1 Bakgrund och syfte 3. 2 Markanvändning idag och efter exploatering 4. 3 Förutsättningar Geologi och grundvatten 11

Transkript

1 Equation 1 Dagvattenutredning till detaljplan för del av Badelunda-Tibble 3:15, 3:22, 3:59 och 3:68 samt 3:16. (Ridanläggning och skola vid Brandthovda IP), DP 1804, Västerås UPPDRAGSNUMMER SWECO VATTEN OCH MILJÖ Anna-Lena Klang och Philip Karlsson Granskare: Irina Persson

2 Innehållsförteckning 1 Bakgrund och syfte Dagvattenpolicy för Västerås kommun 3 2 Markanvändning idag och efter exploatering Områdesbeskrivning och markanvändning idag Exploatering 9 3 Förutsättningar 10 4 Geologi och grundvatten 11 5 Avrinning inom planområdet 11 6 Metod och indata Flöden Föroreningar 16 7 Resultat Flöden Behov av fördröjning Föroreningar 17 8 Bakterier 18 9 Förslag på åtgärder Principiell höjdsättning och motverkande av instängda områden Lämpliga ytor för omhändertagande av dagvatten Lutning mot grönytor Avvattningsstråk och infiltrationsanläggning Avskärande dike Permeabla ytor Stuprörsutkastare och växtbäddar Sekundära avrinningsvägar Öppet fördröjningsmagasin/torrdamm Översilningsyta Dagvattenmagasin under mark Diskussion och slutsatser 31 1 (33)

3 2 (33)

4 1 Bakgrund och syfte På uppdrag av Stadsbyggnadsförvaltningen i Västerås har Sweco utfört en dagvattenutredning gällande en ny ridanläggning och skola vid Brandthovda, beläget strax utanför östra delen av Västerås tätort. Föroreningsberäkningar utförs för att erhålla en uppfattning om den belastning som nyexploateringen kan ge upphov till. Då området är en blivande nyexploatering som släpper vatten till Hamrebäcken kommer föroreningskoncentrationerna jämföras med riktvärden för utsläpp till mindre sjöar och vattendrag, Nivå 1, enligt Västerås Stads dagvattenpolicy. Vidare ges förslag på hur och var dagvattnet kan tas om hand för att fördröja flödet och rena dagvattnet. Sekundära avrinningsvägar för kraftiga regn redovisas och riskområden för utlakning av virus och bakterier från hagar kartläggs. Exempel på möjliga utformningar av dagvattenlösningar samt ytbehov redovisas för att ge en uppfattning av vilka ytor som kan krävas för att nå fördröjningskraven för planområdet. 1.1 Dagvattenpolicy för Västerås kommun Dagvattenpolicyn för Västerås antogs i kommunfullmäktige 2014 och skrevs för att bidra till uppfyllandet av kommunens ambitioner bestämda i Västerås miljöprogram och vattenplan. Dagvattenpolicyn innehåller 11 övergripande mål, vilka är: - Dagvattenflöden till Mälaren minimeras - Grundvattenbalansen bibehålls - Övergödning och föroreningar orsakade av dagvatten minimeras i grundvatten, sjöar och vattendrag - Dagvatten ska ses som en resurs vid utbyggnad av staden - Skador orsakade av dagvatten förebyggs och minimeras på fastigheter och anläggningar - Staden arbetar för en hållbar dagvattenhantering inom egna verksamheter och agerar som god förebild för privata aktörer - Kunskapen om dagvatten ökar - Dagvatten ska renas och fördröjas så nära källan som möjligt. I första hand ska tröga system användas - Förorenaren betalar - Dagvatten ska göras synligt och vara en del av gestaltningen - Dagvatten ska utredas i alla planer 3 (33)

5 Dagvattenpolicyn innehåller även riktvärden för dagvattenutsläpp. Hur riktvärdena ska användas baseras på schemat i figur 1. Figur 1. Illustration över vilken riktvärdesjämförelse som ska användas. Nivå 1 används i detta fall då vatten leds till Hamrebäcken. Dagvattenutredning i planprocesser nämns också i Handlingsplan för dagvatten i Västerås där det framhålls att utredningen ska redovisa förutsättningar för öppen hantering och infiltration och att det framgår vilket avrinningsområde planområdet ingår i. Vattnets väg vid extremregn ska framgå, med möjliga områden för fördröjning och översilning. 2 Markanvändning idag och efter exploatering 2.1 Områdesbeskrivning och markanvändning idag Det 20 hektar stora planområdet tillhör Björkbacken och ligger vid Brandthovda IP. Tortunavägen går rakt igenom planområdet (Figur 2). Marken består idag av cirka 70 % jordbruksområden och 15 % idrottsytor med fotbollsplan, parkering och byggnader. Resterande ytor består av skog och öppen mark. Planområdet ingår i ett 2000 hektar stort avrinningsområde som rinner till Mälaren-Västerås hamnområde (avrinningsområdes-id VISS: ) (Figur 3). 4 (33)

6 Figur 2. Planområdets gränser. Observera att Tortunavägen som centralt går igenom området inte ingår i planområdet. 5 (33)

7 Figur 3. Ett av Mälarens delavrinningsområden i vilket planområdet ligger. 6 (33)

8 Hamrebäcken avvattnar marken och går delvis genom planområdet (Figur 4). Bäcken avvattnar ett jordbrukslandskap norr om planområdet och kommer in i planområdet (Figur 5) under Bjurhovdagatan och en andra gång via trumma under Tortunavägen (Figur 6). Bäcken omfattas av ett strandskydd om 25 meter på vardera sida. Recipienten Mälaren- Västerås hamnområde är en kraftigt modifierad vattenförekomst som inte uppnår god kemisk status, även om kvicksilver exkluderas. Den ekologiska potentialen har klassats som måttlig och förekomsten lider av övergödning, syrebrist och miljögifter. Figur 4. Hamrebäcken och planområdet. Observera att uppritat dike är godtyckligt, men grovt visar dikets placering. 7 (33)

9 Figur 5. Inlopp under Bjurhovdagatan. 8 (33)

10 Figur 6. Vägtrumma under Tortunavägen. 2.2 Exploatering I västra planområdet (väster om Tortunavägen) finns idag parkering, omklädningsrum och kansli. I anslutning till detta finns en grusplan. Väster om grusplanen finns öppen mark som tidvis används för idrottsutövning. I östra området (öster om Tortunavägen) består marken av jordbruksmark, en gård och ett nätstationsområde. Norr om grusplanen, i västra delen av planområdet, planeras en evenemangsyta som är tänkt användas för uppställning av tältstall, eventuellt med paddexbana (Figur 7). Detta är dock osäkert i dagsläget (april 2015). Planerad exploatering i östra delen innefattar en ridhusbyggnad med service- /administrationsdel och skötselstall. Två områden för ridning/hoppning bestående av sand alternativt fibersand kommer att finnas öster om ridhuset. Två större rasthagar kommer också anläggas, bestående av grus och/eller stenmjöl. Mellan hagarna är grusbeläggning planerad. Notera att hagarnas placering och utformning inte heller är beslutade i dagsläget. Ungefärlig uppskattning av storlek har dock gjorts utifrån befintliga ritningar. 9 (33)

11 Figur 7. Planområdet med ungefärlig markanvändning. 3 Förutsättningar Utflöde från kvartersmarkerna ska baseras på ett dimensionerande flöde av 15 l/s och ha. Sydost om planområdet finns ett dikningsföretag. Hamrebäckens sträckning genom planområdet omfattas inte av dikningsföretaget. Däremot finns ett strandskydd på 25 m vid vissa delar av Hamrebäcken. 10 (33)

12 4 Geologi och grundvatten En översiktlig geoteknisk undersökning har gjorts för nybyggnationen av ridanläggningen (Ramböll Sverige AB). Övre jordlagret består av mulljord och torrskorpelera följt av halvfast till fast lera, finsand och silt. I de skruvborrhål som gjordes hittades inget grundvatten, men det rekommenderades att anta att grundvattenytan finns på ca en meters djup. Infiltrationskapaciteten för olika jordarter redovisas i Tabell 1 nedan. I området är infiltrationskapaciteten troligtvis rätt låg. Tabell 1. Infiltrationskapacitet i olika jordar (Källa: VAV, 1983) Jordtyp Mättad infiltrationskapacitet (mm/tim) Morän 47 Sand 68 Silt 27 Lera 4 Matjord 25 5 Avrinning inom planområdet Analys av höjddata och ortofoto tyder på att marken idag, både i västra delen och östra delen, lutar mot Hamrebäcken (Figur 8). Det är viktigt att lutningar bibehålls vid exploatering. I norra delen av östra området finns viss indikation på att dagvattnet går mot öst från planområdet, mot jordbruksmarken. Inga instängda områden har identifierats utifrån höjdkurvor. 11 (33)

13 Figur 8. Flödesriktningar inom planområdet. 12 (33)

14 6 Metod och indata Flödes- och föroreningsberäkningarna har genomförts med dagvatten- och recipientmodellen StormTac. Indata som användes är nederbörd och markanvändning i området. Beräkning gjordes för två situationer: innan exploatering och efter exploatering i västra och östra delen av planområdet. Efter exploatering modellerades två fall med olika avrinningskoefficienter, beroende på osäkerhet gällande avrinningskoefficient inom vissa områden (Figur 9). Osäkerheter råder idag gällande evenemangsytor. Grusplanen kommer att användas som evenemangsyta, men kommunen har inte bestämt om området norr om grusplanen ska omvandlas till evenemangsyta eller ej. Däremot ingår potentiellt utökat evenemangsområde i utförda beräkningar. 13 (33)

15 Figur 9. I utpekade områden varieras avrinningskoefficienten mellan 0,3 och 0,7. 14 (33)

16 6.1 Flöden Flöden beräknades utifrån markanvändning och lokal nederbördsintensitet (620 mm/år). Dimensionerande flöden har beräknats för regn med återkomstid 10 år inklusive klimatfaktor 1,15. Beräkning utfördes även för 100-årsregn med klimatfaktor 1,3. Dagens markanvändning har uppskattats utifrån ortofoton. Markanvändning efter exploatering har hämtats från planritning (Tabell 2). Beräkningar för fallet efter exploatering gjordes för två situationer beroende på osäkerheten för avrinningskoefficient gällande paddexyta och stenmjöl. Vissa hagar ska bestå av sand och grus, för dessa används avrinningskoefficient 0,2 enligt Svenskt Vattens P90. Andra ytor kommer eventuellt bestå av paddexbeläggning (västra området) och stenmjöl (östra området). Vilket material som i slutändan kommer användas är inte bestämt, men i dessa fall varieras avrinningskoefficienten mellan 0,3 och 0,7. Osäkerheten gällande avrinningskoefficient beror på hårdhet och packning hos materialet. Tabell 2. Beskrivning av markanvändning inklusive avrinningskoefficient för innan och efter exploatering. Markanvändning φ Innan expl. (ha) Västra området Efter expl. (ha) Östra området Innan expl. (ha) Efter expl. (ha) Jordbruk (inkl. gård) 0,26 4,6 9,8 0,2 Parkering 0,37* 0,9 0,9 Hårdgjorda ytor 0,9 0,2 0,2 0,2 2,7 Öppen mark 0,1 2,9 5,1 3,7 Evenemangsyta 0,3-0,7** 2,3 Gång-/cykelväg 0,85 0,1 Skog 0,05 1,1 Djurhållning (sand) 0,2 1,0 Djurhållning (stenmjöl/paddex) 0,3-0,7** 2,4 *sammanvägd för grus- och asfaltsparkering ** avrinningskoefficient varieras då packning och hårdhet på material är svårbedömt 15 (33)

17 6.2 Föroreningar Föroreningsberäkningarna i modellverktyget baseras på schablonvärden. De marktyper som används i denna rapport och dess tillhörande schablonvärden presenteras i Tabell 3. Tabell 3. Marktyp med tillhörande schablonvärden i StormTac. Marktyp P (mg/l) N (mg/l) Djurhållning 0,45 3 Jordbruk 0,22 5,3 Öppen mark 0,2 1 Idrottsplats 0,12 1,2 Skog 0,035 0,75 Parkering 0,1 1,1 Cykel- och gångväg 0,15 2 Tak 0, Resultat 7.1 Flöden Nedan redovisas beräknade flöden innan och efter exploatering. Beräkningarna baseras på att evenemangsyta utöver befintlig grusplan kommer anläggas i västra området. Tabell 4 visar situation med lägre antagen avrinningskoefficient för osäkra ytor. Tabell 5 visar situationen med högre antagen avrinningskoefficient. Tabell 4. Resultat från flödesberäkningar för innan och efter exploatering för hela planområdet, med lägre avrinningskoefficient för de svårbedömda ytorna. Västra området Östra området Återkomsttid Klimatfaktor Innan expl. (l/s) Efter expl. (l/s) Innan expl. (l/s) Efter expl. (l/s) 10-årsregn 1, årsregn 1, (33)

18 Tabell 5. Flödesberäkningsresultat innan och efter exploatering för hela planområdet, med högre avrinningskoefficient för de svårbedömda ytorna. Västra området Östra området Återkomsttid Klimatfaktor Innan expl. (l/s) Efter expl. (l/s) Innan expl. (l/s) Efter expl. (l/s) 10-årsregn 1, årsregn 1, Behov av fördröjning Beräkning av fördröjningsbehov har gjorts för att få en uppfattning om den volym som behöver fördröjas för att följa kravet på 15 l/s och ha från området. Kravet innebär att flödet från västra området högst ska vara 133 l/s och från östra området 159 l/s. I detta fall redovisas fördröjningsbehov för det avrinningsscenariot där paddex- och stenmjölsytor antas vara hårt packade. För ett 10-årsregn behöver ca 500 m 3 fördröjas i västra området, och ca 1000 m 3 i östra området. 7.3 Föroreningar Med en förändrad markanvändning förändras också föroreningssituationen, både gällande koncentrationen i dagvattnet och mängden förorening som uppstår. Föroreningsresultaten redovisas för det scenario då paddex- och stenmjölsytor antas vara hårt packade. Till skillnad från föroreningskocentrationer (Tabell 6) är föroreningsmängder (Fel! Hittar inte referenskälla. 7) bundet till avrinningskoefficienten. Beräkningarna baseras på att ytterligare evenemangsyta kommer anläggas i västra området. Tabell 6. Resultat föroreningskoncentrationer för planområdet. Fetmarkerade värden innebär att de överstiger tillämpade riktvärden för mindre sjöar och vattendrag, Nivå 1 enligt Västerås stads dagvattenpolicy. Förorening enhet Innan expl. Västra området Efter expl. Östra området Innan expl. Efter expl. Riktvärde P mg/l 0,2 0,1 0,2 0,2 0,16 N mg/l 3,1 1,0 4,9 2,2 2,0 17 (33)

19 Tabell 7. Resultat föroreningsmängder för planområdet. Västra området Östra området Förorening enhet Innan expl. Efter expl. Innan expl. Efter expl. P kg/år N kg/år Beräkningarna visar att halterna överstiger riktvärdena i östra området. I båda områdena är kvävebelastningen hög innan jämfört med efter exploatering, detta beror på den höga andelen jordbruksmark som försvinner i och med exploateringen. Efter exploatering står dock mark ansatt för djur för 60% av kvävebelastningen i östra området. Det bör finnas i åtanke att föroreningsberäkningarna grundas på schablonvärden. 8 Bakterier Dagvatten från hästhagar riskerar att innehålla bakterier. En viktig variabel för virus- och bakteriespridning är hur mockningen sköts ute i hagarna. Det är på dessa ytor som risk för smittspridning finns, om ytavrinning uppstår samtidigt som mockning inte har skett. Att få en uppfattning om virus- och bakteriespridningen är komplicerat, men risken minskar med kontinuerlig avlägsning av träck. Den efterkommande lagringen bör ske på ett sådant sätt att läckage till kringliggande mark inte sker. Enligt jordbruksverkets bra att veta om mindre häststall 2011 menar man att oavsett lagringsform (gödselplatta eller container) är det absolut viktigast att systemet är tätt och hindrar läckage och avrinning till omgivningen. I Svenskt Vattens rapport Tätorters inverkan på recipienters bakteriella status (2011) menas att bakteriespridning motverkas av begränsad andel hårdgjord yta och att det då sker en större utspädning med avrinnande vatten från grönytor. Ett större område innebär längre rinntider som möjliggör utspädning med bakteriellt opåverkat dagvatten. Enligt Små Avlopps rapport Efterbehandling efter minireningsverk 2011:2 (2011) formuleras kravet på rening gällande avloppsvatten (ett begrepp som dagvatten ingår i) normalt att uppnå badkvattenkvalitet. Gränsen mellan tillfredsställande och dålig kvalitet är 330 cfu intestinala enterokocker/100 ml och 900 cfu e-koli/100 ml, där cfu står för koloniformande enhet. Det anses dock problematiskt att använda gränserna som riktlinjer då olika reningsteknikerna kan ha olika inverkan på specifika organismer. För att minska riskerna att sprida virus och bakterier via dagvatten från hagar till recipient bör markbaserad rening ske, det vill säga lokalt omhändertagande genom infiltration och fördröjning. I ett spridningsperspektiv är det fördelaktigt att utfodringsplats tidivis flyttas för att undvika nedtrampning och tillpackning av materialet i hagarna. 18 (33)

20 9 Förslag på åtgärder I detta avsnitt föreslås principiella dagvattenåtgärder vilka kan användas inom planområdet. Trots att infiltrationskapaciteten i området är begränsad föreslås ytor där vatten tillåts infiltrera ytligt för att rena dagvattnet från virus och bakterier. Lösningarna kan behöva ha dränledningar i botten för att undvika stående vatten. Dessa lösningar skapar även en fördröjningsvolym och renar vattnet från kväve och fosfor. Alternativet till infiltrationslösningar är en ytlig damm. Anledningen till att detta inte är valt är på grund av risken för ökad tillväxt av bakterier och virus. Det är dock viktigt att säkerställa att tillräcklig volym skapas för att fördröja det dagvattenflödet till 15 l/s och ha. 9.1 Principiell höjdsättning och motverkande av instängda områden Större delen av planområdet lutar mot Hamrebäcken. Vid exploatering bör en säker höjdsättning av bebyggelsen utformas för att undvika generering av instängda områden, samt säkerställa bortförsel av vatten på grund av kraftiga regn. Vatten ska alltid ha möjlighet att avledas. Direkt vid husvägg kan mark hårdgöras med plattor för att undvika vatten som rinner ner längs väggen. Utanför bör markytan ha en nivåskillnad på 5 cm per meter, de tre första metrarna. Därefter kan marken ha en nivåskillnad på 1-2 cm per meter. 9.2 Lämpliga ytor för omhändertagande av dagvatten I planområdets helhet är övervägande del av området lämpligt för omhändertagande av dagvatten. Genom att göra ytorna permeabla i form av tex dränerande asfalt,, grönytor och växtbäddar renas och fördröjs dagvattnet. Avskärande diken och rinnstråk gör att man samlar upp och leder det kontrollerat. Inga anläggningar för dagvattenhantering ska utföras inom strandskyddet. I västra området kan grönområdet mellan dike och eventuell magasinsyta i sig användas som en översilningsyta. I östra området finns en del grönyta som kan användas för en större form av fördröjning, infiltrationsmagasin eller damm (Figur 10). 19 (33)

21 Figur 10. Blåstreckat område visar en tillgänglig grönyta för större dagvattenhantering. 9.3 Lutning mot grönytor Generellt bör både hagar och hårdgjorda ytor såsom parkeringar och gång-/cykelväg luta mot grönområden för att gynna fördröjning och infiltration. Gällande västra delen är det idag inte bestämt hur stor den slutliga evenemangsytan ska bli, men det finns möjligheter att utnyttja öppna gräsytor väster om de potentiella evenemangsytorna. I de skisser som föreligger finns ett avstånd mellan Hamrebäcken och planerad evenemangsyta på 25 meter där vatten kan sila över vid kraftiga regn. I ett hydrologiskt perspektiv är det mest fördelaktigt att undvika hårdgjorda ytor så långt som möjligt. Öppna avrinningsstråk gynnar en trög avledning. 20 (33)

22 9.4 Avvattningsstråk och infiltrationsanläggning Hagarnas utformning och placering bör planeras så att avrinningsstråk mellan dem kan anläggas. Med hjälp av lutning och grönytor fördröjs vattnet och får en möjlighet att infiltrera. Stråken kan bestå av en skålad yta, fördelaktligen av gräs. För att förstärka effekten av flödesutjämning och rening fylls dikena med makadam. I botten kan också en dräneringsledning anläggas. Vatten som inte infiltrerar i stråk leds förslagsvis till en infiltrationsanläggning med bräddningsmöjlighet till befintligt dike. 9.5 Avskärande dike I norra delen av östra området finns en antydan till att marken lutar åt jordbruksmarken, baserat på höjddata och GIS-analys. För att undvika att vatten rinner mot denna mark rekommenderas ett avskärande dike längs planområdets gräns. Diket bör anläggas med självfall, detta förenklas av den naturliga höjdsättningen som råder idag (Figur 11). Figur 11. Naturlig höjdsättning av planområdets östra gräns förenklar anläggandet av avskärande dike med självfall. 21 (33)

23 Ju bredare dike, desto bättre blir infiltrations- och reningsmöjligheterna. Figur 12 visar ett exempel på utformning. Ett trapetsformat dike är bättre än ett v-format ur erosionssynpunkt och ger bättre reningseffekt. Ritat dike har släntlutning ca 1:3. Brantare än detta brukar kallas dike, medan flackare än detta kallas svackdike. Figur 12. Exempel på utformning av dike. I detta exempel är djupet valt till 0,9 meter. Om lösning med en fördröjningsdamm väljs enligt beskrivning i kap 9.9 (figur 16) kan diket ledas till dammen enligt figuren. Om det avskärande diket utformas enligt beskrivning ovan med början vid elkraftsområdet ner till en föreslagen damm i östra områdets södra del skulle diket teoretiskt kunna ta emot ca m 3 vatten. Om diket istället för att ledas in i en fördröjningsdamm anläggs med strypt utlopp kan själva diket utnyttjas som ett öppet fördröjningsmagasin. Om diket används som ett öppet fördröjningsmagasin kommer en eventuell fördröjningsdamm kunna minskas med motsvarande volym som kan fördröjas i diket. Genom att inte anlägga diket ända fram till Hamrebäcken kan permanent ingrepp i strandskyddet undvikas. Utloppet kan t ex ordnas via kupolbrunn och ledning till Hamrebäcken. Även om geologiska undersökningar inte påvisat något grundvatten finns risk att dikesbotten ligger nära grundvattenytan. Om basflöde bedöms uppträda kan dränering anläggas i dikesbotten. Allt vatten från östra delen av planområdet bedöms inte kunna ledas till diket beroende på planområdets befintliga höjdförhållanden. Mycket av vattnet bedöms hamna i dikets nedre del. Vattnet kommer inte heller att komma jämnt fördelat till diket. För att avgöra hur mycket vatten som kan ledas till diket behöver noggrannare utredningar göras. Rekommendationen är därför att plats reserveras inom planområdet längs med planområdets östra gräns för ett dike med minst 6 meters bredd enligt beskrivning ovan. I samband med projektering av området kan det sedan utredas vidare hur mycket vatten som kan ledas till diket och hur stor fördröjning som då kan erhållas. 9.6 Permeabla ytor Inom planområdet rekommenderas permeabla ytbeläggningar, till exempel gräsarmerad betong eller dränerande asfalt för att på så sätt minska ytavrinning. Dessa tekniker kan användas runt huvudbyggnaden. För att undvika igensättning och bibehålla permeabiliteten på dränerande asfalt bör skötsel utföras, vakuumsugning 1-2 två gånger per år är gynnsamt för att upprätthålla funktionen. 22 (33)

24 Efter att vattnet infiltrerat anlagda permeabla ytor det fortsätta infiltrera i de naturliga marklagren, alternativt dräneras bort i dräneringssystem. 9.7 Stuprörsutkastare och växtbäddar För att fördröja takvatten föreslås att öppna stuprörsutkastare installeras, varav vattnet förs vidare till växtbädd som kan bestå av träd, örter och gräs. Se figur 13. Anläggs dessa nära fasaden bör de, med hjälp av kantsten, byggas in för att undvika översvämning. Ett alternativ till att använda växtbädd är att använda ränndalar vilka leder vattnet vidare till grönytor för fördröjning och rening. Figur 13. Växtbädd som tar emot dagvatten från tak. 9.8 Sekundära avrinningsvägar Det överskottsvatten som vid kraftiga regn inte tas om hand av dagvattenlösningar måste avledas på ett säkert sätt för att minimera risken av översvämningar och stående vatten. Alla ytor som ska fungera som sekundära avrinningssystem bör vara nedsänkta i förhållande till de som inte ska svämmas över. I västra området kan tillfällig ytavrinning ske, så länge evenemangsytorna lutar mot gröna områden vid bäcken. Hagarna i östra området kan också ha tillfälligt ytavrinnande vatten vid kraftiga regn. Detta vatten kan ta sig vidare mot ett avskärande dike i öst som i norr ansluter till en damm, alternativt att en del vatten rinner mot grönområden i syd (Figur 14). 23 (33)

25 Generellt gäller att höjdsättningen av området bör göras så att marken lutar åt det håll vattnet är tänkt att rinna när kraftiga regn inträffar. Figur 14. Sekundära avrinningsvägar där vatten tillfälligt kan rinna över hagar och evenemangsområden. 24 (33)

26 9.9 Öppet fördröjningsmagasin/torrdamm I östra området finns goda förutsättningar för att anlägga ett öppet gräsbeklätt fördröjningsmagasin, även kallat torrdamm. Se principskiss i figur 15. Till skillnad från våta dammar har torra dammar inte någon tät botten. Detta möjliggör bortförsel av vatten från dammen genom infiltration. Tillfällig vattenspegel tillåts vid hög avrinning. Magasinet töms successivt på vatten allt eftersom nederbörden avtar. Denna form av dagvattenlösning används i första hand för magasinering och utjämning av flöden. Det är viktigt att kunna avlägsna eventuella bildade sedimentlagringar som bidrar till lukt och minskar infiltrationskapaciteten. Underhållsåtgärder underlättas då dammen inte har en permanent vattenspegel. Figur 15. Utformning av damm. Denna illustration innehåller en försedimentering efter inloppet. Figur 16 visar ett exempel på var fördröjningsdammen kan placeras. I detta exempel är totala längden 95 meter, totala bredden 30 meter och bottenbredden 8 meter. Om släntlutningen är ungefär 1:10 och djupet är 1 meter kan dammen fördröja ungefär 1000 m 3. Dammens ytbehov blir ca m 2. Dammen kan anordnas med ett strypt utlopp så att utflödet inte överstiger det som tillåts. Som tidigare nämnts kan dammens volym och följaktligen ytbehovet minskas om det avskärande diket längs med den östra gränsen av planområdet utnyttjas som ett fördröjningsmagasin. Om även andra beskrivna fördröjningsmetoder tillämpas kan den föreslagna dammen minskas ytterligare. 25 (33)

27 Figur 16. Torrdamm/öppet fördröjningsmagasin med tillkopplat avskärande dike. 26 (33)

28 Om ett motsvarande öppet fördröjningsmagasin skall anläggas för att ta hand om den eforderliga fördröjningsvolymen i den västra delen av planområdet behövs ett magasin med längden 70 meter och bredden 20 meter. Om bottenbredden är 6 meter kan magasinet ta emot ca 500 m 3 vatten (släntlutning 1:7). Ytbehovet för dammen i den västra delen av planområdet blir ca 1100 m 2. Figur 17 visar erforderlig dammstorlek i vit ruta. På grund av områdets utformning kan det vara svårt att tillskapa tillräcklig yta för en sådan damm samt att kunna leda allt vatten till samma damm. Fördröjningen kan därför behöva delas upp inom den västra delen av planområdet. Förslagsvis kan del av fördröjningen anordnas inom de röda evenemangsytorna i figur 17, förslagsvis så långt söderut som möjligt på grund av markens lutning. 27 (33)

29 Figur 17. Illustration av dammstorlek vilket kan jämföras med planområdets storlek. 28 (33)

30 9.10 Översilningsyta I den västra delen av planområdet skulle det strandskyddade området omfattande 25 meter på vardera sidan om Hamrebäcken kunna utnyttjas som tillfällig översilningsyta (Figur 18). Ett sådant nyttjande kräver ingen exploatering inom det strandskyddade området. Det rekommenderas dock att det inför exploateringen av området säkerställs att nyttjandet av strandskyddat område som översilningsyta inte strider mot strandskyddet. Det är svårt att på förhand bestämma hur stor volym en översilningsyta kan fördröja. Det beror på area, markens lutning och vegetationens täthet. Översilning har ingen magasinerande effekt som sådan. Istället är det infiltrationskapaciteten i marken som är mest betydande. 29 (33)

31 Figur 18. Möjlig översilningsyta. Det är viktigt att observera att området utgör strandskyddsområde. 30 (33)

32 9.11 Dagvattenmagasin under mark Som tidigare nämnts kan det i den västra delen av planområdet bli svårt att ordna en öppen fördröjningslösning för det totala fördröjningsbehovet med hänsyn taget till tillgängliga ytor. Istället skulle fördröjningen kunna ordnas genom ett underjordiskt fördröjningsmagasin. Om ett 1 meter djupt nedgrävt dagvattenmagasin ska ta hand om den erforderliga fördröjningsvolymen på ca 500 m 3 och materialet antas ha en porvolym på 30% krävs ett cirka 1670 m 2 stort underjordiskt dagvattenmagasin. Om dagvattenkassetter istället används kan volymen minskas. Ett sådant magasin placeras fördelaktigen så långt söderut som möjligt i den västra delen av planområdet. 10 Diskussion och slutsatser I och med de ökade flödena efter exploatering samt kraven på flödet ut från planområdet krävs fördröjningsåtgärder. Genom att använda lokalt omhändertagande, utnyttja gröna ytor och permeabla beläggningar ökar möjligheterna för rening, utjämning av toppflöden och infiltrering. Genom att säkerställa en god höjdsättning och lutning från bebyggelsen får vattnet möjlighet att ta sig ut från området även om kraftiga flöden råder. Detta kan inträffa t ex vid ett 100-årsregn. Det finns idag begränsade undersökningar vad gäller virus- och bakteriehalt i ytavrinnande dagvatten från hagar. Däremot finns kunskap om att bakterier i dagvatten har sitt ursprung i just djurhållningsområden, utöver bräddat avloppsvatten. Med kontinuerligt avlägsnande av träck och med en säker förvaring kan risken för utläckage av virus och bakterier minskas. Ett kontrollprogram skulle kunna utformas för att få en bättre bild av djurhållning i form av hästhagars påverkan på vattnet. Ett förslag är övervakning i form av kontinuerliga provtagningar uppströms och nedströms skolområdet. Gällande föroreningsberäkningarna måste hänsyn tas till att dessa baseras på schablonvärden. Om evenemangsytan i västra området kommer byggas ut eller endast utgöras av befintlig grusplan är avgörande. Hur ofta evenemang kommer hållas spelar också en roll på dagvattenbelastningen, likaså den verkliga packningen på underlaget i hagarna. I det underlag som erhållits finns inget tillkommande vatten från utanför planområdet till planområdet, utöver det vatten som Hamrebäcken redan tar emot norr om Bjurhovdagatan. Uppströms den vägtrumma som går under Tortunavägen och som finns illustrerad i figur 6 föreligger det idag risk för översvämning av Hamrebäcken enligt SMHI:s skyfallskartering. Figur 19 nedan visar området inringat i blått. Den röda färgen illustrerar områden där vattendjupet vid skyfall kan bli 1 m. Rosa färg visar områden där vattendjupet kan bli 0,2 m. 31 (33)

33 Figur 19. Figuren visar var det finns risk för översvämning av Hamrebäcken vid skyfall. Röd färg visar område där vattendjupet kan bli 1 m. Rosa färg visar område där vattendjupet kan bli 0,2 m. Bildkälla: Länsstyrelsen i Västmanland, Webb-gis. Detta område kan ses som en tillgång trots att det ligger utanför det aktuella planområdet eftersom det skulle kunna utnyttjas som en tillfällig översvämningsyta vid kraftiga flöden. Området bör därför lämnas obebyggt. I den gällande stadsplanen för området anges att marken är sk prickmark, dvs mark som inte får bebyggas. Att nyttja området som tillfällig översvämningsyta bedöms därför inte strida mot gällande stadsplan. För att utveckla en specifik dagvattenhantering för området krävs mer information om hur marken kommer att användas. Det är lämpligt att utrymme lämnas för avvattningsstråk när hagar anläggs för att i så lång utsträckning som möjligt låta vattnet fördröjas och infiltrera lokalt. Avvattningsstråken kan nyttjas för leda vattnet till större fördröjningsanläggningar. Höjdsättningen är betydelsefull för att säkerställa att vattnet rinner mot lämpliga dagvattenhanteringsområden, samt att sekundära avrinningsvägar har en god funktion vid kraftiga regn. De exempel på fördröjningslösningar som har givits i rapporten (torrdamm i östra och västra området alternativt dagvattenmagasin under mark i västra området) är beräknade och dimensionerade för att kunna ta hand om all erforderlig fördröjningsvolym i respektive del av planområdet. Om det avskärande diket utnyttjas som fördröjningsmagasin i kombination med andra föreslagna fördröjningslösningar kommer dimensionerna att kunna minskas. Det rekommenderas därför att fördröjningsanläggningarnas volyms- och 32 (33)

34 ytbehov utreds vidare i projekteringsskedet när mer fullständig information finns om hur vattnet är tänkt att fördröjas och avledas inom området. 33 (33)