Historiska trädgårdar: 1700-talet

Transkript

1 Historiska trädgårdar: 1700-talet 1700-talet präglades i hög grad av nyttotänkande. Trädgården skulle tjäna sin ägare; framförallt genom att förse honom eller henne med det som behövdes på det dagliga bordet, men också genom att bilda en ståndsmässig ram till huset och ge avkoppling. Större gods delade in trädgården i olika funktioner; lustträdgården som visade ägarens status och tjänade till lyst; fruktträdgården som gav äpplen, päron, krikon och annan frukt att spara som sylt eller andra inläggningar över vintern; köksträdgården som försåg köket med grönsaker och kryddväxter; och orangeriet där man förvarade känsliga utländska växter som citronträd och persikor. Lustträdgården kunde vara officiellt planerad med broderiparterrer i slingriga mönster, boskéer och fontäner i den franska stil som dominerade fram till slutet av 1700-talet, och som introducerades i Sverige av bl.a. den franske arkitekten Simon de la Vallé. Barockträdgårdens arkitekter studerade framförallt trädgårdarna i Paris och Versaille, men även i Italien. Trädgården skulle komplettera huset och utgöra en förlängning av arkitekturen. Mot slutet av 1700-talet slog emellertid den engelska trädgården igenom i Sverige. Den var parklik med träd i oregelbundna formationer och efterbildande naturen med små sjöar och dungar där hus, grottor och ruiner placerades ut som intressanta blickpunkter. Kanske fanns det rent av ett litet tempel (som i Hagaparken, Sveriges mest berömda engelska park). Viktigt för båda koncepten var siktdjupet, landskapet skulle öppna sig och ögat kunna fästas på något intressant i fjärran. (Kungsträdgården i början av 1700-talet, kopparstick ur Suecia Antiqua et Hodierna) 1

2 Frukt- och köksträdgården var inte lika utsatt för modet och behöll genom hela 1700-talet sin geometriska form med raka kvarter, gångar emellan, och en indelning av växtmaterialet efter sort. Här fanns land för kål, ärtor, morötter etc. I städerna odlade välbärgat folk grönsaker, frukt och exotiska växter som tobak för egen konsumtion och för försäljning på sina malmgårdar. Kanske hade man även rum för en karpdamm, några svin och hönor som gav ett tillskott till ägarens bord. Det fanns också rena lustträdgårdar, en del av dem, t.ex. Kungsträdgården blev till och med offentliga under 1700-talet (nåja, kanske inte för de lägre stånden ). I Bellmans diktning finns flera referenser till Kungsträdgården. Tyvärr har de flesta av dessa stadsträdgårdar skattat åt förgängelsen och de som finns kvar, t.ex. Piperska muren i Stockholm och Linnéträdgården i Uppsala är stympade, skuggor av sin forna prakt. Kungsträdgården, som ursprungligen var en trädgård enkom för de kungliga där t.ex. Erik av Pommern odlade kål och drottning Kristina promenerade, har förvandlats till en stenlagd öken. Under 1700-talet växte intresset för exotiska grödor; Alströmer introducerade potatisen i Sverige och Linnés lärjungar tog hem sällsynta plantor som berikade botaniska trädgårdar och växthus. Ute på Drottningholm gjordes försök att odla mullbärsträd i industriellt syfte för silkesframställning, och Vetenskapsakademien publicerade flertalet skrifter om hur man kunde förbättra odlingen av grödor med baktanken att bättre metoder skulle kunna minska importen och effektivisera jordbruket. I de övre skikten gjordes bildningsresor till Frankrike och Italien och drömmen om medelhavets trädgårdar nådde Sveriges bruk och herrgårdar. Det var ofta svårt att få de utländska grödorna att ta sig i det nordiska klimatet, både tobak och mullbärsträd var frostkänsliga. Hur gjorde man då för att kunna odla plantor från sydligare breddgrader? Man byggde orangerier och växthus. I orangeriet förvarade man pomeranser, citron- och apelsinträd, persikor och meloner. På sommaren fick fikonträd, lager och myrten flytta ut i solen och förgylla parterrer och trädgårdar. Kanske hade man också ett litet hus för vinstockar om man inte bodde i södra Sverige där de ofta klarade att stå ute i varma lägen. Ofta byggdes dessutom en mur kring köksträdgården som hjälpte till att skydda växterna från vind och kyla. Byggd i tegel eller sten magasinerade den värmen från solens strålar. (Linnéträdgården under 1700-talet) 2

3 Ambitionen att skapa ett litet paradis på jorden med hjälp av inhemska och utländska växter märks i räkenskaperna från de större herresätena. Här finns beställningar på fröer från Stockholm likaväl som från Amsterdam. Man bytte växter med varandra, anställde trädgårdsmästare och planerade stora och små trädgårdsanläggningar. Idag är de listor som bevarats en guldgruva om vi vill veta vad som odlades i dessa trädgårdar, och jag tänkte ge er ett litet exempel nedan. År 1764 anlade Carl Leuhusen, nyligen hemkommen diplomat från en tid som ambassadsekreterare i Madrid, ett kål- och tobaksland på sin gård. Leuhusen hade köpt gården Degarö i Malsta socken utanför Norrtälje. 1 Fyra år senare gjorde han upp en lista över de växter han hade, eller ville ha i sin trädgård. 2 Listan, som innehåller en blandning av blommor, träd och nyttoväxter, ger en fascinerande bild av hur en herrgårdsträdgård under 1700-talet kunde organiseras. Växterna är indelade i tre grupper som senare i boken kompletteras med ytterligare växter. Den första gruppen växter var avsedd för lustgården. Här hittar vi tulpaner, hyacinter, narcisser, kejsarkronor, stockrosor, aklejor, iris, liljor, violer, bellis, pioner, krokus, nejlikor, amarant, ringblomma, Nasturtium 3, sammetsblad, krysantemum, lackvioler, solblomma, vallmo, auriola ursi, balsaminer, malvor, jasminbuske, kaprifol, syrener, röda rosor, vita rosor, gula rosor, tusensköna, lövkoja, tuberos (natthyacint), ranunkler, anemoner och vita liljor. Den andra avdelningen innehåller olika trädsorter som oxel, lind, alm, apel, lönn, hägg, kastanje, valnöt, rönn och berberis. I den tredje avdelningen finns nyttoväxter som citronmeliss, rosmarin, lavendel, pimpinella, dragon, åbrodd, salvia (2 sorter), krusmynta, isop, [vin]ruta, sparris, kyndel, gräslök, buxbom (att avdela kvarteren med), och liguster (till häckar). Här finns också växter som måste ha placerats i växthus eller orangeri, t.ex. citron, pomerans, fikon, mullbär, mandel, olivträd, myrten, cypress, aloe, lager och ceder. Leuhusen förtecknar också äppelträd och lägger på ytterligare en sida till: tazetter, lök, rädisor, gurkor, dill, blomkål, kronärtskockor, portlak, meloner och rödbetor. Många av dessa växter odlar vi än idag, men det kan vara svårt att få tag på gamla varianter. Här har POM (Programmet för Odlad Mångfald) betytt oerhört mycket. Det växtupprop som gjordes 2009 har hjälpt till att samla in äldre sorter som fortfarande finns i bruk, bland annat gråärten, Sveriges äldsta kända kokärt. Nu finns skatten av fröer i en genbank som förvaltas av NordGens (Nordiska Genbanken). Fröuppropet fick en fortsättning i Sesam, en förening som skapades för att odla och sprida kunskap om äldre växter. Om du går med i föreningen finns möjlighet att byta till sig odlarnas överskott av fröer. Nu kommer också på försök ett antal av de av POM insamlade fröerna att säljas 1 Enligt Svenskt Biografiskt Lexikon köpte Leuhusen Degarö först 1773, vilket motsäger notationen i Annotationsboken. 2 Listan, som finns i Annotationsbok vid Degarö Sätesgård x 271 y på Carolina Rediviva i Uppsala, är en inventering av gårdens inventarier, tillhörande gårdar och djur med anteckningar om inköp och skatter. Det är därför troligt att Leuhusen verkligen hade dessa växter i sin trädgård. 3 Förmodligen menas växten källfräne som trivs i vatten, vilket skulle kunna tyda på att Leuhusen även planerade en damm med rinnande vatten. Om den tog sig är kanske inte så säkert. Idag finns vild den endast i Skåne och Halland och är mycket sällsynt. Källfräne är en uppskattad kryddväxt som odlas under namnet vattenkrasse. 3

4 till vanliga konsumenter. Klicka på länken för att komma till SLU:s sida med kontaktinformation till odlarna: Vill du skapa en liten köksträdgård à la 1700-tal är det några saker du ska tänka på. Först och främst gäller det indelningen av växter i kvarter. För att få en aning om hur en trädgård kan ha sett ut kan du titta på bilden från Linnéträdgården ovan. Separata kvarter för olika växter är bra, men i en liten trädgård kanske du måste samplantera för att få plats med det du tänkt dig. Idag vill vi ofta också ha inslag av blommor i rabatterna. Ringblommor, solrosor, m.fl. passar bra i en köksträdgård eftersom de använts till mat och färgning. Andra blommor som är fina i trädgården är medicinalväxter som digitalis och lavendel. Du måste nu fundera på vilka växter som trivs ihop. Rabarber är t.ex. så stora att de bör få en egen plats. Jag prövade att odla dem i lådor, men de trivs bättre på friland. Ärtor och bönor kan med hjälp av ställningar ge plats för andra växter vid fötterna. Kål bör, med tanke på ev. skadeinsekter separeras från andra känsligare växter. Kanske vill du också ha ett separat hörn för kryddväxter (annars går det bra att fylla ut med dessa i landen). Jag odlar i upphöjda bäddare, men det är inget krav. Se i alla fall till så att landet har en väl definierad kant. Det kan du åstadkomma genom att gräva ner någon form av kantavslutning i trä (eller metall, plast blir inte så snyggt ). Du behöver gångar mellan kvarteren som bör vara så breda att du kan komma fram med en skottkärra. Vad du vill ha på gångarna är en smaksak. Grus är en trevlig kontrast mot allt det gröna. Hela området bör grundas med markduk (vilket inte är så talsmässigt men väldigt praktiskt om du vill slippa rensa ). Odlar du i upphöjda bäddar ställer du helt enkelt ut dina snickrade lådor på markduken. Ett annat sätt, som är mer permanent, är att gräva gropar för bäddarna och fodra dessa med tegel, de kan, beroende på höjd, även användas till varmbänkar. Låt i så fall en kant av tegel sticka upp som definierar landet. När du är klar med det kan du lägga grus på gångarna. Fyll sedan gropar eller upphöjda bäddar med jord avpassad efter det du ska odla. Om du placerar de högre växterna i ytterkanten på området får du automatiskt ett skydd för de mindre växterna och trädgården blir en egen enhet. Alla kan ju inte bygga murar som man gjorde under 1700-talet. Kanske vill du ha ett par varmbänkar också för att kunna starta odlingen tidigt. När plantorna blivit stora och starka och vädret tillåter flyttar du ut dem på landen. Gurkor och ev. meloner, som behöver mycket vatten odlar du för sig. Tomater skall du inte heller blanda med andra växter eftersom deras jord kommer att innehålla nematoder och bör bytas inför nästa säsong. De gillar dessutom sol och lä, så det gäller att hitta en lämplig plats. Tagetes producerar ett gift mot nematoder, så det kan finnas orsak att samplanera dem med tomaterna. Tomatbädden är, om du odlar i upphöjda lådor, enkel att separera genom att den förses med en botten av plast (inte heller så 1700-talsmässigt, men det blir lättare att sanera jorden och byta till nästa år). Rädisor, rödbetor och morötter kan du så i samma bädd, liksom sallat, mangold och spenat. Tänk på att så ny sallat med jämna mellanrum så att du har plantor hela sommaren. Potatis vill man också gärna ha i ett eget land. I övrigt kan du välja vilka grödor du känner att du vill odla. För 4

5 att göra det lite lättare har jag sammanställt en lista 4 med växter som användes under 1700-talet nedan. Vissa kräver tyvärr ett växthus, men många går att odla på friland. Pröva själv får du se. Ett sista råd starta i liten skala och bygg ut ditt grönsaksland eftersom. Lustträdgården: Vårblommor, Balsaminer (Impatiens balsamina) 5, Hyacint (Hyacinthus orientalis), Pärlhyacint (Muscari botryoides), Kaprifol (Lonicera caprifolium), Kejsarkrona (Frittilaria imperialis), Krokus (Crocus vemus), Lackviol (Erysimum cheiri), Luktviol (Viola odorata) och andra violer, Pingstlilja (Narcissus poëticus), Påsklilja (Narcissus pseudonarcissus), Sippor (Anemone), Snödroppe (Galanthus nivalis), Tulpan (Tulipa gesneriana), Vildtulpan (Tulipa sylvestris), Tusensköna (Bellis perennis), Vintergäck (Eranthis hyemalis). Sommarblommor och buskar, Akleja (Aquilegia vulgaris), Amarant (Amaranthus caudatur, t.ex. rävsvans, blommar in i september), Brandlilja (Lilium bulbiferum), Daglilja (Hermerocallis), Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea), Hässleklocka (Campanula latifolia), Iris (Iris bulbosa latifolia), s.k. engelsk iris, Jasmin (Jasminum), Knölklocka 6 (Campanula rapunculoides), Krollilja (Lilium martagon), Krysantemum (Chrysanthemum morifolium), Lövkoja (Matthiola incana), Madonnaliljan (Lilium candidum), Malva (Malva), Nejlika (Dianthus), Pelargon, då kallad Gerania Africana, förmodl. (Pelargonium cucullatum), Pimpinellros (Rosa pimpinellifolia), Pioner, enkla (Paeonia), Provinsros (Rosa gallica), Ranunkel (smörblomma) (Ranunculus), Riddarsporre (Consolida regalis), Ringblomma (Calendula officinalis) 7, Sammetsblad (Gynura) 8, Solros (Helianthus annuus), Stockros (Alcea rosea), Stormhatt (Aconitum napellus), Studentnejlika (Lychnis chalcedonica), Syren (Syringa vulgaris), Tagetes (Tagetes patula) även kallad sammetsblomster, Tuberos (natthyacint, Polianthes tuberosa) 9, Vallmo (Papaver), Äldre rosor som Alba eller Mundi (Rosa Alba, Mundi). Vintergröna växter, Hasselört (Asarum europaeum). Träd, Bok (Fagus sylvatica), Ek (Quercus robur), Lind (Tilia cordata), Lönn (Acer platanoides), Oxel (Sorbus intermedia). 4 Växterna kommer från olika listor och beskrivningar från 1700-talet, t.ex. Leuhusens lista, listor från Gunnebo, notiser i Linnés korrespondens m.fl. källor. 5 Används idag främst som krukväxter. Den förodlas och kan sedan planteras ut när frostrisken är över. 6 Här höjer jag ett varningens finger, knölklockan är ett vanligt ogräs och svår att bli av med om den får sprida sig fritt. 7 Används även som medicinalväxt och passar lika bra i kryddträdgården. 8 Odlas idag främst som krukväxt men kan sättas ut under sommaren. 9 OBS, natthyacinten är inte härdig utan måste övervintras inomhus. Doften är ljuvlig och används i exklusiva parfymer. 5

6 Fruktträdgården: Fläder (Sambucus nigra), Krikon (plommon) (Prunus domestica ssp. Insititia), Krusbär (stickelbär) (Ribes uva-crispa), Kvitten (Cydonia oblonga), Körsbärsträd (Prunus avium eller cerasus), Plommonträd (Prunus domestica), Päronträd (Pyrus communis), Rönn (Sorbus aucuparia), Smultron (Fragaria vesca) 10, Valnötsträd (Juglans regia), Vinbär (svarta och röda) (Ribes rubrum, el. nigrum), Äppelträd 11 (Malus domestica). Köksträdgården: Blomkål (Brassica oleracea var. Botrytis), Blå kruskål (Brassica oleracea acephala), Bönor (Phaseolus vulgaris), Gröna spritärter och Gröna ärtskidor (Pisum sativum), Haverrot (Tragopogon), Humle (Humulus lupulus), Hundrova (Bryonia alba), Johanneslök (Allium Schoenoprasum var. Sibiricum), Jordgubbe ( ananassmultron, introducerad i Sverige under slutet av 1700-talet) (Fragaria ananassa), Kirskål (Aegopodium podagraria), Kålrot (Brassica napus Napobrassica-gruppen), Mangold (Beta vulgaris Mangold-Gruppen), Morötter (Daucus carota sativus), Palsternacka (Pastinaca sativa), Pepparrot (Armoracia rusticana), Persiljerötter (Petroselinum crispum, tuberosum), Portlak (Portulaca oleracea), Potatis (Solanum tuberosum), Purjolök (Allium porrum), Rabarber (Rheum rhaponticum), Rova (Brassica rapa ssp. Rapa), Rättika (Raphanus sativus), Rädisa (Raphanus sativus), Rödbetor och andra betor (Beta vulgaris), Rödlök (Allium cepa), Sallat (Lactuca sativa), Scharlottenlök (Allium cepa Aggregatum-gruppen), Selleri (Apium graveolens), Skock kål (kronärtskocka) (Cynara cardunculus, Scolymus-gruppen), Sparris (Asparagus officinalis), Spenat (Spinacia oleracea), Stora grå ärter (Sveriges äldsta kända kokärter) (Pisum sativum), Större gröna sockerärter (Pisum sativum), Svartrot (Scorzonera hispanica), Syltgurka (vit slanggurka) (Cucumis sativus), Syltkål (Brassica oleracea), Tobak (turkisk eller virginsk) (Nicotiana), Trädgårdsmålla (Artiplex hortensis), Turkiska bönor (skärbönor) (Phaseolus vulgaris), Vinterkrasse (Barbarea vulgaris), Vitkål (Brassica olearacea, var. Capitata f. alba), Vitlök (Allium sativum), Vårklynne (Vinterrapuntsel) (Valerianella locusta), Ärter (Pisum sativum). Kryddörter, Anis (Pimpinella anisum), Bolmört (Hyoscyamus niger), Bondsalvia (Tanacetum balsamita), Bosyska (Ballota nigra), Dill (Anethum graveolens), Gråbo (Artemisia vulgaris), Gräslök (Allium schoenoprasum), Gubbaskägg (Tanacetum vulgare f. crispum), Hjärtansfröjd (Mentha sativa), Hjärtstilla (Leom orus cardiaca), Hundtunga (Cynoglossum officinale), Isop (Hyssopus officinalis), Johannesört (Hypericum perforatum), Kalmus (Acorus calamus), Kamomill (Matricaria chamomilla), Kattmynta (Nepeta cataria), Kransborre (Marrubium vulgare), Krusmynta (Mentha spicata var. crispata), Kummin (Carum carvi), Kyndel (Satureja hortensis, montana), Lavendel (Lavandula officinalis), Libbsticka (Levisticum officinale), Lungrot (Chenopodium bonus-henricus), Läkerabarber 10 Kan också placeras i köksträdgården. 11 I POM:s arkiv finns ett antal gamla sorter. Se Åkerö är en användbar sort med anor i 1700-talet som fortfarande är relativt lätt att få tag på. 6

7 (Rheum palmatus), Malört (Artemisia absinthium), Mattram (Tanacetum parthenium), Mejram (Origanum majorana, eller Majorana hortensis), Mästerrot (Peucedanum ostruthium), Nasturtium (Källfräne, Vattenkrasse, Rorippa nasturtium-aquaticum) 12, Persilja (Petroselinum crispum, foliosum), Pestrot (Petasites vulgaris), Renfana (Tanacetum vulgare), Rosmarin (Rosmarinus officinalis), Senap (Sinapis, troligen arvensis), Sommarkrasse (Tropaeolum), Spansk körvel (Myrrhis odorata), Svart prustrot (Julros) (Helleborus niger), Timjan (Thymus vulgaris), Åbrodd (Artemisia abrotanum), Ålandsrot (Inula helenium), Ädelmynta (Mentha x gracilis), Ängssyra (Rumex acetosa). Orangeriet: Agave (Agave americana), Aloe (Aloe vera), Ananas (Ananas comosus), Apelsin (Citrus sinensis), Aprikos (Prunus armeniaca), Buxbom (Buxus sempervirens), Citron (Citrus limon), Cypress (Cypressus sempervirens), Fikon (Ficus carica), Fikus (Ficus), Granatäpple (Punica granatum), Idegran (Taxus, i pyramidform), Kaffe (Coffea arabica), Lager (Laurus nobilis), Melon (Cucumis), Mullbär (Morus nigra), Muskot (Myristica fragans), Myrten (Myrtus communis), Persika (Prunus persica), Pomerans (Citrus aurantium), Tamarisk (Tamarix gallica), Tomater (Solaner) (Solanum lycopersicum), Vindruvor (Vitis vinifera). Lycka till önskar Marianne Tråvén Speciella Hus AB Förmodligen menas växten källfräne som trivs i vatten, vilket skulle kunna tyda på att Leuhusen även planerade en damm med rinnande vatten. Om den tog sig är kanske inte så säkert. Idag finns vild den endast i Skåne och Halland och är mycket sällsynt. Källfräne är en uppskattad kryddväxt som odlas under namnet vattenkrasse. 7