MDI HT 2010 Inlupp 1 Uppgift 1a och 1b

Transkript

1 MDI HT 2010 Inlupp 1 Uppgift 1a och 1b Grupp 14 Erik Gynnerstedt Carl Sundberg Robel Sahle Julia Tatkowska Joachim Wik Lystad

2 !"#$%&'($)&#*#+#)$((',%-..$%' """""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""" *!!!"#$%&'($)&#/#0#)-12)34""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""" /! %'('%'52'% """"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""" A! "#!$%&'()%*+,-./-/0 ####################################################################################################################################################1! )#!23,!45/0",!$-6,'*'4&!7',(!"/.8/(",%/*!399$8,+*"$2%&: ###############################################################1! 6#!23,!;.%,%/**&8$$%,!*<*&%$%&*!$'(%==!$%(!"/.8/(",%/*!$'(%==: #################################################>! (#!+3/*+"9!-!.8,=(%/!'62!+3/*+"9!-!23.3(%&######################################################################################################?! 4#!,%=%."/&!'62!&<(=-0!4%%()"6+#############################################################################################################################A! 0#!(%*-0/!4',!%,,',*######################################################################################################################################################B! %'('%'52'% """"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""" B!

3 Grupp 14 MDI HT2010 Inlupp 1 Uppgift 1a Grupp 14 IDK I. ARTEFAKT 1 - KAFFEBRYGGARE Varje dag stöter vi på objekt som har begåvats med design som gör deras användare frustrerade. Vi tog två av de här objekten och analyserade dem enligt Donald Normans designprinciper. Den första artefakten vi valde att analysera är en dåligt designad kaffebryggare. De problem som vi observerade under användning av kaffebryggaren beskrivs och analyseras nedan. Redan vid mätningen av vattenmängden möts vi av ett visualiseringsproblem då det inte finns något mått som visar hur mycket vätska vattenbehållaren innehåller. Vi upptäcker då att måtten inte är placerade i anslutning till vattenbehållaren utan istället på kannan. Vi vet alltså inte hur mycket vatten som ligger i vattenbehållaren. Det är bristen av visualisering (Visibility) och återkoppling (Feedback) som skapar problem för användaren då man varken kan se eller återkoppla hur mycket vatten man har hällt i behållaren. Man ser inte vilken effekt ens handling resulterat i [1]. Utan att visualisera och ge återkoppling till användaren så kan den nuvarande designen leda till en feldosering. Designern av kaffebryggaren har försökt att kringgå ovannämnda problem genom att märka kaffekannan med måttstreck. Mätningen av vattenmängden sker alltså redan i kaffekannan. Problemet med den lösningen är att kaffekannan kan ge ett felaktigt mått beroende på hur kannan lutar när användaren fyller den med vatten. Det mest funktionella och logiska vore att ha måtten i vattenbehållaren; en del av kaffebryggaren som är stationär och som därför ger ett mer tillförlitligt mått. För att åtgärda eventuell feldosering så finns inget bra sätt att tömma kaffebryggaren på vatten förutom att vända hela artefakten upp-och-ner. Detta kan anses som en dåligt designad begränsning (Constraint). En möjlig lösning för att underlätta tömning av vattenbehållaren vid feldosering vore att placera ett dräneringshål på sidan av kaffebryggaren. Men här tillåter designen att användaren faktiskt gör fel och det finns ingen lösning som tillåter användaren att åtgärda felet [2]. Placeringen av filterhållaren på kaffebryggaren är logisk men ur en funktionell aspekt så försvårar designen operationen av artefakten för användaren. Till skillnad från vattenbehållaren som har ett lock som öppnas uppåt så kommer man åt filterhållaren genom att dra ut den runt en axel. Doseringen av kaffe sker utan större ansträngning men vid Kaffebryggare 1

4 Grupp 14 MDI HT2010 Inlupp 1 stängning är det lätt att kaffefiltret slår i vattenledningen som går från vattenbehållaren och gör att kaffefiltret lätt viker sig. Är kaffekannan dessutom på plats på värmeplattan så går det inte att stänga filterhållaren. Eftersom det inte finns någon indikation om att man som användare måste dra ut filterhållaren för att kunna fylla på med filter och kaffe så är detta en dålig design utifrån visualiseringsbegreppet (Visibility). Designen visualiserar inte artefaktens funktioner på ett adekvat sätt. Detta gör att användningen av filterhållaren inte förstås naturligt. De viktiga delarna av designen är gömda. Delarna som måste kunnas ses och förstås är dolda i designen [3]. Lösningen på det här problemet är att göra filterhållaren statisk och låta åtkomsten av filterhållaren ske genom att öppna ett lock ovanför. Att ha ett gemensamt stort lock över både filterhållaren och vattenbehållaren vore att rekommendera för att undvika de eventuella problem beskrivna i detta stycke. Designen av kaffekannan är bra enligt Affordanceperspektiv. Användaren förstår hur han eller hon ska handskas med kaffekannan som har ett handtag som tydligt visar hur den ska hållas. Det brister däremot i den här aspekten när man tittar på kaffefilterhållaren och vattenbehållaren. Som beskrivet i föregående stycke så finns det inget som indikerar att man ska dra ut filterhållaren runt en axel. Locket som ligger ovanför vattenbehållaren identifieras inte heller lätt som ett lock då det är helt är att sätta ett handtag på locket som tydligt visar att detta är en del som ska dras uppåt för att avlägsnas och lämna vattenbehållaren och filterhållaren fria från hinder så att de kan fyllas på med lämplig vara. Man måste kunna se bara genom att titta på objektet hur objektet ska användas, hur det ska flyttas, vad det har för olika funktioner etc.[4] När kaffet är klart skulle detta kunna indikeras med någon sorts återkoppling (Feedback). En ljudoch ljussignal när bryggningen är färdig vore en lämplig lösning [5]. Utöver dessa brister utifrån Donald Normans designprinciper så skulle vi vilja ändra placeringen av knappen som sätter på och stänger av kaffebryggaren. Den sitter för nära placerad värmeplattan och användare kan riskera att bränna sig när de stänger av kaffebryggaren. En annan egenskap som skulle vara värd att implementera är ett automatiskt avstängningssystem som stänger av kaffebryggaren efter en viss tid för att förhindra eventuella olyckor. II. ARTEFAKT 2 KYLSKÅP Vår andra artefakt är ett helt vanligt kylskåp med en, till att börja med, mindre väldesignad dörr. Dörrens handtag är konstruerat som ett långt handtag att dra i, som löper längsmed hela kylskåpsdörrens ovansida. När man skall öppna dörren har man alltså möjligheten att dra i dörren längsmed hela ovansidan, vilket dels kan tydas som Kylskåp plant utan några ledtrådar om att man ska lyfta locket uppåt. Användaren ser inte på ett lätt sätt hur skyddet ovanför filterhållaren och vattenbehållaren ska avlägsnas. En lösning på detta att man skulle kunna öppna dörren likt en diskmaskin med båda händerna, eller som vanligt med en hand. Dock vet man inte från vilken sida dörren öppnas. Den enda visuella indikator som 2

5 finns på kylskåpets dörr (och som särskiljer kylskåpets vänstra sida från den högra) är tillverkarens logotyp som är placerad till höger. Enligt Gestalt-principen har vi lätt att koppla ihop två näraliggande föremål, så inte helt osökt är det lätt att man kopplar ihop den högra delen av handtaget med logotypen och därför försöker öppna dörren där [6]. Detta är dock fel sida, man öppnar nämligen dörren till vänster. Korrelationen (Mapping) mellan handtaget som inbjuder till dubbelfattning och den dåligt placerade logotypen förvirrar enbart användaren [7]. En möjlig lösning på problemet är att placera logotypen på den vänstra sidan eller att helt enkelt bara sätta ett dragbart handtag på den sida dörren öppnas [8]. Det andra problemet med kylskåpet möts man av när man väl lyckats öppna dörren. Ett visualiseringsproblem (Visibility) med vridreglaget som styr temperaturen i kylen existerar [9]. Reglaget är graderat med siffrorna 1, 2, 3, 4, 5. Vid första anblick kanske inte detta är något konstigt, men vid närmare eftertanke uppstår problem. Motsvarar siffrorna hur många grader Celsius det är i kylskåpet, eller motsvarar det en kylningseffekt hos termostaten. Vilket av talen är kallast? Om man utgår från celsiusskalan skulle nivå 1 vara kallast, för det är lägst temperatur, men om reglaget istället visar kylningseffekt anser nog de flesta enligt erfarenhet att 5 är kallast. En tänkbar lösning är att med hjälp av ytterligare visualisering, en stor snöflinga vid det kallaste läget, en mindre vid det varmare. Eller helt enkelt bara en digital display som visar gradantalet i Celsius och som är direkt ställbar med upp och nedknappar [10]. Om vi bortser från problemet med vad siffrorna representerar så återstår även en avsaknad av återkoppling (Feedback) när man väl ändrat på reglaget, inget som säger att det blivit varmare eller kallare eller vilken temperatur som är i kylskåpet [11]. Detta skulle också hjälpas av en digital display som visar gradantalet inuti kylen [12]. REFERENSER [1] D. Norman, The Design of Everyday Things, Basic Books s.99. [2] Ibid. s.135. [3] Ibid. s.100. [4] Ibid. s.82. [5] Ibid. s.99. [6] D. Benyon, Designing Interactive Systems, Pearson s.336. [7] D. Norman, The Design of Everyday Things, Basic Books s.22. [8] Ibid. s.4. [9] Ibid. s.4. [10] Ibid. s.4. [11] Ibid. s.27. [12] Ibid. s.4. 3

6 Uppgift 1b Grupp 14 IDK I. UTVÄRDERING AV MICROSOFT WORD 2007 A. Metodbeskrivning Vid vår utvärdering av Microsoft Word 2007 använde vi oss av en heuristisk utvärderingsmetod. Vi arbetade med utvärderingsprocessen på det sättet att vi följde en uppsättning av förbestämda regler. Varje regel och utvärdering utifrån dessa har i det här dokumentet åtskilts av rubriker. Vid varje bra eller dåligt designad funktion som vi har stött på så har vi haft ett mål som användare. De exempel som vi beskriver i det här dokumentet har på något sätt underlättat eller försvårat arbetet med att nå vårt mål. Gruppen arbetade individuellt och sammanstrålade efter en utvärderingssession där varje problem eller positiv aspekt av programmet diskuterades och sammanfördes i denna rapport. Varje problem som uppmärksammades fick en märkning från 1 till 3 (där 3 är allvarligast) beroende på hur allvarligt vi tyckte att problemet var för användaren (Grade of Severity) [1]. Enligt de instruktioner vi mottog skulle vi använda en heuristisk utvärderingsmetod. Metoden används dock normalt för system som inte är helt färdigställda. Heuristiska utvärderingar används oftast vid formativa utvärderingar, där designprocessen är i ett tidigt skede. Inte som i vårt fall, i summativa utvärderingar, för ett färdigställt system [2]. För en sådan här utvärdering skulle vi rekommendera en summativ utvärderingsmetod istället. B. Hur fångar Microsoft Word användarens uppmärksamhet? Då vi i gruppen försökt komma fram till vilka funktioner som faller under kategorin Attention och Visability har vi gått på impuls och försökt se vad det är som man direkt lägger märke till då man öppnar Microsoft Word och använder funktionerna programmet har att erbjuda. Vi har fokuserat på ifall det är fördelaktigt eller inte att man lägger märke till pop-ups, meddelanden samt andra saker som blir synliga då man utför funktioner i programmet. Det vi fokuserat på mest är att se ifall de synliga aspekterna i programmet har praktiska fördelar eller ifall de bara är distraherande och onödiga. Ett av de första exempel vi fann på brister i funktioner var då man ska applicera sidnumrering. När sidnumreringen utförts kommer det upp en ny flik under Ribbons (som menyraden kallas i Microsoft Word 2007 och senare) märkt Design. Då den kommer upp dras uppmärksamheten automatiskt till ändringen i programmets utseende, där man nu kan välja olika designinställningar. Det man märker ganska snabbt är dock att i designfunktionerna finns inga valmöjligheter för just sidnumrering. Alltså har vår uppmärksamhet dragits till en funktion som kommer upp i samband med sidnumreringen vi precis utfört, men som är helt irrelevant till den då vi inte kan ändra något i dennes design eller utseende genom de valmöjligheterna som dyker upp. Designen måste visualisera dess funktion den faktiskt fyller [3]. Lösningen till detta problem skulle då kunna vara att Design-fliken inte kommer upp alls, eller att man tillägger några valmöjligheter i design som faktiskt rör sidnumreringen. En någorlunda problematisk funktion vi stötte på var funktions-menyn som kommer upp när man markerar text, som kan vara fördelaktig då man till exempel snabbt vill ändra ett textstycke till kursivt, men då man bara ska kopiera en text kommer funktions-menyn i vägen. Du kan inte själv reglera vart du vill att menyn ska vara, utan den kommer upp strax ovanför stycket du markerat, och kan då samtidigt skymma annan text. När den kommer upp så fade:ar den fram ur transparent, vilket kan vara missledande och man kan få för sig att datorn har hängt sig, då den gradvis ändrar opacitet beroende på hur snabbt du rör pilen mot funktions-menyn. Det finns inte heller något snabbt eller smidigt sätt att ta bort den. Effekten av användandet av funktions-menyn visas inte tydligt då den inte blir helt synlig förrän man för muspekaren över den. Då kan man som användare inte se att funktionen fungerar ordentligt att ens operation resulterar i något som synliggörs av programmet [4]. En lösning på detta problem skulle kunna vara att man skulle kunna flytta på denna, samt kunna kryssa i en ruta (eller använda ett kortkommando) för att avgöra ifall man vill att den ska komma upp eller inte. Opacitet-funktionen är nog originellt tänkt för att man ska kunna läsa texten som skyms utav menyn, men är i längden onödig ifall man bara skulle kunna flytta på den istället. Grade of Serverity: 1. 4

7 Två bra exempel vi fann var bland annat stavningskontrollen. Den är inte alls distraherande utan tvärtemot hjälpsam. Det är någonting man känner igen sedan tidigare den röda vågiga linjen som uppenbarar som signalerar att någonting är fel under det felstavade ordet. Det är sedan väldigt enkelt att rätta till sitt fel genom att endast högerklicka och få olika valmöjligheter på det rättstavade ord som du möjligtvis kunde ha menat. Den blotta närvaron av den röda linjen indikerar till användaren och synliggör att det finns alternativ för att åtgärda det visualiserade stavfelet. Bara genom att se det röda strecket så förstår man funktionen [5]. Den andra fördelaktiga funktionen är Windowslogotypen som motsvarar arkiv knappen som blinkar då man öppnar Microsoft Word. Uppmärksamheten dras till loggan då den blinkar, vilket är bra då man förstår att den motsvarar något viktigt, och man enkelt kan klicka på den för att ta reda på varför den blinkar, och får då reda på att det är där Arkiv-menyn sitter. När man sedan använder programmet blinkar den inte längre, och användarens blick slipper dras till den i onödan. Här har man designat så att man gör viktiga funktioner fullt synliga [6]. C. Hur överensstämmer Systemets modell med Användarens modell? Målet de flesta användarna har när Microsoft Word öppnas är att skriva ett textdokument. Skulle en användare skriva ett dokument för hand: med hjälp av papper och penna så skulle bilden av ett pappersark i A4-format formas. Utvärderingen startade med uppmärksammande av överensstämmandet av vår, användarens, konceptuella modell och systemets modell. Visualiseringen av ett pappersark på skärmen skapar en direkt förklaring över var texten i dokumentet ska skrivas. Användaren förstår var och hur programmet fungerar på grund av att kommunikationen med designern uttrycks på ett naturligt och självförklarande sätt genom systemets design. Användaren vet att text som skrivs i det vita fältet kommer att representeras av text på ett A4-ark vid utskrift [7]. Användaren vet exakt vilken funktion det vita fältet fyller i programmet. Här har utvecklarna lyckats med att skapa en systemmodell som överensstämmer med användarens modell. En annan funktion där systemets modell överensstämmer bra med användarens modell är skapandet av tabeller. Vårt mål var att skapa en tabell och vi hittade därför knappen/funktionen som hjälper användaren att göra detta. Valet av tabellfunktionen låter användaren utifrån ett rutsystem bestämma med musen hur många rader och kolumner han eller hon vill ha. Detta visualiseras även på pappret och man kan som användare se hur valet av tabell kommer att te sig på pappret efter att man slutfört tabellskapandet. Här, precis som i stycket ovanför, visar sig systemet likt användarens modell. Systemet visar exakt vad valet av tabellstorlek kommer att resultera i. Det här är en bra konceptuell modell som får användaren att känna sig säker på vilka resultat hans eller hennes val ger [8]. Ett exempel där systemets modell haltar och misslyckas med att hålla takten med användarens modell är när målet att skapa en WordArt-rubrik i programmet ska uppnås. Användaren hittar snabbt ikonen och funktionen för WordArt. Användarens möts av en ny ruta där man väljer vilken stil man vill ha på WordArt:en. I det här fallet så bestämmer sig användaren för en stil som utgörs av en böjd text-båge i guld. När valet av den här stilen har gjorts så kommer en ny ruta upp där man får skriva in vad för text som ska gestaltas i den valda stilen. Problemet i det här fallet är att rutan där man skriver in textinnehållet inte representeras av den tidigare valda stilen. Här ser användaren istället ett annat typsnitt och färgen på texten är svart. Här misslyckas programmet med att visualisera en bild som stämmer överens med användarens modell. En användare som använder WordArt-funktionen för första gången kommer att tro att denne har valt fel stil då det är en svart text som dyker upp och inte den stil som valdes i förstaläget. Detta skapar förvirring för användaren när systemets modell inte överensstämmer med användarens egen modell. Informationen är inte fullständig och förvirrar processen vid skapandet [9]. Ett förslag på förbättring gällande detta vore att även under inmatandet av textdata så skulle man kunna se WordArt-stilen, som den kommer att bli, uppdateras i realtid för varje bokstav som tillförs. På det här sättet så visar systemet resultatet av ett val direkt och användaren har en klar bild av vad hans eller hennes val kommer att resultera i [10]. Tabellfunktionen var ett exempel på god design som vi berömde i texten ovan. Användaren ser vilket resultat som kommer av ett val eller beslut. När vi ville skapa ett objekt, i det här fallet en cirkel så använde vi funktionen för objekt och valde just en cirkel av de alternativ som fanns tillgängliga. När vi höll musen över cirkeln så hände ingenting. Vi klickade därför på cirkeln vilket resulterade i att rutan där vi valde vilken typ av objekt vi ville ha försvann och musmarkören hade förändrats och bytits ut mot ett hårkors. För att placera cirkelobjektet på pappret är användaren tvungen att 5

8 klicka (för att få en förutbestämd storlek på cirkeln) eller hålla inne musknappen och dra (tills storleken på cirkeln var tillfredsställande). Valet av cirkeln måste visas omedelbart. Resultatet av användarens val måste visualiseras för att användningen ska bli så naturlig som möjligt [11]. I den förklaringen ligger också vårt förslag till förbättring. Visualisera användarens val direkt genom att låta cirkeln synas på pappret när man håller musen över cirkel-objektet och stanna kvar på samma ställe när valet slutförs genom musklicket. D. Kunskap i världen och kunskap i huvudet Funktionerna i MS Word är alla uppdelade i olika mappar som visas som lättläsa ikoner. De är perfekta visuella metaforer, men om det skulle vara något tvivel är de även namnsatta. Du behöver inte minnas vilka funktioner som finns i vilka mappar, utan du kan enkelt, snabbt och smidigt klicka dig fram till det önskade målet. Kunskap i världen blir utnyttjat och man behöver inte komma i håg vad allt betyder eftersom det visuella hjälper dig med att förstå vad ikonerna betyder [12]. Då du ska lägga in diagram i ditt dokument startas Excel upp automatiskt i ett nytt fönster som interagerar med Microsoft Word, här kan du utforma diagram, tabeller och annan statistik. Denna funktion gör det mycket enkelt för oss som användare att utforma vårt dokument hur vi vill, förutsatt att vi känner igen hur Excel fungerar. Om vi är bekanta med Excel och dess funktioner behöver vi inte mer kunskap än så, och fattar snabt hur detta ska funka. Kunskap i världen kombinerad med kunskap i huvudet, gör detta till en smart, snabb och praktisk funktion [13]. Arkiv-knappen är en Windows-logotyp högst upp i vänstra hörnet, något som inte är helt och hållet logiskt. då det bredvid finns en ikon i form av en diskett som logiskt visar att du sparar genom att klicka på den, medan Windows-logotypen inte har någon direkt koppling till Arkiv-menyn [14]. Då du ska spara en fil i PDF så finns det ett enkelt sätt att spara det på det finns en mapp som är namngiven Acrobat. Men det är kanske inte alla som förstår att det är i Acrobat man läser PDF-filer, så man måste ha kunskap i huvudet för att utnyttja denna funktion. Ett förslag till förbätring kan vara att det står Acrobat och sen PDF t.ex brevid eller under i en parantes 15]. E. Hur utnyttjar Microsoft Word sakers Affordance? Vid användning av Microsoft Word kommer man med största sannolikhet inte lyckas undvika att navigera genom menyraden. Efter mycket användande av programmet uppstår en särskild arbetsprocess eller ett så kallad mönster. Man känner igen sig vid sin tendens att utnyttja vissa funktioner mer än andra och hur smidigt man t.ex. använder vissa funktioner eller kortkommandon. Det kommer då helt naturligt för användaren att vilja justera programmet så att interaktionen kan nå maximal naturlighet. Något som genast kommer i åtanke är en liten ikon man hittar på nedersta hörnet hos nästan alla underkategorier i menyraden. Ikonen uppfattas som en knapp till att plocka ur kategorirutan och låta den sväva fri för en mer snabbare och flexibel hantering utav programmet. Klickar man på den här ikonen så dyker det dock upp en helt ny ruta med alternativ för avancerade inställningar relaterat till underkategorin. Normans metoder påpekar att vi som användare har en förväntan, att den synliga egenskapen ska ge oss relevant information tillbaka så att användaren kan agera rätt och på så sätt bli guidad till en lyckad operation. Just denna synliga egenskap är ett tydligt exempel där användarens uppfattning leder till fel funktion, då avancerade funktioner kan vara nödvändigt och en eftertraktad funktion för användaren så borde det definieras på ett mer tydligare sätt [16]. Som sagt då avancerade funktioner är en viktig egenskap och tillkallar flexibel hantering av programmet bör man inte ha problem med att finna det. Ikonen bör därför bytas ut till en mer logisk variant som fullföljer dess riktiga egenskap för bättre och snabbare hantering av gränssnittet. En funktion som är lätt att identifiera är knapparna i Microsoft Word. De är stiligt gjorda och smart placerade under respektive kategori. Knapparna lyser när musen befinner sig över dem och blir skuggade vid nedtryckning av musen. Detta indikerar på ett bra sätt att det är tryckbara knappar det rör sig om. Norman förklarar att komplexa funktioner behöver förtydligande av något slag, men simpla funktioner behöver inte. Exempelvis så används en stol för att sittas på, det behöver inte förklaras [17]. Just så fungerar knapparna i Microsoft Word, en knapp finns där för att trycka på. Man har också tänkt på användaren genom att gråa ut knappar som inte är tillängliga för funktionen, på så sätt guidas användaren genom begränsning av knapparna, vilket är en fördel. Beroende på vilken storlek och upplösning man 6

9 har på datorskärmen kommer man som användare behöva justera dokumentet så att man bekvämt kan se tecknen i textdokumentet. Med zoom-panelen längst ner till höger i Microsoft Word kan du effektivt justera storleken efter behov, du har möjligheten att själv välja hur nära eller långt ifrån det ska zoomas, alltså behöver man inte som användare känna sig begränsad till en viss standard utan kan flexibelt utnyttja panelen. När det finns en synlig panel som det gör här är det viktigt att man har designat det så användaren förstår vad som ska och kan göras, och lika viktigt är det med feedback som sker direkt [18]. Därför är zoom-panelen lyckad och interaktionen känns naturlig. Något som är störande är nedstängningen av ett enskilt Word-dokument, t.ex. vid felöppning av ett dokument så uppmanas användaren att antingen stänga ner Microsoft Word eller öppna den rätta filen och låta båda dokumenten köras samtidigt i två skilda instanser. Det finns ingen synlig funktion som indikerar en nedstängning eller minimering utav dokument i Microsoft Word, det vill säga om man inte känner till kortkommandot ctrl+w (Windows). Användaren kommer alltså alltid att behöva stänga ner Microsoft Word för att öppna sitt nya dokument eller öppna ett nytt dokument från huvudmenyn i Word för att senare stänga det första dokumentet. Helt plötsligt befinner användaren sig utanför programmet och förvirrad, något som stör interaktionen mellan programmet och användaren genom att uppmana en att arbeta utanför programmet. Norman beskriver i sin bok hur viktigt det är med synlighet för produktens interaktion, genom att göra synliga saker osynligt försvårar man det för användaren. Osynlighet leder oftast till en längre process och användaren får det svårare att komma ihåg vad som gjorts och vad som ska göra härnäst [19]. Gulf of execution uppstår då användaren vill göra en sak som är möjligt men kan inte göra det för att det inte visualiseras hur man gör det [20]. För att hindra detta bör det existera ikoner för dokumentets fönsterjustering på ett sådant sätt så att man befinner sig inom programvaran och enkelt kan utnyttja programmets funktioner istället för att behöva stänga ned programvaran och sedan öppna den på nytt. Grade of Severity: 2. F. Relevant och tydlig Feedback När man som användare har ändrat i sitt dokument och väljer att spara det via spara-knappen (diskettikonen) så visas feedbacken snabbt i statusraden längst ned i dokumentet, till skillnad mot om man använder funktionen Spara som vilket ger feedback via en dialogruta. Om du inte sedan innan vet detta är det väldigt svårt att upptäcka den informationen och man vet inte att dokumentet har sparats. Detta kan leda till följdproblem, att man trycker på samma knapp flera utan att någonsin få en tydlig feedback på sin handling. David Benyon menar att feedback ska vara konstant och konsekvent [21]. Förvisso ger Microsoft Word feedback i denna situation, men faran med att automatisera enklare uppgifter är att användaren kanske inte är uppmärksam på att någonting faktiskt har hänt [22]. Om man som van användare har lärt sig att dokumentet faktiskt har sparats så är det så klart positivt att slippa klicka bort en bekräftelse varje gång man sparat (Attention). Just statusfältet är något som används flitigt i MS Word, där får du kontinuerliga uppdateringar om antal sidor och hur många ord du skrivit. Du kan även välja att få se mängden bokstäver, paragrafer och rader du skrivit. Till skillnad mot exemplet ovan då du sparar ett dokument är detta inte kritisk information som du som användare verkligen behöver känna till. Vilket också är anledningen till att feedbacken här, är väl tillämpad [23]. Vid val av typsnitt behöver man inte först markera texten och välja typsnitt, utan du får se direkt i en typsnittsmenyn hur din text kommer att se ut. Ett smart och tidseffektivt sätt att arbeta där du genast får feedback på dina ändringar. När du skall göra en innehållsförteckning i ditt dokument får du genast feedback i en informationsruta om hur du tar bort och lägger till information i innehållsförteckningen. Väljer du sedan att ta bort den innehållsförteckningen du nyss skapat till förmån för en ny så kommer samma informationsruta upp igen. Du står helt utan möjlighet att välja bort denna information. Det är uppenbart att tillverkaren tycker detta är viktigt information, men som återkommande användare kan detta bli ett störningsmoment [24]. När man stänger MS Word och har glömt att spara sitt dokument får man genast en pop-up som frågar om man verkligen vill stänga ned programmet utan att spara, en så kallad forcing function; programmet tvingar dig till att ta ställning innan du kan göra någonting annat. Det är också ett typexempel på Donald Normans begrepp lockin vilket betyder att programmet håller sig aktivt och hindrar det från att stängas av för tidigt innan allting har sparats [25]. 7

10 G. Design for errors För att snabbast och enklast få fram fördelar och nackdelar med vissa funktioner i detta sammanhang testade vi oss fram genom att med flit utföra olika stegfel och undersökte sedan hur enkelt det var att återgärda eller ångra dem. En utav våra gruppmedlemmar erkände att han ibland utför felet att utföra kortkommando för att stänga enskilda word-dokument (ctrl+w) istället för kortkommandot för att spara (ctrl+s) eftersom att knapparna ligger så pass nära varandra, ett typexempel på Normans begrepp Capture Error vilket innebär att man i en välbekant situation slarvar och trycker på fel knapp [26]. Det är inte ofta man märker att man tryckt på fel knapp, då datorn inte matar bokstaven du tryckt på i dokumentet, utan du får bara upp en ruta där du får bekräfta ifall du vill utföra den valda funktionen eller inte. Då du (tror) du tryckt på ctrl+s är du inställd på att det är spara du ska göra, men har tryckt på ctrl+w och håller alltså på att stänga dokumentet. Du får upp en varningsruta som frågar dig Vill du spara dokumentet? Du får då kanske för dig att du inte riktigt vill göra det än, utan vill fortsätta att skriva, så du trycker på nej. Då stängs programmet helt plötsligt och lämnar dig i förvirring, och ditt dokument försvinner [27]. För att åtgärda detta problem finns en simpel lösning istället för att bara fråga ifall man vill spara dokumentet kan varningsruta lägga in informationen om att dokumentet faktiskt håller på att stängas, så varningstexten skulle kunna lyda Dokumentet håller på att stängas utan att sparas. Vill du spara ditt arbete?. Donald Norman skriver i sin bok TDOET att varningsrutor allt som oftast inte är den rätta lösningen då vi som användare har en tendens att bortse från dem för vi är inställda på att vi vet vad vi håller på med [28]. Men i det här fallet ser vi det som den bästa lösningen då det kan vara problematiskt att lära om användare som kan kortkommandot om man istället skulle ha flyttat det till en annan knapp. Grade of Severity: 2. Ett annat exempel på design for error som vi hittade var då man gick in under Ribbon som heter View, där man kan välja olika layouts för hur man vill se sidan. Väljer du att gå in på t.ex. Draft så har du som möjlighet att gå in på allting annat, bl.a. Outline, men väljer du att se sidan ur en Outline layout finns det dock ingen tillbaka-knapp, utan det finns bara en stäng -knapp. Då man trycker på denna stäng -knapp kommer du inte tillbaka till den Ribbon du var på tidigare, dvs. View Ribbon, utan du kommer till Home, vilken är start Ribbon för hela programmet där man väljer teckensnitt och teckensnittsstorlek etc. Detta problem kan ses som en illa implementerad force function som tvingar användaren att gå tillbaka till Home-menyn trots att man endast vill ett steg bak i menyn [29]. Detta kan lösas genom att man kan skifta mellan Outline, Draft och andra layouts utan att behöva stänga ner allting och gå till Home och göra om allting igen. Några positiva implementeringar av design for error vi upptäckt är dessa. Ångra-funktionen, i snabbkommando ctrl+z som ångrar föregående steg (inte bara föregående, men ganska många steg tillbaka) är väldigt praktiskt och användbart då man ibland råkar komma åt någon oönskad knapp eller funktion som man snabbt kan ändra tillbaka genom ett snabbt kortkommando eller åtgärd [30]. Det andra exemplet är ännu simplare då du sparat ditt dokument för säkerhetens skull och sedan fortsätter skriva på det så sparas din uppdatering helt automatiskt, så du behöver inte spara om och om igen för varje ny mening du skrivit, utan kan slappna av och fokusera på det du ska skriva vidare om. Donald Norman skriver om faran med automatisering, men här är ett exempel där funktionen används bra [31]. REFERENSER [1] D. Benyon, Designing Interactive Systems, Pearson s.228. [2] Ibid. s.230. [3] D. Norman, The Design of Everyday Things, Basic Books s.4. [4] Ibid. s.8. [5] Ibid. s.52. [6] Ibid. s.99. [7] Ibid. s.14. [8] Ibid. s.13. [9] Ibid. s.17. [10] Ibid. s.13. [11] Ibid. s.188. [12] Ibid. s.58. [13] Ibid. s.55. [14] Ibid. s.65. [15] Ibid. s.72.[16] Ibid. s.87. [17] Ibid. s.9. [18] Ibid. ss [19] Ibid. ss [20] D. Benyon, Designing Interactive Systems, Pearson s.86. [21] Ibid. s.90. [22] D. Norman, The Design of Everyday Things, Basic Books ss [23] D. Benyon, Designing Interactive Systems, Pearson s.90. [24] D. Norman, The Design of Everyday Things, Basic Books s.189. [25] Ibid. s.135. [26] Ibid. s.107. [27] Ibid. s.107. [28] Ibid. s

11 [29] Ibid. s.132. [30] Ibid. s.131. [31] Ibid. ss