Handledning Sätt rätt pris! Prissättning och kalkylering för statliga myndigheter ESV 2014:52

Transkript

1 Handledning Sätt rätt pris! Prissättning och kalkylering för statliga myndigheter ESV 2014:52

2 ESV:s handledningar ska vara ett stöd vid tolkning av föreskrifter och allmänna råd inom områden där ESV är normerande. Publikationen kan laddas ner som PDF och beställas från Beställningar kan även göras via: Ekonomistyrningsverket, Publikationsservice Box 45316, Stockholm Fax: Datum: Dnr: /2014 ISBN: Copyright: ESV Författare: Ingalill Borild och Anna Bengtsson Omslag: fotograf Magnus Hallgren/DN/TT Tryckeri: TMG Tabergs, Taberg 2014

3 Förord Sätt rätt pris! är en handledning om prissättning och kalkylering för statliga myndigheter. Den ersätter den publikation som Ekonomistyrningsverket (ESV) gav ut 2001 (ESV 2001:11). Sedan dess har en del bestämmelser som har med avgiftsbelagd verksamhet i staten att göra ändrats. Även andra förutsättningar för en myndighet att utföra sådan verksamhet har i viss mån förändrats. Denna nya version innehåller ändringar till och med oktober Pia Heyman Avdelningschef

4 4 sätt rätt pris!

5 Innehåll 1 Konsten att sätta rätt pris 7 Innehåll och läsanvisningar 7 2 Hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? 9 Vad innebär ett bemyndigande att ta ut avgift? 9 Offentligrättsliga avgifter 9 Avgifter för uppdragsverksamhet 10 Avgiftsförordningen 11 Förordningen om årsredovisning och budgetunderlag (FÅB) 16 Kapitalförsörjningsförordningen 16 Konkurrenslagen 16 PSI-lagen 17 Transparenslagen 18 Mervärdesskattelagen 18 3 Priset som styrmedel 21 Full kostnadstäckning som ekonomiskt mål 21 Annat ekonomiskt mål än full kostnadstäckning 22 4 Att välja avgiftskonstruktion 25 Använd fast avgift när produkterna är likartade 25 Tidtaxa visar priset per tidsenhet 25 Löpande räkning speglar tidsåtgången 26 Grundavgift plus en rörlig avgift kan få kunden att ändra beteende 27 Omsättningsavgift med mera 28 5 Prissättning i praktiken olika prissättningssituationer 29 Förteckning över prissättningssituationer 29 Ska ni justera avgiften om volymen tillfälligt förändras? _30 Hur ska ni sätta avgiften om efterfrågan är cyklisk? 31 Hur bör ni sätta avgiften när det finns en systematisk variation i efterfrågan? _ 32 Har formuleringen i bemyndigandet någon betydelse för hur kostnaderna ska avgränsas? 33 Hur ska ni prissätta en produkt som är konkurrensutsatt om full kostnadstäckning gäller? 34 Hur bör ni prissätta en produkt som är konkurrensutsatt om inte full kostnadstäckning gäller? 35 Kan en offentligrättslig avgift sättas ned vid tillfällig överkapacitet? 36 Kan ni sätta ned ett pris vid tillfällig överkapacitet? 37 Kan ni differentiera ett pris vid begäran om extra snabb service? 38 Bör en offentligrättslig avgift påverkas av regionala kostnadsskillnader? 39 Hur hanteras regionala kostnadsskillnader vid prissättning av en produkt? 40 Kan olika avgifter tas ut av olika kunder om kostnaden är densamma? 41 Kan olika avgifter tas ut av olika kunder om full kostnadstäckning inte gäller?_ 42 Hur bör ni hantera initiala kostnader? 43 sätt rätt pris! 5

6 Hur bestämmer ni priset vid samutnyttjande av en så kallad odelbar resurs? 44 Hur sätts priset för sammanställning av uppgifter ur databas? 45 6 Att beräkna kostnaderna 47 Tidredovisning en förutsättning för att beräkna kostnader 47 Kartlägg myndighetens kostnadsstruktur 48 Gör en kalkyl med riskbedömning 52 Att fördela gemensamma kostnader 54 Modeller för att beräkna självkostnaden 56 Beräkna ett timpris baserat på timkostnaden 57 Beräkna ett fast pris baserat på styckkostnaden 58 Kalkylexempel om timpris och fast pris 58 7 Att följa upp verksamheten 65 Följ upp för att ta reda på om ni når målet 65 Använd en välstrukturerad objektplan 66 Följ upp utifrån era behov 67 Ordlista 69 Referenser 83 Sakregister 85 6 sätt rätt pris!

7 konsten att sätta rätt pris 1 Konsten att sätta rätt pris Hur vet en myndighet om den har bestämt rätt pris? Det enklaste svaret på den frågan är: När intäkterna på några års sikt täcker kostnaderna varken mer eller mindre. Till skillnad från ett företag ska en myndighet inte gå med vinst. En myndighet har inte heller samma möjligheter som ett företag att välja inriktning på produktionen, lägga till verksamheter eller helt avstå från att bedriva en viss verksamhet. Det gör att marknadens inflytande sällan är lika starkt på myndigheten som på det privata företaget. Det är naturligtvis inte möjligt att slå fast allmängiltiga och heltäckande regler för hur prisnivån ska bestämmas i statlig verksamhet. Ibland kan ni behöva göra avvägningar mellan ert verksamhetsmål och det ekonomiska målet för verksamheten. Avsikten med den här handledningen är att den ska fungera som en karta så att det blir lättare för er att hitta en framkomlig väg mellan å ena sidan och å andra sidan. Vägen är bland annat utstakad i form av ett antal fall som beskriver olika situationer då ett pris ska bestämmas. Målgruppen är främst anställda på myndigheter som tar ut avgifter för sina tjänster. Handledningen ger en allmän introduktion till prissättning i staten som kan vara till nytta även för andra intresserade. Innehåll och läsanvisningar Handledningen består av sju delar som tillsammans ger en fyllig bild av konsten att sätta rätt pris. Vi använder orden avgift och pris som synonyma begrepp, utom i några fall då avgift respektive pris används för att i en viss prissättningssituation framhäva skillnaden mellan en offentligrättslig avgiftsbelagd verksamhet och en uppdragsverksamhet. Kapitel 2 innehåller en redogörelse för olika typer av avgifter, vad som krävs för att en myndighet ska få ta ut avgifter för sin verksamhet och vilka bestämmelser som gäller då. I kapitel 3 behandlar vi hur priset kan användas som styrmedel. Kapitel 4 handlar om hur en avgift bör utformas på bästa sätt. Kapitel 5 är handledningens kärna. Här finns ett antal exempel på prissättning utifrån olika scenarion. I kapitel 6 beskriver vi hur kostnader beräknas och fördelas samt presenterar olika typer av kalkyler med exempel. I kapitel 7 kan ni läsa om hur man följer upp verksamheten. sätt rätt pris! 7

8 konsten att sätta rätt pris I ordlistan förklarar vi framför allt begrepp som används i handledningen, men även en del andra ord vars betydelse kan vara av intresse att känna till för den som ägnar sig åt prissättning. Varsågod, kartan är framlagd. Välj de stigar som leder fram till ert mål! 8 sätt rätt pris!

9 hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? 2 Hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? Regeringen har successivt utvecklat formerna för att styra avgiftsbelagd verksamhet. I avgiftsförordningen (1992:191) står det att en myndighet ska ha bemyndigande för att få ta ut en avgift och bestämma storleken på den. Där står också att full kostnadstäckning gäller som ekonomiskt mål om inget annat beslutats. Vidare ska myndigheten ha stöd i regelverket för att få disponera avgiftsinkomsterna, som annars tillfaller statskassan. Ett viktigt inslag i styrningen är också budgeten för avgiftsbelagd verksamhet i regleringsbrevet för myndigheter som tar ut avgifter för sina varor och tjänster. Regeringsformen innehåller också bestämmelser om den så kallade normgivningsmakten, det vill säga vad riksdagen ska besluta om och vad som gäller för att regeringen ska få bestämma. Det är därför viktigt att veta om det är riksdagen som ska bestämma att en viss verksamhet ska vara avgiftsbelagd eller om regeringen har rätt att göra det. Vad innebär ett bemyndigande att ta ut avgift? En myndighet får bara ta betalt om det finns stöd för det i ett regeringsbeslut, till exempel myndighetens instruktion. Hur regeringen formulerat bemyndigandet bestämmer vad myndigheten kan ta betalt för. Bemyndigandet innebär oftast en skyldighet för myndigheten att ta ut avgift för en tjänst den utför åt en kund, som kan vara ett företag, en privatperson, en kommun eller en annan statlig myndighet. Om det alltså står i bemyndigandet att myndigheten ska ta ut avgift, får tjänsten inte utföras gratis. Om det å andra sidan står att myndigheten i lämplig omfattning får ta ut avgift, kan myndigheten välja mellan att utföra tjänsten gratis och att ta ut en avgift som helt eller delvis täcker kostnaden. Det kan till exempel gälla informationsmaterial som en myndighet ger ut. Det finns också exempel på bemyndiganden som lyder ungefär så här: Myndigheten får ta ut ersättning för utförda uppdrag inom sitt område. Det kan betyda att myndigheten har rätt att, men inte behöver, ta betalt för att utföra en tjänst, men i regel är det ett uttryck för regeringens vilja att ge myndigheten rätt att åta sig externa uppdrag under förutsättning att beställaren betalar en ersättning som täcker kostnaderna. Om det är osäkert vad bemyndigandet egentligen innebär bör ni kontakta ert departement för att få klarhet i frågan. Offentligrättsliga avgifter En offentligrättslig verksamhet ska leda till att de mål som statsmakterna beslutar om uppnås. Sådan verksamhet är skattefinansierad eller finansierad med offentligrättsliga avgifter. sätt rätt pris! 9

10 hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? Enligt regeringsformen är det riksdagen som ska fatta beslut om att införa skatter, men också sådana avgifter som innebär ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden. Dessa avgifter kallas offentligrättsliga, tvingande eller belastande. Riksdagen kan delegera rätten att bestämma storleken på de offentligrättsliga avgifterna till regeringen eller till kommunerna. Denna rätt har också utnyttjats i stor utsträckning. Bara om riksdagen medgett det kan regeringen överlåta åt en myndighet att bestämma nivån på en offentligrättslig avgift. Det finns flera exempel på detta: Lantmäteriet som beslutar om avgifter för lantmäteriförrättningar, Livsmedelsverket som bestämmer avgifter för kontroll av kött och Finansinspektionen som prövar ansökningar från finansiella institut. En offentligrättslig avgiftsbelagd verksamhet innebär alltid myndighetsutövning i någon form, vilket placerar den enskilde ett företag eller en privatperson i en beroendeställning gentemot myndigheten. Genom besiktningar, auktorisationer och kontroller av olika slag vill staten göra samhället säkrare för den enskilde medborgaren. Den som ska betala avgiften har begränsade möjligheter att avstå från en kontroll eller dylikt och har i regel ingen möjlighet att vända sig till någon annan än myndigheten. Det finns oftast ett samband mellan avgiftens storlek och kostnaden för prestationen. Men det är sällan en exakt överensstämmelse utan avgiften kan till exempel motsvara en beräknad genomsnittlig kostnad för ett normalärende eller dylikt. Ibland är sambandet mellan avgiftens storlek och kostnaderna för den enskilda prestationen svagare; det rör sig då ofta om något slag av tillsyn. Finansinspektionens tillsyn över bankerna är ett exempel på det: Varje bankinstitut betalar en avgift som motsvarar en viss andel av institutets balansomslutning. De bankinstitut som myndigheten har ett tillsynsansvar för finansierar tillsynen gemensamt. Avgifter för att pröva ansökan om pass, körkort eller svenskt medborgarskap är ytterligare några exempel på offentligrättsliga avgifter. Offentligrättslig avgiftsbelagd verksamhet har följande kännetecken: Avgiften innebär ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden, vilket innebär att offentligrättsliga avgifter nästan uteslutande betalas av företag och hushåll. Riksdagen fattar beslut om att avgiften ska införas. Riksdagen har rätt att bestämma avgiftens storlek, men har i regel delegerat denna rätt till regeringen. Verksamheten regleras i lag och förordning, det vill säga det framgår av författning att myndigheten har ensamrätt på att inom landet bedriva den avgiftsbelagda verksamheten. Avgifter för uppdragsverksamhet Avgiftsbelagd verksamhet som inte är offentligrättslig kan definieras som uppdragsverksamhet. Den som efterfrågar myndighetens tjänster kan åtminstone i teorin välja att till exempel utföra tjänsten själv eller ge uppdraget till någon 10 sätt rätt pris!

11 hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? annan. Konkurrensen är dock i praktiken ofta begränsad. Exempel på uppdragsverksamhet är konsultationer, laboratorietjänster och utbildningar av olika slag. När en myndighet säljer en vara eller tjänst till en annan myndighet räknas det också som uppdragsverksamhet, oavsett om efterfrågan är frivillig eller tvingande. Även om efterfrågan är tvingande för en myndighet är det ju inte fråga om något ingrepp i enskildas förhållanden. Exempel på detta är medlemsavgifter som statliga myndigheter betalar till Arbetsgivarverket och Försvarsmaktens betalningar till Försvarets materielverk. Omkring hälften av de intäkter i uppdragsverksamhet som myndigheterna redovisar kommer från andra statliga myndigheter. Till regeringens kompetensområde hör att besluta om att införa avgift för prestationer som efterfrågas frivilligt (uppdragsverksamhet). Regeringen kan också bestämma att en myndighet ska ta ut ersättning av andra myndigheter för en viss prestation. Regeringen har oftast delegerat rätten att bestämma storleken på de avgifter som tas ut för uppdragsverksamhet till den myndighet som bedriver verksamheten. Uppdragsverksamheten har vanligen sitt ursprung i, eller en koppling till, den anslagsfinansierade verksamheten eller till en offentligrättslig avgiftsbelagd verksamhet som myndigheten bedriver. I sådana fall arbetar ofta samma personer i bägge verksamheterna och utrustning, lokaler etc. används gemensamt. Myndigheter som på uppdrag bearbetar uppgifter i register bedriver en typ av uppdragsverksamhet som ofta har en nära koppling till en offentligrättslig avgiftsbelagd verksamhet. Det gäller till exempel registrering av fastigheter hos Lantmäteriet samt registrering av aktiebolag och föreningar hos Bolagsverket. Uppdragsverksamhet har följande kännetecken: Regeringen har rätt att bestämma att avgiften ska införas. Regeringen har rätt att bestämma avgiftens storlek, men har i regel delegerat denna rätt till den myndighet som bedriver uppdragsverksamheten. Varor och tjänster är frivilligt efterfrågade (utom när det gäller vissa statliga interndebiteringar). Det kan finnas mer än en producent. Avgiftsförordningen Avgiftsförordningen (1992:191) gäller för samtliga statliga myndigheter under regeringen. För affärsverken gäller bara vissa paragrafer. Förordningen är ett samlat regelverk för avgiftsbelagd verksamhet. En myndighet får ta ut avgifter för varor och tjänster, besluta om avgiftens storlek och disponera avgiftsinkomsterna bara om det följer av lag eller förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen. För frivilligt efterfrågade varor och tjänster ges bemyndigandet att ta ut avgiften och bestämma storleken på denna vanligtvis i myndighetens instruktion. Stödet för att disponera inkomsterna i den avgiftsbelagda verksamheten återfinns normalt i regleringsbrevet eller i instruktionen. sätt rätt pris! 11

12 hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? 4 avgiftsförordningen innehåller ett generellt bemyndigande för myndigheter att ta ut avgifter för vissa angivna varor och tjänster, exempelvis publikationer och utbildningar. Myndigheten får då också bestämma avgiftsnivån. Förutsättningen är att verksamheten är av antingen tillfällig natur eller mindre omfattning. Verksamhet som bedrivs i högst ett par år kan betraktas som verksamhet av tillfällig natur. Verksamheten är av mindre omfattning om de sammanlagda intäkterna för de angivna varorna och tjänsterna under en längre period än två år uppgår till högst fem procent av myndighetens totala förvaltningskostnader. Full kostnadstäckning det vanligaste ekonomiska målet Med ekonomiskt mål menas att statsmakterna bestämmer hur stor andel av kostnaderna för en verksamhet som avgifterna ska täcka. Avgifter ska beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning) om inte regeringen har föreskrivit något annat. Det framgår av 5 andra stycket avgiftsförordningen. Full kostnadstäckning är därför det vanligaste ekonomiska målet. Det innebär att myndigheten ska beräkna avgifterna så att intäkterna på sikt täcker samtliga kostnader som direkt eller indirekt hör till den avgiftsbelagda verksamheten. En sådan prissättning innebär att det finns ett tydligt samband mellan avgiften som myndigheten tar ut och kostnaden för prestationen. Att betala ett pris som motsvarar kostnaden tycker nog de flesta är både rimligt och rättvist. Om en myndighets pris på en konkurrensutsatt vara eller tjänst är lägre än självkostnaden riskerar myndigheten att misstänkas eller kritiseras för underprissättning. Underprissättning kan innebära att konkurrensen begränsas. Å andra sidan skulle en avgift som sätts i syfte att på sikt klart överstiga statens kostnader för verksamheten kunna jämställas med beskattning, och då ska riksdagen bestämma avgiften. En första utgångspunkt vid prissättning av en verksamhet med full kostnadstäckning som ekonomiskt mål är att beräkna självkostnaden för den avgiftsbelagda verksamhet det är fråga om. Myndigheten ska sedan idealt bestämma ett pris för varje prestation inom verksamheten som svarar mot den totala kostnaden för att utföra just den prestationen. För att priset exakt ska motsvara självkostnaden krävs att myndigheten kan beräkna de verkliga kostnaderna för prestationen baserat på den faktiska volymen. Av praktiska skäl är en sådan prissättningsprincip omöjlig att hantera. Det beror bland annat på att en stor del av kostnaderna är fasta och att det inte i förväg går att beräkna den faktiska volymen. Vid minsta volymförändring kommer alltså kostnaden per styck att förändras. För att undvika att behöva ändra priset om volymen tillfälligt går upp eller ner bör ni sätta priset så att det täcker den långsiktiga självkostnaden vid en normalvolym. Full kostnadstäckning uppnås med andra ord om verksamheten till exempel uppvisar överskott ett par år och påföljande år ungefär lika stort underskott. 12 sätt rätt pris!

13 hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? Vad menas med normalvolym? En normalvolym är en uppskattad genomsnittsvolym för ett antal år framåt. Man bör dock inte slentrianmässigt ta normalvolymen som en gång given; ni behöver ompröva den då och då. Hur ska ni gå tillväga för att på ett så bra sätt som möjligt uppskatta en volym några år framåt i tiden för varje tjänst er myndighet erbjuder? Ni måste göra en omvärldsanalys för att känna av i vilken riktning efterfrågan är på väg uppåt eller nedåt. Följande faktorer kan till exempel påverka volymen. Konjunkturen kan ha betydelse för storleken på volymen. Efterfrågan kanske minskar vid lågkonjunktur. Ni bör kalkylera med en genomsnittlig volym per år för hela konjunkturcykeln. Priset på den tjänst ni säljer påverkar oftast volymen. Vissa tjänster som statliga myndigheter tillhandahåller är känsliga för prisändringar, medan andra tjänster inte alls påverkas av ändringar i priset. När en tjänst är ny kan försäljningsvolymen initialt vara låg. Ni bör då om möjligt bedöma normalvolymen med tanke på ett framtida stabilt tillstånd. Varje avgift som myndigheten tar ut för en vara eller en tjänst behöver dock inte vara beräknad så att självkostnaden för varan eller tjänsten täcks. Det betyder att avgiften för en prestation kan sättas så att den innebär ett överuttag i förhållande till självkostnaden. Det gäller under förutsättning att avgiften för en annan prestation, som hör till samma verksamhet, beräknas lämna motsvarande underuttag. Det är till exempel naturligt att avgifterna av praktiska skäl ofta baseras på någon form av genomsnittligt beräknad kostnad. Detta kan gälla den tid som går åt för att utföra en viss typ av tjänst eller den timkostnad som beräknas på direkt lön med pålägg för att täcka en andel av de gemensamma kostnaderna. Andra ekonomiska mål kan vara krav på en lägre kostnadstäckningsgrad än 100 procent eller att avgiften ska täcka samtliga kostnader utom till exempel lokalkostnader. Det förekommer också att avgifter i vissa fall är baserade på andra grunder än kostnaderna för de varor eller tjänster som myndigheten tillhandahåller. Om priset får sättas på marknadsmässiga grunder är det utbud och efterfrågan, kundens betalningsförmåga och konkurrenternas prisnivåer som styr avgiftssättningen. Vad menas med marknadsprissättning? Att prissättning sker på marknadsmässiga eller affärsmässiga grunder är inget entydigt begrepp. Det kan betyda att kundernas betalningsvilja eller betalningsförmåga är avgörande för vilket pris som tas ut. Det kan också vara så att köparna av myndighetens varor eller tjänster erbjuds motsvarande alternativ av andra producenter och att det finns etablerade marknadspris på produkterna, till exempel för bildrättigheter. Marknadsprissättning kan också innebära att högre påslag väljs i situationer när konkurrensen är mindre hård och lägre påslag när konkurrensen är hård. Marknadsprissättning innebär inte nödvändigtvis att verksamhetens samtliga kostnader täcks genom de priser som tas ut. Den principen avviker alltså från den kostnadsbaserade prissättningsprincipen som normalt bör tillämpas i statsförvaltningen, om inte regeringen bestämt något annat. sätt rätt pris! 13

14 hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? Om ett krav på full kostnadstäckning skulle lägga hinder i vägen för verksamhetsmålet, kan regeringen besluta om ett annat ekonomiskt mål, till exempel upp till full kostnadstäckning. Om inte regeringen preciserat vilka kostnader avgiften ska täcka är det upp till myndigheten att bestämma ett så rimligt pris som möjligt med tanke på att syftet med verksamheten inte ska motverkas. Samtidigt bör kanske priset ändå ge en så bra kostnadstäckning som möjligt. Om det inte finns krav på full kostnadstäckning behöver avgifterna normalt bara täcka en del av kostnaderna. Då handlar det oftast om en biprodukt till någon huvuduppgift som myndigheten har, till exempel varor och tjänster som produceras i någon typ av informationstjänst, vård- eller utbildningsverksamhet. Myndigheten tar då ut det pris som kunderna antas vara villiga att betala, men det bör inte understiga marknadspriset, om det finns ett sådant. Samma prissättningssituation råder när en myndighet tar ut avgifter med stöd av 4 avgiftsförordningen. Då får myndigheten, om inget annat beslutats, bedöma vad som kan vara en lämplig avgiftsnivå, upp till full kostnadstäckning. Det betyder att myndigheten själv bestämmer om avgiften ska sättas så att hela eller bara en del av kostnaden täcks. Men det är viktigt att vara vaksam ifall verksamheten är konkurrensutsatt; i så fall bör ni se till att avgifterna täcker alla kostnader. Samråd med ESV om avgifter Samråd med ESV om avgifter regleras i 7 avgiftsförordningen. Myndigheten ska årligen samråda om de avgifter som myndigheten tar ut eller avser ta ut. Ni ska inleda samråd med ESV minst fyra veckor före myndighetens beslut om avgiftens storlek eller före myndighetens framställning till regeringen om avgiften. Samråd med ESV ska ske även om myndigheten inte avser att ändra avgifterna eller lämna ett avgiftsförslag till regeringen. Det framgår av föreskrifterna till 7 första stycket vilka uppgifter som samrådsunderlaget ska innehålla om avgifterna tas ut i en verksamhet med full kostnadstäckning som ekonomiskt mål. När det gäller verksamhet utan krav på full kostnadstäckning beslutar ESV i varje särskilt fall hur myndigheten ska fullgöra samrådsskyldigheten. Om det gäller avgifter enligt 4 avgiftsförordningen räcker det vanligtvis att ni uppger vilken typ av vara eller tjänst det rör sig om och hur stor den årliga omsättningen beräknas bli. I samrådsyttrandet tillstyrker eller avstyrker ESV avgiftsförslaget. Vidare lämnar ESV eventuella synpunkter och kommentarer till förslaget. Myndigheten fattar sitt beslut om avgifterna efter samråd och behöver alltså inte följa ESV:s beslut. Om regeringen bestämmer avgiften ska myndigheten bifoga ESV:s samrådsyttrande till skrivelsen till regeringen. ESV kan med stöd av 7 andra stycket avgiftsförordningen medge att en myndighet undantas från den årliga samrådsskyldigheten. Kriterier för undantag 14 sätt rätt pris!

15 hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? är bland annat att det ekonomiska målet har uppnåtts under de senaste åren, att myndigheten har en ändamålsenlig redovisning och att den tillämpar ekonomiadministrativa rutiner som är väl anpassade till verksamheten. Andra skäl kan vara att samrådet enbart omfattar en kalkylmodell som inte förändras över tid eller att verksamheten är av mindre omfattning. Disposition av avgiftsinkomster En myndighet får bara disponera avgiftsinkomster om den har fått ett särskilt bemyndigande att göra det, vilket framgår av 25 första stycket avgiftsförordningen. Regeringen har emellertid i 25 andra stycket gett myndigheten en generell rätt att disponera inkomster av avgifter som den tar ut med stöd av 4 och 15. Statens budget ska omfatta alla inkomster och utgifter. Det innebär att statens inkomster och utgifter ska budgeteras och redovisas brutto på inkomsttitlar och anslag med de undantag som framgår av 3 kap. 6 budgetlagen (2011:203). Undantagen gäller även sådana inkomster som regeringen med stöd av riksdagens bemyndigande har beslutat ska specialdestineras till en viss verksamhet. Specialdestination innebär att inkomsterna ska användas för att finansiera verksamheten. Inkomster från offentligrättsliga avgifter ska enligt huvudregeln budgeteras och redovisas brutto på inkomsttitlar. Riktlinjer för när specialdestination av offentligrättsliga (belastande) avgifter kan vara aktuell framgår av propositionen (2010/11:40, 2010/11:KU14)) En reformerad budgetlag. Om inte riksdagen har beslutat om specialdestination ska inkomsterna redovisas på inkomsttitel. Då tillgodoses myndighetens behov av likvida medel i den avgiftsbelagda verksamheten genom att myndigheten tilldelas anslagsmedel för förvaltningskostnader enligt i princip samma regler som gäller för skattefinansierad verksamhet. Regeringen får bestämma att avgiftsinkomster från frivilligt efterfrågade varor och tjänster ska specialdestineras till en viss verksamhet. Det framgår av 3 kap. 7 budgetlagen. Regeringen har med stöd av detta bemyndigande gett så gott som alla myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet rätt att disponera avgiftsinkomsterna. I 25 a avgiftsförordningen finns bestämmelser om bland annat vilka förutsättningar som gäller för att en myndighet ska få disponera överskott i sin avgiftsfinansierade verksamhet. Om en myndighet som disponerar inkomsterna från sin avgiftsbelagda verksamhet får ett över- eller underskott i denna verksamhet ska det i regel balanseras till följande år. Om det ackumulerade överskottet uppgår till mer än 10 procent av den avgiftsbelagda verksamhetens omsättning ska myndigheten föreslå regeringen hur hela det ackumulerade överskottet ska användas. Är årets underskott större än det balanserade överskottet från tidigare år ska myndigheten lämna förslag till regeringen hur underskottet ska täckas. sätt rätt pris! 15

16 hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? Observera att bestämmelserna i 25 a gäller den sammanlagda avgiftsbelagda verksamheten oavsett hur verksamheten har delats in enligt budgeten för avgiftsbelagd verksamhet i regleringsbrevet. Två krav måste dock vara uppfyllda: Myndigheten ska disponera avgiftsinkomsterna och varje verksamhets ekonomiska utfall ska ingå i det uppkomna över- eller underskottet. Det innebär till exempel att avgiftsinkomster enligt 4 avgiftsförordningen bara får ingå i omsättningen om myndigheten har bestämt ett ekonomiskt mål för verksamheten. Förordningen om årsredovisning och budgetunderlag (FÅB) Bestämmelser om hur en myndighet ska redovisa avgiftsbelagd verksamhet finns i förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag. Indelningen av den avgiftsbelagda verksamheten i avgiftsbudgeten i myndighetens regleringsbrev är styrande för den externa redovisningen. Avgörande för indelningen är statsmakternas behov av information om hur det ekonomiska målet uppfylls för olika verksamheter. Det kan också finnas andra anledningar till att statsmakterna kräver att en viss verksamhet redovisas särskilt, till exempel att det rör sig om ett politiskt intressant område som regeringen vill följa. I kalkylsammanhang och för myndighetens interna redovisning och uppföljning är det oftast nödvändigt att beräkna och följa upp intäkter och kostnader på en mer detaljerad nivå, till exempel för enskilda produkter eller produktgrupper. Kapitalförsörjningsförordningen Kapitalförsörjningsförordningen (2011:210) reglerar bland annat finansiering av investeringar och utlåning samt räntekonto för såväl anslagsfinansierade som avgiftsfinansierade myndigheter under regeringen. En myndighet ska vanligtvis finansiera anskaffning av anläggningstillgångar som används i verksamheten med lån i Riksgäldskontoret. Kostnader för avskrivningar och ränta på lånet för tillgångar som används i den avgiftsfinansierade verksamheten ska myndigheten finansiera med avgiftsintäkter. Konkurrenslagen Konkurrenslagen (2008:579) innehåller bland annat bestämmelser om förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning. Konkurrenslagen omfattar all verksamhet i statliga myndigheter utom myndighetsutövning. I lagen används begreppet företag vilket också innefattar verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur som myndigheter bedriver. Konkurrenslagen innehåller två centrala bestämmelser: En som förbjuder konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och en som förbjuder företag med en dominerande ställning att missbruka sin marknadsmakt. EU:s konkurrensregler gäller som svensk lag parallellt med den svenska konkurrenslagstiftningen. De riktar sig också mot medlemsstaternas regeringar. 16 sätt rätt pris!

17 hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? Statliga stödåtgärder som snedvrider konkurrensen mellan medlemsstaterna kan förbjudas. Från och med 2010 gäller följande för offentlig säljverksamhet som bedrivs i konkurrens med privat verksamhet (3 kap. 27 ): Staten, / / får förbjudas att i en säljverksamhet / / tillämpa ett visst förfarande om detta 1. snedvrider, eller är ägnat att snedvrida, förutsättningarna för en effektiv konkurrens på marknaden eller 2. hämmar, eller är ägnat att hämma, förekomsten eller utvecklingen av en sådan konkurrens. Förfaranden som en domstol kan förbjuda är till exempel att sätta för låga priser, det vill säga underprissättning att behandla företag på olika sätt utan godtagbara skäl eller att neka företag tillträde till så kallad strategisk nyttighet, till exempel viss infrastruktur, på rimliga villkor. I lagen står det vidare: Förbud får inte meddelas för förfaranden som är försvarbara från allmän synpunkt. Det betyder att om en domstol prövar ett ärende ska den väga konkurrensintresset mot samhällets behov av säljverksamheten. Konkurrensverket rekommenderar alla offentliga aktörer att regelbundet gå igenom sin säljverksamhet för att se om den är förenlig med lagen. Konkurrensverket har tagit fram en lathund ( som kan användas som stöd vid genomgången. Checklistan är inte uttömmande; den kan heller inte ersätta juridisk rådgivning i det enskilda fallet. PSI-lagen Lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen är en följd av ett EU-direktiv. Den kallas för PSI-lagen eftersom den tillämpas på information från den offentliga sektorn, Public Sector Information. Lagen innebär inget bemyndigande att mot avgift tillhandahålla handlingar för vidareutnyttjande. Detta regleras i andra författningar. Nuvarande PSI-lag anger följande tak för avgifterna. Om en myndighet får ta ut avgifter för vidareutnyttjande, får de samlade intäkterna från sådana avgifter tillsammans med de samlade intäkterna från avgifter för handlingar som myndigheten tillhandahåller inte överstiga de totala kostnaderna för sätt rätt pris! 17

18 hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? insamling, framställning, reproduktion och spridning av handlingarna, inklusive en rimlig avkastning på investeringar. Men EU-direktivet har ändrats. I Ett steg vidare, nya regler och åtgärder för att främja vidareutnyttjande av handlingar (SOU 2014:10) finns därför ett förslag till ny lag. Enligt detta ska bland annat följande huvudregel gälla för prissättningen. Om en myndighet får ta ut avgifter vid vidareutnyttjande av handlingar får avgifterna inte överstiga kostnaderna för att reproducera, tillhandahålla och sprida handlingarna / / Den nya huvudregeln kommer enligt förslaget inte att gälla de myndigheter som är skyldiga att ta ut avgifter som ska täcka en väsentlig del av kostnaderna för verksamheten. Undantaget omfattar även arkiv, bibliotek och museer. Det gällande avgiftstaket kommer även fortsättningsvis att omfatta de avgifter som dessa myndigheter tar ut i sina verksamheter. Transparenslagen Lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser med mera (transparenslagen) innebär att myndigheterna är skyldiga att ha en viss redovisning för att göra insyn i myndigheternas avgiftsbelagda verksamhet möjlig. Om Konkurrensverket begär det ska myndigheten skicka in redovisningar som upprättats enligt transparenslagen. Av den anledningen måste myndigheten hålla handlingarna arkiverade under en viss tid. EU-kommissionen utövar tillsyn över att medlemsstaterna följer EU:s statsstödsregler. Den måste därför ha insyn i de finansiella förbindelserna mellan det allmänna det vill säga stat, kommun och landsting och offentliga företag, så kallad öppen redovisning. EU-kommissionen måste även kunna få information om transaktionerna mellan konkurrensskyddad och icke-konkurrensskyddad verksamhet, så kallad separat redovisning. Konkurrensverket utövar tillsyn över att lagen följs och ska vid behov samla in det redovisningsmaterial som EU-kommissionen efterfrågar och lämna materialet vidare. Mervärdesskattelagen Mervärdesskattelagen (1994:200) reglerar om en verksamhet är momspliktig. Det finns några situationer när en statlig myndighet ska hantera utgående mervärdesskatt (moms). Den vanligaste är att myndigheten tar ut avgifter för frivilligt efterfrågade varor eller tjänster som säljs inom Sverige. Andra situationer där det kan bli aktuellt att redovisa utgående moms är när myndigheten köper in varor 18 sätt rätt pris!

19 hur styrs statlig avgiftsbelagd verksamhet? och tjänster som omfattas av omvänd skattskyldighet, det vill säga när köparen är skyldig att redovisa utgående moms. Exempel på detta är byggtjänster inom Sverige eller vissa inköp från utlandet. Myndigheters försäljning av varor och tjänster inom landet är alltså momspliktig om dessa säljs i en ekonomisk verksamhet (huvudregel). Ni ska dock inte ta ut utgående moms om köparen är en annan statlig myndighet eller om varan eller tjänsten är undantagen från skatteplikt enligt mervärdesskattelagen. En offentligrättslig avgiftsbelagd verksamhet är i regel inte momspliktig. Det beror på att verksamheten oftast utgör ett led i myndighetsutövning, till exempel ansökningsavgifter som tas ut enligt 9 eller avgifter för kopior enligt 15 avgiftsförordningen. Med myndighetsutövning menas att myndigheten fattar beslut som får rättsliga konsekvenser för medborgarna. Myndigheten får i varje enskilt fall bedöma om ett uttag av en avgift ingår som ett led i myndighetsutövningen. Skatteverket ansvarar för frågor om utgående moms. sätt rätt pris! 19

20 20 sätt rätt pris!

21 priset som styrmedel 3 Priset som styrmedel Att ta ut avgifter i statlig verksamhet har två huvudsakliga syften, nämligen att påverka efterfrågan eller ersätta en annan finansieringskälla. Att avgiftsbelägga en verksamhet medför i normalfallet att efterfrågan påverkas, till exempel vad gäller volym och innehåll. Om myndigheten i stället väljer att tillhandahålla produkten gratis har detta självfallet också betydelse för efterfrågan på varan eller tjänsten. Efterfrågan påverkas också av vilket ekonomiskt mål som gäller för verksamheten, vilka principer som myndigheten tillämpar vid prissättningen och vilken avgiftskonstruktion den väljer. Genom att använda dessa parametrar kan statsmakterna eller myndigheten styra efterfrågan så att myndighetens resurser utnyttjas effektivt samtidigt som avgifterna inte motverkar syftet med verksamheten. Nedan redovisas ett antal exempel på hur ni kan använda priset som styrmedel. Vilka möjligheter finns det att åstadkomma styreffekter om det ekonomiska målet är full kostnadstäckning eller om något annat ekonomiskt mål gäller? I nästa kapitel, Att välja avgiftskonstruktion, beskriver vi bland annat vilka konsekvenser som olika avgiftskonstruktioner kan få. Full kostnadstäckning som ekonomiskt mål Det finns möjligheter att inom en verksamhet med full kostnadstäckning som ekonomiskt mål tillämpa olika prissättningsprinciper beroende på vilka styreffekter man vill uppnå. Prisdifferentiering Även om det verkar självklart hur avgiften ska utformas kan det ändå vara bra att fundera på om ni bara ska beräkna priset på basis av en genomsnittlig självkostnad eller om det bör differentieras på något sätt. Prisdifferentiering innebär i normalfallet att olika pris bestäms för en produkt, det vill säga en vara eller en tjänst, beroende på att kostnaderna för att tillhandahålla produkten skiljer sig åt. Ni måste göra en avvägning mellan å ena sidan önskemålet att i så stor utsträckning som möjligt ta ut olika priser om kostnaderna varierar och å andra sidan de tillkommande kostnaderna för att administrera och följa upp de differentierade priserna. En aktiv och flexibel prissättning kan vara kostnadseffektiv för både producent och beställare. Ett vanligt exempel på prisdifferentiering är olika former av rabatter som kan vara volymberoende eller säsongsbetonade. För att kunna använda resurserna på ett effektivt sätt kan ni vilja styra efterfrågan mot en jämnare fördelning över året eller kanske till och med till vissa tider på dygnet. Ett annat exempel är att kunder som kräver extra service av något slag också får betala ett högre pris för att täcka de ökade kostnader som dessa kunder orsakar. sätt rätt pris! 21

22 priset som styrmedel Det är viktigt att ni i förväg låter kunden få veta hur priset är differentierat för att på så sätt uppnå önskad styreffekt och därmed så stor kostnadseffektivitet som möjligt hos både myndigheten och beställaren. Bidragsprissättning vid försäljning av biprodukt Bidragsprissättning innebär att priset täcker särkostnaden och ger ett så stort bidrag som möjligt till att täcka samkostnaderna (motsvarar ungefär gemensamma kostnader). En sådan prissättning kan användas vid till exempel försäljning av biprodukter eller tillfällig överkapacitet. Ett exempel på en biprodukt kan vara en publikation som ni tagit fram i en verksamhet med full kostnadstäckning som ekonomiskt mål. Handlar det om konkurrensutsatt verksamhet är denna prissättningsprincip normalt inte lämplig. Annat ekonomiskt mål än full kostnadstäckning Det ekonomiska målet full kostnadstäckning kan leda till minskad efterfrågan och få till följd att syftet med verksamheten motverkas. Eftersom syftet med verksamheten bör vara överordnat det ekonomiska målet, kan det i så fall finnas skäl för regeringen att bestämma ett annat ekonomiskt mål som inte påverkar efterfrågan lika negativt. Ju mer opreciserat det ekonomiska målet är, desto större frihet har myndigheten vid styrning och avgiftssättning. I myndighetens uppgifter kan ingå att främja forskningsinsatser inom sitt område. Myndigheten kan då, om den har ett särskilt bemyndigande att ta ut avgifter för en viss verksamhet, till exempel olika typer av informationsspridning, tillämpa ett lägre pris till forskare än till övriga intresserade. Detta gäller under förutsättning att bemyndigandet lämnar utrymme för en friare prissättning, till exempel att myndigheten får ta ut avgifter upp till full kostnadstäckning. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att ingen kundkategori ska betala mer än vad som motsvarar full kostnadstäckning. Det lägre priset ska subventioneras med anslag. För att uppnå syftet med myndighetens verksamhet kan det i vissa fall vara viktigt att till exempel informationen i en publikation får en viss spridning och att vissa grupper nås av informationen. Å andra sidan kan man vilja hindra att kunden beställer fler exemplar än vad som motsvarar behovet. Om det är viktigt att innehållet i en publikation sprids för att främja syftet med myndighetens verksamhet kan antingen publikationen tillhandahållas gratis eller priset sättas så att kanske enbart särkostnaden täcks. Ett alternativ är naturligtvis att göra innehållet tillgängligt gratis via myndighetens webbplats och ta ut en avgift för den tryckta publikationen. Priset kan på så sätt användas för att i viss mån styra efterfrågan på information till en viss teknik. En sådan prissättningspolicy innebär att myndighetens arbete med att tillgodose extern efterfrågan på information effektiviseras. Det primära syftet med den avgiftsbelagda verksamheten kan i vissa fall vara 22 sätt rätt pris!

23 priset som styrmedel något annat än att tillhandahålla en vara eller tjänst. Det kan till exempel handla om att som ett led i rehabilitering ge sysselsättning inom en vårdverksamhet och det gäller då i första hand att åstadkomma effekter inom detta område. Detta gäller till exempel när intagna producerar varor och tjänster inom arbetsdriften vid Kriminalvården. Avgifter för produkter som framställs i arbetsdriften sätts så att de sociala och sysselsättningsskapande målen tillgodoses, verksamheten uppnår bästa möjliga resultat och snedvridning av konkurrensen med andra företag undviks. Ni bör vid behov analysera vilka effekter en tänkt avgiftsnivå kan få på efterfrågan. sätt rätt pris! 23

24 24 sätt rätt pris!

25 att välja avgiftskonstruktion 4 Att välja avgiftskonstruktion I de flesta fall behöver man inte fundera så mycket på hur avgiften ska utformas. En vara säljs till ett visst fast pris och ersättning för ett utfört uppdrag tas ut enligt ett avtalat fast pris. Men ibland kan det vara svårt att i förväg bedöma hur stora kostnaderna kan tänkas bli. Då är det lämpligast att ta betalt enligt så kallad löpande räkning. I en verksamhet med full kostnadstäckning som ekonomiskt mål är det naturligt att försöka utforma avgiften så att sambandet mellan kostnad och avgift blir så tydligt som möjligt. Det är naturligtvis viktigt att det framgår av myndighetens prislista eller offert vad det är som ingår i priset och vad som kommer att debiteras särskilt, till exempel kostnader för resor, logi, traktamente. Använd fast avgift när produkterna är likartade Avgiften för en ansökan om pass är ett exempel på en fast avgift. Om ni tar ut fasta avgifter för olika varor och tjänster ska avgifterna framgå av en prislista som myndigheten beslutar om i förväg. Använd helst fasta avgifter när produkterna ni tillhandahåller är rutinartade, till exempel laboratorieundersökningar. Basera då priset på en genomsnittligt beräknad styckkostnad. Om kostnaden för att framställa en produkt varierar kraftigt, till exempel genom att olika kunder begär olika utförande, bör ni differentiera priserna med hänsyn till kostnadsskillnaderna. Kunder som orsakar mindre kostnader kommer annars att subventionera dem som orsakar större kostnader. Den största fördelen med en fast avgift är att den som behöver ta myndighetens tjänst i anspråk i förväg får veta hur mycket det kommer att kosta. En annan fördel är att en fast avgift oftast är enkel att administrera och följa upp. Offentligrättsliga avgifter är ofta fasta. Det beror framför allt på önskemålet att avgiften ska vara enkel och överskådlig för den enskilde, som i detta fall är mer eller mindre tvingad både att utnyttja tjänsten och att betala för den. En fast avgift är också rättvis på så sätt att alla får betala lika mycket för samma tjänst oavsett var i landet man bor, till exempel för ett pass eller ett körkortsprov. Tidtaxa visar priset per tidsenhet En tidtaxa består oftast av ett eller flera timpris. Den ligger till grund för bland annat debitering enligt löpande räkning eller fast offert. En tidtaxa kan vara utformad på olika sätt. Den kan vara indelad i kategorier eller i löneintervall. Löneintervall innebär att timpriset speglar den genomsnittliga kostnaden i respektive intervall. Ofta har tjänsterna som erbjuds till olika timpriser olika innehåll. Det finns också timpriser som är individuella och utformade med den direkta lönekostnaden som bas och med ett omkostnadspålägg som ska täcka övriga kostnader. sätt rätt pris! 25

26 att välja avgiftskonstruktion Om myndigheten bara i enstaka fall har användning för en tidtaxa kan det vara praktiskt att utforma timpriset utifrån en genomsnittligt beräknad timkostnad för hela eller en del av myndigheten. Se Beräkna ett timpris baserat på timkostnaden, kapitel 6. Oavsett hur en myndighet väljer att utforma sin tidtaxa kan det vara bra att bestämma ett lägsta belopp som myndigheten tar ut. De administrativa kostnaderna för hantera avgiftsuttaget skulle annars kunna bli högre än avgiften. Löpande räkning speglar tidsåtgången Löpande räkning innebär att kunden får betala ett belopp som motsvarar timpriset multiplicerat med det antal timmar som gått åt för att genomföra uppdraget. Fördelen med detta är att kunden får ersätta exakt de kostnader som beställningen orsakat, vilket verkar rättvist. Det kan dock finnas en risk för att ambitionsnivån på arbetet blir onödigt hög och att fakturan därför blir en obehaglig överraskning för den som beställt uppdraget. En annan nackdel är att en myndighet i vissa fall kan känna ett motstånd mot att debitera kunden för samtliga timmar som lagts ner på uppdraget. Maxpris ger stor risk för underskott Om kunden inte kan precisera sina önskemål eller om det av andra skäl är svårt att i förväg beräkna kostnaden för uppdraget kan myndigheten och uppdragsgivaren komma överens om ett tak för avgiften, ett maxpris. Ni bör i så fall genomföra större uppdrag med etappvisa anbudsförfaranden där ett högsta belopp gäller för varje etapp. Det säger sig självt att risken är stor för att det ska uppstå underskott i en verksamhet där uppdrag regelmässigt offereras till ett högsta pris. Om kostnaden för att genomföra uppdraget blir lägre än maxpriset ska kunden bara betala det pris som motsvarar kostnaden. Då blir det ju aldrig några överuttag som skulle kunna användas till att kompensera underuttag för de uppdrag som inte är slutförda när taket nåtts. Fast offert används vid anbudsgivning Att lämna en fast offert är vanligt vid anbudsgivning. I verksamheter med anbudsförfarande kan priset påverkas av bland annat hur bra eller hur dålig beställaren är på att förhandla hur konkurrenssituationen ser ut eller hur angelägen myndigheten är om att få uppdraget. Om det ekonomiska målet är full kostnadstäckning ska emellertid de totala intäkterna på sikt täcka samtliga kostnader för verksamheten. Även vid denna typ av verksamhet bör myndigheten huvudsakligen basera anbuden på de kostnader som uppdragen beräknas orsaka. 26 sätt rätt pris!

27 att välja avgiftskonstruktion Debitering enligt fast offert innebär samma fördel för kunden som en fast avgift eftersom uppdragsgivaren i förväg vet vad uppdraget kommer att kosta. Den största svårigheten är att beräkna kostnaderna för uppdraget och bedöma hur stor risken är för att ni har underskattat kostnaderna. Om ni i stället överskattat kostnaderna finns det en risk för att anbudet inte antas. Det är naturligt att vilja erbjuda ett lägre pris om man är angelägen om att få uppdraget och vice versa. Man får heller inte glömma att det ofta går åt avsevärd tid att förhandla med kunden om uppdragets innehåll, ersättningens storlek och övriga leveransvillkor. De totala intäkterna i verksamheten ska naturligtvis även täcka sådana administrativa kostnader. Debitering enligt ett avtalat fast pris är i regel att föredra framför till exempel debitering enligt löpande räkning, i varje fall när det går att göra en realistisk kostnadskalkyl. I och med att myndigheten bär alla risker vid merkostnader är ett fastprisavtal vanligtvis ett starkt incitament för att hålla nere kostnaderna. Men om kunden ändrar sin beställning under arbetets gång är det troligt att det är kunden som själv får stå för den merkostnaden. Detta förhållande bör göra det lättare för er att planera och genomföra arbetet utan störningar i form av ändrade beställningar. Vid debitering enligt fast offert kan ni på erfarenhetsmässiga grunder tillämpa ett riskpålägg som återspeglar osäkerheten i er kalkyl. Grundavgift plus en rörlig avgift kan få kunden att ändra beteende Under vissa förutsättningar kan avgifter för tjänster och i viss mån varor delas upp i två eller flera led. Vid sidan av en rörlig avgift, som oftast är volymberoende, kan myndigheten ta ut en grundavgift, till exempel en abonnemangsavgift. Fördelen med denna avgiftskonstruktion är först och främst att användaren betalar en avgift som täcker de rörliga kostnader hen orsakar. Kunden kan alltså påverka avgiftens storlek genom att öka eller minska sin förbrukning. Full kostnadstäckning kan uppnås för till exempel tillgång till en databas genom att ta ut en grundavgift, som täcker de fasta kostnaderna, och en rörlig avgift för uttagen. Men det kan finnas vissa nackdelar för myndigheten med att använda en grundavgift och en rörlig avgift: De administrativa kostnaderna kan vara mycket stora. Om det går lätt att sälja produkten vidare från en person till en annan finns möjlighet för en användare att anskaffa produkten utan att först själv ha betalat den fasta avgiften. Om efterfrågad volym varierar starkt mellan olika konsumenter kan en hög fast avgift tränga undan vissa konsumenter, trots att de är villiga att betala förbrukningsavgiften. Här kan man tänka sig en lösning med olika fasta avgifter för normalförbrukare och tillfällighetsförbrukare. sätt rätt pris! 27

28 att välja avgiftskonstruktion Omsättningsavgift med mera En omsättningsavgift är konstruerad så att ett företag betalar en avgift som är baserad på omsättning, tillverkad eller såld volym, balansomslutning eller någon annan variabel hos företaget. När det gäller exempelvis Finansinspektionens tillsyn över bankväsendet finansieras tillsynen med en årsavgift som motsvarar en viss andel av bankinstitutets balansomslutning. Tillsynsavgifterna ska vanligtvis även täcka kostnaderna för övergripande tillsyn, till exempel metodutveckling, arbete med föreskrifter och EU-frågor, såvida inte dessa kostnader finansieras på annat sätt. Statsmakterna har därför i några fall valt en avgiftskonstruktion med omsättningsavgifter som ett sätt att uppnå en rimlig fördelning av de totala kostnaderna för tillsyn, bland annat genom att ta hänsyn till betalningsförmågan hos respektive tillsynsobjekt. Omsättningsavgifter bör dock inte användas om det på sikt skulle innebära alltför stora skillnader mellan avgiftens storlek och kostnaderna för myndighetens tillsyn av det enskilda företaget. Orsaken är att avgiften annars skulle kunna få karaktär av en punktskatt och då är det ju riksdagen som ska besluta om nivån. 28 sätt rätt pris!