Lina Asserhed Johanna Högberg. Skolsköterskors inställning till och erfarenheter av att arbeta med Fysisk aktivitet på recept

Transkript

1 Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Avdelningen för omvårdnad Lina Asserhed Johanna Högberg Skolsköterskors inställning till och erfarenheter av att arbeta med Fysisk aktivitet på recept School nurses attitude to and experiences in working with Physical activity as prescription Examensarbete 15 högskolepoäng Specialistsjuksköterska med inriktning mot distriktssköterska Datum: Handledare: Carina Bååth Elisabeth Kihlström Examinator: Barbro Renck Karlstads universitet Karlstad Tfn Fax

2 SAMMANFATTNING Titel: Skolsköterskors inställning till och erfarenhet av att arbeta med Fysisk aktivitet på recept Engelsk titel: School nurses attitude to and experiences in working with Physical activity as prescription Fakultet: Fakulteten för Samhälls- och livsvetenskaper, Karlstads universitet Kurs: Examensarbete inom utbildning till specialistsjuksköterska med inriktning mot distriktssköterska, 15 hp Författare: Lina Asserhed och Johanna Högberg Handledare: Carina Bååth och Elisabeth Kihlström Examinerande lärare: Barbro Renck Sidor: 33 Månad och år för examination: januari 2011 Nyckelord: barn, inaktivitet, skolsköterska, prevention, förskrivning av Fysisk aktivitet Brist på fysisk aktivitet är en av de största orsakerna till sjukdom inom Europeiska Unionen [EU]. Fysisk aktivitet på recept [FaR] används i Sverige sedan början av talet som en metod för främjande av fysisk aktivitet. Starkt vetenskapligt stöd finns för att rådgivning kring fysisk aktivitet är effektivt. Inom skolvärlden kan skolsköterskorna påverka elevernas hälsoutveckling i sina hälsosamtal. Detta examensarbete är en del i utvärderingen av ett pågående samarbetsprojekt, vari bland annat skolhälsovården ingår, för att utveckla FaR för barn och ungdomar. Syftet var att belysa skolsköterskors inställning till och erfarenheter av att använda sig av Fysisk aktivitet på recept [FaR] som ett verktyg inom skolhälsovårdens preventiva arbete. Undersökningen genomfördes via enkät. I resultatet framkom att samtliga skolsköterskor var positiva till medverkan i samarbetsprojektet, trots att endast hälften av skolsköterskorna upplevt delaktighet i projektet och att knappt hälften förskrivit FaR. Skolhälsovårdens fokus på preventivt arbete bekräftades och skolsköterskorna visade stort intresse för vidareutbildning inom samtalsmetodik. Brist på delaktighet, kunskap och tid identifierades som hinder för att förskriva FaR. Undersökningen har både gett inblick i skolsköterskors arbete med FaR och visat på betydelsen av ett genomtänkt förankringsarbete vid införandet av nya arbetsmetoder som exempelvis FaR Justerad och Godkänd. Datum Examinerande lärare

3 ABSTRACT Title: School nurses attitude to and experiences in working with Physical activity as prescription Faculty: Faculty of Social and Life Sciences, Karlstad University Course: Degree project in district nursing, 15 ECTS Authors: Lina Asserhed and Johanna Högberg Supervisors: Carina Bååth and Elisabeth Kihlström Examinator: Barbro Renck Pages: 33 Month and year of the examination: January Key words: child*, inactivity, school nurse, prevention, prescription of Physical activity Lack of physical activity is one of the major reasons for illness within the European Union [EU]. Physical activity as prescription [PAP] has been used in Sweden since the beginning of this millennium as a method to increase physical activity. Advising physical activities has scientifically been proved to be efficient. School nurses can influence the development of the pupils health by health talks. This thesis is one part of the evaluation of an ongoing joint project where School Health is included to develop PAP among children and youth. The aim was to illuminate school nurses attitude as well as, experiences in Physical activity as prescription [PAP] as a tool within school health s preventive work. A questionnaire study was carried out in order to find out the answers to these questions. The study showed that all the school nurses were positive to participate in the joint project, even though only half of the school nurses had experienced participation in this project and had prescribed PAP. The focus of the School Health on preventive work was confirmed and school nurses showed great interest in training in counselling skills. Lack of participation, knowledge and time were identified as barriers to prescribe PAP. The survey has given insight into the school nurses work with PAP and has shown the importance of a well thought-out preparatory work when introducing new working methods, such as PAP.

4 FÖRORD På regeringens uppdrag utformade Statens folkhälsoinstitut i samverkan med andra myndigheter och organisationer 2001 till ett fysiskt aktivitetsår - Sätt Sverige i rörelse Syftet var en förändrad inställning till fysisk aktivitet och att påbörja ett långsiktigt arbete mot en beteendeförändring i befolkningen. Samma år initierade Statens Folkhälsoinstitut ett nationellt pilotprojekt för att utveckla och beskriva arbetsmetoder och strukturer för att främja fysisk aktivitet genom Fysisk aktivitet på recept, FaR, för svenska förhållanden. FaR är en medicinsk ordination där fysisk aktivitet ordineras på motsvarande sätt som ett läkemedel. I Lena Kallings och Matti Leijons utvärderingsrapport från detta nationella pilotprojekt framkom att det i dag inte finns en arbetsmetod som kan användas generellt, utan FaR-verksamheten måste anpassas efter lokala förutsättningar. Vidare hoppades Kallings och Leijon att rapporten ska vara ett stöd och tjäna som inspiration till arbete med fysisk aktivitet som prevention och behandling. Vi, examensarbetets författare, arbetar båda som skolsköterskor och ville därför gärna finna ett ämne för examensarbetet inom skolans värld. Genom en kurskamrat fick vi reda på att det utifrån Folkhälsovetenskapligt centrum i Linköping sedan 2009 pågår ett samarbetsprojekt kring FaR som riktar sig mot barn och ungdomar. Skolhälsovården är en av samarbetspartnerna i projektet. Vi tog kontakt med ledningsgruppen för samarbetsprojektet för att höra oss för om möjligheten att vara delaktiga i projektet och erbjudandet mottogs med öppna armar. Vi vill här framföra vårt tack till projektgruppen för att vi fick förtroendet att bidra till utvärderingen av skolsköterskornas erfarenheter under samarbetsprojektet Vi vill också tacka Lena Kallings och Matti Leijon, som gav oss tillstånd att använda vår justerade version av den personalenkät som användes av dem vid utvärderingen av det nationella pilotprojektet kring FaR för vuxna. Lina Asserhed och Johanna Högberg

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING sid. INTRODUKTION 6 Regionalt samarbetsprojekt kring FaR för barn och ungdomar 9 Syfte och frågeställningar 10 METOD 11 Urval 11 Beskrivning av undersökningsgruppen 11 Datainsamlingsmetod 11 Tillvägagångssätt 12 Dataanalys 13 Forskningsetiska överväganden. 13 RESULTAT 14 Skolsköterskornas motionsvanor 14 Inställning till prevention 14 Erfarenhet av och inställning till samtalsmetodik 16 Inställning till FaR och FYSS 17 Erfarenhet av FaR och FYSS 19 Skolsköterskornas egna kommentarer kring samarbetsprojektet 23 DISKUSSION 24 Skolsköterskornas motionsvanor 24 Inställning till prevention 24 Erfarenhet av och inställning till samtalsmetodik 25 Inställning till och erfarenhet av FaR och FYSS 25 Specifika utmaningar för skolsköterskorna i arbetet med FaR 26 Metoddiskussion 27 Tankar inför vidareutveckling av projektet med FaR för barn och unga 29 Slutsats 30 REFERENSER 31 Bilaga 1: Personalenkät till skolsköterskor Bilaga 2: Ursprunglig personalenkät av Kallings och Leijon Bilaga 3: Skriftligt tillstånd att använda personalenkäten Bilaga 4: Brev till verksamhetscheferna Bilaga 5: Brev till skolsköterskorna

6 INTRODUKTION Bristen på fysisk aktivitet, ohälsosamma matvanor och stillasittande livsstil är enligt Världshälsoorganisationen [WHO] de största orsakerna till sjukdom inom Europeiska Unionen [EU]. Såväl högt blodtryck, åldersdiabetes, tjocktarmscancer, benskörhet, blodpropp, fetma, psykisk ohälsa samt förtida död i hjärt-kärlsjukdom har visat sig ha ett samband med fysisk inaktivitet (Jansson & Anderssen 2008). Mycket i samhällsstrukturen bidrar till ogynnsamma levnadsvanor. Fysiskt krävande yrken har blivit ovanliga och dagens alla hjälpmedel såsom hissar och bilar kräver att människor gör aktiva val för att vara fysiskt aktiva. Men samhället kan också främja goda levnadsvanor genom ökad kunskap om egenvård, subventionering av företagshälsovården och planering av den fysiska miljön. Ett exempel är säkrare gångoch cykelvägar som underlättar fysisk aktivitet vid transporter mellan boende, skola och arbetsplatser (Faskunger et al. 2007). Ökad fysisk aktivitet förbättrar hälsa, välbefinnande och livskvalitet oavsett ålder och kön och en liten aktivitetsökning hos de mest inaktiva grupperna har större påverkan på folkhälsan än stora förbättringar hos några få (Leijon et al. 2008). I regeringens proposition En förnyad folkhälsopolitik (2007/08:110) framhålls att det hälsofrämjande inslaget i det förebyggande folkhälsoarbetet bör betonas. Särskilt angelägna målgrupper är barn och unga samt äldre. Kommuner och landsting har en nyckelroll inom folkhälsoarbetet och bör därför förbättra och utveckla sina metoder och verktyg. Fysisk aktivitet är ett av elva målområden som kontinuerligt ska följas upp och utvärderas. Vidare anses att föräldrar bör stödjas till att ha en aktiv roll i barnens förutsättningar för god hälsoutveckling, exempelvis genom främjande av hälsosamma matvanor och nyttiga livsmedel samt fysisk aktivitet (Proposition 2007/08:110). Inom ramen för WHO genomförs vart fjärde år sedan år 1985 internationella tvärsnittsundersökningar av 11-, 13- och 15-åringars hälsovanor. De deltagande ländernas resultat sammanställs och publiceras av WHO, men varje lands resultat publiceras också nationellt. Sedan år 2001 ses i Sverige en tendens till minskad fysisk aktivitet hos både pojkar och flickor. Nivån av fysisk aktivitet undersöktes genom frågor kring hur mycket och hur ofta eleverna ägnade sig åt fysisk aktivitet liksom hur mycket tid som ägnades åt tv-tittande och datoranvändning. Undersökningen visade också att andelen fysiskt aktiva barn och ungdomar minskade med ökad ålder (Danielsson 2006). Fysisk aktivitet definieras av Leijon et al (2008) på följande sätt: Med fysisk aktivitet menas generellt alla former av rörelse som ger ökad energiomsättning. Detta innebär all typ av muskelaktivitet som exempelvis promenader, hushålls- och trädgårdsarbete, fysisk belastning i arbetet, friluftsliv, motion och träning. Med hälsofrämjande fysisk aktivitet menas all fysisk aktivitet som förbättrar hälsan och den fysiska kapaciteten utan att utgöra en risk för skada. Svenska Läkaresällskapets rekommendation för utövande av hälsofrämjande fysisk aktivitet hos vuxna är minst 30 minuters måttlig fysisk aktivitet varje dag och ytterligare hälsoeffekt kan uppnås om den dagliga mängden eller intensiteten ökas (Jansson & Anderssen 2008). Rekommendationen bygger på en amerikansk rekommendation av experter inom områdena epidemiologi, fysiologi och medicin, vars vetenskapliga grund beskrivits av Pate et al (1995). De 6

7 nordiska rekommendationerna för barn och ungdomar är minst 60 minuters allsidig fysisk aktivitet varje dag av både måttlig och kraftig intensitet (Berg 2008). Detta är i överensstämmelse med de rekommendationer som utarbetats av Strong et al (2005) efter systematiska litteraturstudier av vetenskaplig litteratur kring effekterna av fysisk aktivitet på skolungdomars hälsa och beteende. Forskning om metoder för att främja fysisk aktivitet har hittills skett huvudsakligen i engelskspråkiga länder (Faskunger et al. 2007). I en systematisk litteraturöversikt bland engelskspråkiga vetenskapliga artiklar kring metoder för främjande av fysisk aktivitet i primärvård utförd av Riddoch et al (1998), ses att de tidigaste artiklarna publicerades i mitten av 1980-talet. Då studien utfördes hade ännu inte många longitudinella studier, storskaliga studier eller RCT-studier inriktade på metoder genomförts, men de mindre studierna påvisade begränsade positiva resultat. I en nyare systematisk litteraturöversikt kring långtidseffekten av interventioner för främjande av fysisk aktivitet bland friska vuxna, utförd av Müller-Riemenschneider et al (2008), framkom att det finns evidens för att interventioner för främjande av fysisk aktivitet har effekt på lång sikt både på mängden fysisk aktivet och konditionen. Tillägg av skräddarsydda lösningar för uppnående av ökad följsamhet uppvisade lovande resultat. Stöd i form av telefonrådgivning, brev eller internet sågs också kunna underlätta följsamheten. Skillnader i de ingående studiernas metodologi försvårar en jämförande bedömning om specifika interventioners effektivitet. I den nyss beskrivna litteraturöversikten ingick en omfattande RCT-studie från New Zeeland, utförd av Elley et al (2003), där alla patienter mellan 40 och 79 år med låg fysisk aktivitet som besökte vårdcentraler under en femdagarsperiod erbjöds att delta i ett ett-årigt försök omkring fysisk aktivitet. Motiverande samtal av läkare eller sjuksköterska tillsammans med träningsråd under en 12-månadersperiod visade sig öka patienternas fysiska aktivitet och skattad livskvalitet signifikant jämfört med de patienter som inte fick kontinuerligt stöd av vårdpersonalen. I en systematisk litteraturstudie av Bak Sørensen et al (2006) undersöktes träning på recept i allmänläkares yrkesutövning. Bedömningen gällde metodens effektivitet, genomförbarhet för läkaren, utförbarhet för patienterna samt hälsoekonomi. De flesta studierna uppvisade måttliga förbättringar avseende fysisk aktivitet eller kondition i sex till tolv månader. Bland patienter som fått träning på recept hade 10 procent fler ökat sin fysiska aktivitet jämfört med kontrollgruppen och konditionen hade också ökat med 5-10 procent hos dessa. Träning på recept ansågs vara välkommet och genomförbart för läkarna och de patienter som frivilligt deltagit. Kunskapen om patienter som inte fullföljt ordinationen eller avböjt deltagande och icke-motiverade läkare är dock liten. De flesta artiklarna uppvisade positiva resultat av träning på recept, men evidens saknas inom flera områden (Bak Sørensen et al. 2006). I början av 2000-talet initierade Statens folkhälsoinstitut ett nationellt projekt för att utveckla arbetsmetoder för främjande av fysisk aktivitet genom Fysisk aktivitet på recept [FaR], vilket beskrivs av Leijon et al (2008). FaR är en medicinsk ordination där fysisk aktivitet ordineras på motsvarande sätt som ett läkemedel. Förskrivning av FaR inom hälso- och sjukvården innebär ett förändrat arbets- och förhållningssätt för personalen. Det förebyggande arbetet och livsstilsfrågor integreras tydligare i det 7

8 vardagliga arbetet. En annan viktig del i arbetet med FaR är samverkan med andra aktörer i samhället exempelvis idrottsföreningar. Förskrivning kan utföras av all legitimerad personal, förutsatt att det finns tillräcklig kunskap för bedömning av en enskild patients hälsotillstånd. Kunskapsbanken Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling [FYSS] är ett viktigt hjälpmedel för dem som ordinerar fysisk aktivitet på recept. FYSS beskriver allmänna rekommendationer för fysisk aktivitet och omfattar sjukdomstillstånd där fysisk aktivitet har dokumenterad effekt. Arbetet med FaR kräver anpassning efter de lokala förutsättningarna (Leijon et al. 2008). Patienterna förväntar sig tillförlitlig hälsoinformation vid besök i hälso- och sjukvården. Utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal i användande av metoder som har bevisad effekt är därför av stor vikt (Faskunger et al. 2007). Regeringen angav i propositionen En förnyad folkhälsopolitik (2007/08:110) att det är värdefullt att fortsätta att utveckla FaR och att en systematisk uppföljning!av arbetet genomförs. Inom sjukvården har, enligt Leijon et al (2008), intresset att ordinera fysisk aktivitet ökat men den stora utmaningen kvarstår: att implementera kunskapen i praktiken. I en avhandling av Leijon (2009) framkommer att metodens effektivitet framför allt är beroende av vilken nivå av fysisk aktivitet de som ordinerats FaR hade före ordinationen samt vilken typ av aktivitet som ordinerats. Vid uppföljning 12 månader efter förskrivningen var följsamheten 50 procent. Störst effekt hade metoden haft bland dem med låg aktivitetsnivå vid förskrivningstillfället och bland dem som ordinerats aktivitet inriktad på ökad vardagsmotion. Förskrivning av FaR leder enligt Faskunger et al (2007) inte automatiskt till att patienten förändrar sitt beteende eller ökar den fysiska aktiviteten på lång sikt. Flera olika metoder har utvecklats för att underlätta vid såväl enstaka rådgivningssamtal som återkommande serier. En internationellt vanligt förekommande modell för livsstilsrådgivning är 5A (assess, advice, agree, assist, arrange). De olika stegen i samtalet är bedömning av fysisk aktivitetsnivå och förändringsbenägenhet, individanpassad hälsovägledning, överenskommelse om realistisk målsättning, stödjande av patientens motivation, självförtroende och hantering av omgivningens påverkan samt möjliggörande av måluppfyllelse genom t ex uppföljning och vidareslussning. Alla steg behöver inte genomföras vid samma tillfälle eller ens av samma person, utan hälso- och sjukvårdens olika yrkeskategorier och dess samarbetspartners i ett FaR-arbete kan hjälpas åt genom att samtliga bidrar utifrån vad de är bäst på (Faskunger et al. 2007). I Sverige rekommenderas samtalsmetoden Motivational Interviewing [MI], vilken uppvisat god evidens för livsstilsförändring avseende fysisk aktivitet hos vuxna (Socialstyrelsen 2010). MI började, enligt Miller et al (2008), användas för behandling av patienter med alkoholmissbruk Dessa patienter är i regel inte benägna att göra livsstilsförändringar, men metoden visade bra resultat och har under årens lopp utvecklats vidare. Under 1990-talet började MI även användas inom andra medicinska områden. MI har utvecklats för att locka fram och stärka motivationen till förändring och bygger på ett aktivt och empatiskt lyssnande. Strategin är att skapa nya tankebanor runt beteendet och att försöka föreställa sig vad som kan vinnas genom en förändring (Miller et al. 2008). En systematisk litteraturöversikt från Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] (2006) kring olika metoder för att öka personers fysiska aktivitetsnivå, visar att 8

9 det finns stark evidens för att det är effektivt att ge råd om fysisk aktivitet i klinisk vardagsmiljö. Rådgivning, genom direkta råd eller via samtal, leder till att den fysiska aktivitetsnivån ökar procent under minst sex månaders tid. Några studier visar också att om råden kompletteras med t ex FaR, så ökar den fysiska aktivitetsnivån ytterligare procent. Det finns inte tillräcklig evidens för att bedöma om det är effektivare med rådgivning om en särskild sorts fysisk aktivitet eller om rådgivningen blir mer effektiv genom samverkan med andra aktörer jämfört med om den helt bedrivs inom hälso- och sjukvården. Specifik utvärdering av metoder för rådgivning till barn och ungdomar saknas (SBU 2006). Skolhälsovårdens grundläggande uppdrag definieras i Skollagen (SFS 2010:800) och innebär att bevara och förbättra elevernas psykiska och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor. Ett sätt att uppnå detta är genom regelbundna hälsoundersökningar och hälsobesök för att problem eller symtom ska kunna upptäckas tidigt hos elever. I Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) framkommer att hälso- och sjukvårdens mål är en god hälsa för hela befolkningen och att hälso- och sjukvården skall verka för att förebygga ohälsa. Socialstyrelsen (2004) anser att skolhälsovårdens väsentligaste uppgift är att arbeta med hälsopreventiva arbetsområden som riktar sig mot barn och ungdomar. Arbetet kräver att skolhälsovården samarbetar med många andra aktörer och förutsätter också ett bra samarbete mellan elever och deras föräldrar. Skolsköterskan har i sin profession möjlighet att påverka faktorer för utveckling av hälsa genom att främja hälsa och förebygga sjukdom. Skolsköterskans hälsosamtal har bland annat som syfte att få eleven att se samband mellan eventuella hälsoproblem och den egna livssituationen. Uppmärksamhet från skolsköterskan som professionell vuxen är dessutom viktig för en ung individ (Socialstyrelsen 2004). I systematiska litteraturstudier av såväl SBU (2006) som Salmon et al (2007) framkommer att de flesta studier av metoder eller interventionsprogram inriktade på främjande av fysisk aktivitet hos barn och ungdomar är skolbaserade. Enligt SBU (2006) finns stark evidens för att utveckling av skolämnet idrott och hälsa leder till ökad fysisk aktivitet på idrottslektioner. Evidens finns också för att interventioner som omfattar flera delar t ex extra aktivitetspass, förstärkt hälsoundervisning och involvering av föräldrar, har positiv effekt på fysisk aktivitet under skoldagen och i vissa fall även fritiden. Detta var, enligt Salmon et al (2007), som i studien skiljde mellan interventioner riktade till barn i åldrarna 4-12 respektive år, mest effektivt i den yngre åldersgruppen. Bland de få primärvårdsbaserade interventionerna visades individuellt utformade motiverande strategier öka den fysiska aktiviteten bland tonåringar. SBU (2006) fann att de enstaka utvärderingar av sjukvårdsbaserade interventioner specifikt riktade till barn och ungdomar som genomförts har otillräcklig evidens. Regionalt samarbetsprojekt kring FaR för barn och ungdomar Utifrån Folkhälsovetenskapligt centrum i Linköping (2009) pågår sedan våren 2009 ett samarbetsprojekt kring FaR för barn och ungdomar i ett mellansvenskt län, i vilket landstinget, skolhälsovården, Korpen och länets idrottsförbund samt Hälsouniversitetet i Linköping är involverade. Projektet, som är en pilotsatsning, syftar till att införa FaR som verktyg inom barn- och ungdomskliniken, ungdomshälsan, primärvården samt skolhälsovården för att öka den fysiska aktiviteten hos inaktiva barn och ungdomar i 9

10 skolålder (6-19 år). Förskrivningen av FaR till barn och unga påbörjades i början av hösten Om det vid barns eller ungdomars besök i hälso- och sjukvården uppfattas att behov av ökad fysisk aktivitet föreligger erbjuds möjligheten till FaR. Ordinationen kan gälla egen aktivitet eller aktivitet hos en extern aktör. Skolsköterskorna är förskrivare av FaR inom skolhälsovården (Folkhälsovetenskapligt centrum 2009). Vid utvärderingen av samarbetsprojektet undersöks om FaR leder till ökad aktivitetsnivå hos barn och ungdomar som får FaR och hur ordinationsmönster och följsamhet ser ut för dessa. Vidare följs FaR-processen med dess hinder och möjligheter för att se om FaR är ett fungerande verktyg inom de verksamheter som ingår i projektet (Folkhälsovetenskapligt centrum 2009). Detta examensarbete ingår som en del i utvärderingen av det regionala samarbetsprojektet och är riktat mot skolhälsovården och samtliga skolsköterskor som medverkar i projektet. Skolsköterskorna är den till antalet största yrkeskategorin i samarbetsprojektet. Några av de områden för fortsatt forskning kring FaR som föreslagits av Leijon (2009) är processinriktad forskning som ökar kunskapen om hindrande och underlättande faktorer för implementering och spridande av FaR samt FaR-program utanför primärvården eller riktade mot speciella grupper. Enligt Salmon et al (2007) behövs mer forskning kring arbetsmetoder för att främja fysisk aktivitet hos den uppväxande generationen och i SBU (2006) framkommer behovet av fler vetenskapliga studier kring skolbaserade interventioner för de mest inaktiva. Det regionala samarbetsprojektet, beskrivet av Folkhälsovetenskapligt centrum (2009), är ett led i att utveckla kunskap och arbetsmetoder kring FaR för barn och unga och svenska förhållanden. Sammanfattningsvis behövs mer forskning kring effektiva metoder för att främja fysisk aktivitet i den uppväxande generationen (Salmon et al. 2007) och vilka metoder som är effektiva relaterat till olika åldrar och kön (SBU 2006). Dessutom behövs fler studier kring skolbaserade interventioner till de barn och ungdomar som är mest inaktiva och vilka metoder inom hälso- och sjukvården som är mest effektiva (SBU 2006). För att öka befolkningens aktivitetsnivå krävs strategier och samverkan mellan olika samhällsaktörer (Faskunger et al 2007). Syfte och frågeställningar Syftet var att belysa skolsköterskors inställning till och erfarenheter av att använda sig av Fysisk aktivitet på recept [FaR] som ett verktyg inom skolhälsovårdens preventiva arbete. De frågeställningar som aktualiserats utifrån syftet är: - Vilken inställning har skolsköterskor till prevention? - Hur beskrivs samtalsmetodikens betydelse för skolhälsovården? - Vilken inställning till och erfarenhet av FaR har skolsköterskorna? - Hur upplevs FYSS som hjälpmedel av skolsköterskorna? 10

11 METOD Vetenskapliga utvärderingsstudier är, enligt Polit och Beck (2008), så kallad tillämpad forskning. Detta innebär praktiskt inriktad forskning som fokuserar på att samla nödvändig information om exempelvis en metod, för att beslut ska kunna fattas kring om denna ska användas, förändras eller överges. Examensarbetet har en kvantitativ ansats och dess upplägg är deskriptivt. Syftet vid en deskriptiv studie är, enligt Polit och Beck (2008) att observera, beskriva och dokumentera aspekter av en situation såsom den naturligt uppenbaras. Urval Examensarbetet genomfördes i ett mellansvenskt län, där ett samarbetsprojekt kring FaR för barn och unga pågår. I samarbetsprojektet deltog ca 80 förskrivare från olika yrkeskategorier, bland vilka författarna gjorde ett strategiskt urval. Strategiskt urval beskrivs av Polit och Beck (2008) som ett subjektivt utväljande av en målgrupp ur populationen som bedöms ha speciell kunskap i det ämne som ska studeras. Målgruppen för examensarbetet var samtliga 52 skolsköterskor som deltog i samarbetsprojektet. Skolsköterskorna behövde inte ha förskrivit FaR för att delta i studien. Tolv skolsköterskor fick inte tillstånd att delta i undersökningen av sina respektive verksamhetschefer. Undersökningsgruppen kom därför att utgöras av resterande 40 skolsköterskor. Då svarstiden för enkäten gått ut hade 28 enkäter besvarats av de 40 som skickats ut. Detta innebär en svarsfrekvens på 70 procent. Beskrivning av undersökningsgruppen Undersökningsgruppen bestod av 28 skolsköterskor i åldrarna år. Sex skolsköterskor var yngre än 45 år, 11 skolsköterskor mellan år och 11 skolsköterskor var 55 år eller äldre. En skolsköterska besvarade inte frågan om kön, resterande 27 var kvinnor. Tre skolsköterskor hade mindre än ett års yrkeserfarenhet som skolsköterska, 14 mellan ett och tio års erfarenhet och 11 mer än 10 års erfarenhet. I undersökningsgruppen fanns skolsköterskor verksamma inom såväl grund- som gymnasieskola. Åtta skolsköterskor arbetade med elever i åldrarna 6-12 år, åtta med elever i åldrarna år och 12 skolsköterskor arbetade med elever i båda dessa åldersgrupper. Datainsamlingsmetod Vid vetenskapliga studier används begreppen reliabilitet och validitet för att bedöma dess kvalitet. Reliabilitet betyder graden av pålitlighet med vilken ett instrument mäter ett attribut. Validitet innebär, när det gäller ett mätinstrument, i vilken grad instrumentet mäter det som det avser att mäta samt för en studie som helhet, i vilken grad dess slutsats är riktig och välgrundad. God reliabilitet är en förutsättning för god validitet men innebär inte automatiskt att validiteten är god (Polit & Beck 2008). Det mätinstrument som användes för att utvärdera om FaR kan vara ett fungerande redskap för skolsköterskor var en personalenkät (bilaga 1) som ursprungligen konstruerats av Kallings och Leijon (2003). Enkäten användes för utvärdering av vårdpersonalens erfarenheter gällande FYSS, FaR, samtalsmetodik samt utbildning för detta liksom inställningen till preventivt arbete generellt vid det nationella pilotprojektet 11

12 kring FaR för vuxna, då metoden infördes i Sverige. Inför föreliggande examensarbete gjorde författarna viss språklig justering av den ursprungliga enkäten (bilaga 2): vårdpersonal ersattes med skolsköterska, vårdcentral ersattes med skolhälsovård och patient med elev. Detta gjordes därför att undersökningsgruppen endast bestod av en yrkeskategori. Författarna gjorde även följande justeringar: I fråga 2, där respondenten skulle ange ålder, hade alternativet yngre än 18 år tagits bort eftersom examensarbetets författare inte fann det troligt att en person är utbildad sjuksköterska vid den åldern. Fråga 4, där respondenten skulle ange yrke, ersattes av en fråga om vilka åldrar skolsköterskan arbetar med för att säkerställa att undersökningsgruppen skulle kunna anses representativ för hela det åldersspann till vilket projektet riktar sig. I avsnittet där frågor om FYSS och FaR ställdes lade examensarbetets författare till en fråga (nr 10) rörande förskrivning av FaR. Jämfört med originalenkäten är därför numreringen av frågor och påståenden därefter förskjuten. Skriftligt tillstånd att använda den justerade versionen av enkäten gavs av Kallings och Leijon (bilaga 3). Enkäten bestod av 44 frågor och påståenden. Alla frågor och påstående hade bundna svarsalternativ utom fråga 44. Antalet svarsalternativ i den aktuella enkäten varierade mellan två och fem, beroende på frågans eller påståendets karaktär. Respondenterna markerade ett svarsalternativ per fråga eller påstående, utom i fråga 4 där flera svarsalternativ kunde anges. Inledningsvis ställdes frågor (nr 1-8) gällande skolsköterskornas kön, ålder, yrkeserfarenhet, motionsvanor samt elevernas ålder. Sedan följde frågor (nr 9-21) om skolsköterskornas inställning till och erfarenhet av FaR, FYSS och samtalsmetodik. Därefter fanns påståenden (nr 22-34), vilka skolsköterskorna skulle ta ställning till, gällande inställning till och kunskap om FaR, FYSS, samtalsmetodik samt prevention inom området fysisk aktivitet. Avslutningsvis följde påståenden (nr 35-43) rörande prevention generellt och allra sist kunde skolsköterskorna kommentera samarbetsprojektet kring FaR för barn och unga (nr 44). Denna möjlighet fanns inte i den enkät som användes av Kallings och Leijon (2003), utan hade lagts till av examensarbetets författare. Tanken med denna öppna fråga var att ge skolsköterskorna möjlighet att med egna ord kommentera det regionala samarbetsprojektet och fånga upp personliga reflektioner och erfarenheter. Tillvägagångssätt Inför examensarbetet kontaktades en av Korpens aktivitetsledare för en förteckning över de skolsköterskor som deltog i samarbetsprojektet. Med hjälp av information på kommunernas hemsidor tog författarna därefter reda på var skolsköterskorna arbetade och vilka verksamhetschefer som hade personalansvar för respektive skolsköterska. De berörda verksamhetscheferna fick i början av maj 2010 skriftlig information om studien via e-post och tillfrågades samtidigt om tillstånd att få genomföra undersökningen bland skolsköterskorna (bilaga 4). Påminnelse om svar på tillstånd skickades via e-post omkring en vecka senare. De 40 skolsköterskor för vilka verksamhetscheferna gav tillstånd att delta informerades skriftligt om studien (bilaga 5) via e-post. Därefter skickades enkäten tillsammans med informationsbrevet och frankerat svarskuvert för ifylld enkät per post till skolsköterskorna. Omkring två veckor senare skickades en påminnelse om ifyllande av enkäten till samtliga respondenter via e-post. Sista dagen för att besvara enkäten var i slutet av juni Skolsköterskorna fyllde i enkäten enskilt vid självvald tidpunkt. För att hålla ordning på utskick av informationsbrev och påminnelser till verksamhetschefer samt svar från dessa liksom informationsbrev och 12

13 påminnelser till skolsköterskor, skapade författarna ett särskilt e-postkonto. Dessutom fördes manuella avprickningslistor över både utskick och svar. Dataanalys Det insamlade materialet bearbetades med hjälp av dataprogrammet Statistical Package for the Social Sciences [SPSS]. Författarna dubbelkontrollerade att korrekta data förts in i SPSS innan analysen påbörjades. Rådata strukturerades upp i frekvens- och korstabeller som därefter analyserades. Författarna analyserade först varje variabel separat. Svarsalternativen på frågorna 2 och 3 angående skolsköterskornas ålder och yrkeserfarenhet, slogs samman till färre alternativ för att underlätta jämförelser mellan olika variabler. Därefter undersöktes samband mellan två variabler i taget: Skolsköterskornas ålder, yrkeserfarenhet, erfarenhet av att ha förskrivit FaR och upplevelse av delaktighet jämfördes med påståenden om inställning till och erfarenhet av FYSS, FaR och samtalsmetodik. Även samband mellan tre variabler undersöktes i några fall, men författarna fann att materialet var för litet för sådan jämförelse. Författarna övervägde att utföra beräkningar av statistisk signifikans, men avstod även detta beroende på att undersökningsgruppen bedömdes vara för liten. Svaren på fråga 44, där skolsköterskorna hade möjlighet att fritt kommentera det regionala samarbetsprojektet, bearbetades genom att antalet skolsköterskor som svarat räknades, varefter samtliga kommentarer skrevs ner. Kommentarerna indelades i områden utifrån innehållet. Dessa områden lades in som variabelvärden i SPSS och bearbetades. Den kommentar som respektive skolsköterska skrivit jämfördes slutligen med hur samma skolsköterska besvarat frågor om erfarenhet av och inställning till FaR och FYSS. Forskningsetiska överväganden Utvärderingar kan, enligt Polit och Beck (2008), upplevas hotfulla av respondenterna trots att det är metoden och inte de själva som utvärderas. Detta beror på att respondenterna tenderar att tänka att det är de själva och deras sätt att utföra sitt arbete som utvärderas istället för metoden. Examensarbetets författare hade detta i åtanke vid utformningen av den information som bifogades enkäten. De etiska principerna om autonomi, att göra gott, att inte skada samt rättvisa, vilka bland annat uttrycks i Helsingforsdeklarationen (The World Medical Association 2008) ligger till grund för de forskningsetiska riktlinjer som presenteras av Vetenskapsrådet (2003). Utförare av vetenskapliga studier har ansvar för att deltagarnas personliga integritet bevaras och måste särskilt uppfylla de krav på saklig och tydlig information, informerat samtycke, frivillighet, konfidentialitet och deltagarnas säkerhet som ingår i de etiska riktlinjerna (Vetenskapsrådet 2003). Examensarbetets författare beaktade dessa krav under arbetets gång. Detta skedde genom att författarna via e-post informerade verksamhetscheferna om studien och bad om deras skriftliga tillstånd att genomföra studien. Även respondenterna, det vill säga skolsköterskorna, informerades via e-post om studiens syfte och metod samt att deltagandet var frivilligt och när som helst kunde avbrytas. Uppgifter om huvudman för studien och vilka som kunde kontaktas om deltagaren önskade ge eller få mer information fanns också med i detta brev. 13

14 Respondenterna garanterades konfidentiellitet genom att materialet avidentifierats så att ingen obehörig skulle kunna utläsa vem som deltagit i undersökningen eller vad en enskild respondent svarat. De respondenter som efter denna information besvarade enkäten ansågs av författarna ha gett sitt samtycke att delta. Materialet från examensarbetet hanterades enligt regler och anvisningar från Karlstad universitet (2002), vilket innebär att det förvaras otillgängligt för obehöriga i institutionens arkiv på Karlstad universitet i tio år för att därefter förstöras. Information om detta gavs i det brev som skickades till verksamhetscheferna och skolsköterskorna. RESULTAT Resultatet redovisas utifrån följande områden: Skolsköterskornas motionsvanor, Inställning till prevention, Erfarenhet av och inställning till samtalsmetodik, Inställning till FaR och FYSS, Erfarenhet av FaR och FYSS samt Skolsköterskornas egna kommentarer kring samarbetsprojektet. Det interna bortfallet på respektive fråga eller påstående redovisas i den löpande texten, men förtydligas dessutom i tabellerna genom asterisker. Asterisker används även då en respondent valt fler än ett svarsalternativ eller då inget svarsalternativ valts av någon respondent. Skolsköterskornas motionsvanor Skolsköterskorna i undersökningen uppfattade sig överlag vara fysiskt aktiva och flertalet hade möjlighet till fysisk aktivitet på arbetstid. Möjlighet till fysisk aktivitet på arbetstid fanns för 20 av 28 skolsköterskor och 12 utnyttjade detta varje eller nästan varje vecka. Majoriteten av skolsköterskorna, 21 av 28, ansåg sig vara fysiskt aktiva. Samtliga skolsköterskor ägnade sig åt vardagsmotion som att gå eller cykla till arbetet eller affären, varav 17 dagligen eller nästan dagligen. Utöver vardagsmotionen var det 22 av 28 skolsköterskor som utövade en motionsaktivitet av mer ansträngande eller hård ansträngningsgrad minst en gång/vecka. Skolsköterskornas uppfattning om sin egen fysiska aktivitetsnivå och sina motionsvanor ses i tabell 1. Tabell 1. Skolsköterskornas motionsvanor Egen uppfattning Vardagsmotion Annan regelbunden motion Inte så fysiskt aktiv 5 (18%) Några ggr/vecka 11 (39%) Rört mig ganska lite 3 (11%) Fysiskt aktiv 21 (75%) Nästan dagligen 17 (61%) Lättare motion Mindre aktiv än 2 (7%) Ansträngande för ett år sedan motion n=28 3 (11%) 22 (79%) 14

15 Inställning till prevention Skolsköterskorna diskuterade så gott som alltid fysisk aktivitet med sina elever och ansåg detta vara en viktig hälsofrämjande arbetsuppgift. Det framgick att de flesta skolsköterskorna ansåg att prevention minskar sjukvårdskostnader, är en viktig del i skolhälsovårdens uppgifter liksom ett utmanande, stimulerande och självklart inslag i arbetet. De flesta ansåg att eleverna endast delvis själva är ansvariga för sin hälsa. Skolsköterskorna var mer tveksamma till om hälsoförebyggande råd är effektiva för främjande av en hälsosam livsstil, om påverkan till livsstilsändring är viktigast i arbetet för god hälsa samt huruvida skolsköterskor bör vara föredömen i hälsofrågor. Samtliga skolsköterskor angav att de så gott som alltid eller oftast diskuterade fysisk aktivitet med eleverna vid hälsobesök. De flesta, 25 av 28, instämde inte alls eller nästan inte alls i påståendet att skolhälsovården generellt har bristande kunskap om hur den fysiska aktivitetsnivån påverkar hälsan. Vidare instämde 25 av 28 skolsköterskor inte alls eller nästan inte alls i att det är ointressant om en elev är fysiskt aktiv eller ej. Likaså instämde 27 av 28 skolsköterskor inte alls eller nästan inte alls i påståendet: det är ingen idé att ge råd om fysisk aktivitet då eleven ändå inte följer rådet. De flesta, 24 av 27 skolsköterskor, instämde helt i att förebyggande insatser är ett effektivt sätt att få ner kostnaderna för sjukvården. En skolsköterska besvarade inte detta påstående. Av 28 skolsköterskor var det 24 som helt instämde i att förebyggande insatser är en utmaning och ett stimulerande inslag i arbetet och 25 som instämde helt i att hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande råd ska vara en självklar del i varje hälsosamtal. Samma grundinställning ses då 27 av 28 skolsköterskor inte alls instämde i att livsstilsfrågor är den enskildes sak som skolhälsovården inte bör lägga sig i. Påståendet att sjukdomsförebyggande insatser i första hand inte är skolsköterskans angelägenhet utan bör skötas av t ex folkhälsoinstitutet och andra instanser utanför vården ville 12 av 27 inte alls instämma i, medan 9 instämde delvis och 4 instämde helt i detta. En respondent besvarade inte detta påstående. Även i påståendet att eleverna själva är ansvariga för sin hälsa framkom olika uppfattningar; 3 av 28 skolsköterskor instämde helt, 19 delvis och 6 instämde ej i påståendet. Många skolsköterskor var tveksamma till om hälsofrämjande råd är ett effektivt sätt att hjälpa eleven att ändra livsstil ; 10 av 28 instämde helt medan 18 instämde delvis i detta påstående. Många, 17 av 28 skolsköterskor, ansåg att skolsköterskor bör föregå med gott exempel i hälsofrågor och vara ett föredöme för eleverna. Vidare instämde 13 skolsköterskor helt och 15 delvis i att de viktigaste åtgärder skolhälsovården kan vidta för att bidra till elevernas goda hälsa är att påverka deras livsstil. En översikt över skolsköterskornas inställning till påståendena om prevention redovisas i tabell 2. 15

16 Tabell 2. Skolsköterskornas inställning till prevention helt De viktigaste åtgärder skolhälsovården kan vidta för elevernas goda hälsa är att försöka påverka livsstilen. 13 (46%) delvis 15 (54%) ej - Sjukdomsförebyggande insatser är primärt inte skolsköterskans ansvar utan bör skötas av instanser utanför vården.*, ** Livsstilsfrågor är den enskildes sak - skolhälsovården ska inte lägga sig i. Förebyggande insatser som elevinriktad hälsoupplysning är utmanande och stimulerande. Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande råd ska vara självklart i varje hälsosamtal. Skolsköterskor bör föregå med gott exempel i hälsofrågor för att vara ett föredöme för eleverna. Förebyggande insatser är ett effektivt sätt att få ner kostnaderna för sjukvården.* Hälsofrämjande råd är ett effektivt sätt att hjälpa elever till livsstilsförändring. 4 (14%) 9 (32%) - 1 (4%) 24 (86%) 25 (89%) 17 (61%) 24 (86%) 10 (36%) Eleverna är själva ansvariga för sin egen hälsa. 3 (11%) n=28 4 (14%) 3 (11%) 11 (39%) 3 (11%) 18 (64%) 19 (68%) 12 (43%) 27 (96%) (21%) * 1 respondent besvarade inte påståendet ** 2 respondenter besvarade påståendet på annat sätt Erfarenhet av och inställning till samtalsmetodik Få skolsköterskor hade fått utbildning i samtalsmetodik då utvärderingen genomfördes. De flesta ansåg dock att kunskap i samtalsmetodik är viktig liksom att kompetenshöjning inom samtalsmetodik skulle vara betydelsefullt både för dem som enskilda skolsköterskor och för skolhälsovården överlag. Fem skolsköterskor hade under det regionala samarbetsprojektet fått utbildning i samtalsmetodik. Samtliga fem upplevde att deras kunskaper och färdigheter ökade för att arbeta med beteendeförändringar inom skolhälsovården. Det var 24 av 28 skolsköterskor som helt eller i stort sett instämde i att det är viktigt hur man samtalar med eleven vid livsstilsråd och 22 av 27 som helt eller i stort sett instämde i att det är lättare att ta upp livsstilsfrågor om man har utbildning i samtalsmetodik. En respondent besvarade inte det sistnämnda påståendet. Varken ålder eller yrkeserfarenhet som skolsköterska påverkade skolsköterskornas inställning till betydelsen av hur man 16

17 samtalar med eleverna eller om utbildning i samtalsmetodik underlättar vid livsstilssamtal. Många, 20 av 28 skolsköterskor, skulle rekommendera utbildning i samtalsmetodik till sina kollegor. Resterande åtta skolsköterskor besvarade inte frågan. Det var 25 av 28 skolsköterskor som instämde helt eller i stort sett i att de önskar fördjupade kunskaper i samtalsmetodik. Bland dessa fanns både de som deltagit i utbildning under projektet och de som inte deltagit. Vidare instämde 26 av 28 skolsköterskor helt eller i stort sett i påståendet att det är viktigt att höja skolhälsovårdens kunskap beträffande samtalsmetodik. Inställning till FaR och FYSS Samtliga skolsköterskor i undersökningen var positiva till att skolhälsovården deltar i ett regionalt samarbetsprojekt för att utvärdera förskrivning av FaR med hjälp av FYSS. Drygt hälften av skolsköterskorna var positiva till FYSS. De övriga skolsköterskorna var tveksamma till huruvida FYSS är ett bra verktyg eller om FYSS ökar tryggheten vid förskrivandet av FaR. Likaså ansåg hälften av skolsköterskorna att FYSS delvis är för krånglig och omfattande för att användas i praktiken. De flesta skolsköterskorna ansåg inte tidsbrist vara ett stort hinder för förskrivning av FaR. Alla 28 skolsköterskor var positiva till skolhälsovårdens deltagande i det regionala samarbetsprojektet. Sju skolsköterskor hade blivit mer positiva till fysisk aktivitet som behandlingsalternativ sedan projektet startat, medan de övriga 20 inte hade förändrat sin inställning utan var lika positiva som före projektet. En respondent besvarade inte denna fråga. Ingen skolsköterska instämde i att FaR är onödigt och ett muntligt råd lika effektivt som ett recept, tvärtom valde 25 av 27 att inte alls eller nästan inte alls instämma i detta påstående. En respondent besvarade inte påståendet. Det var 15 av 26 skolsköterskor som instämde helt eller i stort sett i att FYSS är ett bra verktyg för att förskriva FaR medan nio instämde delvis och två nästan inte alls i detta påstående. Två respondenter besvarade inte påståendet. Äldre skolsköterskor tenderade att vara mer positiva till verktyget FYSS än yngre skolsköterskor. Av 10 skolsköterskor i åldersgruppen år instämde sju helt eller i stort sett, jämfört med åtta av 16 skolsköterskor i åldergruppen år i att FYSS är ett bra verktyg för att förskriva FaR. Vid jämförelse utifrån yrkeserfarenhet tenderade skolsköterskor med längre yrkeserfarenhet vara mer positiva till FYSS än skolsköterskor med kortare yrkeserfarenhet. Av 10 skolsköterskor som arbetat mer än 10 år instämde åtta helt eller i stort sett medan sju av 16 skolsköterskor som arbetat mindre än 10 år instämde helt eller i stort sett i detta påstående. Skolsköterskornas ålder, yrkeserfarenhet och inställning till att FYSS är ett bra verktyg för att förskriva FaR framgår av tabell 3. 17

18 Tabell 3. Skolsköterskornas ålder, yrkeserfarenhet och inställning till att FYSS är ett bra verktyg för att förskriva FaR *, ** nästan inte alls delvis i stort sett helt Summa Samtliga 2 (8%) 9 (35%) 11 (42%) 4 (15%) 26 (100%) Åldern år 2 (12%) 6 (38%) 7 (44%) 1 (6%) 16 (100%) Åldern år - 3 (30%) 4 (40%) 3 (30%) 10 (100%) Erfarenhet < 10 år 2 (12%) 7 (44%) 6 (38%) 1 (6%) 16 (100%) Erfarenhet > 10 år - 2 (20%) 5 (50%) 3 (30%) 10 (100%) n=26 * 2 respondenter besvarade inte påståendet ** ingen respondent valde svarsalternativet instämmer inte alls Svarsfördelningen för påståendet FYSS ökar tryggheten vid förskrivandet av FaR liknar den i föregående påstående om FYSS som ett bra verktyg. Det var 15 av 26 skolsköterskor som instämde helt eller i stort sett, nio som instämde delvis och två som nästan inte alls instämde i att FYSS ökar tryggheten vid förskrivandet av FaR. Det föreföll som att fler skolsköterskor i den äldre åldersgruppen och bland skolsköterskor med lång yrkeserfarenhet ansåg att FYSS ökar tryggheten vid förskrivandet av FaR jämfört med yngre skolsköterskor och skolsköterskor med kortare yrkeserfarenhet. Två respondenter besvarade inte påståendet. Jämförelse utifrån skolsköterskornas ålder respektive yrkeserfarenhet och inställningen till att FYSS ökar tryggheten vid förskrivandet av FaR framgår av tabell 4. Tabell 4. Skolsköterskornas ålder, yrkeserfarenhet och inställning till att FYSS ökar tryggheten vid förskrivande av FaR *, ** nästan inte alls delvis i stort sett helt Summa Samtliga 2 (8%) 9 (35%) 13 (50%) 2 (8%) 26 (100%) Åldern år 2 (12%) 6 (38%) 7 (44%) 1 (6%) 16 (100%) Åldern år - 3 (30%) 6 (60%) 1 (10%) 10 (100%) Erfarenhet < 10 år 2 (12%) 7 (44%) 7 (44%) - 16 (100%) Erfarenhet > 10 år - 2 (20%) 6 (60%) 2 (20%) 10 (100%) n=26 * 2 respondenter besvarade inte påståendet ** ingen respondent valde svarsalternativet instämmer inte alls Många skolsköterskor, 21 av 28, ansåg inte alls eller nästan inte alls att tiden är ett stort hinder för att förskriva FaR, men en instämde delvis och sex skolsköterskor instämde helt eller i stort sett i påståendet. Bland de äldre skolsköterskorna var det en av 18

19 11 som ansåg att tidsbrist är ett stort hinder, medan bland de yngre skolsköterskorna fem av 17 ansåg tiden vara ett stort hinder. Tre av 17 skolsköterskor som arbetat mindre än 10 år och tre av 11 som arbetat mer än 10 år ansåg att tiden var ett stort hinder för att förskriva FaR. Skolsköterskornas ålder, yrkeserfarenhet och inställning till att tidsbrist är ett stort hinder för att förskriva FaR framgår av tabell 5. Tabell 5. Skolsköterskornas ålder, yrkeserfarenhet och inställning till att Tidsbrist är ett stort hinder för att förskriva FaR inte alls nästan inte alls delvis i stort sett helt Summa Samtliga 13 (46%) 8 (29%) 1 (4%) 4 (14%) 2 (7%) 28 (100%) Åldern år 8 (47%) 3 (18%) 1 (6%) 3 (18%) 2 (12%) 17 (100%) Åldern år 5 (46%) 5 (46%) - 1 (9%) - 11 (100%) Erfarenhet < 10 år 9 (53%) 5 (29%) - 1 (6%) 2 (12%) 17 (100%) Erfarenhet > 10 år 4 (36%) 3 (27%) 1 (9%) 3 (27%) - 11 (100%) n=28 Många skolsköterskor ansåg att FYSS är för krånglig och omfattande för att använda i praktiken. Fem av 26 skolsköterskor instämde i stort sett och 13 delvis i denna uppfattning, men åtta av skolsköterskorna instämde inte alls eller nästan inte alls i detta utan ansåg att FYSS var ett bra hjälpmedel i arbetet. Svarsfördelning med avseende på ålder och yrkeserfarenhet framgår av tabell 6. Tabell 6. Skolsköterskornas ålder, yrkeserfarenhet och inställning till att FYSS är för krånglig och omfattande för att använda i praktiken *, ** inte alls nästan inte alls delvis i stort sett Summa Samtliga 3 (12%) 5 (19%) 13 (50%) 5 (19%) 26 (100%) Åldern år 2 (12%) 3 (19%) 7 (44%) 4 (25%) 16 (100%) Åldern år 1 (10%) 2 (20%) 6 (60%) 1 (10%) 10 (100%) Erfarenhet < 10 år 1 (6%) 4 (25%) 7 (44%) 4 (25%) 16 (100%) Erfarenhet > 10 år 2 (20%) 1 (10%) 6 (65%) 1 (10%) 10 (100%) n=26 * 2 respondenter besvarade inte påståendet ** ingen respondent valde svarsalternativet instämmer helt Erfarenhet av FaR och FYSS Få skolsköterskor hade deltagit i FYSS-utbildning då undersökningen genomfördes, men de flesta kände till FYSS. Hälften av skolsköterskorna upplevde delaktighet i samarbetsprojektet kring FaR. Fler skolsköterskor som upplevt delaktighet i samarbetsprojektet ansåg att FYSS är ett bra verktyg än de som inte upplevt delaktighet. 19

20 För de flesta skolsköterskorna var tidsbrist inget stort hinder för förskrivning av FaR. Nästan ingen av dem som förskrivit FaR såg tidsbrist som ett stort hinder, medan flera av dem som inte förskrivit FaR gjorde det. Vid undersökningens genomförande hade 12 av 28 skolsköterskor förskrivit FaR. FYSS uppfattades som delvis för krångligt och omfattande för praktisk användning av både dem som förskrivit FaR och dem som inte gjort det. Fyra av 28 skolsköterskor hade deltagit i FYSS-utbildning då undersökningen genomfördes. Dock kände 25 av 28 skolsköterskor till FYSS, varav 11 besökt FYSS hemsida och sju använt FYSS i sitt arbete. Förskrivning av FaR hade utförts av 12 av 28 skolsköterskor. Hälften, 14 av 28 skolsköterskor, upplevde delaktighet i samarbetsprojektet medan resterande 14 inte upplevde delaktighet när undersökningen genomfördes. Fler bland dem som upplevde delaktighet, nio av 13 skolsköterskor, än bland dem som inte upplevde delaktighet, sex av 13, höll med om att FYSS är ett bra verktyg för att förskriva FaR. De skolsköterskor som saknade delaktighet i samarbetsprojektet tenderade att välja mittenalternativen i påståendet, jämfört med dem som upplevde delaktighet vilka visade en större spridning i sina svar. Av de skolsköterskor som förskrivit FaR instämde sex av 11 skolsköterskor helt eller i stort sett att FYSS är ett bra verktyg att förskriva FaR jämfört med nio av 15 som inte hade förskrivit FaR. Tveksamhet till om FYSS är ett bra verktyg för att förskriva FaR fanns både bland dem som förskrivit FaR och bland dem som saknade denna erfarenhet. Det framkom inga stora skillnader mellan dem som förskrivit FaR och de skolsköterskor som inte hade denna erfarenhet och deras inställning till FYSS. Två respondenter besvarade inte påståendet. Skolsköterskornas upplevelse av delaktighet, erfarenhet av att förskriva FaR och inställning till FYSS framgår av tabell 7. Tabell 7. Skolsköterskornas upplevelse av delaktighet, erfarenhet av att förskriva FaR och inställning till att FYSS är ett bra verktyg för att förskriva FaR *, ** nästan inte alls delvis i stort sett helt Summa Samtliga 2 (8%) 9 (35%) 11 (42%) 4 (15%) 26 (100%) Upplevt sig delaktig 2 (15%) 2 (15%) 5 (39%) 4 (31%) 13 (100%) Inte upplevt sig delaktig - 7 (54%) 6 (46%) - 13 (100%) Har förskrivit FaR - 5 (46%) 3 (27%) 3 (27%) 11 (100%) Har inte förskrivit FaR 2 (13%) 4 (27%) 8 (53%) 1 (7%) 15 (100%) n=26 * 2 respondenter besvarade inte detta påstående ** ingen respondent valde svarsalternativet instämmer inte alls Av de skolsköterskor som upplevde delaktighet instämde 8 av 13 helt eller i stort sett i att FYSS ökar tryggheten vid förskrivandet av FaR jämfört med 7 av de 13 som inte upplevde delaktighet. De skolsköterskor som upplevde delaktighet visade en större 20