Brun gräsfjäril (Coenonympa hero), Värmlands landskapsfjäril. Naturområden områdesbeskrivningar

Transkript

1 Brun gräsfjäril (Coenonympa hero), Värmlands landskapsfjäril Naturområden områdesbeskrivningar

2 Naturområden - områdesbeskrivningar 1. Gullrosas berg Järnskogsfjället Norra Lian Skutan Gråberget Kloften Kvickneåsen Bö-Styggetjärnet Påterudsskogen Kronefjället Skårsjöbranten Billan Torgilsrudsälven Rammberget-Vadjungsed Bryelsegrottorna med förkastningsbrant Hälle Grav Bodaälven Långebäck Djupfors Vildmarksområdet Fogdegroparna Peckstad Bråten Växvik Fågelområdet, Bysjön Sörbohedsälven Ämten Lässerudsälven med avrinningsområde Ränken Hugn och dess deltaområde Bysjön Tallmon Sköttviken Fjällsberget Jösseälven Älvstigen Mellan Fjällen Ördalen Hugnsåsen Vadjungen med omgivning Grässtjärnsmossen Hovsten Svinryggen Bunäsbäckens avrinningsområde Deletjärnsåsen

3 Översiktskarta naturområden - 3 -

4 - 4 -

5 Områdesbeskrivningar Nedan beskrivs bland de finast och mest skyddsvärde naturområden i Eda kommun. Områdesbeskrivningarna skall ses som ett levande dokument. De beskrivna områdena är de som uppmärksammats och som vi bedömts som särskilt värdefulla i olika avseenden. Det kan förstås finnas fler områden i kommunen som vi inte uppmärksammat. Det kan därmed på sikt bli aktuellt att fler områden tillförs naturvårdsstrategin. Områden kan även tas bort ur strategin t ex pga. en störning som gör att området förlorar sina höga naturvärden. Flertalet av de utpekade områdena har bedömts sakna tillräckligt skydd och bör därför prioriteras för utökat skydd och åtgärder för skötsel och bevarande. Visa områden omfattas helt eller delvis av strandskydd, naturvårdsavtal, biotopskydd eller naturreservat. Kriterier för de utvalda naturvårdsobjekten De kriterier eller värdetyper som används i områdesbeskrivningarna följer länsstyrelser anvisningar: N= Naturtyp B= Botanik Z= Zoologi G= Geologi R= Rörligt friluftsliv L= Landskapsupplevelse O= Odlingslandskap Vissa områden har fler än ett kriterium. Naturtyp (N) har använts där området är en god representant för en speciell eller sällsynt naturtyp. Botanik (B) är uppfyllt om området är botaniskt eller vegetationsmässigt intressant samt om antalet indikatorer är stort eller att växterna är ovanliga. Zoologi (Z) är uppfyllt om intressant fauna noterats eller om området uppvisar sådana kvaliteter att intressant fauna kan förmodas finnas i området. Geologi (G) anses vara uppfyllt om ovanliga geologiska bildningar förekommer oh om samspelet mellan berggrund landformer - flora/fauna är särskilt utpräglat. Rörligt friluftsliv (R) uppfylls om det i området förekommer vandringsleder, rastplatser, anlagda stråk m.m. som gör att marken är mer tillgänglig för allmänheten. Områdets närhet till tätorter har betydelse. Landskapsupplevelse (L) används där området kännetecknas av en särskilt naturskön karaktär och vackra landskapsvyer. Naturvärdesbedömning För att särskilja styrkan av naturvårdens intressen för de olika områdena har dessa delats upp i fyra klasser: Klass I= Högsta naturvärde Klass II= Mycket högt naturvärde Klass III= Högt naturvärde Klass IV= Värdefullt på lokal och kommunal nivå Samtliga utpekade områden inom klass I-III har som regel ett regionalt naturvärde. Vissa områden, framför allt inom klass I, är dessutom av riksintresse. Klassningen av områdena inom klass I III överrensstämmer med klassningen i Länsstyrelsens inventeringar

6 Nr: 1 Gullrosas berg NATURRESERVAT Naturvärdesklass: I Koordinater: , Skydd: Naturreservat Värdetyp: B Z G (R) Areal: 53 ha Beskrivning: Sprickdalslandskap med lövrika naturskogar Områdesbeskrivning November 2006 bildade Länsstyrelsen ett reservat av området p.g.a. dess höga naturvärden. Gullrosas berg ligger i ett vackert landskap som är starkt kuperat. Åsryggarna gör visserligen vandring i området arbetsamt men ger också lön för mödan genom vackra och rogivande vyer. I området kan man hitta hällmarkstallskog med 150-åriga tallar. Gullrosas berg har fått sitt namn efter en av de kor som gick och betade här och som råkade störta nedför en brant. Gullrosas berg utnyttjades så sent som på 1960-talet av nötkreatur som omfattande betesmark. Spår efter bete kan fortfarande ses, t.ex. genom en relativt riklig förekomst av gamla döda eller döende trädformiga enar, skogsbetet bedrevs mer eller mindre inom hela området. Enarna hotas idag av ökande beskuggning orsakade av uppväxande gran. Området omfattar ett 53 hektar stort område, beläget en dryg km sydost om Skillingmark, öster om sjön Björklången. De naturtyper som förekommer i området är Västlig taiga och örtrika, näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ, dessa naturtyper ingår i habitatdirektivet i Natura Hela området är kuperat av nord-sydligt orienterade sprickdalar med mellanliggande tallbevuxna höjdryggar. Högsta åsen uppgår till 250 m.ö.h. I vissa sprickdalar har granskogen börjat utveckla naturskogskaraktär med förekomst av ett antal rödlistade arter (se nedan). Ett stort antal lodytor finns i sprickdalarna med rik förekomst av mossor och lavar. I sluttningar och branter förekommer ett betydande inslag av lövträd, framförallt asp och björk. Den stora lövförekomsten, med rik flora av lavar, mossor och vedsvampar, kan tolkas som ett sent successionsstadium d.v.s. en vegetationsförändring efter t.ex. en brand som förlängts av skogsbetet. Området innehåller en värdefull mosaik av naturtyper som även kan ses på den rika förekomsten av rödlistade arter knutna till både levande och död lövved. Någon nämnvärd omfattning av skogbruk verkar inte ha skett i området. Spridda gamla stubbar visar på tidigare avverkningar i form av plockhuggning. Resterna efter gamla skogsbränder kan ses på enstaka gamla brandstubbar. Framförallt så visar brandstubbarna att åsarna varit drabbade skogsband. Delar av området är idag hyggesmark med kvarlämnade frötallskärmar och/eller lövbestånd. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är ett av Eda kommuns naturreservat och besitter unika värden som måste bevaras på sikt. Gullrosas berg skall betraktas som en ur naturvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogslandskap av följande anledningar: - 6 -

7 Reservatet är beläget i kommunens västra delar som karaktäriseras av sprickdalslandskap med lövrika naturskogar där asp och björk är de viktigaste lövträden. Gullrosas berg har hög andel naturskog, vilket visas av stor areal och antal av Skogsstyrelsens nyckelbiotoper. I Värmlands län är områden som Gullrosas berg en ovanlighet. Området har stort botaniskt och zoologiskt värde då det genom sitt varierande innehåll av värdefulla underlag (död ved, bergsbranter, fuktiga skuggiga områden m.m.) som hyser livsmiljöer för ett stort antal växter som lever utanpå andra växter, som t.ex. olika tickor samt växter som är beroende av skuggade och fuktiga miljöer t.ex. mossor och lavar. Området har ett stort värde för fågelfaunan genom sin rika variation av naturtyper, vilket ger speciella förutsättningar som livsmiljö för t.ex. hackspettar och skogshönsen tjäder och järpe. Hotbild Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Gullrosas berg i november Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer: Vid bildandet av naturreservatet arbetade Länsstyrelsen fram ett skötselplan för Gullrosas berg som Länsstyrelsen skall utföra och ansvara för. Bl.a. skall en vandringsled dras genom reservatet. Övrigt Tolv dokumenterade rödlistade arter har påträffats i reservatet, hälften av dessa är beroende av eller knutna till gamla lövträd eller död lövved. Källförteckning Beslut , Bildandet av Gullrosas berg, Eda kommun. Se pdf-fil Skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotoper i området objekt id: , Miljötillståndet i Värmland, tema skog rapport 2005:11-7 -

8 Nr: 2 Järnskogsfjället NATURRESERVAT Naturvärdesklass: I Kordinater: , Skydd: Förslag till Naturreservat Värdetyp: B Z G (R) Areal: ca 250 ha Beskrivning: Lövrikt och kuperat landskap Områdesbeskrivning Det av länsstyrelsen föreslagna naturreservatet gränsar mellan Eda och Årjängs kommuner. Området innehåller ett stort antal nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt med lövrik skog och är ett viktigt vitryggsområde i Eda kommun observerades ett par av vitryggig hackspett i närområdet. Järnskogsfjället är ett varierat, dramatiskt kuperat landskapsavsnitt på m.ö.h. och består av kraftiga branter i olika väderstreck. Skogen består av stora arealer brandpräglade hällmarker med undertryckt, senvuxen gran, branter rika på lövträd, i bäckdrag långsträckta klibbalsumpskogar och flera sjöar, tjärnar och myrar. Större delen av området har beståndsåldrar mellan år. Flera små bestånd inom området har avverkats på senare tid och hyser nu ungskog av främst gran med mycket stort inslag av löv, varav stora delar ung asp. Dessa bestånd är utmärkta utvecklingsmarker. Inom det föreslagna området har hittills sjutton nyckelbiotoper och sju naturvårdsobjekt avgränsats, med en sammanlagd yta på 40 och 80 ha. Inom området finns dessutom ett antal sumpskogsobjekt. Områdets totala yta är ca 250 ha varav 23 ha är vatten. De 250 ha är fördelat på 77,4 % värdekärna, 21 % utvecklingsmark och 3,1 % övrig mark. Det kuperade landskapet ger mycket varierande livsmiljöer och helheten är en rik mosaik av naturtyper. Lodjur och Berguv har god tillgång till lämpliga bergshyllor att speja från. Sedan mitten 1990-talet finns en färsk bränna norr om Långtjärnet. Området som helhet är brandpräglat och lövrikt, särskilt i branter där det finns mycket gammal asp. I de talrika sumpdrågen dominerar gran, klibbal och björk. Hällmarksskogar dominerar området med ca 116 ha, med koncentration väster om Stora Ryven. Den nedre delen av sluttningar och svackor håller relativt grov granskog, på sina ställen med fältskikt av rikare slag med blåsippa, trolldruva, vispstarr, olvon m.m. Tjäderspel kan man se på vissa ställen. I bäckdalar och i svackor finns sumpskogar med gran, klibbal och björk med en mäng signalarter, t.ex. korallav, skuggblåslav, norsk näverlav brunpudrad nållav, alticka, rostfläck, vedtrappmossa, grön sköldmossa mm. Granskogen är till stora delar naturskogsartad, med måttlig till rik förekomst av död ved och ett stort antal signal- och rödlistade arter. Hittills har 14 rödlistade arter noterats från området. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är av Länsstyrelsen föreslaget som ett naturreservat. Området är av särskild stor betydelse pga. av dess lövrikedom, det - 8 -

9 ingår dessutom i länsstyrelsens lövplan för Värmland, vilket är mycket vikigt för överlevnaden av vittryggig hackspett. Området är beläget i kommunens sydvästra del som karaktäriseras av ett kuperat landskap med lövrika naturskogar där asp och björk är de viktigaste lövträden. Det kuperade landskapet ger mycket varierande livsmiljöer och helheten är en rik mosaik av naturtyper Området i Järnskogsfjället har hög andel hällmarktallskog och naturskog, vilket visas av stor areal och antal av Skogsstyrelsens nyckelbiotoper. Området har ett stort botaniskt och zoologiskt värde då det genom sitt varierande innehåll av värdefulla underlag och naturtyper (död ved, bergsbranter, fuktiga skuggiga områden m.m.) som hyser livsmiljöer för ett stort antal av växter som lever utanpå andra växter, som t.ex. olika tickor samt växter som är beroende av skuggade och fuktiga miljöer t.ex. mossor och lavar. Området har även ett stort värde för fågelfaunan genom sin rika variation på naturtyper, vilket ger speciella förutsättningar som livsmiljö för t.ex. hackspettar och tjäder. Större delen av området har beståndsåldrar mellan år. Hotbild Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på mark, flora eller fauna. Närheten till Norge medför ökad risk för etablering av fritidshus, framförallt vid vatten Etablering av vindkraftverk Avverkning för vedbruk i lövområden Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Länsstyrelsen bildar ett naturreservat av området med en skötselplan. Övrigt Det omgivande landskapet är mycket rikt på löv. Längs Skårsjöälven som rinner i dalgången väster om området har flera lövrika partier som skyddats av Skogsstyrelsen genom biotopskydd och naturvårdsavtal. Våren 2002 observerades ett par av vitryggig hackspett på asprika marker intill Skårsjöälven, dock konstaterades aldrig häckning. Områdena kring Skårsjöälven och Stora Ryven har haft god tillgång av samtliga hackspettar. Vitryggig hackspett har sedan inventeringarna började under mitten av 1980-talet haft stadig förekomst i området och observerade vartannat till vart tredje år, de senaste noteringarna är från 1997, 1999 och Sedan 1940-talet har berguv förekommit kontinuerligt i området. Sven Fransson har hittat den mycket sällsynta mörk baronmossa (Anomodon rugelii) på en lodyta i området. Mörk baronmossa indikerar på höga naturvärden och på skog med lång kontinuitet. Källförteckning Stora Ryven vitryggsområde i Eda kommun- en naturvärdesbeskrivning, Länsstyrelsen i Värmland Lövskogar med höga naturvärden i Värmland, lämpliga miljöer för vitryggig hackspett, Svenska Naturskyddsföreningen rapport Bildandet av naturreservat Järnskogsfjället, Eda och Årjängs kommuner, Förslag till beslut Dnr

10 - 10 -

11 Nr: 3 Norra Lien NATURRESERVAT Naturvärdesklass: I Koordinater: , Skydd: Naturreservat Värdetyp: B Z G (R) Areal: 109 ha Beskrivning: Variationsrikt sprickdalslandskap med hotade och sällsynta arter Områdesbeskrivning Naturreservatet Norra Lien bildades Området har höga naturvärden, närhet till andra skyddade områden samt ingår i två värdetrakter. Värdetrakterna utpekas i länsstrategin för skydd av skog, nämligen trakten för triviallövskog och trakten för lövblandad barrskog. Området har dessutom ett värde för friluftsliv både genom att den är ett representativt avsnitt av den natur som tidigare funnits i området och för att det finns gamla kulturspår i form av gamla säterleder. Området har nyttjats till säterdrift och spår av detta finns i form av öppna gläntor och två gamla säterleder som nyligen har rustats upp. Reservatet Norra Lien ska betraktas som en ur naturvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogslandskap och ingår i storområdet kallat Fjornhöjdens storområde. Reservatet är beläget i det västvärmländska sprickdalslandskapet, vilket karakteriseras av lövrika naturskogar. Norra Lian ligger i en del av detta landskap där det finns ovanligt höga andelar naturskog vilket visas av stort antal och stor areal av Skogsstyrelsens nyckelbiotoper. Området karakteriseras av långsmala sprickdalar i med mellanliggande höjdryggar. De enskilda höjdryggarna har en söndersprucken yta med gott om svackor, lodytor och små bergsknallar. Sprickdalarna är smala, ofta med myrdråg, sumpskogar eller små bäckar i dalbottnarna. Det är ett varierat småkuperat landskapsavsnitt, på m.ö.h. med barrnaturskog, tallskog, sumpskog, små sjöar, myrar med ett stor inslag av lövträd, huvudsakligen asp och björk. Genom området rinner flera bäckar. Brandstubbar från tidigare bränder finns sprida i området. Området har ett stort botaniskt och zoologiskt värde då det genom sitt varierande innehåll av värdefull substrat hyser livsmiljöer för ett stort antal mossor, svampar, lavar och vedlevande insekter. Det finns god tillgång till död ved efter rötskador och stormfällning vilket ger goda förutsättningar för dessa arter. Kulturhistoriska bevarandevärden Enligt hembygdskartan från 1800-talet fanns ingen bosättning i området, men strax sydväst om reservatet ligger Nordlisätern. Spår av betespåverkan finns i form av gläntor. Närmsta bebyggelse var Norra Lien, drygt två km öster ut. Nordlisätern användes för säterbruk fram till Genom området går två säterleder, en för sommarbruk och en för vinterbruk. Sommarvägen har nyligen iordningställts och är mycket promenadvänlig. Skogsbruket som bedrevs i området skedde fram till början av 1900-talet med yxa, därefter började såg användas. För att kunna köra timmerstockarna utför de ofta skarpa branterna i trakten använde man sig av speciella kälkar som bromsade när medarna gled upp på draget. I vissa fall preparerade man backarna med halm eller myrstackar. Vid de områden som

12 ingen av dessa åtgärder kunde genomföras släpptes stockarna nedför branterna. Många skogshuggare bodde inkvarterade hos bönder eller på sätrar under drivningsperioden, bl.a. vid Nordlisätern. Motorsåg började användas under 1940-talet och 10 år senare började man använda traktor i området. Men fram tills 1960-talet var fortfarande hästen vanligast för att köra ut virket. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är av Länsstyrelsen bildat till ett naturreservat. Området har höga naturvärden, t.ex. förekomst av hotade arter och ovanliga skogliga strukturer Området har skogar som är kraftigt underrepresenterade på regional och nationell nivå Området kompletterar andra avsatta skogsområden, både statligt skyddade och frivilligt avsatta Området ingår i en s.k. värdetrakt där ett kluster av värdefulla områden förekommer i landskapet Området har ett värde för friluftslivet både genom att den är ett representativ av den natur som tidigare funnits i området och för att det finns gamla kulturspår i form av gamla säterleder och gläntor efter säterbruk. Hotbild Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Norra Lian, Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Vid bildandet av naturreservatet arbetade Länsstyrelsen fram ett skötselplan för naturreservatet Norra Lian som länsstyrelsen skall utföra och ansvara för. Övrigt Genom reservatet rinner Långebäck, som troligen är öringförande, som förbinder sjöarna Rödvattnet och Rinnen. Källförteckning Beslut, Bildande av Naturreservatet Norra Lien, Eda kommun Norra Lien värdefull skogsmark i Eda kommun - Länsstyrelsen i Värmland

13 Nr: 4 Skutan NATURRESERVAT Naturvärdesklass: I Koordinater: , Skydd: Naturreservat Värdetyp: B Z G R Areal: 124 ha Beskrivning: Variationsrikt sprickdalslandskap med hotade och sällsynta arter Områdesbeskrivning Naturreservatet Skutan bildades Området ingår i en trakt som Naturvårdsverket år 2000 pekat ut för dess särskilt värdefulla lövskog. Det avgränsade området innehåller flera nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt med lövrik skog, samt ett antal sumpskogar. Skogen består av stora arealer lövrika tallhällmarker med undertryckt, senvuxen gran samt branter rika på lövträd (främst asp). I sluttningar nedanför branterna finns ställvis rikare granskogar med stort inslag av grova lövträd, i svackor och dråg finns klibbalsumpskogar. Området har uppmärksammats för sin rikedom på basiska mineral som ger en speciell moss- och kärlväxtflora i och nedom branterna. Områdets svårtillgänglighet med branter och höjdryggar har dock gjort att andra aktiviteter än skogsbruk har varit mycket begränsade. Det kuperade landskapet har även försvårat traditionellt skogsbruk vilket är en av anledningarna till att området hyser gammal skog och höga naturvärden. Reservatet omfattar ett 124 hektar stort område, beläget cirka 6 kilometer söder om Koppom i Eda kommun. Skutan är del av en höjdrygg i nordsydlig riktning med en höjd över havet på mellan 180 och 280 meter. I området finns kraftiga branter åt öster, söder och väster med mestadels beskuggade, mossbevuxna lodytor. Genom ett omfattande och till övervägande delar rationellt skogsbruk har många skogsbiotoper minskat kraftigt i omfattning och andelen gammal naturskog i skogslandskapet har minskat kraftigt. För växt- och djurlivet viktiga strukturer och processer som var vanliga före ett aktivt brukande av skogen håller på att försvinna. Processer som eld och översvämning som i naturtillståndet är viktiga för föryngring av skogsekosystemen, har i det närmaste upphört. För de arter som är knutna till naturskogsartade lövskogar, med krav som inte tillgodoses i den brukade skogen, är ytterligare reduktion av biotopareal troligen förödande för deras långsiktiga överlevnad. Skogsbruk i de naturskogsartade bestånden skulle därför vara ett allvarligt hot mot bevarandet av den biologiska mångfalden i området. De rödlistade arter som förekommer i reservatet är främst knutna till den gamla senvuxna granskogen med sitt värdefulla inslag av gamla grova lövträd. Vedtrampmossa, broktagel, violettgrå tagellav, grön sköldmossa, aspgelélav, raggbock och tretåig hackspett är några av de rödlistade arter som förekommer i området. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är av Länsstyrelsen bildat till ett naturreservat. Området har höga naturvärden, t.ex. förekomst av hotade arter och ovanliga skogliga strukturer

14 Området ingår i en trakt som Naturvårdsverket år 2000 pekat ut för dess särskilt värdefulla lövskog Området har skogar som är kraftigt underrepresenterade på regional och nationell nivå Området kompletterar andra avsatta skogsområden, både statligt skyddade och frivilligt avsatta Området ingår i en s.k. värdetrakt där ett kluster av värdefulla områden förekommer i landskapet Området har i den kommunala översiktplanen utpekats som ett Nolldecibel-område. I dessa områden skall den orörda miljön bevaras och här tillåts bland annat inte ny bebyggelse, ändrad användning av befintlig bebyggelse eller nya vägar Hotbild Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Skutan, Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram ett kryptogamflora skötselplan för naturreservatet Skutan som länsstyrelsen skall utföra och ansvara för. Övrigt: Inom reservatet finns en gammal drivningsväg för häst samt en pilgrimsled. Källförteckning: Beslut, Bildande av Naturreservatet Skutan, Eda kommun Länsstyrelsen i Värmland

15 Nr: 5 Gråberget NATURRESERVAT Naturvärdesklass: I Koordinater: , Skydd: Naturreservat Värdetyp: B Z G R Areal: 132 ha Beskrivning: Bergsbranter och rasbranter, små skogsbeväxta sprickdalar med rik och äldre hällmarktallskog Områdesbeskrivning Naturreservatet Gråberget bildandes Gråberget ligger sydost om Koppom i Eda kommun. Reservatsförslaget på 132 hektar, har avgränsats runt ett område med stort antal och areal nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt och innehåller även ett antal sumpskogsobjekt. I huvudsak består området av de två bergen Svartningen och Gråberget samt området strax nedanför dessa. Området är till stora delar svårtillgängligt för skogsbruk och många av värdena är kopplade till den långa tid av beskogning som därför blivit. Västbranterna av de båda bergen är skarpa med block och lodytor, likaså delar av nordbranten till Gråberget. Den högsta toppen som är belägen på Gråberget ligger på 340 meter, nedanför berget är höjden 240 m. På de flackare topparna finns flera myrar och skogen är till större delen hällmarkstallskog, med inslag av grandråg. Stora delar av området är av naturskogskaraktär och delar av området, 37 hektar, uppfyller definitionen för EU-habitatet västlig taiga, naturlig gammal granskog. I flera delar av området finns brandspår och bitvis finns det gott om asp. Tallöverståndare är spridda i området. I vissa delar av området finns det gott om död ved. De största värdena finns i de orörda branterna, sumpskogarna, längs bäckdråg och i sprickdalarna. I branterna är luftfuktigheten hög och det finns lodytor och överhäng med rik kryptogamflora, löv samt äldre träd. Floran nedanför branterna är kalkgynnad. Större delen av branterna är klassade som nyckelbiotop och hyser många signalarter samt rödlistade arter. I stora delar av området finns tallar med brandljud, d.v.s. de har varit med om en brand som skadat en del av trädet och trädet har sedan övervallat skadan. I sprickdalarna är luftfuktigheten hög och det finns gamla grova lavrika lövträd, främst asp. Även här finns många hotade arter och en av sprickdalarna är klassad som nyckelbiotop. I sumpskogarna nedanför Svartningen respektive Gråberget, är också luftfuktigheten hög och här finns mycket död ved och arter knutna till löv och död ved. De båda sumpskogarna är nyckelbiotoper och i dem finns signal- och rödlistade arter. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är av Länsstyrelsen ett reservatsförslag Området är till stora delar svårtillgängligt för skogsbruk och många av värdena är kopplade till den långa tid av beskogning som därför blivit Området har höga naturvärden, t.ex. förekomst av hotade arter och ovanliga skogliga strukturer

16 Stora delar av området är av naturskogskaraktär och delar av området, 37 hektar, uppfyller definitionen för EU-habitatet Västlig taiga, naturlig gammal granskog. Floran nedanför branterna är kalkgynnad. Större delen av branterna är klassade som nyckelbiotop och hyser många signalarter samt rödlistade arter. Hotbild Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Gråberget, Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram ett skötselplan för naturreservatet Gråberget som länsstyrelsen skall utföra och ansvara för. Övrigt Här finns också kulturspår i form av jordkula, skogskojor, fångstgropar samt spår av en gammal väg. På toppen av Gråberget stod det ett bevakningstorn tidigare som man fortfarande kan se resterna. Källförteckning Naturvärdesbeskrivning Gråberget, Eda kommun Länsstyrelsen i Värmland Bildandet av naturreservatet Gråberget, Eda kommun. Dnr

17 Nr 6 Kloften NATURRESERVAT Naturvärdesklass: I Koordinater: , Skydd: Naturreservat Värdetyp: B Z G R Areal: 97 ha Beskrivning: Naturskogslik hällmarktallskog och lövrik barrnaturskog Områdesbeskrivning Naturreservatet Kloften bilddes Det är beläget 8,5 km sydost om Koppom och ligger i en trakt som innehåller ett stort antal och stor areal nyckelbiotoper med lövrik skog. Inom en radie av två mil ligger nio befintliga naturreservat och sju naturreservatsförslag. Kloften är på 97 hektar innefattar toppen av berget Kloften (uttal Klöfta ), ett antal mindre myrar, del av sprickan ner mot Klofttjärnet samt branten väster om Kloften. Större delen av det föreslagna området är klassat som nyckelbiotop. Stora delar av området är av naturskogskaraktär och delar av området, 68 hektar, uppfyller definitionen för EU-habitatet västlig taiga, naturlig gammal granskog samt naturlig gammal tallskog. Området är till stora delar svårtillgängligt för skogsbruk och många av värdena är kopplade till den långa tid av beskogning som därav blivit följden. I de delar där det skett skogsbruk så har det varit i form av plockhuggning/gallring och där finns nu i vissa delar en fin miljö med luckor, åldersskiktning och gammeltallar. Västbranten av berget är skarp med block och lodytor, likaså sprickan ner mot Klofttjärnet. Marken nedanför västbranten är frisk till våt och det finns sumpskogspartier. I de södra delarna nedanför västbranten är lövandelen hög. På de flackare topparna finns flera myrar och skogen är till större delen hällmarkstallskog, men det finns även områden med högre inslag av gran. Åldern på de äldre tallarna ligger mellan 250 och 300 år. I delar av området finns brandspår i form av brända stubbar. Död ved finns i större delen av området och i vissa delar finns det gott om död ved, bl.a. i form av torrakor, lågor av gran, björk och tall samt torrträd och döende träd. Toppen av berget ligger 300 meter ovanför havet, de lägre delarna bara 190 meter över havet. Berggrunden består av sura vulkaniter och av förgnejsad granit och jordarten utgörs av morän på berghäll. Den karga växtmiljön innebär att tallarna och granarna på berget är senvuxna. Kloftens västliga brant är bitvis skarp med block, lodytor och klippsprång. Nedanför branten finns det en bäck, surdråg, sumpskogs- och myrpartier och luftfuktigheten är hög. Bäcken är bitvis underjordisk och bitar av marken är källpåverkad. Boniteten nedanför branten är hög och en del av granarna är grova och en del är gamla och senväxta, en borrad gran är ca 160 år I den djupt nedskurna sprickan i berget mot Klofttjärnet rinner en mindre bäck som bitvis är underjordisk. Luftfuktigheten är hög och det finns många luftfuktighetskrävande mossor. Kanterna till sprickan är ca meter höga lodytor och i dalgången ligger stora mossklädda block

18 Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är ett av länsstyrelsen förslag till naturreservat och besitter unika värden som måste bevaras på sikt. Kloften skall betraktas som en ur naturvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogslandskap. Inom en radie av två mil ligger nio befintliga naturreservat och sju naturreservatsförslag. Större delen av det föreslagna området är klassat som nyckelbiotop. Kloften ingår i ett större område som Naturskyddsföreningen i Sverige kartlagt och som klassas inneha lämpliga miljöer för vitryggig hackspett. Skogen har naturskogskvaliteter och kombinationen av block och lodytor, fuktiga miljöer och gammal granskog samt solexponerade branter och tallågor gör området till en viktig livsmiljö för många arter. Området har ett stort värde för fågelfaunan genom sin rika variation på naturtyper, vilket ger speciella förutsättningar som livsmiljö för t.ex. hackspettar. Hotbild Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Kloften, Skötsel/Åtgärder/Rekommendation Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram ett skötselplan för naturreservatet Kloften som länsstyrelsen skall utföra och ansvara för. Övrigt Utsikten från den sydvästra delen av området är vacker och väl värd ett besök. Området är relativt lätt att vandra i, trots det kuperade landskapet. Tystnaden råder vid Kloften, frånvaron av buller och annan konstlat oljud beror på områdets avskildhet, långt från större allmänna vägar och den ringa förekomsten av bebyggelse. Källförteckning Naturvärdesbeskrivning Kloften, värdefull skogsmark i Eda kommun- Lövskogar med höga naturvärden i Värmland Lämpliga miljöer för vitryggig hackspett, Naturskyddsföreningen i Värmland Bildandet av naturreservatet Kloften, Eda kommun. Dnr

19 Nr: 7 Kvickneåsen FÖRSLAG TILL NATURRESERVAT Naturvärdesklass: I Koordinater: , Skydd: Reservatsbildning pågår Värdetyp: B Z G R Areal: ca ha Beskrivning: Området består av dominerande granskog med varierande inslag av främst asp och björk. Granskogen är grov och oskött, ställvis hänglavsrik. Områdesbeskrivning Området Kvickneåsen, föreslås av länsstyrelsen som naturreservat. Kvickneåsen ligger ca 7 km nordost om Charlottenberg. Den har som värdekärna länets 3:e största nyckelbiotop på knappt 70 hektar. Kvickneåsen ligger i en s.k. vitryggstrakt enligt en kartering av lövrik skog i västra Värmland som utförts av Skogsstyrelsen och Naturskyddsföreningen i länet. Stora delar av området har rikligt med död ved, i form av högstubbar, barkborredödade stående torrgranar och lågor av främst gran, björk och asp. Det är gott om grova träd. De senaste decennierna har i princip inga skogsbruksåtgärder utförts i området, endast uttag av ett fåtal vindfällen. Nyckelbiotopen är klassad som lövrik barrnaturskog. Området består av dominerande granskog med varierande inslag av främst asp och björk. Granskogen är grov och oskött, ställvis hänglavsrik. Den rika förekomsten av grova lövträd och död ved gör Kvickneåsen extra intressant med avseende på kryptogamer (svampar och växter som sprider sig och förökar sig med sporer) och vedinsekter. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är ett av länsstyrelsens förslag till naturreservat och besitter unika värden som måste bevaras på sikt. Kvickneåsen skall betraktas som en ur naturvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogslandskap av följande anledningar: Större delen av det föreslagna området är klassat som nyckelbiotop. Området har ett stort värde för fågelfaunan genom sin rika variation på naturtyper, vilket ger speciella förutsättningar som livsmiljö för t e x hackspettar. Kvickneåsen är länets 3:e största nyckelbiotop på 68,2 hektar. Kvickneåsen ligger i en s.k. vitryggstrakt Nyckelbiotopen är klassad som lövrik barrnaturskog. Den rika förekomsten av grova lövträd och död ved gör Kvickneåsen extra intressant med avseende på kryptogamer och vedinsekter. Området har gynnsam livsmiljö för skogshönsen tjäder och järpe Området, tillsammans med andra skyddade skogsmiljöer ger goda förutsättningar för ett långsiktligt bevarande av hotade och sällsynta arter i kommunen och landskapet Hotbild Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på mark, flora eller fauna

20 Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Att länsstyrelsen bildar ett naturreservat av området med en skötselplan Övrigt: Observationer av flera hackspettsarter tretåig hackspett, gråspett och mindre hackspett har påträffats. Hittills har 10 rödlistade arter observerats i området. Återväxten av asp är klen beroende på det hårda betestrycket av älg. Källförteckning Kvickneåsen, värdefull skogsmark i Eda kommun, Länsstyrelsen Lövskogar med höga naturvärden i Värmland Lämpliga miljöer för vitryggig hackspett, Naturskyddsföreningen i Värmland

21 Nr: 8 Bö-Styggetjärnet NYCKELBIOTOPER Naturvärdesklass: II Koordinater: , 1283 Skydd: saknar skydd Areal: ca ha Värdetyp: B Z G (R) Beskrivning: Nyckelbioper, tjäderbiotop, naturskogsartat hällmarktallskog Områdesbeskrivning Området innefattar bl.a. 5 nyckelbiotoper om en total yta av ca 30 ha. Dessa besitter höga naturkvalitéer samt goda biotoper för tjäder. Ett annat objekt, Örnhöjden, som ligger alldeles öster om nyckelbiotoperna ingick som ett naturvårdsobjekt vid naturvårdsinventeringen Då utgjordes Örnhöjden av gammal naturskogsartad hällmarkstallskog. Örnhöjden utgörs av en bergstopp och är en av kommunens högsta toppar med sina 346 m.ö.h. Nyckelbiotoperna ligger i nära anslutning till Bö-Styggetjärnet och Horntjärnet. Nyckelbiotoperna karakteriseras av stora sammanhängande äldre tallskog. På vissa lokaler finns tallar som är år gamla. Det förekommer även inslag av gamla aspar. Området har fina naturskogskvalitéer. Området är väl lämpat för tjäder, troligen förekommer tjäderspel inom området. Det finns gott om lågor i olika nedbrytningsstadier. Flera sällsynta och hotklassade svamp- och lavarter är påträffade. Området har stort värde för framtiden och bör utvecklas fritt. På Örnhöjdens östra sida finns en liten fuktig ravin. Övergången mellan hällmark och myr är skarp. Ett stort antal sprickor går i nord- sydlig riktning över berget. I sprickorna finns oftast små kärr och sumpskogar. På toppen av berget dominera hällmarktallskog, med inslag av björk och gran. Tallarna är smala och knotiga och de är antagligen mycket gamla. Den låga tillväxten på den torra hällmarken gör att träden är små trots hög ålder. I väster sluttar berget brant ned mot ett kärrområde. Kärret omges av tallskog på torr hällmark. Området hade 1987 mycket få kulturspår, stubbar och andra kulturlämningar är ytterst sällsynt. Skogen karakteriserades som naturskog. Brandljud saknades helt, vilket kan förklaras med att området omges av många blöta kärr, som effektivt hindrade spridning av bränder. Utanför området är skogen kraftigt påverkat av avverkningar och gallringar. På grund av naturskogskaraktären är området landskapsestetiskt mycket tilltalande. De 5 nyckelbiotoperna vittnar idag om områdets höga naturvärden. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Områdets 5 nyckelbiotoper vittnar om höga naturvärden. Stora sammanhängande äldre tallskog, en del riktigt gamla, år. Området har mycket goda biotoper för tjäder. Örnhöjden stoltserar med en av kommunens högsta punkter, 346 m.ö.h. Området besitter en känsla av vildmarkskaraktär. Tystnad och utsikt över stora naturområden utan tecken på mänsklig aktivitet är unika

22 egenskaper i dagens samhälle. Hotbild Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på mark, flora eller fauna. Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Att länsstyrelsen bildar ett naturreservat av området med en skötselplan Skogsstyrelsen skall göra området till biotopskyddsområde eller att tillsammans med markägarna träffar ett naturvårdsavtal för att bevara området intakt. En uppföljning av Örnhöjdens naturkvalitéer från naturvårdsinventeringen 1987 bör genomföras, mycket kan ha hänt med de naturkvalitéer som då registrerades. Ett större sammanhängande område med lämpliga biotoper för bl.a. tjäder bör prioriteras i kommunen. Källförteckning Nyckelbiotop 11B 7g, nr 02 Nyckelbiotop 11B 7g, nr 05 Nyckelbiotop 11B 7g, nr 19 Nyckelbiotop 11B 7g, nr 06 Nyckelbiotop 11B 7g, nr 01 Naturvårdsinventering

23 Nr 9 Påterudsskogen NATURRESERVAT Naturvärdesklass: I Koordinater: , Skydd: Naturreservat Areal: 22 ha Värdetyp: N B Z G (R) Beskrivning: Skogsmark med gammal lövträdsrik barrskog Områdesbeskrivning Det 22 ha stora naturreservat bildades Syftet med naturreservatet är att bevara den biologiska mångfalden och bevara/nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter. Påterudsskogen är ett kuperat och varierat område som sträcker sig från sjön Rövattnet i öster till Tisselmossarna i väster. Naturreservatet ligger en bit från väg vilket gör det relativt svårtillgängligt. Området kan delas upp i tre delar som karaktäriseras av olika naturtyper. Ett område närmast Rövattnet klassas som barrskog som är självföryngrad. Vid en brant som vetter mot sjön ökar lövinslaget. Ett andra delområde klassas som fuktig barrskog som består av en fuktig ö i Rövattsmossen. Det tredje delområdet klassas som lövträdsrik barrskog i kuperad terräng. På höjdryggarna växer främst tall, ofta på ljungklädda hällmarker. I sluttningarna ökar graninslaget och nere i svackorna rinner små bäckar genom fuktiga partier. Andelen asp är störst i de västra delarna, där det också finns spår av brand i gamla stubbar. Området är bitvis rikt på död eller döende ved i form av lågor och torrträd. Området är till största delen klassat som nyckelbiotop och resten av skogen är klassad som naturvärdesobjekt enligt nyckelbiotopinventeringen. Skogen består främst av lövträdsrik äldre barrskog med inslag av död och döende ved, lövträd och gamla grova träd. Lövträden består främst av gammal, grov asp. Sluttningarna hyser granbestånd, i en del fall av höga boniteter, särskilt i nedre delar av längre sluttningar där berggrunden innehåller basiskt mineral. Kulturhistoriska bevarandevärden Påterud ligger i en gränstrakt som före 1551 hörde till Dalsland och det finns uppgifter om att trakten ännu tidigare tillhörde Norge. På grund av att området ligger nära gränsen så finns det många historier om händelser i skogarna under andra världskriget. Bl.a. figurerade Näverlidskojan i en historia om en spion. Vid Näverlidskojan, som ligger söder om reservatet, pågick kolning under 40-talet. Dessutom fanns sätrar och tjärbränneri i närheten. Skogsbruk har bedrivits i området men i gamla tider var det till husbehov som byggnadsvirke och ved. Först efter att skogen 1843 skiftades kom avverkningar igång i något större skala. Terrängen försvårade dock transport av virke, man kunde dock använda sig av vattendragen i området till flottning. Flottningen upphörde så sent som 1962 och därefter transporterades virket via skogsbilvägen som blev färdig Skogsarbetarna bodde i kojor där det fanns stall med plats för hästarna, det fanns flera sådana kojor i området. På 40- och 50-talet kom det huggare från Danmark. Österrike och många andra länder för arbete i skogen runt Påterudsskogen

24 Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Påterudsskogen är ett av kommunens naturreservat och besitter unika värden som måste bevaras långsiktigt. Området skall betraktas som en ur naturvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogslandskap av följande anledningar: Området har en värdefull, äldre, lövträdsrik barrskog som är en bristvara i det moderna skogsbruket Viktiga strukturer som död ved, lövträd och gamla grova träd gör att området är en viktig livsmiljö för vitryggig hackspett och arter med samma krav på sin omgivning Området har brunnit och är därmed rikt på asp Det förekommer ett flertal hotade arter samt signalarter i området, bl.a. tretåig hackspett (Picoides tridactylus), större flatbagge (Peltis grossa), brunpudrad nållav (Chaenotheca gracillima), lunglav (Lobaria pulmonaria), vedtrappsmossa (Anastrophyllum hellerianum)och kandelabersvamp (Artomyces pyxidatu). Ingår som en del i ett större storområde för vitryggig hackspett. Storområdet är en strategi för att skapa en mosaik över ett större område som hyser goda biotoper för den vitrygga hackspettens möjlighet till överlevnad Hotbild Området är skyddat via naturreservatet. Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram ett skötselplan för Påterudsskogen som länsstyrelsen skall utföra och ansvara för. Källförteckning Remiss , Påterudsskogen, Eda kommun. Dnr Bildandet av naturreservatet Påtersudsskogen, Eda kommun

25 Nr: 10 Kronefjället NATURA 2000-OMRÅDE Naturvärdesklass: I Koordinater: , Skydd: Natura 2000, biotopskydd och naturvårdsavtal Värdetyp: N B Z G R Areal: ca 22 ha Beskrivning: Mäktiga branter och sprickdalar med hög luftfuktighet, utsiktsplats och vandringsled Områdesbeskrivning Kronefjället fastställdes 2006av länsstyrelsen till ett Natura 2000-område. Kronefjället har genom sin karaktär mycket höga naturvärden. Området utgör viktig en lokal för flera hotade och sällsynta arter främst av mossor och lavar men även kärlväxter, insekter och fåglar. Enligt mossexperten Sven Fransson, Arvika, utgör Kronefjället en av de finaste mosslokalerna i västra Värmland. Området utgörs av 2 områden med en sammanlagd yta av ca 41 ha som är skyddade via biotopskydd. Det imponerade bergsmassivet utgör en västbrant som sluttar ned mot sjön Björklången. I mitten finns en granskogsdominerad djupt nedskuren svacka där en bäck rinner ned mot sjön. Svackan karakteriseras av stora bergsbranter och klippstup, vilket erbjuder skyddade växtplatser med hög och jämn luftfuktighet. Det finns gott om död ved. Omgivningarna runt svackan växlar kraftigt mellan branter, sprickdalar, rasbranter och höjder. Förekomst av brandljud och brända stubbar indikerar tidigare bränders framfart. Ned mot svackorna avlöses tallen av gran och lövträd. Lövträdsinslaget består av asp, björk och lind. Flera ovanliga mossor oh lavar har påträffats. Flera arter är knutna till aspar. I Kronofjällets rasbranter påträffas den hotade nordiska klipptussen (Cynodontium suecicum), en mossa som föredrar beskuggade lodytor skyddade från sol och vind. Här finns även det enda kända fyndet i Värmland av den hotade spindelmossan (Cololejeunea calcerea). Den västligaste delen av Kronefjället utgörs av ett urskogsartat barrskogsbestånd med dominans av tall. Inslaget av död ved i form av lågor och döda stående träd är stort. På de bergbundna partierna finns flera mycket gamla tallar. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategi Kronefjället är ett av fem Natura områden i Eda kommun. Området utgör en viktig lokal för flera hotade och sällsynta arter främst av mossor och lavar men även kärlväxter, insekter och fåglar Enligt mossexperten Sven Fransson, Arvika, utgör Kronefjället en av de finaste mosslokalerna i västra Värmland. Signalarter och rödlistade arter som stuplav (Nephroma bellum), skinnlav (Leptogium saturninum), baronmossor (Anomodon sp.) påträffas. Signalarterna indikerar lång skoglig kontinuitet både vad gäller barr- och lövträd men även olika former av död ved. Signalarterna indikerar även att området har hög och jämn luftfuktighet. Förekomst av den fridlysta och rödlistade mossan nordisk klipptuss. Artens krav på livsmiljö som trädbeskuggade bergsbranter av silikatbergarter, sprickor med översilning är sådant som området besitter

26 Från toppen av Kronefjället, som kan nås via en vandringsled, finns en storslagen utsikt över bygden Hotbild Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på mark, flora eller fauna. Mossan nordisk klipptuss hotas av att träd framför bergsbranterna avverkas så att växtplatsen exponeras för sol och vind. Arten försvinner om exponeringsskyddet tas bort. Natura 2000-området Kronefjället är skyddat av Skogsstyrelsen via biotopskydd enligt överenskommelse med markägarna. Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Biotopskydd medför att marken inom avtalsområdet skall vara opåverkad. Dock har Skogsstyrelsen möjlighet att bedriva naturvårdande åtgärder i området. Några ytterligare inventeringar/kompletteringar för området är inte aktuella. Övrigt Den sällsynta mossan nordisk klipptuss förekommer på ca 100 lokaler i Sverige. Sydvästra Värmland har den sydligaste utbredningen och Värmland är ett av de landskap som har flest lokaler med förekomst av arten. Nordisk klipptuss är rödlistad där den är placerad i kategorin, missgynnad. Källförteckning Bevarandeplan Natura 2000, Kronefjället, Eda kommun, Värmlands län

27 Nr 11 Skårsjöbranten NATURA 2000-OMRÅDE Naturvärdesklass: I Koordinater: , Skydd: Natura 2000, biotopskydd och naturvårdsavtal Värdetyp: N B Z G (R) Areal: ca 3 ha Beskrivning: Bergbrant med mossbelupna lodytor, blockrika branter med gamla tallar och senvuxen gran Områdesbeskrivning Skårsjöbranten fastställdes 2006 av länsstyrelsen till ett Natura område. Syftet med Natura 2000-området är att upprätthålla så kallad gynnsam bevarandestatus för ingående naturtyper och arter. Det ca 3 ha stora området består av en östvänd bergsbrant med mossbelupna lodytor. Den södra delen av branten är blockrik. Mossrikedommen är stor. I den övre delen av branten består skogen av gamla tallar med välutvecklad barkstruktur, vissa riktigt gamla och knotiga. Inslag av senvuxen gran förekommer. Nedanför branten breder en skogklädd platå ut sig för att sedan i öst slutta ned mot Gettjärnsbäcken. Skogen närmast branten består främst av gamla grova granar med inslag av asp och grova sälgar. Vissa av sälgarna har riklig förekomst av den rödlistade lunglaven (Lobaria pulmonaria). Gettjärnsbäcken är en fin skogsbäck med förekomst av öring. På den östra sidan av bäcken är terrängen relativt flack. Flera kulturlämningar i form av husgrund, stengärdsgårdar samt odlingsrösen finns i området, dessa har tillhört Strömsmarkssätern. Säterns gamla odlingsmarker är delvis igenväxta med lövträd, framförallt asp, sälg och björk, samt delvis planterade med gran. En naturvårdsavverkning har genomförts, där en stor del av de planterade granarna avverkades. Varierande trädslagssammansättning och bestånd med lång kontinuitet i kombination med kulturlämningarna ger området höga bevarande värden både ur natur- och kulturvärdessynpunkt. De gamla träden och det höga inslaget av lövträd gynnar förutom många mossor och lavar många hålbyggande fåglar. Inslaget av sälg bidrar till en god insektsförekomst, vilket i sin tur gynnar fågellivet. Vidare gynnar den goda tillgången på död ved i olika former samt bergsbranten ett stort antal mossor, lavar och vedsvampar. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Skårsjöbranten är ett av fem Natura områden i Eda kommun. Området hyser representativa delar av naturtypen västlig taiga, dvs. naturlig gammal skog med lång skogskontinuitet Skogen har en varierande trädslagsblandning med god tillgång på lövträd, vilket gynnar insektslivet och därmed fågellivet samt hålbyggande fågelarter som t.ex. hackspettar. Stor del av träden är gamla och den rika moss-svamp- och lavfloran (kryptogamer) vittnar om lång skoglig tillväxt utan mänsklig påverkan. Exempel på naturtypiska arter som förekommer i området är garnlav (Alectoria sarmentosa), lunglav (Lobaria pulmonaria), stuplav (Nephroma bellum), bårdlav (Nephroma paileie) och vedticka (Phellinus viticola). Flera signalarter som platt fjä

28 dermossa (Neckra complanata), grovfjädermossa (Neckra crisp,), luddlav (Nephroma resupinatum) och korallblylav (Parmeliella triptophylla)förekommer. Förekomst av den fridlysta och rödlistade mossan nordisk klipptuss (Cynodontium suecicum). Artens krav på livsmiljö är trädbeskuggade bergsbranter av silikatbergarter vilket området besitter. Hotbild Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på mark, flora eller fauna. Mossan nordisk klipptuss (Cynodontium suecicum) hotas av att träd framför bergsbranterna avverkas så att växtplatsen exponeras för sol och vind. Arten försvinner om exponeringsskyddet tas bort. Natura 2000-området Skårsjöbranten är skyddat av Skogsstyrelsen genom biotopskydd och naturvårdsavtal med markägarna. Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Biotopskydd och naturvårdsavtalen medför att marken inom avtalsområdet skall vara opåverkat. Dock har Skogsstyrelsen möjlighet att bedriva naturvårdande åtgärder i området. Några ytterligare inventeringar/kompletteringar för området är inte aktuella. Övrigt Den sällsynta mossan nordisk klipptuss (Cynodontium suecicum) förekommer på ca 100 lokaler i Sverige. Sydvästra Värmland har den sydligaste utbredningen och Värmland är ett av det landskap som har flest lokaler med förekomst av arten. Nordisk klipptuss är rödlistad där den är placerad i kategorin, missgynnad. Källförteckning Bevarandeplan Natura 2000, Skårsjöbranten, Eda kommun, Värmlands län

29 Nr: 12 Billan NATURA 2000-OMRÅDE Naturvärdesklass: I Koordinater: , Skydd: Natur 2000-område Värdetyp: N Z R Sträcka: ca 11 km Beskrivning: Oreglerat vattendrag med strömmande och forsande vatten. Reproducerande flodpärlmusselbestånd. strömstationär öring, flodkräfta samt rödlistade och sällsynta bottenfaunaarter Områdesbeskrivning Billan är ett gränsöverskridande vattendrag som avvattnar ett flertal norska sjöar och tjärnar bl.a. sjöarna Norra och Sødra Bellingarna, för att sedermera mynna i Vrångsälven. Sträckan mellan norska gränsen och Ämten är klassad som ett Natura-2000 område p.g.a. av att vattendraget utgör ett mycket viktigt vattendrag för den hotade flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera). I större delen av älven påträffas äldre musselindivider och delar av älven har stor frekvens av småmusslor. Hela Billan utgör ett kärnområde för arten. Flodpärlmusslor förekommer från Slussåsen i söder och upp till Sødra Bellingen i norr, vilket motsvarar en sträcka av ca 11 km varav ca 5 km är på den svenska sidan. Den långa sammanhängande sträckan med förekomst av flodpärlmusslor är unikt för Eda kommun och hela länet. Billan är oreglerad och saknar numera vandringshinder (på den svenska sidan). Förr fanns en damm vid Nygärdet, ca 500 nedströms Billefalla. Billan hyser en mängd olika nyckelbiotoper i form av utströmningsområden, översilade klippor, strömnackar, höljor, tillrinnande vattendrag och oreglerade sjöutlopp. Här finns arter som t.ex. strömstationär öring (Salomon trutta), flodkräfta (Astacus astacus), reproducerande flodpärlmusslor och sällsynt bottenfauna. Detta gör Billan unik. Billan är utpekad som ett nationellt särskilt värdefullt vatten för sina höga vattenanknutna naturvärden. Älven omges till största delen av ett bergigt skogslandskap där jordarterna till stor del består av fin sand och mjäla med inslag av grus och större block. Odlad mark förekommer i blygsam omfattning på den svenska sidan. Vattendraget är påverkat av skogsbruk, flottledsrensningar och dikningar. Övre delen av älven faller kraftigt och skapar forsar med inslag av lugnare partier. Botten och strandkanten är renspolade från fint material och är därför till större delen stenig. I mindre sel där vattenhastigheten avtar är bottnen grusig. Längre söderut blir landskapet flackare och älvens vattenhastighet blir långsammare. Älven övergår till ett mer meandrande lopp vilket medför att bottnen och älvkanterna består av finare sediment. Längs Billans kanter växer en smal ridå av al, björk och sälg. Närmare Ämten blir lövridån bredare och inslaget av björk ökar. Utanför älvens lövridå tar granskogen vid. Billans kantzoner, från norska gränsen ner till Tukåsen, är utpekade som naturvärdesobjekt i skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Kantzonerna bedöms på sikt kunna utveckla mycket höga naturvärden. I anslutning till vattendragets södra delar finns värde