Logedirektoriums kännedom. Sala Frimurarebröder hade stiftats Föreningen hade inga stadgar. De ansåg att sådana inte behövdes då föreningen endast hade som ändamål att, utan ceremoniella inslag, samlas någon gång i månaden. Logedirektorium hade samma uppfattning. 5

4 Falu Frimurare Bröder hade bildats 1890 av den Högst Lysande brodern Jägmästaren Fellenius. Vid konstituerande sammanträde den 22 februari beslöts också, att anmälan om denna händelse skulle göras till Stora Landslogen. Vid sammankomsterna läste man instruktioner och höll föredrag över de frimureriska tankarna. Man iakttog även den försiktighet som ordens lagar föreskrev. Föreningen i Östersund bildades också Motsvarande föreningar hade, säger Logedirektorium, bildats förut, men då haft till syfte att förbereda bildandet av loge. Detta mål ligger så avlägset för de nu aktuella föreningarna, att man inte kan fästa något avseende av detta, och Direktoriet avstyrker därför bifall till framställningen från Söderhamn. Konungen beslöt, på förslag från Logedirektoriet, att avslå ansökningen från Söderhamn. Det står emellertid med blyerts antecknat, att beslutet skulle formuleras så försiktigt som möjligt, så att inget hinder skulle möta för föreningens bildande, även om Konungen inte ansåg sig kunna fastställa dess stadgar. Direktoriet ville inte heller förorda nådigt fastställande av stadgarna för de förut bildade föreningarna i Falun, Östersund och Sala. Nu är det viktigt att framhålla skillnaderna mellan dessa föreningar och våra nuvarande brödraföreningar. De gamla arbetade nämligen utan ceremonier och symboler. Som exempel kan nämnas, att det i Uppsala Frimurare Bröders stadgar i 2 stod: Vid föreningens sammankomster må icke begagnas några till Frimurarorden hörande ritualer, emblemer eller dekorationer. Det fanns emellertid ett undantag, nämligen Föreningen Eos i Lund. Eos, som instiftats i Lund 1866 och som redan i sina stadgar, fastställda av provinsialmästaren för Skånska Provinsiallogen, tydligt framhöll att ändamålet var att utbilda sina medlemmar till kunniga och vetande frimurare. Eos har verksamt bidragit till att Brödraföreningarna blivit en viktig hörnsten i det Svenska frimureriet. En framstående medlem i Eos, professor Dunér, flyttade 1888 till Uppsala och blev ordförande i föreningen Uppsala Frimurare Bröder. Han ville då få samma rättigheter för Uppsalaföreningen att använda ritual och ceremonier vid sammankomsterna som man hade i Lund. Därför skrev han i december 1893 ett brev till ordens Kansler. I detta brev framhöll han att ett antal bröder bosatta i Uppsala hade slutit sig samman i en förening för att sprida frimurarljus bland föreningens medlemmar med iakttagande av Frimurarordens allmänna lagar. Vid flera tillfällen hade Högst och Högt upplyste Bröder hållit lärorika och uppbyggliga föredrag. Han framhöll också att det var ett behov att ha någon komplettering till logerna. Dessa fanns ju endast i Stockholm och det var både dyrt och tog mycket tid att besöka. Man ville också framkalla den stämning som en ritual kunde ge. Föreningen hade arbetat fram ett förslag till stadgar. att få sin stadga och sin ritual fastställda på samma sätt, vilket skedde Fram till nästa viktiga händelse i brödraföreningarnas historia skedde inget av speciellt intresse. År 1911 omtalas det för första gången att brödraföreningar visiterats på samma sätt som logerna. Samma år begärde Kansler om nådig befallning att, i enlighet med föreskrift i Ordens nya allmänna lagar, ritualer för brödraföreningar måtte utarbetas. Professor Dunér fick i uppdrag att komma med förslag, vilket senare granskades av en kommitté, bestående av Ordförande Mästarna för de tre Stockholmslogerna, varefter det med vissa ändringar tillstyrktes av logedirektorium. Ritualerna fastställdes den 27 april Ett viktigt dokument finner man från Visitator a latere, den Högst Uppl. Br. landshövding Asker, avgav en rapport över sina visitationer, i vilken han särskilt uppehöll sig vid brödraföreningarna. Han skrev att intrycken av dessa hade varit mycket skiftande. På vissa håll hade föreningarna omfattats med utomordentlig hängivenhet, på andra hade det brustit i ledningens kompetens och anslutningens livaktighet. Såsom ett oeftergivligt villkor borde vid bildandet fordras att man, inte endast vid detta tillfälle, utan även för framtiden kunde påräkna ett inte alltför litet medlemsantal. Likaså skulle man även ha tillgång till kvalificerade ledare. Föreningarna borde underkastas tätare visitationer än Logerna. Provinsialmästarna borde hålla noggrannare kontakt med och tillsyn över föreningarna än som tydligen var brukligt. Det anförda visar, hur våra föreningar, som till en början var så obetydliga, att man i många fall icke ens brydde sig om att underrätta vederbörande myndighet om deras stiftande, steg för steg har utvecklats, och utgör nu viktiga underavdelningar till Orden. År 1975 öppnades möjligheterna att låta brödraföreningar genomföra receptioner d.v.s. att bli deputationsloger i grad I och II. Den första brödraförening som godkändes som deputationsloge var Brödraföreningen Midnattsolen i Kiruna (1976). Den följdes sedan samma år av Brödraföreningen Aquila i Örnsköldsvik och 1981 av Brödraföreningen De Tre Blossen i Ludvika Den äldsta nu verkande deputationslogen är De Tre Blossen i Ludvika. Brevet från Dunér avslutades med: På grund härav vända sig undertecknade till Eder, Högst Uppl. Br., med anhållan, att Ni vill stadfästa dessa stadgar, eller med Edert förord medverka till deras stadfästelse. Vi veta, att det är ej ringa rättigheter, om vilka vi ansöka, men alldeles liknande hava redan i 27 år ägts av föreningen Eos i Lund, och vi våga tro, att om dess verksamhet intet annat än gott är att säga. Ordens Kansler remitterade skrivelsen till Logedirektorium, som sa, att den av sökanden åberopade föreningen Eos i Lund till uppkomst, beskaffenhet och verksamhet hittills inte varit officiellt känd av Logedirektoriet. Den hade dock existerat i nästan 30 år, och dess ordförande var Riddare och Kommendör med Röda Korset. Nu infordrade direktoratet yttrande från Eos. I detta framgår, att Eos stiftats 1866, vartill dåvarande provinsialmästaren De la Gardie inte bara lämnat sitt samtycke utan också med glädje godkänt dess stadgar och själv utsett dess ordförande. Stadgarna säger bl.a. att arbetena skall öppnas och slutas enligt därtill av provinsiallogen utarbetad ritual. Med många erkännsamma ord tillstyrker Logedirektorium att föreningen i Uppsala, vilken hädanefter skall kallas Vidar. Föreningens nya stadgar fastställs av Ordens högste Styresman. Föreningen bör emellertid inlämna ett förslag på de ritualer, vilka omtalas i stadgan, för att få dessa granskade och stadfästa. Detta skedde också och Vidars ritualer fastställdes i december Nu hade alltså Orden fått två brödraföreningar, som någotsånär motsvarade de anspråk, som ställs på sådana. Eos, som med Provinsialmästarens medgivande stiftades den 1 december 1866 (Oscardagen) och Vidar, som stiftades 1894 med stadgar och ritualer stadfästa av Konungen själv. Det är förklarligt, att Eos med någon avund konstaterade, att Vidar härigenom fått en viss förnämitet, som Eos själv saknade. Eos begärde därför 6 7

5 Calmar Frimurareförening ( ) Uppgick 1857 i S:t Johanneslogen Carl Arbetade i grad I III Frimurareloger bildas sällan genom initiativ uppifrån. Istället tas de första stegen på lokal nivå. Så var det även i Kalmar: Här fanns frimurare mer än 30 år innan staden hade en egen loge. Kalmarbröderna fick då resa de nio milen till Karlskrona för att delta i frimureriska sammankomster för oss en kort sträcka, men på 1800-talet ett betydande företag. Karlshamns Frimurare Brödra Förening Grundad 1847 Högtidsdag i februari Deputationsloge 1997 Arbetar i graderna I VI. Karlshamns Frimurare Brödra Förening grundades år 1847 och är därmed landets äldsta Brödraförening. Den 17 september 1885 ödelades i en brand dåvarande ordföranden Svante Gervasius Svenssons bostad där han också förvarade föreningens protokoll och handlingar. Ett brandskadat dokument daterat 19 november 1847 kunde dock tillvaratagas efter branden. Detta dokument är en kallelselista till namngivna frimurare i Karlshamn att upptaga kollekt i Carl Gustafs kyrka i Karlshamn. Dokumentet är således grunden för föreningens ålder. En schweizare, Johan Georg Kerner, företog år 1802 en resa genom Skåne och Blekinge, en resa som skildras i brevform 1803 under titeln Reise über den Sund. I oktober 1802 skriver han om sitt besök i Karlshamn att staden genom sitt välstånd och sina industrier skilde sig från andra orter som han besökte under sina resor. Många fartyg besökte hamnen och stadens köpmän fick genom sjöfarten varor från länder som Tyskland, England, Spanien, Portugal och Italien. Det förekom således livliga kontinentala kontakter. Man hade även livliga förbindelser med Göteborg och Stockholm. Gästfriheten var stor i staden och Kerner besökte som gäst många familjer. I flera hus dit han var inbjuden, träffade han stadens borgmästare, som bar frimuraruniform. Detta talar för att det fanns och bodde frimurare i Karlshamn redan år Framtida efterforskningar kommer kanske att kunna ge belägg för att föreningen varit verksam redan i början av 1800-talet. Första ordföranden var commercerådet Wilhelm Elias Schmidt född 1778 i Wahren i Stor-Hertigdömet Mecklenburg-Schwerin. Under årens lopp har endast 15 olika personer innehaft ämbetet som ordförande. En av dessa var verksam under två skilda ordförandeperioder och en ordförande innehade ämbetet under 25 sammanhängande år. Vid 150-års jubileet år 1997 tilldelades föreningen, av Ordens Stormästare, rättigheten att verka som Deputationsloge och recipiera i grad I och II. Numera intages således 5-6 nya medlemmar årligen. Genom donationer under och talet har föreningen numera möjlighet att årligen kunna utdela betydande ekonomiskt understöd till hjälpbehövande i samhället. Medlemsantalet uppgår till ca 100 bröder som träffas vid föreningens sammankomster. Verksamheten bedrives sedan 1915 i förhyrda lokaler i Ordenshuset på Regeringsgatan 96. De tidskrävande resorna var säkert ett av skälen till att frimurare i Kalmar började undersöka möjligheterna att bilda en egen loge. Men förstås även viljan att utöka brödraskaran. Den första ansökan, som ingavs 1853, avslogs. Istället bildades Calmare Frimurareförening, med mål att bilda en loge i Kalmar. Brödraföreningens 28 medlemmar köpte en fastighet 1857, den Bremerska gården i hörnet Södra Långgatan Kaggensgatan. Samma år beviljades föreningens ansökan att få upprätta en Johannesloge. Uppgick 1861 i S:t Johanneslogen Polstjernan 1860 Gefle Frimurarförening ( ) Artonhundratalets Gävle kännetecknades av en mycket livfull handel och sjöfart. Invånarantalet vid seklets början var c:a 6000, vilket gjorde Gävle till en av landets fem, sex största städer. Skeppsvarv, tobaksfabriker, brännvinsbrännerier och textilindustri hörde till de mera framträdande näringarna på den tiden, något som förändrats markant under det påföljande seklet. Pengar saknades sålunda inte bland borgerskapet och hos det 30-tal frimurare som då fanns i staden föddes tanken på att bilda en frimurarförening. Omkring 1860 överlämnades sålunda en underdånig framställan av landshövding L. A. Prytz till Ordens Visaste Stormästare H.M. Konung Carl XV. Föreningen inrättades genom nådigt tillstånd samma år, men gävlebröderna nöjde sig inte med detta utan anhöll strax om att få inrätta en fullständig S:t Johannesloge. Historiken är delvis ett utdrag ur boken Karlshamns Frimurare Brödra Förening författad av Åke Pilgård. Boken finns till försäljning hos föreningen och tilldelas alla nya medlemmar. 8 9

6 1866 Invigningen skedde den 1 december 1866 i Laurentiikapellet (Numera kallat Liberiet) öster om Domkyrkan under närvaro av de 25 bröder som stod som stiftare, sex av Malmölogens ämbetsmän med Corfitz dåvarande Ordförande Mästare Greve Beck Friis i täten samt ett stort antal andra bröder. Invigningen förrättades av Deputerade provinsialmästaren Ludvig Ahlberg och efter invigningen samlades man till måltid på Akademiska föreningen. Sitt första allmänna sammanträde hade EOS den 16 december samma år med såväl föredrag som instruktion - och arbetet har sedan fortsatt på detta sätt. Föreningen leddes till att börja med av ett ämbetsmannakollegium bestående av nio ämbetsmän, vilka årligen valdes av föreningen, utom Ledaren vilken utsågs av provinsialmästaren. Den 7 november 1910 köpte föreningen den fastighet där man fortfarande verkar. Under åren som följde utvecklades arbetet i EOS så att man efter några år kom att verka i samtliga tio grader och så har man fortsatt att göra. I samband med ritualrevisionerna under 1900-talets början fick brödraföreningarna en godkänd ritual och dessa har sedan följts av EOS i alla grader. Härvid ändrade även ledaren titel till ordförande och de övriga ämbetsmännen fick den sammansättning de har fortfarande. EOS har under sin tid haft sjutton Ledare/Ordförande och de har alla hela tiden verkat i den anda som anges i de första stadgarna. EOS (Lund) Grundad 1866 Högtidsdag i december Arbetar i grad I - X Under senare år har arbetet utvecklats och EOS skapat kontakter med loger och föreningar inom och utom Skånes och Sveriges gränser. EOS ämbetsmannakår och medlemmar fortbildar sig kontinuerligt till kunniga och vetande frimurare och bidrar till bildning och utbildning både inom och utom provinsen. På EOS finns ett omfattande bibliotek med föredrag och skrifter. Under ledning av duktiga museiföreståndare och med hjälp av givmilda bröders bidrag har ett vackert och omfattande museum byggts upp, i lokaler som färdigställdes i samband med en omfattande renovering av fastigheten. Lund grundlades ungefär 1020 av den danske konungen Knut den Store. I början av 1100 talet blev staden ärkebiskopssäte för hela Norden och då började dess storhetstid. När Skåne ockuperades av Sverige 1658 råkade staden illa ut och först sedan det blivit universitetscentrum och biskopssäte under 1700-talets mitt återfick staden något av sin betydelse. I mitten av 1800-talet hade Lund ca invånare, och var Skånes andra stad i storlek. Lund var redan då präglad av akademien (Universitetet) som hade ett 60-tal lärare och 350 studenter, en hög siffra med tanke på stadens storlek. Järnvägen Lund - Malmö blev klar 1856 och fick sin fortsättning till Hässleholm och Kristianstad Att resa till Kristianstad i slutet av 1850 talet tog ca tre timmar och att resa tur och retur samma dag lät sig inte göras. Den Lundensiska förbindelsen med frimurarsamhället där var sålunda begränsad. Vid denna tid fanns tre Provinsialloger i Sverige (Kristianstad, Göteborg och Linköping) och inom den Skånska provinsiallogen fanns två andreasloger (Cubiska stenen - i Kristianstad och Carl Johan - i Karlskrona) samt fem johannesloger (Gustav (Karlskrona), S:t Christopher (Kristianstad), Oscar (Halmstad), Carl (Kalmar) och Acacian (Malmö)). En enda brödraförening hade bildats, det var Karlshamns brödraförening - som ännu inte fått någon fast form, utan var inriktad mot samkväm och välgörenhet. Inom alla dessa loger förekommo instruktioner och föredrag rent undantagsvis och ett behov av frimurerisk utbildning och bildning syntes finnas inom orden. I Lund fanns vid denna tid minst ett tjugotal bröder som fann ett intresse att vinna djupare och grundligare kunskap i och upplysning om frimureriet (citaten från SHB Svenssons skrifter) I september 1866 vanns dåvarande Provinsialmästarens (greve de la Gardie) benägna tillstånd att skapa en frimurarförening i Lund. Stadgar skevs och en ledare (Lilienberg) övertalades att taga sig an föreningen och i november godkände Provinsialmästaren stadgarna med nöje. Stadgarnas första paragraf lyder : Frimurarebrödraföreningen EOS i Lund, som lyder under Skånska provinsiallogen, har till ändamål att söka bidraga till att utbilda sina medlemmar till kunniga och vetande frimurare. Grundarna (Lilienberg / Dunèr / SHB Svensson med flera) valde namnet EOS, morgonrodnadens gudinna, och devisen Dissipat Tenebras, den skingrar mörkret och slog fast vad föreningen strävade efter

7 1869 Lidköping, där lokal förhyrts och som på föreningens bekostnad inretts. Under åren hölls där 125 sammanträden. Den följande tioårsperioden synes föreningen troligen varit husvill, varefter lokal anskaffats och genom frivilliga bidrag inretts i Hotell Örnen. Denna lokal blev dock först invigd vid Högtidsdagen år Från och med år 1975 håller föreningen sina sammankomster i Odd Fellows lokaler. Vid sammanträde den 18 april 1870 uttalade bröderna en önskan att bilda en Johannesloge i Lidköping. För att anskaffa erforderliga medel framlades en lista för upplåning bland bröderna, på vilken genast antecknades 900 Rdr. Ansökan om bildande av en Johannesloge insändes till Orden Högsta Styrelse 1870 och Ansökningarna åtföljdes av förslag till logens namn, vapen, tjänstemän, byggnad och finansieringsplan samt var undertecknad av 19 bröder. Efter att ha inhämtat yttrande från Loge Direktorium, som ej ansåg sig kunna tillstyrka ansökan, meddelade Konung Karl XV avslag på brödernas begäran att få upprätta en Loge i Lidköping. Avslaget motiverades med att antalet bröder av högre grader var för litet, varvid 15 kap 19 i Ordens Allmänna Lagar åberopades. Lidköpings Frimurarebröder Grundad 1869 Högtidsdag i mars Arbetade i grad I VI ( ) Arbetar i grad I - III Deputationsloge 2006 Under första hälften av 1800-talet fanns det inom Västergötland Frimurareloger enbart i Göteborg. Med de samfärdsmedel, som då fanns, blev det både ett tidsödande och kostsamt företag för frimurarebröder utanför göteborgsregionen att resa dit. En förkovran i den frimureriska konsten blev därför förbehållet dem, som kunde offra tid och pengar därtill. För frimurarna i Lidköping blev det därför aktuellt att bilda en Frimurare Brödraförening i staden. Vid sammanträde den 5 mars 1869 i Hotell Lidköping, numera Stadt, sammanträdde för första gången nio frimurarebröder och beslutade att närmare sammansluta sig och förpliktigade sig att, med hemlighållande av Ordens Lagar och statuter arbeta för Frimurare-ljusets spridande. Genom frimurarebrödernas beslut uppstod Brödraföreningen III x III, troligen så benämnd bland annat med hänsyftning på stiftarnas antal. De nio stiftarna voro: Sjökapten AWF Stolz, rådmannen Otto Nyman, kamreraren Alb. Petersson, handlanden Johan Ågren, kronofogden CAM Swan, fabrikören C Lidbom, handlanden Ludvig Ekwall, komministern CJ Ljungström och hans kollega vid Lidköpings Elementar läroverk VE Norén. Vem av de nio grundarna, som vid sammanträdet den 5 mars 1869 förde klubban framgår ej av akterna. Protokoll började föras först den 9 oktober 1871 och då av kronofogden CAM Swan. Han mottog den första tiden de nio grundarna i sitt hem och blev deras självskrivne ledare.av «Förteckning över vid sammanträden närvarande bröder» framgår att föreningen under år 1869 höll 23 sammanträden. Den 5 mars 1870 firades högtidligen föreningens första Högtidsdag. Följande bröder hedrade som besökande Högtidsdagen med sin närvaro: J E Hasselström från Provinsialogen i Kristianstad, Anders Lindgren, N O Winqvist, And. O A Lindstrand, G A V Sivers, J G Malmsjö, J E Westring, J A Wallberg och Aron Hultgren från Göteborg. Från föreningen var de nio stiftarna samt nio andra bröder närvarande. På ansökan 1872 inkom inte något svar trots att tidigare ansökan kompletterats och ny ansökan inlämnats p g a formfel. Frågan om upprättande av en Loge i Lidköping fick därefter falla. En viss nedgång i föreningens verksamhet inträdde mot slutet av seklet. Det fanns troligen flera orsaker till detta, t ex det motstånd föreningen mötte i samband med hoppet om att få grunda en Johannesloge i Lidköping, lokalfrågor och ordföranden C A M Swan s vacklande hälsa, som inte helt medgivit honom att leda föreningen. Swan avled den 24 april 1904, 74 år gammal. För att organisera fortsatt frimureriskt arbete inom föreningen valdes en femmannakommitté med broder J M Lundahl som ordförande. Kommitténs utlåtande omfattade fem punkter, som antogs vid sammanträde den 14 februari 1905 under broder J M Lundahls ordförandeskap. Av förslaget framgick bland annat att de hittills gällande stadgarna skulle behållas oförändrade samt att tills vidare årligen hålla tre ordinarie sammanträden, därav ett på högtidsdagen. Under året anslöt sig 18 nya bröder till föreningen. Sammanträdena hölls i tillfälliga lokaler i Stadshotellet. Ordens Högsta Styrelse hade i skrivelse under år 1911 meddelat att enligt de nya Allmänna Lagarnas kap 15 om brödraföreningar skulle dessa, för att upptagas till fullständigt lagliga länkar, vara stiftade av Ordens Högste Styresman. III x III i Lidköping borde således, trots ålder, först stiftas enligt vissa former och ansökan därom insändas till Ordens Högste Styresman. En femmannakommitté tillsattes och den 22 november 1911 förelåg ansökan och av omständigheterna föranledda förslag till ändring av stadgarna, vilka antogs sedan föregående stadgar upphävts. Ansökan till Ordens Högsta Styresman insändes den 5 mars Den 30 augusti 1912 godkände Ordens Högste Styresman föreningens nya stadgar och Konstitutorial för Lidköpings Brödraförening, föreningens nya namn, hade utfärdats. III x III höll sitt sista sammanträde den 29 september 1912 och Lidköpings Brödraförening höll sitt första sammanträde den 14 februari Föreningens första vapen har komponerats och ritats av föreningens dåvarande CM UB Brodern Gunnar Axelsson-Linde. Den 28 december 1933 meddelade föreningens ordförande att H M Konungen, Frimurareordens Högste Beskyddare den 10 december 1933 i nåder fastställt detta vapen, som tidigare godkänts av Riksheraldikerämbetet. Vapnets devis är: Decidera ardua - Decidera lucem Sträva mot höga mål - Sträva mot ljuset Vid sammanträde med föreningen den 16 oktober 1871 framlade kronofogden Swan förslag till stadgar, vilka enhälligt antogs vid sammanträde den 23 oktober Därmed hade Sverige den tredje äldsta ännu arbetande Brödraföreningen. De antagna stadgarna har sedan dess reviderats åtskilliga gånger. Som tidigare nämnts hölls första sammanträdet i Hotell Lidköping och därefter intill den 10 oktober 1870 i kronofogde Swans hus då de åter förlades till Hotell Lidköping i en där förhyrd lokal på tredje våningen. Lokalfrågan var dock ett bekymmer och under tiden 6 maj september 1879 hölls sammankomsterna i lokaler, som bröderna Stolz och Lundh upplät. Därefter förlades sammanträdena åter i Hotell 12 13

8 Frimurarföreningen Cirkeln (Helsingborg) ( ) Grundad 1873 Arbetade i Grad I-III Uppgick år 1881 i S:t Johanneslogen Kärnan. När Oscar II år 1884 undertecknade kapitulationsakten för en S:t Johannesloge i Helsingborg var detta resultatet av det tredje försök som gjorts i Helsingborg för att få till stånd frimurarverksamhet i staden. Det första försöket gjordes redan år 1833 och resulterade även det i en kapitulationsakt, men längre kom man den gången inte och något frimurararbete kom troligen inte igång. Det andra försöket 40 år senare var mer framgångsrikt och ledde till instiftandet av frimurareföreningen Cirkeln. År 1833 var Helsingborgs invånarantal föga mer än Trots att staden sålunda var liten, fanns tydligen här och i omnejden ett antal rekorderliga och initiativrika frimurare, vilka recipierat och befordrats huvudsakligen i Kristianstad, vid denna tid den enda logestaden i Skåne. Dessa frimurare samlades den 22 mars 1833 till ett sammanträde, varvid beslöts att inrätta en S:t Johannesloge. Redan den 15 juni samma år upprättades Capitulations Act för St Johannis Logen Hertigens af Skåne Loge i Helsingborg. Denna kapitulationsakt i original förvaras fortfarande i vårt arkiv i Helsingborg. Logen var ännu ej konstituerad och något arbete hade inte kommit igång när Fischerström meddelade att han på grund av olägenheten med det långa avståndet till logen inte kunde kvarstå i ämbetet och i stället utses landshövdingen i Malmöhus län Grefve Fredric Posse till OM, logens tredje på fem månader. I början på 1835 begärde även Posse entledigande med hänvisning till det långa avståndet från Malmö till logen i Helsingborg med förslag att logen måtte flyttas till Malmö. Ärendet gick till högsta ort och Konungen lät meddela: Ärendet uppskjutes. Resten av historien om denna St Johannis Logen Hertigens af Skåne Loge uti Helsingborg är tystnad. 40 år senare bildades här i Helsingborg Frimurareföreningen Cirkeln, närmare bestämt vid en sammankomst den 27 februari 1873 på Hotel de Munthe, som låg på tomten intill vårt nuvarande frimurarehus, där Grand Hotel i våra dagar reser sina murar. Inte mindre än 26 frimurare hade infunnit sig till sammanträdet, som leddes av postkommissarien NAC von Björnmarck och bankkamreren N Rosenberg. Vid föreningens stiftande uttalades som den allmänna meningen, att målet med verksamheten var att förbereda bildandet av en Johannesloge. Den 28 februari 1884 beslöts att föreningen skulle upplösas för att ingå i den under bildning varande logen Kärnan, men att den borde fortfara tills den under byggnad varande logen blefve färdig Frimurareföreningen Cirkeln fick på det viset en värdig för att inte säga glansfull avslutning efter 11 års verksamhet. Den upplöstes därför att det inte fanns någon plats vid sidan av den blivande S:t Johanneslogen, som alltså var frukten av dess eget arbete. Man beslöt också och detta länder föreningen till den största heder att föreningens tillgångar skulle avsättas till en fond för uppförande av en logebyggnad, avsedd för den blivande S:t Johanneslogen. Härmed lades en del av den ekonomiska grunden till vårt frimurarehus som kunde uppföras och stå färdigt IIIxIII (Tre gånger tre) (Motala) Grundad 1873 Högtidsdag i mars Arbetade i grad I III Deputationsloge Johannesgraderna upphör i och med bildandet av S:t Johanneslogen De Tre Ljusen (2011) Arbetar i grad IV VI. Brödraföreningen IIIxIII bildades den 5 mars 1873 och dess förste ordförande var Löjtnanten och slussinspektorn Christer U Dahlberg. Efter de sju första årens livliga aktivitet inom föreningen följde en nedgångsperiod. Det finns inga handlingar tillgängliga för åren Av andra källor framgår att Brödraföreningen disponerade en lokal på gårdshuset till Bergströmska hotellet Platensgatan 17 i Motala. Huset kallades länge för Frimurarehuset av Motalaborna. I folkmun omtalades huset som hemvist för mordiska frimurare vilka begår ritualenligt mystiska handlingar Högtidsdagen den 5 mars 1893 firades under stor uppslutning med 38 bröder närvarande. Arbetet i Brödraföreningen från 1920-talet och framåt betecknas som mycket betydelsefullt. Under denna tid fick föreningen tillstånd att arbeta i graderna I VI vilket medförde stärkt intresse för de ideal som Svenska Frimurarorden verkar för. Föreningen ordnade också insamlingar till speciella ändamål. Ett sådant var en insamling till Kolmårdssanatoriet. Musik och sång var under många år en viktig del av Motalafrimureriet. Prosten Axel Th Svensson som ledde föreningen i nästan trettio år var en utmärkt sångare och samlade många musikintresserade bröder omkring sig. När ingenjören Gustav Hultbom 1920 ersatte honom som ordförande fördes traditionen vidare. Förslag till IIIxIII:s vapensköld fastställdes 1934 och har stora likheter med Motalas stadsvapen. Dock tillät inte ekonomin att den tillverkades förrän 1964 efter det att visitatorn påpekat avsaknaden av en vapensköld utsågs musikdirektören Nils Kjellberg till musikföreståndare i Brödraföreningen IIIxIII varför musiken återigen stort fick utrymme. Han var en god musiker och komponerade bl.a. musiken till de kantat som uppfördes vid föreningens 90- och 100-års jubileum. Vid 100-årsjubiléet 1973 sammanställde brodern och distriktsöverläkaren Einar Sjöö den kantat som uppfördes i Motala Kyrka där bl.a. Nils Kjellberg medverkade som musiker. Under mer än 100 år hölls sammankomsterna i Stadshuset, nuvarande Stadshotellet i Motala men man sökte under 1990-talet nya lokaler och fick det i och med att Östgöta Provinsialloge köpte en fastighet på Bispmotalagatan

9 Något som betytt mycket är att från årsskiftet föreningen fått värdighet av deputationsloge, d.v.s. rätten att låta nya bröder recipiera i grad I och II och den första receptionen i Motala hölls den 12 januari Under några år in på 2000-talet började bröderna tala om att bilda en egen loge i Motala. Lokalen på Bispmotalagatan var för liten för detta och sökandet efter en ny lokal startade. Efter några år stod Frimureriet i Motala med en egen fastighet då man köpte Östra Skolan av Motala kommun. Invigningen av lokalerna i december 2011 blev också starten på S:t Johanneslogen De Tre Ljusen. Brödraföreningen IIIxIII fortsatte sin verksamhet nu endast i Andreasgraderna och hade sin första sammankomst i det nya huset i januari 2012 som i och med detta heter Frimurarhuset År 1912 fastställde VSV nya allmänna lagar, som för första gången innebar ett officiellt erkännande av brödraföreningarna. Enhetliga ritualer fastställdes för dessa och krav ställdes att dess stadgar skulle bringas i överensstämmelse med de nya lagarna. För Landskrona föreningen skedde detta den 9 augusti 1912, då även dess namn ändrades till Landskrona Brödraförening Facklan (LBF). Här används namnet Facklan för första gången. Arbetet i föreningen fortsatte sedan programenligt fram till mitten av 1940 talet, då det ständiga sökandet efter en egen lokal fann sin lösning. Fastigheten vid Norra Långgatan inköptes 1946 och redan samma år sammankomsterna hållas i den egna lokalen på fjärde våningen. Problem i den allmänna världen som följ av världskriget medförde emellertid att tredje våningen inte kunde disponeras förrän Nästa stora händelse inom Frimuraresamhället i Landskrona var instiftandet av S:t Johanneslogen, vilket skedde den 5 maj Logen övertog då namnet Facklan varvid brödraföreningens namn ändrades till Brödraföreningen Kronan och dess arbetsområde begränsades till graderna IV-VI. Den drivande personen i såväl lokalfrågan som vid instiftandet av Logen Facklan var C Th Sandström. Han var ordförande i Brödraföreningen åren och blev sedan logens förste Ordförande Mästare. Brödraföreningen Kronan har traditionellt sett haft sina sammankomster en gång i månaden och har samsats med Sankt Johannes Logen Facklan om måndagarna. En ny stolpe i BRF Kronans Historia är att man från och med året 2011 har sina sammankomster på onsdagar i de nyrenoverade lokalerna på Norra Långgatan 22 i Landskrona. Den Gyllene Kronan (Landskrona) f.d. Landskrona brödraförening (namnändring 1912) f.d. Landskrona Brödraförening Facklan (namnändring 1955) Grundad 1873 Högtidsdag i november Arbetade i grad I-VI Arbetar i grad IV VI Frimurarverksamhet har förekommit i Landskrona sedan mitten av 1800 talet. Inledningsvis hade det mer karaktären av improviserade möten i hemmen. Under 1860 talet ökade antalet frimurare i staden och därmed behov av att bedriva verksamheten mera organiserat. En förening bildades men om denna vet man ytterst lite. År 1871 skickade 24 bröder en anhållan till dåvarande Provinsialmästaren om att få bilda en frimurare brödraförening. Skrivelsen skickades av PM till Stockholm men framställan blev varken prövad eller bifallen. Den befintliga föreningen bibehölls men gavs ej en fast organisation, men en styrelse och planer för dess verksamhet fastställdes. Den fick namnet Landskrona Brödraförening (LBF). Detta skedde vid ett årsmöte den 14:e oktober Detta datum har allt sedan dess ansetts vara Brödraföreningens födelsedag. Aktiviteten var hög, styrelsen sammanträdde ofta och föreningsmöte hölls varje månad, utom på sommaren. Mötena var välplanerade men ritual i dagens mening förekom inte. Däremot hölls minst ett föredrag av hög klass. En tradition som vårdas och lever än idag. Under de första 20 åren hade föreningen fem ordföranden men 1892 valdes förste stadsläkaren Nils Sjöberg till ordförande och han kom sedan att sitta kvar i 30 år. Han utarbetade ritualer för de tre första graderna samt ledde en grundlig översyn av föreningens stadgar. Dessa, såväl ritualer som stadgar, kom snart att tillämpas av många av de brödraföreningar, som bildades i början av 1900 talet

10 1885 Efterhand kan av protokollen utläsas kontakter med frimurarloger i Stockholm men i synnerhet i Gävle och i Eskilstuna. Föreningen blev också inspiration till att starta en frimurareförening i Sollefteå efter ett besök av en delegation därifrån den 10 oktober Omkring 1906, när kaptenen friherre Måns von Stedingk blev ordförande, skedde en stark utveckling. Han var en god organisatör och hade goda kontakter och då fick Sala Frimurareförening stadgar mm. Den 20 januari 1985 firade föreningen under Klaus Stenglers ordförandeskap och ledning sin 100-årsdag. Det skedde i Stadshotellets lokaler med många tillresta frimurarbröder och med Stormästarens Prokurator Gustaf Piehl som främste gäst. Med tiden blev dock lokalerna allt sämre och 1994 flyttade föreningen in i gemensamma lokaler med Odd Fellow. På grund av kraftiga hyreshöjningar sades lokalerna upp och redan 1996 flyttade föreningen in i nuvarande lokaler på Bråstagatan. Sala Frimurarebröder Grundad 1885 Högtidsdag i februari Arbetar i grad I - VI Deputationsloge 2003 Brödraföreningen Sala Frimurarebröder bildades genom att några frimurarebröder samlades för att samtala om frimureriet. De bildade den 25 januari 1885 en förening som fick namnet Sala Frimurareförening. Initiativtagare var apotekaren Ture L. Ekengren. En annan stiftare var fil dr, bergshauptmannen Theodor Nordström, sedermera landshövding i Örebro län. Den förste ordföranden var kaptenen Carl Anders Törnblom. Föreningen skulle vara en sammanslutning av i Sala-trakten boende frimurare. De ville träffas och sammanträda några gånger om året och äta en gemensam måltid. Då kunde medlemmarna också lämna förslag på lämpliga personer att välja in i frimurareloge. De S: t Johannesloger, till vilka föreningen anmälde sökanden var Den Nordiska Första i Stockholm, Polstjernan i Gävle och Södermanland i Eskilstuna. Kaptenen, friherre Måns von Stedingks valdes till ordförande den 6 december 1906 och fick i uppdrag att införskaffa underlag till stadgar för Sala Frimurareförening. Föreningen fick god hjälp med stadgar och även ritualer av Nils Christoffer Dunér, Ordförande Mästare i S: t Andreaslogen Gevalia i Gävle och ordförande i brödraföreningen Vidar. Denne var god vän med Måns von Stedingks. Hans Majestät Konung Oscar II godkände dessa nya stadgar liksom ritualerna den 15 oktober 1907, således kort före hans frånfälle. Sedan 2003 är Sala Frimurarebröder deputationsloge under S: t Johanneslogen Västmanland. Den första receptionen genomfördes i grad I den 3 mars 2003 med tandläkaren Lennart Skyllermark som Ordförande Mästare Brödraföreningen Sala Frimurarebröder firade 2010 en 125-årig frimurarverksamhet. Vi fylls av särskild glädje över att detta sammanföll med Svenska Frimurare Ordens 275-årsjubileum. Apotekaren Ekengren, bergshauptman Nordström och kapten Törnblom skall särskilt nämnas som initiativtagare till bildandet av Sala Frimurareförening, som föreningen först hette. Senare ändrades namnet till Brödraföreningen Sala Frimurarebröder Den 125-åriga verksamheten har firats under hela Den inleddes med en sammankomst den 25 januari för att minnas 125-årsdagen. Samtidigt genomfördes en utställning på biblioteket i Sala. Den 14 februari genomfördes en högtidsdag, som tog sin början i Kristina kyrka med att bevista en musikgudstjänst med Adamskören och Sockenkören under ledning av Margareta Alkstål. Kulmen på firandet skedde den 17 april med ett event i Viktoriasalen, Sala silvergruva och efterföljande middag i Sätrabrunn. Avslutningsvis hölls den sedvanliga musikaftonen på hösten med bröderna Kjell Fernström och Mårten Lundgren på piano respektive trumpet samt sångerskan Kathy Morrow. Det kan vara intressant att närmare bekanta oss med föreningens initiativtagare;apotekaren Thure Leonard Ekengren föddes i Sala den 17 juni Fadern var fabrikören Ferdinand Emanuel Ekengren och modern Kristina Petronella Molin. Efter studier och innehav av flera apotek, bl. a apoteket Korpen i Stockholm, återvände han till Sala 1875 och köpte stadens apotek. Han var gift med Elin Feron och hade en dotter. Han gick in i Frimurare Orden i logen S: t Erik i Stockholm den 23 april Ekengren avled den 21 december Bergshauptman Theodor Nordström föddes i Helsingfors 31 augusti 1843 och studerade bl. a bergsvetenskap vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han blev gruvingenjör vid Sala Silververk 1879 och avancerade till bergshauptman, dvs. chef, för Silververket. Han var ordförande i stadsfullmäktige i Sala och var sakkunnig i flera utredningar. Han deltog också i en av Erik Adolf Nordenskiölds arktiska expeditioner. Under de år han verkade vid gruvan utförde han ett energiskt och framgångsrikt arbete för gruvbrytningens förbättring. Nordström blev 1891 Kommerseråd och chef för Bergsavdelningen. Han intresserade sig mycket för de lappländska malmfälten och var initiativtagare till malmbanan till Narvik utnämndes han till Generaldirektör för Statens Järnvägar och år 1904 till landshövding i Örebro län. Också han gick in i Frimurare Orden i logen S: t Erik i Stockholm, vilket skedde den 18 oktober Kapten Carl Anders Törnblom föddes i Sala den 22 november Hans föräldrar var prosten och kyrkoherden Anders Törnblom och hans hustru Sofia Vilhelmina, född Weijel. Efter studier i Uppsala blev han officer vid Kungliga Västmanlands regemente. Han arrenderade 1867 majorsstället Westtärna utanför Sala och förvärvade sedan egendomen Limsta säteri i Ransta. Han innehade flera förtroendeuppdrag, bl. a. var han ordförande i Västmanlands läns Hushållningssällskap och vice ordförande i länets Folkhögskolestyrelse. Han var gift med Frida Maria Forsström. Törnblom gick in i Frimurare Orden år Apotekaren Thure L. Ekengren var mycket intresserad av Frimurare Orden och dess verksamhet. Han tog upp frågan om en förening vid en middag hemma hos sig med några i Sala boende ordensbröder, bl. a. bergshauptman Theodor Nordström och kamrer Leonard Aspelin. Den 15 januari 1885, en kall, snörik månad lika som 2010, bildades Sala Frimurareförening S.F. Att det skedde då råder det inga tvivel om. Namnet fastställdes vid ett protokollfört sammanträde den 14 oktober samma år med bl. a. Ekengren, Nordström och kapten Carl Anders Törnblom närvarande. I protokollet noteras också att de haft tre föregående sammanträden. Vid sammanträde den 21 januari 1886 valdes Törnblom till ordförande. Han var också ordförande vid sammanträde den 22 december 1894 där inbjudningar till 10-årsdagen den 25 januari 1895, beslutades

11 Falu Frimurare bröder Grundad 1890; Uppgick 1913 i S:t Johanneslogen Gustaf Wasa Föreningen i Falun eller Falu Frimurare Bröder bildades 1890 av den Högst Lysande Brodern Jägmästare Fellenius vid konstituerande sammanträde den 22 februari beslöts även att anmälan härom skulle göras till Stora Landslogen. Man hyrde en i Falun belägen byggnad, som efter renoveringsarbete godkändes för frimureriskt arbete. Vidar (Uppsala) (f.d. Upsala Frimurarbröder ) Grundad 1886 Högtidsdag i oktober Ombildades 1894 Bytte namn till Vidar 1895 Arbetade i grad I IX ; Arbetade i grad IV IX ; Arbetar i grad VII X På 1880-talet fanns ca 60 frimurare i Uppsala bildades föreningen Upsala Frimurare Bröder, som träffades 6-7 gånger per år på någon av stadens restauranger; Gillet, Phoenix (vid Fyris Torg), Taddis (ovanpå LundeQ) eller Stadshotellet. Denna förening hade ingen egentlig ritual, enär Ordens ledning ansåg att brödraföreningar inte skulle vara rituella utan enbart sociala. Brödraföreningarna önskade sig dock någon logeliknande ritual. På 1890-talet kom Nils Dunér att bli ledande i det Uppsaliensiska frimureriet. Han författade en helt ny ritual för föreningen, vilken fastställdes av Oscar II den 10 februari 1894, samtidigt som brödraföreningen i Uppsala fick namnet Vidar. Dunérs ritual kom att bli normgivande även för andra brödraföreningar. Brödraföreningen Vidar invigdes den 17 februari 1895 som den första frimurareenheten i Uppsala. Föreningen verkade i graderna I IX. Namnet Vidar hämtades från den fornnordiska mytologin, vilket verkar ha varit vanligt i Uppsala under denna tid, där även icke-frimureriska sammanslutningar gavs fornnordiska namn, såsom t ex de båda studentföreningarna Heimdal och Verdandi. I och med S:t Johanneslogen Stenbockens bildande 1957 och S:t Andreaslogen Laurentius bildande 1994 har Vidars verksamhet successivt koncentrerats till de högre graderna. Föreningen är sedan 1994 en Kapitelbrödraförening som är verksam i graderna VII X. Vid sammankomsterna lästes instruktioner och hölls föredrag över det, som rör frimureriet, med iakttagande av den försiktighet, som ordens lagar bestämma Östersunds Frimurare Brödra Förbund Grundad 1890; Uppgick 1901 i S:t Johanneslogen Arcturus Den 11 februari 1890 samlades 21 frimurarbröder för att diskutera bildandet av en frimurarsammanslutning i Jämtland. Så tillkom Östersunds Frimurare Brödraförbund senare Östersunds Frimurarförbund. Från första början var man inställd på att bilda en loge vilket gjorde att man redan samma höst tog underhandskontakt med ordensledningen. Entusiasmen var stor men pengar saknades liksom tillräckligt många bröder. Frimurarförbundets arbete kom utöver rent frimureriskt arbete att koncentreras på att värva medlemmar och bygga upp ekonomin samt finna lämpliga logelokaler. Ett antal framställningar gjordes förgäves till Stormästaren om att få bilda loge. Det dröjde elva år innan brödernas strävan kröntes med framgång. Den 21 november 1901 höll Östersunds Frimurarförbund sin sista sammankomst varvid man bland annat beslöt Att Östersunds Frimurarförbund förklaras denna dag upplöst. Därmed övergick förbundet till att bli S:t Johannes logen Arcturus. Norrland hade fått sin tredje Johannesloge. När Arcturus firade sin hundrade högtidsdag kunde det ske just den 21 november, vid vilken en av grundarnas sonsonsson i likhet med sin far och farfar recipierade i logen

12 1891 Nya medlemmar hälsas varmt välkomna i vår förening. Föreningens upptagningsområde omfattar av tradition Klippan, Örkelljunga, Perstorp och Åstorp. Många frimurare utanför nämnda orter är också medlemmar i vår förening. Den som ännu ej är frimurare men vill bli, kan ta kontakt med någon person som han känner och som är frimurare Capella (Söderhamn) Klippans Frimurareförening Grundad 1891 Högtidsdag i november Arbetar i grad I - III Klippans Frimurareförening startades den 12 november 1891 av ett antal intresserade frimurarebröder.tyvärr finns inga protokoll tillgängliga från starten. Det visar sig också i senare skrifter att sådana inte förts före 1899 och starten skedde utan formellt tillstånd från vår orden. Den första Ordföranden var förste provinsialläkare C. J.P Sörensson, men denna O hade tydligen flyttat från orten trots att han kvarstod i sitt ämbete. Som ställföreträdare tjänstgjorde bankkamrer Herman Lindgren som dock icke tillträdde som ordinarie O förrän år 1911 efter Dr Sörenssons död. Av gamla protokoll framgår många detaljer från sekelskiftets sällskapsliv och tidssyn. Det allra första protokollet från den 16 januari 1899 förtäljer att 12 bröder deltog i sammankomsten. Till de fattiga insamlades kronor 5:05 och sammankomsten hölls å Gästgifvargården i Åby. Noteras kan att man vid måltiden dels under vanliga hedersbetygelser drack br Sörenssons skål dels efter intagen sexa och en angenäm samvaro åtskildes bröderna vid midnatt. Vid julsammankomsten beslöts att till fattiga utdela 7 paketer och därtill till änkan L. 5 kr och till fröken L. likaledes 5 kr». År 1901 i november firades föreningens 10-åriga tillvaro. Till Dr Sörensson i Visby sändes ett telegram: Samlade med anledning av Brödrakretsens tioåriga tillvaro sänder bröderna sin hjertliga och tacksamma helsning.» «Under angenämt samlif intogs gemensam sexa. Br Lindberg föreslog i några hjertliga och väl valda ord en välgångsskål för Brödraföreningens fleråriga ledare, den afhållne vännen Sörensson, hvilken skål under vanliga hedersbetygelser dracks till sista droppen.» Föreningen hade 1911 «sina sammankomster i en av Skandinaviska Kreditaktiebolagets afdelningskontor vid Klippans samhälle upplåten lägenhet.» Detta år hade föreningen 24 medlemmar. Medlemsantalet har nu sedan flera år legat på cirka 50. Klippans Frimurareförening har sedan starten haft åtta ordförande. Sedan många år har föreningen sina sammankomster i FöreningsSparbankens hus å Bryggerigatan1. Föreningen har numera åtta sammankomster årligen med intressanta frimureriska föredrag. Efter sammankomsten äter vi en brödramåltid som till vardags består av en uppskattad landgång. Till Högtidsdagen som är i november byter vi ut landgången mot gås. Klippans Frimurareförening ingår i Frimuraresamhället i Helsingborg och har ett nära samarbete med de två Helsingborgslogerna och Ängelholms Frimurareförening.. Vi har också ett givande frimureriskt utbyte med Sankt Johanneslogen Sankt Laurentius i Roskilde som vi besöker minst en gång årligen Grundad 1894 Arbetade i grad I III Ombildades 2008 till Frimurarklubben Capella Söderhamn såg sitt första ljus i början av år Då vände sig ett antal bröder till sin Ordförande Mästare i S:t Johannes Logen Polstjernan med begäran att denne skulle utverka formellt tillstånd för verksamheten. På den tiden fungerade begreppet brödraförening endast som en interimistisk verksamhet innan man kunde ombildas till fullständig loge. Övriga frimurarförbund arbetade utan ritualer, ceremonier och symboler. Eftersom Logedirektorium inte ställde i utsikt att bröderna i Söderhamn skulle kunna bilda en fullständig loge inom överskådlig tid, avslog Visaste Stormästaren H. M. Konung Oscar II brödernas begäran. Men beslutet var formulerat på sådant sätt att bröderna ändå kunde bilda ett frimurarförbund, som konstituerades den 18 oktober 1894 under namnet Söderhamns Frimurare Förbund (S. F. F.) fick dåvarande Ordförande Mästaren i S:t Anderas Logen Gevalia, prof. Nils Ch. Dunér, Konungens uppdrag att inkomma med förslag till gemensamma ritualer för arbetet i rikets brödraföreningar. Dessa stadfästes 1912 efter justeringar i Logedirektorium. Sålunda kunde Söderhamns Frimurare Förbund avskaffa sig själv och, samma år, återuppstå i en regelmässig brödraförening under namnet Brödraföreningen Capella. Brödraföreningen Capella arbetade under många år i Söderhamns rådhus där domsalen vid sammankomsterna omvandlades till frimurarsal med kulisser och draperingar av olika slag. Detta kunde ske under ett fyrtiotal år, med endast några års förvisning till stadshotellet i seklets början. Sedan 1935 har brödraföreningen delat lokaler med andra ordenssällskap Roden (Norrtälje) (f.d. Norrtälje Frimurarförening ) Grundad 1895 Arbetade i grad I VI Deputationsloge Graderna I - III uppgick 2004 i S:t Johanneslogen Roslagen Arbetar i grad IV - VIII Frimureriet i Norrtälje har under de senaste tio åren genomgått stora förändringar. Man kan säga att det har skett i tre omgångar. Åren var brf Roden en äkta brödraförening med allt vad det innebar. Men redan 1995 kom dåvarande OM i S:t Erik, Stockholm, med förslaget att han och hans ämbetsmän skulle kunna 23

13 genomföra en reception i Rodens lokaler i Norrtälje. Rodens dåvarande ordförande var inte sen att tacka ja. Redan året därpå, 1996, genomfördes den allra första receptionen i Norrtälje. Arrangemanget blev en succé. Alla var mycket nöjda Under åren upprepades besöken, men nu med två besök per år. År 1999 fick ordföranden i Roden mer eller mindre ett uppdrag av dåvarande Stormästarens Prokurator, att efterhöra hos medlemmarna om det fanns intresse för att Roden skulle kunna tänkas bli uppgraderad till deputationsloge. Intresse fanns verkligen och redan ett halvt år senare erhöll vi tillstånd att verka som deputationsloge! Vår egen första reception gick av stapeln i september Ytterligare en milstolpe i föreningens historia passerades. Nu var vi inte bara en brödraförening, utan även en deputationsloge, lydande under S:t Erik! Hösten 2003 beslutades på ett föreningsråd att vi skulle skapa en interimsstyrelse för bildandet av en ny enhet i Norrtälje, alltså en ny loge. Förutsättningen var att Brf Roden skulle vara kvar som förening och arbeta i andreasgraderna. Efter några möten med interimsstyrelsen och representanter för Provinsiallogens ledning, skickades en ansökan in om att få bilda en ny johannesloge. Det beslutades att logen skulle antaga namnet S:t Johanneslogen Roslagen, detta som en pendang till Roden, vars namn betyder just Roslagen. I oktober 2004 invigdes logen av SFMO Stormästare. Intresset för Norrtäljefrimureriet har nu ytterligare ökat och vi ser med tillförsikt framtiden an. Arbetade i grad I III 1898 Nyckeln (Växjö) Uppgick 1906 i S:t Johanneslogen Kronoberg I april 1898 bildade provinsialläkaren A. L. Nordström, fängelsedirektören V. Engström och vice häradshövdingen H. Kreuger en frimurerisk brödraförening som fick namnet Nyckeln. Ett viktig steg på vägen mot bildandet av en frimurarloge togs 1906 då fastigheten nr 3 i kvarteret Vinaman på Kungsgatan i Växjö inköptes för ändamålet. Kostnaden var 3000 kronor. Samma år gjordes en ansökan hos Oscar II om att få bilda en Johannesloge i staden. Ansökan bifölls och i november 1906 stadfästes kapitulationsakten. Ronneby Brödraförening Grundad 1900 Högtidsdag i oktober Arbetar i grad I VI När samtalen att bilda en brödraförening i Ronneby påbörjades är obekant. Aktiva frimurare i Ronneby kommun hade troligen haft dessa funderingar en längre tid. En av anledningen till dessa funderingar hade säkert sin orsak i det på den tiden relativt besvärliga reseavståndet till Karlskrona, där närmaste logen fanns. Ett logebesök på den tiden var både tidskrävande och dyrbart med hänsyn till dåtidens kommunikationer. Nästan uteslutande utfördes dessa på smalspårig järnväg eller hästskjuts. Många gånger tillämpades även övernattning då logekvällarna blev långa eller vädret dåligt. Under dessa omständigheter samlades ett antal bröder bosatta i Ronneby och dess närhet och fattade ett gemensamt beslut om att försöka bilda en brödraförening. Måndagen den 8 oktober 1900 sammankallades därför ett första protokollfört konstituerade sammanträde i Ronneby rådhus med ett antal intresserade frimurarebröder. Initiativtagare till sammankomsten var drätselkamrern Joel Eriksson som också blev föreningen förste ordförande, ett ämbete som han hade till år År 1913 påbörjades diskussionen om föreningens heraldiska vapensköld. Sköldens förlaga blev godkänd av heraldikern, målad och levererad den 16 oktober Föreningens sammankomster fram till 1912 hölls i nämndemännens rum i Ronneby rådhus flyttade föreningen till nybyggda Statshotellet. Där hölls sammankomsterna under 45 år. Av olika anledningar uppstod svårigheter att fortsätta arbetet i dessa lokaler. Då uppstod tanken att förvärva en egen fastighet Tillfälle härtill erbjöds 1957 då kommunalborgmästaren Ragnar Wasser förklarade sig villig att försälja sin fastighet den s.k. Borgmästargården. Då föreningen inte ensam hade ekonomiska resurser för inköp av fastigheten träffades en överenskommelse med Ronneby Fabriks och Hantverksförening. Denna överenskommelse innebar att föreningarna gemensamt köpte fastigheten. De båda föreningarna bildade i samband med köpet en fastighetsförening, Borgmästargårdens Ekonomiska förening, med uppgift att förvalta fastigheten. Under årens lopp har flera ombyggnads och underhållsarbeten genomförts på byggnaden både in och utvändigt bl.a. har köksavdelningen och serveringslokalen utökats och moderniserats. Restaurangavdelningen drivs i privat regi. Ronneby Brödraförening har, genom sitt delägande i Borgmästargården, tillgång till mycket bra lokaler som även av andra föreningar delvis använder. Restaurangavdelningen används mycket för privata tillställningar och Borgmästargården är ett känt begrepp i Ronneby 24 25

14 1901 Borås Frimurare Förening 1906 Borås Brödra Förbund fr.o.m Grundad 1901 Uppgick 1909 i S:t Johanneslogen Astraea De äldsta dokumenten rörande frimurar-bröder i Borås går tillbaka till 1881, då ett antal frimurare i Borås med omnejd samlades till ett enkelt gille efter kallelse av provinsialläkaren August Charlès. Efter ett par decenniers förberedelser kunde en brödraförening - Borås Frimurare Förening - bildas i oktober Föreningens namn ändrades 1902 till Borås Brödra Förbund som senare förberedde bildandet av Johanneslogen. I november 1907 undertecknade OSM, konung Oscar II, logens kapitulationsakt. Grundad Härnösands Frimurare Förening Uppgick 1903 i S:t Johanneslogen Moria Arbetet att starta en frimurareloge i Härnösand hade inletts i december Det första steget var grundandet av en Frimurareförening som samlade de frimurare som redan fanns i staden och dess omgivningar. Inom ramen för föreningen samlades bröder av olika grader till sammankomster med föredrag och instruktioner. Detta arbete ledde till att rekryteringen av nya bröder kunde komma igång. Genom verksamheten i Frimurareföreningen och den byggnadsförening med det passande namnet Muraren som bildades kunde man snart inleda arbetet med att samla resurser och intresserade för att starta logen och ordna lokaler Umeå Frimurarbröder Grundad 1904 Arbetade i grad I - III Uppgick 1908 i S:t Johanneslogen Brödrakedjan Den 7 november 1904 sammanträdde en rad intresserade frimurarbröder för att överlägga om förutsättningarna att bilda en frimurarförening i Umeå. Bröderna kom snabbt till klarhet om förutsättningarna och beslöt att bilda en frimurarförening. Arbetet gick raskt framåt, stadgarna godkändes och föreningens namn blev Umeå frimurarbröder. Den 18 december 1904 utsågs jägmästare Ringstrand till ordförande. Första sammanträdet i lärlingegraden hölls den 27 februari 1905 och vid årets slut hade föreningen 29 bröder. En mycket lämplig lokal hade kostnadsfritt ställts till förfogande på Stora Hotellet. Senare hyrdes lokaler i den fastighet som 1921 kunde förvärvas av frimurarnas fastighetsbolag Kedjan. Eslövs Frimurareförening Grundad 1906 Högtidsdag i september Arbetar i grad I - VI Deputationsloge 2002 I år 2013 firade föreningens sin 107-e högtidsdag och mycket har hänt i den mellanskånska staden Eslöv. Ortens förste läkare Walter Ström karakteriserar folket så här: Folket är trögsint, men ganska arbetsamt. Ej sällan påträffar man bakslughet under en tölpig yta. Gästvänlighet är ett tämligen framstående drag och välmågan är i allmänhet över medelmåttan En intressant händelse i järnvägsknuten Eslöv historia, är när stations inspektören Nils Alfred Ewald den 7 december 1905 sammanträdde med 21 frimurarbröder. Detta är den första dokumenterade händelsen i EFF s historia. Vid detta tillfälle bestämdes att bilda Eslöfs Frimurarklubb. Lokalerna man bestämde sig för att hålla sammankomsterna i, var i Odd Fellow lokalen beviljade HM Konung Oscar II, EFK s ansökan om att bli en brödraförening. I september 1906 konstituerades föreningen. Då bildades också Eslöfs Frimurare Förening. EFF återfinns också i föreningens valspråk, Eget Fraternitas Fiducia (brödraskap inger förtroende). Då antog man även ritualerna från S:t Johannes logen Facklan i Landskrona. Sedan dess har föreningarna följt varandra. Under 1914 fick EFF även tillstånd att verka i Andreasgraderna. Under åren har även utrymmen i Eslövs Stadshotell fungerat som lokal för sammankomsterna. Mellan hade man 9 sammankomster per år i dessa lokaler i samband med högtidsdagen var man tillbaka i Odd Fellow lokalerna igen och har sedan dess haft sammankomsterna där. Under 90-talet hade man det högsta antalet medlemmar, nämligen 115 stycken. I mars 2002 beslöt OSM att bevilja EFF s ansökan om att få bli en deputationsloge under S:t Johanneslogen Facklan. Här återkopplades till att EFF haft en större gemenskap med Facklan, än andra loger i den västra delen av Skåne. Den 20 mars genomfördes den första receptionen. Den 16 september 2006 firades föreningens 100 års jubileum med mycket pompa och ståt. Föreningen har nu sin 15 e ordförande i ordningen, som leder en förening med 80 medlemmar fortsatte förberedelserna på bildandet av en loge och 27 maj insändes en ansökan om att få grunda en Johannesloge i Umeå. Framställningen ansågs vara starkt underbyggd och innehöll hyreskontrakt, uppgift på stiftarna och förslag på innehavare av logens ämbeten. Första förslaget till vapen underkändes och ett nytt insändes. Detta godkändes och även valspråket VIS UNITA FORTIOR. Loge Direktorium lämnade den 16 maj 1907 förslag till Kapitulationsakt, som godkändes den 10 juni 1907 av H M Konung Oscar II

15 Grundad Luleå Frimurareförening Uppgick 1909 i S:t Johanneslogen Ultima Thule Föreningen bildades enbart med inriktning på att bli loge. Lördagen den 7 april 1906 kunde man i Nordsvenska dagbladet och Norrbottenskuriren läsa följande annons: I Norrbottens Län bosatte Frie Murarebröder behagade sammanträda å Stadshotellet i Luleå onsdagen den 11 i denna månad kl. 7:30 på eftermiddagen för överläggning om gemensamma angelägenheter. Redan 1900 hade tanken på en frimurarförening uppstått men realiserades aldrig. Onsdagen den 11 april 1906 samlades sjutton män av olika åldrar och yrken, från många orter inom landet men alla tillhörande Svenska Frimurare Orden, på stadshotellet i Luleå för bildande av en frimurarförening inom Norrbottens län. Man beslöt enhälligt om bildande av föreningen och tillsatte en kommitté för att arbeta fram stadgar. Onsdagen den 26 april samlades man igen och utsåg överste Sundelius till ordförande. Stadgeförslag hade under tiden tagits fram och dessa sändes nu till Logedirektorium som fastställde desamma. Första rituella mötet hölls den 21 september officerarna. Kommunikationerna var ju inte särskilt väl utvecklade i vår landsända på den tiden och Ystadsbröderna tyckte det var besvärligt att ta sig till sammankomster i Kristianstad och Malmö. Majoren Johan von Seth inbjöd därför till ett möte på rådhuset den 3 februari 1907 för att dryfta frågan om bildandet av en Brödraförening. En kommitté bestående av majoren Johan von Seth, direktören A J Roman, grosshandlaren August Schulz, grosshandlaren Ivar Schulz och löjtnanten Arvid Böklin tillsattes för att förbereda bildandet. Den 7 april var förslaget till stadgar klart och den 29 april hade förslaget godkänts av OSM konung Gustav V. I de första stadgarna stod bl.a. Ystads Brödraförening har till ändamål att liva och underhålla intresset för allt verkligt Frimureri och utbilda sina medlemmar till kunniga och vetande Frimurare. Den 17 november hölls första sammanträdet i Gamla Rådhuset. Dess förste ordförande blev den nyutnämnde överstelöjtnanten Johan von Seth. Antalet medlemmar blev under första året 37. Sammankomsterna som hölls i graderna I-III ägde rum i Gamla Rådhuset fram till 1911 då man flyttade till Hotel Continental där verksamheten bedrevs ända till Den 19 februari 1957 hölls den första sammankomsten i klostersalen på Gråbrödraklostret. Klosterlokalerna behövdes för andra ändamål och därför flyttades verksamheten till Sirius Ordens lokaler 1992 där den första sammankomsten hölls den 19 februari samma år. Antalet medlemmar växte så småningom till 120 men har under de senaste 15 åren sjunkit till 85. Utvecklingen har varit likartad i hela landet och liknar den utveckling som varit i alla organisationer. På senare tid har vi dock märkt av ett stigande intresse och särskilt i storstäderna är antalet ökande. Ystads Brödraförening har fortfarande som sin största uppgift att undervisa bröderna i vad vi kallar den konungsliga konsten d.v.s. frimureriet. Ystads Brödraförening har också en Välgörenhetsfond varur medel delas ut årligen Catena (Falkenberg) Ystads Brödraförening Grundad 1907 Högtidsdag i december Arbetar i grad I - VI Deputationsloge År 1776 anlände frimureriet till vår närhet. Den 24 juni 1776 instiftades S;t Johanneslogen Christopher i Kristianstad med friherre Kjell Christopher Barnekow som OM. Det var loge nr 14 i SLL:s matrikel. Även bland Ystads invånare kom så småningom att finnas ett antal frimurare inte minst bland Grundad 1908 Högtidsdag i oktober Arbetar i grad I VI Den 2 oktober 1908 bildade 17 frimurarbröder i Falkenberg med stadsfiskalen Bergwall, kronolänsman Jacobsson och apotekare Humbla i spetsen en brödraförening, som de gav namnet Catena, det latinska ordet för kedja. Som valspråk fastställde de sentensen Quod bonum, felix, faustumque sit. Det var de ord den romerske kejsaren under antiken hälsade senaten med Må det vara till gagn, lycka och välsignelse. Som vapen fastställdes en krönt rektangulär sköld med en kedja (Catena), ett frimurarkors och ett brospann (symbol för Tullbron i Falkenberg). Även valspråk återfinns på skölden. Apotekare Humbla blev Catenas förste ordförande och man bestämde att föreningens Högtidsdag alltid skulle äga rum den 2 oktober

16 Catena kom från början att tillhöra II:a fördelningen. Det var naturligt eftersom Falkenbergs frimurarna av geografiska skäl recipierade i S:t Johanneslogen Oscar i Halmstad och sedan vandrade vidare genom S:t Andreaslogen Sirius. Men var det lätt att ta sig till Halmstad blev det desto svårare krångligare att ta sig till Kapitlet i Kristianstad, när man hunnit så långt på den frimureriska banan. Då låg Göta Provinsialloge i Göteborg betydligt bättre till. På föreningens HD 1955 beslöt därför Catenabröderna avge en skrivelse till Ordens ledning med hemställan om övergång från 2:a till 3:e fördelningen, en hemställan som bifölls Av avgörande betydelse för att man skall kunna bedriva ett framgångsrikt arbete är tillgången på ändamålsenliga lokaler. Under ett sextiotal år hyrde Catena tillsammans med Odd Fellow och Sällskapet W6 utmärkta sådana i en fastighet men blev därefter under en svår tid hänvisat till provisoriska lokaler i hotellbyggnader. Numera hyr föreningen mot skälig avgift in sig hos Odd Fellow, som skaffat sig bra lokaler i egen fastighet. Även om rummet inte har de rätta proportionerna och Ceremonimästarna har ett drygt arbete med att duka om lokalen före och efter varje sammankomst så brukar en fin stämning råda där. I källarvåningen finns utmärkta måltidslokaler som ger oss möjlighet att uppleva en fin brödragemenskap. Att vi kan äta god mat till bra pris beror i hög grad på att en av Falkenbergs restauranginnehavare återfinns i brödrakretsen. Medlemsantalet har varierat mycket under de snart hundra år som gått sedan föreningen bildades. För närvarande har Catena ett sextiotal medlemmar av vilka ungefär en tredjedel brukar komma till föreningens sammankomster. Arbetet pågår från september till april med fyra sammankomster i I:a graden samt en i vardera II:a, III:e, IV-V:e och VI:e graderna Under de första tio åren ökade medlemsantalet kraftigt och var år 1919 uppe i nästan 100 bröder. Från början hyrde man ett par rum i Järnvägshotellet men hade tidigt inriktning på egna lokaler. I oktober 1926 kunde första sammanträdet hållas i den nya lokalen, sedermera benämnd Hantverkslokalen. Ännu ett skifte av lokaler skedde 1962, då inflyttning skedde till översta våningen i en nybyggd hotellfastighet vid Stationsgatan och där är fortfarande föreningens lokaler. Stiftelsen Ingeborg och Otto Larzons donationsfond, skapad 1946 efter donation från Ingeborg Schenström, förvärvade sedan hela hotellfastigheten, som fick namnet Frimurarhotellet. År 1997 avyttrade stiftelsen hotellfastigheten. Verksamheten i Nordliga Kronan har under åren präglats av stor aktivitet och utveckling av det frimureriska arbetet. Tillstånd erhölls 1996 att anordna deputationsloge i graderna I och II under Johanneslogen Polstjernan i Gävle. Det lokala arbetet i brödraföreningen har ständigt vidareutvecklats med sammankomster även i graderna tre till nio. Vi recipierar nu själva 4-6 nya medlemmar per år. I övrigt anordnas en sammankomst i vardera grad III-IX. Ett nära samarbete sker med S:t Johanneslogen Polstjernan och S:t Andreaslogen Gevalia i Gävle. Gemenskapen mellan frimurarsamhällena i Gästrikland och Hälsingland har därmed fördjupats. Föreningens ekonomi är god och gynnas av att viss avkastning från Ingeborg och Otto Larzons donationsfond årligen tillförs föreningen. Föreningen har därmed fått möjligheten att bedriva en bred och kraftfull Caritasverksamhet med understöd till frimurarföreningens behövande medlemmar och deras familjer samt till välgörande och allmännyttiga ändamål inom Bollnäs församling. Caritasgruppen uppvaktar vid högtidsdagar, besöker vid bröders sjukdom, försöker motivera sällan-bröder till föreningens sammankomster samt följer upp hälsoläget bland bröderna. Resor och evenemang med deltagande av brödernas damer har rönt mycken uppskattning. Sedan år 1992 anordnar Nordliga Kronan s.k. Öppet Hus i december Nordliga Kronan (Bollnäs) Grundad 1909 Högtidsdag i mars Arbetar i grad I - IX- Deputationsloge 1996 Det verkliga initiativet till att bilda en frimurarförening i Bollnäs togs i december 1907, då en inbjudan utgick till ett antal personer att sammankomma å Bollnäs Järnvägshotell 11 januari året därpå för att bilda en Frimurarklubb. Det var sju Bollnäsfrimurare som stod bakom inbjudan. På det konstituerande sammanträdet antecknade sig ytterligare 14 medlemmar. Till Ordförande valdes häradsskrivaren Rudolf Mattson. Efter nödvändiga förberedelser och tillstånd kunde Nordliga Kronans första sammanträde hållas 16 oktober Diorit (Västervik) Westerviks Brödraförening ; Västerviks Andreasförening Grundad 1910 Högtidsdag i oktober. Arbetade i grad I VI uppgick grad I - III i S:t Johanneslogen Eystrasalt Arbetade i grad IV- VI Arbetar i grad IV och VIII Tisdagen den 25 maj 1909 bjöds sex frimurarebröder hem till dåvarande postmästaren Johan Collin (IX), för att diskutera bildandet av en frimuraresammanslutning i Västervik. Den 5 juni samma år kallades 29 bröder till ett sammanträde, med Collin, som ordförande. Man beslöt att en hemställan skulle göras, att få bilda en brödraförening 31

17 benämnd Westerviks Brödraförening. Efter smärre justeringar av stadgarna, meddelade Ordens Kansler i skrivelse till Provinsial Mästaren i Östgöta Provinsial Loge, att V.S.V. behagat godkänna stadgeförslaget, att tills vidare gälla i avvaktan på utarbetande och fastställande av gemensamma stadgar för samtliga frimurareföreningar i riket Den 11 oktober 1910 hade så Västerviks Brödraförening sitt första sammanträde. Sammanträdena hölls under enkla och anspråkslösa former. Kontakten med Provinsiallogen och de styrande organen i Stockholm var de första åren ytterst sparsam. År 1913, när nya och mera innehållsrika generella stadgar för Brödraföreningen blivit fastställda och föreningen fått tillstånd att även arbeta i Andreas-graderna, började en glädjande utveckling. En nyinflyttad källarmästare, Karl E. Ekegren, bidrog i högsta grad till framgångarna. Han hade en enastående förmåga att inspirera och entusiasmera till djupare inträngande i frimureriets väsen. I början av sin verksamhet hyrde föreningen en lokal av Odd Fellow-logen i Västervik. Tyvärr fyllde inte lokalen fullt ut gällande föreskrifter om logerummets utformning, vilket man anmärkte på vid 1920 års visitation. Först 1929 kunde frågan lösas på ett tillfredsställande sätt. Då bildades Fastighetsföreningen Eystrasalt m.b.p.a., med uteslutande frimurarebröder som delägare. Den nya, egna lokalen, som invigdes på hösten 1930, var belägen i kvarteret Trakteraren. De förbättrade förutsättningarna medförde att den ursprungliga Brödraföreningen kunde förvandlas till Västerviks Andreasförening, vilken arbetade i grad IV-V och VI. På 1960-talet såldes så fastigheten till företaget Riksbyggen som planerade en omfattande byggnation i kvarteret. I den fastighet som uppfördes blev fastighetsföreningen Eystrasalt bostadsrättsinnehavare. År 1967 kunde man inviga de nuvarande lokalerna i kvarteret Trakteraren med adress Strömsgatan 20. Västerviks Andreasförening bytte 1999 namn till Brödraföreningen Diorit, som fr o m 2005 arbetar även i kaptielgraderna VII och VIII. Namnet Diorit kan knytas såväl till orten Västervik som till frimureriet. Diorit är en eruptiv (magmatisk) djupbergart, som i naturligt skick är mörk, finhuggen blir den grå men polerad är den svart. Den har inom stenindustrin kallats för svart granit, ett namn som även använts för diabas, vilken dock är en eruptiv gångbergart med annan mineralsammansättning. Den första brytningen av diorit i Sverige påbörjades på 1800-talet i Västervik, i området runt sjön Gagaren. Bergarten är lättbearbetad och blev mycket eftertraktad. Naturligtvis var också granit oerhört viktig, då den fanns i större volymer. Stenhuggeriet är en av Västerviks äldsta industrigrenar. Antalet medlemmar i Brödraföreningen Diorit är (2007) ca 160, varav flertalet är bosatta i Västervik och Vimmerbyområdet. Det område i Sverige som har flest frimurare i förhållande till mängden manlig befolkning är Vimmerby, vilket bör kunna förklaras med den goda sammanhållning som råder mellan bröderna. Hässleholms Frimurareförening f.d. Hässleholms Brödraförening Grundad 1910 Högtidsdag i februari Arbetade i grad I II Arbetade i grad I III Arbetade i grad I VI Arbetar i grad I III Den andre november 1910 samlades ett antal bröder i Hässleholm med syfte att bilda en brödraförening i den lilla köpingen Hessleholm. Redan tre år tidigare hade en frimurarförening, bildats men nu var det dags att ta steget vidare och skriva till ledningen i frimurarorden. Förslaget blev godkänt och Hässleholms Brödraförening hade bildats. Initiativtagare var häradsskrivare Hjort som också blev föreningens förste ordförande. Ett av skälen till att bilda föreningen var att bröderna tyckte det var långt att ta sig till logerna i Kristianstad, en sträcka som idag tar 20 minuter med tåg! Initialt fanns 18 bröder i föreningen. Medlemsavgiften sattes till 3 kronor och det anbefalldes daglig dräkt utan band vid sammankomsterna. Av förda protokoll framgår inte var mötena ägde rum, men redan efter tre år gick flytten till Stadshotellet i Hässleholm. Föreningen expanderade och redan efter fem år var antalet medlemmar fördubblat. Föreningen arbetade i de två första graderna och oftast upplästes föredrag som skänkts eller köpts in. Emellanåt kom professor Flensburg upp från Malmö och höll föredrag vilket enligt protokollen uppskattades mycket av bröderna. Efter drygt tio år började även sammankomster i grad III hållas och under viss del av föreningens historia har även sammankomster i IV-V och VI graden hållits. Sedan 2003 har föreningen enbart sammankomster i de tre Johannesgraderna. I slutet på 50-talet inköptes en lokal i en bostadsrättsförening i staden centrum. En byggnadsförening bildades för att få in pengar till köpet. Här höll föreningen till fram till 1984 då flytten gick till Göingehuset där föreningen blev delägare. I den fastigheten delade de olika ordenssällskapen i Hässleholm på en lokal väl lämpad för respektive ordens sammankomster. På grund av dålig ekonomi orsakad, framför allt av höga hyreskostnader, gick flytten år 2003 till Hantverksföreningens hus men 2007 var föreningen tillbaks i Göingehuset, nu som hyresgäst. Under åren 2004 och 2005 gick aktiviteten ned i föreningen, medlemsantalet hade sjunkit och medelåldern på bröderna var hög. Även funderingar fanns på att lägga ned föreningen. Lyckligtvis blev det inte så. En utsocknes ordförande, Ingvar Ringdahl från Åhus rekryterades. Detta tillsammans med engagerade bröder och sanerad ekonomi ledde till att nya, yngre bröder kom in i föreningen. Aktiviteten steg och 2010 kunde föreningen, pigg och vital, fira sitt 100 års jubileum I dagsläget har föreningen många engagerade bröder, ca 55 st, verksamma både i föreningen och logerna i Kristianstad. Sammankomsterna är nio per år och föreningens valspråk är Hora breviter fugit (Den korta tiden flyktar) 32 33

18 1912 Arbetet fortsatte med att försöka finna mer ändamålsenliga lokaler för frimurarverksamheten. Det sista sammanträdet i Stadshotellet hölls den 3 maj Härefter flyttade Veritas till förhyrda lokaler i Ordenshuset som var en ombyggd och renoverad gammal fabriksfastighet. En drivande kraft vid genomförandet av projektet med nya lokaler var Veritas dåvarande O ingenjören Göte Groning. Föreningen bedriver fortfarande sin verksamhet i Ordenshuset där flera andra sällskap är verksamma. Under år 1999 fick Veritas tillstånd att arbeta som deputationsloge i I och II graderna under moderlogen S:t Johanneslogen Den Mellersta Pelaren i Jönköping. Hittills har receptionerna avsett endast I graden. Den första receptionen ägde rum den 28 september Härefter har i genomsnitt har härefter recipierats 3-6 bröder per arbetsår. Veritas (Värnamo) Under främst slutet av 1960-talet inleddes Veritas kontakter med olika utländska loger, främst med loger i Tyskland och med vänlogen S:t Johanneslogen Veritas i Köpenhamn. Från och med hösten 2004 har Veritas Brödrakällaren som är belägen i det gamla epidemisjukhuset i Värnamo. Brödrakällaren används bl.a. för sammanträden, utbildning, frukostmöten, soppluncher och seniorträffar. Här finns också Veritas kansli, bibliotek och arkiv. Antalet medlemmar uppgår numera till omkring 130. Grundad 1912 Högtidsdag i mars Arbetar i grad I - VI- Deputationsloge 1999 Veritas vapensköld är från år Sköldens ovala form vittnar om att Veritas ursprungligen tillhörde Skånska Provinsiallogen. Valspråket PER ASPERA AD ASTRA har tolkats som Genom svårigheter mot stjärnorna. Under slutet av 1800-talet fanns det flera frimurarbröder som var bosatta i Värnamo med omnejd. Frågan om bildande av en frimurarförening diskuterades vid flera tillfällen. Det var svårt att hitta en lämplig ordförande i landsorten. Men till slut den 23 mars 1911 samlades ett antal frimurarbröder i Gästgivaregården i Värnamo med kyrkoherden G F Ekström (IX) från Vittaryd strax söder om Värnamo som ordförande. Vid den här tiden var de flesta av bröderna knutna till det lokala järnvägsbolaget. Härefter hölls den 27 april 1911 ett konstituerande sammanträde. Det frimureriska arbetet i vart fall under mer fria former - påbörjades ganska snart efteråt i Gästgivaregården vid Gästisplan där ortens alla viktiga allfartsvägar sammanstrålade. Alldeles intill låg tingshuset, häradshövdingens bostad och bysättningshäktet. En gång i tiden fanns här också även ortens skampåle. Vid den här tiden innehades Gästgivaregården av Veritasbrodern extra ordinarie hovrättsnotarien O Beckman (III). Han erbjöd sig att upplåta en sal för sammanträdena och att i denna göra en särskild avbalkning så att arbetsrummets prydnader kunde förvaras under lås. Erbjudandet innebar också att lokalen uthyrdes mot en avgift av 1 kr per tillfälle samt att supé skulle serveras bröderna för ett pris om 1 kr 50 öre per kuvert varjämte 10 % rabatt skulle lämnas på all annan förtäring. Dessutom erbjöd sig frikostigt bröderna bankkamreren A Ekblad och förste stationsskrivaren A Sundin att själva bekosta arbetsrummets utrustning. Föreningen har härefter bedrivit sin verksamhet på ett flertal olika platser i Värnamo. Lokalfrågan har alltid ansetts vara mycket problematisk. Efter Gästgivaregården bedrevs verksamheten bl a på Centralhotellet (tidigare Järnvägshotellet, numera Inges El vid Stationsplan) och Gamla Stora Hotellet vid Centralplan senare ombyggt till Stadshotellet ( Stata ). Veritas första ordförande kyrkoherden G F Ekström innehade sin post under åren Den 19 november 1955 hemställde Veritas hos H M Konungen V S M att föreningen måtte överföras från Skånska Provinsiallogen till 4:e fördelningen, Östgöta Provinsialloge. Detta hade sin grund i att största delen av föreningens medlemmar hade recipierat i de till den 4:e fördelningen hörande logerna. Den 22 november 1955 beslöts att Veritas från och med den 1 januari 1956 skulle tillhöra Östgöta Provinsialloge

19 Frimurarföreningen Cimbris (Simrishamn) F.d. Simrishamns Brödraförening ( ) Grundad 1912 Högtidsdag i oktober Arbetar i grad I III Frimurarledd verksamhet har bedrivits på Österlen sedan allra senast Det är belagt att fyra bröder detta år började samla in pengar till lindring av vanlottade likars nöd. År 1903 kom DHU Brodern, lektor Emil Petersson från Malmö för att hålla en instruktion i Simrishamn. Två år senare, 1905, samlades frimurare från Kristianstad, Malmö och Simrishamn till en Sommarträff här. Ett foto från detta synnerligen välbesökta möte finns bevarat. Den 8:e mars 1908 återkom lektor Petersson för att hålla ännu en instruktion, och vid efterföljande samkväm bildade de närvarande 9 Simrishamns bröderna Föreningen Brödraförbundet. Föreningens startkapital var 152 kronor och 43 öre. Under de närmaste åren höll Brödraförbundet ett antal möten; under det första verksamhetsåret åtta sammanträden och under de andra och tredje vardera sju. Den 27 juli 1911 besöktes föreningen av Visitator a latere, Professor Dunér, och som en direkt följd av denna visitation förbjöds föreningen att fortsatt låna frimurerisk litteratur ifrån SPL s bibliotek. Föreningen Brödraförbundets månatliga sammanträden inställdes därmed. Den 9 december samma år samlades man åter och då kunde Ordförande meddela att PM DHstU Br Landshövding A. Asker uppmanat föreningens bröder att hos Hans Maj:t Konungen, IX Frimurar-Provinsens V.S.V. och Styrande Mästare göra underdånig framställning om rätt att bilda en laglig Brödraförening i Simrishamn. En sådan framställning ingick i januari Bröderna beslöt också att på gemensam bekostnad inreda en lokal som vid den tiden var en enkel källare tillhörande en frimurarbroder. Den 23 oktober 1912 höll Föreningen Brödraförbundet sitt sista sammanträde, och det meddelades därvid att Hans Maj:t Konungen i nåder beviljat den hos honom gjorda underdåniga framställningen om bildandet av en laglig Frimurare Brödraförening i Simrishamn och den 30 augusti fastställt stadgar för densamma. Föreningen Brödraförbundet upplöstes och dess medel överfördes till den nybildade Simrishamns Brödraförening. Föreningslokalen blev färdigställd i februari 1913, och invigning skedde vid Simrishamns Brödraförenings första Högtidsdag den 9:e februari Verksamheten bedrivs än i dag i samma lokal. Den 23 juni 2009 beslutade Svenska Frimurare Ordens Stormästare och Högste Styresman, Anders Fahlman, att Simrishamns Brödraförening fick byta namn till Frimurarföreningen Cimbris. Namnbytet skedde för att öka föreningens synlighet i samhället. Njudung (Vetlanda) Grundad 1912 Högtidsdag i december Arbetade i grad I-III Arbetar i grad I VI Deputationsloge 2011 Hvetlanda, centralorten i Östra Härad blev det naturliga valet av plats när några i häradet boende Frimurarbröder 1911 diskuterade möjligheten av att bilda en Brödraförening. Anledningen var att när Bröderna skulle närvara vid någon sammankomst fick de antingen åka till Jönköping eller också till Linköping och med vetskap om den tidens kommunikation så förstår man till fullo deras önskan om att bilda en egen förening. Denna diskussion mynnade ut i att de den 17 december 1912 lämnades medgivande till att föreningsarbetet kunde påbörjas i vederbörlig ordning i Johannesgraderna, för att den 15 februari 1935 få tillstånd att arbeta jämväl i Andreasgraderna. Brödraföreningens förste Ordförande var Dr Carl Dahlborg, en av initiativtagarna till föreningens bildande. Föreningens valspråk är Till mognad i ljuset. De första fem åren hölls sammankomsterna i en lokal på Centralhotellet, Vetlanda och 1917 flyttade man in i förhyrda lokaler på tredje våningen i Sparbankshuset Stortorget 1, lokaler som Brödraföreningen fortfarande hyr. År 1987 drabbades fastigheten av en vindsbrand och föreningslokalerna fick kraftiga rök- och vattenskador. Dessbättre utbröt inte brand i själva lokalen, så vår fina orgel samt möbler tillverkade av den kände bildhuggarmästaren Eugen Höglund kunde räddas undan förstörelse. Under tiden som återställandet av föreningslokalen skedde till ursprungligt skick bedrevs sammankomsterna i provisoriska lokaler. Fredagen den 26 oktober 2011 höll brödraföreningen sin sista sammankomst i det gamla Sparbankshuset där den under 94 år härbärgerat sig. Det var med en känsla av vemod som ljuset släcktes i lokalen för sista gången för att åter tändas i föreningens nya lokaler. En av våra bröder, Werner von Seydlitz, har låtit uppföra en helt ny byggnad anpassad till föreningens verksamhet. Byggnaden benämns Kulturhuset Gottfried efter donatorns andranamn. I denna nyuppförda byggnad om 460 kvm. bedriver sedan mitten av november 2011 föreningen sin verksamhet. Brödarföreningen har dessutom beviljats tillstånd att från november 2011 verka som deputationsloge under Den Mellersta Pelaren, Jönköping. Lokalerna är tidlösa med sin moderna design, de är miljöanpassade och tekniskt utrustade enligt senaste snitt. Namnet Njudung betyder enligt tillförlitliga källor kulle eller höjd. Brödraföreningen Njudung kännetecknas av plikttrohet och en stark framtidstro. Därom vittnar de olika aktiviteterna som Bröderna deltar i under arbetsterminerna, allt under ordnade former och broderlig gemenskap

20 1913 Den Flammande Stjärnan (Uddevalla) Grundad 1913 Högtidsdag i mars Arbetar i grad I - VI- Deputationsloge 2003 I början av 1900talet fanns i Uddevalla cirka 40 Frimurare. Många visste om varandra, men det fanns ingen fast organisation i form av en Loge eller Brödraförening. Vid Kungl. Bohusläns regemente verkade vid denna tid Regementsläkaren Idolf Rosengren, en man med stor kraft och resning och med ett levande intresse för Den Konungsliga Konsten. I början av februari månad år 1911 inbjöd Idolf Rosengren tvenne likasinnade Frimurarebröder, Bankdirektör John Bark och Distriktslantmätare Bror Lundholm till ett möte på Grand Hotell på Drottninggatan i Uddevalla. Man beslöt att genom pressen försöka komma i förbindelse med andra Frimurarebröder den 18 februari samma år i Uddevalla. Tisdagen den 21 februari 1911 kunde man i tidning Bohusläningen läsa en liten nyhetsnotis av följande lydelse: Frimurarna i Uddevalla har på möte härom aftonen beslutat att bilda ett brödraförbund här i staden. Antalet Frimurarbröder i Uddevalla med omnejd uppgår till omkring 60 stycken. Att denna uppgift angående antalet Bröder är överdriven har senare bekräftats, 30 stycken torde ligga sanningen närmare. Att det fanns ett levande intresse för bildandet av en frimurareförening förstår vi till fullo när vi läser protokollet av den 18 februari 1911 vilket vi måste anse vara det första dokumentet rörande Den Flammande Stjärnan. Vid detta sammanträde avhandlades följande: Broder Rosengren hälsade de närvarande välkomna till sammanträdet och påvisade i väl valda ord nyttan av att här boende Bröder av F.M.O. närmare slöto sig samman. Till Ordförande för aftonen utsågs Idolf Rosengren och till Sekreterare Oscar Friberg. Man beslöt att bilda ett Brödraförbund. Stadgarna för ett annat likartat förbund upplästes men efter en diskussion beslöts att inte antaga definitiva sådana utan en kommitté utsågs att arbeta med detta ärende och därefter sammankalla Bröderna. Kommitterade blevo Rosengren, Lindeberg, Jonsson och Friberg. Efter sammanträdet samlades man till en enkel supé och man tillbringade aftonen under en ytterst angenäm samvaro vilken ytterligare förhöjdes genom en del Bröders stämningsfulla sång och musik. Den 13 febr i Stadshotellet i Uddevalla kunde man hålla ett sammanträde i S:t Joh:s Lärlinge graden. Samma år den19 mars var en stor dag för Den Flammande Stjärnan. Då instituerades föreningen, i närvaro av Provinsialmästarens representant, DPM Kammarherre Carl Lagerberg samt G.P.L.s övriga officianter. Protokollet säger att denna dag var 27 Bröder närvarande därav ett 10tal från S:t Joh:s Logen Räta Vinkeln i Vänersborg. Sammanträdet var mycket högtidligt och dess höjdpunkt utgjordes av det ögonblick då Provinsiallogens närvarade högste representant, sedan Sekreteraren först uppläst VISASTE SOLOMOS VICARIUS tillstånd till Föreningens bildande och Provinsialmästarens fastställelse av Ordförandevalet - förklarade föreningen instiftad och framförde Provinsiallogens lyckönskningar. Den 16 januari 1915 arbetade Den Flammande Stjärnan för första gången i S:T Joh:s Medbrodersgraden. Den 14 april 1915 arbetade Den Flammande Stjärnan för första gången i S:t Joh:s Mästaregraden. Den 30 oktober 1915 arbetade Den Flammande Stjärnan för första gången i S:t Andreas Lärlinge Medbrodersgraden. Vid sammanträde i I graden den 15 december 1915 beslöts att årsavgiften skulle vara 10 kronor, den hade förut varit 5 kronor. Med utgången av år 1920 kan vår förenings pionjärtid vara till ända. Man stod nu på en fast grund, med många av samhällets stöttepelare som frimuraremedlemmar. Arbetet fortskred och vid 1922 års slut redovisade föreningen 64 medlemmar. Officerskåren var starkt företrädd och utgjorde c:a 30 % av våra medlemmar, varav flera tjänstgjorde som ämbetsmän. Den 12 december 1925 instituerades en Frimurarebrödernas i Uddevalla Barnunderstödsförening vilken hade till uppgift att ekonomiskt hjälpa barnrikefamiljer och föräldralösa barn. (Upplöstes 1954) Vid 1940 års slut redovisade föreningen 75 medlemmar. Den 19 mars 1943 firade Den Flammande Stjärnan sin 30åriga tillvaro och ordförande Broder William Thorburn påminde om detta i ett varmt hållet anförande. Sammanträdena under krigsåren hade ett relativt sett ringa besöksantal. Detta som en följd av inkallelserna till militärtjänst. Emellertid tystnade krigets åska i Europa och kunde återigen lugn och stabilitet råda i våra arbeten. Julsammanträdet den 16 december 1960 kom att bli det sista sammanträdet i Stadshotellet. Olyckliga omständigheter gjorde att ägaren till Stadshotellet inte kunde fortsätta sin verksamhet. Fastigheten ägdes av Uddevalla Stad och skulle nu försäljas och rivas. Den var i så dåligt skick att man måste uppvärma lokalen med elektriska element för att överhuvudtaget kunna hålla sammanträde. En epok var till ända. Genom vänligt tillmötesgående av Odd Fellowlogen nr 37 Pontus Wikner kunde två sammanträden samt högtidsdagen 1961 hållas i deras gamla lokaler på Kålgårdsbergsgatan fick Den Flammande Stjärnan på förmånliga villkor förhyra lokaler i den av Odd Fellow inköpta och nyrenoverade fastigheten på Lagerbergsgatan 31. I dessa lokaler är Brödraföreningen än idag. Den 19 januari 2003 gjorde Den Flammande Stjärnan en ansökan om tillstånd att verka som deputationsloge under S:t Johannes Logen Räta Vinkeln i Vänersborg. Ansökan beviljades och Den Flammande Stjärnan genomförde sin första reception i första graden den tredje oktober Sedan detta datum har föreningen genomfört nio receptioner i första graden. År 2013 fyllde föreningen hundra år. Detta sammanträde kan räknas som den allra första början till vår Brödraförening men ännu återstod mycket arbete innan Den Flammande Stjärnan såsom Brödraförening blivit färdigbildad och upptagen som en länk inom Svenska Frimurare Orden. Kommittén hade arbetat fort, utarbetat stadgar, fått dessa underställda Provinsialmästaren vilken efter vissa ändringar godkände dessa. Första februari 1912 trodde man sig kunna vänta besked om fastställande av föreningens stadgar, och man började diskutera frågan om föreningens namn. Den 19 mars 1912 bestämdes, att föreningens namn skulle vara Den Flammande Stjärnan. Samma dag, den 19 mars 1912, insändes till Hans Maj:t Konung Gustav V en formell ansökan om att få bilda en brödraförening. Ansökan undertecknades av 33 Frimurarebröder. I slutet av december 1912 kunde ordförande lämna det glädjande budskapet att IX Frimurarprovinsens Högste Styresman Hans Maj:t Konung Gustaf V fastställt stadgar för föreningen