Kunskapsöversikten avseende förmågeoch ledningsutveckling

Transkript

1 Kunskapsöversikten avseende förmågeoch ledningsutveckling Niklas Hallberg Jiri Trnka och Sofie Pilemalm {nikha, jiri.trnka, Avdelningen för informationssystem FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut

2 Hallberg, Trnka och Pilemalm Förord Att förebygga och hantera olyckor och kriser är en central förmåga i moderna samhällen. Detta innefattar att förebygga olyckor och händelser, att förutse och förbereda sig för de händelser som inträffar, samt att hantera dessa och återställa ett fungerande samhälle så snabbt och effektivt som möjligt. Samhällets utveckling har lett till ett ökat ömsesidigt beroende mellan mänskliga aktiviteter och ett beroende av komplexa tekniska system. Den ökad komplexitet i kombination med exempelvis politisk instabilitet in många delar av världen och kraftigare påverkan av väderfenomen har bidragit till alltmer oförutsägbara olyckor och krissituationer vilket innebär ökad risk för skada på människor och miljö samt ekonomiska och materiella förluster. Detta innebär att samhällens förmåga till skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar måste anpassas till att effektiv och flexibel hantera uppkomma situationer. Därmed måste även de sociotekniska system som utgör grund till samhällets skydd mot olyckor och krishantering vara flexibla och anpassningsbara. Det finns ett behov av att kontinuerligt utveckla och säkerställa samhällens förmåga att förebygga och hantera olyckor och krissituationer. Detta innebära innebär att även de resurser som utgör dessa förmågor måste utvecklas och livscykelhanteras. För att nyttja förmågorna till skydd mot olyckor och kriser på bästa sätt under rådande förutsättningar krävs en väl utvecklad ledningsfunktion. Denna kunskapsöversikt behandlar områdena Förmågeutveckling och Ledningsutveckling, i vilka delområdena Sociotekniska system, Ledning samt Utveckling ingår. Kunskapsöversikten utgår ifrån ett samhällsperspektiv, där tidsaspekten före och under en olycka och kris beaktas, för att erhålla förmåga att skydda det som anses vara skyddsvärt. Introduktion Detta avsnitt ger en överblick om vad som beskrivs i de följande avsnitten. Den Övergripande omvärldsanalys sammanfattar problematiken kring dagens och framtida krav på skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar i termer av förmågor och förmågeutveckling samt ledning och ledningsutveckling. Avsnittet Förändrad risk, hotbild och sårbarhet beskiver övergripande hur den förändrade världsbilden påverkar samhällets risk, hotbild och sårbarhet i relationen till områdena Förmågeutveckling och Ledningsutveckling. Avsnittet Forskning nationellt i EU, USA och norden samt framstående forskningsorganisationer beskriver forskargrupperingar inom tre huvudområden som är relaterade till beskrivet kunskapsområden: Robusta, resilienta och adaptiva sociotekniska system, Ledning och ledningssystem samt Förmåge- och Systemutveckling. Övergripande omvärldsanalys Det finns tre nyckelaspekter som påverkar dagens och framtidens utformning av skydd mot olyckor och krishantering. För det första, skydd mot olyckor och krishantering är en multidimensionell disciplin som innefattar en rad aspekter;

3 mänskliga, organisatoriska, ledningsmässiga, metodmässiga, tekniska, materiella, legala, ekonomiska, politiska, kulturella. De aktörer som berörs har skilda ansvarsförhållanden, bakgrund och perspektiv och inkluderar exempelvis polisen, räddningstjänsten, civilt försvar, hälso- och sjukvårdsorganisationer, ideella organisationer, militära organisationer, media och allmänheten. För det andra, de flesta samhällen har, oavsett storlek, begränsade möjligheter att utveckla och tillhandahålla resurser som enbart är avsedda att användas vid olyckor och kriser. Därmed är det nödvändigt att även kunna nyttja befintliga resurser och verksamheter från andra samhällsfunktioner för att hantera olyckor och krissituationer. Slutligen, skydd mot olyckor och krishantering är en komplex verksamhet där uppkomna situationer ofta är svåra att exakt förutsäga och överblicka. För att hantera dessa måste ett flertal organisationer och olika typer av aktörer samverka. Detta kräver att dessa aktörer och organisationer koordinerar sina beslut och handlingar samt samverkar för att effektiv genomföra valda åtgärder. Komplexiteten vid ledning av krishantering förväntas öka avsevärt då framtida kriser befaras bli mer omfattande, än svårare att förutse och inverka på snart sagt alla samhällsfunktioner (Rubin, 1998; Berrogi, 2001). Samhällsutvecklingen har gjort det nödvändigt att omvärdera och omdefiniera paradigm och teorier avseende skydd mot olyckor och krishantering (Berrogi, 2001). Moderna organisationer inom skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar måste anpassa sina sociala, organisatoriska och tekniska system baserat på erfarenheter från situationer där medverkande aktörer har varit tvungna att improvisera (Mendonça et al., 2001). Det finns behov av flexibla och avancerade lednings- och samverkansstrukturer, bredare operativa ramar och interdisciplinär kompetens. Andra identifierade behov är interinstitutionell samverkan som omfattar flera jurisdiktionen samt multikulturellt samarbete med gemensam planering och resursdelning. Detta innebär att all utveckling inom skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar måste bedrivas med ett helhetsperspektiv, där samspelet mellan människa, teknik och organisation (MTO) är fundamentalt. En enbart teknikfokuserad utveckling kommer inte att resultera i ett fungerade skydd mot olyckor eller kriser. Det är med dessa förutsättningar som utgångspunkt som utveckling av förmågor till skydd mot olyckor och krishantering måste beaktas (Wybo & Lonka, 2002; Comfort, 1993; Comfort et al., 2001). Två centrala aspekter avseende skydd mot olyckor och krishantering i denna helhet är Förmågor och Förmågeutveckling samt Ledning och Ledningsutveckling. Förmågor och förmågeutveckling Erfarenheter från händelser som exempelvis terrorattacker på Bali, SARS epidemi, omfattande strömavbrott i USA och störningar av gasleveranser till flertal Europiska länder, visar att samhällens förmåga till skydd mot olyckor och krishantering inte kan vara statisk, utan förmågor måste kontinuerligt utvecklas och anpassas, både över tid och snabbt till uppkomna situationer. Med andra ord måste samhället besitta förmåga till förmågeutveckling där nya förmågor utvecklas och införs, existerande förmågor anpassas och inaktuella förmågor avvecklas.

4 FoU-problem: hur skall olika typer av förmågor utvecklas och bibehållas, så att flexibilitet och anpassningsbarhet avseende skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar erhålls. Förmågeutveckling för skydd mot olyckor och krishantering handlar dels om (1) dimensionering och kapacitetsuppbyggnad över tid och dels om (2) anpassning vid insatser till tillgängliga resurser och det som av situationen krävs. I olycks- och krissituationer kan det inte förutsättas att samtliga resurser som samhället under normala omständigheter tillhandahåller finns att tillgå. Kriser karakteriseras av att delar av infrastruktur och resurser förloras och inte är tillgänglig, exempelvis vägar och kommunikationsnät är oanvändbara, fordon och central personer är satta ut funktion, delar av elnätet har slagits ut samt byggnader har rasat. Med andra ord kan resursers tillgänglighet förändras snabbt och oförutsägbart. Detta innebär att aktörerna och organisationerna involverade i hanteringen av olyckor och kriser måste ha förmåga att anpassa sig till situationer, där temporära och flexibla konstellationer för insatser sätts samman efterhand för att leverera de förmågor situationen kräver (Comfort et al., 2001; Drabek & McEntire, 2003). Olika aktörer med olika utbildning, expertis, arbetsuppgifter, arbetskulturer och numera även olika informationssystem måste kunna samverkan och samarbeta genom att dela existerande resurser innovativt och utföra flertal åtgärder i lämplig ordning för att lösa aktuella uppgifter så effektivt som möjligt (Mendonça & Wallace, 2004; Shen & Shaw, 2004; Kendra & Wachtendorf, 2006). Att utveckla och bibehålla önskade förmågor hos komplexa sociotekniska system, som i detta fall skall hantera skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar, är en utmaning, med många svårigheter som måste hanteras. De allra största utmaningarna är att specificera vad dessa system skall klara av, att med precision realisera något som motsvarar detta (som har förväntade förmågor), samt att säkerställa att förmågan bibehålls under den tiden som avses (Kasser, 2007). Det spelar ingen roll hur bra den utvecklingsmetod är som nyttjas, hur omfattande design som görs och hur avancerad teknik som nyttjas om ingångvärdet bygger på felaktiga antaganden och systemmodeller (t.ex. kommunikationsplaner, ledningsmodeller och samverkansstrategier). Ett känt exempel på detta är London Ambulance Service och dess informationssystem för larmmottagning och resursdirigering som aldrig satts igång (Wastell & Newman, 1996). FoU-problem: hur kan arkitekturbaserad systemansats användas för att stödja utveckling och hantering av förmågor för skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar. Ett koncept som har föreslagits för att utveckla förmågor hos komplexa sociotekniska system som utför verksamhet av tidskritisk karaktär är en så kallade arkitekturbaserad systemansats. En arkitektur är övergripande systembeskrivning. Inom utveckling kan arkitekturen nyttjas för att identifiera de behov som system skall tillfredställa samt de krav som skall ställas på systemet. Detta utifrån ett helhetsperspektiv, avseende såväl dynamiska som statiska egenskaper. Arkitekturen gör det också möjligt att få översikt och styrbarhet av komplexa system så att dessa uppträder som flexibla och till situationen anpassningsbara. Att nyttja en arkitekturbaserad systemansats för så väl nyutveckling som vid modifiering och underhåll av system möjliggör att återanvända befintliga system för att utveckla nya och förbättrade förmågor. Enterprise Architecture (EA) är ett exempel på arkitekturbaserad ansats. EA gör det möjligt att utifrån visioner, mål och uppgifter forma exempelvis verksamhetens

5 genomförande, den organisatoriska strukturen, nyttjande kompetenser och anpassa det stödjade informationssystemet. Vidare ges möjlighet att bättre få kontroll över informationshanteringen, då det ges möjligt att se var information skapas, förvaltas och nyttjas. På senare år har EA konceptet börjat nyttjas inom den militära domänen för förmågedriven utveckling. Det vill säga, att det är förmågor som skall tillhandhållas styr vilken kompetens och material som utvecklas samt vilka organisatoriska enheter som sätts samman. Tillämpningen av EA för förmågedriven utveckling skulle mycket väl kunna användas i civila sammanhang och utveckling av förmågor vid skydd mot olyckor och krishantering. EA kan nyttjas för att fastställa såväl utgångsläge för utveckling såväl som målbild vid olika framtida tidpunkter, vilket medger hantera av förmågor över tid. Nyttjande för EA inom detta område är ännu relativ oexploaterat och vetenskapligt dokumenterade praktiska erfarenheter saknas. För att utveckla en EA nyttjas ramverk så kallade Enterprise Architecture Frameworks. Dessa finns numera i ett stort antal för olika typer av verksamheter och organisationer (Schekkerman, 2003). FoU-problem: hur kan tjänstekonceptet och tjänsteorienterad arkitektur användas för att stödja utveckling och hantering av förmågor för skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar. Inom områdena systemarkitektur, informationssystem och informationsteknologi används konceptet tjänst och anses som en möjlig väg för att uppnå flexibel samverkan och interoperabilitet (Persson, 2004). En tjänst kan ses som en betjänande funktion som är väldefinierad, självständig och oberoende av sin omgivning (He, 2003). Vid utformning av internationella insatser samt lokal och regional samverkan inom svensk räddningstjänst är två exemplar där samarbete i termer av tjänster börjar bli allt vanligare. Hög grad av samverkan och interoperabilitet möjliggör i sin tur en anpassningsbarhet efter behov och situation och bidrar därmed till att effektivisera samhällets resursutnyttjande vid skydd mot olyckor och krishantering. Tjänsteorienterad arkitekturer (Service Oriented Architechture, SOA) är ett exempel på hur den arkitekturbaserad systemansatsen och tjänstekonceptet kan kombineras. SOA ger möjligheten att utveckla distribuerade system som organiseras som en struktur för kommunikation mellan system genom kommunicerande tjänster (McGovern et al., 2003, Ingmasson et al 2009). I tjänstebaserade system är resurser tillgängliga för andra system via ett nätverk, som nyttjas för att annonser, tillgängliggöra, hitta, bedöma och avropa tjänster. SOA möjliggör återanvändning av befintliga system i form av tjänster. Det är inom informationssystem som SOA fått sin främsta användning, men koncept fungerar på liknande sätt för sociotekniska system som i detta fall skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar (Pileman & Hallberg, 2008). Ledning och ledningsutveckling Ledning handlar om att nyttja tillgängliga resurser för att hantera olika typer av situationer och att nå insatsmål. Ledning innefattar en rad av olika aktiviteter, exempelvis att allokera uppgifter och resurser, koordinera pågående aktiviteter, hantera av motstridiga mål och planera (Fredholm, 1997; Johansson, 2000; Bigley och Roberts, 2001; Svensson, 2005). Ledning vid insatser vid olyckor och kriser handlar också om att samordna och stätta samman förmågor samt att identifiera de

6 resurser tillgängliga och möjliga som behövs för att realisera förmågorna (Woltjer, 2009). FoU-problem: att stödja ledningssystem att skaffa sig god situationsförståelse, korrigera eventuell felaktig situationsuppfattning samt att fånga missförstånd i kommunikation och beslutsprocesser. Ledningsprocess bygger på att motta och tolka information, att utifrån denna information väga olika handlingsalternativ och åtgärd samt deras konsekvenser mot varandra. Därefter ta beslut om vilket åtgärd som skall genomföras och därefter säkerställa att dessa omsätts i praktiken, bland annat genom resursallokering och koordinering av aktiviteter (Johansson, 2005; Brehmer, 2008). Att genomföra detta kräver god situationsförståelse baserad på korrekt lägesbild. Effektiv informationshantering ses som en av de mest utmanande aspekterna av insatsledning (Quarantelli, 1997; Pine, 2004). FoU-problem: att utveckla adaptiva ledningssystem som stödjer effektivt nyttjade av tillgänglig resurser. Vid omfattande olyckor och kriser måste engagerade aktörer vara bereda att dela resurser med andra samt verka tillsammans med obekanta aktörer och grupper (Comfort, 1993; Granot, 1997). Den sammantagna ledningsfunktion ligger distribuerad hos olika organisationer, vars ledningssystem måste fungera tillsammans. Dessa ledningssystem måste kunna hantera att handlingsfriheten begränsas i fråga om vilka åtgärder som är möjliga att vidta samt att möjligheten att kommunicera och att distribuera information kan gå helt eller delvis förlorad (Auf der Heide, 1989, Comfort, 1993; Granot, 1997; Quarantelli, 2000; Drabek & McEntire, 2003). Detta innebär att ledningssystemen måsta ha adaptiv förmåga som innefattar att använda olika lednings- och samverkansstrategier samt att anpassa kommunikation och informationshantering till rådande förutsättningar (Bigley & Roberts, 2001; Kaiser et al., 2004). FoU-problem: hur kan scenario- och simuleringsbaserade ansatser användas för att utveckla och utvärdera av ledningsförmågor och -system. Att utveckla välfungerande ledningssystem med önskade ledningsförmågor är en kontinuerlig process. Framtida ledningssystem och informationssystem blir inte bara mer omfattande utan de kommer även att kopplas samman med andra system, som inte alltid är möjliga att förutse under deras initial utveckling. Överblicken över helheten blir ofta mer fragmenterad vilket gör det svårare att ställa rätt krav för att utveckla effektiva ledningssystem med rätt ledningsförmåga. Olika scenario- och simuleringsbaserade ansatser har föreslagits för att utveckla och utvärdera olika typer av ledningssystem (Jenvald, 1999; Rubel, 2001; Boin et al., 2004; Woltjer et al., 2006; Trnka, 2009) avseende dess resilience och robusthet (Woltjer, 2009) och beslutsstöd och informationssystem (Beroggi et al., 2001; Mackenzie et al., 2007). FoU-problem: att utveckla informationssystem som stödjer ledningen under olika förutsättningar, vid exempelvis olika typer av insatser, improviserat genomförande av insatser och sammansatt ledningsorganisation samt dynamiska sammansatta koalitioner av samverkande aktörer med olika informations- och ledningssystem. En viktig aspekt av ledning är kommunikation och informationshantering. Avancerade informationssystem har setts som en möjlighet att möta behov avseende effektiv ledning (de Silva, 2001; Iakovou & Douligeris, 2001; Mitcheals, 2001). Att ge de som leder insatser mer avancerade

7 tekniska informationssystem leder dock inte nödvändigtvis till bättre och effektivare ledning (Quarantelli, 1997). Krissituationer och även en del av olyckor är till sin karaktär svåra att förutse och kan utvecklas oförutsägbart och unikt. Ett och samma informationssystem är därför inte lika lämpligt i olika situationer, och speciellt för insatser till omfattande olyckor och kriser (Colleta, 2003). Ledningsarbete vid stora insatser präglas av att kunna byta mellan rutinåtgärder och ett improviserat situationsdriven och problemlösande beteende (Comfort, 1993, Stallings, 2002). Att utforma informationssystem baserat på en statisk organisationsstruktur leder till en rad negativa effekter, såsom oförmåga dela information och kommunicera, som i sin tur leder till oförmåga att samverka (Auf der Heide, 1989; Quarantelli, 2000, 1997, Gant, 1996). Exempel då brister inom detta påtalas är branden i The King Cross underground, terroristattacken mot World Trade Center, tågolyckan vid Clapham Junction tågolycka och incidenten på Hillsborough Football Stadium (Steenbergen, 2002, Hewlett, 2002; Kevany, 2003, Thomas et al., 2002). Utveckling av framtida informationssystem måste därför ses som en integrerad del av ledningssystemet där tekniska, organisatoriska och sociala aspekter är beroende av varandra och lika viktiga (Johansson, 2005). Förändrad risk, hotbild och sårbarhet Det senaste decenniet har det inträffat flera storskaliga händelser både i form av naturkatastrofer, till exempel tsunami i Asien (2004), översvämningar i centrala Europa (2002), orkanen Katrina (2005) och skogsbränder i Grekland (2007) samt terrorattacker, till exempel i New York (2001), Madrid (2004) och London (2005). Det är inte möjligt med säkerhet, även om det är troligt, att förutsäga om sådana händelser kommer att inträffa mer frekvent i framtiden. Men när de inträffar, får de alltmer komplexa och långtgående konsekvenser. De kräver samarbete av en rad aktörer och myndigheter, över organisationsgränser, mellan lokal samhällen, mellan regioner, på nationell, EU och global nivå. Det diskuteras i flera forskningsområden vilka krav utvecklingen av samhället kommer att ställa på förmågan att förebygga och hantera olyckor och krissituationer (Quarantelli, 1997, Persson, 1997, Green, 2001; McEntire, 2002). Exempel på denna utveckling är en fortlöpande urbanisering, datorisering och allt mer komplicerade tekniska system. Framtida olyckor och kriser kommer att kräva mer sofistikerade, innovativa och effektiva förebyggande åtgärder och operativa insatser (Quarantelli, 1997; Rubin, 1998; Rubin, 2000), vilket har visat sig i erfarenheter från exempelvis World Trade Center attentaten, SARS epidemin, inbördeskrig i Kosovo, tsunamin i Asien, och strömavbrott i USA, Italien, Danmark och Sverige. Även om olyckor och kriser inte i detalj kan förutses kräver en effektiv hantering av dessa insikt om vilka typer av händelser som de kan orsakas av samt vilka eventuella effekter och konsekvenser de kan få, vilka mekanismer och aktörer som ligger bakom dessa. En övergripande kategorisering kan anges som fyra typer händelser som kan resulterar kriser och olyckor: Tekniska störningar av exempelvis distribution och produktion av elektricitet, vatten, gas, olja etc. samt kommunikationsnät så som telefoni och datakommunikation (t.ex. Internet).

8 Naturliga fenomen exempelvis jordbävningar, tsunamis, översvämningar, stormar, torka och större bränder samt de som är effekter av den globala uppvärmningen. Sociala, etniska och politiska händelser exempelvis upplopp och civila oroligheter, terrorism samt inbördeskrig. Dessa kan i sin tur vara orsakade av demografiska förändringar och brist på tillgång av exempelvis mat och vatten. Ekonomiska och finansiella exempelvis börskrascher, konkurser och resursbrister av exempelvis olja. Många av dagens och framtida händelser likaväl dess konsekvenser kommer inte att begränsas av nationsgränser. Det kommer att finnas i allt större utsträckning en internationell och global dimension. Hot- och riskbilden har blivit komplexare, omfattande många olika områden så som livsmedelssäkerhet, brist på naturresurser (exempelvis vatten), naturliga eller teknologiska risker, pandemier, gränsöverskridande människohandel, störningar i energiförsörjning samt terrorism och smuggling av nukleära vapen. Listan kan göras lång med exempel där gränsöverskridande hot och risker samt händelser måste tas om hand med nationella resurser, ofta i samverkan med andra nationer. Framtida förmågor till skydd mot olyckor och krishantering måste anpassa sig till den globala samhällsutvecklingen (Voigt et al., 2009). Det pågår ett paradigskiften från ett traditionellt nationellt skydd mot olyckor och krishantering till ett mer gränsöverskrivande samverkan. Inom EU utvecklas kunskap om gemensamma mekanismer för skydd mot olyckor och krishantering och det talas om större gemensamt ansvar. Att kunna utveckla och utnyttja gemensamma tvärfunktionella resurser samt att genomföra insatser med tillfällig sammansatta resurser kommer att innehålla utmanande uppgifter. Övergången från traditionella organisatoriska strukturer till en mer nätverksbaserad kommer att kräva att framförallt inter-organisatoriska aspekter studeras, bland annat hur tillgång och nyttjade av extern information och andra resursers skall ske. Införandet av tjänstekoncept ses som en möjlighet att flexibelt kunna integrera resurser och information över organisatoriska gränser. Men inter-organisatorisk samverkan och samordning kommer emellertid inte vara enklare enbart för att ett tjänstekoncept införs. Informationsteknik ses som en av hörnstenarna för att åstadkomma ett flexiblare och effektivare skydd mot olyckor och krishantering. Många av de stora utmaningar att underlätta effektiv skydd mot olyckor och krishantering kommer att kräva en snabb och tillförlitlig lägesbedömning, som ofta förutsätter tillgång och nyttjande av moderna teknologier. Det finns dock risker med att basera förmågorna till skydd mot olyckor och krishantering på informationsteknologi som bör uppmärksammas. Exempelvis ökar risken att inte kunna agerar vid driftstörningar, alltför mycket detaljrik information kan bli hämmande för effektiv insatsledning samt innefattar sårbarhet för IT-attacker och risk för spridning av felaktiga uppgifter och känsliga uppgifter läcker till fel personer. En ytterligare utmaning är behovet av samarbete mellan aktörer vid större operativa insatser som tvingar aktörerna att anpassa sig till de skiftande krav och att improvisera på de nya sociala miljöer (Kedra & Wachtendorf, 2003; Drabek & McEntire, 2003).

9 Forskning av sociala aspekter vid krishantering, beskriver utmaningar med tekniken att lyckas hantera konflikten av krav på flexibilitet och anpassningsbarhet som insatser ger upphov mot rigid ledning och hantering som tekniska system riskera att medföra. Framtida händelser kommer att kräva med robusta och flexibla system (ink informationssystem) för hanteringen av olyckor och kriser (Quarantelli, 1997, Rubin, 1998; Rubin, 2000). Forskning nationellt i EU, USA och norden samt framstående forskningsorganisationer Detta avsnitt beskriver forskning inom Robusta, resilienta och adaptiva sociotekniska system, Ledning och ledningssystem samt Förmåge- och systemutveckling. Robusta, resilienta och adaptiva sociotekniska system Forskare inom området robusta sociotekniska system, resilience engineering och adaptiva system tittar på hur robusta, reslienta eller adaptiva system (organisationer) skall skapas samt studerar hur system (organisationer) skall bibehålla sin robusthet, resilience eller adaptiv förmåga. Forskarkonstellationer innefattar Mines ParisTech (Prof. Erik Hollnagel och Prof. Jean-Luc Wybo), Lunds universitet (Prof. Sydney Dekker och Prof. Kurt Petersen), Linköpings universitet/totalförsvarets forskningsinstitut (Dr. Björn Johansson och Dr. Rogier Woltjer), Université Paul Sabatier (Prof. Bernard Pavard), University College London (Dr. Jonathan Back och Dr. Dominic Furniss), The Ohio State University (Prof. David Woods), Laboratoire d Informatique de Grenoble (Dr. Julie Dugdale), och University of Pittsburgh (Prof. Louise Comfort). Mines ParisTech, The Ohio State University och Lunds universitet fokuserar framförallt på processindustrin och transport sektorn. Mines ParisTech, University of Pittsburgh och Lunds universitet tittar även på samhällets krisberedskap och kritisk infrastruktur. Linköpings universitet/totalförsvarets forskningsinstitut, Université Paul Sabatier samt The Ohio State University applicerar dessa koncept inom områden krishantering och insatsledning. University College London och Linköpings universitet kombinerar dessa områden med Ergonomics för att studera kontrollrums problematik. Ett område närliggande till resilienta och adaptiva system är så kallade agile system (organisationer). Sådana system har förmåga att snabbt reagera och anpassa sig till den rådande situationen. Fokus i agila system ligger framförallt på informationsinfrastruktur och informationsförsörjning. Agila system har särskilt uppmärksammats i den militära domänen och business enterprises. Forskarkonstellationer innefattar bl.a. NATO:s arbetsgrupp SAS-065, och The UK Defence Scientific and Technology Laboratory (Dr. James Moffat). Ledning och ledningssystem Området ledning som innefattande exempelvis beslutsfattande, process och ledarskap är centralt vid utformning av ledningssystem. Flertalet forskargrupper både inom militär- och krishanteringsdomän har jobbat med aspekter av (insats-)

10 ledning och olika ledningsparadigm. Forskarkonstellationer innefattar University of Southampton (Prof. Neville Stanton), Försvarshögskolan (Prof. Berndt Brehmer och Prof. Gerry Larsson), Lunds universitet/myndigheten för samhällsskydd och beredskap (Prof. Lars Fredholm och Dr. Stefan Svensson), Linköpings universitet/totalförsvarets forskningsinstitut (Prof. Henrik Eriksson och Dr. Peter Svenmarck), The Ohio State University (Prof. David Woods) och NATO SAS-050 arbetsgrupp. Andra forskargrupper som är verksamma inom området är King s College London (Prof. Christian Heath och Prof. Paul Luff), University of Aberdeen (Prof. Rhona Flin), Netherlands Defence Academy (Prof. Tim Grant) och University of Central Florida (Prof. Eduardo Salas, Prof. Clint Bowers och Dr. Florian Jentsch). Att kunna vara adaptiv, agile, robust eller resilient krävs att systemets lednings- /kontrollfunktioner har förmåga till flexibilitet, improvisation, kreativitet och innovation, vilket har studerats framförallt inom krishanterings- och organisationsforskning. Forskarkonstellationer innefattar New Jersey Institute of Technology (Dr. David Mendonca), University of Western Ontario (Prof. Mary Crossan och Dr. Dusya Vera), Duke University (Prof. Christine Moorman), University of Wisconsin (Prof. Anne Miner), Oklahoma State University (Dr. Garry Webb), Laboratoire d Informatique de Grenoble (Dr. Julie Dugdale), Disaster Research Center at University of Delaware (Dr. Tricia Wachtendorf) och Totalförsvarets forskningsinstitut (Dr. Björn Johansson och Dr. Jiri Trnka). En annan inriktning inom ledning, samverkan och koordination inom komplexa sociotekniska system är den som fokuserar på denna problematik vid storskaliga händelser framförallt naturkatastrofer och täcker hela skalan från multiorganisatorisk respons och civil-militär samverkan till koordinering av frivilliga grupper och deras insatser. Forskarkonstellationer innefattar Disaster Research Center at University of Delaware (Prof. Enrico Quarantelli och Prof. Russell Dynes), Natural Hazards Center at University of Colorado (Prof. Kathleen Tierney), Lunds universitet/myndigheten för samhällsskydd och beredskap (Prof. Lars Fredholm och Dr. Christian Uhr), Totalförsvarets forskningsinstitut (Dr. Henrik Artman och Dr. Björn Johansson), Försvarshögskolan (Dr. Erna Danielsson), University of Pittsburgh (Prof. Louise Comfort) och University of North Texas (Dr. McEntire). Förmåge- och systemutveckling Området Förmåge- och systemutveckling är omfattande om innehåller mängd olika delområden där ansatser är kulturell betingade, det vill säga att hur väl en ansats fungerar beror på den kultur som råder. Några av de mest central områden är kravhantering, användarmedverkan, arkitekturbaserade ansatser samt scenariooch simuleringsbaserad ansatser. Kravhantering (inkl. behovsanalyser) anses var fundamentalt för att lyckas med utveckling. Forskning om detta bedrivs vid en stor mängd universitet och institutioner. Exempel på forskarkonstellationer kring ansatser avseende kravhantering innefattar Universitat Politècnica de Catalunya (Prof. Xavier Franch), University of Manchester (Prof. Alistair Sutcliffe), City University London (Prof. Neil Maiden), University of Limerick (Prof. Kevin Ryan), University of

11 Technology Sydney (Prof. Didar Zowghi), Chalmers tekniska högskola (Prof. Claes Wohlin), Linköpings universitet (Prof. Kristian Sandahl), Totalförsvarets forskningsinstitut (Dr. Niklas Hallberg), University of Newcastle (Prof. Michael Jackson), och University of Louvain (Prof. Axel van Lamsweerde). Att involvera användare i utvecklingen anses som central för att lyckas med utveckling. Forskarkonstellationer kring ansatser avseende användarcentrerad utveckling innefattar Aarhus University (Prof. Susane Bødker och Prof. Kaj Grønbæk), Malmö högskola (Prof. Pelle Ehn), KTH (Prof. Yngve Sundblad och Prof. Jan Gulliksen), och Totalförsvarets forskningsinstitut (Dr. Sofie Pilemalm). Forskning kring ansatser inom systemutveckling och informationssystemsutveckling bedrivs inom krishanterings- och militärdomän. Forskarkonstellationer innefattar Viktoria institut/göteborgs universitet (Prof. Urban Nuldén och Dr. Jonas Landgren), University of Washington (Prof. Mark Haselkorn), The Ohio State University (Prof. David Woods), och Totalförsvarets forskningsinstitut (Dr. Niklas Hallberg och Dr. Sofie Pileman). Det finns ett stort antal arkitekturramverk som stödjer framtagandet av arkitekturer, exempelvis The Open Group Architecture Framework (TOGAF) och Zachman Framework. Inom den militära sektor så finns exempelvis Ministry of Defence Architectural Framework (MODAF), NATO Architectural Framework (NAF) och Department of Defense Architectural Framework (DoDAF). Forskarkonstellationer innefattar Software Engineering Institute (Donald Firesmith), KTH (Prof. Torsten Cegrell och Prof. Pontus De Verdier Johnson), Totalförsvarets forskningsinstitut (Dr. Niklas Hallberg). Scenario- och simuleringsbaserad utveckling och utvärdering av förmågor och system är väldigt brett område som inkluderar t.ex. simuleringsansatser, simuleringskontroll, after-action review och analys och utvärdering. Forskarkonstellationer inom militär- och krishanteringsdomän innefattar exempelvis Totalförsvarets forskningsinstitut (Dr. Joel Brynielsson, Dr. Jiri Trnka och Dr. Rego Granlund), Högskolan i Skövde (Dr. Joeri van Laere), Leiden University (Dr. Arjen Boin), Naval War College (Dr. Robert Rubel), Arizona State University (Prof. Ronald Perry), och Yale University (Prof. Paul Bracken). Kompetensförnyelse genom kunskapsuppbyggnad I detta avsnitt beskrivs behovet av kompetensuppbyggande i avsnitten Arkitekturbaserad utveckling och nyttjade av förmågor, Tjänstebaserat skydd mot olyckor och krishantering och Utveckling av ledningssystem för skydd mot olyckor och krishantering. Arkitekturbaserad utveckling och nyttjade av förmågor Det finns behov av bättre överskådlighet av förmågor och de resurser som levererar dessa förmågor. En möjlighet skulle vara att skapa arkitekturramverk med syfte att ta fram arkitekturer (så kallade krishanteringsarkitekturer) för organisationer och verksamheter involverade i skydd mot olyckor och krishantering. Krishanteringsarkitekturer skulle erhålla överskådlighet av vilka förmågor som

12 finns, samt vilka resursers som ligger till grund för dessa, nationell, regional, kommunal och övriga verksamheter som bidrar i skydd mot olyckor och krishantering. Vid utveckling av förmågor till skydd mot olyckor och krishantering så ger krishanteringsarkitekturer bättre möjlighet att säkerställa att teknik, kompetens och organisation bättre sätts samman till en helhet. Vid olycks- och krishändelser är det viktigt att utgå från vad som behöver göras (dvs vilka förmågor som måste till) och därefter fatta beslut om vilka resurser som skall nyttjas för att åstadkomma detta. Krishanteringsarkitekturer skulle ge bättre förutsättningar att leda insatser genom att nyttja olika förmågor samt att tillfällig kunna kombinera tillgängliga resurser för att åstadkomma önskad effekt. Det finns inom detta område behov av forskning kring hur ramverk för utveckling av krishanteringsarkitekturer skulle utformas, samt vilka krav som skulle ställas på detta. krishanteringsarkitekturer kan nyttjas för stödja utvecklingen av de sociotekniska system som krishanteringssystem och ledningssystem utgör. krishanteringsarkitekturer kan nyttjas för att över tid utveckla resurser för att upprätthålla beslutade förmågor. krishanteringsarkitekturer kan nyttjas för att strategiskt och operativt leda verksamheter så som skydd mot olyckor och krishantering. krishanteringsarkitekturer kan stödja utvecklingen och införandet av informationssystem och övriga teknologier. Tjänstebaserat skydd mot olyckor och krishantering Syfte med tjänstebaserat skydd mot olyckor och krishantering är att dynamiskt kunna konfigurera tillgängliga resurser för att hantera uppkomna situationer och händelser. Men det finns många utmaningar kring att nyttja tjänstekonceptet. Exempelvis, hur skall information kvalitetssäkras, hur skall rättigheter att nyttja resurser regleras och hur skall det säkerställas att icke-berättigade nyttjar tillgång till information och resurser. Det finns behov av studier kring hur tjänstekoncept och tjänsteorienterad arkitektur kan användas för att stödja utveckling och hantering av förmågor till skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar. Utveckling av ledningssystem för skydd mot olyckor och krishantering Att utveckla system är svårt, speciellt när det kommer till komplexa sociotekniska system, vilka dessutom måste vara flexibla och efter situationen anpassningsbara så som i fallet krishanteringssystem. Det finns behov av att studera hur utveckling av krishanteringssystem som tar hänsyn till svenskar förhållande skall genomföras. Denna utveckling måste möjliggöra datainsamling från insatser, övningar och experimentella studier. Datainsamling måste ligga till grund för behovsanalyser, som i sin tur ger möjlighet att kravställa ledningssystemets metoder, kompetenser och teknik, vilka måste utvecklas så att fungera tillsammans. Vidare måste hänsyn tas till att teknik tas fram och tillhandahållas av industri, så att de får bra underlag att genomföra sin del av utvecklingen ifrån. Detta innebär att det finns behov av forska kring hur

13 adaptiva ledningssystem som stödjer effektiv nyttjande tillgängliga resurser skall utvecklas. information och erfarenheter som samlas in under insatser, övningar och experiment skall omsättas till krav på metoder, kompetens och teknik. scenario- och simuleringsbaserade ansatser skall användas för utveckling och utvärdering av ledningssystem och förmågor till skydd mot olyckor och krishantering. informationssystem som stödjer skydd mot olyckor och krishantering skall utvecklas rationellt. Rekommendationer Det är av stor vikt att kunna anpassa förmågan att hanterar skydd mot olyckor och krishantering. För att det skall kunna göras krävs en modell (en arkitektur) som beskriver förmågor samt vilken verksamhet och vilka resurser som levererar dessa förmågor. Det rekommenderas att MSB initiera forskning kring ramverk för utveckling krishanteringsarkitekturer samt dess nytta. I detta forskningsområde ramverk bör tjänstekoncept ingå som en möjlighet att tillgängliggöra förmågor, resurser och information. Systemutveckling är mycket kostsamt, bland annat då många funktioner som ej efterfrågas utvecklas i onödan. Det behövs en modell för att utveckla system för skydd mot olyckor och krishantering. Inte minst viktig är detta när denna verksamhet blir allt mer beroende av teknik, exempelvis i form av informationssystem. Om en fokuserad teknikutveckling skall ske måste den hårt styras mot de faktiska behoven. Denna modell måste dra nytta av erfarenheter gjorda vid insatser och övningar, möjliggöra studier i form av experiment samt stödja specificeringen av behov och krav. Vidare måste principer för MTO beaktas, det vill säga att utvecklingen av krishanteringssystem är en integrerad utveckling av kompetens, organisation och teknik. Modellen måste även ta hänsyn till de kulturella aspekter som råder i Sverige, när det gäller exempelvis ledning. Sammanfattning Förmåga att förebygga och hantera olyckor och kriser är en central förmåga hos moderna samhällen. Samhällets utveckling med en ökad globalisering i kombination med politisk instabilitet in många delar av världen och kraftigare påverkan av väderfenomen har bidragit till en alltmer oförutsägbarhet hos olyckor och krissituationer. Samhällens förmåga till skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar måste anpassas till att effektiv och flexibel hantera uppkomma situationer. Därmed måste också de system (krishanteringssystem) som skall bidra till samhällets skydd mot olyckor och krishantering vara flexibla och anpassningsbara. Dessa system är komplexa sociotekniska system som är multidisciplinära och innefattar exempelvis aspekter så som mänskliga, organisatoriska, ledningsmässiga, metodmässiga, tekniska, materiella, legala, ekonomiska, politiska och kulturella. Detta innebär att all utveckling inom skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar måste

14 bedrivas ur ett helhetsperspektiv, med hänsyn till samspelet mellan människa, teknik och organisation (MTO). Enterprise Architecture (EA) har sedan en tid nyttjas inom kommersiella verksamheter och militära för att utifrån visioner, mål och uppgifter utveckla och styra exempelvis verksamhetens genomförande, den organisatoriska strukturen, nyttjande kompetenser och anpassa det stödjade informationssystemet. Inom de den militära domänen har förmågedriven utveckling börjat nyttjas, baserat på EA. Där de förmågor som skall tillhandahållas styr vilken kompetens och material som utvecklas samt vilka organisatoriska enheter som sätts samman. För att tillgodose behovet av flexibilitet och anpassningsbarhet har inom flera områden, inklusive krishanteringsområdet tjänstekonceptet och tjänsteorienterad arkitektur föreslagits, för att ge tillgång till information och resurser. I flera EA ansatser ingår tjänstekonceptet. Ledning av insatser handlar om att samordna och sätta samman som behövs för att effektiv lösa uppgifter. Det finns behov att utveckla ledningssystem förmåga att skaffa sig god situationsförståelse. Dessa ledningssystem behöver vidare ha en god adaptiv förmåga som stödjer effektiv nyttjade av tillgängliga resurser. Ledningssystemen måste kunna fungerar vid olika typer av insatser, så som improviserat genomförande av insatser och sammansatt ledningsorganisation samt dynamiska sammansatta koalitioner av samverkande aktörer som använder sig av olika ledningsdoktriner och informationssystem. Effektiv kommunikation och informationshantering ses som en av de mest utmanande aspekterna av insatsledning Det finns en rad behov att forskning och kunskapsutveckling avseende förmågeoch ledningsutveckling. Hur skall ramverk för utveckling av krishanteringsarkitekturer utformas, vilka krav som skulle ställas på det. Hur krishanteringsarkitekturer kan nyttjas för stödja utvecklingen av de sociotekniska system som krishanteringssystem och ledningssystem utgör. Hur kan tjänstekoncept och tjänsteorienterad arkitektur användas för att stödja utveckling och hantering av förmågor till skydd mot olyckor och krishantering. Hur skall adaptiva ledningssystem som stödjer effektiv nyttjar tillgängliga resurser utvecklas. Referenser Auf der Heide, E. (1989). Disaster Response: Principles of Preparation and Coordination, St. Louis: CV Mosby. Beroggi, G.E.G. (2001). Preface: A new paradigm in emergency management. Int. J. Emergency Management, 1(1), 1-2. Beroggi, G.E.G., van Gent, D., Mendonça, D., & Wallace, W.A. (2001). Assessing group decision support systems for emergency response using gaming simulation.

15 In Proc. of the eighth TIEMS International Emergency Management Society Conference. Oslo, NO. Bigley, G.A., & Roberts, K.H. (2001). The incident command system: Highreliability organizing for complex and volatile task environments. Academy of Management Journal, 44(6), Boin, A., Kofman-Bos, C., & Overdijk, W. (2004). Crisis simulations: Exploring tomorrow s vulnerabilities and threats. Simulation & Gaming, 35(3), Brehmer, B. (2008). Understanding the function of C2 is the key to progress. Int. Command and Control Journal, 1(1), Coletta, D. (2003). Revolution s end: Information technology and crisis management. Contemporary Security Policy, 24(1), Comfort, L.K. (1993). Integrating Information technology into International Crisis Management and Policy. J. Contingencies and Crisis Management, 1(2), Comfort, L.K., Sungu, Y., Johnson, D., & Dunn, M. (2001). Complex Systems in Crisis: Anticipation and resilience in Dynamic Environments. J. Contingencies and Crisis Management, 9(3), de Silva, F.N. (2001). Providing spatial decision support for evacuation planning: a challenge in integrating technologies. Disaster Prevention and Management, 10(1), Drabek, T.E., & McEntire, D.A. (2003). Emergent phenomena and the sociology of a disaster. Disaster Prevention and Management, 12(2), Fredholm, L. (1997). Att leda stora räddningsinsatser: Svagheter och utvecklingsmöjligheter. Karlstad, SE: Swedish Rescue Services Agency. Gant, D.B. (1996). The potential impact of information technology on the structure of interorganizational relationships during crisis response: Pennsylvania floods of 1996 (Quick Response Report #85). Boulder, CO: Natural Hazards Research and Applications Information Center, University of Colorado. Granot, H. (1997). Emergency inter-organizational relationships. Disaster Prevention and Management, 6(5), He, H. (2003) What is Service-Oriented Architecture? /a/ws/2003/09/30/soa.html ( ) Hewlett, R. (2002). UK Disasters and Emergency Service Communications. Presented at Emergency Telecommunications Workshop. Sophia Antipolis, FR. Iakovou, E., & Douligeris, C. (2001). An information management system for the emergency management of hurricane disasters. Int. J. Risk Assessment and Management, 2(3/4), Ingmarsson, M., Eriksson, H., & Hallberg, N. (2009) Exploring Development of Service-Oriented C2 Systems for Emergency Response. (J. Landgren and S. Jul, eds.) Proceedings of the 6th International ISCRAM Conference, Gothenburg, Sweden, May 2009.

16 Jenvald, J. (1999). Methods and tools in computer-supported taskforce training (Doctoral dissertation). Linköping Studies in Science and Technology. Linköping, SE: Linköpings universitet. Johansson, B. (2005). Joint control in dynamic situations (Doctoral dissertation). Linköping Studies in Science and Technology. Linköping, SE: Linköpings universitet. Johansson, P. (2000). Effektiv insatsledning några teoretiska grunder för ledning av polis- och räddningsinsatser. Karlstad, SE: Swedish Rescue Services Agency. Kaiser, M., Larsson, P., & Hörnsten Friberg, L. (2004). Krishantering med en vidgad syn på nätverksorganisering (FOI-R 1248 SE). Stockholm: Swedish Defence Research Agency. Kasser, J. E A Framework for Understanding of Systems Engineering. The right Requirement, Cranflied UK. Kendra, J.M., & Wachtendorf, T. (2006). Improvisation, creativity, and the art of emergency management (DRC Preliminary Paper 357). Newark, DE: Disaster Research Center, University of Delaware. Kevany, M.J. (2003). GIS in the World Trade Center attack trial by fire. Computers, Environment and Urban Systems, 27/2003, Mackenzie, C., Hu, P.F-M., Fausboll, C., Nierlich, M., Benner, T., Gagliano, D., et al. (2007). Challenges to remote emergency decision-making for disasters and Homeland Security. Cognition, Technology & Work, 9(1), McGovern, J., Ambler, S.W., Stevens, M.E., Linn, J., Jo, E.K. & Sharan, V. (2003) The Practical Guide to Enterprise Architecture. Prentice Hall PTR, New Jersey. Mendonça, D., Beroggi, G.E.G., & Wallace, W.A. (2001). Decision support for improvisation during emergency response operations. Int. J. Emergency Management, 1(1), Mendonça, D., Beroggi, G.E.G., & Wallace, W.A. (2003). Evaluating support for improvisation in simulated emergency scenarios. In Proc. of the thirty sixth Hawaii Int. Conference System Sciences. Big Island, HI. Mendonça, D., & Wallace, W.A. (2004). Studying organizationally-situated improvisation in response to extreme events. Int. J. Mass Emergencies and Disasters, 22(2), Michaels, S. (2001). Digital Disaster Assistance: How and Why Selected Information Technology Firms Contributed to Recovery Immediately After the September 11, 2001, Terrorist Attacks (Quick response Report #141). Boulder, CO: Natural Hazards Research and Applications Information Center, University of Colorado. Persson, P-A. (2004). Toward an Understanding of the Service-Based Command System. In Proc. of the ninth ICCRTS Command and Control Research and Technology Symposium. Monterey, CA. Pilemalm, S. & Hallberg, N. (2008) Exploring Service-Oriented C2 Support for Emergency Response for Local Communities. Proceedings of the 5th International

17 Conference on Information Systems for Crisis Response and Management ISCRAM 2008 (Eds. F. Fiedrich and B. Van de Walle), Washington, DC, USA, May, Pine, J.C. (2004). Research Needs to Support the Emergency Manager of the Future. J. Homeland Security and Emergency Management, 1(1), 1-9. Quarantelli, E.L. (1997). Problematical aspects of the information/communication revolution for disaster planning and research: ten non-technical issues and questions. Disaster Prevention and Management, 6(2), Quarantelli, E.L. (2000). Emergencies, Disasters and Catastrophes Are Different Phenomena (DRC Preliminary Paper 304). Newark, DE: Disaster Research Center, University of Delaware. Rubel, R.C. (2001). War-gaming network-centric warfare. Naval War College Review, 54(2), Rubin, C.B. (1998). What Hazards and Disasters are Likely in the 21st Century - or Sooner? (Working Paper #99). Boulder, CO: Natural Hazards Research and Applications Information Center, University of Colorado. Rubin, C.B. (2000). Emergency Management in the 21st Century: Coping with Bill Gates, Osama bin-laden and Hurricane Mitch (Working Paper #104). Boulder, CO: Natural Hazards Research and Applications Information Center, University of Colorado. Shen, S.Y., & Shaw, M.J. (2004). Managing Coordination in Emergency Response Systems with Information Technologies. In Proc. Of the tenth Americas Conference on Information Systems. New York, NY. Stallings, R.A. (2002). Methods of disaster research: Unique or not? In R.A. Stallings (Ed). Methods of disaster research (pp ). Xlibris. Steenbergen, H. (2002). The need for joint communication in the field Case: The Enschede Fireworks Disaster. Presented at Emergency Telecommunications Workshop. Sophia Antipolis, FR. Svensson, S. (2002). The operational problem of fire control (Doctoral dissertation). Institute of Fire Safety Engineering. Lund, SE: Lund University. Svensson, S., Cedergårdh, E., Mårtensson O., & Winnberg, T. (2005). Taktik, ledning, ledarskap. Karlstad, SE: Swedish Rescue Services Agency. Thomas, D.S.K., Cutter, S.L., Hodgson, M., Gutekunst, M. & Jones, S. (2002). Use of Spatial Data and Geographic Technologies in Response to the September 11 Terrorist Attack (Quick Response Report #153). Boulder, CO: Natural Hazards Research and Applications Information Center, University of Colorado. Trnka, J. (2009). Exploring Tactical Command and Control: A Role-Playing Simulation Approach (Doctoral dissertation). Linköping Studies in Science and Technology. Linköping, SE: Linköpings universitet. Voigt, S., Trnka, J., Kemper, T., Riedlinger, T., & Hudson, A. (2009). Satellite based information to support European crisis response. In B. Jasani, M. Pesaresi, S.

18 Schneiderbauer & G. Zeug (Eds.), Remote sensing from space Supporting international peace and security. Berlin: Springer. Wastell, D., & Newman, M. (1996). Information Systems Development in the Ambulance Service: A Tale of Two Cities. Accounting, Management and Information Technology, 6, Woltjer, R. (2009). Functional modeling of constraint management in aviation safety and command and control (Doctoral dissertation). Linköping Studies in Science and Technology. Linköping, SE: Linköpings universitet. Woltjer, R., Trnka, J., Lundberg, J., & Johansson, B. (2006). Role-playing exercises to strengthen the resilience of command and control systems. In G. Grote, H. Günter & A. Totter (Eds.), Proc. of the thirteenth ECE European Conference on Cognitive Ergonomics (pp ). Zurich, SUI. Wybo, J-L., & Lonka, H. (2002). Emergency management and information society: How to improve synergy? Int. J. Emergency Management, 1(2),