Bitidningen. Tema: Pester och parasiter. Verksamheten vid SLU 2008 Påskmiddag med honung Distriktsbilagor i BT

Transkript

1 Nr 4 April 2009 Bitidningen Tema: Pester och parasiter Verksamheten vid SLU 2008 Påskmiddag med honung Distriktsbilagor i BT Bitidningen

2 Vi flyttar till Norge! Liten gård och biodlingsföretag säljes Gården har faluröda byggnader kring en öppen gård. Innehåll: halvmodern bostad 7 rok, snickeri, verkstad, garage, loge, honungsfabrik, gårdsbutik, gäststuga, omodern lillstuga, matkällare. Utrustning för ca 90 bisamhällen. Max prod 10 ton honung. Salvkokeri, laboratorium och kontor/bibliotek kan ingå. Plats för hästar eller smådjur m2 mark vid asfaltväg 3km utanför Sala. Ekologisk prod av frukt, bär och grönsaker. Kommunalt vatten och avlopp. Skriv och beställ prospekt eller visning: Adress: biborje@hotmail.com RAMLIST LN, Norsk, o Svea OB 3:50, Borrad 4:00. Hoffman, LN 4:50, Langstroth 4:75 Tillverkning av alla förekommande biramar. Frakt tillkommer. Tel 0223/13180 Vi behöver mer honung! Vi tar emot orörd, grovsilad honung året om. Betalning efter leverans. Bra priser. Ring angående leveranskärl, frakter och priser. Ljunghonung, mörk honung och KRAVmärkt honung betalas extra. Bifor och socker kan beställas. Burkar, lock och kartonger säljes på pall och även i små förpackningar. Mats Karlsson , Göran Sundström Bitidningen

3 Ledaren Framtiden Krister Linnell Styrelsesuppleant Global finanskris, börskrasch, konkurser, varsel, räddningsaktioner och besparingar Ja, ni har med all säkerhet nåtts av dessa kraftuttryck som dominerat nyhetssändningarna i alla medier den senaste tiden. Och vi är inte på något sätt ensamma i Sverige att beröras av dessa fenomen, utan hela världen är skådeplats för detta som händer här och nu. Helt plötsligt inser man hur liten världen är och att allt på något sätt hör ihop. Den förändring som sveper över oss kommer på ett eller annat sätt att beröra alla inkluderat biodlarna. Visst kan detta uppfattas som dystert och bekymmersamt av flera men glöm inte att efter regn kommer solsken. Min uppfattning är att den tid vi är på väg in i och kanske delvis redan befinner oss i bör tolkas positivt och ses som ett utmärkt tillfälle för biodlare i alla led, organisationer, institut och myndigheter m.fl. att hitta möjligheter till ökad samverkan och utveckling och därmed göra något bra för att kunna vara stärkta när hjulen åter börjar rulla. Jag tror att binäringen i Sverige inte på något sätt och speciellt inte i dessa omtumlande tider har något att tjäna på om vi går åt var sitt håll med tankar, idéer och projekt, som oftast bygger på ett enormt jobb. Det kan sluta med att myndigheterna pga. en mer eller mindre krympande ekonomisk kaka avvisar våra arbeten. Vi skall inte glömma vår bihistoria. Den har varit lärorik men där finner vi inte framtiden. Det stundar nya tider med förändringar där biodlarna inte utgör något undantag. På något sätt känns det som att alla biodlare i Sverige sitter i samma båt. Vi har inget val; vi måste följa den våg av möjligheter som för oss framåt och generar utveckling. För detta behövs mod, nytänkande, ledarskap, kunskap, förståelse, lojalitet och hänsynstagande mm. för att lyckas. Vi är på många sätt redan idag bra biodlare och flera goda exempel finns, men bra biodlare behöver bli bättre för att möta de nya utmaningarna som väntar. Vi har redan många viktiga saker på vår biodlaragenda: avel, bisjukdomar, utveckling och forskning mm, men många andra viktiga saker återstår. Fundera bara på följande enkla tanke: Hur ser biodlingen ut i framtiden om vi inte mäktar med att lära dagens ungdom, alltså framtidens konsumenter, att äta och nyttja honung? Vad skall vi då göra av honungen och hur skulle priset då se ut? Jag är övertygad att om vi biodlare lär oss att samverka och kraftsamla på rätt saker så behöver vi inte oroas för framtiden utan istället möta den med tillförsikt. Årgång 108 Redaktion: Bäckaskog 663, Hallsberg Redaktör: Erik Österlund Telefon: , E-post: erik.osterlund.sbr@biodlarna.org Bitidningen utges i 12 nummer årligen varav tre nr är dubbelnummer. Tidningen utkommer strax före aktuell månad. Material- och annonsinformation: Sid Manusstopp den första i månaden, knappt en månad före utgiv nings dagen. Tryck: VTT Grafiska, Vimmerby Trycks på miljövänligt papper. ISSN Bitidningen Ansvarig utgivare: Förbundsordförande Åke Sandquist, Topasstigen 3, Emmaboda. Telefon: , Epost: ake.sandquist@telia.com Sveriges Biodlares Riksförbund är en politiskt, religiöst och etniskt obunden ideell organisation, som bygger på principen om frivilligt, individuellt medlemskap. SBR ska arbeta för att utveckla svensk biodling som näring och meningsfull fritidssysselsättning, numerärt, fackligt, socialt och innehållsmässigt. Förbundsexpedition: Trumpetarevägen 5, Mantorp. Telefon: se telefonlista på sidan 31. Fax: Plusgiro: Bankgiro: E-post: sbr@biodlarna.org Adressändringar meddelas till förbundsexpeditionen. Öppet: Mån-tors Fre Webbplats: Ett år gamla bitidningar läggs ut på hemsidan 3

4 I detta nummer APRIL 2009 Näringsbiodlargruppen 5 Bisamhällets behov 6 Påskmiddag med honung 9 Distriktsbilagor i Bitidningen 12 Biodling och bisjukdomar 13 Regelverk för biodling i korthet frågor om varroabekämpning 17 Avläggare mot varroa 18 Jämförelse myrsyra tymol 19 Svampen som dödar varroa 20 Vaxmott 22 Kartläggning av vinterförluster 24 Verksamheten vid SLU Nytt vaxrenseri i Skåne 29 KOMPIS-projektet, Bipaviljong Gränsö avelsstation, Viltskador Studiematerial 34 Almanackan, Vi minns 36 Marknaden 38 Nästa nummer (5-09 majnumret) utkommer i slutet av april. Manusstopp: 1 april. Numret därpå (6-09) i slutet av maj. Manusstopp: 1 maj 9 22 Omslagsbilden: Amerikansk yngelröta är viktigt att vara uppmärksam på. Foto: Virginia Williams, USDA 26 i:et på omslaget påminner om att drottningen märkes grön i år. 4 Bitidningen

5 Näringsbiodlargruppen 20Hundra Matias Köping Biodling är en gemensam nämnare för oss alla, den drivs som en avkopplande och stimulerande sysselsättning, men motiven för biodling varierar starkt. Därför finns de som har biodling för pollinering och ett trevligt inslag i närmiljön. Andra har drottningodling som ett huvudnummer i sin vilja att fångas av en intressant del i biodlingen. En del har kvinnligt nätverk som en viktig inspirationskälla. Vi har också biodlare som gjort det möjligt att bedriva biodling som en delinkomstkälla, i kombination med annan verksamhet, ofta med tjugo till hundra samhällen som bas. Detta inslag är en viktig faktor för att landsbygden ska kunna ge diversifierade verksamheter i den gröna näringen. Näringsbiodlingen är klart en del i detta sammanhang. Det är denna biodlingsgrupp som vi inom näringsbiodlargruppen nu vill vitalisera ytterligare genom att synliggöra behovet av utveckling och stimulans. Förväntningarna får inte ställas för högt i dessa inledande sammanhang. Mycket av ambitionerna kommer att styras av vilken ekonomi som finns till förfogande samt hur gensvaret blir från denna grupp av näringsbiodlare. Näringsbiodlargruppens inledande mål för 20Hundra Att upprätthålla ett forum för biodlare med biodling som inkomstkälla Forumet ska medverka till att idéer och annat erfarenhetsutbyte kan ske med aktiva deltagande biodlare. Näringsbiodlargruppen Matias Köping Ordf för gruppen Jonny Ulvtorp Projektledare Kompis Olle Boman Björnnätverket Adjungerande Sören Diberg Förbundssekreterare Mats Mellblom Projektledare Lönsam Binäring Bitidningen Biodling som delinkomstkälla är satt i fokus av näringsbiodlargruppen. Den skall utvecklas under svenska förhållanden naturligtvis, men kan hämta inspiration också från andra håll, t ex från Kanada. Terry Huxter och Brenda Jæger gör här utvärderingar i ett varroatoleransprojekt. Biodlingen är på deltid för Terry och hans fru Liz. Brenda är anställd. Observera elstängslet för att hålla björnar från bina. Foto: Erik Österlund. Forumet upprättas på SBR:s hemsida där artiklar och annat skriftlig materiel mm lätt kan inhämtas för att förenkla för den enskilde biodlaren för att fortsätta och utveckla sin verksamhet. Aktiva anmälda biodlare kommer att erhålla internt nyhetsbrev per e-post. Forumet ska också på hemsidan synliggöra samarbetspartners och andra viktiga kontaktytor som är av vikt för biodlare som bedriver ett småföretag. Anordna ett nationellt förkovringsmöte för denna grupp om ekonomin tillåter och att behovet kartläggs vilka ämnen och frågor som ligger i centrum, (kräver engagerade biodlare). Samordna och främja projektgrupper i frågor som rör näringsbiodling där ansökt bidragsekonomi för olika ändamål ligger till grund för genomförande. Medverka till att utveckla frågor som rör småföretagande. Vidmakthålla att utbildningsinsatser tillkommer i projektform. Samordna via SBR att myndighetskontakter tas för att främja näringsbiodlingsfrågor. Näringsbiodlargruppen medverkar till samarbete med LRF och dess kontaktytor där verksamma näringsbiodlare återfinns. Vad händer nu? I skrivande stund har en första referensgrupp träffats för att diskutera denna 20Hundra-grupp som är under uppbyggnad. Det vi söker nu bland våra medlemmar inom SBR är biodlare som vill delta och medverka till att 20Hundra-gruppen får energi och utvecklas i frågor som rör näringsbiodlingens förutsättningar. Hur blir du med i nätverket? Gör så här: Skriv ett e-postmeddelande till naringsbiodling@biodlarna.org På detta enkla sätt börjar resan tillsammans. Ledord för gruppen Stödja Stimulera Medverka Främja Utveckla 5

6 I bigården Bisamhällets behov I TV-programmet Fråga Lund, ställdes en gång frågan om människan har någon egentlig uppgift i det ekologiska systemet. Svaret var, lite lakoniskt, att vår enda uppgift är att föra generna vidare. Men, sade de lärde, man kan ha mycket roligt under tiden. Om bin har roligt eller inte, är en fråga som vi inte lär få svar på, men att de fyller sin plats i det ekologiska systemet därom råder inget tvivel. För att leva och utvecklas behöver bin, liksom alla andra levande varelser, näringsämnen. Till näringsämnena räknar vi proteiner, fett, kolhydrater, vitaminer och mineraler. Dessutom behövs så klart vatten. Proteiner eller aminosyror finns i naturen i olika former. Pollen Binas proteinkälla är pollen. Pollen kallas också för frömjöl, och är växternas sädesceller. Denna näringskälla ger inte bara Jag är numera 64 år och har kallat mig för biodlare sen Jag bor i Långared, en by utanför Alingsås. Här har jag också min bigård som normalt omfattar 7-10 samhällen. Området kan betraktas som skogsbygd. Min förening, där jag är ordförande, är Alingsåstraktens Bf, med ett sjuttiotal medlemmar. Pollen innehåller viktiga näringsämnen för bina. Ett viktigt kännetecken på våren att allt står rätt till i samhället är att bina hämtar ordentligt med pollen då detta finns tillgängligt. Pollenet syras och lagras i kakorna närmast ynglet.(foto: Bo Malmgren och Bo Lundberg) Curt Augustsson Alingsås proteinbehovet, utan även fett, vitaminer och mineraler. Näringsvärdet i pollenkornen varierar från växt till växt. En del pollensorter saknar nästan värde för bin t ex från gran och tall. Andra pollenkorn består av ett tunt skal utan innehåll, t ex från äppelsorten Gravensteiner och päronsorten Moltke. Varje bi förbrukar, under sin tid från larv till färdig insekt, styvt 100 mg fullvärdigt pollen. Det betyder ca 30 kg pollen för ett samhälle under ett år. En full pollenlast för ett bi innebär ca 10 mg. En enkel beräkning ger att det fordras omkring 3 miljoner resor för att täcka behovet. En bra drottning lägger ca 2000 ägg per dygn. Då behövs det 1 pollenlastat bi i sekunden under 8 timmar för att klara dagsbehovet av pollen. En äppleblomma lämnar ungefär 1,5 milligram pollen. Med hjälp av dessa siffror, tror jag att var och en förstår vilken enorm betydelse bina har för växternas frösättning och fortlevnad. Det är ju bara bin som övervintrar i stora samhällen, och har resurser för pollinering så här på vårkanten. Nektar Men nu var det ju inte bara pollen som bina behövde för livets uppehälle. De måste ha kolhydrater också. Dessa får de från nektar som blommorna avsöndrar, eller från den sockerhaltiga vätska som vissa blad och barrlöss producerar. Bina samlar nektar i den så kallade honungsblåsan, vilken kan rymma upp till 70 mg nektar. Detta kan jämföras med biets egen vikt på 100 mg. För att fylla honungsblåsan, kan det behövas mer än 1000 blombesök. Detta kan ta ungefär en timma i anspråk. En bra dag kan ett bi samla knappt ett gram nektar. Sockerhalten i nektarn varierar kraf- 6 Bitidningen

7 tigt mellan olika blomsorter, men medelvärdet är omkring 40-50%. Nektarn torkas och omvandlas med hjälp av enzymer till honung. Honung innehåller minst 80% socker i form av druv- och fruktsocker. Detta skall jag skriva om i en senare spalt som skall handla om just honung. Det går åt en hel del honung för samhällets eget behov. Riktigt hur mycket kan vara svårt att säga, men det kan vara mellan 50 och 100 kg. Överskottet lagras för vintern. Det är detta överskott som biodlaren kan skörda som honung. Givetvis måste han oftast betala tillbaka i form av sockerlösning, annars skulle bina svälta ihjäl. Vatten Vatten räknas inte som näringsämne, men binas behov av vatten är mycket stort. Vatten används för att späda ut lagrad honung vid tillverkning av larvfoder. Dessutom kan bina sänka temperaturen i kupan, om det skulle bli för varmt, genom att sätta av vattendroppar på vaxkakorna. När vattnet avdunstar åtgår energi i form av värme. På så sätt sjunker temperaturen i kupan. Ett samhälle förbrukar omkring 30 liter vatten på en säsong. Det är bra om det finns vatten i närheten av bikuporna. Om inte, måste biodlaren ordna med detta på något sätt. Ett sådant sätt är att fylla en större plastbalja med vatten och sedan hälla på lecakulor så att vattenytan täcks. Bidansen Det skulle inte vara särskilt ekonomiskt Bitidningen för bisamhället om varje bi skulle flyga omkring och leta efter nektar, pollen och vatten. Därför har bina ordnat det så sinnrikt att de har ett språk med vars hjälp de kan meddela övriga dragbin vart de skall flyga för att hitta näring eller vatten. Bin kan naturligtvis inte tala med varandra, utan språket är mycket exakta rörelsesignaler i kombination med dofter från t ex den aktuella blomman. När ett bi hittat en bra nektarkälla, fyller det honungsblåsan och flyger till kupan. Här stöter det upp en del av nektarn så att kamraterna kan bedöma kvaliteten och känna doften. Därefter börjar biet att dansa på vaxkakan. Om blommorna är mer än 50 meter från kupan utför biet en rörelse som kalla vippdans. Biet rör sig i ett mönster som kan liknas vi en tillplattad åtta. Under den rätlinjiga delen (mitten på åttan) av dansturen, vilken upprepas många gånger, vippar biet kraftigt med bakkroppen. Tempot på dansen visar avståndet till blommorna. Lutningen på den rätlinjiga turen i förhållande till lodlinjen i kupan, översätter bina till flygvinkel i förhållande till solen. Informationen i dansen är så perfekt, att det dansande biet till och med kompenserar för vindavdrift och motvind. Vatten är viktigt för bina. Om inte bina kan hitta vatten naturligt på platsen bör du förse dem med vatten på något sätt. (Foto: Bo Lundberg.) Dansen på vaxkakan talar om var maten finns. Vinkeln i förhållande till solen och intensiteten på dansen är viktiga faktorer i binas dansspråk. (Bild Bo Lundberg.) Vårundersökningar I början av april har det som regel varit några fina dagar med temperatur upp till l0 grader i skuggan. Det är nu som naturen vaknar på allvar, och de flesta biodlare i våra trakter har sett bina flyga till krokus och andra tidiga blommor. Det är inte utan att det kliar i fingrarna för att öppna kuporna och hälsa på bina. Men det får stanna vid tanken. Mina samhällen fick 20 kg socker i höstas, så det lär inte vara någon brist på foder. För övrigt behöver man inte öppna kupan så här års för att veta att allt står rätt till. En titt på hemvändande bin räcker oftast. Ett lugnt beteende på flusterbrädan och stora pollenklumpar på bakbenen visar tydligt att bina har en drottning som börjat sin äggläggning. I slutet på april brukar det vara dags att göra en ordentlig undersökning. Det är alltid en högtidsdag för biodlaren, när han tänder rökpusten första gången för året och går till kuporna. Men man skall inte störa bina mer än nödvändigt vid denna tid, så använd inte röken i onödan. Det man vill veta vid den första undersökningen är om det finns tillräckligt med foder (eller kanske för mycket), om det finns äggläggande drottning och om bina verkar friska. För biodlaren tar det kanske två minuter att få svar på dessa frågor. Man behöver inte leta reda på drottningen, det räcker med att se ägg eller larver. Om man var frikostig med socker i höstas, kan det vara nödvändigt att ta bort någon foderkaka för att ge drottningen utrymme för äggläggning. Om något gått på tok dvs det finns ingen drottning, så förena samhället med ett som har drottning. Av försiktighetsskäl lägger jag alltid ett spärrgaller emellan. När sälgen börjar blomma, sker det en snabb utveckling i kupan. De ägg som 7

8 Drivfodring med tunn sockerlösning. Observera isoler-skivan av cellplast över resten av täckningen på samhället. (Foto: Curt Augustsson.) läggs i slutet på april kommer att bli de bin som skall ta vara på mitt huvuddrag, dvs vildhallon. Tyvärr är det vanligt att vädret ställer till problem. Blir det kallt så minskar drottningen på äggläggningen. Apropå tända rökpusten. De flesta trädgårsmästerier säljer torvblock för trädgårdsanläggningar. Ett torrt block är lätt att såga ner till lagom stora bitar för rökpusten. Billigt och bra. En varm dag med kraftigt drag på sälg, är ett utmärkt tillfälle att leta efter drottningen om det är nödvändigt. Det är relativt lite bin hemma så hon är lätt att hitta. Är hon inte märkt med färgprick, så gör det nu. Innan hon släpps tillbaka så spraya kallt vatten på henne. Då rör hon sig lite trögare, och det är ingen risk för att bina kastar sig över henne. Nu är det också dags att sätta in en drönarram för att fånga varroakvalster. Själv använder jag en tredelad ram som är 5 mm bredare än normalt. Anledningen är att drönarceller är djupare än arbetarceller. Sätt ramen i kontakt med yngelklotet. När första skattlådan börjar bli tung så slutar jag med drönarutskärning. En tredelad ram för varroabekämpning genom utskärning av täckt drönaryngel. Drivfodring För att minimera effekterna av dåligt väder, så kan man lura bina att tro att det inte är så dåligt trots allt. Genom att ge bina små doser av socker- eller honungslösning, simuleras ett nektarflöde. Detta kallas för drivfodring. Fodret skall som sagt ges i små doser. Själv använder jag honungsburkar, där jag gjort några små hål i locket. Över foderbrädans hål sätter jag fast ett bitätt nät. Det skall vara spänt så att burklocket ligger an. Varje morgon får bina ca 2dl av 50% honung i vatten. Detta motsvarar 40% socker. Det är inte helt riskfritt att drivfodra. Bisvaga samhällen kan t ex överge yngel om det blir riktigt kallt. Bimassan räcker inte till för att hålla värmen i hela yngelklotet. Vidare finns alltid risken för röveri. Om man upptäcker att röveri pågår, vilket syns på en ovanligt kraftig flygaktivitet, så gäller det att handla snabbt. Det är sällan det hjälper att minska flusteröppningen hos det rövade samhället. Själv gör jag följande: Jag försöker lista ut vilket samhälle som rövar. På detta plockar jag bort täckbrädorna och lägger på ett tidningspapper med ett par små hål. Ovanpå pappret lägger jag ett spärrgaller. Sedan sätter jag på det rövade samhället. Det som vanligtvis händer är att det svaga samhället på toppen utvecklas fint. Efter ett par veckor flyttar jag det hela åt sidan och ställer toppsamhället på platsen. Flygbina kommer nu att hamna i det svagare toppsamhället, som då oftast behöver mer utrymme. Grundreglerna för drivfodring är: 1. Drivfodra bara när det finns pollen att hämta. 2. Drivfodra bara starka samhällen. 3. Se till att bina får vatten. 4. Se till att drottningen har plats för äggläggning. Foderram För att gå händelserna lite i förväg, så är det på det viset att äggläggningen kan behöva stimulans under andra delar av säsongen. Bina är mycket känsliga för avbrott i nektar och pollenflöde. En enda dags avbrott på grund av regn eller storm bromsar äggläggningen. Detta är binas sätt att överleva. Ett utmärkt sätt att underhålla bina är att ge dem en foderram med torrt socker. Det torra sockret används bara när det behövs. Det lagras inte i inverterad form som foder, och hamnar alltså inte i skattlådorna. Alla biodlare bör ha lika många foderramar som samhällen. Jag gör mina foderramar på följande sätt: Ta bort alla avståndsstift från en ram. Lägg ramen på en masoniteskiva som är lika bred som ramens överlist. Rita av ramen med blyertspenna på masoniten. Stryk lite trälim på överlistens överskjutande delar. Vänd masoniteskivan och lägg den på ramen. Spika mellan strecken som ritades, i överlisten sätts bara en spik i varje överskjutande del. Såga av överlisten jäms med sidolisternas insida. Såga bort masonitebitarna som sticker utanför sidolisterna. Gör andra sidan på samma sätt. Sätt på sidoavstånds stift i nederkant. Ta bort en av de bakre ramarna i yngelrummet och häng dit foderramen. För att få igång foderramen fuktar man sockerytan med lite vatten. En LN ram rymmer 1,6 -och en Svea 1,8 kg socker. Under dragfattiga tider då bina ska bygga upp bistyrkan till huvuddraget är en foderram med fuktigt strösocker en god stimulans att hålla igång äggläggningen. (Foto: Curt Augustsson.) 8 Bitidningen

9 Påsksmiddag med honung i alla rätter Receptgruppen genom Marita Delvert En fräsch melontsatsiki till att börja med och därefter honungsbakad lax med guldgul saffranssås. En ljuvlig honungskaka som avslutande dessert tillsammans med något gott att dricka. Allt är beräknat för fyra personer. Melontsatsiki med skaldjur 2,5 dl medelhavsinspirerad matyoghurt (10%) Rivet skal av en halv lime 2 msk honung 0,5 pressad vitlöksklyfta 1 krm salt 2 dl tärnad melon 1 hummer eller 400 g räkor med skal några dillkvistar Blanda matyoghurt, lime, honung, vitlök och salt. Rör i melonen. Fördela i fyra skålar. Skala räkorna eller ta ut hummerköttet, skär i bitar. Lägg skaldjuren på tsatsikin och garnera. Dekorera med några dillkvistar. Honungsbakad lax med saffransås 4 laxfileér eller en hel filé lagom till 4 personer 2 msk honung 0,5 pressad citron 1 msk senap Sås: 0,5 pkt saffran 2 msk hackad charlottenlök 2,5 dl matlagningsgrädde 4 msk vitvin ( kan bytas ut mot 2 msk citronsaft) Sätt ugnen på 180 grader. Blanda ihop citron, honung och senap. Pensla på röran på laxen och låt den gräddas i ugn c:a 10 minuter. Fräs löken i smör, tillsätt saffran och rör runt. Tillsätt sedan grädden och vinet. Låt såsen koka någon minut. Smaka av med salt och peppar. Honungsbakad lax med saffranssås. Här också med några kokta svartrötter. Foto. Marita Delvert Foto: Fir0002/Flagstaffotos GNUFDL Text_of_the_GNU_Free_Documentation_License Honungskaka med chokladglasyr och marsipankycklingar 150 g smör 1 dl honung 3 ägg 2,5 dl vetemjöl 0,5 dl potatismjöl 2 tsk bakpulver Rivet skal av en halv citron Glasyren: 0,5 dl honung 1 dl kakaopulver 1 dl tunn grädde Marsipanägg och /eller hackade hasselnötter Smörj och bröa en rund kakform. Smält smöret och häll det över honungen i en skål. Vispa upp äggen och blanda ner dem. Rör samman vetemjöl, potatismjöl och bakpulver och riv i lite citronskal och blanda i smöret med honungen. Grädda kakan i 175 grader ca minuter. Blanda ingredienserna i glasyren i en kastrull och låt det få ett uppkok och koka någon minut så att smeten tjocknar. Häll glasyren över kakan, garnera med gula marsipanägg och ev. med hackade hasselnötter. Bitidningen

10 Distriktsbilagor i Bitidningen Det går att få en egen distriktstidning inhäftad i mitten av Bitidningen. Distriktet producerar själv denna tidning. Man samlar manus och bestämmer vad som ska stå i den. Ofta har man en medlem som kan göra layouten på sin dator. Sedan skickar man sitt material till ett tryckeri för tryckning. Om man finner att det tryckeri som trycker Bitidningen passar, är det naturligtvis det allra smidigaste att detta tryckeri också trycker distriktets tidning. Bilagan kan häftas in i mitten av tidningen. Det är det säkraste. Speciellt om den består av en mindre storlek än A4 eller av endast få sidor, kan den alternativt bara stoppas in löst i tidningen. Det brukar gå bra. Ta kontakt med ansvarige för Bitidningen på det tryckeri som trycker Bitidningen. För närvarande är det Håkan Karlsson på VTT-grafiska i Vimmerby. Tel E-post: hakan.k@vtt.se Meddela honom att ni önskar en tidning inhäftad/ibladad i Bitidningen och i vilket nummer det gäller. Passa på och fråga honom vad det skulle kosta om VTT-grafiska skall sköta tryckningen av distriktets tidning. Ta kontakt med redaktören för Bitidningen och meddela honom att ni önskar en tidning i Bitidningen och i vilket nummer E-post: erik.osterlund.sbr@bi odlarna.org Ta kontakt med Anette Agouda på SBR: s expedition E-post: anette.agouda.sbr@ biodlarna.org och meddela henne vilket distrikt det gäller och i vilket nummer av Bitidningen distriktets tidning skall in. Hon sköter om så att tryckeriet får en speciell uppsättning adressuppgifter så att distriktets tidning hamnar i rätt ex av Bitidningen. Hon meddelar också kostnaden för detta till distriktet. Redaktören Res med oss till världens största mötesplats för biodlare: Apimondia. I september arrangeras denna stora kongress nära oss: i Frankrike. Seminarier att välja varje dag, Apiexpo (utställningar från olika delar av världen) Apimondias bästa honung, kontaktskapande aktiviteter och vackra omgivningar. SBR arrangerar en bussresa och vi vill att Du åker med oss. För biodlare intressanta besök planeras förutom Apimondia.Vi siktar på totalt 8 dagar. Kostnader för resan är preliminärt kr per person i dubbelrum. I priset ingår: pris för buss, chaufför, båtbiljetter, vägavgifter, hotell med frukost och middag på kvällen. Kongressinträde ingår inte. Skicka din intresseanmälan till: sbr@biodlarna.org För mer information och kongressanmälan: Sören Diberg: soren.diberg.sbr@biodlarna.org Clovis Kastberg: ckastberg@mac.com The bee, sentinel of the environment is the theme of this 41st congress. At a time when the bee is facing record mortality levels, on average colonies have died out each year since 1995 in France, the survival of this precious insect is of strategic importance which goes beyond the world of beekeeping The bee works each day for us. Its survival is a challenge that concerns us all. 12 Bitidningen

11 Biodling och bisjukdomar Erik Österlund Förr gick det att vara biodlare utan att tänka så mycket på binas hälsa som man måste idag. För det mesta skötte de sig bra själva. Det fanns dock några saker att vara uppmärksam på, framför allt amerikansk yngelröta. Vaxmott kunde också orsaka problem. Idag är det nog i första hand virus i samband med varroakvalster som kan ställa till det rejält. Innan varroakvalstret var virus ett litet problem. Kvalstret biter hål på huden på bina och banar väg för virus av olika slag. Noseman kan också vara besvärlig, kanske samarbetar den med virus. Och man har upptäckt en ny art på våra bin. Kalkyngel kan också vålla problem. Idag är det viktigt att se till att varroan inte tillåts påverka samhällena för mycket. Ett viktigt sätt är att hålla nere kvalstermängden. På sikt måste vi få bin som klarar detta själva. Men tills sådana bin finns allmänt spridda måste vi vara fokuserade på att hjälpa dem. Avelsarbete är viktigt för att få fram motståndskraftiga bin. Försök byta drottningar i de bisamhällen som verkar vara sämst att mota kvalster och mest känsliga för virus. Det finns olika sätt att bekämpa varroan. Variera dem gärna, både för att hålla borta resistens hos kvalster och minimera ev skadeeffekter på bina av bekämpningen. Artiklar publiceras i bitidningar. Jordbruksverket har gett ut broschyrer. Det hålls kurser i ämnet. Och det finns information i biböcker. SBR:s nya bok Boken om biodling innehåller ett omfattande kapitel om bisjukdomar, och naturligtvis mycket mer. Varroakvalstret, eller rättare sagt bekämpningen av det har blivit navet kring vilket biodlingen cirkulerar. En stor del av forskarnas ansträngningar viks åt varroaproblematiken, också i Sverige. Men bidöden i världen har accelererat. Numera har allmänheten därför blivit mer Bitidningen medveten om bina, problemen kring dem, men också betydelsen av dem. Och mer pengar till forskning anslås. I Europa finns det många universitet och institut som ägnar sig åt bin och bisjukdomar. Ja, på forskningsinstitutioner är det sjukdomarna och varroaproblematiken som står i fokus. I USA har ett intressant forskningsfenomen dykt upp i form av en vanlig yrkesbiodlare som ägnat sig åt att forska på bisjukdomar, Randy Oliver i Grass Valley, Kalifornien. Han lade ut sina resultat på internet och andra biodlare fann hans hemsida så värdefull att de började stötta honom ekonomiskt. Numera samarbetar han med flera forskare och har en gåvotjänst kopplat via Paypal på sin hemsida. På hans hemsida kan man hitta myck- et intressant information om aktuella bisjukdomar och deras bekämpande. Dock inte så mycket om yngelsjukdomar. Kan du engelska kan du besöka hans hemsida ( Det finns många sajter på internet som kan ge information. Tänk på att preparat som nämns på utländska hemsidor kan vara otillåtna i Sverige. När det gäller internet ska man ha en inbyggd försiktighetsspärr, så man inte tar allt för högsta sanning som man hittar där. Jämför med andra källor som man vet är tillförlitliga. Men låt informationen vara till inspiration i din biodling. 13

12 Regelverk för biodling i korthet Kerstin Ebbersten, Statens jordbruksverk Inom biodlingen arbetar vi med bin, som ibland kan bli sjuka. Det finns många olika sjukdomar som drabbar bina. De som man mest talar om är varroakvalstret och amerikansk yngelröta. Dessa två sjukdomar är underställda ett lagstadgat regelverk. Det finns alltså en bisjukdomslag och en bisjukdomsförordning som på ett överordnat sätt reglerar hur vi ska hantera sjuka bin i Sverige. Dessa två författningar reglerar samtidigt hur vi ska hantera bin så att de inte blir sjuka. Regelverken säger också vem som ska göra vad i sammanhanget. Jordbruksverket ska hålla koll på vad som sker med bisjukdomarna i landet. Länsstyrelserna skall ha en regional kontroll över vilka biodlare som finns och var de har sina bisamhällen. Länsstyrelserna organiserar också ett antal bitillsynsmän som ska hjälpa biodlarna med sjukdomskontrollen. Varje bitillsynsman, i sin tur, har ett antal biodlare som denne skall hålla reda på. Bitillsynsmännens arbete Bitillsynsmännen utbildas regelbundet för att de ska kunna hålla sig uppdaterade på bisjukdomarna och på lagstiftningen. Bitillsynsmännen ska kunna känna igen fler sjukdomstillstånd än varroakvalster och amerikanska yngelröta. Det finns europeisk yngelröta, kalkyngel, säckyngel, nosema (som numera finns i två varianter), och trakékvalster som vi ännu inte har i landet. Kylt yngel och svält är också tillstånd som en bitillsynsman ska känna igen. Dessutom finns det ett antal virus som sprids med varroan, och som förvärrar skadorna av varroakvalstren. Virus Bitillsynsmännen är myndighetspersoner som skall hjälpa biodlarna att hålla friska bin, därför att biodlingen är viktig för Sverige. De utbildas regelbundet för att hålla sig uppdaterade på bisjukdomarna och lagstiftningen. Här är det Kurt Larsson, t h, som gör en årlig koll hos Stg Åke Gerdvall så attt han kan sälja avläggare. Foto: Margit Gerdvall. måste alltid undersökas och bekräftas i laboratorium. Amerikansk yngelröta i bigården Bitillsynsmannen ska komma när han/ hon kallas till en biodlare som misstänker att bina har drabbats av allvarlig sjukdom. Bitillsynsmannen ska försöka fastställa sjukdomens art. Ofta är detta inte möjligt och då måste prover sändas till bisjukdomslaboratoriet i Ultuna. Om det är amerikansk yngelröta så måste alla sjuka samhällen dödas, och bin, ramar, vax mm oskadliggöras. Enligt tidigare anvisningar för bitillsynsmännens arbete så skall bitillsynsmannen bränna detta avfall. Men det finns en regel i avfallsförordningen som säger att man generellt inte får bränna något annat avfall än trädgårdsavfall i form av grenar och löv. Därför bör man kontakta sin kommun och höra 14 Bitidningen

13 efter hur man ska göra med detta slags avfall, som är smittförande och måste hanteras försiktigt. Om kommunen anser att det kan brännas eller grävas ned så skall man göra så. Kommunen ska anvisa platsen för eldning eller nedgrävning, och bitillsynsmannen skall övervaka att destruktionen sker på ett korrekt sätt. Själva bikuporna och annat material ska sedan rengöras och smittrenas. Bitillsynsmannen visar hur man gör, och ska hjälpa till att smittrena så att det blir rätt utfört. Sedan måste bitillsynsmannen granska ett område inom tre kilometer runt den bigård där man funnit smitta. Alla samhällen som finns här måste då undersökas. Om de smittade bigårdarnas samhällen är friska vid återbesök efter två månader så ska bigårdarna friskförklaras. Både smittförklaringen och friskförklaringen ska dokumenteras skriftligt på ett särskilt formulär. Bitidningen Typiska kännetecken på amerikansk yngelröta, täckta celler som blivit kvar då annat yngel krupit ut, insjunkna och perforerade cellock där några öppnats av bina. Med en tändsticka kan man dra ut en tråd av surt luktande brunaktig massa. Foto: Bo Lundberg. Flyttning av bin Om en biodlare vill flytta samhällen över gränsen till en annan församling måste en bitillsynsman granska samhällena så att de inte har amerikansk yngelröta. Enligt regelverket skall församlingen utgöra gränsen för ett område som kan förklaras för smittat. Idag är det tillåtet att flytta bin inom församlingen utan att tillkalla bitillsynsman. All flyttning över församlingsgränser är förbjuden utan att en bitillsynsman granskat biodlingen och efter granskningen skrivit ett flyttningsintyg som då betyder att bina är friska, så vitt man kan se vid en enkel undersökning. På alla samhällen och andra redskap mm som flyttas skall alltid sk tillståndsbevis finnas (en etikett som visar att samhällena är granskade av en bitillsynsman). Man kan emellertid aldrig vara helt säker på att det inte finns några sjukdomar i samhällena i en bigård som är granskad av bitillsynsmannen. Europeisk yngelröta är en yngelsjukdom som är anmälningspliktig internationellt enligt en organisation som heter OIE. OIE håller koll på allvarliga/smittsamma djursjukdomar globalt. Europeisk yngelröta skall anmälas till länsstyrelsen eller Jordbruksverket, och den bör bekräftas genom en laboratorieundersökning, eftersom den är svår att säkert diagnostisera. Man bör sanera samhällena också vid denna bisjukdom. Vid allvarliga utbrott bör samhällena dödas precis som vid amerikansk yngelröta, för att förhindra vidare smittspridning. Många länder kräver frihet från europeisk yngelröta för att man ska kunna exportera bin till dem. Man måste alltid lämna in prov till analys för att få säker bekräftelse på om det finns europeisk yngelröta i ett samhälle. På samma sätt måste också amerikansk yngelröta bekräftas med en laboratorieanalys för att man ska vara helt säker. Återflyttning av samhällena När biodlaren ska flytta tillbaka bisamhällena hem igen efter en flyttning till en annan plats, så måste de på nytt kontrolleras av en bitillsynsman och erhålla intyg på att de konstateras vara friska. Varroa När det gäller varroakvalstret så är landet indelat i olika zoner beroende på om områdena är smittade eller inte med varroa. För att inte varroan ska kunna spridas allt för snabbt så har man en regel som säger att det är förbjudet att flytta samhällen eller enskilda bin ut ur en smittad zon. Det är två intilliggande zoner som avgränsar det smittade området från det icke smittade. Den zonen som är närmast icke smittat område är en säkerhetszon (buffertzon), för att inte rörelser inom området närmare det smittade ska transportera smittade bin direkt från smittat till icke smittat område. Det finns alltså fyra olika varroazoner. Den nordligaste delen av Sverige är ännu inte smittad med varroa, om man bortser från en liten remsa närmast finska gränsen. Godkänd biodlare Det är många biodlare som systematiskt flyttar samhällen mellan olika egna bigårdar av olika skäl. En biodlare som gör sådana flyttningar kan efter en särskild kurs få bli utsedd till godkänd biodlare. Denna kurs motsvarar ungefär den kursen som ges för bitillsynsmännen. Det betyder att de godkända biodlarna har rätt att sedan själva granska sina samhällen för amerikansk yngelröta innan flyttningen mellan bigårdarna. Detta är naturligtvis ett stort ansvar som läggs på en sådan godkänd biodlare. En gång om året ska den godkände biodlarens biodlingar granskas av en bitillsynsman för att bekräfta att bina är friska. Sedan skrivs ett tillstånd för flyttning mellan hembigården och utbigårdarna. Vid alla bigårdarna ska det finnas en skylt som anger vem som äger samhällena (namn, adress, telefon) och hur länge tillståndet gäller. Detta generella 15

14 Ett varroakvalster på en drönarpuppa. Man kan utnyttja varroans attraktion till drönaryngel i en strategi för att minska varroamängden i ett bisamhälle. Denna strategi kan ingå som en del i en bekämpningsstrategi som innebär att man nyttjar flera olika bekämpningsmetoder vid olika tillfällen. Foto: Scott Bauer, USDA. Beslut om preparat Kemikalieinspektionen har fattat beslut om några preparat som har anknytning till bin. Debresol insektsspray har använts av bl a Anticimex för avdödning av bisamhällen. Det får säljas t o m och användas t o m Apistan används för bekämpning av varroakvalster. Det får säljas t o m och användas t o m Apiguard används för bekämpning av varroakvalster. Det får säljas t o m Det finns inget slutdatum bortom vilket det inte får användas. Detta pga att det är ett klass 3-preparat. flytt-tillstånd skrivs så att det gäller för max 12 månader. Tillståndet kan även ges för en kortare tid. Det krävs alltså att den godkände biodlaren granskar alla sina samhällen själv inför varje flyttning. Om förtroendet inte sköts eller bigårdarna är smittade med amerikansk yngelröta eller annan smittsam sjukdom ska bitillsynsmannen inte ge ett sådant generellt flyttningstillstånd. Ny biodlare ska anmäla sin biodling till länsstyrelsen När en biodlare startar med en ny biodling så ska biodlingen anmälas till länsstyrelsen i det län där biodlingen finns. Sedan ska en sådan anmälan göras vart tredje år. Detta är för att man ska veta vilka som finns kvar som biodlare. I år (2009) är ett sådant år som man ska anmäla sin biodling. (Blanketter för anmälan har presenterats i Bitidningen, och kan också hämtas hos Jordbruksverket.) Varför behöver vi en bisjukdomslagstiftning? Det finns flera sätt att förhindra spridningen av bisjukdomar. Om man inte flyttar samhällen så minskar smittspridningen. Det är också viktigt att vara noggrann med hygienen och inte flytta ramar och redskap hur som helst mellan samhällena i bigården. Det är bra med utbildning om bisjukdomar, vilka sjukdomarna är, och hur man känner igen dem. Det är också viktigt att man följer det regelverk som finns. Reglerna är tillkomna för att skydda biodlingen. Det är alltid bättre att vara extra försiktig än motsatsen. Man ska inte chansa genom att inte kontrollera sundheten hos sina bin. Det är egentligen synd att man ska behöva reglera biodlingen, men erfarenheten visar att detta är nödvändigt för att förmå folk att inte flytta runt med sina bin hur som helst och sprida smittor snabbt och långt. Den kontrollerande hållningen i samband med flyttning av bin och likaså att man granskar alla misstänkta fall av yngelröta och i detta sammanhang rensar för yngelröta i kringliggande biodlingar har givit som resultat att vi reducerat amerikansk yngelröta kraftigt i landet under den tid som den lagreglerade bitillsynen verkat, alltså i drygt 30 år. Författningar om bisjukdomar Bisjukdomslagen SFS 1974:211 Bisjukdomsförordningen SFS 1974:212 Avfallsförordningen SFS 2001:1063 Jordbruksverkets föreskrifter om bekämpning av amerikansk yngelröta och varroakvalster SJVFS 1992:38 Glassbolag stöder biforskning Haagen-Dazs är ett av USA störsat glassbolag. Förra året donerade man dollar (drygt 2 milj kr) till 2 universitet att användas i forskning för att lösa problemet med CCD, den stora bidödligheten som man sett i USA, men också i andra delar av världen. I år donerade man ytterligare dollar till denna forskning. Alltså sammanlagt 0,5 milj dollar (4,5 milj kr) under två år. Alla glassorter och frusna produkter som innehåller ett smakämne som producerats från en produkt som är resultatet av binas pollinering har en symbol som säger att glassbolaget älskar bin. Dessutom ett kort budskap om binas betydelse. En demonstrationsträdgård som sköts på ett sätt som särskilt tar hänsyn till bin på olika sätt skapas i Kalifornien. Det är meningen att besökare ska få idéer om hur man anlägger trädgårdar vid sin egen villa som stöttar bin och deras behov. För att informera om binas betydelse och hur man kan hjälpa dem har glassbolaget gjort en speciell hemsida Red 16 Bitidningen

15 10 frågor om varroabekämpning Kristina Bäckström Ingemar Fries på SLU studerar bin och andra pollinatörer men han är inte bara forskare. Ingemar Fries är biodlare också. Precis som vi andra står han och räknar kryp i varroagallren om sommaren. Så här ser han på kvalstren och hur man ska ta kål på dem. 1. Varför blir stämningen så upprörd när biodlare pratar varroabekämpning? Jag vet faktiskt inte. I jordbruket finns det motsättningar mellan dem som använder bekämpningsmedel och de som håller på ekologiskt. Det kanske har smittat av sig. Som jag ser det är det inte viktigast hur man bekämpar utan ATT man gör det och att man använder metoder som fungerar. 2. Fungerar florsocker? Visst har det en viss effekt. Florsocker kan få en del kvalster att tappa taget men det fungerar definitivt inte som enda bekämpning. 3. Och rabarber? Det fungerar sannolikt inte heller. Rabarber innehåller visserligen lite oxalsyra men det är inte en tillräcklig koncentration för att bita på kvalstren i någon mätbar utsträckning. Det är den kraftiga sänkningen av Ph-värdet som gör oxalsyran effektiv. Den effekten får man inte med rabarber. 4. Små cellstorlekar då? Sammantaget finns det inte belägg för att små celler hjälper mot varroakvalster. En del påstår att små celler är mer naturligt för bina. Afrikaniserade bin som bygger små celler är resistenta mot varroa och det tas till intäkt för att små celler skulle hjälpa mot kvalster. Bin som får bygga fritt bygger både större och mindre celler på olika ställen, så någon enhetlig cellstorlek existerar inte ens inom ett bisamhälle. Cellstorleken hos afrikaniserade bin har inte heller kunnat Bitidningen Ingemar Fries, forskare vid SLU och biodlare. Foto: Erik Österlund kopplas till resistensen hos dessa bin. Det allra viktigaste är att de som väljer att använda mindre cellstorlekar samtidigt fortsätter att bekämpa varroa som vanligt. 5. Vad är bäst att använda? Vi vet att drönarutskärning och behandling med syror fungerar enligt de koncept som rådgivningen förmedlar. Vi har också två bekämpningsmedel att använda, Apistan (med fluvalinat som aktiv substans) och Apiguard (med tymol som aktiv substans). Ekologisk bekämpning tar mer tid, något som kan vara svårt att hinna med om man har många bikupor. Om alla som kan använda ekologiskt skonsamma medel också gör det hjälper de även de biodlare som inte väljer den strategin. Vi vet att kvalstren till slut blir resistenta mot bekämpningsmedel och om få använder dem tar det längre tid. Därför har både användare av bekämpningsmedel och de som väljer ekologiskt skonsamma alternativ ett intresse av att den totala användningen av bekämpningsmedel blir så liten som möjligt. 6. Vad använder du själv? Drönarutskärning och oxalsyra. 7. Mår inte bina dåligt av syrorna? Om behandlingen sker enligt anvisningarna är de negativa effekterna inte mätbara. Vid felanvändning kan samhällena skadas, men inte så mycket som de gör av kvalsterangrepp som inte behandlas. 8. Hur går det med Bond-projektet? Bisamhällena på Gotland som lämnats utan varroabekämpning har i de allra flesta fall dött. Några få har klarat sig. Den viktigaste lärdomen hittills är att varroakvalstret inte kommer att utplåna arten honungsbin helt och hållet även om vi inte bekämpar. Det är en skör balans mellan parasit och värddjur och det behövs ganska små justeringar i samspelet mellan dem för att bina ska kunna överleva. Men det betyder absolut inte att vi kan strunta i bekämpningen. I så fall skulle kvalstret slå ut så många samhällen att pollineringen skulle bli lidande, biodlingen slås ut och binas genetiska mångfald hotas. 9. Var finns hoppet? I det faktum att det kan bli balans med tiden. Om vi håller ut, bekämpar kvalstren och försöker odla bin med positiva egenskaper i det här sammanhanget kan det till slut bli så att det tippar över till binas fördel. Man har sett förändringar i motståndskraft över tiden i obehandlade samhällen i Nordamerika och i Frankrike, där tidigare hårt drabbade vildbin har börjat återvända. Hos oss på Gotland har obehandlade samhällen kunnat överleva ett decennium. 10. Det är krig mot krypen. Vad behöver vi bli bättre på för att hålla dem stången? Svenska biodlare är väl upplysta och duktiga på att bekämpa. Det som är svårt är den behovsprövade bekämpningen. Vi gör som vi brukar, kanske lite sömngångaraktigt till slut. När det behövs mer bekämpning hinner vi ibland inte med. De senaste årens milda höstar har till exempel inneburit en hel generation yngel till varje höst där kvalstren kan föröka sig. Då kanske inte den normala rutinen räcker till. 17

16 Avläggare som bekämpningsmetod mot varroa Anders Berg Vinterförlusterna har varit, i mitt tycke, alldeles för stora de senaste åren. Det finns självklart flera aspekter på detta, varför vinterförlusterna har ökat de senaste åren. Tänkbara faktorer kan exempelvis vara att man inte avlägsnar ljung- och bladhonung i yngelrummet vid invintringen, bisamhället saknar drottning eller att samhället har dött pga syrebrist (gamla bin dör och täpper till flustret). Den troligaste orsaken att vinterförlusterna har ökat är att man inte bekämpar varroa i rätt tid och på rätt sätt. Antalet kvalster som finns i slutet av juli månad i bisamhället avgör om bisamhället skall klara vintern. Äggen som drottningen lägger på sensommaren är de bin som skall övervintra och starta igång bisamhället nästkommande vår. Är kvalstermängden för hög under sensommaren har klockan redan slagit fem över tolv, och sannolikheten att rädda samhället är begränsad, även om Apistan eller myrsyra nyttjas. Man får aldrig som biodlare komma i denna situation! Att på ett enkelt sätt kunna kontrollera nedfallet av döda kvalster är viktigt, särskilt under vinterhalvåret. Att ha kontroll på antalet överlevande kvalster, när bisäsongen startar, är viktigt. Dessutom får man koll hur effektiv bekämpningen var under sommaren och hösten. Man kan räkna med att ungefär 40% av kvalstren inte mäktar med vinter. Det är min bedömning. För stor mängd kvalster tidigt på våren kan resultera i att man tidigt bör avlägsna täckt drönaryngel i flera omgångar, och senare på säsongen, göra en avläggare. Görs inget förrän nästkommande höst, har klockan redan slagit fem över tolv, och bisamhället får en oviss framtid. Bilden visar en kontroll i en av mina bigårdar utan att bina störs. Förberedelsearbete De bigårdar som jag ska göra avläggare ifrån förbereds tidigt på bisäsongen. Normalt brukar jag i mitten av juli månad spärra ner drottningarna på en låda (10 ramar lågnormal). Jag spar därmed tid i samband med invintringen, och slipper leta efter drottningen i två lådor. Jag invintrar huvuddelen av mina bisamhällen på en låda. Situationen är något annorlunda när jag avser att göra avläggare. Jag vill få över så många kvalster som är möjligt till avläggaren. Det är lättare att bekämpa kvalstren i en avläggare än i modersamhället under juli- och augusti månad. Under hela maj månad låter jag drottningen få lägga ägg i två lådor och därmed få fram mycket bin tills huvuddraget börjar. I början på juni månad letar jag upp drottningen, och kakan där hon går samt nio nya utbyggda ramar får bilda det nya yngelrummet. Ett spärrgaller placeras och efter åtta dagar går jag igenom alla kakor ovanför spärrgallret, och avlägsnar eventuella viceceller. Att spärra ner drottningen på en låda i juni månad är för tidigt och svärmtankar kan vakna när drottningen inte har mer plats att lägga ägg. Min motåtgärd blir efter drygt två veckor att jag avlägsnar två yngelkakor med bin till min drottningodling. Två nya utbyggda kakor hängs ner och möjliggör plats för fortsatt äggläggning. Avläggare bildas I mitten av juli månad avlägsnar jag fem täckta yngelkakor samt att jag skakar av lite extra bin. Det är viktigt att den gamla drottningen blir kvar i modersamhället. Yngelkakorna samt två tomma kakor och en foderram placeras i en tio ramars låda. Avläggaren placeras ungefär en halvmil från bigården och en ny äggläggande drottning tillsätts. Efter en vecka kontrolleras tillsättningen och ytterligare någon ram tillsätts, samt drivfodring påbörjas. Avläggaren hinner bli tillräckligt stark till invintringen. Eventuellt kan man förstärka avläggaren i augusti månad med någon heltäckt yngelkaka utan bin. Jag brukar behandla samtliga avläggare genom att duscha kakorna och bina med 15% mjölksyra. Eftersom mjölksyra endast bekämpar kvalstren på bina, måste det göras i flera omgångar med en veckas intervall. Kvalstren från utkrypande ungbin avlägsnas under behandlingsomgångarna. Avslutning Eftersom halva yngelklotet har avlägsnats i moderkupan, och min bedömning är att ungefär 40% av kvalstren följde med till avläggaren, har bisamhället gynnsam möjlighet under sensommaren att producera friska vinterbin. Effekten är betydligt bättre när man tidigt har koncentrerat yngelklotet till 10 ramar på försommaren, och därmed kan fånga huvuddelen av kvalstren, när avläggaren görs. Efter en sedvanlig behandling med oxalsyra under oktober månad är både moderkupan och avläggaren väl rustad för kommande vinter. 18 Bitidningen

17 Bert Thrybom L-M Liljenvall SBR:s Vetenskapliga Råd En jämförelse mellan myrsyra och tymol På biforskningsintitutet i Kirchhain i Tyskland genomfördes ett jämförande behandlingsförsök mot Varroa med myrsyra och thymol. För några år sedan blev bekämpningsprodukten Thymovar officiellt tillåten för varroakontroll av bisamhällen i Tyskland. På biforskningsinstitutet i Kirchhain genomfördes ett jämförande test mellan Thymovar och 60-procentig myrsyra som indränktes i bitar av wettexdukliknande (sugande)material. Produkterna jämfördes vid två försökstillfällen under juli månad Forskarna applicerade upprepade gånger 60 ml myrsyra på en bit wettexliknande bit duk (som placerades ovanpå ramarna i yngelrummet) (liknande den som används till Thymovar) med tre till Kurvor över kvalsternedfall under tio veckor efter behandling med myrsyra (röd kurva) och Thymovar (blå kurva). (Illustration efter graf av Ralph Büchler i nämnda Deutsches Bienen Journal) Thymovar Wettexdukliknande små skivor indränkta med 15 g tymol. Vid placering ovanpå ramarna avger de tymolångor. Rekommendation är 1-2 bitar per samhälle 2 ggr efter varandra. Varje omgång ligger inne i samhället 3-4 veckor. Med början omedelbart efter honungsskörd. Gradtal som temperaturen når upp till under dagen bör hålla sig till Bäst verkningsgrad vid Gummihandskar rekommenderas. Produkten är inte godkänd i Sverige. Tymol är ett ämne som liksom myrsyra biodlaren själv kan tillreda för användning. Myrsyra är inte förbjudet att använda så, men färdiggjorda myrsyraprodukter för varroabekämpning är inte tillåtna att sälja. Red. Bitidningen fyra dagars mellanrum. Tymolprodukten lades ut på två små plattor ovanpå ramarna. Plattorna ersattes med nya efter tre veckor och avlägsnades sedan helt efter sex veckor. Från försökets början och fram till fyra veckor efter dess slut kontrollerade forskarna veckovis kvalsternedfallet. I syfte att bestämma restnedfallet behandlades samhällena därefter med 50 ml Oxuvar (oxalsyralösning som droppades i kakgator med bin) i början av vintern. Kvalsternedfallet räknades. Då man jämförde nedfallet mellan sommarbehandlingen och vinterbehandlingen kunde man konstatera att Thymovar i detta försök hade större verkan än myrsyra. Resultatet bekräftades också av andra forskare vid institutet som gjort samma iakttagelser tidigare. Något enstaka samhälle hade mer än 100 kvalster vid räkningen i december varför en kompletterande vinterbehandling rekommenderades. De båda behandlingssätten skilde sig väsentligt rent tidsmässigt under sommarperioden. Medan behandlingen med myrsyra gav resultat inom loppet av tre veckor hade inverkan av Thymovar ett långsammare förlopp. Här skedde kvalsternedfallet under en tid av åtta veckor, alltså ytterligare två veckor efter att den sista behandlingen avslutats. Det tycks därför vara så att myrsyran lämpar sig bättre om man vill uppnå en snabbare sanering med högre antal nedfall under kortare tid. Thymovar har däremot den fördelen att den, genom sin lägre verkningsgrad, kan vara verksam under en längre tid och därmed skydda mot en återkommande kvalsterinvasion. Källa: Deutsches Bienen Journal 16 (2008): 9 sid

18 Beauveria bassiana svampen som dödar varroakvalster Tove Stenberg, Per Kryger och Niels Holst, Offentlig bisygdomsbekaempelse, DJF, Aarhus Universitet Biodlare uppfattar med rätta bisjukdomar som något som man helst bör skydda sig emot. Sjuka varroakvalster är däremot en annan sak. Under slutet av 2008 upptäckte vi svampen Beauveria bassiana på danska varroakvalster. Om den bara skadar kvalstren och inte bina har vi kanske funnit ett nytt bekämpningsmedel. Svampen mot varroa? Svampen kan angripa både kvalster och insekter även om inte alla arter är lika mottagliga. Om man beslutar sig för att bekämpa varroakvalstret med svampen kommer bina naturligtvis också att bli utsatta för den. Det skulle därför vara en stor utmaning att utveckla ett svampmedel mot varroa. Svamp från danska bisamhällen Prover av varroakvalster som dött av svampangrepp, som sänts in av biodlare från Esbjerg, Thy och Fyn, andas optimism. Här har svampen på egen hand tagit sig in i bisamhällena. På ett ställe hade upp till 30% av kvalstren dödats av svampen, Beauveria bassiana. Det betyder att svampen under naturliga förhållanden kan förorsaka stor dödlighet hos kvalstren. Vårt nästa steg blir att undersöka om också bina angrips av svampen. Varroakvalster som dött på grund av svampangrepp av Beauveria bassiana. Om kvalstret ligger fuktigt växer svampen ut genom kvalstrets översida och bildar sporer. Dessa svampsporer, som på bilden syns som vita klumpar, kan sedan spridas vidare. (Foto: Jørgen Christensen.) Var kommer svampen ifrån? Nästan varje jordprov i Danmark innehåller sporer av Beauveria bassiana. Svampens torra sporer sprids lätt med vinden och landar bl a i vegetationen. Bina får därför lätt sporerna på sig och tar med sig dem hem i samhället där de kan överföras till kvalstren. När sporerna gror tränger de genom kvalstrens hudskelett varefter kvalstren dör efter några dagar. Slutligen producerar svampen nya sporer från det döda kvalstret. Vi blev överraskade över att finna så många svampinfekterade varroakvalster. Temperaturen i kupan är högre än svampen kräver. Dessutom kan man förvänta sig att bina för bort de svampangripna kvalstren innan de smittar andra kvalster. Ynglen varroaangripna Beauveria bassiana var den första svamp som upptäckts på varroakvalster. Detta skedde i Frankrike och Spanien år I bägge fallen blev de infekterade kvalstren uppsamlade på bottnen efter behandling med pudersocker. Dessa kvalster måste ha levt på vuxna bin och har nödvändigtvis inte varit utsatta för bisamhällets högre temperatur någon längre tid. I Danmark fann vi svampen i varroakvalster på arbetsbiyngel vilka, som bekant, återfinns i det varmaste stället av samhället. Det finns därför hopp om att den nya svampen kan anpassa sig bra till förhållandena i bikupan. Kanske den också kan angripa varroakvalstren i yngelcellerna. Första smittförsöket För närvarande testar vi de danska svampisolaten av Beauveria bassiana på varroakvalster. Det sker i laboratorieförsök med små bisamhällen. Vi planerar också att testa några svampisolater i bisamhällen under senare delen av projektet. Arbetet stöds genom EU:s honungsprogram. Utländska laboratorieundersökningar har visat att varroakvalster är mottagliga för olika svampar. Dessvärre angrips bina ofta av svamparna. Det är förhoppningsvis möjligt att finna svampisolat som har hög virulens (förmåga att framkalla sjukdomar. Ö.a) för varroa men samtidigt 20 Bitidningen

19 låg virulens gentemot bin. Det finns också något som tyder på att bin lättare dukar under för svamparna under laboratorieförsök medan de överlever infektionen då de behandlas i bisamhällen. En annan utmaning är att hitta svampisolat som inte bara angriper kvalster snabbt och effektivt under de temperaturoch fuktighetsförhållanden som råder i en bikupa utan också har sporer som har lång livstid. Ju längre denna tid är desto färre gånger behöver man företa behandling med svampen. Slutligen måste man också konstatera att svampen måste kunna användas säkert av både biodlare och konsumenter av biprodukterna. Naturlig bekämpning Vi har nu fått ett unikt tillfälle att undersöka hur svampen fungerar under naturliga förhållanden. Exempelvis om den förekommer mer ymnigt under bestämda tider under säsongen och om bin också angrips av den naturligt förekommande svampen. Samtidigt förfogar vi idag över en mängd svampisolat vilka vi förmodar motsvarar förhållandena i bisamhällena. Detta ger oss hopp att kunna hitta svampisolat som på längre sikt kan användas vid bekämpandet av varroakvalstret. Vi söker vidare Vi har i vårt arbete behov av att få överblick över hur pass utbredd svampen är i danska bisamhällen. När vi hittar bigårdar där svampen finns vill vi gärna följa dess utveckling hos bin och kvalster under säsongen. Därför vill vi under 2009 mycket gärna komma i kontakt med biodlare (danska ö.a.) som kan leverera en bit ur en yngelkaka från ramar med varroakvalster och som vill vara behjälpliga med att ytterligare sända oss mer material om vi hittar svamp i kvalstren. Tack till Henrik Eriksen, Klaus Brems, Günther Hinzmann, Flemming Vejsnaes, Karin Hansen och Jörgen Henriksen som hjälp till med att skaffa svampangripna kvalster. (Artikeln har tidigare varit publicerad i Tidskrift for Biavl 1-09 och är översatt från danskan av Lars-Martin Liljenvall) På jakt efter svampinfekterade varroakvalster. Kakbitar (ca 11 x 11 cm) med täckta yngelceller skickades in till Offentlig bisygdomsbekæmpelse, där pupporna blev undersökta avseende varroakvalster. Kvalstren placerades i petriskålar med fuktigt läskpapper. Efter några dagar kunde svampen ses på översidan av kvalstren. Om den fanns där vill säga! (Foto: Per Kryger) Internationell undersökning av Beauveria bassiana En internationell forskargrupp i vilken en av deltagarna också är en av författarna till ovan översatta danska artikel har genomfört en undersökning av ovan nämnda svamp där man behandlat med svampen i avsikt att bekämpa kvalster. Undersökningen publicerades 2008 i Experimental and Applied Acarology, vol 46, sid med titeln Impact of two treatments of a formulation of Beauveria bassiana conidia on Varroa mites and on honeybee colony health. Författare är William Meikle, Guy Mercadier, Niels Holst och Vincent Girod. Man ville undersöka om man kunde sänka kvalstermängden på detta sätt och om bina skulle ta skada. Man behandlade 2 ggr med en veckas mellanrum genom att strö svampsporisolat blandat med ett vaxpulver. Behandlingen påverkade inte bisamhällets hälsa men under 14 dagar efter den andra behandlingen kunde man konstatera förhöjda värden av svamsporer på bina. 18 dagar efter den andra bekämpningen fortsatte ett förhöjt antal kvalster att ramla. Ökningen av kvalsternedfallet var statistiskt signifikant högre än hos kontrollsamhällena, men det fanns inga uppgifter om hur effektiv bekämpningen var. Man kan nog förvänta sig mer försök. Red Källa: Bitidningen

20 Vaxmott Karl-Rainer Koch Vaxmott är fjärilar tillhörande familjen Pyralidae. Vi skiljer på två arter, det sk lilla vaxmottet Achroia grisella och det stora vaxmottet Galleria mellonella. Det lilla vaxmottet gräver små gångar i vaxet men är tämligen harmlös jämfört med det stora vaxmottet som förorsakar stora skador och ger betydande materiella skador på vaxförrådet. Vid starkt angrepp kan Galleria väva ihop alla ramarna med skattlådan. Vi skall på dessa grunder endast befatta oss med den stora varianten. Bekämpningsmetoderna mot Galleria är generellt verksamma även mot Achroia. Den geografiska utbredningen kan hämmas av oförmågan hos motten att klara av en lång kallperiod. LIlla vaxmottet, Achroia grisella. Foto: wikipedia. Patologi De flygande motten förorsakar inga skador som fjärilar då deras mundelar är förkrympta och de upptar ingen föda under sitt vuxna liv. Endast larverna äter och förstör vax och ramar. Dessutom kan de vuxna motten och larverna överföra smitta av svåra bisjukdomar t ex Amerikansk yngelröta. I smittade samhällen eller smittade ramar kan avföringen från vaxmottlarverna innehålla stora mängder sporer av Amerikansk yngelröta. Utvecklingsstadier Det stora vaxmottet genomgår tre på varandra följande utvecklingsstadier: ägg, larv och puppa. Utvecklingen förlängs eller avbryts av låga temperaturer och födobrist. Utvecklingscykeln kan ta från 6 veckor till Stora vaxmottet, Galleria mellonella. Foto: wikipedia. 6 månader beroende på temperatur och näringstillgång. Övervintring kan enligt litteratur ske som ägg, larv eller puppa. 1. Ägg. Normalt lägger den vuxna fjärilen äggen i springor och skrymslen 2. Larv. Efter kläckning söker sig larven omgående till en näringsplats, då oftast till en utbyggd mörk ram. Den bygger näringsgångar som den klär in med silkesfibrer. Tillväxten av larven är direkt beroende av temperatur och näringsvärdet på födan. Vid ideala förhållanden kan larven under de första 10 dagarna fördubbla sin vikt på ett dygn. Larven livnär sig i första hand på föroreningar i vaxet, mestadels kokonger från utkrupna bin och på pollen. Den äter också vax, men finns endast rent vax (t ex kakmellanväggar) till förfogande Stora vaxmottet på en av bina väl använd kaka. Foto: Fredrik Sahlin. 22 Bitidningen