Andelstal för specialfastigheter enligt anläggningslagen

Transkript

1 TRITA-INFRA EX ISSN ISRN KTH/INFRA/EX--05/012--SE EXAMENSARBETE FASTIGHETSVETENSKAP EX Andelstal för specialfastigheter enligt anläggningslagen Anna Rieem Nina Vesterli Examinator: Thomas Kalbro Handledare: Leif Norell/Lantmäteriverket STOCKHOLM 2005

2 Förord Som ett avslutande moment på civilingenjörsutbildningen på lantmäteriprogrammet vid Kungliga Tekniska Högskolan har detta examensarbete på 20 poäng skrivits vid institutionen för infrastruktur, avdelningen för fastighetsvetenskap. Arbetet har gjorts i samarbete med Lantmäteriverket i Gävle. Förslaget till examensarbete har tagits fram av Leif Norell på Lantmäteriverket. Leif har även varit vår handledare och vi vill tacka honom för idén samt det arbete han har lagt ned på att granska och kommentera vårt arbete. Vi vill även tacka vår examinator Thomas Kalbro. Ett stort tack till alla förrättningslantmätare vi varit i kontakt med. Utan er hjälp hade vi inte kunnat genomföra denna studie. Vi vill även tacka fastighetsråden som hjälpt oss hitta rättsfall. Stockholm december 2004 Anna Rieem Nina Vesterli 2

3 Abstract This Master of Science Thesis, with the title Cost sharing according to the Joint Facilities Act - With examples from properties for school, health centre, church etcetera, is written by Anna Rieem and Nina Vesterli at the Royal Institute of Technology (KTH) in Stockholm, Sweden, Department of Infrastructure, Division of Real Estate Planning and Land Law. The purpose of the thesis is to establish how to share the cost for a joint facility between different types of properties. The study has been conducted through a background study and has ended in generally calculations and templates. Verdicts from the court of law have been studied concerning valuation of cost sharing. The background of this thesis is a change of the law in 1998 concerning private roads. According to earlier legislation the members of a joint facility received a share of the cost based on the assessed value of their property. The joint facilities act establishes that the share of the cost should be determined according to the properties use of the existing road. The consequences of the amendment has implied extensive review of all joint facilities cost sharing and has resulted in a need for simplified guiding lines concerning the shares determination. In 1995 the National Land Survey recommended guide lines for standard values how to share the cost of joint facilities between different types of properties, such as property for residence, vacation, farming, foresting etc. Properties lacking standard values get their share determined by how many transports the property is generating and how large part of the road is used. A property in a joint facility receives a share of the cost based on the traffic the owner generates. At the same time the property owner may also generate traffic to another property in the same joint facility. The transport that has been included in one property s share is also included in another property s share. The problem is that two properties are paying for the same transport. For example can a transport from a residence to a school within the same joint facility be included in both properties share. The survey has also included how the Cadastral Authorities have handled this difficulty. Nine Cadastral Authorities were contacted by with an inquiry concerning properties with no standard value in joint facilities. It resulted in 40 useable documents from four different areas. Property councils were contacted in the same way and resulted in five appeals. The result of the thesis shows that the Cadastral Authority follows the recommendations made in Furthermore the result includes new recommended standard values for a number of properties and important parameters to think of when sharing the cost of joint facilities where property with no standard value is included. The case study shows the court of laws probability to assent appeals is higher when the complaintent can show relevant motivations and calculations. The result however is not reliable because of the few cases in the study. The reason of the 3

4 few appeals concerning cost sharing for properties with no standard value in a joint facility must be that the property owners consider the method fair. 4

5 Sammanfattning Syftet med examensarbetet har varit att utifrån en erfarenhetsstudie ta fram andelstal för ett antal vanliga typer av specialfastigheter. Arbetet har mynnat ut i generella schablonvärden och beräkningsprinciper för specialfastigheter. Undersökningen har även omfattat hur lantmäterimyndigheterna har hanterat dubbelräkning. Arbetet inkluderar även en rättsfallsstudie där domstolarnas allmänna synpunkter rörande åsättande av transporttal uppmärksammats. Bakgrunden till arbetet är att EVL upphörde att gälla 1998 och ersattes med AL och SFL. Enligt tidigare lagstiftning skulle deltagarna i vägföreningarna erhålla andelstal fördelade i förhållande till fastigheternas taxeringsvärde. I dag skall andelstalen för befintliga vägar bestämmas efter fastighetens användning av vägen. Följden av lagändringen har inneburit omfattande omprövnings-förrättningar vilket medfört ett stort behov av förenklade riktlinjer rörande åsättande av andelstal. I en LMV-rapport från 1995 finns redan riktlinjer för hur andelstalen skall bestämmas för vanliga slag av fastigheter. Där finns generella schablonvärden för hur andelstalen för permanentbostäder, fritidsbostäder, jord- och skogsbruksfastigheter etcetera bestäms med tonkilometermetoden. De fastighetstyper som saknar schablonvärde kallas i detta arbete specialfastigheter. Nio lantmäterimyndigheter kontaktades via e-post med en förfrågan om anläggningsförrättningar gällande specialfastigheter. Insamlingen gav 40 användbara förrättningsakter från fyra områden runt om i landet. På samma sätt kontaktades fastighetsråd där insamlingen resulterade i fem överklaganden. Resultatet av arbetet visar att lantmäterimyndigheterna följer de rekommendationer som finns i LMV-rapporten från Dubbelräkning däremot är en aspekt som myndigheterna ofta förbiser vid anläggningsförrättningarna. De parametrar som därför är viktiga att tänka på vid tilldelning av andelstal är: En tur- och returresa resulterar i två belastningstillfällen Vikten på en bil har normvärdet 1,3 ton Ta hänsyn till dubbelräkning; räkna bara med trafik som kommer utifrån båtnadsområdet Antalet arbetsdagar på ett år Vidare utmynnade erfarenhetsstudien i rekommenderade transporttal för förskola, hästfastighet, vårdcentral, tandklinik, pumpstation samt telestation. Resultatet av rättsfallsstudien visar att domstolarna bifaller överklaganden om en part kan komma med relevanta motiveringar och beräkningar. Eftersom rättsfallsstudiens undersökningsmaterial inte är särskilt omfattande är resultat inte är helt säkert. Då så få domstolar har haft överklaganden gällande andelstal för specialfastigheter drar vi slutsatsen att fastighetsägarna uppfattar tonkilometermetoden som rättvis. 5

6 Innehållsförteckning FÖRORD... 2 ABSTRACT... 3 SAMMANFATTNING... 5 BEGREPPSFÖRKLARING... 8 FÖRKORTNINGAR... 8 ORDLISTA INLEDNING BAKGRUND SYFTE METOD ALLMÄNNA UTGÅNGSPUNKTER GEMENSAMHETSANLÄGGNING ANDELSTAL EVL Lagändringen AL TONKILOMETERMETODEN Transporttalet Längdtalet Utnyttjandegraden Andelstalet SCHABLONVÄRDE Behovet Enskilt huvudmannaskap i detaljplan Permanentbostad Fritidsbostad Jordbruksfastighet Interna jordbrukstransporter...18 Externa jordbrukstransporter Hästfastighet Småbåtshamn Skola Flerfamiljshus UNDERSÖKNING OCH ARBETSSÄTT LANTMÄTERIMYNDIGHETERNAS TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Skola Förskola och daghem Hästfastighet Småbåtshamn Fritidsfastighet Badplatser Idrottsplatser Samlingslokaler Kyrka Vårdcentral och distriktssköterska Tandläkarklinik Ålderdomshem och äldreboende Närbutik Frisörsalong Bensinstation

7 Pump- och tryckstegringsstation Telestation och mast Reningsverk RÄTTSFALLSSTUDIE Överklaganden som bifallits Grönsaksodling...29 Grossistfirma...30 Flerfamiljshus Överklaganden som lämnats utan bifall Samlingslokal och kontor...31 Företag RESULTAT SCHABLONVÄRDEN Förskola Hästfastighet Vårdcentral och distriktssköterska Tandläkarklinik Pump- och tryckstegringsstation Telestation och mast GENERELLA BERÄKNINGSPRINCIPER DUBBELRÄKNING RÄTTSFALLSSTUDIE DISKUSSION OCH SLUTSATSER GENERELLT Metoden Uppgiften Svarsfrekvens TIDIGARE REKOMMENDATIONER Hästfastighet Permanentbostad Fritidsbostad SPECIALFASTIGHETER DÄR UPPSKATTNING GJORTS UTVÄRDERING AV RESULTAT Bra kvalitet Tveksammare kvalitet Hästfastighet Rättsfall REFERENSER PROPOSITIONER RÄTTSFALL Bilagor: Bilaga 1: Bilaga 2: Beräkningsexempel för skola Beräkningsmall för specialfastigheter 7

8 Begreppsförklaring Förkortningar AL Anläggningslagen (1973:1149) EVL Lagen (1939:608) om enskilda vägar LMV Lantmäteriverket Prop. Proposition SFL Lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter Ordlista Andelstal Kostnader för att bygga respektive driva och underhålla en gemensamhetsanläggning skall betalas av fastigheterna som deltar i gemensamhetsanläggningen. Fördelningen av kostnaderna bestäms utifrån ett särskilt andelstal för varje fastighet. Storleken på andelstalet visar på den nytta respektive användning varje fastighet har av att delta i gemensamhetsanläggningen. 1 Båtnadsområde Vid bildandet av till exempel en gemensamhetsanläggning bedömer förrättningslantmätaren vilka fastigheter som kan ha nytta (båtnad) av anläggningen. Båtnadsområdet bestäms geografiskt så att alla fastigheter inom området anses ha nytta av gemensamhetsanläggningen. Dubbelräkning Fastighet som inom båtnadsområdet erhållit ett andelstal, genererar trafik till annan fastighet inom samma område. Det vill säga beräknade transporter som räknats in i en fastighets andelstal läggs även till på en annan fastighets andelstal inom samma båtnadsområde. Detta kan ofta vara fallet då beräkningar för specialfastigheters andelstal görs, exempelvis kan en persontransport till en skola redan ha räknats in i en bostadsfastighets andelstal inom samma båtnadsområde vilket leder till att transporten räknas dubbelt. Gemensamhetsanläggning En anläggning som hör till flera fastigheter gemensamt är en gemensamhetsanläggning. En gemensamhetsanläggning inrättas vid förrättning enligt AL. För att detta skall vara tillåtet måste anläggningen tillgodose ett ändamål av stadigvarande betydelse för fastigheterna. 2 Samfällighetsförening När en gemensamhetsanläggning bildas är det brukligt att en samfällighetsförening bildas för att förvalta anläggningen. Detta görs för att underlätta samarbetet. Sektion 1 Barbro Julstad, 2000, Fastighetsindelning och markanvändning, s Barbro Julstad, 2000, Fastighetsindelning och markanvändning, s.132 8

9 I tätbebyggda områden där det finns fler vägar inom båtnadsområdet kan det vara svårt att bestämma längdtalet. Vanligtvis använder man då längdtalet ett. I ett homogent område där alla har samma utfart till allmän väg kan området i stället delas upp i olika sektioner. Alla fastigheter inom samma sektion tilldelas därefter samma längdtal. Specialfastighet I detta arbete: fastighet som det är svårt att uppställa några schablonvärden för till exempel skola, idrottsplats etcetera. Användningen av en och samma typ av specialfastighet varierar från fastighet till fastighet. Detta beroende på storleken på rörelsen som bedrivs på fastigheten, hur många anställda som arbetar, hur stor transportmängden är etcetera. Vägförening Begreppet vägförening kommer från tidigare lagstiftning. Fastigheter inom ett geografiskt bestämt område deltog i en vägförening som ansvarade och bekostade de vägar och andra anläggningar som skulle tillhöra föreningen. Utgifterna fördelades i förhållande till taxeringsvärdena. Vanligtvis bildades vägföreningarna i tätbebyggda områden. Vägsamfällighet Begreppet vägsamfällighet kommer från tidigare lagstiftning. Plats uppläts där vägen var belägen och de deltagande fastigheterna fick andelstal för väghållningsskyldigheten. Kostnaden fördelades efter den omfattning fastigheterna beräknades använda vägen. Vanligtvis bildades vägsamfälligheterna på landsbygden. 9

10 1 Inledning 1.1 Bakgrund 1998 bestämde riksdagen att lagen om enskilda vägar, EVL, skulle ersättas med anläggningslagen, AL, och lagen om förvaltning av samfälligheter, SFL. Enligt EVL skulle en fastighets andelstal baseras på dess taxeringsvärde. Med den nya lagen skall andelstalen baseras på fastighetens användning av anläggningen. Det vanligaste tillvägagångssättet idag för att bestämma andelstal för fördelning av väghållningskostnader inom en gemensamhetsanläggning är tonkilometermetoden. För vanliga fastigheter såsom permanentbostäder och fritidsbostäder finns idag framtagna schablonvärden för transporttalet. Erfarenhetstal för specialfastigheter såsom skola, bensinstation, vårdcentral etcetera saknas däremot. 1.2 Syfte Syftet med arbetet är att undersöka hur lantmäterimyndigheterna i praktiken har gått till väga för att bestämma andelstal för ett antal vanliga typer av specialfastigheter. Om möjligt bör arbetet mynna ut i generella beräkningsprinciper eller schablonvärden för specialfastigheterna. Undersökningen har även omfattat hur de olika lantmäterimyndigheterna har hanterat dubbelräkning, det vill säga att både den fastighet som tar emot och alstrar trafik kan få ett andelstal. 1.3 Metod Den första delen av examensarbetet bygger på litteraturstudier rörande beräkning av andelstal. Åtta lantmäterimyndigheter har kontaktats via e-post med en förfrågan om anläggningsförrättningar där specialfastigheter berörs, för att på så sätt kunna få ett underlag till arbetet. Vanliga specialfastigheter där fler än fem typfall finns har studeras för att resultatet skall kunna anses vara relevant. Vidare har en rättsfallsstudie gjorts för att belysa domstolarnas tillämpning gällande andelstalen för specialfastigheter. Detta har gjorts genom en enkät till samtliga fastighetsråd. 10

11 2 Allmänna utgångspunkter Enskilda vägar har funnits sedan långt tillbaka i tiden. Förr avsattes vägarna ofta som allmänningar eller samfälligheter och de som hade mantal i byn hade motsvarande del i vägen. Den första rättsliga regleringen av enskilda vägar finns i års lag om enskilda vägar på landet. Sedan kom 1926-års lag om enskilda vägar som gällde även i städerna ersattes den med EVL, som var i bruk fram till 1998 då AL och SFL tog över. På landsbygden bildades vägsamfälligheter enligt EVL, vilka i huvudsak reglerade utfartsvägar. I mer tätbebyggda områden bildades vägföreningar som även kunde förvalta till exempel grönområden. EVL kom att ändras 1974 då AL och SFL togs i bruk. Vägsamfälligheter bildades från och med då enligt dessa lagar. Det fanns dock inget hinder att fortsätta bilda vägföreningar enligt EVL inom tätbebyggda områden. Den 1 januari 1998 upphävdes EVL. Lag (1997:620) om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar stadgar att en samfällighets väghållning skall anses få statusen som en gemensamhetsanläggning bildad i en anläggningsförrättning. Vägföreningar och vägsamfälligheter skall ses som samfällighetsföreningar bildade enligt SFL. 2.1 Gemensamhetsanläggning Ibland kan en fastighets behov behöva tillfredsställas med något utanför fastighetens gräns. Detta kan ske med ett servitut, om behovet bara finns för en enda fastighet. Finns samma behov för flera fastigheter brukar man samverka genom en gemensamhetsanläggning. Det finns många olika anläggningar som kan inrättas som gemensamhetsanläggning, till exempel vatten och avloppsledningar, lekplatser, bryggor och gemensamma vägar. För att bilda en gemensamhets-anläggning krävs att fastighetens behov inte går att uppfylla på annat sätt samt att behovet är stadigvarande. Gemensamhetsanläggningen hör till flera fastigheter. Rätten tillhör ägarna av de fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggningen och överlåts automatiskt till ny ägare vid försäljning av en fastighet. Det är lantmäterimyndigheten som inrättar gemensamhetsanläggningar i en anläggningsförrättning enligt AL. 3 En gemensamhetsanläggning är ofta förenad med kostnader som skall betalas av de deltagande fastigheterna. Lantmäterimyndigheten tilldelar varje fastighet ett särskilt andelstal avseende kostnader för utförandet. Andelstalets storlek grundar sig på hur stor nytta fastigheten har av anläggningen. Ett särskilt andelstal för driften tilldelas också. Detta skall spegla fastighetens beräknade användning av anläggningen. 4 När flera fastigheter skall förvalta en gemensamhetsanläggning finns två alternativ enligt SFL. Det ena är delägarförvaltning, då samtliga deltagande fastighetsägare 3 Barbro Julstad, 2000, Fastighetsindelning och markanvändning, s Barbro Julstad, 2000, Fastighetsindelning och markanvändning, s

12 måste vara överens om åtgärder som skall vidtas, vilket gör att det är en olämplig form av förvaltning när det är flera deltagande fastigheter. Den andra förvaltningsformen är föreningsförvaltning. Är denna typ av förvaltning aktuell bildas en samfällighetsförening i samband med anläggningsförrättningen som lantmäterimyndigheten håller i. Besluten i en föreningsförvaltning fattas vid föreningsstämman, som vanligtvis hålls en gång per år. Föreningen skall ha en styrelse som verkställer de majoritetsbeslut som har fattats vid stämman. Fördelen med en föreningsförvaltningen gentemot en delägarförvaltning är att den oftast underlättar beslut som skall fattas om gemensamhetsanläggningen Andelstal EVL Enligt EVL fördelades vanligtvis andelstalen inom vägföreningen för kostnadsfördelningen efter fastigheternas taxeringsvärden. Detta innebar att andelstalen var rörliga eftersom de påverkades av taxeringsvärdenas ändringar. Att använda taxeringsvärdena som norm för andelstalen ansågs som ett relativt enkelt system, men det upplevdes inte som särskilt rättvist. Exempelvis kunde en nybyggd mindre permanentbostad få ett dubbelt så högt andelstal jämfört med en befintlig äldre bostad Lagändringen års lagändring grundades på att det är viktigt att kostnadsfördelningen bygger på en lämplig avvägning mellan rättvisa och enkelhet. Det är inte lämpligt att kostnadsfördelningen i en gemensamhetsanläggning fungerar som en skatt. Att nyttan av anläggningen ökar proportionellt med taxeringsvärdet finns det inga belägg för. Det kan lika gärna vara så att varje fastighet ökar lika mycket i värde av anläggningen. Det finns flera aspekter som gör taxeringsnormen orättvis. En industri kan ha ett lågt taxeringsvärde samtidigt som den har många anställda som alstrar stor trafikmängd. Det finns fastigheter som helt saknar taxeringsvärde som till exempel skolor och daghem. Kommunens fastigheter är oftast inte jämförbara med andra fastigheter AL Av 15 AL framgår det att olika fördelningsgrunder skall gälla ifråga om kostnader för gemensamhetsanläggningars utförande respektive underhåll och drift. Vad gäller utförandet skall en fastighets andelstal bestämmas utifrån vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta fastigheten har av anläggningen. Vad som menas med en fastighets nytta är i princip den värdehöjning som anläggningen medför för fastigheten, med avdrag för enskilda fullföljdskostnader, anpassningsförluster etcetera. Vid driften av anläggningen skall andelstalet bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den omfattning i vilken fastigheten be- 5 Barbro Julstad, 2000, Fastighetsindelning och markanvändning, s Prop. 1996/97:92, Enskilda vägar, s Prop. 1996/97:92, Enskilda vägar, s

13 räknas använda anläggningen. 8 När man bestämmer andelstalen med hänsyn till vilken omfattning fastigheterna kommer att använda anläggningen tar man hänsyn till stadigvarande förhållanden som hänger samman med fastighetens användning för sitt ändamål. Man utgår som regel från trafikmängden och väglängden, den så kallade tonkilometermetoden. 9 För vägar som redan är utförda och är i gott skick är det naturligt att tyngdpunkten vid bestämmande av gemensamma andelstal läggs på respektive fastighets användning av vägen. 10 Vid bestämning av nyttan respektive användningen skall endast faktorer som är att anses som allmängiltiga för fastigheter av liknande slag beaktas. Sådana faktorer som är relaterade till fastighetsägaren och är av mer tillfällig natur bör inte beaktas. 11 Andelstalen blir fasta och får inte förändras annat än genom ett nytt beslut. Lantmäterimyndigheten kan besluta i anläggningsförrättningen att styrelsen i samfällighetsföreningen får besluta om ändrat andelstal för fastigheter vars användningssätt har genomgått en bestående ändring Tonkilometermetoden Varje fastighet inom gemensamhetsanläggningens område skall som tidigare nämnts få två andelstal enligt AL, dels ett för utförandet och dels ett för driften. Det andelstal som vi här i detta arbete kommer att behandla är det för driften. För att beräkna andelstal som grundas på fastigheternas användning av vägen används tonkilometermetoden. Metoden innebär att man uppskattar vilken trafikmängd varje fastighet ger upphov till per år. Man tar hänsyn till tre aspekter, dels hur mycket trafik som fastigheten genererar, dels hur lång vägsträcka som används samt utnyttjandegraden Transporttalet Det är den sammanlagda vikten i ton per år som utgör transporttalet. Talet erhålls genom beräkning eller uppskattning av trafikmängden till och från en fastighet. Transporttalet skall spegla normalfallet, var vid man tar hänsyn till fastighetens ändamålsenliga användning. Till hjälp för beräkningarna finns schablonvärden för vanliga typer av fastigheter (se nedan) Längdtalet Beroende på hur lång sträcka av vägen man använder finns det ett längdtal som mäts i kilometer. I homogena områden, där det är liten skillnad på väglängden och där det finns flera vägar att välja mellan till fastigheten, brukar längdtalet 1 (ett) 8 Prop. 1973:160, Anläggningslag, s Prop. 1996/97:92, Enskilda vägar, s Malmö tingsrätt, , Mål nr. F Lantmäteriverket, PM , Beräkning av andelstal vid vägförrättningar enligt anläggningslagen, s. 1:1 12 Prop. 1996/97:92, Enskilda vägar, s

14 användas för alla fastigheter. Det finns varianter då man delar upp området i olika sektioner och alla fastigheter inom samma sektion får samma längdtal Utnyttjandegraden De flesta fastigheter inom båtnadsområdet har utnyttjandegraden 100 procent. I de fall där fastigheten har utfart direkt till allmän väg brukar utnyttjandegraden reduceras. Fastigheten har oftast nytta av vägarna inom området, men dock inte lika stor som de som saknar direktutfart. Den vanliga reduceringen ligger mellan 30 och 50 procent Andelstalet Transporttalet, längdtalet och eventuellt utnyttjandegraden multipliceras och tonkilometertalet erhålls. För att få en fastighets andel av kostnaden divideras fastighetens tonkilometertal med summan av de andra deltagande fastigheters tonkilometertal. Denna uträkning ger oftast besvärliga tal, så det finns olika varianter på att räkna fram ett mera användbart andelstal. Som exempel kan nämnas att när alla permanetbostäder inom ett homogent område har tonkilometertalet 1800 ton per år så förenklas ofta andelstalet till 1 (ett). Andra fastigheters tonkilometertal inom området divideras med 1800 för att få ett motsvarande andelstal. 2.4 Schablonvärde För att effektivisera och underlätta anläggningsförrättningar finns det framtagna schablonvärden som uttrycks i ett transporttal. Det finns generella schablonvärden för bland annat permanentbostäder och fritidsbostäder. För jord- och skogsbruksfastigheter finns schablonvärde för trafikmängd per areal åker och skogsmark. Rekommendationer finns i en PM som Lantmäteriverket kom ut med 1975 Beräkning av andelstal vid vägförrättningar enligt anläggningslagen och kompletterades med LMV-rapport 1995:11 Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden. Gemensamt för de framtagna schablonvärdena är att de är lämpliga att användas då en vägförrättning avser fördelning av små väghållningskostnader i förhållande till antalet berörda fastigheter eller då de berörda fastigheterna är relativt enhetliga Behovet Ovanliga fastigheter, specialfastigheter, saknar idag schablonvärden. Dessa fastigheters transporttal beräknas oftast utifrån ägarens uppgifter om antalet transporter till och från fastigheten. En sådan utredning och beräkning tar tid och fördyrar därmed förrättningen. Många gånger får styrelsen i vägföreningen i uppgift att ta reda på hur mycket trafik varje specialfastighet alstrar. Förrättningslantmätaren sätter därefter ett lämpligt andelstal som utgångspunkt för förhandlingar. 13 Lantmäteriverket, PM , Beräkning av andelstal vid vägförrättningar enligt anläggningslagen, s. 4:10 14

15 De gamla gemensamhetsanläggningar som har andelstal baserade på taxeringsvärdet skall åsättas nya andelstal enligt AL, senast den 1 januari Ett stort antal vägföreningar har därför behov av att ändra sina andelstal för driften. Detta görs i en omprövningsförrättning av lantmäterimyndigheten. Enskilt huvudmannaskap i detaljplan När kommunen gör planer idag händer det allt oftare att de lägger ut platser som egentligen borde skötas av kommunen som gemensamhetsanläggningar. 14 Det innebär att allt fler vägar som tidigare skulle ha haft kommunalt huvudmannaskap blir gemensamhetsanläggningar och medför att allt fler specialfastigheter ingår i gemensamhetsanläggningarna. Efterfrågan på bättre riktlinjer för andelstal för specialfastigheter vid anläggningsförrättningar har därför blivit större Permanentbostad Med permanentbostad menas en fastighet där det finns ett bostadshus för en familj. Permanentbostad inkluderar även bostad på skog- och jordbruksfastighet trots att arbetsresor inte förekommer lika ofta som för vanliga permanentbostäder. Med hänsyn till detta har man i stället gjort en reducering av de externa jordbrukstransporterna. Som underlag för det schablonvärde som redovisas för permanentbostäder i 1975 års PM, låg avhandlingen från 1964: Lindhagen, Glesbygdens lokala kommunikationer, institutionen för kommunikationsteknik, KTH. I avhandlingen framgår att antalet bostadsanknutna resor varierar beroende på avstånd till arbete, affär samt lokalisering av rekreation och nöje. Vidare framgår i avhandlingen att de bostadsanknutna resorna tillsammans med skolresor utgör 90 procent av det totala antalet resor som de boende i bostaden gör. För att kunna sätta ett schablonvärde för en permanentbostad togs hänsyn till ett flertal faktorer. Det förutsattes att det gick tre personer per personbil, att bostaden omfattades av ett hushåll, att det var en förvärvsarbetare per bostad och att antalet arbetsdagar per år var 220 dagar samt att vikten för en personbil inklusive förare och genomsnittligt antal passagerare var 1,1 ton. Utöver dessa faktorer lade man till 20 procent för exempelvis besöksresor. Dessutom gjordes ett tillägg med 300 ton per år för bland annat sophämtning, transport av eldningsolja, post med mera, då det ansågs vara omöjligt att göra generella beräkningar för den typen av trafik. Resultatet av de beräkningar som gjordes visade på ett schablonvärde på 1500 ton per år för en permanentbostad. 15 Genom LMV-rapporten 1995:11 ändrades schablonvärdet till 1800 ton per år. Fordonsvikten ansågs då ha ökats från 1,1 ton till 1,3 ton, antalet resor med personbil till både arbete och fritidsaktiviteter hade ökat samt det var mer troligt att det gick två personer per personbil än tre personer, men hushållsstorleken hade 14 Nina Andersson & Ethel Björklund, 2003, Inrättande av gemensamhetsanläggningar en fallstudie i fyra områden, s Lantmäteriverket, PM , Beräkning av andelstal vid vägförrättningar enligt anläggningslagen, s. 4:3 15

16 minskat. Med detta som bakgrund ansågs transportmängden ha ökat med 20 procent gentemot rekommendationerna i 1975 års PM. I både PM från 1975 och LMV-rapporten från 1995 poängteras att avsteg från schablonvärdet bör endast göras i begränsad omfattning och om det finns särskilda skäl Fritidsbostad Eftersom en fritidsbostad nyttjas väldigt olika under ett år, medför det att trafikmängden som alstras av en fritidsbostad varierar från fastighet till fastighet. Därför är det rekommenderat vid beräkning av trafikmängden, att utgå från antalet dagar per år som fritidsbostaden utnyttjas och sedan göra en jämförelse med den trafikmängd som en permanentbostad alstrar från en likvärdig plats. Skillnaden mellan en fritidsbostad och en permanentbostad när det gäller omfattningen av trafiken är att fritidsbostaden ger upphov till mer nöjestrafik, men färre arbetsresor jämfört med en permanentbostad. Dessutom ger sophämtning och annan service upphov till mer trafik per utnyttjad dag för en fritidsbostad jämfört med en permanentbostad. 16 I PM från 1975 rekommenderades att ett schablonvärde på 50 procent av en permanentbostads schablonvärde skulle kunna vara lämpligt att använda, då det gäller fördelning av små väghållningskostnader. I LMV-rapport 1995:11 ändrades detta då det i en studie hade visat på att 750 ton per år för fritidshus på landsbygden ofta upplevdes som för högt, men att schablonvärdet 750 ton per år gav ett för lågt andelstal för fritidsbebyggelse i närhet till storstäderna. Därför rekommenderades istället att trafikmängden delades in i tre klasser beroende på nyttjandegraden: Lågt nyttjande 300 ton per år, det vill säga 1/6 av en permanentbostad vilket motsvarar 4-5 veckor på sommaren. 2. Normalt nyttjande 600 ton per år, det vill säga 1/3 av en permanentbostad som motsvarar 4-5 veckor på sommaren samt övriga veckoslut under perioden april till september. 3. Intensivt nyttjande ton per år, det vill säga cirka procent av en permanentbostad vilket motsvarar minst 4-5 veckor på sommaren samt varje veckoslut under året. Avsteg från klassindelningen kan då det finns skäl till detta vara möjlig. Enligt rekommendationerna i LMV-rapporten 1995:11 bör ett och samma schablonvärde användas för samtliga fritidsbostäder inom det båtnadsområde där förrättningen ägt rum. 16 Lantmäteriverket, PM , Beräkning av andelstal vid vägförrättningar enligt anläggningslagen, s. 4:4 17 Lantmäteriverket, LMV-rapport 1995:11, Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden, s. 8 16

17 2.4.4 Jordbruksfastighet När det gäller jordbruksfastigheter skiljer man på interna och externa jordbrukstransporter, det vill säga den trafik som uppstår i samband med de transporter som sker från brukningscentrum till åkrarna respektive den trafik som alstras oberoende av åkermarken tillsammans med de mjölktransporter som sker till och från fastigheten. Med andra ord kan interna jordbrukstransporter ses som transporter som är proportionella gentemot åkerarealen och de externa som transporter som i stort sett inte är förknippade med åkerarealen. 18 En viktig utgångspunkt vid beräkning av andelstal för en jordbruksfastighet är att trafikmängden för bostaden på fastigheten, skall bestämmas på samma sätt som för en vanlig permanentbostad, det vill säga schablonvärdet 1800 ton per år. En annan viktig faktor är att andelstalet är knuten till registerfastigheten och inte brukningsenheten. Med detta menas att om åkermark är utarrenderad skall ett andelstal ändå åsättas fastigheten med en utgångspunkt att jordägaren brukar marken själv. 19 Jordbruket i Sverige är indelade i åtta olika produktionsområden, se figur 1, vilket är en av de faktorer som skall tas hänsyn till då ett andelstal skall fastställas för en jordbruksfastighet. Det finns framtagna schablonvärden för jordbruksfastigheter vilka är uppdelade i interna respektive externa jordbrukstransporter samt att schablonvärdet är beroende på var i landet fastigheten är belägen. Figur 1. Indelning i produktionsområden, jordbruk Lantmäteriverket, PM , Beräkning av andelstal vid vägförrättningar enligt anläggningslagen s. 4:5 19 Lantmäteriverket, LMV-rapport 1995:11, Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden, s Lantmäteriverket, LMV-rapport 1995:11, Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden, Bilaga 1 17

18 Interna jordbrukstransporter För de interna jordbrukstransporterna rekommenderas följande schablonvärden och områdesindelning. Viktigt här är att det endast är den mark vars transporter som sker på den aktuella vägen som skall räknas in i arealen, med andra ord ton per hektar som berörs av vägen. 21 Åker Bete Gss, Gmb Gns, Gsk, Ss Ssk, Nn, Nö De värden som är angivna för åker är satta efter normal spannmålsodling eller mjölkproduktion, anses driften vara extensiv bör värdena reduceras. Vad gäller betesmarken så är dessa värden satta utifrån 1/3 av åkervärdet. Externa jordbrukstransporter Schablonvärdet för de externa jordbrukstransporterna skiljer mellan de fastigheter som är upp till hektar och de som är större än ungefär 30 hektar i Götalands södra slättbygds område och ungefär 20 hektar i övriga Sverige. För fastigheter upp till hektar rekommenderas följande schablonvärden, redovisade i ton per hektar åker: 22 Exklusive mjölktransport Inklusive mjölktransport Gss, Gmb Gns, Gsk, Ss Ssk, Nn, Nö Skulle inte jordbruksfastighetens egen åkerareal vara proportionell mot den djurbesättning som råder, bör i stället en separat fördelning av mjölktransporterna ske. Enligt LMV-rapporten 1995:11 rekommenderas i stället ett schablonvärde på 2500 ton per år för enkel resa och 5000 ton per år för tur och retur resa. Jordbruksfastigheter i Götalands södra slättbygds område som är större än 30 hektar och i övriga Sverige större än 20 hektar eller om det finns en blandning av små och stora fastigheter gäller följande: 23 Först ett konstant belopp per fastighet: 600 ton Sedan ett arealberoende belopp, det vill säga ton per hektar åker: Gss 60 Gmb 40 Gsk, Gns, Ss 25 Ssk, Nn, Nö Lantmäteriverket, LMV-rapport 1995:11, Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden, s Lantmäteriverket, LMV-rapport 1995:11, Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden, s Lantmäteriverket, LMV-rapport 1995:11, Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden, s

19 Hänsyn skall tas till om bruksenheten inte utnyttjas till fullo, det vill säga att en reduktion av transporttalet bör då ske Hästfastighet Innebörden av benämningen hästfastighet varierar från mindre jordbruksfastigheter som används för hobbyverksamhet till fastigheter som används till mer yrkesmässig uppfödning och träning av hästar. Enligt rekommendationerna i LMV-rapporten från anses det vara rimligt att jämställa en hästfastighet med en jordbruksfastighet, det vill säga att samma schablonbelopp gäller som för en vanlig jordbruksfastighet. Bakgrunden till detta är att hästarna å ena sidan ger upphov till ett omfattande slitage på vägarna, vilket ofta är större än det schablonvärde som är satt för jordbruksfastigheter vad gäller slitage. Å andra sidan när det gäller själva jordbruksdriften så är den att anse som mycket mindre för en hästfastighet än vad den är för en jordbruksfastighet, då stor del av den totala jordbruksarealen ofta används till bete på en hästfastighet. Detta leder till en lägre transportmängd än vad som är rekommenderat för en jordbruksfastighet. På så sätt anses dessa faktorer ta ut varandra och det skall därför vara möjligt att använda samma beräkningsmetod för hästfastigheter som för jordbruksfastigheter. Det beräknade transporttalet består av summan av permanentbostad tillsammans med interna och externa jordbrukstransporter. För hästfastigheter bör beräkningen av jordbrukstransporter göras så att den totala jordbruksarealen likställs med åker. På så sätt behöver man inte ta hänsyn till om betesmarken är tillfällig eller ej, samtidigt som en kompensation för det slitage som hästarna alstrar erhålls. Skulle schablonvärdet ge upphov till ett orimligt resultat, bör en bedömning göras utifrån förhållandena i det enskilda fallet Småbåtshamn För fritidsanläggningar så som exempelvis småbåtshamn är det svårt att ange några egentliga schablonvärden, då transportmängden varierar med anläggningens storlek och nyttjandegrad med mera. I stället måste en uppskattning göras utifrån det troliga antalet resor med bil tillsammans med övriga transporter till och från anläggningen som kommer att göras under ett år. I rekommendationerna finns det en grov angivelse för småbåtshamnar med en transportmängd på ton per båtplats och år 25. Det som påverkar det höga beloppet är faktorer som att det finns båtuppläggningsplats för vinterförvaring och att det ligger relativt nära tätort med mera. 24 Lantmäteriverket, LMV-rapport 1995:11, Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden, s Lantmäteriverket, LMV-rapport 1995:11, Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden, s

20 2.4.7 Skola För skolor finns ett räkneexempel i LMV-rapporten 1995:11 där det redovisas vilka parametrar som man bör ha i åtanke när ett transporttal skall räknas fram. 26 Eftersom transporttalet för en skola beror på en sådan stor variation av parametrar har det ansetts vara omöjligt att fastställa ett specifikt schablonvärde. De parametrar som tas upp är bland annat: hur många elever som går på skolan och hur många av dem som får skjuts på något sätt till skolan, hur många anställda som åker bil till arbetet, hur många skoldagar det går på ett år, diverse transporter som kommer till skolan samt helg- och kvällsaktiviteter som bedrivs i skolan och idrottshall Flerfamiljshus Vid vissa förrättningar kan det bli aktuellt att sätta andelstal på lägenhetsboende så som flerfamiljshus, pensionärsbostäder och liknande. Skillnaden mellan flerfamiljshus och permanentbostäder är framförallt att transporter som till exempel sophämtning, post etcetera fördelas på ett större antal hushåll. Detta leder till att transportmängden per hushåll blir mindre. De rekommendationer 27 som finns är att en lägenhet i ett vanligt flerfamiljshus skall få 80 procent av en permanentbostad, det vill säga 1500 ton per år och lägenhet. När det gäller pensionärslägenhet rekommenderas ett schablonvärde på hälften av en permanentbostad, med andra ord 900 ton per år och lägenhet. 26 Lantmäteriverket, LMV-rapport 1995:11, Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden, Bilaga 3 27 Lantmäteriverket, LMV-rapport 1995:11, Underlag för beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden, s

21 3 Undersökning och arbetssätt Vår handledare Leif Norell rekommenderade nio förrättningslantmätare runt om i landet som var lämpliga att kontakta. Vi skickade e-post med en förfrågan om förrättningar som berörde specialfastigheter. Efter första kontakten svarade endast en förrättningslantmätare. Efter telefonsamtal och fler e-post började det komma in material. Att samla in material gick inte så lätt som vi hade trott. Just det faktum att det inte finns några schablontal för specialfastigheter gör att förrättningslantmätarna går till väga på olika sätt. Vissa låter vägföreningen uppskatta trafiken och utgår ifrån deras resultat i förhandlingar. Efter vi gått igenom förrättningshandlingarna fick vi fram att det fanns 40 stycken användbara för vårt arbete kom från kontoren i Gävle, Kramfors, Stockholm och Västerås. Andra ställen hade inte redovisat tillräckligt med information i förrättningen för att vi skulle kunna använda dem som underlag. Vanligast är att endast andelstalet finns, med avsaknad av beräkningar i förrättningsakten. Olika typer av specialfastigheter i undersökningsmaterialet delades upp i grupper. De flesta specialfastigheter som nedan presenteras är representerade fler än fem gånger i undersökningsmaterialet. Genom att även jämföra hur lantmäterimyndigheterna följer de rekommendationer som redan finns i LMV-rapporten 1995:11 rörande schablonvärden finns det möjlighet att dra en slutsats om det är önskvärt att komma med flera rekommendationer för att underlätta arbetet för förrättningslantmätaren. Att samla in material från fastighetsråden var desto enklare, antagligen för att det var en enklare frågeställning. 10 stycken av 12 kontaktade svarade, men endast tre kunde bidra med utslag. Få har således haft några mål där andelstalen för specialfastigheter överklagats. Vi fick veta att det inte finns något enkelt system för att hitta utslagen, så det var upp till eget minne för var och ett av fastighetsråden. Rättsfallen ska genom utslagen visa hur domstolen bedömt tilldelningen av andelstal rörande specialfastigheter. Vidare hur omfattande och vilken motiveringen domstolen godkänner för att en ändring skall vara möjlig. 3.1 Lantmäterimyndigheternas tillvägagångssätt För att kunna dra generella slutsatser av det erhållna materialet från lantmäterimyndigheterna krävs att samma parametrar för varje enskild specialfastighet används i alla förrättningar. Med detta menas exempelvis att antalet dagar måste vara den samma för liknande specialfastigheter, att samma vikt används på personbilar och andra fordon samt att antalet turer till och från anläggningen på en dag beräknas på samma sätt. Eftersom detta har varierat kraftigt har omfattande beräkningar gjorts för de enskilda specialfastigheterna för att en realistisk jämförelse skulle vara möjlig. Vanligtvis tilldelas en permanentbostad andelstalet ett vid en anläggningsförrättning, vilket motsvarar transporttalet 1800 ton per år. Det är viktigt att poängtera att långt ifrån alla utgår ifrån att en permanentbostad har andelstalet 1 (ett). Andelstalet för en permanentbostad kan variera från en förrättning till en 21

22 annan, oftast används genomgående samma metod inom samma myndighet. Det har därför varit viktigt att titta på det transporttal som en viss specialfastighet har erhållit och inte andelstalet Skola I förrättningarna som ingår i undersökningsmaterialet finns det många varianter på hur skolorna har fått sitt andelstal, nästan lika många som det finns lantmätare. Ett fåtal har jämfört hur mycket trafik skolan alstrar gentemot en permanentbostad och gett skolan ett en uppskattad multipel av permanentbostadens andelstal Vissa har utgått ifrån rekommendationerna i LMV-rapporten 1995:11 och använt sig av vikten 1,1 ton för personbil istället för 1,3 ton som man rekommenderar i samma rapport. Vissa har använt samma uppställning och beräkningssätt. Andra har tittat på antalet elever på skolan och jämfört med antalet som finns i exemplet och på så vis fått fram en procentsats och gett skolan ett andelstal efter detta, det vill säga en skälig uppskattning. Många skickar ut enkäter som grund för andelstalet. Få har tagit hänsyn till dubbelräkning. Att ta fram ett generellt schablonvärde för skola är svårt. För att se ett sammanhang mellan olika parametrar krävs det ett större underlag samt mer information om skolorna än vad som finns. En intressant iakttagelse är att de skolor som barnen kommer till med buss får i jämförelse väldigt höga andelstal. Viktiga parametrar att tänka på vid fördelningen av andelstal är: Antalet skoldagar på ett år, vanligtvis 190 dagar 2 tur- och returresor för barnskjutsarna, alltså 4 enkelresor. Vikten på en bil har normvärdet 1,3 ton Ta hänsyn till dubbelräkning; räkna bara med barn och personal som kommer utifrån båtnadsområdet. En ny mall rekommenderas som grund för beräkning av transporttalet för en skola, se bilaga Förskola och daghem Förskolor och daghem delades in i två olika grupper när specialfastigheter delades upp. När ett schablonvärde erhölls för förskolor, efter ett flertal beräkningar, applicerades det på daghemsgruppen vilket visade på ett anmärkningsvärt bra resultat. För att ta reda på skillnaden mellan förskola och dagis gjorde vi en del efterforskningar. I dagens barnomsorg börjar man i förskolan som ettåring och stannar där till man fyller fem år. När man är sex år flyttas man upp i en förskoleklass som skall ligga i anslutning till skolan. I de förrättningar där daghem finns räknas dessa in i förskolegruppen. I undersökningsmaterialet är ett flertal förskolor och daghem representerade, i de flesta förrättningar har beräkningar gjorts. Det som oftast representeras är hur 22

23 många anställda som kommer med bil till arbetet och hur många barn som blir skjutsade till och från förskolan respektive daghemmet. Andra parametrar som vi har räknat med är transporter såsom exempelvis mat och mjölk. En studie som vi gjorde på 11 olika anläggningsförrättningar visar på att det är faktorerna andelen personal som åker bil till förskolan och antalet barn som blir skjutsade av föräldrar till förskolan som tillsammans utgör med ett medelvärde på cirka 95 procent av det framräknade transporttalet. Om en jämförelse görs gentemot det schablonvärde som räknades fram för permanetbostäder i PM från 1975 som då utgick från att ungefär 90 procent utgjorde skolfärder och resor till arbetet för de som bor i bostaden samt att tillägg gjordes för besöksresor och serviceändamål så som post, sophämtning med mera, borde ett liknande tillägg kunna göras i förskolornas fall. För att kunna erhålla ett schablonvärde för en förskola är det lämpligt att försöka få fram ett transporttal per bil för att på så sätt ta hänsyn till dubbelräkningen. Det som mest påverkar de framtagna andelstalen i undersökningsmaterialet är det genomsnittliga antalet transporter som görs med bil per arbetsdag på ett år av de personer som kommer med bil utifrån båtnadsområdet. Genom att dividera det framräknade transporttalet för personal som åker bil tillsammans med antalet barn som åker bil till förskolan med det totala antalet bilar per dag erhölls ett medelvärde på 624 ton per år och bil. Detta utgår från att antalet arbetsdagar respektive förskoldagar är 240 dagar per år. Genom att göra ett tillägg för mat- och mjölktransporter, post etcetera med fem procentenheter blir transporttalet cirka 650 ton per år och bil. För att kunna använda detta transporttal måste en uppskattning göras över hur många bilar per dag som i genomsnitt på ett år besöker förskolan. Med detta menas att man för att få fram ett transporttal för en förskola tar det rekommenderade transporttalet per bil, 650 ton per år, och multiplicerar det med det genomsnittliga antalet bilar som kommer till förskolan på en dag. En viktig faktor är att det inte blir några dubbelräkningar, det vill säga att endast de som färdas med bil till förskolan som bor utanför båtnadsområdet skall räknas med. En annan viktig faktor är att hänsyn tas till att det blir två tur och retur resor för de barn som hämtas och lämnas vid förskolan, det vill säga sammanlagt fyra enkelresor. Exempel: I genomsnitt sex anställda, som bor utanför båtnadsområdet, åker bil till arbetet varje dag, i 240 dagar per år I genomsnitt 15 barn, som bor utanför båtnadsområdet, får skjuts till och från förskolan/daghemmet, i 240 dagar per år. Förskolan/daghemmet erhåller då följande transporttal: (6+15*2)*650= ton per år Beräkningen 650 ton per bil som kommer från ett område utanför båtnadsområdet är baserad på att antalet förskoledagar är 240 stycken på ett år. Skulle det vara fler eller färre dagar multipliceras transporttalet med uttrycket antalet förskoledagar dividerat med

24 3.1.3 Hästfastighet Det finns inga generella metoder för hur förrättningslantmätarna i undersökningsmaterialet har bestämt andelstalet för hästfastigheter. Det är mer en regel än ett undantag att man inte följt de rekommendationer som finns i LMV-rapporten 1995:11. Oftast saknas beräkningar hur andelstalen kommit till, vanligast är då att man har satt ett transporttal på 450 ton per häst och år utan att ha tagit hänsyn till någon dubbelräkning. Där beräkningar finns har man tittat på hur många stallplatser som hyrs ut till boende utanför området, det vill säga antalet platser, vikten på det fordon som de boende utanför området färdas i, vanligtvis en vanlig personbil på 1,3 ton och hur många besök de gör per år. Därefter beräknas fastigheten som en jordbruksfastighet, det vill säga att förrättningslantmätaren har vid förrättningen tagit fram ett transporttal enligt rekommendationerna i LMV-rapporten 1995:11. Med denna bakgrund är det svårt att sätta ett schablonvärde för en hästfastighet, då storlek och verksamhet kan variera väldigt kraftigt från fastighet till fastighet. En möjlighet är att sätta ett schablonvärde per stallplats för de boende utanför båtnadsområdet som hyr in sig samt ett tillägg görs för de jordbrukstransporter som sker. Ett schablonvärde på 900 ton per stallplats och år för boende utanför båtnadsområdet rekommenderas för att på så sätt ta hänsyn till att det inte blir någon dubbelräkning. Utöver detta bör ett tillägg göras för de interna respektive externa transporter som sker till och från fastigheten Småbåtshamn Som tidigare nämnts finns rekommendationer i LMV-rapporten 1995:11 för småbåtshamnar. En undersökning gjordes för att se hur väl dessa rekommendationer har följts. Resultatet var att alla, med ett undantag, följer rekommendationerna mellan 100 och 300 ton per båtplats. I många förrättningar har ingen hänsyn tagits till dubbelräkning, det vill säga att trafiken som kommer inifrån båtnadsområdet även har räknas med. I den förrättning som avviker har en detaljerad beräkning gjorts. Det finns totalt 290 båtplatser och av dem är knappt en tredjedel för vinteruppläggning. Där tilldelas varje båtplats 73 ton per båtplats och år. Skulle schablonvärdet som finns för småbåtshamnar användas i denna förrättning skulle transporttalet vara ungefär dubbelt så högt. Anmärkningsvärt i förrättningen är att antalet besökande i bil är en per båtplats och år. Det är osannolikt med tanke på att 100 av dessa platser är till för badbåtar. Det finns i och för sig en möjlighet att alla passagerare kommer inifrån båtnadsområdet, vilket inte har kommenterats i förrättningen Fritidsfastighet I undersökningsmaterialet finns ett antal fritidsfastigheter representerade väl spridda över landet. En jämförelse har gjorts av hur väl rekommendationerna i LMV-rapporten 1995:11 har följts. Studien visar att transporttalet ligger på 600, 900 eller 1200 ton per år och fastighet. Det höga transporttalet är endast representerat i Stockholms omnejd. Transporttalet 900 ton per år är det transporttal som är det mest använda runt om i landet. Det låga transporttalet finns endast represente- 24