Utmaningar för branschen: mikrobiella risker Olof Bergstedt, Kretslopp och vatten, Göteborgs stad, Johanna Ansker, Stockholm Vatten

Transkript

1 1

2 1 Onsdag 17 april Utmaningar för branschen: mikrobiella risker Olof Bergstedt, Kretslopp och vatten, Göteborgs stad, Johanna Ansker, Stockholm Vatten Livsmedelsverkets samordningsfunktion och egna utvecklings- och hanteringsprojekt rörande dricksvattenrisker 3 Heidi Pekar, Magnus Simonsson, Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutets utvecklingsarbete inom dricksvattenområdet 4 Caroline Schönning, Elisabeth Hallin, Anneli Carlander, Anette Hansen och Britta Björkholm Smittskyddsinstitutet Om Dricksvattenprogrammet 6 Thomas Pettersson, Chalmers Så ska virus i vatten stoppas 7 Lena Blom, Kretslopp och vatten, Göteborgs stad Övervakning av norovirus i Göta älv (VISK) 8 Thomas Pettersson, Chalmers, Per-Eric Lindgren, Linköpings Universitet Hydrodynamisk modellering av mikrobiell kvalitet (VISK) 9 Ekaterina Sokolova, Chalmers Ale H 2 0 magsjuka och vattenkonsumtion (VISK) 10 Jonas Toljander, Livsmedelsverket NORVID norovirus i svenska råvatten 11 Fredrik Nyström, Länssjukhuset Ryhov Mikrobiologisk riskvärdering resultat från NORVID-projektet 12 Britt-Marie Pott, Sydvatten Mikrobiell riskanalys för hälsosamt dricksvatten 13 Madeleine Forss, Norconsult Känn ditt vatten - GIS-stöd för prioritering av parasitkällor i ytvattentäkter 14 Johanna Samuelsson, Trollhättan Energi Samband mellan nederbörd och samtal 1177 magsymtom (posterpresentation) 15 Andreas Tornevi, Umeå Universitet Mikrobiologiska risker på ledningsnätet 16 Annika Malm, Kretslopp och vatten, Göteborgs stad Torsdag 18 april Utmaningar för branschen: humus och föroreningar 17 Per Ericsson, Norrvatten Om hur organiskt klor ändrar karaktär i Mälaren 18 Stephan Köhler, Sveriges Lantbruksuniversitet

3 2 Långsiktigt god råvattenkvalitet: vattenförvaltning i samverkan. Exempel från Sydvattens huvudvattentäkt Vombsjön 19 Justyna Berndtsson, Sydvatten,Tette Alström, Ekologgruppen Satellitbaserad vattenkvalitetsövervakning av Bolmen som stöd för Sydvatten ABs vattenreningsprocess (posterpresentation) 20 Petra Philipson, Brockmann Geomatics Sweden Bekämpningsmedelsrester i Vombsjön (posterpresentation) 21 Britt-Marie Pott, Sydvatten Giftiga algblomningar i sjöar varför uppstår de och hur kommer vi till rätta med problemet? (posterpresentation) 22 Per Nyström, Höörs kommun Polering av kemfällt dricksvatten med nanofilter 23 Gerald Heinicke, DHI Utredning av DynaSandfilters kapacitet och avskiljningsgrad 25 Eric Tebelius, Sweco Studie av driftsvariationer i Vombverkets avhärdningsreaktorer (posterpresentation) 26 Kenneth M Persson, Sydvatten Multipla barriärer vid återanvändning av avloppsvatten som råvatten (posterpresentation) 27 Lena W E Flyborg, Lunds Tekniska Högskola SVU-projektet GenoMembran Testkörningar med modifierade hålrumsmembran för NOM-avskiljning på Görvälnverket/Norrvatten 29 Alexander Keucken, VIVAB GenoMembran i Råberga Resultat av ultrafilterberedning av råvatten och dricksvatten vid Råberga vattenverk i Linköping 30 Angelica Lidén, Sydvatten Reduktion av PFAA i dricksvatten med aktivkolfiltrering och jonbyte 31 Philip McCleaf, Uppsala Vatten Om mikrobiella förändringar i dricksvattennät 32 Peter Rådström, Lunds Universitet Dricksvatten och kopparlegeringar (posterpresentation) 33 Jan Nilsson, Nordic Brass Gusum Erfarenheter av driftsättning av nya ledningar (posterpresentation) 34 Stefan Johnsson, Sydvatten Problem med större vattenledningar av PE ger osäkerheter i vattenleveransen (posterpresentation) 35 Tommy Giertz, Norrvatten Sydvattens arbete med säkerhet inte bara skalskydd 36 Stefan Johnsson, Sydvatten

4 3 Livsmedelsverkets samordningsfunktion och egna utvecklings- och hanteringsprojekt rörande dricksvattenrisker Heidi Pekar, Magnus Simonsson Livsmedelsverket Livsmedelsverket (SLV) har ett ansvar för dricksvattensamordning mellan landets berörda myndigheter. Inom detta ansvar ska SLV på nationell nivå vara pådrivande och samordna forskning och utveckling inom området dricksvatten. Livsmedelsverket driver också en rad projekt för att skapa ny kunskap inom området och också med projekt för att stödja dricksvattenhanteringen bland producenter, kommuner och länsstyrelser. Främst arbetar SLV här med utbildningar. Fyra projekt inom kunskapsuppbyggnad och övningsstöd drivs för tillfället. 1) Ökad kunskapen om dricksvattenkriser hos Räddningstjänst och Polis och hur dessa organisationer kan samordna sin verksamhet med regioner och kommuner. 2) Framtagande av ett utbildningskoncept för reservkraft (innefattande hela kedjan från planering till krishantering) avseende samhällsviktig verksamhet. 3) Nödvattenövning storstad, övning för samtliga dricksvattenaktörer inklusive polis och landsting. 4) Regionalt stöd till länsstyrelser vid övningar och risk- och sårbarhetsanalyser innefattande dricksvatten. Kunskapsutvecklande projekt, som drivs på SLV utförs ofta tillsammans med andra myndigheter, akademiska institutioner och dricksvattenproducenter. Projekten kan grovt delas upp i kemiska och mikrobiologiska risker. Inom kemiska risker drivs tre projekt av olika karaktär. 1) Kartläggning av i vilken utsträckning bisfenol A kan avges vid renovering av dricksvattenrör samt, vid behov, föreslå åtgärder för att minska exponeringen (Regeringsuppdrag i samverkan med Kemikalieinspektionen och Boverket). 2) Ett treårigt projekt, finansierat av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, för att utveckla analysmetoder som möjliggör för dricksvattenproducenterna att själva analysera algtoxiner lokalt vid vattenverken. 3) I samarbete med Kemikalieinspektionen tas en strategi fram för att kartlägga förekomst av vattentäkter förorenade med perfluorerade alkylsyror härrörande från brandövningsplatser. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap har bidragit till tre treåriga projekt som hanterar mikrobiologiska risker. Ansatsen i dessa tre projekt är att ge en mer översiktlig bild av dricksvattenrisker på nationell nivå och ge verktyg för att kunna hantera dessa risker. Projekten har benämnts Mikrobiologiska dricksvattenrisker 1) Verktygslåda för fekal källspårning på laboratoriet och i fält, 2) Riskklassning av svenska ytråvatten och 3) Hälsoeffekter av planerade förändringar och oplanerade händelser i distributionen av kommunlat dricksvatten. I princip ska tre huvudfrågor besvaras i dessa tre projekt. Var kommer de mikrobiologiska riskerna i råvattnet ifrån, hur mycket finns av mikrobiologiska riskerna i ytråvatten samt vad är hälsoeffekterna av dessa risker och hur påverkas dessa av variationer i dricksvattenproduktionen. Livsmedelsverket kommer att beskriva ovanstående projekt och funktioner med viss tonvikt på de mikrobiologiska utvecklingsprojekten som startades i januari 2013.

5 4 Smittskyddsinstitutets utvecklingsarbete inom dricksvattenområdet Caroline Schönning, Elisabeth Hallin, Anneli Carlander, Anette Hansen och Britta Björkholm Smittskyddsinstitutet På Smittskyddsinstitutet (SMI) hanteras de frågeställningar som rör smittspridning via dricksvatten framförallt på enheten för Livsmedel och Vatten. Enheten har ett nationellt smittskyddsansvar omfattande livsmedels- och vattenburna infektioner. Enheten samverkar med myndigheter inom folkhälsa, djurhälsa och miljö avseende bland annat sjukdomsövervakning och utbrottsutredningar. Detta innebär att enheten arbetar med att: Övervaka, analysera och agera på sjukdomsläget i landet Kartlägga spridningsvägar för objektburna smittämnen, inklusive zoonotiska agens Förebygga och förhindra smittspridning Ha god beredskap för utbrott och andra oförutsedda händelser Generera, sammanställa och sprida kunskap En del av arbetet inom de redovisade projekten nedan är MSB-finansierade vilket även betyder att arbetet till stor del sker i samverkan med andra centrala myndigheter. Vi deltar i Nationellt nätverk för dricksvatten och bidrar bland annat med kompetens till beredskapsområdet och till forskningsgruppen. I ett nordiskt projekt som görs på uppdrag av ECDC har vattenburna utbrott från nyligen kartlagts. Syftet är att undersöka om klimatfaktorer kan relateras till inträffade utbrott. Det är tydligt att all information inte finns lätt tillgänglig på kommunal och central nivå och ett behov av förbättrad rapportering och dokumentation av utbrott har identifierats. SMI driver och deltar även i ett projekt där syftet är att ta fram bättre enkäter för utredning av magoch tarmsmitta, som kan vara orsakad av dricksvatten. Vi arbetar också tillsammans med andra myndigheter för att på kommunal nivå förbättra beredskapen för utredning av händelser som är relaterade till dricksvatten. Inom Formaliserad samverkan för utredning och åtgärder vid vattenburna utbrott hanteras en del av det utvecklingsarbete som behövs inom utredningar av vattenburna infektioner (inklusive legionella). Känn Ditt Vatten (KDV) är ett initiativ där analyser av kommunernas råvatten görs regelbundet för att få bättre kunskap om förekomsten av patogener och ska i förlängningen ge bättre underlag för att bedöma behovet av barriärer i dricksvattenreningen. Analysresultat från KDV registreras i Vattentäktsarkivet och sammanfattas i en årlig rapport. Inom projektet Mikrobiologiska dricksvattenrisker - Råvattenkvalitet arbetar SMI tillsammans med Livsmedelsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Syftet är bland annat att kartlägga patogenförekomsten i råvatten på ett antal utvalda platser som kan utgöra grund för en klassificering av Sveriges ytvattentäkter. Analysdata från såväl KDV som råvattenprojektet kan användas i de riskvärderingsverktyg (MRA och GDP) som förespråkas av Svenskt Vatten. Cryptosporidium är ett av de smittämnen som SMI arbetar med övergripande med hänsyn till både patientfrågor och miljöspridning. Inom projektet Integrerad riskkarakterisering och riskhantering för Cryptosporidium är effektmålet att erhålla en hanteringsstrategi för att bedöma risken för fler Cryptosporidiumutbrott. Inom projektet ska man bland annat samla in isolat från inhemskt smittade personer och från avloppsvatten för att få bättre kunskap om vilka subgenotyper som förekommer.

6 5 För att skapa förutsättningar för ett bättre nyttjande av landets samlade kapacitet och kompetens, och därigenom på sikt stärka den nationella laboratorieberedskapen och uppnå en effektiv och uthållig diagnostik vid allvarliga händelser med biologiska smittämnen har Forum för Beredskapsdiagnostik bildats mellan myndighetslaboratorierna SMI, SVA, Livsmedelsverket och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Här hanteras framförallt bakterier inom riskklass 3. De senaste två åren har en projektgrupp utvecklat koncentrationsmetoder för sådana agens i vatten. Metoden har applicerats på kranvatten och råvatten och kommer troligen att användas i en övning under Parallellt med olika dricksvattenprojekt sker samverkan inom Vatten som smittkälla till djur och människor (VASK) som drivs av SVA. Projektet innehåller olika delar som berör avloppsvatten, bevattningsvatten, lantbrukets djur och riskvärdering. Ursprunget till projektet och samverkan var en workshop 2012 där vattnets kretslopp och olika frågeställningar som idag inte täcks inom befintliga verksamheter identifierades. Sammanfattningsvis illustrerar detta att forsknings- och utvecklingsfrågor som rör dricksvatten ofta är tätt sammankopplade med andra delar av vattnets kretslopp och att det är viktigt att ha en helhetssyn på vatten och avlopp när det gäller smittskydd.

7 6 Om Dricksvattenprogrammet Thomas J.R. Pettersson Inst. för Bygg- och miljöteknik, Chalmers tekniska högskola, Göteborg, Sverige. Tel , Fax , adress: DRICKS är en centrumbildning för dricksvattenforskning vid Chalmers med målet att, tillsammans med andra aktörer i branschen, bidra till en säkrare dricksvattenförsörjning, under parollen Säkert dricksvatten tillsammans. För att klara dagens och framtida utmaningar behöver forskare, branschen, myndigheter och övriga aktörer samverka kring forskningsfrågor för att lättare utveckla och sprida tillämpbar kunskap kring aktuella frågor och nå långsiktiga lösningar. DRICKS startade 2003 med Svenskt Vatten Utveckling som huvudsaklig finansiär. Idag står ett flertal olika finansiärer bakom såväl pågående som avslutade forskningsprojekt och arbetet sker i nära samarbete med branschen. Projekten har ett riskbaserat angreppssätt där hela försörjningskedjan ingår, från råvatten till tappkran. För att uppnå en säker dricksvattenförsörjning måste såväl hälsomässiga aspekter som leveranssäkerhet belysas. En viktig förutsättning för riskbedömningar och skydd av vattentäkter är kunskap om föroreningskällor och hur dessa påverkar vattenkvaliteten, varför en kartläggning av virusförekomster genomförts med omfattande provtagningar av avlopps- och råvatten. För att kunna göra åtgärdsprioriteringar modellerar vi föroreningstransporten från utsläppspunkter till råvattenintaget i en vattentäkt. Inom ett SIDA-finansierat projekt arbetar vi med konstgjord grundvattenbildning i Botswana som syftar till att analysera hur vattenförsörjningen kan säkras. Inom beredning arbetar vi med att ta fram nyckeltal för vattenverk, VASS Dricksvatten, för att svenska dricksvattenproducenter skall kunna bedöma och värdera sin verksamhet inom det enskilda vattenverket samt mellan olika vattenverk. Inom VASS Dricksvatten har en förenklad modell för GDP (God Desinfektionspraxis) utvecklats. Risker på ledningsnätet är svåra att bedöma och informationen är begränsad och inom DRICKS har vi utvecklat en konceptuell modell för bedömning av risker på ledningsnätet, bl.a. vid lagning av vattenläckor som kombineras med information från sjukvårdsupplysningen. För en långsiktigt hållbar dricksvattenförsörjning behöver system i flera kommuner analyseras samtidigt eftersom flera försörjningssystem är beroende av varandra genom sammankopplingar. En metodik för att analysera både mikrobiologiska barriärer och leveranssäkerhet har utvecklats och resultaten kan användas som stöd åt beslutsfattare vid val av riskreducerande åtgärder. Även samarbetet mellan DRICKS och branschen genom examensarbeten skapar stor nytta för Sveriges vattentjänstföretag. Personalens medverkan ger studenterna en engagerad samarbetspartner, vilket leder till att verksamheten får bra beslutsunderlag i aktuella frågor och akademin får inspiration till efterfrågade forskningsprojekt. Nyckelord: DRICKS, dricksvattenprogram, forskning, samarbete med bransch, riskanalys

8 7 Så ska virus i vatten stoppas Lena Blom Kretslopp och vatten, Göteborgs stad Bättre barriärer på vattenverken, mindre bräddning och mer kommunikation. Så kan risken för vattenburen virussmitta minska. Klimatförändringar och ökad nederbörd har gjort det vanligare med virus i vatten. Mer nederbörd kan öka bräddningen vilket gör att orenat avloppsvatten kommer ut i råvattnet. Därmed ökar risken för att sjukdomsalstrande mikroorganismer sprids med dricksvattnet. Det är oerhört viktigt att arbeta riskbaserat, och det finnas en fortsättning av projektet, inom t ex ett levande nätverk för utbyte och erfarenhet även i framtiden. Efter tre års arbete av forskare i Sverige, Norge och Danmark finns nu förslag på hur man kan minska samhällets sårbarhet för virussmitta. Det kan handla om att förbättra råvattenkvalitet, till exempel genom att minska bräddningen och se över avrinningsområden. Ett annat är att kommunerna uppströms vattenverken kommunicerar när man bräddar, något som redan görs på många håll. Ett annat är att bygga ut vattenverken med olika typer av barriärer, såsom ultrafilter och uv-ljus som nu installeras i Göteborg. Det är bra med olika typer av barriärer, såväl avskiljande och avdödande och det är många olika åtgärder som behöver sättas in. Inom VISK har man tagit fram en handbok för kommuner och teknisk personal, där man föreslår olika åtgärder för att stoppa virusspridningen. Se även:

9 8 Surveillance of noro-virus in the Göta älv region, from Vänersborg to Göteborg Thomas J.R. Pettersson a, * Ekaterina Sokolova a, Fredrik Nyström b c, Emma Berglind c, Olaf Dienus c, Andreas Matussek c, and Per-Eric Lindgren b c ** a Water Environment Technology, Chalmers University of Technology, Gothenburg, Sweden. *Presenting author, SE Gothenburg, Sweden, Tel , Fax , address: thomas.pettersson@chalmers.se b Linköping University, Department of Clinical and Experimental Medicine, Linköping, Sweden **Presenting author, SE Linköping, Sweden, Tel , Fax , address: per-eric.lindgren@liu.se c County Hospital Ryhov, Department of Microbiology, Medical Services, Jönköping, Sweden Viruses have emerged as a significant cause of waterborne diseases in recent years. In particular members of the Caliciviridae family, including the norovirus (NoV) have been implicated in numerous outbreaks of gastroenteritis. These viruses are extremely virulent being associated with a low infectious dose of virus particles, and dramatic but usually short-lived symptoms. Spread by the faecal-oral route the caliciviruses can cause extensive outbreaks affecting individuals of all age groups in different public institutions, such as hospitals, homes for the elderly, schools, and childcare units. The viral infection is frequently transmitted via food or contaminated water. As the human NoV cannot be grown in standard tissue cultures, molecular methods based on reverse transcription and PCR techniques are required to detect and characterize these RNA viruses. Realtime methods have facilitated detection and quantification in clinical and environmental samples, but there is still a lack of sensitive methods for drinking water. The aim of this project is to study the long-term dynamics of NoVs in the raw water source Göta älv in order to gain knowledge to improve the models for risk assessment. In addition other microbial parameters were determined such as E. coli, enterococci, clostridia and coli phages. Samplings were carried out by automatic samplers, 24 hours flow-weighted composite samples were collected, every second week for wastewater treatment plants (WWTP) inflow and outflow. Once every fourth week grab samples were collected at the intake of drinking water plants. The sampling campaign lasted for one year. The viral fraction of the water samples was enriched and subjected to RNA-extraction followed by cdna synthesis. NoVs, both geno-groups I and II (GGI and GGII) were detected and quantified by a TaqMan real-time assay. NoV GGI and GGII could be detected in wastewater samples throughout the sampling period. Higher quantities of NoV were detected in the colder time period indicating a seasonality pattern in accordance with the disease pattern reflected in the human population. The reduction in the WWTPs is between one and three log10 units. In the raw water NoV were rarely detected, and only in the winter period during the sampling period. Key words: noro-virus; real-time PCR; water quality modelling; faecal contamination

10 9 Hydrodynamic modelling of the microbial water quality in the river Göta älv Ekaterina Sokolova a *, Thomas J.R. Pettersson a, Olof Bergstedt a,b, Fredrik Nyström c,d, Emma Berglind d, Olaf Dienus d, Malte Hermansson e and Per-Eric Lindgren c,d a Chalmers University of Technology, Civil and Environmental Engineering, Water Environment Technology, Gothenburg, Sweden *Corresponding author. Water Environment Technology, Chalmers University of Technology, SE Gothenburg, Sweden, Tel , Fax , address: ekaterina.sokolova@chalmers.se b Göteborg Vatten, City of Gothenburg, Sweden c Linköping University, Clinical and Experimental Medicine, Linköping, Sweden d County Hospital Ryhov, Microbiology, Medical Services, Jönköping, Sweden e University of Gothenburg, Chemistry and Molecular Biology, Gothenburg, Sweden The presence of faecal contamination in drinking water sources is a potential risk for waterborne norovirus outbreaks. The aim of this project was to study the influence of different faecal contamination sources on the microbial water quality in a drinking water source for approximately consumers the river Göta älv in Sweden. To fulfil this aim, the fate and transport of norovirus and the faecal indicators E. coli and somatic coliphages in the river Göta älv were simulated using a three-dimensional hydrodynamic model. The input and validation data for the model were gathered during an extensive monitoring campaign performed in within the EU-project VISK. During this campaign, norovirus and faecal indicator concentrations in the discharges from the contamination sources and in the raw water were measured every second and every fourth week, respectively. The statistical validation of the hydrodynamic model showed a good model performance: the correlation coefficient of the simulated and measured water surface elevation was 0.99; the absolute mean difference between the simulated and measured water surface elevation was 0.03 m, which is 11.1 % of the standard deviation of the measured data. The modelling results were used to identify the sources that contribute the most to the faecal contamination of the raw water in the river Göta älv, as well as to describe periods of high microbial risks. The hydrodynamic modelling of microbial water quality proved to be a useful tool to estimate the contribution of different sources to the total contamination of raw water used for drinking water supply and, therefore, to provide decision-support information for preventive and mitigative risk-reduction measures. Key words: norovirus; faecal indicators; E. coli; somatic coliphages; water quality modelling; faecal contamination.

11 10 Ale H 2 O en prospektiv undersökning av magsjuka och vattenkonsumtion Jonas Toljander, Magnus Simonsson Jonas.Toljander@slv.se, Livsmedelsverket, Box 622, Uppsala Istället för att se de senaste årens dricksvattenutbrott som enskilda händelser är det tänkbart att de är resultatet av generella kvalitetsproblem som hela tiden påverkar risken att bli sjuk. Kunskap saknas om i vilken utsträckning dricksvatten påverkar incidensen av magsjuka när det inte rör sig om enskilda stora utbrott utan om sporadiska fall i befolkningen. En fallstudie genomfördes för att kartlägga incidens och konsumtion för att avgöra om risken att bli magsjuk kan relateras till konsumtion, dricksvattenproduktion eller distribution. Studien genomfördes januari 2012 till mars 2013 i Ale kommun, belägen strax norr om Göteborg. En tredjedel av invånarna har kommunalt vatten från ett ytvattenverk, en tredjedel får infiltrerat grundvatten och resterande har privata brunnar. Fyra tusen personer i Ale och personer från ett representativt urval i hela riket intervjuades per telefon om magsjuka och vattenkonsumtion. Genom intervjuerna rekryterades Alebor till en panel som följdes under ett år. Deltagarna fick varje månad besvara två frågor via SMS: (1) Hur många glas kallt kranvatten har du druckit senaste 24 timmarna? (2) Hur många gånger har du varit magsjuk senaste 28 dagarna? De som angett att de varit magsjuka minst en gång fick följdfrågor om de varit magsjuka senaste 14 dagarna, vilka symptom de hade och hur länge de var sjuka. Svaren analyserades mot bakgrundsdata som samlats in om deltagarna vid rekryteringen. Tre validerande studier gjordes också: (1) ytterligare deltagare rekryterades i ett område i Göteborg som får vatten från samma ytvattenverk som Ale för att undersöka om risk kan härledas till lokala faktorer orelaterade till dricksvattenproduktion, t.ex. störningsfrekvens på distributionsnätet; (2) Under senhösten gjordes telefonintervjuer i både Ale och hela riket om hälsa och vattenkonsumtion i Ale bl.a. för att analysera bortfall och minnesbias för ett urval av deltagarna; (3) I Ale genomfördes också en sjudagars studie om vattenkonsumtion. I skrivande stund är 75 % av studien genomförd. Svarsfrekvensen är hög, % varje månad. Det finns en mindre säsongsvariation i konsumtionen av kallt kranvatten men variationen mellan enskilda individer är stor. Det finns en icke-signifikant trend att personer med det ena kommunala vattnet löper 20 % större risk att bli magsjuka jämfört med de som har det andra kommunala vattnet (p=0,09) eller privat vatten (p=0,156). Förvånande nog löper personer som i genomsnitt dricker mindre än 4 glas per dygn 40 % större risk (p=0,007) att bli magsjuka än de som dricker mer än 6 glas. Analyser pågår för att säkerställa om effekterna beror på dricksvatten eller om de är kopplade till andra faktorer, såsom livsstilsfaktorer eller om det finns tröskelvärden i konsumtionsbeteendet. Medelincidensen av magsjuka är hittills 0,64 tillfällen per person och år, motsvarande 6 miljoner fall per år i Sverige. Baserat på nordamerikanska skattningar av dricksvattnets bidrag till magsjuka så ger detta till fall per år i Sverige. Det är emellertid viktigt att notera att detta baseras på skattningar och att det råder stor osäkerhet kring dricksvattnets relativa bidrag. Våra data om magsjuka och konsumtion är troligen de mest detaljerade som någonsin samlats in och ger en klart förbättrad nulägesbild av magsjuka och konsumtionsmönster i befolkningen.

12 11 NORVID Analysing Swedish raw water sources for norovirus contamination Fredrik Nyström a, Johanna Ansker b, Peder Häggström b, Stockholm Vatten AB Per Ericsson c, Elisabet Athley d, Britt-Marie Pott e, Per-Eric Lindgren f a Länssjukhuset Ryhov, Jönköping / Linköpings Universitet Presenting author fredrik.nystrom@lj.se b Stockholm Vatten AB, Johanna.ansker@stockholmvatten.se, peder.haggstrom@stockholmvatten.se c Norrvatten, per.ericsson@norrvatten.se d Göteborg Vatten, Göteborgs Stad, elisabet.athley@vatten.goteborg.se e Sydvatten AB, britt-marie.pott@sydvatten.se, f Linköpings Universitet / Länssjukhuset Ryhov, Jönköping, per-eric.lindgren@liu.se Anthropogenic contamination of raw water sources via virus infected treated sewage water is a potential threat to safe drinking water production. Human pathogenic viral contaminants are normally not included in the standard panel tests. Instead analysis of other microorganisms such as the fecal indicator Escherichia coli, are performed to warn if the raw water quality is not within acceptable guidelines. In order to assess how discernible the aforementioned potential threat is; we devised an enrichment method based on the size-exclusion technique coupled with flocculation chemistry to concentrate virus from raw water samples. In the Swedish Water and Wastewater sponsored project entitled NORVID, we sampled three Swedish water bodies serving as raw water sources for four large drinking water producers during a one-year period (September 2010 September 2011). Samples were processed using our filtration method and analyzed for presence of norovirus using the molecular biology tool qpcr (quantitative polymerase chain reaction). This is the first time a surveillance study of Swedish raw water sources has been conducted. We could conclude that all of the included sampling points did have norovirus contamination, with non-negligible quantities. These findings were detected at multiple time points during the colder season of the sampling period. The NORVID study has generated important firsthand data regarding the burden of norovirus in raw water sources in Sweden. These data have been used in risk assessment models such as MRA (Microbial Risk Assessment) and the Norwegian tool GDP (God Desinfektionspraxis). Based on the method efficacy and measurable quantities of norovirus, we conjecture that norovirus contamination of raw water sources, especially those affected by effluent from sewage treatment plants, is ubiquitous. Investigating the environmental transmission routes for human enteric viruses is fundamental both for the understanding of their ecology but also for a continued production of safe drinking water. Keywords: safe drinking water, norovirus, filtration

13 12 Mikrobiologisk riskvärdering i NORVID-projektet Peder Häggström a *, Britt-Marie Pott b *, Johanna Ansker a, Per Ericsson c, Elisabet Athley d, Fredrik Nyström e, Per-Eric Lindgren f * Presenterande författare a Stockholm Vatten AB, peder.haggstrom@stockholmvatten.se, johanna.ansker@stockholmvatten.se b Sydvatten AB, britt-marie.pott@sydvatten.se c Norrvatten, per.ericsson@norrvatten.se d Göteborg Vatten, Göteborgs Stad, elisabet.athley@vatten.goteborg.se e Länssjukhuset Ryhov, Jönköping / Linköpings Universitet, fredrik.nystrom@lj.se f Linköpings Universitet / Länssjukhuset Ryhov, Jönköping, per-eric.lindgren@liu.se NORVID-projektet, som löpt som ett Svenskt Vatten Utvecklingsprojekt i två etapper sedan 2009, har haft fokus på analys av norovirus. I projektgruppen har både vattenverksrepresentanter och forskare ingått. Första etappen bestod i framtagandet av en analysmetod som kunde detektera norovirus i ytvatten. Den andra delen av projektet har fokuserat mer på att använda analysmetoden och genomföra en långtidsstudie av virushalter i ytvatten. Som komplement har även prover på inkommande och utgående avloppsvatten från tre avloppsreningsverk av varierande storlek analyserats för norovirus. Analysresultaten har vidare bedömts utifrån en mikrobiologisk riskvärdering. Ur vattenverks-representanternas synpunkt har det varit av störst intresse att erhålla information om hur höga halter det normalt kan finnas i råvattnet då den informationen tidigare har varit mycket sparsam. Halterna som detekterats kan ge information om hur bra virusavskiljning ett vattenverk måste ha för att det producerade dricksvattnet skall bli rimligt säkert att dricka. Den mikrobologiska riskanalysen med avseende på norovirus har genomförts med två olika hjälpmedel; det norska GDP-verktyget och den svenska MRA-modellen. Genomförandet av en GDPbedömning görs manuellt och det krävs egentligen inte analysdata för norovirus för att göra bedömningen, i stället används indata i form av vanliga indikatororganismer. Virushalterna som analyserats inom projektet kan däremot ställas i relation till den i GDP beräknade avskiljningsgraden i ett vattenverk. Virushalt, avskiljningsgrad samt inaktiveringseffekt ligger till grund för bedömningen om den beräknade virusreduktionen i ett vattenverk är tillräckligt hög. MRA-modellen är datorbaserad och behandlar patogenhalter specifikt. Oftast saknas analyserade patogenhalter vilket gör att antaganden utifrån analyserade indikatororganismer måste göras. I det här fallet kan de analyserade halterna av norovirus ställas i relation till de halter som ett vattenverk beräknas kunna hantera. MRA-modellens mer specifika resultat jämförs med fördel med GDP-verktygets mer generella värden. De bägge verktygen kompletterar varandra och tillsammans med en risk- och sårbarhetsanalys ger de en bra förståelse för virusriskerna i ett ytvatten. Resultaten av riskvärderingen inom NORVID-projektet har givit värdefull information om olika reningsmetoders generella förmåga att vidmakthålla ett dricksvatten av hög kvalitet under de perioder av året då norovirusbelastningen i påverkade vattentäkter är som högst.

14 13 Mikrobiell riskanalys för ett hälsosamt dricksvatten i Örebro Madeleine Forss a, Lars Ferbe b, Bertil Israelsson a, Fredrik Kilstam b, Thomas J.R. Pettersson a,c * a Norconsult AB, Box 8774, Göteborg b Örebro kommun, Tekniska förvaltningen, Box , Örebro c Chalmers tekniska högskola, Inst. för Bygg- och miljöteknik, Göteborg *Kontaktperson: Tel , address: thomas.pettersson@chalmers.se Efter att mer än människor infekterades av parasiten Cryptosporidium vid de vattenburna utbrotten i Östersund 2010 och Skellefteå 2011har svenska vattenproducenter börjat se över sina beredningsprocesser för att förebygga att liknande händelser skall inträffa i det egna systemet. En tydlig effekt av denna nyväckta riskmedvetenhet är att många vattenproducenter har installerat ett ytterligare desinfektionssteg, UV-ljus, i vattenverken som är effektivt mot just parasiter. En fråga som man bör ställa är om denna säkerhetshöjande åtgärd är tillräcklig eller onödig i just det enskilda vattenverket. Flera beslut har säkerligen fattats i en stressad situation när beslutsfattare kräver en förhöjd säkerhet för sina medborgare. Ett effektivt sätt att analysera de hälsomässiga risker som dricksvattenkonsumenterna i den egna kommunen utsätts för är att genomföra en kvantitativ mikrobiell riskanalys (QMRA), eller en MRA som vi valt att kalla den i Sverige. Metoden bygger på att beräkna den patogendos som varje konsument utsätts för och med ett givet dos-responssamband. Därigenom kan sannolikheten för hur många konsumenter som riskerar att infekteras i det aktuella vattensystemet uppskattas. Norconsult har på uppdrag av Örebro kommun och i nära samarbete med dricksvattenpersonal genomfört en omfattande MRA för att bedöma vilka hälsorisker som Örebroarna utsätts för idag och vilka riskreducerande åtgärder som behöver implementeras för att uppfylla hälsomässiga krav. Skråmsta vattenverk försörjer Örebro stads konsumenter med dricksvatten, med den relativt förorenade Svartån som råvattentäkt. Råvattnet renas genom kemisk fällning för vidare behandling genom konstgjord infiltration och avslutande klorering. I denna uppsats presenteras scenarier som tagits fram för att belysa riskhändelser i hela systemet, såsom patogenhalt i råvattnet, suboptimal barriäreffekt och kombinationer av dessa. Den årliga risknivå för infektion som dricksvattenkonsumenterna utsätts för har beräknats och jämförts med standardvärden för tillåten hälsorisk. Resultaten visar att virus och parasiter har en förhöjd hälsorisk för vissa av riskhändelserna. Vidare presenteras åtgärdsförslag för att hantera riskerna på ett säkert sätt. Nyckelord: mikrobiell riskanalys, vattenverk, patogener, konsumenter, hälsa.

15 14 Känn ditt råvatten: GIS-stöd för prioritering av parasitkällor Johan Åström a, Andreas Ekelund a, Jari Hiltula b, Elin Govik c, Johanna Samuelsson c a Tyréns AB, johan.astrom@tyrens.se, andreas.ekelund@tyrens.se b Östersunds kommun, jari.hiltula@ostersund.se c Trollhättan Energi AB, elin.govik@trollhattanenergi.se, johanna.samuelsson@trollhattanenergi.se Geografiska informationssystem (GIS) är ett etablerat verktyg vid samhällsplanering på kommunal och regional nivå, exempelvis för framtagandet av vattenskyddsområden och vattenförsörjningsplaner. Förutom att GIS kan användas för att elektroniskt hantera och jämföra olika kartmaterial, kan det även användas för beräkningar av olika slag. Under de senaste tio åren har GIS börjat användas för att modellera spridningen av patogener i avrinningsområden. Inte minst när det gäller zoonotiska patogener finns det goda skäl att använda GIS-baserade verktyg, eftersom man här kan förvänta sig ett tillskott inte bara från punktkällor utan även från diffusa källor såsom avrinning från åkermark. Parasiterna Cryptosporidium och Giardia utsöndras från både människor, ett stort antal olika djurslag och fåglar och med sin höga överlevnad i vattenmiljön kan även avlägsna spridningspunkter i en råvattentäkt innebära en infektionsrisk för dricksvattenkonsumenter. Hösten 2012 påbörjades ett projekt för att klargöra hur svenska kommuner bättre kan lära känna sitt råvatten med hjälp av GIS och därmed få ett underlag för att prioritera och åtgärda källor till parasitspridning inom avrinningsområdet. En litteraturstudie har genomförts gällande förekomst och zoonotisk potential av Cryptosporidium och Giardia som förekommer hos människor, sällskapsdjur, nötkreatur, hästar, grisar, får, höns och fåglar, vilda djur, gnagare osv. Vidare vilka mekanismer som kan föranleda att parasiter från dessa värdorganismer når vattendrag och råvattenintag. Vetenskapligt publicerade avrinningsområdesmodeller för patogener granskas och jämförs utifrån aspekter som typ av mikroorganismer, djurslag, beräkningsmoduler, behov av indata och typ av resultat. Programvara och tillgängligheten till modellerna kommenteras. Den andra delen av projektet handlar om tillgången på relevant GIS-data för svenska kommuner och möjligheten att kunna använda avrinningsområdesmodeller för parasitspridning. I projektet som leds av Tyréns AB deltar därför tillsynsansvariga för dricksvattnet i Östersund samt Trollhättan Energi AB med ansvar för dricksvattenproduktionen i Trollhättan. I båda dessa kommuner är bedömningen av parasitrisken för dricksvattnet en viktig fråga i deras pågående vattenskyddsområdesarbeten. Kommunerna bidrar med GIS-data av lokal karaktär, bland annat lokalisering och typ av avloppsutsläpp från kommunala system och enskilda avlopp. Under våren planeras arbetsmöten i Trollhättan och Östersund för att på plats diskutera dataunderlag och de GIS-modeller som identifierats i litteraturstudien. Parallellt med detta projekt påbörjades i december 2012 ett examensarbete där en GIS-modell för spridning av Cryptosporidium baserad på verktyget ArcSWAT ska testas för avrinningsområden i Trollhättan och Östersund. Projektet som finansieras av Svenskt Vatten Utveckling och Tyréns AB samt deltagande kommuner beräknas vara färdigt sommaren 2013.

16 15 Nederbörd och råvattenkvalitet - Bedömning av mikrobiologiska risker genom hälsostudier Andreas Tornevi Umeå Universitet, andreas.tornevi@envmed.umu.se Bakgrund: Dagens klimatprognoser för kommande decennium pekar på ett förändrat klimat i många delar av världen. I Sverige förutspås Västra Götaland få en ökad årsnederbörd samt ökad förekomst av extrema skyfall, vid sidan av ett varmare klimat. Detta kan öka utmaningarna för dricksvattenproducenter att leverera ett säkert dricksvatten. Kraftigt regn har redan visats föregå en majoritet av de registrerade vattenburna magsjukeutbrott i den industrialiserade värden. Detta projekt syftar till att beskriva hur nederbörd påverkar en viktig ytvattentäkt, samt om variationer i förekomsten av magsjuka samvarierar med nederbörd även när utbrott inte rapporterats. Detta kan ge signaler om dagens barriärer i dricksvattenproduktionen ej är tillräckliga för att säkerställa en god maghälsa. Metod: Vi har analyserat data från angående dagliga variationer i råvattenkvalitet utanför Alelyckans vattenverk (Göteborg) mot väderdata från mätstationer från Göteborg och uppströms Göta älv till Vännersborg. Vi har använt tidserieregression för att bedöma hur nederbörd påverkar koncentrationer av indikatorbakterier och turbiditet. Vi har analyserat vilken fördröjningseffekt man kan förvänta sig för exponering, samt om sambanden är årstidsberoende. För att studera magsjuka har vi inhämtat dagligt antal samtal till sjukvårdsrådgivningen (1177) gällande magsjukesymtom ( ), samt antalet besök till primärvården ( ), från boende i Göteborg med Alelyckan som dricksvattenverk. Vi har analyserat om dagliga variationer i incidens kan associeras med tidigare nederbörd genom tidserieregression. Resultat: Vi har funnit tydliga samband mellan nederbörd och råvattenkvalitet. Kraftigt regn registrerat 3 mil uppströms Alelyckan ger tydligt förhöjda koncentrationer av indikatorbakterier, där ökningen är som störst med en fördröjning på 2-3 dagar. Tydligt är också att halterna stiger med antalet regniga dagar i följd. Sambanden mellan nederbörd och indikatorbakterier är starka under hela året, medan kopplingen mellan regn och turbiditet är försvagad på sommaren. Regressionsmodeller visar på att samtal till 1177 gällande magsymtom från individer i Alelyckans distributionsområde samvarierar med nederbörd uppströms Göta Älv. Kraftigt regn (>25 mm/dygn) ger ca 10 % ökning av samtal 5-6 dagar senare. Analyser påvisar också att regniga perioder ger ett förhöjt förväntat antal samtal: vid 4 dagars nederbörd skattas en ökning med 13 % jämfört med torra perioder om 6 dagar eller mer. Modeller visar också att kraftigt regn ger en ökning i samtal samma dag. Vi finner inga signifikanta samband mellan nederbörd och besök till vårdcentraler med magsymtom. Vi ser heller inga tydliga korttidssamband mellan dessa två typer av hälsodata, och de skiljer sig också i säsongsmönster. Smittorisken gör att magsjuka leder till besök inom primärvården bara om tillståndet är långvarigt eller allvarligt. Slutsats: En förhöjd incidens av magsjuka 5-6 dagar efter kraftigt regn är förenlig med en hypotes att orsaken är dricksvattenrelaterad och beror på dålig råvattenkvalitet. Om man tar hänsyn till relationen mellan nederbörd och råvattenkvalitet samt produktions- och distributionstider sammanfaller fördröjningen från regn med inkubationstider vanliga för virus. Andra samband med nederbörd och magsjuka är svårare att härleda direkt till råvattenkvalitet. Resultaten kan motivera till investeringar i förbättrade barriärsteg i dricksvattenproduktionen, med hänsyn till folkhälsan och framtidens eventuella klimatförändringar.

17 16 Mikrobiologiska risker på ledningsnätet Annika Malm Göteborg Vatten och Chalmers Tekniska Högskola, tel Vattenburna sjukdomsutbrott orsakas till stor del av händelser i råvatten och på vattenverk, men även av händelser på distributionsnäten. En genomgång av svenska kommuners rapportering till Livsmedelsverket visar att minst 34 % av antalet rapporterade utbrott som inträffat orsakats av händelser i distributionssystemen 1. För ledningsnäten är lagning av vattenläckor, då systemet är trycklöst, känsliga punkter ur ett mikrobiologiskt perspektiv. En norsk epidemiologisk undersökning visade på en statistiskt säkerställd trend på en förhöjd andel fall av magåkommor i områden där lagning av läckor eller andra avbrott förekommit, jämfört med ett motsvarande kontrollområde 2. I denna studie har läckor analyserats på två sätt, dels genom att använda samtalsfrekvens till Sjukvårdsrådgivningen, 1177, och dels genom telefonenkäter. Syftet med studien är att ta reda på om det finns ökad frekvens av mag-tarmsymtom vid tillfällen då det finns risk för att vattenkvaliteten kan vara dålig på grund av lagning av vattenläckor. I förlängningen bör risknivån påverka bedömningen av hur många läckor som kan tillåtas vilket i sin tur påverkar behovet av förnyelse i vattenledningsnätet. Samtalsfrekvensen till 1177 analyserades i de geografiska områden som var berörda av en vattenläcka. Exponeringsperioden valdes till 14 dagar efter dagen för en läcklagning och kontrollperioden valdes till dels veckan före läcklagning och dels den tredje veckan efter en läcklagning. Delningen av kontrollperioden gjordes för att resultaten inte skulle störas av vinterkräksjukan. Telefonenkäterna gjordes genom slumpvis valda telefonintervjuer till hushåll i det berörda området dagar efter en läcklagning. Lika många intervjuer gjordes under samma period i ett kontrollområde med samma typ av hus. Frågor ställdes om mag-tarmsymtom, ålder, kön och eventuell koppling till förskola. Resultaten för telefonenkäterna visar inte på någon statistisk säkerställd skillnad för exponerade och icke exponerade områden. 1 Lindberg, T. and Lindqvist, R. (2005) Riskprofil: Dricksvatten och mikrobiologiska risker. Livsmedelsverket rapport och Malm, A., Pettersson, T.J.R., Bergstedt, O., (2010) Hälsomässiga kvalitetsstörningar i svenska vattenledningsnät. I Proceedings den 7e Nordiska Drickvattenkonferensen, Köpenhamn, 7-9 juni Nygård, K., Wahl, E., Krogh, T., Tveit, O.A., Bøhleng, E., Tverdal, A., Aavitsland, P., Breaks and maintenance work in the water distribution systems and gastrointestinal illness: a cohort study. International Journal of Epidemiology 36:

18 17 Utmaningar för branschen: humus och föroreningar Per Ericsson Norrvatten, Fokus i detta föredrag är ytvattenverk och naturliga organiska ämnen i råvattnet, som beskrivs som NOM eller humusämnen. En del av dessa ämnen är svåra att avskilja med konventionell fällningsteknik. Ca % av totalhalten återstår efter fällning. Kvarvarande NOM orsakar stora problem i efterföljande reningssteg bl.a. påverkas desinfektionsprocesser liksom adsorptionsförmågan i aktivt kolfilter. Den mikrobiologiska och kemiska barriärverkan vid många vattenverk är därför ibland otillräcklig. NOM består av nedbrytningsprodukter från växt- och djurriket. De ger en komplex soppa innehållande över olika föreningar. Den exakta kemiska sammansättningen ofta okänd, men NOM kan grovt indelas i följande: Högmolekylära - lågmolekylära Hydrofoba hydrofila neutrala Färgade och ofärgade Svårnedbrytbara - lättnedbrytbara Svårfällda - lättfällda Problemet med NOM har funnits länge, men inte uppmärksammats tillräckligt. Jag tror att många vattenburna sjukdomsutbrott orsakade av norovirus eller Campylobackter beror på bristande kunskaper om hur klordesinfektion påverkas av NOM. Klimatförändringen ökar störningarna från bl.a. NOM. Bland problemen kan nämnas långsiktigt försämrad råvattenkvalitet och risk för störningar i distributionsnäten. Extremväder kan medföra akuta föroreningsrisker på grund av exempelvis förorenat dagvatten, bräddning av orenat avloppsvatten, mikroorganismer från översvämmad betesmark och miljögifter från översvämmad industrimark. Situationen kräver kunskap om befintliga och potentiella föroreningskällor samt brister i reningsprocesserna. Därvid har man god hjälp av verktygen God Desinfektionspraxis (GDP) och Mikrobiologisk riskanalys (MRA). Lösningen är bl.a. effektivare humusavskiljning. Flera forskningsprojekt pågår inom detta område. Ett heter Color of Water och är en del i Formas starka forskningsmiljöer. Projektet drivs av SLU, Uppsala universitet, Norrvatten och Stockholm vatten. Här studeras rening av dricksvatten och sjöprocesser och kolcykeln samt görs fjärranalyser och modellering och prognoser. Ett annat är GenoMembran som är ett SVU-projekt med deltagande av bl.a. Lunds Universitet, SLU, Chalmers, Norrvatten, Sydvatten, Vivab och Tekniska verken Linköping. Där ska man bl.a. utvärdera hur mycket och vilka fraktioner av NOM som reduceras. Detta projekt kommer att presenteras närmare av andra idag.

19 18 Update of the studies in the color of water project and in-lake processes offset increased terrestrial inputs of dissolved organic carbon and color to lakes. Stephan J. Köhler 1 *, Dolly Kothawala 2, Martyn N. Futter 1, Olof Liungman 3, Lars Tranvik 2 1 SLU Department of Aquatic Sciences and Assessment, Lennart Hjelms väg 9, Uppsala Sweden ( s: stephan.kohler@slu.se, martyn.futter@slu.se) 2 Evolutionary Biology Center, Department of Limnology, Norbyvägen 18D, 75236, Uppsala, Sweden ( s: dolly.kothawala@ebc.uu.se and lars.tranvik@ebc.uu.se) 3 DHI Water and Environment Pty Ltd. St George's Terrace, WA 6831 PO Box 5816, Australia ( olof.liungman@dhi.se) *Corresponding author stephan.kohler@slu.se After a short presentation of the recent results from the ongoing Color of water project we will focus on a detailed study on organic matter processing in Mälaren. Increasing dissolved organic carbon (DOC) concentrations in surface waters can alter lake ecological function, lake thermal stratification and pose difficulties for drinking water treatment. While the phenomenon of brownification is well documented, little is known about why some lakes resist browning. Here, we present a comprehensive study of Mälaren, the third largest lake in Sweden. In Mälaren, the vast majority of water and DOC enters a western lake basin, and after approximately 2.8 years, drains from an eastern basin. Despite 40 years of increased terrestrial inputs of colored substances to western lake basins, the eastern basin has resisted browning over this time period. Here we find the half-life of iron was far shorter (0.6 years) than colored organic matter (A420 ;1.7 years) and DOC as a whole (6.1 years). We found changes in filtered iron concentrations relate strongly to the observed loss of color in the western basins. In addition, we observed a substantial shift from colored DOC of terrestrial origin, to less colored autochthonous sources, with a substantial decrease in aromaticity (-17 %) across the lake. We suggest that rapid losses of iron and colored DOC contributed to weaken browning observed in eastern lake basins. Across a wider dataset of 80 longterm monitoring lakes across Sweden, we observed greatest browning in acidic lakes with shorter retention times (< 1.5 year). These findings suggest that water residence time, along with iron, ph and colored DOM may be of central importance to consider when modeling and projecting changes in brownification on broader spatial scales. We present a simple lake color model based on findings at Mälaren which was found to be valid even in headwater streams. As the presence of iron accounted for % of A420 a large fraction of color may potentially be removed within downstream lakes within one year.

20 19 Långsiktigt god råvattenkvalitet: vattenförvaltning i samverkan. Exempel från Sydvattens huvudvattentäkt Vombsjön. Justyna Berndtsson Sydvatten AB justyna.berndtsson@sydvatten.se Hur kan vattenförvaltningsarbetet bedrivas i praktiken? Jo, det måste ske i nära samverkan mellan olika aktörer i avrinningsområdet. Fokus läggs på dricksvattenproducentens, det vill säga Sydvattens, roll i arbete med vattenförvaltning. Exempel från Vombsjön presenteras utförligt. Vombsjön ligger inom Kävlingeåns avrinningsområde, inom distrikten Södra Östersjön och i kommunerna Eslöv, Lund och Sjöbo. Vombsjön är 12 km 2 stor med ett avrinningsområde om 447 km 2. Den är en av Sydvattens två huvudvattentäkter och används för att producera dricksvatten till cirka människor i sydvästra Skåne. Råvatten av hög kvalitet har stor betydelse för dricksvattnets framställning, dess säkerhet, effektivitet, kostnad, och kvalitet i slutprodukten. Idag är Vombsjöns ekologiska status klassificerad som otillfredsställande och Vattenmyndigheten har bedömt att det finns skäl att fastställa miljökvalitetsnormen till god ekologisk status med tidsfrist till För att kunna leverera dricksvatten av hög kvalité till rätt pris på lång sikt är arbetet för långsiktigt god råvattenkvalité helt nödvändig. År 2007 bedrev Sydvatten ett projekt Vombsjöns avrinningsområde ett projekt i ramdirektivets anda. Inom projektet har man beskrivit Vombsjöns avrinningsområde: dess hydrologi, markanvändning, infrastruktur, enskilda avlopp, vattenkvalité och föroreningsläckage. En hydrologisk modell över området har utvecklats i Mike Basin. Resultaten visade bl.a. att jordbrukets relativa bidrag till näringsämnesläckage till Vombsjön var 96 % när det gällde kväve och 84 % för fosfor. Samtidigt är övergödning ett av huvudproblemen när det gäller vattenkvaliteten i sjön. Höga halter av näringsämne i vatten gynnar algblomning, där ibland toxiska alger förekommer. Algtoxin kan bli ett ökande problem bl. a. när det gäller dricksvattenproduktion. Ett annat problem är ökade halter av bekämpningsmedel i sjön. För att bidra till att möta dessa utmaningar ökar Sydvatten sitt engagemang inom Kävlingeå vattenråd och tillträder som en av huvudmän i rådet. Kävlingeå vattenråd bildades år 2010 men arbetet med åtgärder mot föroreningsbelastning i åns avrinningsområde har startats tidigare och bedrivits inom ramen för Kävlingeåprojektet Minskad föroreningsbelastning till vattendrag som beräknas ha uppnåtts inom Kävlingeåprojektet kan tolkas som bevis på att åtgärdsarbete ger resultat. Huvudsyftet med Sydvattens inträde i rådet är att bidra till att minska föroreningsbelastning på vattendrag genom olika åtgärder även tidigt i avrinningsområdet, bidra till bättre förståelse av processer inom hela avrinningsområdet samt av hur råvattenkvalité påverkar möjligheterna att framställa dricksvatten av god kvalité. Sydvatten bidrar mycket konkret till det pågående åtgärdsarbetet med kunskap, personal och finansiella insatser. Ett exempel är planerad bidrag till övervakning av effekter av ett antal kombinerade insatser i utvalda så kallade fokusområden. Ett annat är ett försök att starta ett samarbete med Greppa Näringen och lyfta fram betydelsen hos andra intressenter av råvattenkvalitet för dricksvattenframställning och med detta förknippade kostnader.

21 20 Satellitbaserad vattenkvalitetsövervakning av Bolmen som stöd för Sydvatten ABs vattenreningsprocess Petra Philipson 1, Justyna Berndtsson 2, Maria Carlsson 3, Lars Stibe 4, Monica Andersson 5 1 Petra.philipson@brockmann-geomatics.se Brockmann Geomatics Sweden AB, Kista, Sweden (kontaktperson) 2 Justyna.berndtsson@sydvatten.se, Sydvatten AB, Malmö 3 Maria.k.carlsson@lansstyrelsen.se Länsstyrelsen i Jönköpings län, Jönköping 4 Lars.stibe@lansstyrelsen.se Länsstyrelsen i Hallands län, Halmstad 5 Monica.andersson@lansstyrelsen.se Länsstyrelsen i Kronobergs län, Växjö Under pågår ett utvecklingsprojekt med mål är att undersöka om satellitdata kan användas för att mäta och övervaka vattenkvaliteten i sjön Bolmen samt att utvärdera hur observerade förändringar i vattenkvaliteten, kan användas för att stödja och förbättra adaptiv drift vid Ringsjöverket. Sydvatten AB är ett kommunägt företag som producerar dricksvatten till invånare i södra Sverige. Råvattnet kommer från sjöarna Bolmen och Vombsjön som ligger i Småland, och allmänt kända för sina fina vatten. Under de senaste 15 åren har vattenkvaliteten i Bolmen förändrats mot mer färgat vatten samt en svag ökning i alkalinitet. Färgen beror på högre halt av humus, vilket i sin tur försämrar reningseffektiviteten vid Ringsjöverket, ökar risken för mikrobiell återväxt i rörledningarna och ökar bildandet av biprodukter i reningsprocessen. Tiden för transport av vatten från sjön Bolmen, genom Bolmen tunneln till Ringsjöverket, är i genomsnitt en vecka. Detta öppnar för möjligheten att använda satellitbaserad information i reningsprocessen, under förutsättning att bilderna snabbt kan processeras och informationen omgående levereras till ingenjörerna på Ringsjöverket som då skulle kunna kompensera förändringarna i råvattnets kvalitet i Bolmen. I det här projektet undersöker och utvärdera därför möjligheten att använda satellitbaserad information av vattenkvaliteten för att övervaka Bolmen och stödja verksamheten processer i Ringsjöverket. Dels omfattar projektet analys av Bolmens allmänna status och om det att med hjälp av denna teknik går att beskriva hur förändringar i kvaliteten inträffar, vilken dynamiken är i dessa processer (timmar, dagar, veckor), säsongsmässiga förändringar, årliga förändringar och, om möjligt, hur avrinningsområdet påverkar Bolmen. Vi undersöker även om den spatiala upplösningen (300 m) hos satellitsensorn är tillräcklig för att producera en bra representation av Bolmen och de omkringliggande sjöarna och i vilken utsträckning det möjligt att generera rimliga resultat med avseende på ett antal tekniska och naturliga svårighet, så som att det reflekterade solljus som uppmäts av satellitens sensorer är mycket litet på grund av höga humushalter i vatten som absorberar en stor del av ljuset. Slutligen tittar vi då även på om, och hur snabbt, förändringar i humus, grumlighet och klorofyll kan överförs till de operativa ingenjörerna på reningsverket? Är noggrannheten och kvaliteten på satellitbaserade information tillräcklig? Kostnader? Helst bör uppgifterna finnas tillgängliga inom 1 dag efter att förändringar har uppmätts och kvaliteten kommer att bli avgörande när det gäller användbarheten av tekniken. Föredraget beskriver de resultat som framkommit hittills i projektet.

22 21 Bekämpningsmedelsrester i Vombsjön Britt-Marie Pott, Kenneth M Persson Sydvatten AB, britt-marie.pott@sydvatten.se, kenneth.persson@sydvatten.se Vombsjön i Skåne ligger i en sänka mellan två åsar. Sjöytan på 12,2 km 2 utgör ca 2,7 % av hela tillrinningsområdet och mer än 80 % av tillrinningsområdet utgörs av åker- eller betesmark. Sjön ligger i ena hörnet av tillrinningsområdet och det är sänkan samt den ena åsen som bidrar med vatten. Det finns även några tätorter samt lite skog i området. Marken är i stor utsträckning utdikad och väldränerad vilket medför stora flödesvariationer och korta rinntider till sjön. Det tar bara några dagar från de mest avlägsna delarna till dess att vattnet når sjön. Största delen av tillrinningsområdet avvattnas till en större bäck som mynnar i sjöns sydöstra sida, utloppet är i andra änden av sjön på den nordvästra sidan. Den intensiva markanvändningen har lett till en hög näringsbelastning och sjön är övergödd med återkommande intensiva algblomningar åtminstone de senaste 20-åren. Vombsjön utgör råvattentäkt för den konstgjorda infiltrationen vid Vombverket som förser bland annat Malmö med dricksvatten. Infiltrationsområdet ligger i princip helt utanför tillrinningsområdet. Markanvändningen i sjöns tillrinningsområde har medfört att olika bekämpningsmedel har detekterats i sjövattnet under en lång rad år. Vartefter markanvändningen har förändrats så har även de påträffade ämnena förändrats. I dagsläget finns det en rad svårigheter med övervakningen av bekämpningsmedelshalterna då det är svårt att: få information om vilka ämnen och vilka mängder som används få information om när och var dessa ämnen används för vissa ämnen hitta analysmetoder för vissa ämnen hitta analysmetoder som är tillräckligt känsliga Ovanstående svårigheter, i kombination med att ingen vet vad som kommer att användas framöver, eller hur väl nya bekämpningsmedel som Kemikalieinspektionen tillåter för användning på åkermark verkligen omsättas biogeokemiskt, gör att det är en stor utmaning att planera den framtida vattenreningen på ett optimalt och säkert sätt. Postern kommer att redovisa de senaste 20 årens resultat av mätningar av bekämpningsmedelsrester i sjövatten och konstgjort grundvatten. En diskussion om hur väl de detekterade bekämpningsmedelsresterna avskiljs i infiltrationen förs, där särskilt behovet av omättade och mättade zoner i markvattnet redovisas. Sydvattens strategier för att även framgent kunna leverera prima tjänligt dricksvatten från Vombfältet redovisas. Än så länge har vi lyckats.

23 22 Giftiga algblomningar i sjöar varför uppstår de och hur kommer vi till rätta med problemet? Per Nyström 1, Mattias Ekvall 2, Lars-Anders Hansson 2 1 Algae Be Gone! Höörs kommun, Box 53, Höör (kontaktperson), Per@algaebegone.eu 2 Biologiska institutionen, Lund universitet, Sölvegatan 37, Lund Övergödning av sjöar är ett stort problem i Europa. Övergödda sjöar kännetecknas av att ha kraftiga och giftiga algblomningar, samt en fiskfauna som domineras av kommersiellt mindre värdefulla arter (karpfiskar). Kombinationerna av höga halter av näringsämnet fosfor och mycket karpfisk är de drivande krafterna bakom det övergödda stadiet av dessa sjöar. Övergödda sjöar är negativt ur många synvinklar. Det kommersiella fisket blir sämre, den biologiska mångfalden utarmas och sjöarnas rekreationsvärde minskas. Samtidigt utgör många av sjöarna huvud- eller reservvattentäkter för råvatten. Riklig förekomst av giftiga alger i råvattnet kan påverka reningsprocessen. Oftast saknas det barriärer mot algtoxin och dricksvattenverk är inte anpassade att rena dessa substanser. Algae Be Gone! ( är ett vattenvårdsprojekt som delfinansieras av EU:s gränsöverskridande Interreg IVA program, vars främsta syfte är att utveckla en attraktiv Öresundsregion. En central del i projektet är att utveckla kostnadseffektiva och långsiktiga metoder för att komma till rätta med algblomningar i sjöar. De undersökta sjöarna är Ringsjön i Skåne och Sjælsø i Danmark. Ringsjön är en reservvattentäkt för Sydvatten. Den används om Bolmentunneln tillfälligt måste tas ur bruk. Då utgör Ringsjön tillsammans med Vombsjön en vattenkälla för människor, där Ringsjöns del överstiger 50 %. Även Sjælsø är en reservvattentäkt. Båda sjöarna drabbas årligen av giftiga algblomningar. Varför? Hur kan vi lösa problemet på effektivaste sätt? Förutom EU, finns finansierande partners i både Sverige och Danmark. Alla partners (kommuner, dricksvattenproducenter, universitet, vattenråd) har ett gemensamt intresse i att förstå och komma till rätta med algblomningarna i sjöarna. Det övergripande syftet med Algae Be Gone! är ta fram en kokbok med metoder för att återställa övergödda sjöar i regionen. Metoderna behövs för att uppfylla god vattenstatus enligt EU:s ramdirektiv för vatten, men också för att säkerställa en tillgång på bra råvatten och dricksvatten i framtiden. Den innovativa delen i projektet är ett samlat grepp över hela avrinningsområdet, inte enbart processer och åtgärder i sjöarna. Kombinationen av biologiska, kemiska och fysikaliska mätningar i och runt sjöarna ger ett viktigt underlag för kokboken. En del i detta är att förstå sjöarnas ekosystem och hur algernas mängd och giftighet påverkas av olika åtgärder. I föredraget presenteras dels hur man konceptuellt måste arbeta på bred front för att komma till rätta med algblomningar, och dels det senaste årets forskningsresultat kring algernas blomningar och giftighet i sjöarna.

24 23 Polering av kemfällt dricksvatten med nanofilter-hålfibermembran Gerald Heinicke 1 *, Linnea Lundh 2 *, Jan Högberg 2, Bengt Zagerholm 1 1 DHI, 2 LEVA i Lysekil * kontakt: ghe@dhigroup.com, * kontakt: linnea.lundh@levailysekil.se En ökning av halten naturligt organiskt material (NOM) i ytvatten upplevs i många skandinaviska vattendrag. Bua vattenverk i Lysekils kommun får sitt råvatten från Kärnsjön, som under hösten 2012 hade färgvärden omkring 110 och totalt organisk kol (TOC) på mg/l. Beredningen består av kemisk fällning, flotation och snabbfiltrering. Anläggningen uppnår en mycket hög avskiljning av organiskt material (TOC ca 75 %, COD >80 %). På grund av de höga inkommande halterna innehåller dricksvattnet ändå 4 mg/l TOC, vilket kan bidra till lukt och smak och sporadiskt förhöjda bakteriehalter i ledningsnätet. Hos LEVA finns en målsättning att förbättra dricksvattnets estetiska kvalitet, minska kloreringen och öka barriärhöjden. I tidigare undersökningar på vattenverket testades ozonering-biofiltrering, långsamfiltrering och konstgjord infiltration för att polera utgående dricksvatten. Förbättringarna var endast marginella. Nanofiltrering (NF) kan minska halten organiskt material i vattnet och därmed förbättra vattnets biostabilitet i ledningsnätet. Sedan hösten 2012 är en pilotanläggning för NF i drift i Lysekil. Den är levererat av Pentair X-Flow och består av en nyutvecklad membranmodul med hålfibrer, som tekniskt liknar ultrafilter. Hålfibermembran har driftmässiga fördelar jämförd med vanliga NF-spiralmembran, speciellt men hänsyn till igensättningar och tvätt. Undersökningen pågår fram till januari 2013 och omfattar: Analyser av NOM med TOC, COD och fraktionering med LC-OCD Analys av fysisk-kemiska parametrar Lukt- och smakpanel med 9 deltagare Kvantifiering av den mikrobiologiska barriären med viruslika partiklar Uppskattning av efterväxtpotential före och efter nanofilter Preliminära resultat efter ca 6 veckors drift pekar på att den initiala avskiljningen av NOM över NF är ganska bra (44 % av TOC), men att den möjligtvis försämras med tiden. Driften av anläggningen är stabil också i kallt vatten. Kemisk tvätt av membranet krävs varannan vecka. Barriärverkan är hög, med en avskiljning av partiklar i virusstorlek större än 4,4 logenheter. POC = partikulärt org. kol HOC = hydrofobt org. kol Biopolymer = Polysackarider & proteiner av biologiskt ursprung Humusfragment = Nedbrytningsprodukter, g/mol LMV syror = Lågmolekylära neutrala molekyler: alkoholer, aldehyder, ketoner, aminosyror LMV syror: Alifatiska, lågmolekylära syror Figur: LC-OCD fraktionering av råvatten, snabbfiltrat efter kemfällning och flotation, samt permeat från NF (mg/l) Lukt- och smak identifierades i råvattnet, i utgående dricksvattnet och ute på ledningsnätet. NF minskar lukten något, medan en markant förbättring uppnåddes med ett aktivt kolfilter, som hade varit i drift ca 6 veckor.

25 24 Preliminära slutsatsen är att nanofiltrering genom hålfibermembran kan vara en driftsäker process till att minska halten organiskt material efter kemisk fällning. Den kan dessutom utgöra en mikrobiologisk barriär, på samma sätt som ultrafiltrering. Det bör verifieras att avskiljningen av organiskt material över dessa ganska nyutvecklade NF-membran är stabil över tiden.

26 25 Utredning av DynaSandfilters kapacitet och avskiljningsgrad vid vattenverk Evelina Johansson, Eric Tebelius, Thor Wahlberg Sweco i samarbete med Härryda, Mölndal, Sotenäs & Uddevalla kommun. eric.tebelius@sweco.se, thor.wahlberg@sweco.se Sweco har i samarbete med Härryda, Mölndal, Sotenäs och Uddevalla kommun under januari till april 2012 genomfört en utredning av DynaSandfilters kapacitet och avskiljningsgrad vid Finnsjöns vattenverk (Härryda), Mölndals vattenverk, Dales vattenverk (Sotenäs) och Mariebergs vattenverk (Uddevalla). Inom dricksvattenproduktion används DynaSandfilter som kontinuerliga filter vid kemisk fällning av råvatten. Det har visat sig att dimensionerande belastning av DynaSandfilter inte kunnat hållas vid ovan nämnda vattenverk utan att utgående vattenkvalitet försämras. Syfte Syfte med utredningen har varit att erhålla kunskap om kapacitet, avskiljningsgrad och dimensioneringsförutsättningar för DynaSandfilter. Utförande I utredningen har provtagningar gjorts på vattenverkens råvatten, utgående filtrat från DynaSandfiltren, producerat dricksvatten och återfört tvättvatten i de fall då tvättvattnet återförs. Analyserade parametrar har varit COD, TOC, alkalinitet, suspenderat material, ph, temperatur, färg, turbiditet och aluminiumrest. Utöver dessa parametrar har information samlats in om inkommande och utgående flöden, återfört tvättvattenflöde, sandomsättning, ytbelastning samt kemikaliedosering. Resultat och Slutsatser Från resultaten i utredningen syns att återföringen av tvättvatten står för en relativt stor del av de inkommande mängderna COD (6-11 %), TOC (7-11 %) och suspenderat material (53-74 %). I den här studien har det inte funnits några direkta kopplingar mellan kvaliteten på råvattnet och kvaliteten på det utgående vatten från DynaSandfilterna. Ytbelastning, tvättvattenflöde per filter samt förhållandet mellan tvättvattenflöde och sandomsättning verkar utifrån den här utredningen vara det som mest påverkar kvaliteten på utgående vatten. DynaSandfilter dimensioneras för en ytbelastning på 7,5-8,0 m/h. Dessa ytbelastningar har inte kunnat uppnås vid försöken. Redan vid ytbelastningar runt 3-6 m/h (beroende på vattenverk) överskrids riktvärde på COD (2 mg/l). Problem att hålla gränsvärden för turbiditet och aluminiumrest uppmättes också. Detta innebär att vid installation av DynaSandfilter behövs fler filter än vad leverantör rekommenderar.

27 26 Studie av driftvariationer i Vombverkets avhärdningsreaktorer Kenneth M Persson, Britt-Marie Pott, Matthieu Cognet, Anne Ton-That, Hinda Benameur Sydvatten AB, Hyllie Stationstorg 21, MALMÖ, Kenneth.m.persson@sydvatten.se Under 2012 har Vombverkets avhärdningsreaktorer närstuderats genom att lutförbrukning, pelletsstorlek, temperatur, ph, alkalinitet, hårdhet och turbiditet mätts i avhärdat vatten under veckovisa kampanjer. Grundfrågan var om det fanns variationer mellan reaktorernas prestanda och i så fall hur dessa variationer inverkade på avhärdningsprocessen. Följdfrågan var om det var möjligt att optimera processen genom att lära av de olika reaktorernas driftdata. Det finns variationer, där median- och medelhalten kalcium i avhärdat vatten redovisas i tabell nedan (för 32 mätningar per reaktor). Variationen är såväl absolut som dynamisk, det vill säga skiljer mellan reaktorer och i respektive reaktor med tiden. Pelletsstorleksfördelningar varierar också mellan de åtta reaktorerna. Reaktor 8 hade tydligt mindre pellets och denna fungerade mindre optimalt vid avhärdningen. Det fanns inga enkla linjära samband mellan förbrukning av lut, restflockhalt, ph, restalkalinitet eller pelletsstorlek. Däremot fanns en tydlig koppling mellan ph i avhärdat vatten som lämnade reaktorn och hur mycket kalcium som hade avhärdats. Om ph blev för lågt sköt restkalciumhalten tillfälligt i höjden. Dessa svängningar inträffade företrädelsevis vid start och stopp av reaktorerna, varför en slutsats är att det är önskvärt att ha långa gångtider för respektive reaktor. Reaktor Median (mg/l Ca, n=32) Medel (mg/l Ca, n=32) 6 30,3 30,7 3 30,4 31,3 2 30,6 31,1 4 30,7 31,3 7 31,4 32,0 1 32,1 33,1 8 32,9 32,4 5 33,7 33,1 Resultaten presenteras i detalj liksom förslagen till hur avhärdningsreaktorerna bör drivas för att ge så stabila och effektiva förhållanden som möjligt.

28 27 Multipla barriärer vid återanvändning av renat avloppsvatten som råvattenkälla Lena W.E. Flyborg, Kenneth M. Persson Teknisk vattenresurslära, Lunds Tekniska Högskola I Sverige förekommer ingen diskussion om återanvändning av renat avloppsvatten som råvattenkälla, trots att det de facto existerar på många platser. Stockholm är ett exempel. Sedan 2005 har Stockholms Läns Landsting en gång per år analyserat råvatten och dricksvatten från de 3 stora vattenverken, Norsborg, Lovön och Görveln. Inget av dessa år har det producerade dricksvattnet varit helt fritt från läkemedelsrester (Stockholms Läns Landsting, 2012). Detta stödjer teorin om att oplanerad indirekt återanvändning förekommer. Det är mycket små mängder, men frågan hur denna dagliga dos av läkemedelsrester påverkar människor och ekossystemen i vattendragen kvarstår. I många andra länder, exempelvis USA, Singapore och Belgien, har vattenbrist eller försämrad vattenkvalitet givit drivkraft åt synen på avloppsvatten som en resurs. Då ursprunget är avloppsvatten, vilket automatiskt innebär höga halter av mikroorganismer och syntetiskt framställda organiska ämnen, ställs mycket höga krav på dricksvattenkvalitet, övervakning och säkerhet. I vattenverken är mikrobiologiska barriärer en normalitet. Vid planerad återanvändning av avloppsvatten måste även de organiska ämnen, som läkemedelsrester och diverse hushållskemikalier, tas i beaktan. Multibarriärer som skyddar konsumenterna från kända, som okända organiska ämnen, måste införas. Multibarriärer kan delas in i tre typer; reningsbarriärer som ska reducera oönskade ämnen till en acceptabel nivå; strategiska barriärer, aktiva handlingar utanför själva processen men som påverkar kvaliteten på det renade vattnet, t.ex. avskiljande av industriellt avloppsvatten till reningsverket, samt; säkerhetsbarriärer i händelse av processproblem, exempelvis tillgänglig extra processmateriel och on-line mätningar (du Pisani, 2006). Reningsbarriärerna kan vara partiella eller kompletta. De organiska ämnena som ska avskiljas har skilda kemiska egenskaper vilket påverkar avskiljningsförmågan över olika typer av reningsprocesser. Det är därför viktigt att anpassa processerna så att de kompletterar, och gärna dubblerar, varandra. Majoriteten av existerande återvinningsanläggningar idag använder mikrofilter (MF) alternativt ultrafiltrering (UF) följt av omvänd osmos (RO). De flesta små organiska ämnen som förekommer på nanogram nivå i renat avloppsvatten har en molekylvikt mellan ca g/mol och avskiljs till över 90 % med RO. Återanvändning av renat avloppsvatten som dricksvattenkälla kommer sannolikt att öka, men en mindre kostsam metod än RO är önskvärd. Nanofilter (NF), som är ett lösare membran, och har därigenom en lägre avskiljningsgrad, skulle kunna sänka energi kostnaderna med 25 % (Yangali- Quintanilla et al., 2010). Ett efterföljande kemisk oxidationsteg, exempelvis UV/väteperoxid, skulle därefter kunna bryta ned den resterande delen av ämnen som kan ha passerat membranet. En annan möjlighet är att sätta samman processer som avskiljer specifika kemiska egenskaper hos de organiska molekylerna, exempelvis genom adsorption och biologisk nedbrytning med hjälp av ozon och aktivt kol. Med tanke på den ökande befolkningstätheten, växande användningen av kemikalier i hemmet liksom diffusa källor, som jordbruk och enskilda avlopp, bör frågan ställas om inte en utökad rening vid både reningsverken och vattenverken är en nödvändighet för både den akvatiska miljön som vår framtida drickskvalitet.

29 28 Referenser Du Pisani P.L., 2006, Direct reclamation of potable water at Windhoek s Goreangab reclamation plant, Desalination 188, pp Stockholms Läns Landsting, 2012, Yangali-Quintanilla V., Maeng S.K., Fujioka T., Kennedy M., Amy G., 2010(a). Proposing nanofiltration as acceptable barrier for organic contaminants in water reuse. Journal of Membrane Science 362,

30 29 SVU-projekt GenoMembran Testkörningar med modifierade hålrumsmembran för NOM-avskiljning på Görvälnverket/Norrvatten Alexander Keucken 1, Kenneth M. Persson 2 1 Vatten & Miljö i Väst AB (VIVAB), alexander.keucken@vivab.info, mobil: Sydvatten AB, kenneth.m.persson@sydvatten.se, mobil: Den pågående brunifieringen av svenska ytvattentäkter har aktualiserat frågan om alternativa reningsprocesser för effektiv avskiljning av naturligt organiskt material (NOM). Framförallt klimatförändringar (ökande temperaturer och nederbördsmängder) och minskad försurning genom atmosfäriskt nedfall anförs som tänkbara faktorer för ökande halter av naturligt organiskt material (NOM). Inom dricksvattenberedning orsakar förekomst av NOM främst lukt- och smakproblem. De stigande nivåerna och förändringarna i sammansättningen av NOM innebär stora utmaningar för dricksvattenproducenter i framtiden vad gäller ökat behov av koagulanter, högre doser av desinfektionsmedel, ökad risk för återväxt av mikroorganismer i ledningsnätet m.m. Inom ramen för ett SVU-projekt GenoMembran Membran mot brunt vatten utförs parallella pilotförsök med olika membranmoduler på fyra stora kommunala ytvattenverk i Sverige. Sedan juni 2012 pågår i samarbete med Pentair X-Flow testkörningar av skräddarsydda membranmoduler på Görvälnverket/Norrvatten. Det nya membrankonceptet bygger på ett hållrumsmembran för nanofiltration som är anpassat för effektiv NOM-avskiljning utan vare sig användning av koagulanter eller nämnvärd minskning av vattnets hårdhet. Det nya kapillära nanomembranet, HFc (Hollow Fiber Color) består av hållrumsfibrer som kombinerar robustheten av tubmembran med kompaktheten av spiralmembran. Till skillnad från dagens kommersiella NF membran består HFc-membranet av polyetersulfon och är kemikalieresistent samt tål hydraulisk rengöring genom backspolning. I denna studie beskrivs metodiken för praktiska långtidsförsök med syfte att utvärdera membranmodulen vid olika driftsätt och rengöringsstrategier. Förutom kontinuerlig övervakning av membranfunktionen med utvalda prestandaparametrar sker en avancerad NOM-karakterisering med avseende på humusdynamik i vattentäkt, fraktionering och avskiljningsgrad inom befintlig dricksvattenberedning samt testmodulen. Resultat från utvalda testkörningar kommer att redovisas för NOM-reduktion av HFc-modulen och NOM-effekter på adsorptionsförmågan av efterföljande behandlingsmetoder baserade på aktiv kol. Figur: Processbild av pilotanläggning för HFc-modulen