Operant betingning för vallhundar

Transkript

1 Operant betingning för vallhundar Ett trevligt sätt att träna vallning Kan vi lära hunden att valla får genom klickermetoden? Nej naturligtvis går inte detta. Hunden måste ha medfödda beteenden för vallning. Dessa hittar vi i våra vallhundsraser. Med inriktning på medfödda beteenden hjälper vi hunden att träna upp dem. Ett sätt är att med klickermetoden förstärka de önskvärda beteenden vi vill se hunden använda i vallning. Här på Svenska Herdeskolan i Skåne, har klickern använts i vallning med hund under ett par års tid. Denna inrättning har hamnat i en egen nisch för vallning med hund. De förare som söker sig hit för att komma till rätta med sig själva och hunden är framförallt de där hunden råkat ut för obehag i vallningen och av någon anledning uppför sig okontrollerat i vallningsmiljön. Hit kommer även vallhundar av annan ras än border collie för kurs och träning i vallning. Ännu en kategori är de som vill arbeta positivt med hunden, har ett stort intresse för djur och dess kommunikation, det vill säga god djurhantering. Att arbeta med klicker, känna till tankesättet bakom metoden, ta hjälp av vårt kroppsspråk, ge signaler och det kognitiva hos hunden, gör det hela till ett väldigt roligt och intressant sätt att se på inlärning. Ytterligare positivt är att det kräver koncentration hos föraren, inte bara av hunden, liksom timing och att kunna förutse hundens beteenden och tillika avläsa fåren, deras beteenden och reaktioner. För den oinvigde ges en beskrivning av vad vallbeteenden är och hur dessa kan förstärkas. Icke att förglömma finns det olika sorters vallhundar, som vi avlat fram och därav förstärkt vissa beteenden hos. Detta har gett oss en variant av vallhundar. De olika grupperna är headers, heelers och huntaway (en ras). Herdehundarna, som vaktar fårflocken mot inkräktare skiljer sig från resten på en väsentlig punkt. En herdehund, som visar tendens till att valla flocken de vaktar tas omedelbart bort, både från fåren och aveln. Mellan de olika grupperna, alltså headers, heelers, huntaway, finns inga skarpa gränser utan de kan mycket väl flyta in i varandra. Vallningsbeteenden En beskrivning av de medfödda beteenden, som finns hos våra vallhundar, det vill säga de hundar som ingår i gruppen Headers är ett måste i detta sammanhang. Ett, som gäller för alla grupperna, är att hålla flocken samlad. Nästa medfödda beteende är att ta sig till andra sidan flocken för att stoppa djuren. Det vill säga, när djuren är på väg i någon bestämd riktning, och djur går dit nosen pekar, vill vallhunden placera sig i den riktning dit flockens huvud pekar. Ett uttryck för detta beteende är att hunden håller flocken, eller hunden förflyttar sig till djurens flödesriktining och stannar där. Ytterligare ett uttryck, som väl är vanligast, är att hunden ligger i draget. Flockdjur är alltid på väg någonstans. Nästa gång ni ser en flock får, ankor, eller hjortar så lägg märke till att samtliga så gott som, står eller ligger ner med huvudena riktade åt samma håll! Så gott som alla flockdjur håller huvud och kropp i samma riktning vare sig de är i vila eller aktiva. De är alltid beredda att fly om fara närmar sig. Foto Maud Grönberger Det fina med våra vallhundar är att de har ett förutseende, vilket betyder att fastän djurflocken är stilla, känner hunden åt vilket håll de tänker ge sig iväg om hot uppenbarar sig. Förutseendet är ytterligare ett medfött beteende. Ett annat viktigt medfött beteende är att känna av den individuella balanspunkten på varje individs kropp. Hunden vet precis var den ska placera sig i förhållande till fåret för att detta ska gå iväg på ena eller andra hållet. Den individuella balanspunkten på en individs kropp är mycket viktig att känna till och förstå när man vallar med hund. Bästa sättet för människan att lära oss denna är att inta vallhundens roll, alltså att träna oss i att driva en flock djur. Illustration Jonny Vikström Balanspunkten på kroppen sitter i skulderhöjd och kan påverkas från sidan, ovan-, under-, fram- och bakifrån. Den hänger samman med synen och djurets storlek på flyktzon. Alla djur har en flyktzon och denna varierar i ljus och mörker, väderlek och framförallt på hotet som närmar sig. Man kan säga att ju större flock, antal individer, desto mindre zon. Flera djur är tryggare än få. Hur nära hunden kan komma flocken, utan att skrämma den, är även detta ett medfött beteende. Hunden känner själva vad som är lagom avstånd. Däremot när hunden är osäker eller av någon anledning tappar kontrollen, klarar den inte att ta

2 ut avståndet. En sådan hund tenderar att uppehålla sig alldeles för nära flocken. Den arbetar då inne i djurens försvarszon. Detta ser man då de sista djuren i flocken ständigt vänder sig om, för att försöka skrämma iväg hunden. De kan även gå baklänges med sänkt huvud för att försvara sig om hunden tar ytterligare steg närmare. Hur en lugn och koncentrerad hund ska bete sig i djurens flyktzonsgräns är det vi arbetar med i början av träning med vallhund. Då är det väldigt bra om föraren har klart för sig, dels hur djuren reagerar och dels hur hunden bör bete sig för att göra sig förstådd bland djuren, som med detta blir lugna. Som en parallell tänker jag på människan. Även vi har en flyktzon och mot andra beter vi oss väldigt likt vallhundar. Bakom ratten (i bilen) lever vi verkligen ut våra medfödda beteenden. Låt säga att du är ute och kör bil på en smal väg utan trottoarer. Vid vägkanten ser du en mamma med barnvagn. När du får syn på henne kör du med hastigheten 70 km/h. Vid närmandet av mamman lättar du allt eftersom på gasen. Detta gör du dels för att signalera att hon är upptäckt, och dels för att du inte vill skrämma henne. Snart börjar du även gå ut i båge, alltså svänger ut med bilen, som för att ta dig runt ekipaget. Detta görs för att markera att vi inte vill skrämmas. När vi passerat återgår bilkörandet till det normala. Liknande beteende utför två hundar som möts. Först springer de fort mot varandra, sedan minskar hastigheten så pass att de för en kort stund står stilla. Då slår de båda ut i båge runt varandra för att sedan eventuellt närma sig varandra. Eller också går de sin båge och vänder dessutom bort blicken. När de passerat varandra fortsätter de bort utan att vända sig om. Alla har vi alltså vallbeteenden i oss. Positiv förstärkning Vid användning av klickermetoden utnyttjas framför allt positiv förstärkning. När vi förstärker ett beteende, tenderar detta att öka i antal. Alltså människan eller djuret, upprepar det beteende som förstärktes t ex genom en godbit i någon form, som mottagaren uppskattar. Positiv förstärkning är att lägga någonting till beteendet. Till exempel: Hunden lägger sig, som är beteendet och vi tillför/lägger till en godbit. Negativ förstärkning är att ta någonting bort från beteendet. Till exempel: (OBS ombytta roller) Hunden skäller ihärdigt vid dörren för att den vill ut (beteendet). För att slippa höra skällandet öppnar vi dörren och hunden springer ut och tystnar. Som sagt, förstärkning gör att beteendet tilltar. När vi släppt ut hunden ett par gånger för att den skäller, har den lärt oss att förstå när den vill ut! Alltså hunden har tagit bort något från beteendet, skallet, för att vi släppte ut den. Typiskt exempel på negativ förstärkning. Träningen börjar, staketträningen Innan klickerarbetet sätter igång har hunden visat upp alla medfödda vallningsbetenden bland en flock får. Det är nu hunden visar sig operant, alltså försöker lösa de problem den ställs inför. De operanta beteenden hos hunden arbetar vi vidare med genom att förstärka dem med klickljudet följt av godbit. Nästa steg är att klicka in hunden om inte detta redan är gjort. Vi betingar alltså hunden på ett ljud, som när det är klart betyder att godis är på väg (klassisk betingning). Det finns många bra både kurser och böcker, som tar upp hur detta går till. För hundar som är blockerade när fåren kommer för nära, vill det till att hunden verkligen är betingad på ljudet från klickern. Att hunden är blockerad beror ofta på att får och vallning har blivit till en obehaglig upplevelse. Det är viktigt att inte förväxla blockerad med koncentrerad. En blockerad hund är okontrollerbar både för föraren och sig själv. Hunden blir snarare störd av oss om vi försöker kontakta den. Detta visar sig om möjlighet ges, genom att hunden attackerar fåren. Ett bra uttryck att lägga på minnet är: Det hunden har för ögonen tänker den. Om vi genom att ryta aggressivt till hunden, försöker påkalla uppmärksamhet i hopp om att den ska lyssna, överförs vår aggression till hunden och denna ger sig på fåren. En koncentrerad hund däremot kan lyssna på föraren OCH samtidigt kontrollera fåren. Om hunden tappar kontrollen över fåren för att den både ska lyssna på föraren och valla kan det till och med bli så illa att den försöker köra bort fåren, eftersom de stör hunden då den ska lyssna på föraren. Alla intryck hunden utsätts för sammantaget blir för mycket för hunden. Men hav tröst, lösningen är nära - Klickerträningen. Väldigt kortfattat kan uppkomsten till stress förklaras med att hunden har för litet beslutandeutrymme kombinerat med för höga krav (som antingen vi eller hunden själva ställer på sig). Detta framkallar en spänd hund. (Visar sig genom överreaktion vid hastiga rörelser eller ljud (rösten) i omgivningen liksom att hunden är irriterad). Eller utsätts hunden för låga krav kombinerat med litet beslutandeutrymme vilket gör hunden passiv (inlärt hjälplös). Bäst är att lyssna till hundens förslag och att undvika tvång. Genom att arbeta efter detta undviks en stressad hund och förare. Hjälpmedel i klickeranvändandet I början hjälper föraren hunden mycket men inte på så sätt att arbetet tas ifrån hunden. Hjälpen består i att berätta när hunden utför det önskvärda. Hjälpmedlen är klicker, godis, ett staket och koppel. Vi börjar med att placera fåren vid ett staket, lämpligast ett ställe de själva valt. Det fina med denna träning är dessutom att djurhanteringen blir så ypperlig den kan för fåren. Träningen framkallar lugn och trygghet hos samtliga inblandade för att allt sker under kontroll. Snart börjar hunden lita på sig själva, fåren känner förtroende för hunden och föraren blir lugn då hunden kan kontrollera sig. Hunden är alltså inklickad vi har tagit på halsband och koppel. Föraren har tränats att med hjälp av sitt kroppsspråk placera hunden både till höger och vänster om sig. Alltså på den sidan om sig så att föraren alltid förhåller sig mellan fåren och hunden.

3 att förbättra hundens självkänsla och förtroende. Först när hunden har förstått vad vi önskar av den, då är det tid att byta ut klickern mot kommandon. När ekipaget närmar sig andra sidan fårflocken är det dags att vika in och gå vinkelrät mot staketet. Detta är viktigt, alltså ekipaget ska inte vika in rakt mot flocken, se illustration. Här tränas koncentration med border collien Sheddings Ness. Hon ska dess utom titta med lugn blick på fåren. Att hunden t ex sitter ner spelar ingen roll så här i början av träningen. När vi arbetar med operant inlärning är det viktigt att tänka: Vad är det jag tränar (just nu)? Allt eftersom kommer hunden att inta den kroppsställning som är typiskt för rasen. Förarens position mellan hund och får påverkar hunden som känner sig trygg. Vallning är dessutom två mans arbete, förarens och hundens. Naturligtvis kommer den dagen då hunden klarar att ta hand om flocken utan att föraren deltar i lika stor utsträckning. Träningen börjar med att föraren och hunden är intill staketet på ett sådant avstånd till fåren att hunden är kontaktbar. Skulle hunden göra utfall mot fåren på grund av osäkerhet/rädsla, tar ekipaget omedelbart ut avståndet till fåren. Så fort hunden tittar med lugn blick på fåren klickar föraren och ger hunden godbiten. I samma ögonblick hunden hört klickljudet släpper den fåren med blicken vilket är fullt naturligt. Längre fram i träningen tillåts hunden att fixera fåren med blicken under en längre stund. Detta framkallas genom att föraren väntar med klickljudet följt av godis. En hund med koncentrationssvårigheter klarar endast en kort stund. Väntar föraren för länge med klicket, kommer hunden att göra utfall mot djuren. Detta bör undvikas och hunden tillåts fixera djuren med blicken allt eftersom hur föraren bedömer att hunden kan hålla koncentrationen. Nästa steg i träningen innebär att ekipaget ska förflytta sig till andra sidan flocken utan att hunden blockerar sig. Detta görs genom att förare och hund slår ut i en båge runt fårflocken, som står intill staketet. För att undvika hundens försök att ta sig förbi föraren in mot flocken tas avståndet ut tills hunden kopplar av. Hur det ser ut under förflyttningen till andra sidan flocken är att hunden befinner sig bredvid eller snett bakom föraren, i slakt koppel, utan kommandon. Skulle hunden dra och streta i kopplet tas som sagt avståndet till flocken ut och vi använder oss av kroppsspråk och blick för att få hunden lugn och dit vi vill. Genom att vända fåren ryggen markerar vi för hunden att inte bry sig om dem. Placerar vi dessutom vår blick vid våra fötter kommer hunden dit och stannar där. Lugn blir den eftersom den förstår denna typ av kommunikation. Därför används inga verbala kommandon ännu eftersom sådana frustrerar hunden. För hundar liksom människor är det viktigare att först bli klar med jobbet därefter lyder vi. I detta stadiet är målet med träningen Vid förflyttning till andra sidan av flocken förhåller sig föraren mellan får och hund. Detta är för att visa hunden att man tar sitt ansvar och på så sätt gör hunden trygg i arbetet Hunden har medfött i sig, att förhålla sig med sidan av sin kropp mot djuren, så länge tills den ska påverka fåren. När detta tillfälle kommer viker hunden in mot djuren och står nu så att dess front är riktat djuren. Denna träningen lägger dessutom grunden till hämtningen alltså när hunden springer iväg för att hämta in djuren på avstånd. När förare och hund har påbörjat att gå rakt mot djuren förhåller sig föraren något snett framför, bredvid hunden, som hjälp, på grund av hundens osäkerhet. Marianne och Ness har tränat så pass länge att Ness kan gå i jämnhöjd med Marianne mot fåren. De kan även komma ganska nära fåren eftersom dessa börjar lita på ekipaget. Detta sätt att arbeta i början av vallningsträningen inger förtroende hos de djur man vallar och på så sätt undviks vad som kallar söndervallade får. Får som utsätts för opålitliga hundar lär sig fort att rusa till en människa för att söka skydd. Hunden har då en lydnadsradie på endast ett par meter från föraren detta lär sig fåren snabbt. Det räknas inte som god djurhantering att utsätta fåren för sådana stressande situationer Ekipaget närmar sig fårens flyktzon och precis när djuren börjar förbereda sig för att gå bort från hunden, då stannar hunden av sig själva. Detta är ett medfött beteende! Exakt i det ögonblick hunden stannar och fåren rör på sig följer klick och godis. Denna träning påverkar osäkra hundar mycket positivt. Efter få träningstillfällen tycker hunden snart att får är väldigt trevliga individer att ha och göra med.

4 Vid denna sortens träning kan det efter bara ett litet tag se ut som om hunden är ointresserad av djuren. Men nej, istället kan hunden nu koppla av i en situation där den förut visade sig uppriven, osäker och förvirrad. Skulle tvivel från föraren uppstå, vilket inte är ovanligt eftersom förvandlingen sker ganska omgående, är det enklast att testa. Hunden tillåts för en kort stund gå närmare fåren än föraren gör. Allt ansvar läggs då över på hunden. Denna kommer genast att agera mycket aktivt, troligen alltför aktivt för att räknas som god djurhantering avseende fåren. Därför fortsätter träningen ett bra tag framöver på det ursprungliga sättet med föraren närmast fårflocken. Däremot i slutet av träningen kommer hunden klara av att förhålla sig närmare djuren än föraren. Fortsatt staketträning När förare och hund går vinkelrätt in mot staketet för att sedan vända in mot flocken, tillåts hunden gå något före föraren, om den vill. Hunden är nu så pass koncentrerad och säker att den klarar sig med mindre hjälp från föraren, att gå mot djuren tills dessa förbereder sig för att gå därifrån. I det ögonblick djuren förbereder sig (fåren rör på huvuden i sidled!) gör hunden halt, vilket framkallar klick följt av godis! Stegringen är väldigt individuell och har att göra med dels förare-hundrelation, dels vad och hur mycket hunden utsatts för innan denna träningens början. Nästa steg i utvecklingen till en koncentrerad vallande hund är att arbeta med hunden okopplad. För övrigt fortsätter träningen på precis samma sätt. Ju säkrare hunden blir desto mera vill den själv. Hunden visar detta genom att röra sig ledigt och lugnt under förflyttningen över till andra sidan flocken. Den vill även gå i förväg och slår alltmer ut i vidare båge, alltså tar ut avståndet till flocken. Det är dags för föraren att lämna över ytterligare ansvar till hunden. Förut har föraren följt med hunden i bågen över till andra sidan flocken. Träningen övergår nu till att föraren förflyttar sig långsammare än hunden. När hunden når slutet av sin båge och rör sig i riktning mot staketet har föraren hunnit till hälften, alltså befinner sig i höjd med fårflocken. Precis när hunden vänder in mot fåren är föraren placerad framför hunden, men bredvid flocken. Här kommer ytterligare det fina i kråksången, föraren börjar närma sig sin rätta position i vallningssammanhang! Beauceronen Korad Satchmo s Oliver sköter till vardags 100 tackor. Han är en fransk vallhund och tillhör gruppen looseeyed, vilket betyder att hunden arbetar med flocken utan att fixera djuren med blicken. Rasen har, liksom resten i gruppen loose-eyed, lätt för att uppfatta gränser. Därför krävs få träningstillfällen för att få hunden till att agera levande staket. Det vill säga hunden vaktar fåren från att överträda en tänkt gräns t ex att djuren inte går ut på den angränsande vägen. På bilden visas hur föraren Agneta börjar närma sig sin position som är motsatt sida om flocken i förhållande till hunden. Med förarens placering i höjd med fåren och hunden snyggt bakom flocken blir det lättare för hunden att göra sin halt när fåren börjar röra sig bort från hunden men mot föraren. Här blir alltså ett stopp för hunden ännu mera naturligt eftersom föraren då tar över kontrollen på flocken. När hunden stannar följer klick och godis! Snart behöver föraren inte alls följa med hunden, utan kan bli kvar i utgångsläget så att det ser ut så här - Föraren, kl 6 - fåren, mitt i urtavlan - hunden, kl 12, men fortfarande utförs träningen intill staketet. Här visar Agneta träningens framgång genom att Oliver utan förarstöd kan ta sig till andra sidan flocken utan att tappa kontrollen över sig själva och fåren. Vid okontroll håller hunden svansen högt (oavsett vallhundsras arbetar alla med svansen nedanför rygglinjen och är tysta, om situationen är kontrollerad) och fåren har huvudet högt hållet liksom de har kort kropp. Hunden har fått höjt självförtroende, kan kontrollera både sig själva och fårflocken. Därför vågar den springa i galopp över till andra sidan flocken. Vad som också börja framkomma är att hunden byter gångart vid närmandet av halten. I denna träning kallad staketträning lär sig hunden att gå iväg till både höger och vänster om flocken. Höger och vänster tränas senare in med hjälp av targeting då klickljudet ersätts med visselsignal för respektive sidoförflyttning! Lära in och kedja ihop kommandona. Stunden har kommit då klickljudet ska ersättas med ett kommando. Vi har hittills varje gång hunden kommer upp bakom flocken och den gjort en halt, antingen liggandes eller ståendes, klickat följt av godis. När man en gång börjat lägga in kommandon är det viktigt att hädanefter endast ge klick och godis när hunden åtlyder kommandon. Om hunden ger sig iväg till andra sidan flocken utan att vi bett den, då blir det inget klick och godis även om den gör sin halt snyggt och ordentligt. Från början ges kommandot samtidigt med klicket följt av godis. Efter cirka tio gångers träning uttrycks kommandot precis före vi klickar, under förutsättning att hunden t ex lägger sig. Allt eftersom ges kommandot tidigare och klicket dröjer. Detta gör att hunden ligger kvar en längre stund.

5 Med vårt klickljud förmedlas hunden att vi är nöjda för tillfället. Hunden har tränats att bli kvar i den position vi bett den om och nu ska vi koppla samman halten med nästa uppgift. Återigen förlängs tiden mellan kommandot och klicket. De kommandon som vanligast följer på haltkommandot (stanna eller ligg) i vallning är antingen Framåt, Vänster eller Höger eller används engelska kommandon och ibland visselsignaler. Genom att kommandot gjorts till något positivt, klickljudet har ersatts av ett kommando, går det att använda kedjning. Detta innebär att hunden uppfattar nästa kommando som förstärkning. Och här har vi då en del gratis genom att - OM hunden stannar/lägger sig, på kommandot, får den valla vidare och kommandot är då framåt eller walk on. Med klickern som hjälp fortsätter arbetet. Hunden kommenderas ligg, fåren flyttar sig bort från hunden, då ges nästa kommando framåt. Hunden reser sig, vi låter den gå ett par steg i passande hastighet, följt av klick och godis! Åter en gång ersätts klick och godis med ett kommando framåt. Hunden har nu förstått att om den stannar/lägger sig, får den snart driva fåren vidare med kommandot framåt och den närmar sig dessutom klick och godis. Skulle hunden starta före vi kommenderat framåt blir det så klart inget klick och godis eller mera vallning heller. Efter en kort paus provar man att kommendera ligg och ger hunden en chans till. Kanske blir hunden liggande tills vi ger ett nytt kommando. Skulle det inte fungera nu heller, då kallas hunden in och vallningen avslutas. Detta är då negativ förstärkning, något tas bort från beteendet, i detta fallet fåren. Efter en paus i arbetet under tio minuter görs ett nytt försök. Hjälper inte detta återstår att gå tillbaka några steg i träningen. När det åter fungerar, det vill säga, hunden förflyttar sig till andra sidan flocken, gör sin halt på kommando, blir kvar där tills kommandot framåt ges och hunden driver fåren lugnt och fint flyttas klick och godis ytterligare framåt i kedjan. Staketträningen avslutas Nu lämnas staketträningen och på så sätt ökar svårighetsgraden. Att valla fritt innebär att fåren flyttas bort från staketet och alla sidor av fårflocken tillåts hunden arbeta med. Vad vi hittills tränat är ett delmoment i hämtningen, liksom halten bakom flocken och framåt. Med i denna träning följer en acceptabel sidoförflyttning/flankering bakom flocken. Och framförallt en lugn hund och med detta lugna får! Nu klarar Oliver hämtningen utan Agnetas hjälp. Och träninge fortsätter på öppet fält. Border collien Border Bells John Silver har hämtat flocken 100 meter bort.. Vid framdrivning till föraren ser man på flockens formation att den är avslappnad och fåren går i skritt.. Hunden har ett för denna flocken lagom avstånd, vilket innebär att hunden håller sig i djurens flyktzonsgräns. Nu går träningen vidare utan hjälpmedel i form av staket, koppel och förarstöd. För varje nytt moment eller ny situation tar vi fram klickern och godis för användning vid inlärning Åter igen för en kort stund används klick och godis som hjälpmedel. Träningen går till på precis samma sätt som vid staketet. Avståndet till fåren ökas allt eftersom hunden ombeds gå iväg för att hämta fåren. Hunden slår ut i bågen, som vi själva gjorde bakom ratten i bilen. Har hunden kontroll på situationen anpassar den utgången/ bågen till just dessa fåren. Liksom att hunden gör sin halt samtidigt eller något innan fåren börjar röra sig bort från denna och mot oss. Detta var en kort redovisning om hur klickertekniken används i grundläggande vallning med vilken vallhundsras som helst utan att fåren, hunden eller föraren känner sig stressade (tappar kontrollen). Av en del anses vallning vara självmotiverande för hunden eftersom det bygger på medfödda beteenden. Något rolig kommentar med tanke på att allt vi hittar på med vår hund bygger på medfödda beteenden. Därför skulle förstärkning vid önskvärt beteende vara onödig? Det nämndes i början av artikeln att denna typ av inlärning är ypperlig för hundar som upplevt obehag i vallningsträningen. Alla som provat och satt sig in i klickerteknikens tankegång vet hur trevligt det är och att framgångarna hos hunden regnar tätt. Dessutom går det väldigt fort att lära hunden ett önskvärt beteende. Det är på sommaren man lär sig åka skridskor berättade en föreläsare på ett föredrag SKK arrangerat. Så sant som det är sagt! När vi tränar hunden är pauserna mycket viktiga! Under inlärningsperioden uppstår trötthet i huvudet vilket kräver en paus för att hjärnan ska få tid att placera allt på sina platser. Motarbetas pauserna kommer hunden plötsligt att presentera helt andra beteenden än de förväntade. En trött vallhund ger sig ofta på fåren för att stunden innan vallat lugnt och fint. Acceptera att du och hunden blir trötta i huvudet! Då går inlärningen ännu fortare. Det är alltså inte under träningspasset hunden lär sig något utan i pauserna!

6 Text: Maud Grönberger Författare till Herdeskolans ABC Foto: Stefan Carlsson