Ängeln Emmanuel. av Umiltà de Faenza, född Sankta Umiltà kör tegelstenar till klostret

Transkript

1 Ängeln Emmanuel av Umiltà de Faenza, född Sankta Umiltà kör tegelstenar till klostret Den som vill lära sig något genom att lyssna till gudomligt tal måste vara tyst i stor inre glädje. Ett stilla hjärta är ett kärlekens hjärta som lyssnar med ett slags brinnande feber och tar emot i sitt inre de heliga ordens ljuvliga tjusning. Den som därför går ut för att samla in gudomligt tal bör göra det med förundran och stor fröjd. Också de som lider av svåra plågor eller sorg, liksom i en slags dvala, också de kan väckas upp till detta tals melodiösa tonfall. Och de som redan får fröjda sig i de högsta himmelska formerna av kärlek styrks än mer. Den här predikan talar om änglar i allmänhet, därför att det finns glädje hos alla änglar. Den talar särskilt om två av de ädlaste varelserna som alltid förblivit ståndaktiga. Jag har påverkats av min kärlek till dem för att visa hur makalöst storslagen (sublime) den storhet är genom vilken Gud i begynnelsen skapade dem och gav dem avbilden av gudomlig skönhet. Gud hedrade dem med alla slags utsmyckningar och satte dem över himlavalvet. Gud gav dem kunskap i allt vetande med vilken de kunde vara tjänare och förmedlare av gudomlig

2 storhet. Gud gav vingar åt alla så att dessa budbärare som bär ut särskilda budskap av förnämligaste innebörd snabbt kunde flyga över alla hinder och nå alla höjder. För det är på grund av deras storslagna skönhet som de är Treenighetens förmedlare. Närhelst de utvecklar sina vingar i flykten och sedan mjukt och försiktigt drar in dem igen gör de sitt tjänande till en ljuvlig sång. Eftersom de är andar utrustade med kraft från den Allra Högste sjunger de som ingen annan varelse förmår. Ängel i islamisk persisk miniatyr Det finns sådana änglar som är utmärkta i himlen och insatta i inbördes styrkeordning. De har plats i ordnade led, av vilka det finns nio, och varje led har ursprungligen sitt namn efter den egna storleken. Men samtliga änglar har också namn inom sina led som är personliga, individuella och av stor skönhet. De första änglar jag vill börja tala om är två som jag känner personligen, som inte är mindre än de övriga och vars namn är av yttersta betydelse. Alla de andra, som jag har namngivit på andra ställen, skiner också de i sin glans. Jag älskar alla änglar i himlen men två är de sötaste älsklingar som ger mig glädje och tröst och som ger mig gåvor ur sitt överflödande förråd av rikedomar. Min Herre uppdrog åt dem att vaka över mig så att de kan beskydda mig från allt som kan skada mig. De har passat på mig fullt ut i denna gudomliga befallning eftersom de tycks ha ställt mig i skydd av sitt starka fäste. På min

3 högra sida och min vänstra håller båda änglarna i mig hårt så att jag inte kan falla utom av egen oförsiktighet. Så länge jag håller mig tätt intill dem, kan mina fiender inte skada mig. Och genom Johannes Evangelisten har jag fått nåden att veta deras namn och ropa till dem med deras namn. En kommer från den uppställning av änglar som ges kristna som övervakare i detta liv. Och min hör inte till de mindre. Det vet jag med säkerhet. Jag fick veta det genom deras samtal. Hennes utseende är överväldigande vackert, som en juvel eller dyrbar pärla. Och jag älskar henne mer än de andra som är kvar som hennes följeslagare. Hon kallas ängeln Sapiel som är ett namn som man med förståndets hjälp förstår som vishet. Mitt hjärta fylls av glädje var gång jag hör namnet. Eftersom hon troget har varit med mig från det ögonblick då jag föddes in i denna värld vet jag genom hennes höviskhet och sätt att hon är full av fromhet. Men eftersom jag har levt ett syndigt liv och oroat henne anklagar jag mig själv inför henne. Ändå är Sapiel snäll. Hon har skonat (besparat mig) min synd och dåraktighet. Hon har alltid varit min trognaste försvarsadvokat i mina synder inför Kristus. Och hjärtat finner stor tröst när hennes kärlek prövas inom mig, ty hennes kärlek är full av varje dygd och genom den grundas gudomlig vishet. Hon är smyckad med ädelstenar från hjässan till fotavalvet och klädnaden är i alla färger ty min ängel har välsignats med stor makt. Kristus själv har utsett henne åt mig och därför får jag hennes sällskap i himlen. Den andra ängeln är en av keruberna som har sex vingar och som sitter på den högsta tronen och vars makt från änglagraden av den högsta storleken är upphöjd över de andra. Denna ängel förblir i de kejserliga hoven i den högsta himlen där den betraktar den gudomliga skönhetens förfining. Den rena gnistan från vilken den gudomliga kärleken tänds brinner alltid i denna ängel och eftersom hon själv är ytterligt skön förblir hon nära Treenigheten och måste själv glödgas med skönhetens eld. Värdig de högsta sfärerna i himlen har hon fått ett beundransvärt namn. Namngiven av Johannes Evangelistens mun och med hans vishets stora djup, är hon ängeln Emmanuel. Och det namnet, som är hennes storhet utryckt i ord, spirar och växer som evangelisten visste att det skulle. Det skulle vara lättare att räkna dropparna i det stora vida havet än att säga eller tänka eller se hur stor hennes godhet är. Och det namnet, det verbala uttrycket, är inte ens i början av att vara jämställt med hennes övernaturliga storhet. Jag kan inte säga er något om hennes fullhet; mina ord låter bara som ett barns pladdrande.

4 Denna ängel, som är helt full till vidden och storleken, gavs åt mig av min Herre efter mitt trettionde levnadsår. Det var vid den tiden då jag börjat tänka på viktigare saker eftersom min flock kommit under min vårdnad och då jag varken hade styrka eller hennes kraft för det arbetet. Men ängeln Emmanuel öppnade sina vingar och hjälpte mig att komma över oron för denna stora arbetsbörda, för hon står i Guds härlighet och tjänar som tolk för herraväldena och makterna som kommer ned från de högsta höjderna. Emmanuel har medlidande och Gud hängiven och har tröstat mig och ger mig alltid något ur sina överflödande rikedomar. Det blir så tydligt att lovprisningen och Guds förhärligande hör till de skatter som hennes välsignade namn representerar, det namn som är fullt av skönhet av många slag. Hennes makt i himlen är till och med sådan att ingen jämförelse ens kan komma i närheten av hennes upphöjdhet. Emmanuel är faktiskt döpt i den konungsliga flod som ständigt flyter fram från den högstes tron där Gud Fadern höljd i ära alltid bor och Sonen och Anden, som träder fram i flammor. Floderna, av vilka det finns fem, är större än alla hav och över varje flod i dess oöverträffade storhet, är alltid Gud den Allrahögste. Floderna, av vilka de finns fyra större, rinner alla ut i havet. Vad de alla var som en stor mängd, blir de i en enda gemensam storhet, där de möts och förenas. Min Emmanuel döptes i denna mångfald och storhet, i denna flod som rinner ut i havet från den Allra Högstes tron. (Översättning till svenska, G. Fäldt) Texten är från den fjärde predikan av nio på latin. av Umiltà de Faenza, ur Angelic Spirituality, The Classics of Western Spirituality. Den saliga Umiltà, vars namn var Rosanna de Negusanti, föddes i Faenza i Italien i en välbärgad familj. Redan från barndomen lärde hon sig att älska lydnaden och tillbringade mycket tid i bön. Hon gifte sig och fick med sin man flera barn som alla dog unga efter dopet. Sedan det visat sig att hennes make var sjuk, bestämde sig båda för en vigning till celibatärt liv. Makarna anslöt sig till S:ta Perpetuas dubbelkloster. Efter makens död grundade hon två kloster i Vallombrosa. Hon avsade sig all rikedom och levde ett fattigt och ödmjukt (Umiltà) liv i lydnad. Predikningarna förmodades i den kult som började efter hennes död ha varit inspirerade av Gud och av en ängel.

5 Pietro Lorenzetti, Contemporary Polyptych of the Life and Miracles of St Umilta`