Farmors farfars farfars far

Transkript

1 Farmors farfars farfars far Hans Nilsson Hanna Jönsdotter Bengta Jönsdotter Per Hansson Jöns Hansson Bengta Hansdotter Per Hansson Kirstina Larsdotter Anna Hansdotter Nils Hansson Mallena Jönsdotter Mätta Hansdotter Margareta Hansdotter Anders Jönsson Lars Hansson Sanna Hansdotter Hans Nilsson född ca Han gifte sig, när är osäkert, med Hanna Jönsdotter, född i november De fick tillsammans nio barn. Den äldste sonen, född i september 1768, avled i oktober samma år. Av de övriga åtta barnen var det bara Nils och Margareta som förde släkten vidare. 1

2 Hans och Hanna bodde hela livet i Stora Rödde i Everlövs församling, där Hans var bonde på ett 6/3-dels mantal stort kyrkohemman. Kyrkohemman kallades förr kyrkornas jordbruksfastigheter. De var underkastade ordinarie rotering. En del hade av tradition innehafts av prästerskap eller kyrkobetjäning. De övriga utarrenderades för kyrkornas räkning. Lunds stift ägde många gårdar med rätt att kräva skatt. Detta var egentligen kronohemman eftersom kyrkan tillhörde staten, men de kallades i folkmun för kyrkohemman. Under den katolska tiden före Gustav Vasa var kyrkorna rika på gods och hemman, men under hans tid övergick de flesta till kronan. Det fanns därför få kyrkohemman i de gammalsvenska landskapen, men i de från Danmark erövrade landskapen var de talrika, eftersom reduktionen i Danmark inte sträckt sig längre än till kloster och biskopsgod. Hanna avled , nio dagar efter dottern Sannas födelse. Hans gifte om sig med Bengta Jönsdotter, född Hans avled av sotfeber, 61 år gammal och sonen Nils tog över gården. Ur Svenskt Konversationslexikon. Tryckt hos P. G. Berg, Stockholm, Efverlöf: en socken, med Slimminge, belägen i Torna kontrakt och härad av Lunds stift och Malmöhus län, 2,5 mil från Lund. Socknen hör till 3 kl.reg., består af 19,75 intl. och har 764 invånare. Till nästgränsande Blentarps, Ilstorps och Wombs socknar stå Efverlöfs boerna icke i någon förbindelse, och ingå ej heller äktenskap med dessa socknars åboar, men väl med dem i vester tillgränsande Weberöds socken, vars inbyggare, i likhet med denna sockens, är förmögna bönder. Till deras förmögenhet bidrager framför allt boskaps och hästafveln, samt deras goda hushållning, och mindre begagnande af öfverflödsartiklar, bland hvilka kaffe och finare drycker sällan njutas. Betraktar man Efverlöfs bonden under arbetet, synes han sluten, och utan sinne för den yttre naturen. Åkern på hvilken han plöjer, sår eller skördar, de kreatur han sköter, utgöra hans verld, för allt som ligger utom denna verksamhet, är han i allmenhet likgiltig, kall och utan deltagande. I sitt väsende är han maklig, långsam och trög: egenskaper, hvilka röja sig äfven i själva språket. Okända personer och tiggare få med största svårigheter herberge någon natt hos honom, och för ståndspersoner hyser han icke synnerligt förtroende. Efverlöfsbonden är till växten stor och grof, men ej alltid af vacker kropps byggnad, och sällan når han hög ålder. 2

3 Klädedrägten så väl i denna som i Weberöds och Hellestads socknar är alldeles egen, och ännu nästan sådan den varit i århundraden, emedan det hör till folkets lynne, att icke älska något nytt, eller något som nyttjas annorstädes. Bland synnerliga namn på vissa klädespersedlar, som nyttjas av karlarna, kan märkas: milkjahufva, en stickad, hvit yllemössa utan skärm, fläskahufva, en mössa av hund eller hiller skinn, hvilkenbegagnas på resor, selar, byxhängslen, synadekrafve, en konstigt sydd skjortkrage eller nattkappa. Vid bröllopshögtider fästa qvinnorna på sina svarta klädeströjor öfver bröstet fyra förgyllda, stora och runda silfverplåtar (bruaspänne) med hängande löf uti. Midt emellan dessa häktas dessutom en fyrkantig silfverplåt, med många löf, kallas särkasöl. Anbud om äktenskap sker hos flickans föräldrar, och hafva dessa intet att påminna, i synnerhet mot förmögenheten, så är saken uppgjord. Skulle flickan möjligen hysa kärlek för annan och afsky den som erbjuds, så begagnas äfven hand gripligt tvång, sedan goda föreställningar af föräldrar och anhöriga icke velat hjälpa. Oftast är det syskonbarn (=kusiner) som bygga äktenskap sinsemellan, på det förmögenheten ej måtte gå ur slägten. Det härpå följande tafflet firades stundom med större ståt än numera, då det försiggår i all tysthet, af fästman och ett par av hans närmaste slägtingar, hos flickans föräldrar. Vid detta tillfälle lemnar han åt fästmön så kallad ja gåfva, en större silfverbägare (stäv) till ungefär 60 R:dr B:kos värde, med inneliggande några silfvermynt, ett par silfverskedar, några sidenshavletter och tyg till en halsduk, m. m. det hela knutet i en bomullsnäsduk, hvilken ej får öppnas och beses förrän följande dagen. Vid begrafningar deltaga äfven qvinnorna i liktåget, från byarne och orter längre från kyrkan ser man ofta processionen åkande. Det af qvinnorna vid sådana tillfällen brukliga sättet att uppfästa sina hufvudkläden (hyckle), ger åt det hela en dyster och allvarsam stämpel. Gästabud, anställde i följd af begravningar, fortfara vanligtvis i tre dagar, med iakttagande af stillhet och anständighet. Bland ord, talesätt och andra här gängse bruk, anmärka vi: Snuda eller Snudesö, ett slags soppa, kokad på rökt kött, Barleja, en föräring till barnsängshustrur, bestående af ett fat gröt af bohvete eller ris gryn med derpå lagda bakelser. Bäres barleja till annan socken, medföljer äfven bröd, fisk och sockerkaka, Afvel, april månad, "hvad Thor låar gro, lar Avel afsno", ett ordspråk som betyder, att vad som stundom grönskar i mars blir förött uti april i följd av strängare vinter, (ejarn, ekorre), kyrkegrim, ett slags tomte eller nisse, som tros uppehålla sig i kyrkorna och skydda desamma. Komma för något, ett talesätt att uttrycka när någon hastigt insjuknat, att han blifvit i följd av väder eller vatten, genom osynliga, onda magters vållande. Vid sådana tillfällen eftersändes genast en käring, som anses äga förmåga att häfva det onda. Härvid tillgår på så sätt, att hon i den sjukes högra träsko lägger glödande kol, öfver hvilka smältes bly, taget ur någon kyrka, och hvilket aldrig får hafva fallit till golvet. Smältningen sker 3

4 öfver den sjukes hufvud och blyet hälles sedan i vatten, taget der patienten tros råkat ut för det onda. De figurer som bilda sig i vattnet, anses likna de onda varelserna. Stundom blossas med krut trenne gånger öfver den sjukes hufvud. Hjelper ej detta, så besökes s. k. kloka, oftast flera mil från orten. Lergille eller klinegille, anställes sedan timmerarbetet, i afseende på väggar och tak, är slutadt. Då uppklines väggarna af lera, halm och grus. Härtill samlas byns ungdom och husägarens slägtingar, flickorna verkställa själva murningen och drängarna passa upp såsom hantlangare. Arbetet börjas om natten och är slutadt innan påföljande middag. I anledning häraf anställes ett stort gille med musik och dans i 2 till 3 dagar. I dessa gillen få äfven tjenstehjon del taga, hvilket icke är fallet vid bröllop och begrafningar. Folktron antager att i Efverlöfs kyrka finnes en vädur, hvilken, då prestgården för länge sedan afbrann, syntes springa från det ena ljudhålet till det andra i tornet och afhöll elden från kyrkan. (Prästgården brann 1768, och sedan återigen 1942.) Denna sägen har uppkommit derigenom, att då kyrkan byggdes skall något levande djur eller en menniska blifvit nedgräft i jorden. I socknen märkes: Jättestenen, en stor sten, liggande vid en bäck vid byn Stora Rödde. På denna sten säges en jätte hafva trampat, hvilken i anseende till sin tyngd nödvändigt måste gå på stenar för att ej med fötterna sjunka ned i jorden, och skall han tagit 1/8 mil i vart steg. Fjätet är ej större än efter en qvinna, och i stenen finnes ett fullkomligt aftryck af en fot, 2 tum djupt. Klackerstenen omtalas af Sjöberg, såsom fordom utgörande skiljemärke emellan Efverlöfs, Slimminge och Weberöds socknar, således emellan Torna och Wernmenhögs härader, emedan denna sockens annex är beläget i sistnämnda härad. Stenen håller 5 alnar i höjd och bredd. På sidorna finnas ristningar. Den säges hafva blivit slungad från Seland (Själland), af en jätte, för att derigenom kulkasta Blentarps kyrka, men har under farten söndrat sig i tvenne delar, af hvilka den ena stannat på Romeleklint. Breamosse haren, en hare, som säges uppehålla sig i och kring trakten af en torfmosse, kallad Breamossen. Åtskilliga jägare skola, tid efter annan, skjutit på denna hare, men ej träffat honom. Sägnen tillägger, att om man begagnade silfverkula och träffade haren i pannan, skulle detta troll bli till en skinnpälsaarm. En stor vild törnrosbuske har stått på Efverlövs flygsandsfält. Busken, som var mycket hög, hade ett besynnerligt utseende, emedan intet växande träd fanns på långt afstånd deromkring. Under denna buske skall, enligt en sägen, stå en kista, full med guld och silfver, och däribland en kalk, som tillhört kyrkan, jemte en värja. Kistan skall stå ofvan jord hvarje juldag, och under det texten uppläses skall vidundret, som bevakar skatten, vara liksom i dvala. Men ingen vågar göra försök att bortföra kistan, emedan så fort texten blifvit uppläst, vidundret skulle ertappa den sökande och denne få plikta med lifvet. Denna buske blef hösten 1826 uppgräfven af skattsökare, men det betvivlas att någon kista blef funnen. 4

5 Ett Kapell säges fordom hafva stått vid Hemmestorps by, hvarest en mängd tegelstenar påträffats i jorden. Socknens areal utgör tunnland,af hvilka 6 är sjöar och kärr. Ur Svenska Gods och Gårdar från Everlövs socken av Torna härad låg på och nedanför Romeleåsens nordsluttningar. Större delen av socknen tillhöde det sandiga området kring Vombjön, vilket anses en gång i tiden ha utgjort botten av en större issjö. På åsens sluttningar har talrika små bäckar skurit djupa raviner i den mjuka sandjorden. Socknen är efter skånska förhållanden rikligt skogbevuxen. Jorden är uppdelad på ett stort antal små eller medelstora brukningsdelar och brukas till största delen av självägande bönder. Nere på slätten ligger de gårdar, vilka bär de ålderdomligaste namnen: Everlöv och Kumlatofta. Med huvudsaklig utsträckning längre uppför åsen ligger ett par gårdsgrupper, vars namn slutar eller har slutat på -torp. Hemmestorp och Östarp, och längst upp på åsen ligger Rödde och Nygård. Aeverlöf, som namnet skrevs 1405, är annex till Sövde. Everlövs kyrka är byggd i gråsten, sandsten och kalksten samt med tvåskeppigt långhus och kor med absid samt torn. Den har denna form huvudskligen från 1400-talet, då den fick valv och en pelarrad byggdes mitt i långhuset för dessas skull. Ursprungliga bygg- 5

6 nadstiden torde vara 1100-talet. I det inre märks kalkmålningar från 1500-talet. Träinredningen utgör ett vackert exempel på talets stil. Från Länsstyrelsens hemsida 2008 Humlarödshus-Everlöv-Kumlatofta- Ilstorp Romeleåsens östsluttning har en varierande landskapsbild. De odlade och betade partierna avbryts av spridda skogsdungar. Stengärdsgårdar och fäladsmarker ger tillsammans med den äldre bebyggelsen åssluttningen en ålderdomlig prägel. De karga och enebevuxna fäladsmarkerna vid Humlarödshus utgör en rest av den landskapstyp som i äldre tid var dominerande på Romeleåsen då markerna nyttjades för betesdrift. Nedanför åsen övergår landskapet i en utpräglad slättbygd. Klingavälsån slingrar sig genom områdets norra del. De översilade strandängarna kring ån var i det äldre bondesamhället ytterst betydande då de gav det bästa höet. Markerna hålls ännu öppna genom bete. Everlöv I Everlöv utgör den vitputsade kyrkan från 1100-talet byns gamla mittpunkt. Kyrkan har välbevarade kalkmålningar. Stigluckan, en av de få bevarade i Skåne, markerar den gamla kyrkogårdens sträckning. Gården, byggd på 1940-talet på gammal prästgårdstomt, och skolhusen understryker kyrkbyns karaktär av äldre sockencentrum. Byns utflyttade gårdar är till största delen av fyrlängad typ. Bland dessa finns flera med väl bibehållet byggnadsskick. Stora och Lilla Rödde I Stora och Lilla Rödde bildar småställen och torp mindre byar. Den trelängade gårdsformen är vanligast bland de större gårdarna, medan de mindre torpen ofta består av en enda länga. Byggnadsbeståndet härrör i huvudsak från 1800-talet. Korsvirke och putsat tegel är det vanligaste byggnadsskicket. 6

7 Simontorps säteri Simontorps säteri omnämns som sätesgård under 1600-talet. Det vitputsade boningshuset i korsvirke uppfördes under 1700-talet. Motiv för bevarande Området utgör ett kulturlandskap med månghundraårig bebyggelsekontinuitet. Viktiga komponenter i miljön är de medeltida kyrkorna med accentuerat läge, Kumlatofta slutna bymiljö, åssluttningens småbrutna odlingsmarker med stengärden i ägogränserna samt den äldre smågårds- och torpbebyggelsen. Änkan Bengta blev boende hos Nils och hans familj tills Nils avled Då flyttade hon till Rödde Mölla och styvdottern Margareta. Bengta avled , 76 år gammal. BOUPPTECKNING Åhr 1788 den 26 Februari blef uppå anmodan af undertecknade, Boupteckning och laga skifte förrättat å then qwarlåtenskap, hvilket åboen å Skatte Domkyrikio Hemmanet No 1 6/3 mantal Stora Röde af Torna Härad och Efwerlöf Socken, Hans Nilssons, den 19de December förlidit år afledne, Hustru Hanna Jönsdotter efter sig lemnat till delnings emellan denne dess man Hans Nilsson och Bröstarfwingarne, Sönerne Pehr 17 år, Jöns 14 år, Nils 9 år, Lars 3 år och döttrarne Margareta 6 år samt Sanna 3/4 dels år gamla, å hwilkas de omyndigas wägnar och till deras rätts bewakande woro närwarande den aflednes Stejf Fader Jören Jönsson och helbroderen Påhl Jönsson här i byen. Såsom tillkallade wärderingsmän infunne sig Nämndemännen wälförståndige Anders Pehrsson och Lars Jönsson i Hemmestorp. Sedan Enklingen, som Boet upgaf, först blifwit åtwarnad, at enligt 9 Cap 1 ärfda Balken, noga och rigtigt upgifwa all qwarlåtenskapen med Sterbhusets fordringar och skuld sådant, som det vid dödstimman befandts; så begyntes förrättningen på följand sätt näml: Upteckning Contante Penningar funnes icke Guld 1 st dubbel Ring sienkt till Sonen Pehr af dess farfader Silfver 1 st stor förgylt Ring siänkt af Jöns Gören till Sonen Jöns 1 st dito dito sienkt till Sonen Nils 1 st dubbel oförgylt dito sienkt till Sonen Lars 1 st stor skopare dito till Sonen Pehr 1 st do mindre dito till Sonen Jöns 1 st tumlare dito dito till Sonen Nils 1 liten förgylt skopare 1 do Then 1 drickes stop 1 diupt soppe fat 7

8 1 dito dito mindre 1 flat fat 1 dito mindre 1 dito mindre 7 Talrickar 1? fot Malm 1 Mortare 2 stora liuse stakar 2 dito mindre Koppar 1 Brännvinskanna 1 inmurad Kiettel på 16 spanne 1 Kiettel 1 do do 1 do do 1 stor gammal Kiettel 1 do mindre 1 do mindre 1 Panna Jern Wahror 1 Kakel ugn af Ryttare som i dagliga stugan tillhör åboen 1 dito oupsatt skiänckt åt sonen Pehr med dess namn på 1 dito hos Pehr Jönsson här i byen skiänckt till sonen Jöns med dess namn på 1 dito hos fjerdingsmannen Jöns Mårtensson i Efverlöf utan namn till sonen Nils 1 dito hos husmannen Anders Pehrsson i Blentarp till sonen Lars 1 dito hos sadelmakaren Nils Berg till dottern Margareta 1 dito hos Erlan Nilsson till dottern Sanna 1 stor inmurad Gryta på 4ra spannerymd 1 mindre ny Gryta på 2 spannerymd o s v Trä Wahror 1 stort matskåp 1 dito dito 1 sämre dito 1 dito med skiänk öfver 1 dito sämre 1 Eke kista med jern beslag 1 dito dito 1 dito 1 dito af furu 1 stor beslagen ekekista o s v Hästkreatur 1 Svart Hingst 3 år gl 1 dito sto 8 år gl 1 brunt dito 18 år gl kullrigt 1 dito 12 år 8

9 1 svartbrunt dito 16 år 1 brun följa 3 år 1 brunt sto följa 1 år 1 svart dito 1/2 år 1 dito häst följa 1/2 år 1 gulbrun följa 2 år 1 svartbrun följa 2 år o s v Enligt Svenskt konversationslexikon från 1845 skulle Everlövsböndernas förmögenhet till stor del baseras på hästavel. 1. Pehr Hansson född i Everlöv och uppkallad efter den förste sonen. Han gifte sig 23 år gammal med åbodottern Kerstena Larsdotter, född 1768 på Everlöv no 12 och tog över svärföräldrarnas gård. Text i vigselbok 1794: 9 Junü wigdes drängen åboson Pehr Hansson från Stora Rödde och pigan Kerstena Larsdotter här af Efwerlöfs by. Äktenskapet förblev barnlöst och Kerstena avled 52 år gammal den 18 mars Per överlevde henne med knappt en månad och gick ur tiden den 8 april samma år. Han hade fyllt femtio år månaden innan han avled. Dödsorsaken angavs till hastig feber. 2. Jöns Hansson född i Everlöv. Text i födelsebok: December döptes ett barn med namnet Jöns. Äktaföräldrarna Hans Nilsson och Hanna Jönsdoter; bars till dopet af Anders Nils hustru Mätta i Stora Rödde. Faddrar Lars Nilsson och Påhl Jönsson och pigan Kierstina, födelsedagen d 3 ejust. Jöns blev vid 33 års ålder bonde på Hemmestorp no 2 i Everlövs socken. Hemmestorp no 2 var även rusthåll och skulle ställa soldat och häst till kronans förfogande. Jöns gifte sig 1806 i Bjällerup med Bengta Hansdotter, född i Bjällerup. Äktenskapet förblev barnlöst och Jöns avled 46 år gammal den 21 december Hustrun Bengta gifte om sig och flyttade till Blentarp. BOUPPTECKNING År 1820 den 12 Januari blef efter ombud, af undertecknade laga Boupteckning och wärdering förrättat efter Rusthållaren Jöns Hansson i Östra Hemmestorp som med döden afled den 21 sistledna December och efter sig lämnad dess Kära Hustru Bengta Hansdotter utan Bröstarfwingar. Såsom subarfwingar å den aflidnes sida woro kallade och tillstädeskom den afl Broder förre åboen Per Hansson från Efwerlöf samt 2ne Barn efter en afl Broder, Sönerna Hans 12 år och 9

10 Anders 10 år och efter en afl syster 5 St Barn, Sönerna Nils 9 år, Anders 6 år, Hans 4 år, Dötrarna Boel 14 år och Hanna 13 år gl. Å dessas omyndigas Rätts bewakande woro tillstädes de förras stijf fader åboen Bengt Hansson från Stora Rödde och för de senare dess fader Mjöllnaren Anders Jönsson från Röddemölla. Wärderingsmännen woro åboarna Jöns Larsson och Per Persson i Hemmestorp. Sedan påmintes att redeligen uppgifwa all qwarlåtenskapen sådan den befants wid hennes afl mans dödstimma, att hon den med loflig Ed styrka kan om framledes så åpfordras skulle, som Lagen bjuder i 9 kap 1 ärfdablaken hwarefter förrättningen företogs i den ordning som följer: o s v YNGRE INDELNINGSVERKET Slaget vid Lund hade med all önskvärd tydlighet visat det svenska försvarets alla brister och svagheter. Detta i sin tur gjorde att Karl XI agerade för att bygga upp ett nytt försvar som skulle vila på en nationell grund, vilket skulle bli både säkrare och billigare. Kungens militära rådgivare Johan Hoghusen var den som fick i uppdrag att planera och genomföra indelningsverket. En av de saker som gjorde att Karl XI, fick bönderna på sin sida vid genomförandet av indelsningsverket, var att han vid reduktionen 1680, tog tillbaka det adeln under sin tid vid makten lagt under sig. De självägande bönderna som tyngdes av skatter till kronan, ansåg att Hoghusens förslag på Det ständiga knekthållet, var betydligt bättre än ökade skatter. Därutöver slapp bönderna att skriva ut var tionde man, som man sedan första hälften av 1600-talet gjort och som hade drabbat många mycket hårt. Det ständiga knekthållet, medförde för kronan att man kunde räkna med att de som var anställda som soldater ute i bygderna också kom när de behövdes. I december 1682 lades propositionen om att införa Det ständiga knektehållet fram för riksdagen, som fattade det slutgiltiga beslutet om införandet den 3 januari I denna proposition sägs att varje landskap skulle ställa upp minst ett infanteriregemente, bestående av 1200 man fördelade på 8 kompanier = 150 man i varje kompani. För att rekrytera en soldat skulle det finnas minst två gårdar, vilket skulle bli två mantal och benämnas som en Rote. När bönderna i en rote skulle rekrytera en soldat skulle det betalas en legosumma, vilket var det samma som en värvningspeng. I övrigt skulle soldaten ha ett torp som hade en storlek av ca 4 x 8 meter, en rekommenderad höjd på väggarna var sju ordinära stockar. På en av långsidorna skulle det finnas ett fönster som var ca 60 cm i fyrkant. I övrigt kunde soldattorpet byggas efter sed på orten. Till torpet skulle finnas en markbit på ett halvt tunnland av byns bästa jord. När jorden skulle fördelas visade det sig dock att den bästa jorden i byn redan var upptagen, varför soldatens jord ofta blev den som låg på den gemensamma utmarken och kanske istället hörde till den sämsta i socknen. Eftersom bönderna hade förpliktelser mot kronan och därmed mot soldaten, var det många som valde soldattorpet framför arbetet som dräng. 10

11 Vad gällde husarerna och kavalleriet var dessa organiserade på ungefär samma sätt som infanteriets soldater. Skillnaden var att när det gällde dessa förband hade man även en häst som rusthållet skulle ta hand om. I vissa delar av landet kan märkas att ryttarnas torp var av lite bättre kvalitet än vad som var fallet för fotsoldaten. För det mesta togs de som tillhörde kavalleri och husarer från jordägande bönders familjer. Indelningsverkets genomförande gick dock inte helt smärtfritt. När det gällde Skåne var invånarna i kungens ögon opålitliga ända fram till början av 1700-talet och därför förbjudna att ingå i indelningsverket. Att införandet av Det ständiga knekthållet, tog tid, berodde mycket på det faktum att det var ingen tvingande lag, utan införandet genomfördes genom förhandlingar mellan allmogen i landskapen och kungen. De två sista landskapen blev Småland, på hösten 1684 och Västergötland på våren Om en soldat av någon anledning lämnade sin tjänst, hade rotens bönder att inom tre månader tillse att ny soldat fanns tillgänglig. Ofta anställde rotens bönder en soldat direkt, annars fick man betala en vakansavgift. Om det dröjde för länge kunde det gå så illa att rotebonden själv fick inträda och göra tjänst. Soldater skulle vart tredje år vara med vid en Generalmönstring, namnet kommer av det faktum att vid dessa mönstringar, var en kunglig eller generalsperson närvarande. Vid dessa mönstringar godkändes eller underkändes soldaten. Även om bönderna antagit en soldat för ett speciellt torp, var det inte säker att han vid generalmönstringen antogs av de militära myndigheterna. Eftersom mönstringen skedde vart tredje år kunde en soldat ha tjänstgjort vid ett torp under en tid utan att vara formellt antagen. Även om soldatlivet var hårt, var det under 1700-talet och ett bra stycke in på 1800-talet ganska lätt att värva nya soldater när någon avgick. Dock kan man märka att när beväringsarmén införs på 1810-talet, när emigrationen och inflyttningen till städerna börjar blir det betydligt besvärligare att värva folk till Det ständiga knekthållet. Under ovannämnda tidsperiod fanns årligen till soldat- ryttare- och båtsmanstorp runt om i landet. Dessa torp skulle vart tredje år genomgå en Torpsyn, då man inspekterade hur rotens bönder skötte det torp de var satta att hålla soldaten med. Syn av torpet skedde också när det blev byte av soldat på detsamma. Däremellan kunde soldaten med hjälp av sitt regemente påfordra en syn om han ansåg torpet för dåligt. Rote i detta sammanhang är inte samma som man träffar på när det gäller civila rotar. Den militära benämningen rote är ett samlande namn för de gårdar som hade att hålla en soldat. Vid den gård som hade största andelen i att soldaten fanns, utsågs rotehållaren eller för rytteriet, rusthållaren. Denne hade till uppgift att 11

12 vara roten/rusthållets företrädare mot de militära- samt civila myndigheterna. Om soldaten under sin tjänstgöring skött sig väl kunde han när han tog avsked benämnas Gratialist. Då lyfte han en liten pension från Vadstena Krigsmannahus kassa. När denna inrättning inrättades på 1640-talet av drottning Kristina var det för att ta hand om krigsinvalider från trettioåriga kriget. 1. De som skadades i tjänst och inte kunde försörja sig själva, kunde få hela 72 kronor om året. 2. De som skadats i tjänst men ändock till viss del kunde försörja sig, kunde få 48 kronor om året. 3. Alla som tjänat mer än trettio år och skött sig väl, fick 24 kronor per år. 4. Hit fördes alla de som tjänat i exakt trettio år och som fyllt 50 år vid pensioneringen, då fick man 15 kronor per år. För den soldathustru som blev änka medförde ofta detta stora svårigheter. En ny soldat skulle tillsättas på torpet vilket i sin tur gjorde att hon var tvungen att söka en ny bostad. Mannens eventuella innestående lön fick hon inte då den skulle tillfalla bönderna för att användas som lega när den nya soldaten rekryterades. Detta förde med sig att regementena betalade ofta ut en Begravningshjälp. Vid mitten av 1700-talet uppdagades för de styrande att soldaterna och båtsmännen var billig arbetskraft vad gällde allt det arbete som behövde utföras på bland annat våra fästningar. Ett av de första arbeten som genomfördes av den indelta armén är reparationerna av Sveaborgs fästning Därefter följde en mängd offentliga arbeten utförda av indelta soldater. Bland de större kan nämnas byggandet av Göta Kanal under åren , då totalt indelta soldater deltog. En av bristerna med den indelta armen var att det inte fanns några reserver. Detta visade sig allt tydligare under 1800-talet, då man också från 1812 hade provat detta med beväringen, som är föregångaren till vår värnplikt. Beslutet om indelningsverkets upphörande togs 1873, då beväringsarméns inslag i försvaret efter hand ökade, samtidigt som indelningsverkets andel vad gällde försvaret av Sverige minskade. Men det var inte förrän 1887 som rotarna enligt lag kunde slippa tillsätta en ny soldat, båtsman eller ryttare, istället betalades en vakansavgift. Den 31 december 1901 var indelningsverkets saga all och Sveriges försvar övergick till att bestå av en värnpliktsarmé. Trots detta hade vi runt om i landet indelta soldater kvar långt in på 1900-talets andra hälft. Det sades att den som var indelt soldat när Det ständiga knekthållet upphör får fortsätta att vara detta tills han själv vill avgå. 12

13 3. Anna Hansdotter född i Everlöv, död 11 år gammal Nils Hansson Mallena Jönsdotter Hans Nilsson Anders Nilsson Bengta Johansdotter Nils Hansson född i Everlöv. Nils tog över gården efter fadern, 25 år gammal och två år innan fadern avled. Nils gifte sig med Mallena Jönsdotter, född i Slimminge. Text i vigselbok: 1807 den 16 januari wigdes drängen Nils Hansson från Stora Rödde och pigan Mallena Jönsdotter från Rödde Mölla. När Nils tog över gården Stora Rödde no 1 bodde också styvmodern Bengta och brodern Lars kvar. Nils avled hastigt av feber knappt 32 år gammal. Hustrun Mallena gifte om sig med drängen Bengt Hansson och fick ytterligare tre barn, förutom de två sönerna hon hade med Nils. Nils son Anders övertog så småningom gården eftersom äldste brodern Hans avled ung. BOUPPTECKNING Åhr 1810 den 28de Julü blef uppå anmodan af wederbörande, Bouptekning och laga skifte hållet uppå nedan qwarlåtenskap som funnits efter åboen på Lunds domkyrkyo hemman no 1, 3/4 dels mantal Stora Rödde i Torna härad och Efwerlöfs socken, Nils Hansson hwicken med döden afled den 27de sistlidna Junü och efterlämnade enkan Malena Jönsdotter och twenne Bröstarfwingar, sönerna Hans på tredje året och Anders sju weckor gamen, warför att påse de omyndigas rätt instäldte sig den aflidnes Broder Jöns Hansson i Hemmestorp och den aflidnes swåger Anders Jönsson (gift med Nils syster Margareta och bror till Mallena) i Rödde Mölla. Såsom wärderingsmän infunno sig nämndemannen wälförståndige Wilhelm Michelsson i Döröd och åboen Johan Pehrsson i Lilla Rödde. 13

14 Sedan enkan förut blef wäl åtwarnad att redligen upgifwa Boet med fordringar och Skuld sådant, som det war den aflidnes dödstimma befandts; så påbörjades med upteckningen och fortsattes som följer näml: Upteckning Contante penningar, guld, mässing och malm funnes icke Silfver 1 tumlare 1 dito mindre Thén 1 djupt soppefat 1 platt fat 2 taqllrikar 1 stop Koppar 1 Brännvinsqanna med tillbehör 1 kjettel 1 dito 1 krus 1 krus 1 tratt o s v Diverse lösöre, kreatur, utsäde och gröda upptogs i bouppteckningen samt fastigheten Stora Rödde No 1 Skatte och Bosättningsrätt utan till domkyrkohemmanet no 1. Fastigheten upptogs till 333 RD. Hustrun Malena avled på Stora Rödde no 1. BOUPPTECKNING År 1832 den 4 December instälde sig undertecknad med biträde af Domkyrko Hemmans åboen Jöran Nilsson i Stora Rödde och rusthållaren Anders Olsson i Tostorp, att förrätta laga Boupteckning och Werdering efter Bengt Hanssons Hustru Malena Jöns Dotter i Stora Rödde, som med döden afled den 19de sistlidne November och lämnat efter sig Enklingen Bengt Hansson och med honom sammanaflade tre barn, Sonen Nils 20, Jöns 17 och Dottern Hanna 14 år gamla, hvars omyndigas Rätt bevakades af den aflednas Broder Hemmans ägaren Bengt Jönsson i Slimminge, ävenledes den afledna efter dess förra man Sonen Anders som sig pärsonligen instälde. Enklingen åtvarnades att vid Edsplikt uppgifva Boet så det det vid Dödstimman befants. Hvarefter förrättningen företogs i den ordning som härefter sålunda följer: Liksom vid maken Nils bouppteckning ingick diverse lösöre, hästar, kor, får och en gås samt utsäde. Det fanns dock inte lika många djur som vid makens död. Fastigheten betecknas nu Simonstorps almänning och värderades till 777 RD. 14

15 Summa tillgångar 922 RD Summa skulder 476 Behållning Hans Nilsson född i Everlöv. Text i dopbok: 1807 d 19 September föddes i Stora Rödde åboen Nils Hanssons och dess hustru Mallena Jönsdotters son, som döptes den 20 med namn Hans. Bars af hustru Margreta Andersdotter (faders syster) i Rödde Mölla. Wittnen woro Anders Jönsson (faster Margaretas man) och Pär Hansson (faderns bror) i Efverlöf. Hans flyttade sexton år gammal till Törringe för drängtjänst. Han återkom 1826 till föräldrahemmet där han avled den 21 juli samma år. Han blev 19 år gammal. Text i begravningsbok: Den 21 Julü dödde i Stora Rödde Bengt Hanssons fosterson drängen Hans Nilsson af feber, begrofs den 6 augusti, war 19 åhr. Anders Nilsson Bengta Johansdotter Nils Andersson Hanna Bengtsdotter Malena Andersdotter Bengta Andersdotter Johan Andersson Karna Persson Magdalena Andersson Anders Nilsson född i Everlöv. Text i dopbok: 1810 den 2 Maü föddes i Stora Rödde åboen Nils Hanssons och dess hustru Mallena Jönsdotters son som döptes den 6, med namn Anders. Bars af hustru Karna Jönsdotter från Blentarp. Faddrar Nils Trulsson och Jöns Hansson från Blentarp. Anders var alltså inte mer än drygt en månad gammal när fadern dog. Han bodde hemma i föräldrahemmet till 1827, då han flyttade till Stora Rödde no 3 för att tjäna som dräng. Han flyttade runt på olika gårdar i Stora Rödde och flyttade tillbaka till föräldrahemmet 15

16 1832 från Stora Rödde no 8, där han då var dräng. Han tog över föräldragården samma år i samband med att modern avled. Han hade också gift sig med Bengta Johansdotter, född i Everlöv. Bengta var dotter till rusthållaren Johan Larsson och hans hustru Ingar Lassesdotter på Lilla Rödde no sålde Anders föräldrahemmet Stora Rödde no 1. Den 23 Maj 1842 Salubref göres härmed vetterligt, det jag med min kära Hustrus ja och samtycke hafver till Åboen Pehr Andersson och dess hustru Hanna Jönsdotter från Efverlöf försålt mitt ägande Skatte Domkyrkjo Hemman No 1 Fem Adertondels mantal med de samma Rättsinnehaf jag äger i Stora Rödde, Efverlöfs Socken, Torna Härad och Malmöhus Län, och det för oss en emellan öfverenskommen köpe summa Stor, Fyra Tusende Etthundrade Sextio Sex Riksdaler Trettiotvå Skillingar Banco är tillfullo Betalte och härmed qvitterade; I följe hvaraf jag och min kära hustru afhände oss och våra arfvingar, berörde 5/18 dels mantal och tillägna Åboen Pehr Andersson och hans hustru Hanna Jönsdotter Barn och arfvingar, det samma med allt hvad dertill hörer och nu befinnes och Lagligen tillvinnas kan och får nu genast tillträdas Hädanefter oqvald (=ostörd)nyttja ovärderligen äga och Behålla förbinder vi oss Hermed efter Lag samdt att Kjöparen ansvarar för alla onera (= skatt, åliggande, pålaga). Till visso varder detta med våra egenhändiga namns underskrifter och vittnen Styrker. Stora Rödde den 3 Februari 1842 Anders Nilsson säljare Bengta B I D Johansdotter säljare Att denna försäljning skedd så väl med Hustruns som mannens goda samtycke och fri vilja Samdt Salubref egenhädigt underskrifvits Ut supra (= som ovan) Ad: Lindqvist f:d: Qvartersmästare Ola Andersson Åbo på no 14 Slimminge Härvid fans bifogad dels Bouppteckning och arfskifte af d: 28 Julü 1810 efter afl Nils Hansson deraf anmärkes, att bland boets tillgångar äfven finnes uptaget 1/3 mtl ifrågavarande hemman som blifvit lika fördeladt emellan Enkan Malena Jönsdotter samt sönerna Hans och Anders, så att hvardera bekommit 1/9 mtl deraf dels denna Rätts på grund af att utaf Bengt Hansson och dess Hustru Malena Jönsdotter uthändigadt salubref för säljarna den 7 oct 1835 utfärdadt salubref å 1/18 mtl samma hemman; I anledning heraf och det uplystas att säljarens moder Malena Jönsdotter äfvensom broder Hans Nilsson numera äro med döden afgångna hvarigenom den förre tillsammans med hvad han förut dels ägdt och dels köpt kommit att 16

17 blifva ägare af försålde hemmansdelar äfven då nu Domkyrko Rådets antagningsbref af den 7 April detta år blifvit föreavist. Härads Rätten funnes skyldigt meddela offentlig upbud å 5/18 mtl Skatte Domkyrkohemman No 1 St. Rödde som Per Andersson och dess hustru emot köpeskillingen 4166 Riksdaler 32 Skilling Banco sig tillhandlat köparna tillhanda. Första gången flyttade familjen från kyrkohemmanet Stora Rödde no 1 till Lilla Rödde no 1, som var hustrun Bengtas föräldrahem. Bengtas far hade dött och Anders stod 1846 som ägare till delar av fastigheten. Troligen klövs hemmanet Lilla Rödde no 1 från 1/16-dels mantal till två 1/32-dels mantal, varav Anders och Bengta försålde ena delen till Anders Johansson enligt köpebrev. Anders och Bengta fick tillsammans fem barn, två söner och tre döttrar. Det var endast sönerna Nils och Johan som levde till vuxen ålder och förde släkten vidare. Något gjorde att Anders inte kunde behålla gården och familjen flyttade därifrån till ett gatehus. Vad som gjorde att han först sålde sitt föräldrahem och sedan även Bengtas på Lilla Rödde no 1 och så småningom avled utfattig har inte gått att få fram. Lagfartsprotokoll Torna häradsrätt 1847 no 38 Till Häradsrätten inkomnades ett så lydande köpebref: Genom detta vårt öppna köpe och sakebref göres härmed vetterligt det jag försålt som vi härigenom försäljer till drängen Anders Johansson i Lilla Rödde vårt ägande skatte Rusthållshemman No 1 1/32-dels mantal Lilla Rödde af Kongl Skånska Dragon Regemente och Torna Sqvadron Beläget i Efverlöfs socken Torna härad Malmöhus län mot en idag oss emellan öfverenskommen köpesumma /1111/ RD Fem sh Banco Ettusende Etthundrade Elfva Riksdaler Fem shilling Banco som äro till fullo Betalta och härigenom Qvitterat att genast tillträda och som förenämnde köpe summa är till fullo betald så tillägnas förenämnde Skatte Rusthållshemman vår köpare drängen Anders Johansson att sig, hustru, Barn och arfvingar ervärdeligen nyttja, bruka och behålla såsom annan dess välfängnade egendom. Lilla Rödde den 26 nov 1846 Anders Nilsson säljare Bengta Johansdotter säljare med förestående köpehandling förklarar jag mig nöjd Anders Johansson köpare Som upplästes och företeddes ett af denna Häradsrätt två följande den 29 October 1844 utfärdade fastebref Krono Skatte Rusthållshemmanet No 1 1/16 mtl Lilla Rödde på grund heraf Häradsrätten fann skäligt att å 1/32-dels mantal af nämnde hemman som Anders Nilsson och Bengta Johansdotter enligt förestående afhandling mot /1111/ 17

18 RD 5 sh Banco försålt till Anders Johansson bevilja uppbud första gången. Anders och hustrun flyttade till Blentarp 1860, där de levde som inhyses i Humlarödshus och noterades som utfattiga. Där avled hustrun Bengta den 30 december 1863, 52 år gammal. Anders flyttade tillbaka till Lilla Rödde no 1 till svågern Nils Johansson och hans familj. Anders avled som fattighjon i Everlöv den 13 december 1867, 57 år gammal. Nils Andersson Hanna Bengtsdotter Anders Nilsson Elna Persdotter Bengta Nilsdotter Johan Nilsson Nils Nilsson Sjöland Elin Svensson Johan Nilsson Nils Nilsson Mathilda Nilsdotter Jöns Nilsson Kersti Persdotter Per Nilsson Johanna Olsson Per Nilsson Karl Nilsson Lindoff Emma Åkerlund

19 4.2.1 Nils Andersson född i Everlöv. Text i födelsebok: 1833 Februari Nils född den 6 döpt den 7. Föräldrarna voro Anders Nilsson och Bengta Johansdotter på No 1 Stora Rödde. Nils flyttade från föräldrahemmet 15 år gammal för att tjäna hos olika bönder i Everlöv, Blentarp och Vomb. Han flyttade till Kyrkheddinge 1856, där han träffade Hanna Bengtsdotter, född i Uppåkra, när de båda hade tjänst hos arrendator Hans Olsson på Kornheddinge no 5. De gifte sig och fick sonen Anders 1860 fortfarande boende i Kornheddinge. Samma år flyttade familjen till Esarp, där Nils blev statare på Esarps säteri. Nils och Hanna fick ytterligare tio barn tillsammans. De förblev hela livet boende i Esarp, som statare och framlevde livet i fattigdom. Nils avled och Hanna Av de tio barnen uppnådde sex vuxen ålder. Ovanstående hämtat ur Svenska Gods och Gårdar från

20 Esarps säteri 2009 Nedanstående hämtat från Länsstyrelsens hemsida. Esarp-Alberta-Sånahusen Esarps kyrka Esarps socken, i sydöstra delen av Staffanstorps kommun, är belägen i ett typiskt skånskt slättlandskap. Höje å med meanderslingrande lopp flyter genom området. De betade åslänterna är flacka och bevuxna med pil och al, vilket tillsammans med de sanka markerna ger landskapet en ålderdomlig prägel. I söder höjer sig landskapet i mjuka kullar. I södra delen av området finns en gravhög, Esarpshögen, uppförd under bronsåldern. Landskapet präglas av utspridda gårdar från enskiftet samt senare tillkomna gårdar och enstaka hus. Hemmansklyvning och egnahem bildar tillsammans med gatehus små bybildningar. Esarps kyrka är av medeltida ursprung men präglas idag av den vid 1800-talets mitt genomförda om- och tillbyggnaden. År 1926 byggdes tornet med trappgavlar. Tillsammans med Esarps säteri har den ett fritt läge söder om ån. Esarps säteri har anor sedan 1600-talet. Under tidigt 1900-tal delades gården upp i två enheter, Gamla re- 20

21 spektive Nya Esarp. Gårdsbebyggelsen i Gamla Esarp följer äldre mönster där man- och fägård ligger i nära anslutning till varandra men ändå är strikt uppdelade. Korsvirkeskonstruktion förekommer i såväl huvudbyggnad som ekonomibyggnader. Huvudbyggnaden, delvis putsad och under brant sadeltak, anses härröra från 1700-talet medan den nuvarande ladugården uppfördes på gammal grund I forna dagar gick landsvägen genom gården och förde på en mindre bro över ån. Nära denna ligger gårdens gamla vattenkvarn, som var i drift in på 1940-talet. Nya Esarp har ett byggnadsbestånd som är representativt för det tidiga 1900-talet med boningshus i villastil och stora ekonomilängor. Alberta norr om ån representerar den traditionella bybildningen med oregelbundet liggande fyrlängade gårdar och tätt sammangyttrade gatehus. Tegel och korsvirke är de dominerande byggnadsmaterialen. De stensatta gårdarna bidrar till byns ålderdomliga utseende. Till en av gårdarna hör en före detta vattenkvarn, omnämnd på 1600-talet. Kvarnbyggnaderna av idag stammar till sina äldsta delar från 1800-talet. Sånahusen, väster om Esarps kyrka, är en mindre hantverksby med små putsade gatehus nära landsvägen. Merparten härrör från sent 1800-tal. Skolan, byggd 1909 i jugendstil, ersatte en äldre skolbyggnad och är ett gott exempel på den typ av skolhus som byggdes under tidigt 1900-tal. Den kom senare att användas som kommunalhus, bibliotek och fritidsgård har det gamla skolhuset efter en omfattande restaurering blivit "Kulturcentrum Esarp" med konsturställningar och andra kulturevenemang. I byggnaden finns även ett skolmuseum och ett ateljémuseum över konstnären Teodor Jönsson. Motiv för bevarande Området ligger i ett landskap där åkerbruk och boskapsskötsel alltid varit den dominerande näringen. Den forna sociala skiktningen i landsbygden kan spåras i bebyggelsen, då såväl sätesgårdar som bondby och hantverksby finns representerad. BOUPPTECKNING År 1898 den 9 Februari förrättades af undertecknade laga Bouppteckning efter Statkarlen Nils Andersson som afled vid Esarp den 3 sistledne Februari och efterlemnade utom Enkan Hanna Bengtsson följande barn af äktenskapet nemligen: Sonen Anders född den 10 Mars 1860 Nils född den 11 December 1869 Jöns född den 30 Juli 1872 Per född den 3 Maj 1878 Karl född den 18 Augusti 1881 Dottern Bengta gift med Husegaren Johan Nilsson, Lomma. För att bevaka de omyndiges rätt utsågs husegaren Johan Nilsson, Lomma till skiftesdagen. Enkan Hanna Bengtsson föreslås att vara förmyndare för sina omyndiga barn. Till verdesmän stalldrengen Hans Larsson och August Johannesson från Esarp. 21

22 Tillgångar Jern 5 Grytor 2:25 Möbler 1 säng Enkans dagliga säng med kläder 15:- 1 mindre säng 0:25 3 liggsoffa 1:50 1 skänk 1:- 4 stolar 1:- 3 bord 2:50 1 bänk 0:25 den aflidnes garderob 25:- 1 öfverdyna med fjäder 1:50 1 underdyna 0:25 2 skåp 0:50 Lagkärl 1 saltkar 1:- 1 ankar 0:25 2 vattenspannar med bytta 0:25 2 balkor 0:10 Diverse 1 wäf, en warfa med behör 5:75 2 kjister, ett skrin 2:50 1 tvättesätte, en korg 0:10 1 en del arbets värktyg 1:- 1 julbör, en slipsten 1:50 5 säckar 1:50 1 Svinkrätur 15:- 4 Fjäderhöns 12:- Glas porslin lerkärl 5:05 1 bricka, knifvar, gafflar och matskedar 2:- 1 del böker 0:25 1 Spinnrock, ett par karder 1:- 2 lampor, 2 lykter, en ullsax 1:- Anders Nilsson Elna Persdotter Matilda Nilsson Johan Hansson Hedvig Nilsson Karl Olsson Emma Nilsson August Fougt Hildegard Nilsson Nelly Nilsson Alfred Olsson

23 Anders Nilsson född i Kyrkheddinge. Text i dopbok: son af drängen Nils Andersson och dess hustru Hanna Bengtsdotter i Kornheddinge. Bars af hustru Hanna Knutsdtr i Torreberga wittne arrendatorn Hans Olsson i Kornheddinge. Esarps gamla skola där Anders troligen gick Anders flyttade från föräldrahemmet till hemmansägare Christen Svensson för att tjäna som dräng, femton år gammal. Därifrån flyttade han tillbaka hem till Esarps säteri, som vid den tiden ägdes av baron Wrangel. Han flyttade vidare till Bjällerups gård och sedan till Lund Han gifte sig med Elna Persdotter, född i Dalby. Elna var dotter till backstugohjonet Per Christensson och hans hustru Anna Nilsdotter. Anders och Elna flyttade i samband med giftermålet till Lomma, där Anders arbetade på cementfabriken. När fabriken lades ner erbjöds arbetarna att bilda små kollektiv för att odla ett stycke jord, som fabriksledningen, med den legendariske R.F. Berg i spetsen, ställde till förfogande. Anders blev med i ett sådant kollektiv, men marken han fick att bruka var för liten för att kunna föda de fyra familjer som delade på den. Anders flyttade vidare till Osbyholm med fru och hemmavarande döttrar. Anders Nilsson och hans hustru Elna 23

24 1905 flyttade familjen, bestående förutom av Anders och Elna av döttrarna Hildegard och Nelly till Huggelseke i Hörby. De tre äldsta döttrarna hade flyttat hemifrån. Från Huggelseke flyttade familjen till Högseröd 1908, fortfarande inom Hörby kommun. Familjen hade nu utökats med Emmas dotter Edit. Familjen flyttade sedan till bl a Råby, Hörby och Osbyholms säteri. Anders arbetade på alla platserna inom jordbruket, båda som dräng, arrendator och rättare. I Osbyholm avled Elna , efter att under många år varit värkbruten och de sista åren varit totalt sängbunden. Hon brukade säga vad världen är förargerlig och med det menade hon förmodligen att det inte var rättvist att hon skulle behöva ligga sjuk. Anders flyttade in hos dotterdottern Edit och hennes familj i Rödaborg inom Osbyholms slotts område, där han avled OUSBYHOLM ligger vid Hörbyån, nära dess utlopp i Östra Ringsjön, ett par km väster om Hörby. Den ursprungliga betydelsen av ordet Ousby är 'Vid åmynning'. Ousbygård nämnes i gamla handlingar redan 1405, då Peder Jensen av släkten Saxtrup var ägare. De lämningar efter en byggnad av ansenlig storlek som hittats öster om det nuvarande slottet kan vara efter denna gård. Ätterna Saxtrup och Skalder innehade Ousbygård i nästan 200 år. Björn Sörensen Saxtrup, som var den siste på svärdsidan i sin ätt, och hans hustru Magdalene Nielsdatter Bild, vilka dog 1595 respektive 1585, har sin gravsten i Hörby kyrka. Där finns också en sten över hans mor Anne Björnsdatter Skalder, död 1572, och en dotter, som av allt att döma avled som spädbarn. Slottet Ousbyholm uppfördes troligen under 1600-talets första hälft, då gården innehades av Lene Ramel, dotter till Henrik Ramel på Bäckaskog. Den gamla gården ödelades förmodligen innan det nya slottet byggdes. I Anne Brahes (Viderup och Löberöd) likpredikan 1635 nämndes Lene Ramel till Ousbygård, men om detta berodde på att Ousbyholm inte var byggt eller att det nya namnet ännu inte slagit igenom vet man ej. Slottsanläggningen låg på en nästan kvadratisk borgholme, som omgavs av breda, stenklädda vallgravar. Byggnaden hade ett åttkantigt torn, vilket är ganska märkligt. På Krapperups borg fanns ett liknande försvarstorn, som uppfördes på 1570-talet. Detta skulle kanske kunna tyda på att Ousbyholm uppförts före Lene Ramels tid. Under Karl XI:s skånska krig skall slottet ha bränts. På Gerhard Buhrmans teckning från syns emellertid inga spår av detta. Möjligen saknar byggnadens tak den resning man väntar sig av en renässansbyggnad och likaså höga gavelrösten. 24

25 Ousbyholm i början av 1680-talet (Buhrman-Fischers prospektverk) Vid skånska krigets slut 1679 var troligen Lene Ramels brorson Ove Ramel till Bäckaskog ägare till Ousbyholm. Han bosatte sig efter freden på sin själländska gård Borreby, varför han 1684 sålde Ousbyholm till Olof Nilsson Engelholm från Malmö. Endast några år senare såldes godset till amiralen Cornelius Thijsen, adlad Ankarstierna, som var en förslagen och tapper sjöhjälte och som 1692 blev friherre. Han köpte 1704 Knutstorp, som blev hans sätesgård sedan han 1697 sålt Ousbyholm till lagmannen i Bohuslän Alexander Cock. Denne var av pommersk rådsherresläkt och gift med Christina Cronström. Eftersom äktenskapet blev barnlöst, lämnade han vid sin död 1712 egendomen i arv till sina tre brorsöner, av vilka endast justitierådet i Bremen och Verden, Georg Cock, var gift och hade en son. Sedan fadern och de båda farbröderna dött löste denne, kaptenen Georg Christian Cock, ut sin syster och blev 1752 ensam ägare till godset. Han gifte sig samma år med Elsa Christina Beck-Friis från Bosjökloster. Redan omkring 1750 gjordes en omfattande restaurering av Ousbyholm. Väderflöjeln på den norra gaveln, då på slottets tornspira, bär årtalet 1750 och vittnar om denna. En mängd detaljer i slottets inre visar att där funnits en utsökt rokokoinredning. Även i det yttre gjordes förändringar. En renässansgavelprydd utbyggnad mitt på gårdssidan försvann under 1700-talet och kan ha tagits bort vid denna restaurering. Även flyglarna och trädgården förändrades. Efter Georg Christian Cocks död sålde 1778 arvingarna Ousbyholm till Rudolf Hodder Stjernswärd, men godset återköptes genom bördsrätt av lagmannen, sedermera landshövdingen, Per Hultgren, adlad och adopterad von Seth. Denne var i sitt tredje äktenskap gift med den siste Cocks dotter Maria Lovisa. Han utökade godsets areal bl.a. genom att köpa till säteriet Lyby. Sedan han dött barnlös 1810, tillträdde 1812 hans adoptivson Johan Boman, adlad von Seth. Om honom heter det att han var en av Skånes mest ansedda possessionater, känd för sin klokhet, arbetsförmåga och stora hjälpsamhet. Detta medförde emellertid att den egna gården "föga förkovrades". Efter hans död satt änkan Sofia Cronacker i orubbat bo och vid skiftet efter henne 1847 övertogs Ousbyholm av de två äldre sönerna Carl Gustaf, hovrättsnotarie och ogift, samt Johan August von Seth, som inte innehade någon tjänst och var gift med sin kusin grevinnan Virginia Dorotea Elisabet Spens. Slottet var då i behov av en reparation och dessutom en utbyggnad för att kunna hysa två familjer. Detta skedde 1853, då byggnadens mittparti försågs med en tredje våning med platt, balustradkantat tak. Även tornet höjdes och fick en övervåning i nygotisk stil med spetsig spira. När bröderna övertog Ousbyholm sålde de ifrån en del av godsets stora ägor. 25

26 År 1931 lät dåvarande ägarinnan, friherrinnan Anna Trolle, bygga om slottet efter ritningar av arkitekten Leon Nilsson. Då togs den av bröderna von Seth uppförda tredje våningen bort och tornets överdel byggdes om och försågs med koppartak i renässansstil var den norske skeppsredaren Anders Jahre ägare till godset. Sedan 1984 ägs Ousbyholm av godsägare Anders Tuvehjelm med familj, som 1987 utökade godsets areal betydligt genom förvärv av granngården Fulltofta och nu brukar bägge egendomarna tillsammans. BOUPPTECKNING År 1934 den 3 mars förrättades laga bouppteckning efter hustrun Elna Nilsson i Osbyholm, född den 2/ som avled den 6 december 1933 och som sterbhusdelägare efterlämnat änklingen Anders Nilsson samt fem i äktenskapet födda döttrar, nämligen Anna Matilda, född den 6 sept Hedvig Augusta, född den 6 juni 1888 Emma Alfhilda, född den 26 oktober 1890 Ebba Maja Hildegard, född den 6 november 1894 samt Syster Nelly, född den 20 augusti 1897 alla myndiga. De tre förstnämnda närvarande. De två sistnämndas rätt bevakades enligt fullmakt av fadern, Anders Nilsson. Boet uppgavs av änklingen Anders Nilsson under edlig förpliktelse samt antecknades och värderades i följande ordning. Tillgångar Möbler 2 sängar, 2 soffor 15:- 2 bord, 6 stolar, 1 byrå 25:- diverse bord och prydnadssaker m m 10:- Sängkläder 50:- Glas och porslin 10:- Kökssaker, grytor, pannor o div 8:- Gardiner, mattor m m samt duktyg 10:- Diverse handredskap o laggkärl 16:- Den avlidnas gångkläder 15:- Summa tillgångar 159:- Skulder Begravningsomkostnader 165:- Boets brist 6:- BOUPPTECKNING År 1945 den 1 februari förrättades av undertecknade gode man bouppteckning efter f. Lantbrukaren Anders Nilsson från Ousbyholms 26