Rättslingvistik. _ lingvistik i juridikens tjänst. Institutionen för lingvistik och filologi Vt 2004

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET C- UPPSATS Institutionen för lingvistik och filologi Vt 2004 Sofia Wall Masmästarvägen VATTHOLMA Tel Rättslingvistik _ lingvistik i juridikens tjänst Handledare: Åke Viberg Institutionen för lingvistik och filologi

2 Sammandrag I den här uppsatsen har jag tittat närmare på ett förhållandevis nytt forskningsområde: Forensic linguistics eller rättslingvistik som är den svenska översättning jag valt. Syftet med uppsatsen har varit att ta reda på rättslingvistik egentligen är och hur lingvistisk kompetens kan tas tillvara inom juridiken, i såväl teoretiska som praktiska sammanhang. Jag har även undersökt för vem eller vilka ett sådant tvärvetenskapligt samarbete kan vara till nytta. Detta har skett genom studier av aktuell litteratur på området ett område som är relativt outforskat. Min slutsats är att språkvetenskapliga specialkunskaper i den juridiska världen kan vara till gagn för människor i allmänhet, till exempel i form av enklare och mer lättbegriplig lagtext, och för utsatta grupper i synnerhet. Med utsatta grupper avses exempelvis andraspråksanvändare, barn och döva vars språkliga behov ofta kräver särskilda insatser vid kontakt med rättsväsendet. Uppsatsen visar också att lingvistiska bevis vid rättsfall kan inverka på om domen blir friande eller fällande. Lingvistiska bevis kan därmed i förlängningen bidra till större rättssäkerhet. 2

3 Innehållsförteckning Sammandrag...2 Innehållsförteckning Inledning Syfte Terminologi Metod och material Disposition och avgränsningar Författarpresentation Rättslingvistiska forum Lagstiftning en avspegling av samhället Moderna rättssystem Kulturella likheter och skillnader Kommunikation Gibbons kommunikationsmodell Från tal till skrift Standardiseringen och dess effekter Juridiskt språk så används och uppfattas det Juridiska texter kategorisering Kontext och avsaknad av kontext Register och genre Fackspråk en medlemsmarkör Konservatism ett precisionskrav? Grafofonisk nivå Kritiska röster Studium av svensk lagtext Icke- verbal kommunikation Tolkning Lingvistiska och juridiska tolkningsmetoder Interaktion och makt Interaktionsregler Primär och sekundär verklighet Språklig anpassning Språk och underlägsenhet inför lagen Barns vittnesmål Vittnesmål från döva Att överbrygga klyftan Lagreglering av språk Språkliga rättigheter Rätten till tystnad Språkbrott

4 4 Lingvistiska bevis Kompetensregister Lingvistisk expertis i bevissyfte Den haitiske lingvisten Transkription när det blir fel Varumärkestvister Varumärke till domstol Produktansvar Olyckshändelse till domstol Korpusar och konkordanser Röstanalys/talaridentifikation Analysmetoder Avslutning Summering Slutsats Att gå vidare...47 Källförteckning...49 Appendix I: Liten ordlista...50 Appendix II: Sveriges domstolar

5 1 Inledning Lagen genomsyrar i allra högsta grad våra liv. Redan vid födseln påverkas det nyfödda barnet av lagar och förordningar: om föräldrarna är ogifta, är fadern enligt lag skyldig att bekräfta faderskapet, för att trygga barnets arvsrätt. Vidare är det enligt lag förbjudet att aga barnet, barnet måste gå i skolan på grund av, eller kanske tack vare, skolplikt reglerad i svensk lag. Barnfamiljen äger också rätt att erhålla barnbidrag från staten, barnet får inte köra moped före 15 års ålder, och inte heller ta (bil)körkort, rösta eller ingå äktenskap före 18 års ålder. När det så småningom är dags att köpa eller hyra en bostad, görs det med hjälp av lagligt bindande kontrakt. Ja, det är faktiskt så att man rent formellt varken köpt eller hyrt sitt boende förrän köpe- eller hyreshandlingar undertecknats. Detsamma gäller när man gör något så trivialt som att åka buss; bussbiljetten är ens kvitto på att man ingått avtal med bussbolaget. Dessa är endast ett fåtal exempel på hur våra liv omgärdas av lagar och förordningar, vilka ger oss rättigheter och avkräver oss skyldigheter av olika slag. Om man lägger till det faktum att alla överenskommelser, kontrakt, lagar och förordningar, konstrueras och kommuniceras genom språket, såväl muntligt som skriftligt, är det lätt att förstå att det inte sällan uppstår problem och missförstånd vad gäller utformning och tolkning av desamma. Många, för att inte säga de allra flesta, vardagliga missförstånd kan lösas genom att berörda parter diskuterar igenom problemet och på så sätt når en gemensam lösning. Ibland händer det trots allt att man inte kommer överens och då kan man behöva anlita ett juridiskt ombud. Ibland räcker detta för att lösa tvister, men när så inte är fallet kan ett avgörande i domstol vara nödvändigt. När det gäller exempelvis kontrakt, finns lagar och förordningar som reglerar hur utformningen ska ske för att göra kontraktet juridiskt bindande. Vid utformningen av själva lagen strävar man efter att hitta språkliga formuleringar som är så tydliga att tolkningsutrymme inte finns. Detta är viktigt _ inte minst för att domstolarna ska kunna tolka lagen enbart med vägledning av ordalydelsen och inte behöva studera förarbeten och liknande för att utröna lagstiftarens avsikt. Eftersom språket ser olika ut hos olika individer, är det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, för lagstiftaren att hitta formuleringar som alla människor uppfattar på samma sätt. Svårigheterna med att tolka lagstiftarens avsikt är naturligtvis betydligt större hos lekmannen, men även den juridiskt utbildade kan få problem med lagtolkningen. 5

6 1.1 Syfte När jag fick höra talas om att det fanns ett forskningsområde med namnet forensic linguistics, där juridik och lingvistik förenas, kände jag att jag ville utforska området närmare. Vad är egentligen forensic linguistics? Vad omfattas ämnesområdet av? Hur kan juridik och språkvetenskap kopplas samman? Har disciplinen ett behov att fylla och i så fall för vem eller vilka? Det finns många frågor kring ämnet forensic linguistics och jag har för avsikt att försöka reda ut begreppen. Genom att studera aktuell litteratur på området, hoppas jag kunna svara på frågorna ovan. 1.2 Terminologi Den engelska termen forensic linguistics myntades på talet och har sedermera blivit en allmänt vedertagen term. Forensic linguistics är ett relativt nytt forskningsområde och kanske är det just därför det ännu inte finns någon vedertagen term på svenska. Översättningen forensisk lingvistik förekommer, men denna term har, enligt min mening, en svengelsk klang. Jag har konsulterat Ola Karlsson vid Svenska språknämnden, som delar min åsikt; en mer svenskklingande term är att föredra. Han menar vidare att termen forensisk lingvistik riskerar att förväxlas med andra forskningsområden, till exempel computer forensics, forensic programming och digital forensics. Detta är ytterligare en anledning att välja en svenskare term. När ett nytt ord eller begrepp saknar motsvarighet i den svenska vokabulären, är det inte ovanligt att termen direktöversätts, det vill säga försvenskas. Slår man upp ordet forensic i en svensk ordlista, hittar man översättningarna juridisk och rätts-. Eftersom det i det här fallet alltså finns en svensk term för forensic, är det enligt Ola Karlsson principiellt lämpligare att använda sig av termen rättslingvistik när man talar om forensic linguistics. Så har jag valt att göra. 1.3 Metod och material Jag har valt ett teoretiskt perspektiv för att försöka utreda och redogöra för begreppet rättslingvistik; genom att analysera och jämföra aktuell litteratur på området, hoppas jag kunna svara på vad rättslingvistik är, vad det omfattar samt vem eller vilka det kan vara till gagn för. Det mesta av litteraturen har ett engelskt/amerikanskt perspektiv och redogör främst för situationen i dessa rättssystem. Jag har försökt att i möjligaste mån redovisa ett svenskt perspektiv, eftersom det känns högst relevant. Tyvärr låter det sig inte göras fullt ut i en uppsats av den här omfattningen, eftersom det skulle ta alltför mycket tid och utrymme i anspråk. Min ambition har dock varit att, inom ramen för denna uppsats, försöka dra svenska paralleller till de rättslingvistiska delområden som diskuteras i uppsatsen. 6

7 1.4 Disposition och avgränsningar I uppsatsens första del redogör jag för ämnet ur ett teoretiskt perspektiv: hur det rättsliga samhället är uppbyggt och vilka de olika rättssystemen är. Vidare går jag igenom centrala begrepp inom rättslingvistiken och lite om vad som kännetecknar juridiskt språk. Jag redogör också för hur den teknologiska utvecklingen påverkat människans sätt att kommunicera samt vilka konsekvenserna av denna utveckling blivit. I den senare delen av uppsatsen går jag igenom hur rättslingvistik kan användas ur ett pragmatiskt perspektiv, det vill säga hur lingvistiken kan vara till hjälp och nytta vid exempelvis polisförhör och domstolsförhandlingar, för människor i allmänhet och utsatta grupper i synnerhet. Jag redogör också för några rättsfall, i samband med aktuellt delämne, för att på så sätt exemplifiera hur man använt sig, eller borde ha använt sig, av lingvistens specialkompetens. Avslutningsvis har jag studerat ett rättslingvistiskt delområde lite mer ingående, nämligen hur röstidentifiering kan utföras med två olika metoder. Vad är fördelarna och nackdelarna med respektive metod? Forskningsområdet är relativt nytt och det har inte varit alldeles lätt att avgränsa sig, eftersom det finns så mycket som känns viktigt att redogöra för. Ord som kan tänkas vara främmande för den som inte trampat juridisk mark finns upptagna i en ordlista i Appendix I. Dessa ord är i brödtexten skrivna med KAPITÄLER. En genomgång av de svenska domstolarna hittar den intresserade i Appendix II. Egna kommentarer och synpunkter sker löpande i texten, med en sammanfattande genomgång i slutet av uppsatsen. 1.5 Författarpresentation Mycket av materialet i min uppsats är hämtat ur boken Forensic linguistics an introduction to language in the justice system, av John Gibbons. En närmare presentation av författaren känns därför relevant: John Gibbons undervisar vid the Department of English Language and Literature at Hong Kong Baptist University. Han är författare till Code Mixing and Code Choice (1987), redaktör för Language and the Law (1994), och medredaktör för Learning, Keeping, and Using Language (1991). Gibbons är också ordförande i International Association of Forensic Linguistics och sitter i styrelsen för the International Journal of Applied Linguistics, Forensic Linguistics och Discurso y Sociedad. 7

8 1.6 Rättslingvistiska forum Det rättslingvistiska forskningsområdets etablering har lett till att ett flertal organisationer, med uppgift att tillvarata rättslingvistiska intressen, grundats. Här följer en översikt av de främsta. IAFL International Association of Forensic Linguistics. Detta är en sammanslutning för rättslingvister. För att bli medlem krävs att man doktorerat i lingvistik, men det finns även andra former av medlemskap för den som inte har för avsikt att arbeta med rättslingvistik. IAFP International Association for Forensic Phonetics, är en rättslingvistisk sammanslutning enbart för rättsfonetiker. Kriterierna för medlemskap är mycket stränga, liksom reglerna för den som praktiserar rättsfonetik. Mer information för den som önskar finns på hemsidan: AILA _ Scientific Commission on Forensic Lingustics, har som sin huvudsakliga uppgift att understödja studiet av sambandet mellan språket och lagen i alla dess former. Listan kan göras lång, men här följer några exempel på områden som kommissionen försöker stötta: 1. Studiet av språket och lagen, inklusive språket i juridiska dokument, och språket i domstolar, vid polisen och i fängelser. 2. Studiet av tillhandahållande och förbättringar av professionell juridisk tolkning och översättningshjälp. 3. Lindring av nackdelar orsakade av språket vid rättsprocesser. 4. Tillhandahållande av rättslingvistiska bevis, baserade på bästa tillgängliga expertis. 5. Tillhandahållande av lingvistisk expertis vid lagstiftning och tolkning. Forensic linguistics _ namnet på forskningsområdets egen tidskrift. Här presenteras de senaste rönen inom de olika rättslingvistiska delområdena, vilket innebär ett brett urval uppsatser, inkluderat det mesta inom ovan uppräknade områden. Tidskriften ges ut två gånger om året. 8

9 2 Lagstiftning en avspegling av samhället Lagstiftningen avspeglar samhällets värderingar, i och med att den fastställer såväl rättigheter som skyldigheter vilka medborgarna har att rätta sig efter. Bryter man mot samhällets uppställda normer, väntar straffpåföljder. Med dessa vill samhället dels avskräcka medborgarna från att bryta mot de uppställda normerna, dels försöka förebygga att den straffade begår nya brott. Man bör ha klart för sig att värderingarna inte är universella, utan varierar runt om i världen. Som exempel kan nämnas barnamord som är förbjudet i de allra flesta länder, men enligt John Gibbons kan vara tillåtet och accepterat i vissa länder vid hungersnöd... Lagstiftningen är en överväldigande lingvistisk institution, hävdar Gibbons, och jag är benägen att hålla med. Lagar kodas i språk, och juridiska processer såsom rättsfall och polisutredningar, sker till mycket stor del via språket. Som jag redan varit inne på, är det juridiska språket ofta svårt att uttyda för gemene man. Davies (i Gibbons) tar som exempel det kontrakt som flyttkarlar använder sig av, och som beställaren förväntas underteckna. Språket i kontraktet är obegripligt för den som är i mest behov att att förstå innehållet, nämligen flyttbeställaren. Av detta kan man dra slutsatsen att det inte enbart är lagen som genomsyrar våra liv, utan även lagspråket, och att detta kan skapa problem. 2.1 Moderna rättssystem Rättssystemet i moderna stater består i regel av fyra huvudelement: lagar, rättsväsende, polismyndighet och fängelser. Det finns ofta underordnade element såsom advokatbyråer och enheter för skyddstillsyn. Den första distinktionen som måste göras i moderna rättssystem, är den mellan straffrätt och civilrätt. Under straffrätt faller kriminella handlingar såsom förskingring, rån, våldtäkt och mord, vilka i domstol går under benämningen brottmål. I brottmål är staten målsägare och representeras av åklagare. Civilrätt är detsamma som privaträtt och här under faller till exempel avtalsrätt, förmögenhetsrätt och familjerätt. Vid civilmål är inte staten målsägare, eftersom det inte handlar om lagbrott. I civilmål behandlas tvister av olika slag och målsägare är en privatperson eller JURIDISK PERSON, vars talan oftast förs av advokat. 9

10 Det förekommer ett antal olika rättssystem världen över. Här följer en presentation av de vanligast förekommande och deras föregångare. Sedvanerätt - muntligt rättssystem som utvecklades långt före skrivkonsten. Föregångare till alla moderna rättssystem, som lever kvar i kulturer där skriftsystem saknas. En annan term som ofta förekommer i samband med muntliga rättssystem är traditionell rätt, men den term jag kommer att använda fortsättningsvis när det handlar om muntliga rättssystem är sedvanerätt. Shariah - islamiskt rättssystem, som utvecklades ur föreställningen att Den heliga Koranen inte enbart erbjöd moralisk vägledning, utan även all den grundläggande vägledning som krävs för att styra ett samhälle. Romersk rätt - utvecklades av de forntida romarna. Kallas även Inquisitorial system, Continental law och, lite förvirrande, Civilrätt. Västerländsk rätt - Common law är den engelska termen, som saknar svensk direktöversättning. Andra förekommande termer är Adversarial law och lite missvisande Anglo- american law. Västerländsk rätt härstammar från sedvanerätt och praktiseras i de flesta engelsktalande länder. Inom straffrätten antas man vara oskyldig tills motsatsen bevisats. Bevisbördan ligger hos åklagarsidan, som måste bevisa skuld bortom rimligt tvivel. Anledningen till denna presumtion är att man anser det vara bättre att en skyldig person går fri, än att en oskyldig straffas. I civilrättsliga mål fattas beslut grundade på the balance of the probabilities, det vill säga sannolikhetsbalans. Kallas även preponderence of evidence, alltså övervägande bevismaterial. Man kan härmed konstatera att inom straffrätten är utgången svart eller vit; den åtalade befinns antingen skyldig eller oskyldig, medan det inom civilrätten även tillåts nyanser av grått. I Sverige praktiseras västerländsk rätt. Påpekas bör att termen västerländsk rätt bör ses som ett samlingsbegrepp; bortsett från grundreglerna ovan ser lagstiftningen olika ut i olika länder. Exempelvis tillämpar vissa västerländska rättssystem dödsstraff och andra inte. 2.2 Kulturella likheter och skillnader De samhällen som idag tillämpar ett skriftligt rättssystem, härstammar från samhällen som existerade innan läs- och skrivkunnighet utvecklades. Det finns dock fortfarande samhällen där läs- och skrivkunnighet inte är en del av kulturen och dessa verkar, enligt Gibbons, ha väl utvecklade system för att hantera tvister eller handlingar som bryter mot samhällsnormen. Dessa rättssystem tillämpar alltså sedvanerätt. Det finns åtskilliga exempel på hur sedvanerätt och västerländsk rätt samexisterar; i de flesta kulturer med muntligt rättssystem förekommer speciella tillfällen när sedvanerätt inte tillämpas. Man använder sig till exempel inte sällan av PREJUDIKAT i sin argumentation. De inblandade i ett rättsfall har vanligtvis specifika talarroller, som på det hela taget motsvarar part i mål, medlare, anförare av en viss åsikt, och ibland motsvarigheten till domare och jury. Gibbons hävdar att dessa kulturer troligen är föregångare till dagens institutionaliserade rättsprocesser som skapats i samhällen med läs- och skrivkunnighet. 10

11 I många avseenden skiljer sig dock de båda rättssystemen åt. Inom västerländsk rätt vägs faktorer som uppsåt och oaktsamhet in i domslutet. Så anses generellt inte vara fallet inom sedvanerätten. Exempel: Om en jägare vådaskjuts till döds av en jaktkamrat, vägs omständigheterna in i västerländsk rätt, det vill säga skytten skulle troligen dömas för dråp, och inte för mord, eftersom vådaskytten saknat uppsåt att döda. I sedvanerätt gör man inte denna distinktion, utan man skulle behandla skytten på samma sätt som om han medvetet mördat sin kamrat, det vill säga han skulle dömas för mord. Goldman (1993 i Gibbons) vänder sig dock emot beskrivningen att sedvanerättssamhällen inte skulle väga in oavsiktlighet/olyckshändelse vid utdömande av straff och menar att det finns lingvistiska argument för att så är fallet. Enligt Goldman har västerländska antropologer gjort misstaget att förutsätta att eftersom kulturen saknar öppen kodifiering, det vill säga skrivna lagar, saknas även oavsiktlighet som begrepp. Goldman hävdar att lingvistisk analys, gör det möjligt att lokalisera bevis för att man inom sedvanerätten tillämpar förmildrande omständigheter. Det framgick första gången 1986 i målet Wanili vs. Ogoli, då man lyckades identifiera ett oavsiktlighets- adverb vid en traditionsenlig Huli- rättegång. Ett brott som knappast förekommer i vår västerländska kultur, men som är vanligt i kulturer där sedvanerätt praktiseras är svartkonst, vilket innebär att en förbannelse uttalas över en person eller dennes ägodelar. Detta är ett i raden av magisk- religiösa övertygelser, som ofta är straffbara. Goldman menar att det finns paralleller mellan svartkonst och det västerländska begreppet att tillfoga någon känslomässig skada, samt att magisk- religiösa övertygelser förekommer i såväl muntliga som skriftliga rättssystem. Som exempel på det senare kan nämnas smädelsebrott i västerländska rättssystem och i system som tillämpar Shariah. Vad som oomtvistligt skiljer de muntliga samhällena från övriga, är att de saknar rättsligt register, det vill säga juridiskt språk. Det innebär att rättstvister avhandlas på vardagsspråk. 11

12 3 Kommunikation Juridisk kommunikation omfattas, förutom av muntlig och skriftlig kommunikation, även av icke- verbala semiotiska system, till exempel gester och illustrationer. De ickeverbala och lingvistiska systemen används för att förhandla betydelse, vilket även innefattar propositionell betydelse, social/interpersonell betydelse och funktionell betydelse, där den sistnämnda inkluderar talakter. Detta innebär en tolkning av den sociala och fysiska världen. Den juridiska synen på världen är unik och speciell. En sådan tolkning är därför pragmatiskt besläktad med sociokulturell och fysisk kontext. En tredje aspekt på kommunikation är synen på omvärlden/kunskapen om de övriga samtalsdeltagarna, inklusive deras sociala scheman (eng. social schemas) och fysiska världsscheman (eng. physical world schemas). Med det avses den förförståelse man delar respektive inte delar med de andra, vad gäller den sociala och materiella omvärlden i allmänhet och samtalsämnet i synnerhet. Hur man sedan förfogar över denna kunskap påverkar ens kommunikativa förmåga. När det gäller lingvistiska beskrivningar omfattar dessa i regel fyra huvudnivåer: 1. uttal eller skrift - grafofonisk nivå 2. ord - lexikal nivå 3. grammatik - sats- och meningsnivå 4. diskurs - oftast över meningsnivå. 3.1 Gibbons kommunikationsmodell John Gibbons har konstruerat en modell som visar hur kommunikation fungerar. Språket vi använder styrs av kontexten och anpassas efter situation och samtalspartner. Ibland använder vi ett mer formellt språk, till exempel vid kontakt med myndigheter, medan vi talar mer informellt med nära och kära. 12

13 Kontext Scheman omedelbar vidare sociokulturell materiell sociokulturell värld materiell värld Betydelse konceptuell interpersonell funktionell Kommunikationssystem verbal icke- verbal Figur 1. John Gibbons förenklade kommunikationsmodell. Förklaringar till termerna i modellen ovan, vilka samtliga bidrar till meningsutbytet som sker mellan samtalsdeltagarna: Kontext: det sammanhang i vilket språket används. - Omedelbar kontext: samtalspartner och situation styr hur formellt/informellt språk man använder. - Vidare kontext: kontext i ett vidare perspektiv, det vill säga utanför den omedelbara kontexten. Materiell, social och kulturell påverkan är faktorer som är viktiga att väga in, eftersom dessa påverkar kommunikationen. - Sociokulturell kontext: social grupptillhörighet och kulturellt ursprung påverkar kommunikationen. - Materiell kontext: materiella faktorer som påverkar kommunikationen, till exempel fysisk miljö. Scheman: den kunskap man besitter gällande såväl den materiella världen som den socio- kulturella världen. Inbegriper även i vilken utsträckning samtalsdeltagarna delar materiell och socio- kulturell värld. Jag tolkar detta som att man exempelvis kan ha kunskap om en viss socio- kulturell värld, utan att själv vara del av den. Betydelse: - Konceptuell: begreppsmässig, det vill säga som har att göra med idéer. - Interpersonell: löpande förhandling av socialt förhållande mellan samtalsdeltagarna. - Funktionell: att få saker gjorda. Kommunikationssystem: verbal och icke- verbal kommunikation, där exempel på det senare är gester och mimik. 13

14 3.2 Från tal till skrift Teknologiska uppfinningar såsom exempelvis utvecklandet av papper, och senare även boktryckarkonsten, har spelat stor roll för läskunnighetens utveckling. Det talade ordet kan bara överleva i minnet, men minnet fungerar på basis av betydelse, inte ordalydelse. Med det menas att man oftast inte minns den exakta ordalydelsen i ett uttalande, utan själva kontentan av uttalandet. Det finns dock undantag; det talade ordet bevaras ofta oförändrat under ritualiserade omständigheter, till exempel vid religiösa ritualer, där ett föråldrat språk lever kvar. Ett annat exempel är ordspråk, som ofta har fast ordalydelse. För skriften gäller motsatsen; den skrivna texten bevaras i sin ursprungliga form och ordalydelse, och så småningom kan ordets betydelse komma att ifrågasättas. Nya teknologiska uppfinningar reducerar vårt beroende av äldre teknologiska uppfinningar när det gäller attt bevara språk. Datorn exempelvis, gör det möjligt att bevara språket digitalt. Datorn tillsammans med möjligheten att spela in samtal på kassett och video är av stor betydelse när det gäller lagspråk. Det finns en ökad tendens till att testamenten, vittnesmål och polisutredningar spelas in på kassett- eller videoband. Videoinspelade testamenten innebär att testatorn kan peka på sina olika ägodelar och på så sätt slippa beskriva dem i ord Standardiseringen och dess effekter Utvecklingen av läs- och skrivkunnighet har gjort kodifiering av lagar möjlig och det har även inverkat på möjligheten att standardisera; när en rättshandling, till exempel ett rättsfall, väl nedtecknats, kan man återanvända relevanta delar. Här kan nämnas prejudicerande domar, vilka är vägledande för liknande rättsfall. Så fungerar Högsta Domstolen (HD) i Sverige, som endast tar upp unika rättsfall vilka kan vara av betydelse och vägledning för framtida, liknande fall. Även hovrättsdomar kan fungera prejudicerande i brist på HD- domar, men har i regel inte samma tyngd. (Mer om Sveriges domstolar i Appendix II) Med tiden leder detta till standardiserade sätt att upprätta juridiska dokument, till exempel testamenten. Skrivna texter tenderar att vara mer planerade och mindre kontextberoende. Det beror på att man ägnar större noggrannhet åt hur man formulerar sig, i och med att det skrivna ordet är beständigt och bevaras för eftervärlden, till skillnad från det talade. Distinktionen mellan talat och skrivet språk är naturligtvis inte absolut. En minnesanteckning kan vara ostrukturerad och spontan trots att den är skriven, beroende på vem som förväntas läsa den. 3.3 Juridiskt språk Lagspråket kan delas in i två huvudområden: kodifierat och i huvudsak skriftligt lagstiftningsspråk och andra juridiska dokument som exempelvis kontrakt, talat, interaktivt och dynamiskt språk i rättsprocesser, som främst förekommer i rättssalar, polisutredningar, fängelser och vid överläggningar, dels jurister emellan, dels mellan jurister och deras klienter. 14

15 3.3.1 så används och uppfattas det Gibbons menar att kommunikationssvårigheter inom rättssystemet kan ha två orsaker. Antingen kan det bero på att icke- jurister inte förstår det juridiska språket, eller så beror det på att jurister inte förstår det språk som den icke juristutbildade talar. Det juridiska språket är relativt formellt ofta mer formellt än nödvändigt, anser Gibbons. Man använder till exempel gärna ord som solicit istället för ask, och proceed istället för go. Enligt Gibbons är detta speciellt vanligt inom poliskåren och kallas ibland snutspråk (eng. copspeak). Man skulle kunna förmoda att det här formella språket används i syfte att precisera eller förtydliga fakta, men så är inte fallet, menar han. Det används snarare som ett försök att förstärka sin auktoritet och makt. Enligt min mening är det även troligt att det används som medlemsmarkör (Se Fackspråk - en medlemsmarkör). Det finns ett antal talattribut som får talaren att framstå som mer respektingivande/kraftfull alternativt mindre respektingivande/kraftfull. Exempel på attribut som signalerar kraftfullhet är röststyrka och variation i röststyrka, upprepning, att avbryta och att inte använda sig av uttryck som indikerar medhåll såsom ja, just det och mmm. Attribut som ger ett mindre kraftfullt intryck är osäkerhetsuttryck, till exempel ungefär, nånting sånt, tvekningar exempelvis öh, få se nu samt förstärkande uttryck såsom absolut, definitivt. Detta är viktigt att vara medveten om, såväl vid domstolsförhandlingar som i polisförhör, eftersom respektingivande talare har större chans att dominera samtalet. Mindre kraftfulla talare har självklart liten möjlighet att fungera som övertygande vittnen. Det har gjorts tester (Lind och O Barr 1979: 73, i Gibbons), där en kvinnlig respektive manlig skådespelare agerat vittne, dels i en kraftfull version, dels i en osäker. Kassettinspelningar, grundade på 15 minuters autentisk domstolsförhandling, med skådespelarnas röster spelades upp för universitetsstuderanden, som fick bedöma talarnas kompetens, sociala förmåga, trovärdighet, dynamiska styrka samt förmåga att övertyga. Resultaten visade att vittnets kön inte påverkade åhörarnas bedömning nämnvärt, men däremot fick de olika versionerna mycket olika resultat. I den osäkra versionen bedömdes talarnas trovärdighet, kompetens och så vidare vara betydligt lägre än i den kraftfulla versionen. Denna studie visar att det inte alltid är avgörande vad man säger, utan hur man säger det Juridiska texter kategorisering Tiersma (1999: , i Gibbons) har delat in de olika typerna av juridiska texter i tre kategorier: 1. Operativa dokument är dokument som skapar och modifierar relationer, det vill säga de utgör själva stommen för juridiken. Denna kategori innefattar lagstiftning, pläderingar och skriftliga framställningar, domslut och privata dokument såsom kontrakt och testamenten. 2. Förklarande dokument, som förklarar lagen, vanligen objektivt. Här hittar man till exempel brev till klienter, promemorior, och mycket juridiskt utbildningsmaterial, 3. Övertalningsdokument, i huvudsak framställningar avsedda att övertyga domstolen vid rättsprocesser. 15

16 John Gibbons har valt att fokusera på operativa dokument, eftersom det är bland dessa man tydligast kan se vad som karakteriserar juridiskt språk Kontext och avsaknad av kontext En betydande skillnad mellan samtal ansikte mot ansikte och skrivna texter, är att man vid tal ofta refererar till omgivande kontext som samtalsdeltagarna kan uppfatta. Skrivna texter tenderar däremot att referera till sådant som är aktuellt i själva texten, eller möjligtvis referera till andra texter. Man kan tala om såväl en distans mellan skriftlig kontext och talkontext, som distans mellan talare/skrivare och åhörare/läsare. Denna distans varierar, men på ett kontinuum är kontextberoende språk och abstrakt, dekontextualiserat språk, de båda ytterligheterna. Man bör dessutom komma ihåg att man i det skrivna ordet går miste om icke- verbal information som talaren tillhandahåller, såsom gester, intonation, röstkvalitet, ansiktsuttryck och så vidare. Sådan information kan ha stor betydelse för hur det sagda sedan tolkas av åhöraren. Enligt Gibbons kan det faktum att kontexten separeras vid skrivande, i stor utsträckning leda till hög grad av självständighet (eng. autonomy) i juridiska texter. Detta gäller särskilt vid utformning och tolkning av lagstiftning. Jag har tolkat detta som att Gibbons menar att lagtexten är kontextoberoende vilket den ju i hög grad måste vara för att dess tillämplighet inte ska vara alltför begränsad. Lagstiftarens huvudsakliga målsättning är att försäkra sig om att domstolarna kan tolka lagrummet på basis av ordval i själva lagtexten när man gör sin juridiska bedömning, utan att behöva hänvisa till, eller konsultera, förarbeten och liknande som föregått lagstiftningen, för att utröna lagstiftarens avsikt. Detta kräver att man vid lagstiftningen väljer ord vars innebörd är enkla och otvetydiga, eftersom betydelsen ligger till grund för hur lagen tolkas och efterlevs Register och genre Lagspråket beskrivs ofta som ett register (Kurzon 1997 i Gibbons), eftersom det följer igenkännliga och distinkta mönster på alla huvudnivåer (Se 3 Kommunikation ovan). Register är relaterat till kontexten. När man avgör hur formellt språket behöver vara, beror det delvis på vem eller vilka man talar med, och på situationen. Dessa faktorer utgör den omedelbara kontexten. Den vidare kontexten, såväl materiell som kulturell, är också av vikt vid kommunikation, eftersom kommunikationen avspeglar kulturen i vilken den används. Här bör noteras att anpassning av språket inte är specifikt för juridiskt språk, utan gäller vid all kommunikation människor emellan. Register innebär dock att språket innehåller ord och begrepp som är specifika för yrkeskåren. Ett annat begrepp som är centralt när man talar om juridiskt språk, är genre. Martin (1992 i Gibbons) definierar genre som en arrangerad målorienterad social process. En genre är en helhetsplan för en diskurstyp, som består av ett antal steg som människor följer när de är involverade i särskilda sociala sammanhang (Swales 1990: kap 1-4, i Gibbons). Distinktionen mellan genre och register känns inte helt tydlig. Ordlistans definition av genre är: Typ av framställning som kännetecknas av viss uppsättning stildrag eller innehållsliga faktorer. Denna definition tycker jag känns mer synonym med Gibbons beskrivning av begreppet register. Martins definition av genre tycks skilja sig från den gängse definitionen på så sätt att den inbegriper ett flertal steg. Hasan 16

17 (Halliday & Hasan 1985:52-65, i Gibbons) verkar vara av uppfattningen att varje text eller social aktivitet är exempel på en genre. Han menar också att man har möjlighet att strukturera, i och med att vissa genre- element är obligatoriska, vissa är valfria och vissa är iterativa, det vill säga återkommande. Konkreta exempel på nämnda element saknas tyvärr. Det hade varit önskvärt eftersom skillnaden mellan obligatorisk och iterativ hade kunnat klargöras. Min uppfattning är nämligen den att obligatoriska element i regel torde vara just återkommande, men av utrymmesskäl har jag valt att inte utreda detta närmare. Följande juridiska kontraktstext använder Gibbons som exempel på genrebegreppet: After this marriage in the absence of any agreement to the contrary the legal relations and powers as regards to property might, by reason of some change in our domicile or otherwise, be other than those of our present domiciles or other than those which we desire to apply to our relationship powers and capacities. Texten ovan presenterades för ett antal eminenta jurister av lingvisten Charles Fillmore _ som själv fann texten obegriplig. Juristerna däremot, kunde tack vare sin kunskap om den genre som kontraktstypen tillhör, göra en korrekt tolkning av texten _ den komplicerade formuleringen till trots. (Juristerna var ense om att denna text var en klausul som ofta placeras inledningsvis i ett kontrakt, för att täcka in möjligheten att parterna flyttar till annan delstat där annan lagstiftning tillämpas.) Personligen anser jag att texten snarare exemplifierar registerbegreppet såsom Gibbons använder det, vilket förstärker mitt intryck av att gränsen mellan de båda begreppen är otydlig Fackspråk en medlemsmarkör Varje fackområde utvecklar sina egna språkliga särdrag, vilket jag redan varit inne på. (Se avsnitt Register och genre). I ett större perspektiv kan man säga att inom alla stora fackområden, såsom medicin, affärsvärlden, utbildningsväsendet och juridiken utvecklas inte bara ett eget fackspråk. Gibbons menar att man även föreställer sig och konstruerar världen på ett speciellt sätt. Med detta följer ett specialiserat språk som uttrycker denna föreställning. Om specialistspråket inte fanns, skulle det krävas långa och krångliga förklaringar varje gång man ville referera till ett begrepp eller en teknisk process. Man skulle alltså kunna kalla fackspråk för en typ av stenografi, eftersom det i praktiken är ett sätt att förenkla kommunikationen. Ofta använder man sig av förkortningar och akronymer, som exempelvis ekobrott (ekonomisk brottslighet) och PUL (PersonUppgiftsLagen). Att använda sig av förkortningar leder till en mer effektiv kommunikation, men kan även vara ett sätt att utesluta människor som ej behärskar förkortningarna _ oavsett om det görs medvetet eller ej. Fackspråk kan också spela en sociokulturell roll, på så sätt att det kan markera medlemskap i en specialistgrupp eller klubb. Juristernas klubb anses särskilt exklusiv och prestigefylld. Tiersma (1999:3 i Gibbons) menar att när jurister använder dessa lingvistiska särdrag kommunicerar de till varandra att de är medlemmar av samma klubb eller brödraskap. Inte undra på att juridikstudenter så intensivt försöker efterlikna professorerna och advokaterna som undervisar dem! Medlemskap i en grupp kännetecknas inte enbart av att man använder områdesspecifika termer, utan även 17

18 av att man använder slanguttryck _ så även inom juridiken. Lika viktigt som att markera grupptillhörighet är att markera utanförskap. Eftersom jurister utgör en prestigefylld elitgrupp, kan lagspråket användas för att göra anspråk på denna prestige. Mellinkoff (1963 i Gibbons) kallar kort och gott lagspråket pompöst. Han menar vidare, att om man som ickespecialist saknar den fackspråkliga kunskap som krävs för att man ska kunna tillgodogöra sig fakta inom specialistområdet, så behövs någon som kan förmedla och tolka faktainnehållet. Krasst uttryckt: det genererar arbete och pengar åt jurister! (Se även Kritiska röster) Konservatism ett precisionskrav? Många uttryck i det juridiska språket är föråldrade. Exempel: thence (följaktligen) och heretofore (hittills). Vad beror det på? Enligt juristerna själva beror användningen av föråldrade uttryck på att de är tydligare och mindre tvetydiga, vilket minskar tolkningsutrymmet. Melinkoff har ifrågasatt dessa skäl och kallat dem vaga (1963: , i Gibbons). Andra motiv som angivits är att det skulle underlätta vid kontakten jurister emellan, ge mer tyngd och auktoritet åt språket, samt pga ren konservatism. Strävan efter precision är en viktig drivkraft vid utarbetning och tolkning av juridiska dokument. Språkets komplexa struktur och fackuttryck är dock inte enbart avsett att skapa förvirring, utan är i stor utsträckning en avspegling av syftet med dokumenten _ att definiera och kontrollera mänskligt beteende på ett otvetydigt sätt. Detta är en krävande uppgift som ställer höga krav på lagstiftaren, inte minst av sådana skäl som att motståndarsidan kan utnyttja varje liten möjlighet att feltolka vad lagen föreskriver. Det råder ingen tvekan om att precision är ytterst viktigt, och enligt Gibbons har det ibland vidtagits extrema lingvistiska åtgärder för att upprätthålla strävan efter precision. Tyvärr saknas konkreta exempel, men möjligen avser han det faktum att man i exempelvis lagtext undviker pronomen och ofta upprepar tidigare redogjord fakta, för att undvika feltolkningar och missförstånd. Gibbons menar dock att när strävan efter precision kombineras med extrem konservatism och föråldrade uttryck, kan det resultera i ett språk som i bästa fall är komplext, i värsta fall obegripligt för icke- jurister. Anledningen till att föråldrade uttryck lever kvar i det juridiska språket är att man som jurist vill försäkra sig om att använda vedertagna begrepp och uttryck som inte riskerar att ifrågasättas. Det har till och med utvecklats lexika som tillhandahåller väl beprövade ordformer, vilka jurister kan använda sig av för att konstruera dokument som fyller sin funktion och som löper liten risk att ifrågasättas. Det ligger alltså inte i juristernas intresse att producera nya ordformer, eftersom dessa skulle kunna ifrågasättas och vara juristerna till nackdel vid exempelvis en rättsprocess. Mellinkoff (1963:295 i Gibbons) menar att det handlar om en rädsla som förlamar jurister och deras språk. Med ironisk underton skriver han: Språket är redan fulländat och vi kan lita på det. Lämna oss ifred. Förändra inte. Här stannar vi intill döden eller uteslutning. Gibbons anser att detta med tiden kan leda till standardiserade sätt att konstruera hela juridiska dokument, till exempel vid upprättande av testamente. Personligen vill jag hävda att vi redan är där. Konsekvens och konservatism är därmed särdrag som karakteriserar det skrivna juridiska språket, och det kan alltså finnas goda skäl till det. Däremot finns en risk att språket inte utvecklas såsom vore önskvärt och nödvändigt. 18

19 3.3.7 Grafofonisk nivå Enligt Gibbons råder inget tvivel om att juridiskt uttal och stavning fungerar som sociala markörer, snarare än som nödvändiga kommunikationsmedel. När man tittar på uttalet kan man konstatera att de latinska och fornfranska termer och uttryck som fortfarande används av jurister antingen har traditionellt engelskt uttal, eller latinskt uttal eller en blandning av de båda. Det engelska uttalet inkluderar betonade stavelser, vilka troligtvis inte förekom på latin och franska. Vissa av dessa engelska uttal verkar delvis baseras på hur orden i skriven form skulle ha uttalats. Tiersma (1999: 55 i Gibbons) förklarar att de två samexisterande uttalssätten innebär att jurister måste välja mellan att prata som en jurist, vilken innebär att man uttalar ord på ett sätt som framstår som annorlunda och obildat i det moderna örat, och att imitera en mer prestigefylld accent av klassisk latin och modern parisisk franska, vilket lärs ut vid skolor som det korrekta sättet att uttala. Normalt anses det mer prestigefyllt att tala som en jurist, vilket underlättar valet av uttal. Gibbons påpekar dock att det som anses prestigefyllt i den juridiska världen inte alltid är synonymt med vad som anses prestigefyllt i samhället i övrigt. Det är detta som är orsaken till att man inte konsekvent använder ett och samma uttal, utan vacklar mellan de olika varianterna. I svensk juridik används också en hel del latinska ord och uttryck. Min egen uppfattning är att uttalet av dessa har försvenskats och följer svenska uttalsregler. Gibbons nämner även en egendomlighet gällande engelsk juridisk stavning. Jurister använder alltid den föråldrade formen judgment istället för judgement med e. Att använda e skulle markera att man inte är medlem av den juridiska yrkeskåren. Här kan noteras att den juridiska stavningen av ordet har anammats av gemene man; judgment har blivit en allmänt vedertagen stavning av ordet, vilket gör att juristerna i just det här fallet inte längre särskiljer sig från vanliga människor Kritiska röster Jag har redan tidigare varit inne på att det juridiska språket är mycket komplext och många är överens om att det kan vara svårt för en lekman att förstå. Jackson (1990:87 i Gibbons) skriver: Trots att engelsk rätt till största delen kommuniceras på engelska, är de flesta engelsktalande uteslutna från det semiotiska rättsområdet, eftersom de inte behärskar det speciella språkregister som juridiken använder sig av. Eagleson är en annan kritiker som skriver (Law Reform Commission of Victoria 1987: 11 i Gibbons): Många juridiska dokument är onödigt långa, överbearbetade, självmedvetna och enformiga/.../ De är obegripliga för den vanliga läsaren, och knappt begripliga för många jurister. The British Renton Report (Renton, 1975 i Gibbons) skriver att till och med advokater och domare upplever att lagstiftningen är en ogenomtränglig barriär för förståelse. David Melinkoff, amerikansk advokat och en av pionjärerna inom rättslingvistik, kallar det juridiska språket ordrikt, otydligt, pompöst och tråkigt. I boken Öppet brev till betänkare och SOUensktalande från 1972 kritiserar Bo Holmberg de svenska makthavarna och menar att dessa genom att använda fikonspråk förhindrar medborgarna att få reda på hur landet styrs. Holmberg skriver: Det verkar nämligen som om du skriver ett särskilt språk så snart du får på dig kommittékostymen, promemoriehatten eller tjänstemeddelandeslipsen. Jag har svårt att tänka mig att du till 19

20 vardags, till exempel när du älskar din hustru, skulle uttrycka dig som du gör i dina texter. Med SOUensktalande syftar Holmberg på de tjänstemän som formulerar betänkanden i Statens Offentliga Utredningar SOU Studium av svensk lagtext Britt- Louise Gunnarsson, professor i modern svenska, har studerat det svenska lagspråket närmare. I sin avhandling Lagtexters begriplighet en språkfunktionell studie av medbestämmandelagen (1982) har Gunnarsson analyserat och omformulerat lagtext till enklare, och därmed begripligare, svenska. De två mest iögonfallande ändringarna, enligt min åsikt, är att Gunnarsson gjort en innehållsförteckning och skrivit kantrubriker vilket ingetdera förekommer i traditionell lagtext. Båda dessa ändringar underlättar för läsaren att hitta vad den söker i lagtexten. Vidare har Gunnarsson moderniserat och förenklat/förtydligat språket. Exempel: Originaltext: 18 Part som vid förhandling åberopar skriftlig handling skall hålla den tillgänglig för motparten, om denne begär det. Ändringstext: Förhandlingsparts rätt att få se skriftlig handling 18 När en part vid en förhandling har stött sin argumentering på en skriftlig handling: Motparten har rätt att få se handlingen. Ifall motparten begär det, är parten skyldig att låta motparten få tillgång till handlingen. Notera att själva ramsituationen (rad 1 och 2 i ändringstexten) markerats genom användandet av kursiv stil och annat teckensnitt. Ramsituationstexten saknar även huvudsats. Löper man då inte en viss risk att lagtextens juridiska innebörd åtminstone delvis går förlorad? Jo, den risken kan inte uteslutas, och Gunnarsson konsulterade därför nio juridiskt sakkunniga, som fick till uppgift att analysera om/hur Gunnarssons omformuleringar påverkat den juridiska innebörden. En preliminär version av alternativtexten skickades till de nio juristerna, tillsammans med en sammanfattning av idéerna bakom texten, varefter juristerna kom med matnyttiga synpunkter och kommentarer. Resultat: den juridiska expertisen var överens om att innebörden inte ändrats _ det juridiska innehållet förblev intakt. Gibbons anser att det främsta skälet till att göra det juridiska språket mer begripligt, är att västerländsk rätt presumerar att okunskap om lagen inte är något försvar. Detta kan tolkas som att det är upp till var och en att utläsa de rättigheter respektive skyldigheter som finns reglerade i lag. Det innebär i praktiken att om det stora flertalet människor inte kan tillgodogöra sig vad lagen föreskriver, är risken stor att det leder till såväl orättvisor som logisk absurditet, menar Gibbons. Ett mer begripligt juridiskt språk skulle utan tvekan underlätta för den icke laginvigde att förstå lagens innebörd. Det bör påpekas att detta inte är ett problem enbart när det gäller engelsk lagtext. Det finns gott om exempel på att samma problem är vanligt även i länder med andra språk. Gibbons nämner katalanska, spanska, italienska, svenska (se inledningen av detta avsnitt) och 20

21 japanska som exempel. Det finns även omfattande psykolingvistisk forskning som visar att vanligt folk har svårt att tillgodogöra sig lagspråk. Om läsaren trots allt skulle lyckas förstå lagtextens innebörd, har det visat sig ta betydligt mer tid och kraft än att tillgodogöra sig vanlig text. Lagspråkets utformning är därmed både ineffektiv och oekonomisk! 21

22 3.4 Icke- verbal kommunikation Gibbons tar även upp betydelsen av icke- verbala kommunikationsmedel (här avses inte semiotiska uttryck) Som exempel nämner han Goodrichs (1988: ) beskrivning av rättssalens icke- verbala sida. Goodrich menar att domstolsbyggnaden, både på utoch insidan, ger besökaren en tydlig känsla av att man lämnar det vardagliga livet och stiger in i ett ritualiserat utrymme. Han menar att allt ifrån fönstrens utformning (!) till domarnas dräkter och peruker bidrar till detta. Enligt Oddie (1988: 49, i Gibbons) är engelska advokater människor som: klär sig i kläder från talet och har en benägenhet att använda språk från talet. Gibbons påpekar att domstolarnas externa karaktär till viss del försvunnit i och med att man börjat bygga höghus och domstolslokalerna kan vara placerade högre upp i huset. Men han menar också att i många fall bibehålls separationen från den vanliga världen i och med att säkerhetskontroller görs. Gibbons visar även exempel på att det inte ser likadant ut i alla rättssalar världen över. I en mexikansk domstol noterade han följande: ett stort rum fyllt av skrivbord och datorer, dämpad bakgrundsmusik, en stor julgran med blinkande lampor, juldekorationer i form av tomte och renar i plast, en snögubbe och en julstrumpa. Människor passerar in och ut ur rummet utan kontroll. Domaren bär en vanlig kostym och beblandar sig med den övriga personalen. Här kan man konstatera att våra svenska domstolar befinner sig någonstans mittemellan den brittiska konservativa stilen och den mexikanska som, enligt min mening, signalerar kitsch! 3.5 Tolkning Man kan granska operativa texter genom att titta på de enskilda ordens betydelse, men ett annat sätt är att se texten, eller en del av texten, som en enhet med global betydelse och avsikt. I de flesta fall är tolkningen av hela texter ganska klar och otvetydig, men det är i mer komplicerade fall som diskussioner kring tolkningsprinciper uppstår, och enligt Solan (1993b: 177, i Gibbons) ger inte DOKTRINEN någon vägledning om hur sådana tvister ska lösas. Här bör man också komma ihåg att domslutet inte enbart har betydelse i det aktuella fallet, utan även kan komma att fungera prejudicerande i liknande rättsfall. Gibbons redogör för ett rättsfall där tolkningen haft en avgörande betydelse. En speditör hade fått i uppdrag att leverera tobaksvaror och ett avtal upprättades. Avtalet innehöll även en klausul där uppdragsgivarens rätt till skadestånd behandlades. Denna del löd: Den anlitade åkaren/speditören ansvarar helt för att godset levereras och mottages på ett riskfritt sätt. Den anlitade speditören åtar sig att hålla företaget helt skadeslöst vid alla förluster/.../ orsakade av felleverans och misskötsel av person inom speditörens kontroll, stöld, inbrott /.../ och trolöshet mot huvudman. 22

23 Speditören rånades på godset och det uppdragsgivande företaget stämde densamme, med hänvisning till klausulen ovan. Speditören förnekade dock ansvar på två lingvistiska grunder: 1) stöld inkluderar inte rån, 2) orsak inom speditörens kontroll inkluderar inte rån, eftersom speditören saknar kontroll över en sådan situation. När det gäller det första argumentet kan man hävda att stöld innebär att något tas i smyg, medan rån innebär att man stjäl med brukande av våld, eller med hot om våld. Dessa argument vann inte gehör hos domaren, som fann speditören skadeståndsskyldig. Domslutet grundades på ett PREJUDIKAT, där man fastslagit att rån är en allvarligare form av stöld. Gibbons menar att lingvistiska deskriptiva verktyg kan vara till hjälp för en systematisk analys av fallet. Vikten av lingvistiska faktorer, som i det här rättsfallet, är inte unikt Lingvistiska och juridiska tolkningsmetoder När det gäller nyss nämnda prejudicerande dom, skulle en lingvists specialkompetens kunnat vara till hjälp; genom ett antal metoder kan man klargöra den semantiska vidden av ordet stöld. En metod är att ta fram konkordanser och titta på språkkorpusar för att se i vilka sammanhang och med vilken betydelse ordet använts. Genom att söka på det omdiskuterade ordet i en korpus får man upp, ofta en stor mängd, meningar där ordet förekommit. En studie av dessa kan ge vägledning i hur ordet vanligtvis tolkas. (Mer om korpusar och konkordanser under 4.3) En annan metod kan vara att utföra en empirisk undersökning, där man låter människor svara på frågan huruvida de anser att rån täcks in av ordet stöld. Människor har en omvärldsbaserad kunskap som i och för sig kan variera en del från person till person, men en undersökning av det här slaget kan ändå ge en indikation om hur ordet bör tolkas. Gibbons menar att oavsett vald metod skulle lingvisten, i jämförelse med domaren, i större utsträckning kunna klargöra samt mer konkret och utförligt redogöra för förutsättningarna som ligger till grund för bedömningen, och i vissa fall även kunna bidra med extra information. Samtidigt frågar han sig om detta verkligen skulle vara till någon hjälp. Gibbons anser nämligen att en sådan process skulle skapa nya utmaningar, delvis beroende på att lingvister faktiskt ofta är oense, vilket innebär att det krävs en ytterst hög nivå av skärpa och tydlighet i tolkningsprocessen, för att uppnå en så korrekt tolkning som möjligt. Här har Gibbons i och för sig en poäng, men samtidigt känns det riskfyllt att bortse från fördelarna med utlåtanden från lingvistisk expertis. Det borde trots allt finnas en hel del språkvetenskapliga spörsmål som expertisen är enig kring vilket kan vara till gagn vid den rättsliga bedömningen. Att hela lingvistvärlden sedan inte är överens i alla frågor, ter sig naturligt. Inom vilket annat forskningsområde råder total enighet? Enligt Gibbons sker juridisk tolkning utifrån tre olika bedömningsgrunder: 1) Textuell semantik - själva ordalydelsen granskas på ord-, fras- eller meningsnivå. 23