Efter beslut från Länsstyrelsen utfördes undersökningen under tre dagar i september 2006.

Transkript

1 Innehållsförteckning Inledning... 2 Bakgrund... 3 Fornlämningsbild... 4 Metod... 4 Anläggningar... 5 Fynd... 7 Keramik... 7 Ben... 7 Sten... 8 Järnföremål... 9 Övriga fynd... 9 Makrofossil... 9 Dateringar Tolkningar Sammanfattning Referenser Tekniska och administrativa uppgifter Dokumentationsmaterial

2 Inledning Personal från Värmlands Museum har utfört en delundersökning av en tidigare oregistrerad fornlämning i Berg i Millesviks socken på Värmlandsnäs. Fornlämningen rapporterades in till Värmlands Museum i juli 2006 i samband med att några träd på en tomt fälldes och ett intilliggande vägdike rensades och grävdes om. Markägaren kontaktade Värmlands Museum och efter besiktning av platsen konstaterades att ett antal härdar och kokgropar skadats vid dikesgrävningen. Vid besiktningen gjordes bedömningen att den nu påträffade fornlämningen i själva verket är del av en sedan tidigare till RAÄ inrapporterad fornlämning som upptäcktes Vid undersökningstillfället var denna inte registrerad i FMIS vilket den nu är under RAÄ 246. Efter beslut från Länsstyrelsen utfördes undersökningen under tre dagar i september Figur 1. Utdrag ur den topografiska kartan. Platsen för undersökningen ligger inom det rödmarkerade området. Gröna prickar markerar idag kända boplatser. Svarta prickar markerar förekomst av gravar av yngre bronsålders/äldre järnålderskaraktär. R markerar platser med skålgropar och/eller hällristningar. De till i texten refererade boplatserna i Götterstad ligger i övre högra hörnet. 2

3 Bakgrund Vid besiktningen av platsen i början av september 2006, kunde 7-8 anläggningar iakttas i det ovan beskrivna dikets profiler. Några anläggningar låg under en väg i norr medan andra låg in mot tomten i söder. Schaktmassor från diket innehöll stora mängder skörbränd sten samt en del keramikfragment och brända ben. Vid besiktningen gjordes bedömningen att anläggningarna var kraftigt skadade. Vid besiktningen regnade det kraftigt och då lämningarna var belägna i en kraftig slänt blev det tydligt att risken för vidare skador via erosion var påtaglig. Efter kontakt med Länsstyrelsen beslutades att de lämningar som syntes i profilkanterna skulle dokumenteras och tas bort. Vid en särskild arkeologisk utredning 2003 påträffades två härdar strax norr om den nu aktuella platsen. Dessa härdar ingick inte i utredningsområdet men hittades i samband med utredningen. Dessa rapporterades in till RAÄ och har nu registretats som RAÄ 246 i Millesviks sn (RAÄ dnr ). Med största sannolikhet är de nu undersökta anläggningarna del av samma fornlämning som RAÄ 246. Figur 2. Foto taget från Ö. Fotot visar platsen innan undersökning. Nere till höger i bild syns härden A7 och till höger om uthuset, i dikets vänstra kant, skymtar kokgroparna A1 och A2. Foto av Hans Olsson. 3

4 Fornlämningsbild Utmärkande för de södra delarna av Värmlandsnäs, med socknarna Eskilsäter och Millesvik, är att de tillhör det gravtätaste området i Värmland. I dessa båda socknar finns över 400 kända gravar som sannolikt kan dateras till brons- och äldre järnåldern. Ovan nämnda gravar består av rösen och stenfyllda stensättningar som ofta är placerade på höjder ute vid kustbandet men också på höjder lite längre inåt land (se karta sidan 1). En stor koncentration av gravar finns just kring det aktuella området där de stora rösena vid Noltorp utmärker sig (RAÄ 39, Millesviks sn). I samma område finns också ett antal skålgropsstenar där de kring Götterstad utmärker sig genom att utgöra flera stycken kända. Fornlämningarna kring den nu aktuella platsen består dels av tre stensättningar (RAÄ 27), en skålgropssten (RAÄ 108), uppgifter om härdar (RAÄ 155,156 och 157) samt ett röse och en stensättning vid Agneteberg (RAÄ 28). På endast en plats på Värmlandsnäs har liknande lämningar som de som nu undersökts grävts ut. Det var vid Götterstad knappt två kilometer från Berg. Undersökningarna som utfördes berörde två boplatser, den ena med dateringar från mellersta bronsåldern till romersk järnålder och den andra från förromersk till romersk järnålder. På båda boplatserna påträffades flera huslämningar och ett stort fyndmaterial (Olsson 2005a). Metod De anläggningar som skulle undersökas lokaliserades på så sätt att de uppkomna profilerna i diket rensades för hand med skärslev. Genom detta upptäcktes sju anläggningar. Med utgångspunkt från anläggningarnas profiler torvades matjorden på resterande delar av anläggningarna av för hand med spade. Anläggningarna rensades sedan, fotograferades och ritades i plan i skala 1:20. Därefter upprättades en planritning över alla anläggningar i skala 1:100. Denna mättes upp med hjälp av analogt instrument och måttband. Därefter snittades anläggningarna och profiler ritades. Från de anläggningar som var mycket skadade samlades inga kol- eller makrofossilprover in vilket annars var fallet. Såll användes för delar av anläggningarna 1 och 2. Försöket gavs upp dels på grund av tidsbrist och dels för att sållningen inte gav några egentliga fynd. Dessutom visade sig jorden klumpa ihop sig alltför mycket för att såll skulle kunna användas effektivt. Det senare sannolikt på grund av de tidigare kraftiga regnen. En anläggning, A4/A8 visade sig vara mycket stor och endast delvis berörd av dikesgrävningen. Då så lite av anläggningen skadats uppkom frågan om anläggningen skulle få ligga kvar orörd eller inte. Efter att Länsstyrelsen varit på platsen beslutades att även den skulle inkluderas i undersökningen då den trots allt skadats vid dikesgrävningen. Samtliga anläggningar totalundersöktes sedan. Från anläggningarna räknades antalet skärviga/skörbrända stenar för att man skall få en uppfattning om hur mycket stenar de innehöll och därmed få en bild av funktion eller brukningstid. Efter undersökningen lades stenarna tillbaks i de gropar de kom från och jorden kastades tillbaks vid återställandet av platsen. 4

5 Anläggningar Samtliga anläggningar var mer eller mindre skadade genom det dike som grävts/förbättrats i juli Anläggningarna A3, A5 och A7 var dessutom störda av den väg som löper mellan den större landsvägen och gården Berg och vidare österut. Dessa anläggningar fanns dock delvis kvar under grusvägen. Anläggning 1. Kokgrop, 1,5x1,2 m (Ö-V) och 0,32 m dj. Innan undersökningen syntes ett antal fynd i anläggningens yta. Fynden utgjordes dels av keramik och dels av brända ben (F1- F4, F8-F9). Dessutom innehöll jordproverna makrofossil från sädeskorn, gråstarr, svinmålla och revsmörblomma. Trots skadan i norr återstod större delen av anläggningen. Anläggningen innehöll totalt omkring 290 fragment skörbränd/skärvig sten. Mot botten var andelen kol riklig. Mot bottnen fanns också rikligt med bränd kvarts. I norra delens botten fanns en grop, 0,4x0,33 m stor och 0,13 m dj. Från gropen kommer också fynd av ett järnföremål samt keramik? (F12, F15-F17). Anläggning 2. Kokgrop, 1,7x1,3 m (Ö-V) och 0,4 m dj. Kokgropen visade sig vara störd av en sentida grop som grävts ner genom kokgropens sida. Därför påträffades en del tegel, större stenar och plast nere i gropens ena kant. Då kokgropen var störd och tillförts sten i sen tid räknades inte antalet stenar från denna anläggning. Anläggningen uppvisade annars stora likheter med A1. Inga fynd påträffades. Anläggning 3. Härd, 1,6x0,9 m (Ö-V) och 0,2-0,44 m dj. Inga fynd påträffades. Anläggning 4. Syntes först som en enda stor anläggning med tendens till kantkedja av rundade stenar. Först sedan östra delen grävts ut och profil ritats framkom att det rörde sig om tre anläggningar. A4:1. Kokgrop. Skadad i N delen av ovan nämnda dike. Denna kokgrop var omkring 2,14x1,4 m (Ö-V) och 0,42 m dj. I anläggningen fanns en ganska tät skärvstenspackning med grå fet sandjord. Mot botten fanns ett ner till 6 cm tjockt kollager. Anläggningens södra del täcktes av A4:2. Inga fynd framkom. A4:2. Kokgrop. Syntes först som del av A4:1 men vid undersökningen med påföljande profilgrävning kunde man se en klar skillnad mellan anläggningarna. A4:2 var omkring 1,82x1,62 m (N-S) och 0,32 m dj. I gropens kanter fanns rundade, mellan 0,12-0,3 m st stenar, likt en kantkedja. Denna var dock inte synlig runt om hela anläggningen varför kantkedja möjligen är en felaktig beteckning. Det var i alla fall tydligt att dessa rundade stenar låg i gropens kanter. Packningen med stenar skiljde sig åt mot A4:1 genom att bestå av mycket större och rundade stenar. Stenarna var dock tydligt skörbrända. Kollagret i anläggningen var också betydligt tjockare, i S delen hela 24 cm tjockt. Kolet bestod också 5

6 oftare av större kolstycken. I botten av A4:2 fanns också ett cirka 2 cm tjockt lager av gråsvart sandjord, ett lager som inte fanns i A4:1 botten. Inga fynd framkom i A4:2 förrän mot den västra kanten, alldeles intill A8. Här fanns en tydlig koncentration av brända ben (F25) inom en yta av 0,22x0,16 m. Benen samlades in som ett jordprov och vid genomsållning inomhus framkom, förutom benen, några keramikfragment och en bit bränd lera, de enda fynd som hittades i anläggningen. Tre små benfragment hittades dock 0,6 m längre åt SÖ (F26). Detta ben kan dock ha hamnat där på grund av rötter eller maskar och ursprungligen legat i benkoncentrationen. Jordprovet visade sig också innehålla speltvete, svinmålla och granbarr. Då A4 från början tolkades som en enda stor anläggning, samlades stenarna från de båda in tillsammans. Från A4:1 och A4:2 kom sammanlagt omkring 900 fragment skörbränd/skärvig sten. Figur 3. Planritning över A4:1, A4:2 och A8. Anläggning 5. Härd, 1,8x1,2 m (Ö-V) och 0,1-01,2 m dj. På ytan av anläggningen låg keramik (F5-F6, F13). Kollagret i anläggningens botten bestod av fet jord och sot men inte så många kolbitar. I härdens botten fanns i S delen en grop, 0,6x0,4 m (Ö-V) och 0,26 m dj. Gropen innehöll mycket sot, kol och skörbränd sten. Sammanlagt påträffades omkring 340 fragment skörbränd/skärvig sten. Bland stenarna hittades en 8,6x7,3 cm stor sten med en 37x31 mm stor inristning på (F21) 6

7 Anläggning 6. Grop, 0,8x0,22 m (Ö-V) och 0,25 m dj. Gropen innehöll gråbrun jord med inslag av kol mot botten. På ytan fanns en skärvig sten. Gropens funktion har inte kunnat fastställas. Anläggning 7. Härd, 1,4x1,2 m (Ö-V) och 0,2 m dj. Innehöll mycket tät stenpackning, mörk jord och mycket sot och kol. Sammanlagt hittades omkring 360 fragment av skörbränd/skärvig sten. Fynd av brända ben (F14), keramik (F22-23) och bränd lera (F24). Anläggning 8. Härd, 1,12x0,88 m (N-S) och 0,14 m dj. Skadad i Ö delen av A4:2. Sammanlagt hittades 53 fragment skörbrända/skärviga stenar. I gropens NV kant hittades en malsten (F20) med slipytan vänd in mot härden. Slipytan är 5,2x4,2 cm stor På malstenens andra sida finns en fördjupning som påminner mycket om en grund skålgrop. Denna är 3,8x3,4 cm stor. Om man ser till samtliga anläggningar kan man se att A1 och A5 har det gemensamt att de i botten har djupa gropar. Man kan också se att det måste finnas en tidsskillnad mellan å ena sidan A4:1 och A4:2 och A4:2 och A8 då man delvis skadat A4:1 och A8 när man anlade A4:2. Fynd Många av fynden påträffades inte i anläggningarna utan som rensfynd på anläggningarna. I några fall kan man misstänka att fynden hamnat där i samband med dikesgrävningen som orsakade undersökningen. I de flesta fall är det ändå sannolikt att fynden legat i eller intill anläggningarna. Hur som helst gör fyndomständigheterna att det inte med säkerhet går att säga om alla fynd kan knytas till anläggningarna. Däremot tolkas fynden ingå och tillhöra fornlämningen. Keramik Sammanlagt påträffades 16 keramikfragment. Fragmenten kommer mestadels från relativt finmagrade kärl där magringskornen oftast är 1-1,5 mm stora. Det finns dock ett exempel på magringskorn upp till 4 mm från keramik i A7. Keramiken är både helt genombränd men också tillverkad med en reducerad teknik. Exempel på det senare påträffades inuti benkoncentrationen i A4:2. Ben Brända ben hittades främst som rensfynd på olika anläggningar. Benen har analyserats av osteolog Leif Jonsson. Ben efter däggdjur och medelstort däggdjur påträffades vid rensning av A1 (F9) och vid rensning av A8 (F10). Från tre anläggningar finns ben som Jonsson bedömer sannolikt kommer från människa. Detta gäller rensfynd från A1 (F2), rensfynd från A7 (F14) samt en större mängd ben från en benkoncentration inuti A4:2. Det senare rör sig sannolikt om ben från ett barn. 7

8 Sten Två bearbetade stenar förtjänar särskild uppmärksamhet. Den, (F20) ena låg i kanten av härden A8 och utgjorde del av härdens begränsning. Stenen är 143x81 mm stor och på ena sidan finns en 54x42 mm stor slipyta vilket visar att det rör sig om en malsten. Denna sida av stenen låg in mot härden. På stenens ovansida finns en liknande yta, 38x34 mm stor och omkring 3 mm djup. Ytans storlek och form liknar en skålgrops medan djupet kanske är lite för litet för en sådan. Dock kan skålgropar variera mycket i djup vilket gör att man ändå inte kan utesluta att det rör sig om en skålgrop. Den andra stenen (F21) är en 85x73 mm stor, delvis kvartshaltig, sten med en inristning i. Stenen hittades vid undersökningen av härden A5. Ristningen är omkring 37x31 mm stor och någon mm djup. Figur 4. Fynd 20. På stenens ovansida syns den 54x42 mm stora slipytan. På stenens vänstra sida, på nedansidan, syns den 38x34 mm stora fördjupningen som är skålgropsliknande. Foto av Lars Thorén, Värmlands Museum. 8

9 Figur 5. Detalj av fynd 21. På bilden syns ristningen på stenen tydligt. Foto av Lars Thorén, Värmlands Museum. Järnföremål Inuti A1 påträffades ett 36 mm långt järnföremål (F16) som inte kunnat identifieras. Möjligen rör det sig om en hästskosöm även om formen är något oklar. Övriga fynd Övriga fynd består av tre fragment bränd lera. Ett av dessa fragment påträffades inuti benkoncentartionen i A4:2 tillsammans med brända ben och keramik. Övriga bitar påträffades i A1 och i A7. Makrofossil Två jordprover, från benkoncentrationen i A4:2 och från kokgropen A1, har analyserats av kvartärgeologen Jens Heimdahl vid Riksantikvarieämbetet UV-Mitt (se bilagd rapport). Provet från A1 innehöll fröer från gråstarr, svinmålla, ospecificerat sädeskorn samt revsmörblomma. Provet från A4:2, och som samlades in i gravgömman, innehöll fröer från svinmålla och speltvete. Provet innehöll även brända granbarr. 9

10 Dateringar Två kolprover har analyserats. Det är träkol från björk som daterats från A1 och A4:2. A1 har daterats till mellan 170 BC och 30 AD medan A4:2 daterats till mellan 170 BC och 60 AD. De båda anläggningarna är således samtida. Tolkningar Tolkningen av de undersökta lämningarna i Berg försvåras inte bara av att undersökningen varit så begränsad i omfång utan också av att resultaten pekar i flera olika riktningar. Dessutom var delar av fornlämningen förstörd genom det grävda diket och genom tidigare vägarbeten. På grund av detta ges här olika förslag till tolkning av platsen. Om man först ser till platsen som en tänkbar boplats så finns egentligen inget som talar mot en sådan tolkning, snarare tvärtom. Både beträffande lämningstyper och fynd är dessa vanligt förekommande på boplatser från samma tidsperiod. De två jordprover som analyserats stärker också tolkningen om boplats då makrofossil från proverna tyder på att de härrör från en boplatsmiljö. Inte heller när det gäller lämningarnas placering i en slänt nedanför en höjd finns det några invändningar mot tolkningen att det rör sig om en boplats. Man kan istället säga att det finns många exempel på boplatslämningar i liknande lägen. Inte minst vet vi detta från boplatserna i Götterstad omkring två kilometer bort. På dessa boplatser fanns gott om härdar och kokgropar i slänten nedanför huslämningarna. (Olsson 2005a). Dessutom är de två daterade anläggningarna A1 och A4:2 samtida med den ena av boplatserna vid Götterstad. Problemet med lämningarna i Berg är att vi idag inte vet om det finns fler lämningar intill de nu undersökta och vilken sorts lämningar de i så fall utgör. De enda liknande lämningar vi känner till är de två härdar som påträffades strax norr om den nu undersökta ytan (RAÄ 246). Det som kan störa bilden av boplats är förekomsten av sannolika människoben och då inte bara i A4:2 utan även i två andra anläggningar. När det gäller de sannolika människobenen från ett litet barn i A4:2 finns direkta paralleller till liknande begravningar i skärvstenhögar från många platser i Sverige. Dessa har dock oftast kunnat dateras till bronsåldern och för bronsålderns del har Susanne Thedéen tolkat begravningarna i sådana anläggningar som slutfasen i anläggningarnas användning (Thedéen 2004). Skärvstenshögar finns ju som bekant på boplatser men de finns också på andra typer av platser vilket bland annat undersökningarna i Hargene utanför Säffle visat (Olsson 2003). I detta fall är det dock svårt att tolka A4:2 som en skärvstenshög då anläggningen visar alla tecken på att ha varit en kokgrop om än med ovanlig konstruktion. Inte heller när det gäller de andra sannolika människobenen behöver deras närvaro störa bilden av en boplats. Det finns många exempel på människoben på boplatser runt om i landet. I en artikel från 1999 beskriver bland annat Tore Artelius om människoben som påträffats vid boplatsundersökningar i Halland (Artelius 1999). Problemet i detta fall är att inte alla ben påträffatss inuti anläggningarna utan som rensfynd, ett faktum som mer talar för att deras placering kan vara sekundär. Om så skulle vara fallet kan det finnas en annan tolkningsmöjlighet för de nu undersökta lämningarna. Lämningarna skulle kunna vara, åtminstone till en del, delar av en begravningsplats. Anledningen till att de sannolika människobenen hittats där de påträffades kan vara att de är rester efter nu förstörda gravar. Dessa kan ha förstörts vid senare tiders vägarbeten eller vid 10

11 dikesgrävningen. De kan också ha förstörts vid någon senare förhistorisk aktivitet, det vill säga att man kan ha anlagt delar av en förhistorisk boplats på en ännu äldre begravningsplats. Att det finns härdar och kokgropar på platsen är i sig ingen motsägelse. Det är vanligt att man finner sådana lämningar på gravfält eller intill ensamliggande gravar. I Värmland har man bland annat funnit detta på gravfältet i Tuva i Säffle, i kvarteret Orrby i Grums, intill ett röse i Torsby i Hagfors socken, vid Prästbol i Segerstads socken och vid undersökningarna i Skasås i Stavnäs socken (Schedin 2000, Pettersson och Svensson 1991, Olsson 2005b, Artelius 1989 och Pettersson och Svensson 1996). Nackdelarna med denna tolkning är dock flera. En nackdel är att antalet människoben är ringa. Placeringen i en slänt talar också mot gravar liksom att det inte påträffats några konstruktioner, eller rester efter sådana, som ens liknar gravar. Man skulle också kunna se platsen som en mer utpräglad kultplats, en plats där man inte primärt begravt sina döda och inte bebott utan som tjänat som en samlingsplats vid rituella sammankomster eller liknande. Undersökningarna i Hargene i By socken har tydligt visat att man kan finna boplatsliknande lämningar på brons- och järnålderns kultplatser. Dessa lämningar består av härdar, kokgropar, skörbränd sten och kulturlager med keramik, flinta, ben mm (Olsson 2003). När det gäller den nu undersökta platsen skulle den ur kommunikationssynpunkt ligga mycket väl till för en kultplats som varit samlingsplats för ett flertal personer. Vid sådana samlingsplatser kan också delar av begravningsritualer ha skett vilket skulle kunna förklara förekomsten av människoben. Man kan också se att den plats som nu undersökts sannolikt har använts under en längre tid. I alla fall kan man tolka det faktum att A4:2 anlagts över och delvis genom A4:1 och A8 som tecken på detta. A4:1 och A8 är således äldre anläggningar än A1 och A4:2. Hur mycket äldre de är går inte att svara på idag. För det krävs fler analyssvar. Att boplatser använts under lång tid har vi många exempel på. Inte minst visade undersökningarna i Götterstad att boplatser kan ha varit brukade under många hundra år (Olsson 2005a). 11

12 Sammanfattning I september utfördes en delundersökning av en hittills oregistrerad fornlämning vid Berg i Millesviks socken på Värmlandsnäs. Fornlämningen hade skadats vid dikesgrävning sommaren Fornlämningen utgör sannolikt en del av RAÄ 246. Vid undersökningen kom åtta anläggningar att undersökas. Anläggningarna bestod av härdar, kokgropar och en grop. I en av kokgroparna påträffades en benkoncentration som tolkas som en begravning. Benen tillhörde sannolikt ett litet barn. Den undersökta fornlämningen har sannolikt utgjort en boplats vars utbredning inte är känd. Två anläggningar har daterats till omkring år 0. Vissa iakttagelser tyder dock på att delar av boplatsen kan vara något äldre. Referenser Artelius, Tore Segerstadsundersökningen. Arkeologi i Värmland. Artelius, Tore Den döde vid dörren. Ur Kring Västsvenska hus. Göteborg. Olsson, Hans En kultplats från yngre bronsåldern och järnåldern. Ristningar och brons. Etapp 3. Värmlands Museums rapport 2003:17. Olsson, Hans. 2005a. Brons- och järnåldersboplatser i Götterstad. Rapport 2005:39. Olsson, Hans. 2005b. Schaktkontroll invid tre rösen i Hagforstrakten. Rapport 2005:15. Pettersson, Susanne och Svensson, Eva Ett järnåldersfält i Grums. Pettersson, Susanne och Svensson, Eva Skasåsundersökningen. Schedin, Pernilla Möten med Värmland. Göteborg. Thedéen, Susanne Gränser i livet- gränser i landskapet. Östervåla. Tekniska och administrativa uppgifter Värmlands Museums diarienummer: Länsstyrelsens diarienummer: Län: Värmland. Landskap: Värmland. Kommun: Säffle. Socken: Millesvik. Ekonomiskt kartblad: 9C8j. Undersökningsperiod: Personal: Ellinor Forsell och Hans Olsson (ansvarig). Vedartsanalys: Vedlab, Glava. Osteologisk analys: Leif Jonsson, Naturhistoriska museet i Göteborg. 14 C-analys: Ångströmslaboratoriet, Uppsala. Makrofossilanalys: Jens Heimdahl, Riksantikvarieämbetet UV-Mitt. Dokumentationsmaterial Digitala fotografier, plan- och profilritningar, fyndlistor samt anläggningsbeskrivningar. Materialet förvaras i Värmlands Museums arkiv. 12

13 Anlnr anltyp Storlek och djup 1 Kokgrop 1,5x1,2 m (Ö-V) och 0,32 m dj 2 Kokgrop 1,7x1,3 m (Ö-V) och 0,4 m dj 3 Härd 1,6x0,9 m (Ö-V) och 0,2-0,44 m dj 4:1 Kokgrop ca 2,14x1,4 m (Ö-V) och 0,42 m dj 4:2 Kokgrop ca 1,8x1,62 m (N-S) och 0,32 m dj 5 Härd 1,8x1,2 m (Ö-V) och 0,12 m dj 6 Grop 0,8x0,22 m (Ö-V) och 0,25 m dj 7 Härd 1,4x1,2 m (Ö-V) och 0,2 m dj 8 Härd ca 1,12x0,88 m (N-S) och 014 m dj Anläggningar Fyllning Fynd Övrigt Skärvsten, fetjord och kol Skärvsten, fet jord, kol och sot Fet jord med sot, kol och skärvsten Skörbränd sten, fet jord, kol och sot Stora skörbrända stenar, fet jord och mycket kol Skärvsten, sot, kol och fet jord Gråbrun jord med kol mot botten Mycket skärvsten, mörk fet jord, kol och sot 1-4,8,9,12,15 och 16 I N delen av botten fanns en 0,4x0,33 m st och 0,13 m dj grop. I gropens Ö kant låg en 0,34x0,1 m st och 0,14 m h sten. Mycket kol i gropens botten samt mycket bränd kvarts i botten. Innehöll ca 290 fragment skärv/skörbränd sten. Kokgropen delvis förstörd av dike i N samt genom en sentida grop som grävt ner i delar av kokgropen. Den sentida gropen innehöll bla tegel och plast. N delen störd av väg och S delen skadad av dike Överlagras delvis av A4:2. Skadad i N delen av dike 11, 18, 19 Extremt mycket kol, framför allt mot botten. Hade större stenar i ytan likt en kantkedja. Längst i väster framkom ben inom ett koncentrerat område. i S delens botten en grop, 0,6x0,4 m (Ö-V) och 0,26 m dj. Fylld med sten och kol. Skadad i N av väg och i S av dike. Totalt ca 340 fragment skörbränd/skärvig sten. Skadad i N av dike Totalt ca 360 fragment skörbränd/skärvig sten. Skadad i N av väg och i S av dike. 10, 20 Söndergrävd i Ö av A4:2. Malsten låg i härdens ena kant. Totalt ca 53 fragment av skörbränd/skärvig sten 13

14 Fyndlista Antal Fnr Sakord Material Kontext Antal fragment Övrigt 1 Kärl Keramik A1 1 1 Genombränd 2 Bränt ben Ben A1 3 3 Ben från människa? 3 Kärl Keramik A1 1 1 Genombränd 4 Kärl Keramik A Kärl Keramik A5 1 1 Troligen spjälkad. Genombränd 6 Kärl Keramik A5 1 1 spjälkad. Genombränd 7 Kärl Keramik 1 1 Ej genombränd 8 Bränt ben Ben A1 1 1 Kan vara horn eller kalk 9 Bränt ben Ben A1 1 1 Rensfynd. Ben från däggdjur 10 Bränt ben Ben A8 1 1 Rensfynd. Medelstort däggdjur 11 Kärl Keramik A4:2 1 1 Ej genombränd. Rensfynd 12 Kärl? Keramik A1 1 1 Ej genombränd 13 Kärl Keramik A5 1 1 Genombränd 14 Bränt ben Ben A7 2 2 Rensfynd. Ben från människa? 15 Kärl Keramik A1 1 1 Ej genombränd 16 Hästskosöm? Järn A Bränd lera Lera A1 1 1 Grå färg. Saknar magring 18 Bränd lera Lera A4:2 1 1 Liten bit röd lera. Funnen i "bengömma". Färgar av sig 19 Kärl Keramik A4:2 1 3 Ej genombränd. Funnen i "bengömman" 20 Malsten Sandsten? A8 1 1 På ena sidan en 52x42 mm stor slipyta. På andra sidan en liknande slipyta 38x34 mm stor. Möjligen en skålgrop. 21 Sten med ristning A5 1 1 En inhuggen ristning, 37x31 mm st 22 Kärl Keramik A7 1 2 Ej genombränd 23 kärl Keramik A7 1 1 Genombränd 24 Bränd lera Lera A Bränt ben Ben A4: Benkoncentration innehållande ben människa? Sannolikt barn 26 Bränt ben Ben A4:2 1 3 Funna i A4:2 botten en bit från benkoncentrationen 14

15 Makroskopisk analys av jordprov från Millesvik teknisk rapport Jens Heimdahl Riksantikvarieämbetet, UV-mitt Under den arkeologiska undersökningen av boplatsen vid Millesvik, togs två jordprover som valdes ut för makrofossilanalys. Provens makroskopiska innehåll undersöktes i november Syfte och frågeställningar Syftet med analyserna var att försöka belysa funktionen av en misstänkt kokgrop och en misstänkt barngrav hittades och att söka efter makroskopiska spår efter gravgåvor, hushållsrester, omgivande miljö och olika aktiviteter på platsen. Utifrån funna växtrester kan t.ex. svar på frågor som rör växtinsamling, odling, matkultur, ekonomi och organisation nalkas. Makroskopiska fragment av växter, djurben och hantverksrester kan utöka fyndmaterialet och bidra till att skapa en fylligare rekonstruktion av platsen och de människor som levt där. Metod Provtagningen genomfördes av den ansvarige arkeologen under utgrävningen och togs i kulturpåverkade horisonter och lager under den avbanade ploghorisonten. Proverna innehöll ca 3 dm 3 jord (torrvolym) och våtsiktades i 0,25mm maskvidd och skickades i tillslutna plastpåsar till Stockholm för analys. Flotation och våtsiktning skedde enligt metod beskriven av Wasylikowa (1986). Det finare minerogena materialet samt förkolnade och färska växtrester dekanterades under kontinuerlig vattentillförsel och våtsiktades i 0,25 millimeters maskvidd. Efter floteringen samlades provet upp och förvarades i vatten till analys kunde ske. Identifieringen av materialet skedde under ett stereomikroskop med gångers förstoring. I samband med bestämningarna utnyttjades litteratur (se referenslista) samt referenssamlingar av recenta fröer. Den makroskopiska analysen har främst behandlat växtmakrofossil (som inte är ved eller träkol), men även puppor, fekalier, smältor, slagg, ben mm har eftersökts. Källkritiska aspekter Proverna togs i botten av groparnas fyllning innehöll färska (recenta) växtrester, framför allt rottrådar. De karaktäriserades av s.k. smulstruktur (crumb-microstructure) som uppstår när daggmaskar är, eller har varit aktiva i jorden. Kokonger av daggmask hittades också i bägge proverna. Färskt biologiskt material har alltså förts ner (postdepositionellt) i jorden och blandats med de äldre arkeologiska lämningarna sedan den tid då dessa avsattes. På grund av denna bioturbation är det bara möjligt att knyta förkolnat biologiskt material till de arkeologiska lämningarna. Även ickeförkolnade växtmakrofossil hittades i proverna, men även om vissa av dessa växtrester kan vara spår efter äldre växtsamhällen kan de inte särskiljas från de yngre växtresterna i den moderna fröbanken och därför togs ingen hänsyn till detta material i analysen. 15

16 De växtrester som analysen behandlar har alltså bevarats från nedbrytning genom att förkolnas. Alla växtrester som utsätts för brand eller hetta bevaras inte genom förkolning, detta gäller framförallt fröer med stort fettinnehåll eller ömtålig struktur (t.ex. flockblomstriga växter). Fröer och frukter som bevaras genom förkolning har ofta en liten kvot i förhållandet yta/volym (ex. sädeskorn) eller hårda skal (ex. mållor). Av detta följer att växtmaterialet som bevarats genom förkolning bara representerar en liten del av de växter som ursprungligen utsatts för hetta/brand. Provernas innehåll I bifogade tabell har en del av materialet (det som inte är förkolnade fröer och frukter) kvantifierats enligt en grov relativ skala 1-3, där 1 innebär förekomst av enstaka (ca 1-5) fragment i hela provet. 2 innebär att materialet är vanligt att det hittas i de flesta delprover genomletningar som genomsöks. 3 innebär att materialet är så vanligt att de kan sägas vara ett av de dominerande materialen i provet, man hittar det var man än tittar. Millesvik Kokgrop Grav? J. Heimdahl A 1 4:2 Träkol 3 3 Förkolnat material Granbarr 2 Brända benfragment 1 Carex canecsens-typ Gråstarr-typ 2 Chenopodium album-typ Svinmålla-typ 1 1 Cerealiea indet Sädeskorn (ospec.) 2 Ranunculus repens Revsmörblomma 1 Triticum spelta Speltvete 1 Diskussion Prov A1 Den missänkta kokgropen dominerades av träkol, men innehöll också en del identifierbara växtmakrofossil från örtartade växter som kan föras till två grupper: betesmarks-/ängsväxter och säd/åkerogräs. Sädeskornet som hittades var så förstört att det inte gick att bestämma vilket sädesslag det rörde sig om. Det brända svinmållefröet har sannolikt hamnat i härden tillföljd av att växten vuxit som åkerogräs och kommit in med skörden, eller att den medvetet insamlats till föda. Den kan också ha vuxit som ogräs på platsen. Fröerna och frukterna efter gråstarren och revsmörblomma indikerar en fuktig ängs- eller betesmarksmiljö. Förekomsten av brända fröer från dessa växter tyder på en närhet till fähus eller en gårdsmiljö där man hållit djur. Det är inte möjligt att utifrån det växtmakroskopiska materialet säkert avgöra om detta är en kokgrop, eller om gropen haft en annan funktion. Prov A4:2 Detta prov kom från en stor grop som först tolkades som en kokgrop, men en del av gropen innehöll ben från ett barn och antydan till en kantkedja gör att det lika gärna kan röra sig om en grav, eller möjligen en omlagrad grav och en grop med en senare funktion. Provet togs i direkt anslutning av barnbenen. 16

17 Förutom träkol innehöll provet också brända granbarr, små fragment av brända ben (sannolikt från barnskelettet) samt ett par fröer/frukter. Ett speltvetekorn och ett svinmållefrö. Förekomsten av gran antyder en datering till järnålder eller senare. Speltvete var vanligast i äldre järnålder, även om de då och då förekom i senare odlingar. Svinmållan härrör antingen från åkerogräs eller från medvetet insamlade föda. Eftersom fröerna och granbarren hittas i anslutning till de gravlagda benen så rör det sig sannolikt om en gravgåva i form av säd. Barren visar att granruskor användes vid bränningen. En gissning kan vara att det utgjort en bädd för det döda barnet. Referenser Anderberg, A-L. 1994: Atlas of seeds. Part 4. Resedaceae-Umbelliferae. Naturhistoriska Riksmuseet. Stockholm Beijerinck, W., 1947: Zadenatlas der Nederlandsche Flora. Amsterdam Berggren, G Atlas of seeds. Part 2. Cyperaceae. Naturvetenskapliga Forskningsrådet, Stockholm. Berggren, G. 1981: Atlas of seeds. Part 3. Salicaceae-Cruciferae. Naturvetenskapliga Forskningsrådet, Stockholm Jacomet S 1987 Prähistorische Getreidefunde, Eine Anleitung zur Bestimmung prähistorischer Gersten- und Weizen- Funde, 70 pp. Botanisches Institut der Universität Abteilung Pflanzensystematik und Geobotanik, Basel. 17

18 Osteologisk Rapport Leif Jonsson Brända ben från Millesvik i Värmland Materialet i den här analysen kommer från arkeologisk undersökning 2006 under ledning av Hans Olsson vid Värmlands Museum. Resultat A1, F2 Människa?: 3 diafysfragment, vitbrända, lätt sotiga, 1,5 g. A1, F8 Ben?/horn?/kalk?: 1 fragment utan sot, mikroskopisk benstrultur ej iakttagbar, 0,8 g. A1, F9 Däggdjur: 1 vitbränt fragment, 0,4 g, medelstort djur? A8, F10 Medelstort däggdjur: 1 vitbränt fragment, 0,3 g. A7, F14 Människa?: 2 brända fragment, vita, sotig yta, 0,6 g. Från bengömman Människa?: 30-tal brända, sotiga fragment, 2,2 g. Benen ger intryck av att komma från ett litet barn (ben relativt bräckliga och inte hårda) men detta är en subjektiv bedömning. Klara ålderkaraktärer saknas. A4 Oidentifierat 3 små benbitar ihop med kol, <0,1 g. 18

19 VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 0634 Rapport över vedartsanalyser på material från Värmlands län, Millesvik sn. Berg; Sunne sn. område 2 o 3 samt Töcksfors sn. Ärtetjärn. Adress: Telefon: Plusgiro: Organisationsnr: Kattås 0570/ GLAVA E-post: vedlab@telia.com 19

20 VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport Rapport över vedartsanalyser på material från Värmlands län, Millesvik sn. Berg; Sunne sn. område 2 o 3 samt Töcksfors sn. Ärtetjärn. Uppdragsgivare: Hans Olsson/Björn Wallbom /Värmlands Museum Arbetet omfattar sju kolprover från tre olika arkeologiska undersökningar Millesvik sn. Berg. De två proverna kommer från två kokgropar varav den ena anläggningen A4:2 var komplex genom att den bestod av två kokgropar och en härd som delvis överlagrade varandra. Provet från A4:2 är taget i en benkoncentration. Båda proverna innehåller björk. Björken är känd för sitt höga energiinnehåll men dess största värde som bränsle är kanske dess förmåga att bilda rikligt med glöd. Att elda björk i en kokgrop bör ha gett en kraftig och långvarig glödbädd. Proverna bör ge bra dateringar. Anl. ID Anläggningstyp Provmängd Analyserad mängd Trädslag Utplockat för 14 C-dat. 1 Kokgrop 0.5g 0.4g 3 bitar 3 bitar björk Björk 4:2 Kokgrop 2.1g 1.4g 6 bitar 6 bitar björk Björk Övrigt Sunne sn. område 2 och 3 Proverna kommer från en kokgrop och en härd samt en grop men kol och skärvsten som kan vara botten av härd eller kokgrop. Kolet i proverna kommer från björk och al som båda är trädslag med bra bränslevärden. De bör dessutom ge bra dateringar utan besvärande egenålder. Det gäller även för A34 såvida kolet ursprungligen kommer från anläggningen vilket man får förmoda om det rör sig om en eldstad. Anl. ID Anläggningstyp Provmängd Analyserad mängd Trädslag Utplockat för 14 C-dat. 2 Kokgrop 1.6g 1.2g 14 bitar 14 bitar al Al 32 Härd 0.8g 0.1g 5 bitar 5 bitar björk Björk 34 Grop 2.2g <0.1g 1 bit 1 bit al Al Övrigt Töcksfors sn. Ärtetjärn Prov 5 är taget i en kolhorisont under ett lager av sintrad lera och skärvsten i en husgrund. Prov 9 kommer från en grop med rödfärgad jord, sot och kolfläckar. Platsen är år 1642 benämnd som ödetorp. Proverna innehåller kol av björk, gran och tall. Prov 9 innehöll även en del små bitar näver men det var svårt att avgöra om den verkligen var förkolnad. Den kan komma från rötter. Proverna bör ge bra dateringar utan besvärande egenålder. 20

21 Anl. ID Anläggningstyp Provmängd Analyserad mängd Trädslag 5 Kolhorisont 0.7g 0.4g 10 bitar 2 bitar björk 3 bitar gran 4 bitar tall 9 Grop 1.6g <0.1g 2 bitar 1 bit björk 1 bit bark/näver Utplockat för 14 C-dat. Björk Björk Övrigt Erik Danielsson/VEDLAB Kattås GLAVA Tfn: 0570/ E-post: vedlab@telia.com Tabell över de vid analyserna framkomna trädslagen och deras egenskaper. Art Latin Max ålder Al Gråal Klibbal Björk Glasbjörk Vårtbjörk Alnus sp. Alnus incana Alnus glutinosa Betula sp. Betula pubescens Betula pendula Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt 120 år Klibbalen är starkt knuten till vattendrag. Gråalen är mer anpassningsbar 300 år Glasbjörken är knuten till fuktig mark gärna i närhet till vattendrag. Vårtbjörken är anspråkslös och trivs på torr näringsfattig mark. Båda arterna är ljuskrävande. Gran Picea abies 350 år Trivs på näringsrika jordar. Tål beskuggning bra och konkurrerar därför lätt ut andra arter Tall Pinus silvestris 400 år Anspråkslös men trivs på näringsrika jordar. Den är dock ljuskrävande och blev snabbt utkonkurrerad från de godare jordarna när granen kom Motståndskraftigt mot fukt. Brinner lugnt. Stark och seg ved. Redskap, asklut, träkol Lätt och lös men ganska seg ved. Ofta rakvuxen. Ganska motståndskraftig mot röta. Stolpar golvbrädor störar lieskaft, korgar Stark och hållbar. Konstruktionsvirke, stolpar, pålar, båtbygge, kärl (ej för mat) takspån, tjärbloss, träkol, tjärbränning Klibbalen invandrade söderifrån ca 5000 f.kr. Gråalen kom ungefär samtidigt med granen och samma väg som denna. Glasbjörk bildar även underarten Fjällbjörk. Förutom veden har nävern haft stor betydelse som råmaterial till slöjd. Bark till taktäckning. Granbarr till kreatursfoder Underbarken till nödmjöl, årsskott kokades för C- vitaminerna. Även som kreatursfoder Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. Lund Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska floran. Brepol, Turnhout Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3 rd edition och Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade och färska vedprover. Rapporten kommer vid årets slut att samanställas i rapportsamlingen Vedlab rapporter Denna ges ut för att resultaten ska finnas tillgängliga för forskning. Rapportsamlingar finns för varje år sedan Meddela om ni av någon anledning inte vill att er rapport ingår i samlingen. 21

22 Planritning över den delundersökta fornlämningen vid Berg. 22

23 Plan- och profilritningar över undersökta anläggningar. Plan- och profilritningar över undersökta anläggningar. 23

24 Ekonomiska kartan, skala 1: Den delundersökta fornlämningen markerad med svart. 24