TILL LÄSA REN MARJA LEHTONEN

Transkript

1 R I K S Å K L A G A R Ä M B E T E T ÅRSBERÄTTELSE 2002

2 Redaktion Marja Lehtonen, Riksåklagarämbetet Grafisk design Edita Design Tryck Edita Prima Oy, Helsingfors 2003

3 TILL LÄSA REN Riksåklagarämbetets årsberättelse är avsedd att vara en informationskälla främst för dem som arbetar inom åklagarväsendet och justitieförvaltningen. Berättelsen ger också andra myndigheter samt studerande och enskilda medborgare aktuell information om åklagarverksamheten. Till innehållet och uppbyggnaden följer årsberättelsen 2002 de föregående årsberättelserna. All statistik över åklagarverksamheten baserar sig på datasystemet för brottsärenden SAKARI. I slutet av årsberättelsen finns ett utdrag ur riksåklagarens utlåtande om regeringens proposition med förslag till revision av lagstiftningen om straffrättens allmänna läror. Berättelsen innehåller likaså en förteckning över 2002 års avgöranden, med korta referat av de avgöranden under verksamhetsåret som har lett till åtgärder, samt ett alfabetiskt sakregister. Helsingfors den 2 april 2003 MARJA LEHTONEN överinspektör

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING RIKSÅKLAGARE MATTI KUUSIMÄKI: Tankar kring åklagarväsendets värdegrund... 6 BITRÄDANDE RIKSÅKLAGARE JORMA KALSKE: Fem viktiga år... 8 ÅKLA GA RVÄSENDET 10 Riksåklagaren Biträdande riksåklagaren Statsåklagarna Brottmål som är viktiga från samhällets synpunkt Riksåklagarämbetet Åklagarväsendets samarbetsområden...12 De lokala åklagarenheterna...16 De allmänna åklagarna...16 FÖRVA LTNING 17 Utnämningsärenden...17 Resultatstyrningen av åklagarväsendet...19 Förverkligandet av resultatmålen Projekt...25 Verksamhet för upprätthållande av arbetsförmågan...27 Information ÅTA LSÄRENDEN 34 Åtalsprövningsärenden...34 Ändringsprövningsärenden...42 Justitieombudsmannens åtalsförordnande...46 Åtalsförordnanden enligt 1 kap. strafflagen...47 Fullföljd till högsta domstolen...48 Åklagarförordnanden...48 Ekonomiska brott...49 Narkotikabrottsprojektets åklagare...49 Polisbrottsärenden...50

5 Samarbetet mellan polis och åklagare...52 UTVECKLING, STYRNING OCH UTBILDNING 54 Riksåklagarens allmänna föreskrifter och anvisningar...54 Chefsdagarna...56 Den riksomfattande sekreterardagen...56 Regiongruppsverksamheten...56 Utbildningen inom åklagarväsendet...58 Nyckelåklagarna...67 Internationellt tjänstemannautbyte...72 Praktiksystemet för biträdande åklagare...73 Riksåklagarämbetets publikationsserie...74 Tillsyn...74 INTERNA TIONELLA ÄRENDEN 78 Inledning...78 Det nordiska samarbetet...79 Det rättsliga samarbetet inom Östersjöregionen...80 Ryssland...82 Estland...82 Europeiska unionen...83 Europarådet...85 Övrigt internationellt samarbete...86 Besök hos Riksåklagarämbetet...86 Den internationella åklagarföreningens konferens i London A nvisningar och råd till lokala åklagare...88 Myndighetssamarbete...89 SA KKUNNIGUPPDRA G 90 Utlåtanden...90 Övriga sakkunniguppdrag...92 STA TISTIK 93 Riksåklagarämbetets statistik...93 Åklagarnas verksamhetsstatistik...98 Riksåklagarämbetets personal BILA GA RIKSÅKLA GA RENS UTLÅTA NDE OM REGERINGENS PROPOSITION MED FÖRSLA G TILL REVISION A V LA GSTIFTNINGEN OM STRA FFRÄTTENS A LLMÄNNA LÄROR (UTDRA G) 103 FÖRTECKNING ÖVER A VGÖRA NDEN 106 SA KREGISTER 127 5

6 Riksåklagare Matti Kuusimäki: TANKAR OM ÅKLAGARVÄSENDETS VÄRDEGRUND 6 Under den senaste tiden har det blivit allt populärare att föra värdediskussioner. Numera både talas och skrivs det om värden i arbetslivet. Det förefaller därför motiverat att också debattera åklagarväsendets värdestrukturer och deras betydelse. Efter många år av större och mindre förändringar känns det som om vi småningom skulle uppnå balans i vår verksamhet även om samhällsutvecklingens hjul fortsättningsvis snurrar snabbt. I en av justitieministeriets publikationer om den rättspolitiska strategin och dess perspektiv för åren fanns följande rubrik: Aktivare insats av åklagarna för att förverkliga det straffrättsliga ansvaret. Den snabba utvecklingen går alltså vidare och det finns ingen tid att vila på lagrarna. Åklagarväsendet har under innevarande år planerat och startat en målinriktad ledarskapsutbildning. Även detta är ett incitament till en granskning av åklagarväsendets arbete också från etisk synpunkt. Utgångspunkten är klar. Vårt mål är att åstadkomma rättvisa och detta både inriktar vår verksamhet och ger vårt arbete innehåll. Utan denna principiella utgångspunkt att hur krasst det än kan låta till och med genom straffrättsliga medel ens på något sätt försöka underlätta medmänniskors ofta konfliktfyllda liv skulle vi knappast orka streta på. Vilken är då den praktiska nyttan av värden i arbetslivet? De skall väl inte vara endast ett teoretiskt självändamål? För det första kan man konstatera att idébaserade och gemensamt godkända mål stärker samhörigheten mellan organisationens medlemmar. Det är lättare både för cheferna och medarbetarna att engagera sig om arbetsgemenskapen utgår från värden som alla parter kan godta. En stark och tydlig värdegrund underlättar också utvecklingen av hela organisationen. Arbetsgemenskapen kräver mer än att bara några av dess mest framstående individer utvecklas i sitt arbete. Åklagarväsendet behöver också utvecklas som en social helhet. Det skapar engagemang och frigör intellektuella resurser, vilket resulterar i ett skapande grepp på arbetet och därmed en möjlighet till fortgående utveckling. Dagens turbulenta arbetsliv förutsätter en hållbar utveckling av hela organisationen. Risken för en exploatering av humankapitalet är ständigt närvarande. En erfaren expert på mentalvårdsarbete påpekade nyss under ett seminarium att de som har kommit in i ekorrhjulet endast förmår uppskatta bråd-

7 ska och effektivitet vilket har lett till att vi fjärmat oss från varandra på arbetsplatserna. Det ser ut att bli en återgång till diktatpolitik och allt är till salu också arbetstagaren. Arbetsgivaren försöker inte ens engagera sina arbetstagare, och som han ropar får han svar. Problemen inom arbetslivet avspeglar sig i människornas förmåga att orka och i deras välbefinnande, ansåg experten. Tungt vägande ord, enligt min uppfattning. Vi kan emellertid inte komma undan kravet på kostnadseffektivitet och det finns inte heller anledning att fly ansvaret på denna punkt, men på lång sikt är det inte förnuftigt att skapa s.k. resultat endast som ett självändamål. Med inriktning på mål som upplevs som relevanta och utifrån gemensamt godtagna värderingar kan vi i bästa fall uppnå ett slags etiskt resultatansvar. Det är skäl att öppet uppskatta hur vi skall göra resultat inom ramen för de resurser som har anvisats oss. Vi bör undvika kortsiktig exploatering av våra gemensamma resurser och i stället sträva efter långsiktiga och samtidigt också kvalitativa mål för vårt arbete. Åklagarväsendet synas numera ofta av medierna. Det är inte alltid lätt att leva med. Men känslan av att lyckas i arbetet är ofta beroende av hur vår verksamhet ter sig i utomståendes ögon, oberoende av om vi tycker om det eller inte. Det blir lättare för oss att producera rättstjänster som väcker medborgarnas förtroende också i konfliktfyllda situationer ifall vår verksamhet som helhet anses bygga på en allmänt känd, stabil och accepterad värdegrund. Vårt demokratiska land har omfattat de nordiska rättsprinciper som härrör ända från Mora tingssten. Dessa principer utgör fortfarande en sådan hållbar grund som det inte borde vara svårt att bygga vidare på. De grundlägganden värdena i Finland har inte förändrats. Detta leder emellertid inte till en tom agenda inom åklagarväsendet. Eftersom det finns så många diskussionsfrågor är det skäl för oss alla att utveckla en gemensam och hållbar värdegrund för vårt åklagarväsende. Vi kan t.ex. börja med följande frågor. Eftersom rättsvårdens olika aktörer, också åklagarna, får en ständigt ökande normativ prövningsrätt, står vi inför faran att den straffrättsliga legalitetsprincipen luckras upp. Inför de många nya påföljdsalternativen måste vi också i praktiken grubbla över evighetsfrågor vilket är det yttersta syftet med ett straff? Frågan om hur den omfattande åtalseftergiftsinstitutionen, möjligheterna till förlikning, samhällstjänsten, misshandelsbestämmelserna och bestämmelserna om droganvändning påverkar åklagarväsendets förmåga att bemöta medborgarna jämlikt är också den aktuell. Åklagararbetets karaktär av domararbete har också det debatterats under den senaste tiden och inte utan orsak. I den strategipublikation som nämndes ovan hänvisas även till möjligheten att överföra verkställighetsuppgifter på åklagarna. Hur skall vi rent principiellt förhålla oss till den möjligheten? Det råder ingen tvekan om att det behövs åsiktsutbyte kring detta. I sitt anförande under utbildningsdagen för statsförvaltningens ledning förra hösten konstaterade ärkebiskop emeritus John Vikström följande: Skydda värdena så skyddar de dig! Detta konstaterande är synnerligen aktuellt också inom åklagarväsendet! 7

8 Biträdande riksåklagare Jorma Kalske: FEM VIKTIGA ÅR 8 Benita Simola År 2002 var ett speciellt år för Riksåklagarämbetet och ett slags vändpunkt för hela åklagarväsendet. I december kunde Riksåklagarämbetet fira sin femåriga verksamhet och under verksamhetsåret lämnade två viktiga personer sina poster. Biträdande riksåklagare Martti Jaatinen avgick med pension efter en 35 år lång karriär i åklagarväsendets tjänst och chefen för utvecklingsenheten, statsåklagare Petri Jääskeläinen blev biträdande justitieombudsman. Även om planeringen av Riksåklagarämbetets eller överhuvudtaget åklagarväsendets verksamhet aldrig har skett utifrån femårsplaner utgör ändå den gångna perioden från verksamhetssynpunkt både en helhet och en brytningspunkt. Riksåklagarämbetet har konsoliderat sin ställning som central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet. Antalet klagomål till Riksåklagarämbetet som gällt allmän laglighetsövervakning har minskat, vilket kan tolkas som att medborgarna numera vet att vända sig till riksåklagaren uttryckligen i ärenden som gäller åklagares förfarande och beslut. Åklagaren har fått en allt viktigare roll i straffprocessen. Under det gångna halva decenniet har förändringen varit dramatisk i jämförelse med den tidigare åklagarverksamheten i den gamla och traditionella straffprocessen. I verket Oikeudenkäynti II som utkom 2002 skriver professor Antti Jokela att statens straffrättsliga system i det väsentliga bygger på åklagarnas verksamhet. Samma tanke uttrycks i sak i riksdagens lagutskotts betänkande redan år 1996 då utskottet dryftade det högsta åklagarämbetets, dvs. riksåklagarens, relation till högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen samt då åklagarkårens betydelse diskuterade i samband med den då aktuella revideringen av straffprocessen. Straffrättsreformen ställer inte bara nya krav på åklagarnas yrkeskunnighet utan kräver också mer resurser och större flexibilitet av åklagarorganisationen. (LaUB 20/1996; RP 131/1996). Motsvarande överväganden ingick också följande år i riksdagshandlingarna med anledning av hovrättsreformen. Under den femårsperiod som avslutas i och med detta verksamhetsår har det varit möjligt att empiriskt granska hur den nya straffprocessen och det moderna åklagarväsendet med dess styrrelationer har fungerat. Problemen kan indelas i tre kategorier: resurser, styrrelationer och bristande medvetenhet om straffprocesskedjan som helhet.

9 Utan att i detta sammanhang dröja vid resursfrågan vill jag ändå konstatera att riksdagens upprepade oro för åklagarväsendets resurser, vilket framgår av riksdagshandlingarna, tyvärr är fortsatt aktuell. Även de företagsläkare som vårdar överarbetade åklagare har uttryckt samma oro. När det gäller den interna styrningen inom åklagarväsendet har man under verksamhetsåret nått i stort sett så långt det är möjligt inom ramen för gällande lag. På initiativ av riksåklagaren och genom justitieministeriets beslut har åklagarenheternas samarbete omorganiserats från början av Vi är alla medvetna om att den nya samverksamformen inte i sig har löst resursproblemen. Det är inte heller sannolikt att några betydande förändringar skulle ske de närmaste åren i fråga om åklagarenheternas antal eller personalstrukturen. Straffrättsvården har hela tiden löpt parallellt med organiseringen av statens lokalförvaltning. Uppkomsten av samarbetsområden måste i själva verket ses som en partiell uppfyllelse av den förpliktelse som riksdagen noterade hösten 1996 då lagutskottet i det ovan nämnda betänkandet konstaterade: Reformen av åklagarväsendet bör omprövas när man känner till hur det nya rättegångsförfarandet i brottmål har påverkat åklagarnas uppgifter. Då kan man också göra en utvärdering av hur välfungerande ett tvåstegssystem är, om alla statsåklagare skall finnas vid riksåklagarämbetet eller om de skall decentraliseras samt hur väl resurserna räcker till. Nu känner vi till hur systemet fungerar. Under verksamhetsåret har Riksåklagarämbetet för egen del analyserat situationen och beslutat ta ett stringentare grepp om styrningen av åklagarenheterna utan några normändringar. De nya samverkansarrangemangen handlar till syvende och sist om att förbättra åklagarväsendets tvåstegssystem och effektivisera styrningen av åklagarenheterna, vilkas stora antal är en komplicerande faktor. Statsåklagarna har knutits närmare lokalplanet och styrningen av det lokala åklagarväsendet på det sätt som lagutskottet förutsåg. Riksåklagarämbetet har aktivt deltagit i inrikesministeriets och justitieministeriets gemensamma straffprocesskedjeprojekt. Den del av projektet som gäller försnabbande av behandlingen av brott begångna av unga personer utvidgades under verksamhetsåret. Projektets experimentskede inföll och är ett uppmuntrande exempel på att det är möjligt att förverkliga det straffrättsliga ansvaret snabbare och med ett bättre innehåll. En förutsättning för att nå ännu bättre resultat i fråga om alla brott är för det första att hela processkedjan upplevs som en helhet som förutsätter aktiv samverkan mellan alla myndigheter. För det andra måste riktlinjerna för central- och lokalenheter inom ministeriernas förvaltningar utsträckas till att i fråga om mål, åtgärder och resurser balansera det dagliga arbetet. 9

10 ÅKLA GA RVÄSENDET RIKSÅKLAGAREN Åklagarväsendet har genom lagstiftning givits en oberoende ställning. Utöver åklagarnas självständiga prövningsrätt och behörighet har deras beslutsfattande huvudsakligen koncentrerats till åklagarväsendet och, när det gäller åklagarkåren i dess helhet, till riksåklagaren. Riksåklagaren utnämner alla lokala åklagare och utövar disciplinär makt över dem. Riksåklagaren fattar också beslut om interna tjänstearrangemang inom åklagarväsendet samt beslutar om de viktigaste förvaltningsärendena. Riksåklagaren kan överta avgörandet av ett ärende som ankommer på en underlydande åklagare samt förordna att en underlydande åklagare skall utföra åtal som riksåklagaren har beslutat väcka. Åklagarväsendets anslag upptas i statsbudgeten under justitieministeriets huvudtitel. Riksåklagaren för budgetförhandlingar om åklagarväsendets anslag med justitieministeriet. Detta verksamhetsår fördes förhandlingarna mellan kanslichefen och ministeriets nyinrättade kriminalpolitiska avdelning, som bl.a. ansvarar för resursstyrningen av åklagarväsendet. Riksåklagarämbetet ansvarar för åklagarväsendets resultatstyrning. BITRÄDANDE RIKSÅKLAGAREN Biträdande riksåklagaren avgör med samma behörighet som riksåklagaren de ärenden som ankommer på honom och fungerar som ställföreträdare för riksåklagaren. Arbetsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren bestäms i Riksåklagarämbetets arbetsordning. 10 STATSÅKLAGARNA Under det gångna året har 13 statsåklagare arbetat vid Riksåklagarämbetet. Dessa är behöriga att utföra åklagaruppgifter i hela landet. Statsåklagarna skall i första han sköta åklagaruppgifterna i brottmål som från samhällets synpunkt är viktigast. De skall också utföra åtal som riksdagen, justitieministeriet, justitiekanslern eller riksdagens justitieombudsman har beslutat väcka. Statsåklagarna är dessutom åklagare i ärenden som hovrätten behandlar i första instans.

11 I den rådande tvåstegsorganisationen har statsåklagarna inte någon självständig förmansställning i förhållande till de lokala åklagarna, men till statsåklagarna kan delegeras rätt att avgöra ärenden med riksåklagarens behörighet. Enligt förordningen om Riksåklagarämbetet kan en statsåklagare med stöd av arbetsordningen eller riksåklagarens förordnande avgöra andra än principiellt viktiga eller vittgående ärenden med samma behörighet som riksåklagaren. Enligt Riksåklagarämbetets arbetsordning kan statsåklagarna avgöra ändringsprövningsärenden och klagomålsärenden, om inte ärendet föranleder åtgärder av riksåklagaren eller något annat ställningstagande. Statsåklagarna ansvarar dessutom för den kvalitativa utvecklingen av åklagarverksamheten inom bestämda områden. Områdesansvaret har bestämts utifrån åklagarenheternas samarbetsområden och statsåklagarnas ansvarsområden består av ett flera samarbetsområden. BROTTMÅL SOM ÄR VIKTIGA FRÅN SAMHÄLLETS SYNPUNKT Ett brottmål är viktigt från samhällets synpunkt om det t.ex. är fråga om (RÅ: 1998:1) ett grovt brott som har samband med egentlig organiserad brottslighet ett brott som har orsakat exceptionellt stora person-, miljö- eller förmögenhetsskador eller risk för sådana, ett tjänstebrott som har begåtts av en tjänsteman i betydande ställning, ett exceptionellt brott som riktar sig mot en tjänsteman på grund av dennes tjänsteutövning eller tjänsteställning (t.ex. brott mot rättsvården), ett brott som har begåtts av personer i betydande samhällelig ställning, om ärendet uppvisar drag som kan rubba förtroendet för jämlikheten mellan medborgarna eller för det straffrättsliga systemets funktion, ett brott som har klara politiska eller rasistiska motiv, en gärning som har samband med de grundläggande fri- och rättigheterna (t.ex. brott mot yttrande- eller tryckfrihet eller s.k. medborgarolydnad), ett ärende som innehåller internationella element eller tangerar internationell politik eller krigsförbrytelse eller brott mot humaniteten enligt 11 kap. strafflagen eller brott mot politiska rättigheter enligt 14 kap. strafflagen. RIKSÅKLAGARÄMBETET I egenskap av central förvaltningsmyndighet ombesörjer Riksåklagarämbetet åklagarväsendets verksamhetsförutsättningar så att de uppgifter som krävs 11

12 ÅKLAGARVÄSENDET för att förverkliga det straffrättsliga ansvaret kan skötas på ett jämlikt, snabbt och ekonomiskt sätt, så som rättssäkerheten och allmän fördel kräver. Ämbetsverkets personal bestod under verksamhetsåret av 35 tjänstemän. För att uppgifterna skall kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt är Riksåklagarämbetet indelat i en förvaltningsenhet, en enhet för åtalsärenden, en utvecklingsenhet och en internationell enhet. I slutet av berättelsen finns en förteckning över de anställda. För behandling av och beslut i ärenden som gäller åklagarväsendets och Riksåklagarämbetets verksamhet finns en ledningsgrupp som består av riksåklagaren som ordförande och av biträdande riksåklagaren som viceordförande samt av enhetscheferna som övriga medlemmar. SAMARBETSOMRÅDEN INOM ÅKLAGARVÄSENDET På föredragning från riksåklagaren beslöt justitieministeriet inrätta 16 nya samarbetsområden inom åklagarväsendet från början av Samarbetsområdena täcker hela landet. Endast Helsingfors härad, häradena i Kittilä och Lapska armen samt landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland lämnades utanför arrangemanget. För att få igång arbetet inom samarbetsområdena förordnade riksåklagaren redan 2002 ledande häradsåklagare till chefer för samarbetsområdena för en tvåårsperiod. Beredningen av närmare föreskrifter för åklagarenheten hade dessutom framskridit rätt långt vid utgången av året. Bakgrunden till reformen och dess mål hänger samman med de förändringar som särskilt under de fem senaste åren skett i omvärlden och i åklagarnas arbete. De viktigaste förändringarna har varit den speciella organisatoriska grundstrukturen inom åklagarväsendet, de allt större kraven på åklagarens operativa arbete och de ökade förväntningarna på kvaliteten av åklagarväsendets arbete. Med tanke på styrningen av åklagarväsendet är den organisatoriska grundstrukturen exceptionell: ett enda ämbetsverk med begränsade resurser direktstyr åklagarenheterna i alla härad. Vid utgången av året uppgick antalet åklagarenheter till 73. Under sådana villkor förutsätter ett fast grepp om styrningen särskilda åtgärder, av vilka en av de viktigaste har varit att inleda samarbetsområdesverksamheten. Rättegångsförfarandet i brottmål reviderades grundligt De faktiska verkningarna kan redan iakttas. Åklagarens allt aktivare operativa roll är en av de största förändringarna. Det är åklagaren som skall se till att det straffrättsliga ansvaret förverkligas. Den extrema åtalsbundenheten och den absoluta skyldigheten att åberopa balanseras upp åklagarens aktivitet och yrkesskicklighet. Aktiviteten skall också omfatta förundersökning och tvångsmedelsprövning. 12

13 Målen Avsikten med samarbetsområdesreformen är att ge åklagarna möjlighet att leva upp till de krav som ställs på den operativa rollen. Möjligheterna att fördela arbetsbördan jämnt mellan alla åklagare inom ett samarbetsområde gör det lättare att sköta krävande mål. Vid behov kan en enskild åklagare sätta sig in i ett enskilt ärende som kanske kräver ett långsiktigt engagemang medan andra brådskande ärenden under tiden överförs på andra åklagare. Reformen gör det möjligt att då målet kommer upp i tingsrätten lösgöra också en annan åklagare för arbetsdryga mål. Det är likaså möjligt att ta en specialutbildad åklagarsekreterare till hjälp. På långsikt kommer åklagarna att samarbetsområdesvis kunna specialisera sig ännu mer. Det här stärker samarbetsområdena som ett slags operativa försvarsområden, som i alla situationer klarar av uppgifterna inom sitt eget område. Det är i sista hand riksåklagaren som ansvarar för att medborgarnas grundläggande rätt till jämlikt bemötande förverkligas i åklagarväsendet verksamhet. Detta är kanske den viktigaste kvalitetsmätaren. Om samarbetsområdena organiseras på ett ändamålsenligt sätt kan en effektiv samverkan mellan åklagarenheterna ge många instrument som främjar en regional enhetlighet i åklagarverksamheten. På denna punkt är förväntningarna på samarbetsområdenas kvalitetsteam, d.v.s. ledningsgrupperna, mycket höga. Det finns också andra syften med samarbetsreformen. I alla skeden av beredningen har man aktivt gått in för att stödja åklagarväsendets samarbete med andra referensgrupper. Ett effektivt åklagarväsende förutsätter numera ett fungerande samarbete med många olika intressegrupper. De grundläggande förutsättningarna för samarbetet skapas fortsättningsvis på lokalnivå, dvs. i häraden. Ett annat mål är att förenhetliga interna arbetsformer och samtidigt erbjuda en naturlig kanal för spridning av de bästa arbetsmetoderna. Organiseringen av samarbetsområdena 13 ANSVARET FÖR SAMARBETSOMRÅDENA Områdesansvaret är ett resultat av strävan att utveckla styrningen av åklagarväsendet och den interna informationen. Av de lokala åklagarenheterna har 11 större områden bildats och för varje område har utsetts en ansvarig statsåklagare. Arrangemanget ändrar inte åklagarväsendets grundläggande tvåstegsstruktur. Det har inte heller någon betydelse för behörighetsförhållandena. Statsåklagarna är Riksåklagarämbetets representanter inom respektive område och skall genom underhandlingar och diskussioner stöda och styra samarbetsområdescheferna och åklagarenheternas chefer i deras arbete. I sista hand är det fråga om att främja ett kvalitativt åklagararbete inom hela området. De områdesansvariga deltar också i regionala utbildningsdagar och i de årliga resultatförhandlingarna med enheterna inom det egna området. Dess-

14 ÅKLAGARVÄSENDET Södra Finlands län 1 Västra Nylands samarbetsområde 2 Östra Nylands samarbetsområde 3 Mellersta Finlands samarbetsområde 4 Päijänne-Tavastlands samarbetsområde 5 Kymmene samarbetsområde Västra Finlands län 6 Egentliga Finlands samarbetsområde 7 Birkalands samarbetsområde 8 Satakunta samarbetsområde 9 Västkustens samarbetsområde 10 Södra Österbottens samarbetsområde 11 Mellersta Finlands samarbetsområde Östra Finlands län 12 Södra Savolax samarbetsområde 13 Norra Karelens samarbetsområde 14 Savolax samarbetsområde Uleåborgs län 15 Uleåborgs läns samarbetsområde Lapplands län 16 Lapplands läns samarbetsområde Dessutom Åland, Helsingfors, Kittilä och Lapska armen. 14

15 utom förbereder de riksåklagarens och biträdande riksåklagarens besök i enheterna. DE LOKALA ÅKLAGARENHETERNA Finland är indelat i 90 härad. Vid häradsämbetena och dessas avdelningar sköts polis-, åklagar-, utsöknings- och registerförvaltningsuppgifter samt vissa allmänna förvaltningsuppgifter. I 13 härad finns det särskilda ämbetsverk för dessa uppgifter men i de övriga häradena sköts ärendena av häradsämbetenas avdelningar. En lokal åklagarenhet kan således vara organiserad antingen som häradets åklagarämbete (t.ex. Åbo och Tammerfors) eller som häradsämbetets åklagaravdelning (t.ex. Esbo och Vanda). Dessutom har Åland ett landskapsåklagarämbete. Inklusive Åland fanns det under verksamhetsåret 73 lokala enheter (inklusive enheterna i Kittilä och Lapska armen, som har länsmän), eftersom vissa härads åklagarverksamhet sköts av ett annat härads åklagaravdelning. Under verksamhetsåret har åklagarenheternas samverkan undergått betydande förändringar då 16 nya samarbetsområden inrättats. Reformen refereras ovan. DE ALLMÄNNA ÅKLAGARNA Åklagarnas ställning och uppgifter framgår av 1 lagen om allmänna åklagare. Bestämmelsen understryker åklagarens ställning och viktiga roll när det gäller att förverkliga det straffrättsliga ansvaret och värna om individens rättssäkerhet samt att beakta allmän fördel och objektivitetsprincipen. Enligt bestämmelsen har varje åklagare självständig åtalsprövningsrätt och utför dessutom vissa uppgifter som är jämförliga med domsmakt. Utöver lagen om allmänna åklagare innehåller också lagen om rättegång i brottmål, förundersökningslagen, tvångsmedelslagen samt rättegångsbalken viktiga bestämmelser om åklagarens uppgifter. Andra ständigt tillämpliga bestämmelser om åklagarens uppgifter finns i strafflagen och i andra lagar som gäller straffrättsliga påföljder samt gärningsmän. I vår lagstiftning finns dessutom över 300 lagrum som reglerar åklagarens skyldigheter och rättigheter samt innehåller närmare bestämmelser om skötseln av de grundläggande uppgifterna. 15 Åklagarväsendet i siffror 2002 Anställda 540 Åklagare 330 Kansli- och annan personal 210 Åklagarenheter 73 Av åklagarna avgjorda ärenden Beslut att inte väcka åtal (enligt antal personer) Åklagarväsendets utgifter euro

16 FÖRVA LTNINGEN Riksåklagarämbetet behandlar förvaltningsärenden som gäller åklagarväsendets och ämbetsverkets ekonomi, resultatstyrning, styrning av samarbetsområdena och annan regional verksamhet samt personalärenden, tjänstearrangemang och utnämningsärenden. Till förvaltningen hänförs dessutom ämbetsverkets information, registraturen, arkiverings- och datatekniska ärenden samt åklagarförordnanden i samband med jäv. UTNÄMNINGSÄRENDEN Åklagarenheterna Riksåklagaren utnämner alla häradsåklagare. Under verksamhetsåret 2002 gjordes sammanlagt 41 utnämningar. De tillsatta tjänsterna och tjänsteförhållandena fördelade sig på följande sätt enligt löneklass: Löneklass A25 A26 A27 A28 A29 A30 Tjänster Tjänsteförhållanden 27 Sammanlagt År 2002 utnämndes sammanlagt 41 häradsåklagare Antalet sökande per tjänst varierade mellan 1 och 16. Antalet sökande till tjänsterna och tjänsteförhållandena var sammanlagt 270, varav män 123 (46 %) och kvinnor 146 (54 %). Av dem som utnämndes var 25 (61 %) män och 16 (39 %) kvinnor. 16 Antal sökande till biträdande åklagartjänster Under verksamhetsåret utnämndes 25 biträdande åklagare

17 Riksåklagarämbetet Biträdande riksåklagare Martti Jaatinen pensionerades Republikens president utnämnde ledande häradsåklagare Jorma Kalske till biträdande riksåklagare från Statsrådet utnämnde från stadsjurist, vicehäradshövding Olavi Lippu till en statsåklagartjänst A28. Statsåklagare Petri Jääskeläinen valdes till riksdagens biträdande justitieombudsman för tiden I hans ställe utnämnde statsrådet statsåklagare Pekka Koponen till en statsåklagartjänst A30 för tiden samt statsåklagare Jorma Äijälä till en statsåklagartjänst A29 för tiden Statsåklagare Maarit Loimukoski tjänstgjorde som jurist i Strasbourg vid domstolen för de mänskliga rättigheterna fram till , varefter hon skötte en tidsbunden specialsakkunnigtjänst i Bryssel vid Finlands permanenta representation i Europeiska Unionen under tiden Riitta Kuronen utnämndes till en avdelningssekreterartjänst A18 från , Merja Terävä till en byråsekreterartjänst A17 från och Tero Hopeakangas till en kanslivaktmästartjänst A14 från Till tidsbestämda tjänsteförhållanden utnämndes dessutom häradsåklagare Heli Vesaaja till en statsåklagartjänst A28 för tiden samt häradsåklagare Leena Metsäpelto till en statsåklagartjänst A28 för hela året. häradsåklagare Tea Kangasniemi (tid. Täppinen) till en överinspektörstjänst A26 för tiden , häradsåklagare Heikki Wendorf till en överinspektörstjänst A26 för tiden och häradsåklagare Johanna Hervonen till en överinspektörstjänst A26 för tiden Kriminalkommissarie från centralkriminalpolisen arbetade vid Riksåklagarämbetet i tjänstemannautbyte. Ledande åklagare Madhu Rai från åklagarenheten i Solihull, Storbritannien, arbetade vid Riksåklagarämbetet i tjänstemannautbyte från början av augusti till verksamhetsårets slut och ännu in på följande år. På sid. 72 ingår ett närmare refererat av detta i sitt slag första tjänstemannautbyte. Tanja Järvinen och Marja Dahlbom har varit byråsekreterare A15 i tidsbestämda tjänsteförhållanden under hela året. Till andra tidsbestämda tjänsteförhållanden utnämndes följande personer: Marja-Leena Turunen till en inspektörstjänst A21 för , Maritta Pennanen till en byråsekreterartjänst A15 för och Jaana Poutiainen till en byråsekreterartjänst A15 för samt Armi Rukko till en extraordinarie byråsekreterartjänst i utvecklingsavdelningen. 17

18 FÖRVALTNINGEN RESULTATSTYRNINGEN AV ÅKLAGARVÄSENDET Resultatförhandlingar STYRNINGSSYSTEMET De nya samarbetsområdena har lett till att åklagarväsendets resultatstyrningssystem har utvecklats så att det i allt större utsträckning baserar sig på förhandlingar. De nya samarbetsområdena skapar goda möjligheter att vidareutveckla systemet. Också under detta verksamhetsår fortsatte samarbetet mellan centralförvaltningen och det lokala åklagarväsendet under rådplägningsdagarna för åklagarenheternas chefer, som denna gång hölls i Kittilä och i Helsingfors Det huvudsakliga syftet med chefsdagarna är att utveckla åklagarväsendets resultatstyrning. En närmare redogörelse för chefsdagarna på s. 56. FÖRHA NDLINGSRA MA RNA Justitieministeriet fattade efter föredragning från riksåklagaren beslut om den nya indelningen av åklagarenheterna i samarbetsområde. Reformen trädde i kraft Förhandlingarna mellan Riksåklagarämbetet och de lokala åklagarenheterna om resultatmålen för 2003 fördes vid Riksåklagarämbetet Förhandlingarna utgick från de nya samarbetsområdena så att samtliga åklagarenheter inom ett samarbetsområde var samtidigt representerade vid förhandlingarna. För första gången deltog också de statsåklagare som är ansvariga för något område. Under förhandlingarna avtalades om resultatmålen för Som kvalitativa resultatmål uppställdes utveckling av verksamhetsförutsättningarna för det regionala samarbete mellan åklagarenheterna effektivering av åklagarnas roll vid brottsutredningar redan i förundersökningsskedet kvalitetshöjning av det rättsliga innehållet i åklagarnas stämningsansökningar. Dessutom uppställdes egna mål för respektive enheter. Förhandlingarna protokollfördes varefter resultatavtal ingicks. I avtalen ingår även planerna för samarbetsområdena för 2003 och enhetsvisa utvecklingsprojekt. 18

19 FÖRVERKLIGANDET AV 2002 ÅRS RESULTATMÅL Riksåklagarämbetet LEDA RSKA P: Målsättningar: 1. Utveckling av resultatstyrningen av åklagarväsendet enligt resultat styrningsarbetsgruppens riktlinjer 2. Inleda ledarskapsutbildning inom åklagarväsendet Förverkligande: Resultatstyrningsarbetsgruppen gav ett delbetänkande hösten 2001 med förslag till hur resultatstyrningen av åklagarväsendet skall utvecklas. Under chefsdagarna våren 2002 behandlades arbetsgruppens förslag. Förslagen omsattes i praktiken i faser från resultatförhandlingarna hösten En arbetsgrupp vid Riksåklagarämbetet har utarbetat en plan för ledarskapsutbildning. Ledarskapsutbildningen kommer att genomföras utifrån planen i samarbete med Institutet för förvaltningsutveckling HAUS. Till den första kursen kallas samarbetsområdenas chefer. ORGA NISA TIONEN /ÅKLA GA RVÄSENDETS PERSONA L Målsättningar 1. Utveckling av åklagarväsendets regionala verksamhet. Förverkligande: En arbetsgrupp vid Riksåklagarämbetet har utrett behovet att justera indelningen i samarbetsområden och utveckla områdenas verksamhet. Arbetsgruppen har också tagit ställning till hur Riksåklagarämbetets inspektionsbesök och regiongruppsverksamheten skall knytas till ämbetets styrningsverksamhet. Samtidigt utreddes statsåklagarnas medverkan i det regionala arbetet. Utifrån arbetsgruppen betänkande och utlåtandena om detta gjorde Riksåklagarämbetet en framställning till justitieministeriet om nya samarbetsområden för åklagarenheterna. Justitieministeriet fastställde de nya samarbetsområdena utifrån Riksåklagarämbetets framställning. ÅTA LSPRÖVNINGS- OCH KLA GOMÅLSÄRENDEN Målsättningar: 1. Fokusering på samhälleligt betydande narkotika- och ekobrottmål 19

20 FÖRVALTNINGEN Förverkligande: Statsåklagarna har utfört åtal i de samhälleligt viktigaste ekobrottmålen och i två omfattande narkotikamål. Statsåklagarna har deltagit i planeringen av utbildningen och även verkat som utbildare samt som sakkunniga i många arbetsgrupper och som kontaktpersoner mellan nyckelåklagare. Sedan början av verksamhetsåret har statsåklagarna varit områdesansvariga och ordnat inspektionsbesök i sina enheter samt deltagit aktivt i regiongruppsverksamheten inom det egna området. Under verksamhetsåret togs 38 helt nya åtalsärenden till behandling. Antalet mål har varit stort eftersom gamla omfattande mål har behandlats på nytt i hovrätten. Sedan statsåklagarna fått områdesansvar har möjligheterna att behandla fler åtalsprövningsärenden minskat. Målet är 45 nya ärenden. Till den del åtalsprövningstiden har berott på åklagarna har den i regel varit mindre än sex månader. Dröjsmål med avgörande av klagomål i vissa fall har berott på personalbrist till följd av tjänstecirkulation. UTVECKLINGSVERKSA MHET Målsättningar: 1. Genomförande av åklagarväsendets utbildningsprogram för Koordinering av nyckelåklagarnas verksamhet. 3. Fortsatt utveckling av kanslipersonalens uppgifter. 4. Spridning av idén med straffprocesskedjan och utvecklingsverksamhet i anslutning därtill. 5. Utveckling av nya metoder med vilka också åklagarväsendet kan bidra till att förverkliga statsrådets principbeslut ( ) om en effektivare narkotikapolitik. Förverkligande: 1. Utbildningsprogrammet för 2002 genomfördes planenligt. En utomstående ansvarig för ledarskapsutbildningen utsågs och en närmare planering av utbildningen påbörjades. Det första utbildningsprogrammet genomfördes i början av Av grundutbildningsprogrammet för åklagare genomfördes tre perioder. Ekobrottsutbildningen och utbildning i undersökning av narkotikabrott genomfördes planenligt. Ett nytillskott i utbildningen var en kurs om brott mot kvinnor och barn. Kursen ordnades i två repriser. Kursen för elektroniskt bevismaterial samt för undersökning av IT-brott kommer att fortsätta. Robert Schuman -utbildningsprogrammet genomfördes en andra gång. Utbildningen av undersökningsledare för polisbrott och utbildningen av åklagare i militära rättegångsärenden fortsatte. Seminariet om förundersökningssamarbetet mellan polis och åklagare ordnades nu för 20

21 andra gången i samarbete med Polisskolan. Utbildning som gäller FPAbedrägerier förverkligas i regiongrupperna. Fortbildningen av sekreterare fortsätter. Under slutet av året ordnades den andra riksomfattande sekreterardagen. Nytillskottet i sekreterarutbildningen var kursen Sihteerit käräjillä, som delvis genomförs i form av parutbildning åklagare/sekreterare. Praktikprogrammet för biträdande åklagare genomfördes planenligt. 2. Nyckelåklagarnas verksamhet koordineras bl.a. genom rådplägningsmöten som ordnas vid Riksåklagarämbetet. De statsåklagare som är kontaktpersoner för nyckelåklagarna samlades tre gånger under verksamhetsåret, dvs. 3.6., 21.8 och Vid dessa möten, där också riksåklagaren var närvarande, behandlades bl.a. vidtagna åtgärder och den kommande verksamheten. 3. Utvecklingsprojektet för kanslipersonalen skulle enligt planerna utsträckas till nya enheter under Enheterna har emellertid inte visat ett tillräckligt stort intresse för projektet och det har inte heller funnits resurser för ett mera omfattande och enhetsfokuserat utvecklingsarbete. 4. Detta mål har åtminstone delvis förverkligats. Den samarbetsgrupp som leder projektet straffprocesskedjan har sammanträtt ett par gånger och beslutat att främja kedjetänkandet genom att sätta igång regionala uppföljningsprojekt under ledning av justitieministeriets kriminalpolitiska avdelning. Planeringen av detta är delvis på hälft. I övrigt har arbetsgruppen än så länge närmast koncentrerat sig på att reda ut vissa specifika problem. 5. Detta mål håller åtminstone delvis på att förverkligas. Möjliga förfaringssätt har behandlats under grundkurserna i utredning av narkotikabrott och i regiongrupperna. I riksåklagarens allmänna anvisning om påföljderna vid straffbart bruk av narkotika behandlas också denna fråga. INTERNA TIONELL VERKSA MHET Målsättningar: 1. Åklagarna ökar sina kunskaper om internationell rättsvård på straffrättens område. 2. Deltagande i grundandet av EU:s Eurojust-enhet och utveckling av den nationella representantens verksamhet i den tillfälliga rättsliga enheten. 21 Förverkligande: 1. Åklagarna har fått utbildning i internationell rättsvård på straffrättens område genom grundutbildningsprogrammet för åklagare, fortbildningskurser samt Robert Schuman -utbildningen. Nyckelåklagarna har sammanträtt två gånger och för egen del deltagit i styrningen av åklagarverksamheten. Nyckelåklagarna har också besökt regiongrupperna. Vissa

22 FÖRVALTNINGEN åklagare har deltagit i internationella och nationella utbildningsdagar där dessa frågor har behandlats. Artiklar har skrivits i Akkusastoori. I september ordnades en kurs i civil krishantering i vilken också ett antal åklagare deltog. Utbildningen för kanslipersonalen har behandlat internationella ärenden. Åklagarnas kunnande på detta område är en fortgående process som det ännu är skäl att satsa på. 2. Eurojust-enheten inledde sitt arbete under verksamhetsåret. För Finlands del vidtogs alla behövliga verkställighetsåtgärder redan före sommaren. Mycket arbete återstår ännu med att utvärdera vissa artiklar i beslutet med avseende på nationell lag (behovet av att ändra den nationella lagstiftningen) och framför allt med att göra upp en agenda för den nationella medlemmen och dennes assistent samt med att skapa andra förfaranden för att säkerställa en effektiv verksamhet. INFORMA TION Målsättningar: 1. Utarbeta riksåklagarens anvisning till åklagarna om extern information. 2. Upprätthålla informationens principer och verksamhet. Förverkligande: I början av juni 2002 trädde en ändring av statsrådets förordning om ändring av förordningen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (380/2002) i kraft. Statsrådets kansli har dessutom gett rekommendationer om principer och verksamhetsformer som skall iakttas i statsförvaltningens information. Ett nytt 2a kap. som har fogats till förordningen förpliktar statsförvaltningens organisationer att lägga upp kommunikationsplaner senast En kommunikationsplan kan också fungera som en anvisning om hur informationen skall skötas. Riksåklagarämbetets utkast till anvisning, som ännu inte fastställts, omarbetas i början av 2003 till en sådan kommunikationsplan som avses i förordningen. Ämbetsverkets information har trots de knappt tilltagna resurserna kunnat bibehålla sin verksamhet både i kvantitativt och kvalitativt hänseende på samma nivå som tidigare. Strävan är att så snabbt som möjligt besvara de ständigt ökande e- postförfrågningarna från medborgare och andra myndigheter. Akkusastoori har utvecklats både vad gäller innehåll och teknik. Också webbsidorna har utvecklats i en allt mer användarvänlig riktning och med tyngdpunkt på aktuella frågor. Planeringen av en uppdaterad version av den trespråkiga broschyren Åklagarväsendet har inletts och broschyren publiceras i början av Lokala åklagarenheter KVA LITA TIVA MÅL: Att förenhetliga påföljdspraxis och förfaringssätt i samband med straffbart bruk av narkotika. 22

23 Utveckling av kanslipersonalens arbetsmetoder. Effektivare straffprocessbehandling av omfattande ärenden. ETT FLERTA L DETA LJMÅL UPPSTÄLLDES FÖR ENHETERNA, BL.A. Arbetet inom det nya samarbetsområdena Utveckling av samarbetet med referensgrupper och särskilt av förundersökningssamarbetet Utveckling av joursystemet Åtgärder för att upprätthålla arbetsförmågan Utbildningssatsningar Utveckling av åklagarverksamheten Utveckling av arbetsrutinerna Utveckling av kanslipersonalens arbetsuppgifter Förbättrad tillämpning av Sakari-systemet Snabbare behandling av ungdomsärenden Kortare behandlingstider SA MA RBETSOMRÅDENA S PLA NER För varje samarbetsområde upprättades en plan som bl.a. behandlade specialsituationer, arbetsutjämning, möjligheterna att fullt ut utnyttja det specialkunnande som finns inom ett område samt regionalutbildning. FÖRVERKLIGA NDE Utgående från de uppföljningsuppgifter som insamlats diskuterades i samband med resultatförhandlingarna förverkligandet av resultatmålen separat med varje enhet. Resultatförhandlingarna protokollfördes. Diskussioner om förverkligandet av resultatmålen fördes också under chefsdagarna. Målen har på det hela taget förverkligats tämligen väl, även om vissa regionala skillnader kan konstateras. Förundersökningssamarbetet har förbättrats och samarbetsområdenas planer har i det stora hela förverkligats. 23

24 FÖRVALTNINGEN Åklagarämbetenas och avdelningarna kvantitativa resultat 2002 Uppskattning/ Förverkligat för Förändmål för 2002 ring 2002 från föregående år Inkomna ärenden st st -6 % Avgjorda ärenden st st 1 % åklagarämbetena st st åklagaravdelningarna st st Anhängiga totalt st st -6 % ANTAL ANSTÄLLDA 510,5 årsv. 514,5 årsv. -3,5 årsv. åklagarämbetena åklagaravdelningarna 218,5 årsv. 296 årsv. VERKSAMHETSUTGIFTER % åklagarämbetena åklagaravdelningarna Intäkter % LÖNSAMHET Verksamhetsutgifter/ avgjorda ärenden 264 /st 291 /st 3 % åklagarämbetena 278 /st 309 /st 5 % åklagaravdelningarna 254 /st 277 /st 1 % PRODUKTIVITET Avgjorda ärenden/årsv. 181 st/årsv. 167 st/årsv. 1 % åklagarämbetena 187 st/årsv. 171 st/årsv. -2 % åklagaravdelningarna 177 st/årsv. 165 st/årsv. 1 % PROJEKT Projekt för utveckling av åklagarverksamheten Under verksamhetsåret slutfördes det projekt för allmän utveckling av åklagarverksamheten som riksåklagaren inlett redan år Projektorganisationen bestod av sju i funktionellt hänseende självständiga grupper vilkas arbete un- 24

25 der projektet leddes av Riksåklagarämbetets ledningsgrupp. Utvecklingsarbetet samlades under samma paraply, för att koordineringen på så sätt skulle kunna säkerställas. Projektet för utredning av straffprocesskedjan Justitieministeriet och inrikesministeriet tillsatte år 2001 en gemensam arbetsgrupp med uppgift att finna medel för att försnabba behandlingen av brottmål och sänka kostnaderna utan att äventyra parternas rättsäkerhet. Problematiken behandlas utifrån en ny infallsvinkel så att arbetsgruppen utreder hela behandlingskedjan i brottmål från det att en brottsanmälan registreras till att verkställigheten inleds. Målet är att förbättra myndigheternas samarbete så att de olika faserna i straffprocesskedjan följer på varandra utan onödiga dröjsmål och överlappande arbete samt så att de åtgärder som vidtagits i en fas stöder den följande fasen. I det finländska systemet berör denna behandlingskedja både inrikesministeriet (polisen) och justitieministeriet (åklagarna, domstolarna, verkställighetsmyndigheterna). Åklagarnas ställning i denna behandlingskedja mellan polisen och domstolen ä mycket viktig. Den ovannämnda arbetsgruppen tillsattes tillsvidare och arbetar under ledning av biträdande riksåklagare Jorma Kalske. Arbetet fortsatte alltså under år Under verksamhetsåret gjordes framställningar till olika referensgrupper och i samarbete med statistikcentralen utreddes den totala behandlingstiden för brottmål på olika områden och i olika typer av mål. Det kan nämnas att den totala behandlingstiden från inledande av förundersökning till tingsrättens dom år 2000 i t.ex. brott som nämns i strafflagen var ca 8 månader, med variationer i tingsrätten från 3,5 månader till 9,8 månader. I allmänhet åtgår mindre än halva tiden till förundersökningsskedet. 25 VERKSAMHET FÖR UPPRÄTTHÅLLANDE AV ARBETSFÖRMÅGA Under verksamhetsåret utvidgades företagshälsovårdens tjänster. Företagshälsovårdens nya verksamhetsplan föregriper personalen åldrande bl.a. genom att allt oftare, dvs. vart tredje år, fokusera hälsoundersökningarna på anställda som fyllt 50 år. Under verksamhetsåret introducerades s.k. rehabiliteringsdiskussioner. Syftet med diskussionen är att stödja den som återvänder från en sjukledighet. Under diskussionen kartläggs utgångssituationen, görs behövliga undersökningar och utredningar varefter slutsatser dras och beslut fattas om fortsatta åtgärder. Det ordandes föreläsningar för personalen i olika ämnen, t.ex. om stämningen på arbetsplatsen och betydelsen av växelverkan. Föreläsningsserien fortsätter nästa år.

26 FÖRVALTNINGEN Under hösten bildades i samarbetet med företagshälsovården och en yogainstruktör en yogagrupp som finansierades genom statskontorets anslag för preventiv rehabilitering. Guppens verksamhet måttsyddes för Riksåklagarämbetet och avsikten var att underlätta det psykiskt betungande arbetet, där brådska och anhopning av ärenden tär på krafterna. Kursen syftade till att ge deltagarna nya psykiska och fysiska krafter bl.a. genom koncentrationsövningar och övningar i att slappna av och vila. Kursen kommer att fortsätta som en yogagrupp. Under 2002 startade de första rikstäckande Aslak-kurserna inom åklagarväsendet. Både i åklagargruppen och i kanslipersonalgruppen finns även deltagare från Riksåklagarämbetet. Aslak- rehabiliteringen är fördjupad medicinsk rehabilitering avsedd att stödja upprätthållandet av arbetsförmågan. Följande rikstäckande Aslak-kurs för åklagare startar INFORMATION Extern information Riksåklagarämbetet följer offentlighetslagen och har gått in för att informera om sin verksamhet enligt kundorienterade, öppna, aktiva och objektiva principer. Information har blivit en del av tjänsteplikten. Vid utbildning av personalen understryks alltid offentlighets- och informationsaspekter. Riksåklagaren, biträdande riksåklagaren, statsåklagarna och de lokala åklagarna har deltagit i många seminarier och andra tillställningar och genom sina anföranden kompletterat informationen om åklagarväsendets verksamhet. Som ett exempel kan nämnas seminariet Rikos uutiset ja arki (Brott - i nyheterna och vardagen) som i december 2002 ordnades av inrikesministeriet och justitieministeriet tillsammans. I seminariet deltog representanter för ministerierna, kriminal- och rättsjournalister, informatörer samt representanter för polisen och åklagarna. Journalisterna har uttryckt önskemål om att åklagarna skall informera bättre särskilt om beslut att inte väcka åtal. Biträdande riksåklagare Jorma Kalske uppmuntrade åklagarna att informera om sina avgöranden och att ta ställning till domstolsavgöranden också på annat sätt än genom besvär hos högre domstolar. Han uppmanade emellertid åklagarna att inte förklara domar. I paneldebatten Tuomitaanko rikoksista epäillyt jo mediassa? ( Döms de misstänkta redan i medierna? ) representerades åklagarna av ledande häradsåklagare Matti Tolvanen. Denne var av samma åsikt om vikten av information och framhöll att åklagaren har rätt att i offentligheten uttala sig om (men inte förklara) domstolsavgöranden. Syftet med statsförvaltningens information anges mer detaljerat i offentlighetsförordningen. Enligt förordningen fyller inforationen tre grundläggande syften: 1. Myndighetsinformationen skall ge en allmän bild av verksamheten, 2. Allmän rådgivning om de tjänster som myndigheten tillhanda- 26

27 håller och 3. Ge uppgifter om ärenden som bereds. Under verksamhetsåret ändrades offentlighetsförordningen på ett sätt som förpliktar statliga myndigheter att före göra upp kommunikationsplaner. Vid Riksåklagarämbetet har man redan inlett detta arbete och kommunikationsplanen blir färdig i början av Samtidigt tas det fram en modellplan för åklagarenheterna. Statsrådets kansli utfärdade i maj en ny kommunikationsrekommendation för statsförvaltningen i vilken särskilt understryks medborgaraspekten. En representant för statsrådets kansli redogjorde för kommunikationsrekommendationens viktigaste principer och dess innehåll under höstens chefsdagar. Riksåklagarämbetets personal gör sitt bästa för att inom sina respektive ansvarsområden ge sakliga och uttömmande svar på det ökande antalet telefon- och e-post förfrågningar från medborgare. Vid behov råder de också frågeställarna att vända sig till en behörig myndighet. Riksåklagarämbetets webbsidor ( fokuserar på aktuella frågor. Under verksamhetsåret har de lokala åklagarenheternas egna sidor under ledning av justitieministeriet lagts ut på nätet i jämn takt. I slutet av verksamhetsåret hade 25 enheter sina egna sidor. Målet är att alla enheters sidor skall kunna läggas ut på nätet före utgången av Antalet pressmeddelanden ökade märkbart under verksamhetsåret. Meddelandena läggs ut på webbsidorna och sänds per e-post och fax till ett stort antal media och till de viktigaste referensgrupperna. E- postdistributionen har ökat klart. I september ordnade Riksåklagarämbetet en presskonferens där riksåklagare Matti Kuusimäki offentliggjorde sin anvisning om hur påföljd skall bestämmas vid straffbart bruk av narkotika. Förutom riksåklagaren besvarade även polisöverdirektören Reijo Naulapää samt andra åklagare och företrädare för polisen som deltagit i beredningen av anvisningen mediernas frågor. Ämbetsverket följer aktivt den offentliga diskussionen om kriminalpolitik och om åklagarväsendets verksamhet. På begäran ger riksåklagaren intervjuer till medierna. Nedan följer vissa kriminalpolitiska ställningstaganden som riksåklagaren fört fram i intervjuerna. 27 Under verksamhetsåret framförde riksåklagare Matti Kuusimäki bl.a. följande synpunkter i tidningsintervjuer: Ingen övervakar numera rättstjänsternas kvalitet. riksåklagaren efterlyser en diskussion om förbättringar och en fokusering på kunderna i stället för på myndigheterna. Riksåklagaren betonar vikten av samarbete vid förundersökning förlegade attityder försvårar samarbetet mellan polis och åklagare, Kuusimäki uppmanar parterna till smidigt samarbete. Riksåklagaren oroar sig för hur principen om jämlikt bemötande förverkligas den straffrättsliga prövningsrätten har i allt större utsträckning överfört från domstolarna till andra myndigheter