Att forska om gränser. Redaktör José L. Ramírez

Transkript

1 Att forska om gränser Redaktör José L. Ramírez Nordregio 2001

2 First published in 2001 by Nordregio. PO Box 1658, SE Stockholm, Sweden Tel , fax: nordregio@nordregio.se website: Att forska om gränser. Redaktör José L. Ramírez. Stockholm: Nordregio 2001 (Nordregio Report 2001:3) ISSN ISBN Nordic co-operation takes place among the countries of Denmark, Finland, Iceland, Norway and Sweden, as well as the autonomous territories of the Faroe Islands, Greenland and Åland. The Nordic Council is a forum for co-operation between the Nordic parliaments and governments. The Council consists of 87 parliamentarians from the Nordic countries. The Nordic Council takes policy initiatives and monitors Nordic co-operation. Founded in The Nordic Council of Ministers is a forum for co-operation between the Nordic governments. The Nordic Council of Ministers implements Nordic co-operation. The prime ministers have the overall responsibility. Its activities are co-ordinated by the Nordic ministers for co-operation, the Nordic Committee for co-operation and portfolio ministers. Founded in Stockholm, Sweden 2001

3 Förord Denna rapport är en presentation av uppslag och reflexioner från några valda forskare från olika sektorer med anknytning till samhällsplanering. Rapporten avser att väcka en diskussion kring den aktuella gränsproblematiken som kan bidra till idéer om kommande forskningsprojekt. Rapporten avser därför att inspirera till och följas av ett symposium om Gränser där diskussionen och uppslagen kan vidgas och fördjupas ytterligare. Genomförandet av Gränsprojektet i form av en antologi och ett symposium beslöts av Nordregios styrelse, som utsåg prof. José Luis Ramírez till projektledare. Malin Hansen är projektsekreterare och Liselott Happ-Tillberg har bearbetat och slutredigerat manus för tryckning. Hösten 2000 gick en inbjudan ut till universitet, högskolor och forskningsinstitutioner i hela Norden med uppmaning att skicka intresseanmälningar och förslag till artiklar att ingå i denna antologi. Inte mindre än 43 förslag kom in. Dessvärre var vi, på grund av vårt begränsade anslag, tvungna att välja endast tio av dessa att ingå i vår antologi. Beslutet var olustigt att fatta, då flertalet av de inkomna förslagen var av mycket god kvalitet och skulle ha kunnat vara med i rapporten. Valet gjordes då främst utifrån Nordregios forskarperspektiv med rimlig fördelning på länder och kön och med hänsyn inte bara till etablerade seniorforskare utan också doktorander och forskare i början av sin karriär. Av de tio valda har dock endast nio kunnat fullborda uppdraget inom angiven tid. Stockholm, maj

4 4

5 Innehåll Att forska om gränser En symposiepresentation... 7 José L. Ramírez Gränser för ekologisk hållbarhet och internationell rättvisa Jan Otto Andersson och Ralf Eriksson Med byen i hodet og hodet i kroppen Sigmund Asmervik Gränsen mellan stad och landsbygd Karitta Laitinen En stad är inte en myrstack Gunilla Lindholm Interkulturelle samfund og grænseregioner Karen Margrethe Pedersen Om tiden och rummets gränser för maten och miljön Hans Rämö Den litterære grensen: Knut Hamsuns Dronningen af Saba Johan Schimanski Mediernes evne til at bryde og skabe grænser Birgit Stöber Gränsen mellan grannstäder Dennis Zalamans 5

6 6

7 Att forska om gränser En symposiepresentation José Luis Ramírez * Samhällsförändringar och samhällsutveckling blir ofta synliga genom de gränser som de skapar i den rumsliga miljön. Men även om gränsomflyttningar och omdefiniering av rumsliga gränser pågår oupphörligt i tiden, aldrig någonsin hade så stora gränsförändringar ägt rum i så snabb takt som nu. Aldrig tidigare hade det berömda påståendet Allt som är fast förflyktigas blivit så aktuellt som nu. Att Europas karta och så småningom, världens karta, måste ritas om är vi på det klara med. Men detta är bara det övergripande resultatet av en rad pågående och mer subtila rumsförändringar. Och de rumsliga förändringarna är samtidigt resultat av och orsak till en mängd osynliga förändringar. Ty för varje gräns som försvinner uppstår ofta ett flertal nya. Dagens ord heter Globalisering. Det låter som ett försvinnande av gränser, men detta är bara skenbart. Aldrig har det uppstått så många nya gränser som det gör nu. De fysiska gränserna är egentligen en mänsklig konstruktion. Så kallade naturgränser måste först uppfattas som gränser för att fungera som sådana, och gränser kan både förena och skilja. Människan är ett revirskapande djur som utnyttjar naturliga fenomen som gränser eller skapar dem kulturellt genom att omvandla materiella resurser och använda sig av materiella instrument. Man kan säga att intressen och mentala föreställningar tydligt kommer till uttryck när de skapar rumsliga gränser, men när rumsliga gränser en gång skapats, påverkar de en rad beteenden och institutionaliserade handlingar. Människans historia är en kamp för att definiera ett omland, ett eget territorium, för att däri etablera handlingsformer, beteenden och sedvänjor som skapar språkgränser, administrativa och juridiska gränser, kulturella gränser och etiska gränser. Det som satt fart på den rumsliga utvecklingen, på en globalisering som skapat nya former av rumsliga kontakter och av rumsliga strukturer är kanske den moderna informationstekniken. Om bara något decennium kommer ingenting längre i vårt samhälle att vara vad * José Luis Ramírez är fil.dr. i samhällsplanering vid Nordplan, professor i Humanvetenskaplig handlings- och planeringsteori vid Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för landskapsplanering 7

8 det var. Allt som är fast förflyktigas, som sagt. Allt vad vi skapat förut som infrastruktur för våra handlingar, sådant som vi trodde var en slutgiltig lösning, kommer med all säkerhet att bli föråldrad. Nordregio är en institution för studier som har med samhällets rumsliga problem och utveckling att göra. Genom att vara helt sysselsatt med rummet är Nordregio också en institution i tiden. Inget mer aktuellt än att uppmärksamma gränsens problematik i denna tidsgräns som heter millennieskifte. Det gäller då att inte ta gränser för givna, utan reflektera över vad gränser är, hur de bildas, vad de skapar och vilken framtid de stakar fram. Låt oss då konstatera att det knappast finns någon stor fråga som sysselsätter forskare, tekniker och politiker som inte kan betraktas utifrån ett gränsperspektiv. Människors vardag, å andra sidan, är helt upptagen med hanteringen av olika typer av gränser som, under bara några decennier, tycks ha blivit en snårskog och skapat en allt mer komplicerad tillvaro för gemene man. Vi har alla någon gång upplevt en mani som består i att undvika trampa på gränserna mellan olika rutor på trottoaren när vi går på gatan. Denna mani har alltid inspirerat vissa typer av barnlekar och en av Jack Nicholson senare filmer byggde också på en människas rädsla inför alla typer av fysiska gränser. Språk och nation relateras allt oftare till varandra och numera hotar denna allians de gamla staternas bestående. Det är ingen tillfällighet att översättningskonsten håller på att skapa en egen utbildningslinje och att både kommunikation och transport (två olika företeelser som ofta sammanblandas) också blivit centrala begrepp inom både utbildning och forskning, likaså frågan om multikulturella relationer. Aldrig har människor från olika kulturer kunnat invadera och infiltrera varandras rum och gränser som nu. Och aldrig tidigare har behovet av synliga och osynliga broar och av s k dialog åberopats så ofta. Dialog tycks vara dagens patentlösning. Problemet med sådana modeord är dock att de ger uttryck åt ett upplevt problem samtidigt som deras precisa referens, deras gräns, saknas och döljer sig bakom bokstavens skenbara entydighet. Så är det med våra viktigaste begrepp. De talar ofta snarare om behov än om lösningar. Det som kännetecknar 1900-talets senaste decennier är, som vi sade förut, en ständig rivning av gamla gränser både synliga och osynliga, rumsliga och kulturella samtidigt som ett flertal nya uppstår. Ständigt nya gränser särskiljer fysiska och konventionella sfärer av vår tillvaro som tidigare hängde samman, samtidigt som vi strävar efter att slå samman det som tidigare var åtskilt. När gamla geogra- 8

9 fiska och historiska gränser faller, uppstår nya gränser som ofta ligger närmare och som skapar nya konflikter. Nedrivningen av järnridån avskaffade inte krigshotet och sammanslagningen av flera länder i Europa håller på att skapa nya regionala nationalismer. Om Europeiska unionen spricker, kommer säkert gränserna att se annorlunda ut än de såg ut innan unionen bildades. Den nya tekniken, i synnerhet datoriseringen och informationsteknologin, men också transport- och kommunikationssystemen har varit den drivande motorn till en nedrivning av såväl tidens som rummets gränser och bidragit till att skapa nya sociala gränser. Samhörigheten beror inte längre på geografisk närhet och en tid ska komma där det blir lättare att förstå sig på antipoden än på grannen. Tidsgränserna överskreds i och med alfabetets och skriftens tillkomst, men är fortfarande svårare att överskrida än rummet, så länge inte kloning och hybernering blir dagens melodi. Maktförhållanden kommer alltmer till uttryck i alla slags revir- och gränssättningar. Kunskapssystemen stuvas om och specialiseras, segregationen fortgår inte bara inom bostadssektorn. Att umgås i Bryssel och att umgås här hemma blir helt skilda saker och skapar nya livsstilar. Vardagsmänniskan måste vänja sig vid att hantera alla byråkratiska hinder och alla regelsystem. Den gamla nyckelknippan har ersatts med en inlärd eller uppskriven mängd koder och plastkort utan vilka många tillgängliga sfärer förhåller sig som låsta dörrar. Den moderna människan upplever allt oftare samma obehagliga känsla som den som står utanför dörren till sitt eget hem och upptäcker att han har tappat nyckeln. Den oåtkomliga närheten gör känslan av gränsen smärtsamt påtaglig, vilket aldrig händer med något som ligger på avstånd. Det finns således avstånd som inte är fysiska men inte därför mindre verkliga. Det paradoxala med gränsen är att den lika gärna kan tolkas som förenande som särskiljande. Man kan tala om OCH-gränser (A & B) och om ELLER-gränser (A eller B). För att någonting ska kunna skilja oss, måste det dock samtidigt förena oss. Man kan inte kämpa mot varandra om man inte har ett gemensamt intresse. Gränsproblematiken är därför intimt besläktad med frågan om IDENTITET / DIF- FERENS. Det underliga är varför människor oftare ser gränser som skiljande än som förenande. Ty kreativiteten ligger just i att se gränser som möjligheter. Vår främsta uppgift inför det nya millenniet är kanske att omprogrammera vår mentalitet och vår handlingsberedskap från ett destruktivt synsätt, där gränser skiljer, till en mer kreativ, där gränsen blir ett positivt och berikande element. Men detta skulle kräva 9

10 en uppgörelse med vårt historiska arv, en uppgörelse som blir desto svårare ju mindre vi vill känna till själva arvet. Gränsrädslans fenomen och skillnaden mellan OCH- och ELLER-gränser pekar på det tidigare nämnda faktum att gränser inte är givna i den objektiva verkligheten, såsom vi inbillar oss. Vi måste erkänna att gränsbegreppet är en om än nödvändig mental konstruktion, vilket gör gränsdiskussionen ytterst angelägen. Naturen har inga gränser, har vi hört sägas. Ändå uppfattar vi vissa rumsliga och fysiska förhållanden som gränser; stränderna, bergen en flod. Kanten till ett ting upplever vi som detta tings gräns och vi designar ständigt kanter och skiljelinjer för att reglera vårt beteende. Vi bygger trottoarer med kanter, vi skapar portar och tullar. Visst ser man dessa naturliga eller skapade gränser och visst hjälper kroppen oss att konstruera gränsbegreppet som ett slags hinder. Men utan den mentala konstruktionen skulle aldrig dessa övergångar bli till en gräns. Under alla förhållanden är vi benägna att bejaka och förstärka den synliga gränsen med osynligt handlingsstyrande konnotationer. Vi skapar också en oändlig mängd medvetna och omedvetna osynliga gränser. Gränsen är i grunden en mental skapelse, men den är så nödvändig att vi inte skulle kunna tänka utan den. Gränsen är innovationens och rationalitetens skapande grundbult. Det handlar inte bara om gränsbegreppet utan om begreppets gräns. Att förstå i mänsklig mening är det samma som att begripa, att förena en företeelse med ett begrepp. Att skapa ett begrepp är emellertid just att särskilja från något annat, att skapa en mental gräns. Utan denna gräns vet vi inte riktigt vad vi talar om. Därför kräver vi att begreppen definieras och ordet definiera betyder ordagrant att sätta en gräns (finis och gräns är detsamma). Vårt mest exakta tänkande är det matematiska. Geometri och rumsliga gränser har alltid gått hand i hand. Matematik kännetecknas dock just av en formell tankestruktur, där en tvåvärdes logik, en gräns mellan sant och falskt, ger oss ett riktmärke. Utan principen om det uteslutna tredje (i vardagstermer kallad principen om antingen eller) fungerar inte någon euklidisk geometri, någon vanlig matematik och något datorsystem. Att två saker inte kan äga rum på samma plats samtidigt är en ibland smärtsamt förekommande erfarenhet. I matematiskt tänkande, såsom vi lärt oss i skolan, är gränsen nödvändig och absolut, men verkligheten är mer mångfacetterad. I vanligt tänkande är begreppets gräns nödvändig men inte absolut och än mindre dikotomisk. Att någonting måste skiljas från någonting annat för att bli för- 10

11 stått innebär inte att de är helt skilda saker, som i en dikotomi. Vad vi gör är att i ett objektivt kontinuum sätta upp begreppsliga gränser för förståelsens skull. Vi kan göra en precisiv, men inte en positiv skillnad mellan TEORI och PRAKTIK, ty varje teori är en form av praktik och varje praktik är intimt förenad med någon form av teori. Att begreppsliggöra är att gränssätta, att definiera. När vi försöker finna objektiva skiljelinjer mellan objektiva företeelser visar sig dessa vara konstgjorda och onaturliga. Landskap, kulturer, språk följer varandra successivt utan att vi kan avgöra var den ena slutar och den andra börjar. Men juridiska bestämmelser, politiska uppgörelser och reglerande institutioner kan dra en rumslig skiljelinje och påstå att här slutar en region och börjar en annan, att detta är ett språk och detta är ett annat. Att vara rationell, människans kännetecknande egenskap, innebär att kunna skilja. Men om vi förmådde bli varse att det är vi som skapar gränserna och att den objektiva verkligheten är en kontinuerlig mångfald, om vi kunde dra nytta av detta faktum, då skulle vår erfarenhet och vårt liv bli rikare och klokare. Det är bråttom att börja uppmärksamma vår gränssättande aktivitet och att förändra vårt perspektiv på det. Gränssättande beror på skillnader i sättet att tänka, i sättet att tala, i värdesystem och trosföreställningar, i sedvänjor och kulturella mönster, i sättet att prioritera och lösa problem, i sättet att organisera vårt liv och vårt samhälle, i sättet att åstadkomma normer och regler. Gränserna mellan offentlig och privat, mellan tillåtet och otillåtet, mellan officiella språksystem, mellan länder, mellan regioner, mellan kulturer, mellan historiska perioder, mellan kunskapssystem, problemlösningssystem, institutionella och organisatoriska system, etc. måste börja uppmärksammas och studeras på ett nyktrare och mer positivt sätt. Det är viktigt att uppmärksamma vilka (ofta osynliga) gränser som skapas när vi slår ihop och förenar olika system. Det är viktigt att vara medveten om att en sammanslagning av politiska och institutionella organ eller övergången till en gemensam vokabulär inte utan vidare leder till att vi förenar oss. Att sudda bort gränser innebär inte utan vidare att skillnaderna och nyanserna försvinner. Det värsta Babeltornet uppstår inte när vi talar olika språk, utan när vi tror att vi talar samma språk. En sund uppmärksamhet på gränsfrågor handlar inte bara om att fästa sig vid identiteten eller vid differensen. Det handlar i stället om att veta att allt är både olika och lika samtidigt och att det är detta som gör framsteget och kreativiteten möjliga. 11

12 Det vore därför på sin plats att vi väcker frågan om gränsforskning på bredden. Gränsforskning kan bedrivas inom alla de mest aktuella forskningsområdena: geografi, historia, kulturhistoria och folklivsforskning, språk, kunskapsteori, sociologi, pedagogik, juridik, etik och handlingskunskap, samhällsplanering, regionalplanering, medicin och hälsokunskap, naturvetenskap och miljövård, teknologi, socialt arbete, politik, administration osv. Inom samhällsplanering kan man innefatta såväl ekonomiska som sociala och fysiska aspekter, social segregation, kulturkrockar, transportsystem, etc. Det som behövs först och främst är att ta fram och konkretisera ett antal forskningsspår inom ett antal forskningsområden och låta en diskussion växa fram som kan utgöra utgångspunkt för angelägna forskningsprojekt. Det gäller att kartlägga, dvs att lägga kartor som gör de rumsliga uttrycken för olika slags gränser synliga. 12