MTmedlemstidningen. Smartast i Sverige. nr Kommunal. Stockholms län. Kunniga medlemmar ger starkt Kommunal

Transkript

1 MT MTmedlemstidningen Kommunal. Stockholms län Plusjobb skapar mervärde sidan 4-5 Smartast i Sverige nr Kunniga medlemmar ger starkt Kommunal

2 Ledaren Sista ledaren men vi ses i den fackliga kampen Det här är min sista ledare i MT. När representantskapet 2002 antog en utvecklingsplan för MT innebar den att medlemsinflytandet skulle stärkas. Genom fler MT-reportrar, diskussioner på medlemsutbildningar och seminarier skulle medlemmarna aktivt inbjudas att medverka i sin tidning. Handen på hjärtat, apropå avdelningsstyrelsens inlägg på sidan 21, så var det jag tillsammans med reportrarna som hade utarbetat förslaget till utvecklingsplan och vi hade fått mandat från avdelningsstyrelsen för att göra det. Eftersom avdelningsstyrelsens arbetsutskott nu valt att föreslå att arbetet med MT istället skall läggas ut på entreprenad, avgår jag som förtroendevald chefredaktör i och med detta nummer. Nu kommer avdelningsstyrelsen att ta ställning och genom en motion från flera sektioner kommer frågan sedan upp på avdelningens representantskap i april. Själv kommer jag att fortsätta argumentera för den medlemstidning jag tror på. En tidning som kan utveckla demokratin i Kommunal Stockholms län och göra alla medlemmar delaktiga i det fackliga arbetet. Tillsammans är vi starka, så säger vi när vi organiserar oss fackligt. Ibland får vi kontakt med den styrkan. Höj våra löner utan prut annars tar strejken aldrig slut. Den sista strejkdagen 2003 var vi många som stod och ropade utanför riksdagshuset. Vi menade det verkligen, vi kände att precis så stor är vår makt. Vi håller ihop och går inte tillbaka till arbetet förrän arbetsgivarna betalar vad vi är värda. Idag finns en klyfta mellan den styrka vi har och den maktlöshet vi upplever i det dagliga arbetet. Facklig aktivitet handlar ofta om att förhandla med arbetsgivarna om bättre villkor. Men förhandlingar räcker inte. I fackets barndom diskuterade man ihop sig på arbetsplatsen, sen skickade man iväg några som skulle framföra kravet till arbetsgivaren. De övriga anställda stod utanför och väntande. Det blev väldigt tydligt för arbetsgivaren att representanterna var tvungna att gå tillbaka och få godkänt av sina kompisar. Blev de anställda inte nöjda väntande konfliktåtgärder. När facket växte i styrka i mitten av 1900-talet sammanföll det med en stark ekonomisk expansion efter kriget, aldrig någonsin har den kapitalistiska ekonomin utvecklats så mycket. Facket kunde börja heltidsanställa ombudsmän som skötte förhandlingarna och med en bra ekonomi valde arbetsgivarna hellre att gå facket till mötes, än att få störningar i produktionen. Under den här perioden slapp medlemmarna vara aktiva. Det räckte att Verksamhet eller lägre skatt Många av länets kommuner går med överskott i budgeten. Förutom markförsäljning är det låga löner och besparingar som är förklaringen till den positiva ekonomiska utvecklingen. Härligt, tänker du, nu är det slut på nedskärningar och låga löneökningar. Äntligen skall personalbemanningen anpassas efter verksamhetens krav. Nu kan vi få den lön vi är värda! Arbetar du i en borgerligt styrd kommun får du dock stå där med lång näsa. Samtliga borgerliga kommunalråd som uttalade sig i DN den 19 februari väljer att använda pengarna för att sänka skatten. Tydligare än så blir inte skillnaden mellan borgerlig politik och en politik som gynnar vanliga arbetare. Redaktionsruta Ansvarig utgivare för MT:Elisabeth Brolin, telefon / Chef red: Lena EricsonHöijer, Redaktionen: Göte Axelsson tel / Reportrar; Pia Olsson, Ewa Felicetti, Kerstin Ridderstedt, Ebba Hedman, Karin Riikonen Redaktionen tar emot tips, uppslag, insändare mm till tidningen. För insänt, icke beställt material ansvaras ej. Telefax: Adress: MT - Kommunal Stockholms län Box , Stockholm. Mailadress: mt.stockholm@kommunal.se För annonsering i MT kontakta d.a.media telefon: MT nummer MT trycks i Göteborg av Adargo press AB, upplaga ex en liten grupp skötte förhandlingarna. Baksidan var att avståndet ökade mellan medlemmarna och deras företrädare. När jag började arbeta fackligt inom Kommunal 1978 var det i slutet av den de fackliga förhandlingarnas glans period. Vi gick till förhandlingsbordet om budgeten och protesterade mot att arbetsgivaren endast tänkte utöka med femtio anställningar. På tok för lite, sa vi, och krävde minst hundra nya. Efter hårda diskussioner lyckades vi uppnå en kompromiss och få arbetsgivaren att gå med på sextio. Några år senare var efterkrigsuppsvinget definitivt slut och arbetsgivarna försökte ta tillbaka de förmåner de gått med på, vilket bland annat ledde till attackerna på offentliga sektorn. En bit in på 1980-talet var det nedskärningar vi satt och förhandlade om. Borta var utrymmet att kompromissa. Istället började arbetsgivarna köra över oss fackliga företrädare och så fortsätter det på de flesta håll idag. Vårt svar måste bli att åter börja bygga upp en facklig verksamhet som bygger på medlemmarnas aktivitet. Det är så vi blir starka. Fler frågor måste föras ut till alla medlemmar för diskussion och beslut. Det gäller allt från stora frågor, som om avtalet skall godkännas, till mindre som rör den egna arbetsplatsen. Alla Stickor & strån medlemmar måste åter kunna följa förhandlingarna från första parkett. Studiecirklar, arbetsgrupper och rådslagbehöver användas mer. En del frågor avgörs bäst genom medlemsomröstning. Alla medlemmar måste få tillgång till all information, veta allt de fackliga företrädarna vet. Samtal och muntlig information är överlägset bäst men den måste kompletteras genom MT och alla sektionstidningar. Jag vill tacka alla er som genom åren hört av med synpunkter på vad jag skrivit. Jag har lärt mig mycket när jag varit ute på intervjuer och reportage, om våra yrken, arbetsplatser och om villkoren för det fackliga arbetet. Jag sörjer alla ogjorda arbetsplatsbesök och alla bra tips jag fått, som jag inte kommer att kunna följa upp. Men jag är övertygad om att vi ses i den fackliga kampen framöver, för anständiga löner, bra arbetsmiljö och ett rättvist solidariskt samhälle. LENA ERICSON HÖIJER Men Lars Leijonborg då... Det börjar darra i knävecken på folkpartiets partiledarre. I veckan presenterade han ett förslag att den borgerliga alliansen skulle ha en gemensam röstsedel. Argumentet var att de fyra partierna skulle garanteras att få vara med vid ett eventuellt regeringsövertagande. Vilket parti anser Lars Leijonborg det är som riskerar att hamna under fyraprocentsspärren? Han själv, eller tänker han på Kristdemokraterna? Den med gott minne minns hur Kristdemokraterna en gång bjöds in i riksdagsarbetett genom att Centern gav bort ett mandat till dem. Det kanske är dags att lämna tillbaks det nu februari Det är 20 år sedan Sveriges statsminister Olof Palme mördades denna dag. Ett datum som blev en vändpunkt för ett helt land. Från att ha varit ett fridfullt land i den höga nord raserades och förändrades tron på trygghet och frihet hos många människor. Med blicken i framtiden och några snabba blickar i backspegeln kan man inte låta bli att ställa sig frågan. Hur hade Sverige sett ut nu och i framtiden om inte denna tragiska händelse ägt rum? Hade vi sett den massiva nedskärning av den offentliga sektorn som vi alla drabbats av. Vi tappade en stark ideologisk ledning som inte var främmande för att ta strid för andra länders övergrepp och drev folkhemsidén vidare. Svaren lär vi aldrig få, men en sak är säker: Tomrummet är stort efter Olof Palme. Den politiska scenen har tappat mycket skärpa och styrka sedan dess.

3 Plusjobbens intåg... I detta nummer: Plusjobben börjar komma i gång i länet. MT har besökt Nykvarn och träffat Pirkko och Gullevi. sidan 4-5 Claes var obekväm och fick inte fortsattt arbete efter provanställningen, däremot fick han kronor i ersättning för den felaktiga uppsägningen. sidan 6 Stockholm stad har lagt 18 miljoner kronor extra till lönepotten inför vården löneförhandlingar. sidan 7 Christina Wanngård har engagerat sig i sambandet mellan facket, politiken samt samhälls- och yrkesfrågorna. sidan 10 På Värmdö får Kommunals arbetsplatsombud vara med och påverka frågorna som behandlas i kommunfullmäktige. sidan 11 MT har besökt Södertälje sjukhus och presenterar en snabb genomgång av kommunalarnas roll från födelse till död sidan Patricia Medel fick hederspris i MT:s skrivartävling Läs hennes novell Vilorummet. sidan De komma från öst, de komma från väst men främst kommer de från långtidsarbetslöshet. En välbehövlig resurs tas tillvara och servicenivåer kan höjas. Dessutom facklig information från ditt fackförbund Kommunal och korsord att lösa. Omslagsbilden: Pirko Salmela är glad över sitt Plusjobb på Lillhagenskolan i Nykvarn. Efter flera år med arbetslöshet och åtgärder vet hon vad som gäller de närmaste två åren. MT nummer

4 Gullevi Östberg är nöjd med sitt nya Plusjobb. Plusjobb skapar många plus I Nykvarn har plusjobbare placerats ut på olika arbetsplatser. Hittills har fem långtidsarbetslösa fått ett nytt arbetsliv och arbetskamrater. Jag är jätteglad över den här möjligheten, säger Pirkko Salmela som plusjobbar som lokalvårdare på Lillhagenskolan. Jag har fått ett arbete och jag trivs med mina nya arbetskamrater. När vi står och pratar undrar en förbihastande lärare vad vi gör.när vi berättar att vi ska beskriva plusjobb säger hon glatt: Det märks verkligen att städkvaliteten blivit bättre. Pirkko som varit arbetslös länge tycker det är skönt att ha ett arbete igen. Istället för att som tidigare pendla till Södertälje för tillfälliga jobb så får hon nu arbeta på hemmaplan i Nykvarn. Hon ser många fördelar med sitt arbete men eftersom hon arbetat på massafabriken i Skutskär tidigare har hon jobbat tungt. I dag säger hon att hon har lite problem med axlar och nacke. 4 MT nummer Men jag arbetar i min egen takt, säger hon. Jag måste vara försiktig så att jag inte får ont så att jag måste sjukskriva mig. Men trots lite värk så överväger fördelarna. Tänk att för första gången på flera år får jag riktig semester, ler Pirkko. Dessutom får jag som plusjobbare äta en både god och billig lunch här på skolan. Inga problem I Nykvarn har inte Kommunals klubb haft några problem att komma överens ned arbetsgivaren om avtalen för plusjobben. Redan i höstas började vi prata med kommunen om det, säger Barbro Eriksson som är klubbordförande. Vi var klara redan i december med hur det skulle fungera. I Nykvarn finns det en vikariepool som alla arbetsplatser ringer till vid behov. Det innebär att plusjobbarna inte behöver ta över någons arbetsuppgifter. Då blir det den avlastning och kvalitetshöjning som det är tänkt. Att klubben ser till att alla plusjobbare blir med i Kommunal är självklart. Men Barbro går ett steg till och vill att alla ska gå medlemsutbildning också. Det är viktigt att de är medlemmar med tanke på den anställningsform de har, säger Barbro. Vi har både kunskap och möjlighet att Barbro Eriksson bevaka deras intressen. På Turingeskolan har Gullevi Östberg ett annat av de plusjobb som finns i Nykvarn. Även hon arbetar med lokalvård. Hon har bara arbetat där i några dagar när vi ses. Det känns, säger Gullevi belåtet. Jag har fått träningsvärk. Men jag gillar det här jobbet och det är skönt att få ett socialt liv utanför hemmet. Ska gå med Gullevi är inte med i facket nu, men hon var medlem i Metall när hon arbetade på Scania. det senaste jobbet hon hade var på Almnäs, Ing 1 som lades ned för ett par år sedan. Efter det har hon gått sökajobb-kurser och andra åtgärder hos Arbetsförmedsingen. Det är klart jag ska gå med i Kommunal, säger hon. Jag har bara inte hunnit än. Både Pirkko och Gullevi ser mervärdet de får genom plusjobbet. De har fått mer betalt än vad a-kassan gav vilket även påverkar deras framtida pension. De upplever också att de är uppskattade och väl mottagna på sina nya arbetsplatser. Men fortfarande återstår det en del att lära sig. Jag har fått en jättenyckelknippa, säger Gullevi. Nu måste jag lära mig hitta i alla korridorer och utrymmen. Om det är något negativt så tycker Gullevi att det är långt att gå när hon ska röka. Rökning är inte tillåten på skolans område. Jag kanske slutar röka istället, ler hon. Se där, ytterligare ett plus. GÖTE AXELSSON

5 Frågor och svar om plusjobb Ger plusjobb nytt anställningsvillkor? Gäller LAS? Vad blir konsekvensen om en kommun har anställningsstopp? Här har vi samlat svaren på många vanliga frågor om plusjobb. om en person är frånvarande på grund av sjukdom, barnledighet eller liknande? Nej. Den ursprungliga anvisningstiden i plusjobb gäller oavsett frånvaro av olika skäl. Får plusjobb anvisas om det ligger varsel? Nej, Plusjobb till arbetsställen där det ligger varsel kommer i konflikt med LAS-listor och kravet på att plusjobbare skall utgöra ett nettotillskott. Går det att växla plusjobb till andra anställningsformer? Det går givetvis att växla till ett ordinarie ej subventionerat arbete. Då kan man göra uppehåll i sin anvisning till plusjobb för att på heltid eller deltid ta ett reguljärt arbete. När det reguljära arbetet upphör kan man gå tillbaka till plusjobb. Går det att växla plusjobb till andra programformer? Nej, det går inte till ett arbetsmarknadspolitiskt subventionerat arbete. När plusjobbstiden löpt ut gäller de vanliga reglerna för arbetslösa arbetssökande. Vad innebär att plusjobbet är vilande? Ett plusjobb blir vilande då en person som är anvisad plusjobb tar ett annat osubventionerat arbete. När det arbetet upphör kan personen återgå till plusjobbet förutsatt att arbetsgivaren går med på det. Den ursprungliga anvisningstiden gäller för plusjobbet och förlängs inte med den tid den anvisade har varit frånvarande för annat arbete. Får statligt eller kommunalt bolag anställa med plusjobb? Ja, om tjänsten är upphandlad av förvaltning eller myndighet. Detta innebär att organisationsform (handelsbolag, ekonomisk förening, aktiebolag ) eller ägarskap (kommunal, statlig, privat, förening ) inte får spela roll för handläggningen. Tjänsten som levereras måste vara upphandlad av en myndighet, av förvaltning i primärkommun eller landstingskommun eller kommunalförbund. Kan Arbetsförmedlingen avbryta plusjobbet om det uppstår problem? I en första runda kan Arbetsförmedlingen alternativt samrådsgruppen ta en diskussion med den anvisade och arbetsgivaren om det finns någon annan lösning på samma arbetsplats. Är det så att den anställde missköter sig så är det en fråga mellan arbetsgivaren och den anställde. Arbetsförmedlingen kan inte ta tillbaka anvisningen. Vilka avtal kommer att gälla? Gällande kollektivavtal för arbetsplatsen inklusive samtliga avtalsförsäkringar. Ger plusjobb nytt arbetsvillkor? Nej. Regelverket är konstruerat så att man inte står sämre i trygghetssystemen efter ett plusjobb. Kommer man från Aktivitetsgaranti anvisas man tillbaka dit. Om inte och man har dagar kvar i a-kassan eller om man tar annat arbete för att få ett nytt arbetsvillkor är plusjobben överhoppningsbar tid. Gäller LAS plusjobb? Nej. Om man under tiden i plusjobb och andra högt subventionerade anställningar skulle få rätt till tillsvidareanställning och förtur vid till återanställning är risken stor att arbetsgivare avstår från att anställa med plusjobb. Kan man ha plusjobb på deltid? Bara om arbetstagarens arbetsutbud är deltid. Allt personen kan/vill arbeta måste utföras som plusjobb. Man får inte kombinera ett deltidsplusjobb med ett reguljärt arbete och man får inte tilläggsmarkera i arbetslöshetsförsäkringen från ett deltidsplusjobb. Kan man förlänga tiden i plusjobb Samma regler i hela länet Vad blir konsekvensen om en kommun har anställningsstopp? Ett anställningsstopp påverkar inte möjligheterna till plusjobb eftersom dessa ska ligga utanför den ordinarie verksamheten. Vad händer om kommunen och Arbetsförmedlingen vill skriva ett avtal men det lokala facket säger nej? Plusjobben ska bygga på lokala avtal mellan Arbetsförmedlingen och arbetsgivaren. Samt lokala kollektivavtal mellan arbetsgivaren och Kommunal, om Kommunal säger nej blir det inget avtal och därmed inga plusjobb. Det är viktigt att inte blanda ihop anställningsavtal/kollektivavtal med det avtal/den överenskommelse som ska skrivas mellan arbetsgivare och Arbetsförmedlingen för att plusjobb ska komma till. Vad har Arbetsgivaren för ansvar för arbetsmiljön med mera för plusjobbarna? Arbetsgivaren har samma ansvar för arbetsmiljöfrågor när det gäller anställda med Plusjobb som för alla anställda. I andra frågor som rör förhållandena på arbetsplatsen gäller samma princip; arbetsgivaren ha samma ansvar som för övriga anställda. BENITA WESTIN Några kommuner var ovilliga att teckna avtal om plusjobb, säger Kommunal Stockholm läns ombudsman Margatetha Johansson. Men antalet kommuner med avtal ökar i länet och vi har lyckats få liknande avtal över hela linjen. I mitten av februari var det en nyhet i media att Kommunal inte hade samma regler för plusjobbare i olika kommuner i landet. Men den uppfattningen beror enligt Margaretha på att fackliga företrädare uttrycker sig olika när de pratar med reportrar. Det är ganska lätt att bli missförstådd när man blir pressad på hur plusjobbare får arbeta och förklara hur reglerna är. OK med vikariat Skillnaden som påtalades var hur plusjobbare kunde vikariera eller inte för ordinarie personal. Ombudsmannen Margaretha Johansson ansvarar för avtalen om Plusjobb som Kommunal Stockholm län tecknar. Det är helt ok att de vikarierar om de får en vikariatsanställning men då måste plusjobbet brytas under den perioden, konstaterar Margaretha. Men de får inte utföra andras arbetsuppgifter som plusjobbare. Om någon ordinarie blir sjuk ska det tillsättas en vikarie för den, allt annat är avtalsbrott. Plusjobbarna ska ingå i den ordinarie verksamheten och vara en resurs. Det är en förutsättning för att de ska kunna bli anställningsbara i yrket. En annan förutsättning för att Kommunal ska teckna avtal är att det upprättas en bemanningsplan för arbetsplatsen. Att det finns en möjlighet för plusjobbare att vikariera är en chans för dem att få LAS-dagar och anställning som påverkar vid eventuell kommande arbetslöshet. Uppmärksamhet krävs Totalt beräknas Plusjobben omfatta omkring 2000 personer i Stockholms län. Men än så länge har inte speciellt många av de långtidsarbetslösa som är föremål för åtgärden fått sina Plusjobb. Men Kommunal och flera arbetsgivare har tecknat avtal, bollen ligger hos arbetsförmedlingen. Vi måste vara uppmärksamma på hur plusjobben används, konstaterar Margaretha. De får inte utnyttjas, då sätter vi stopp för de arbetsgivare som gör det. De kommuner i länet som inte tecknar avtal med Kommunal riskerar att mista möjligheten till Plusjobb. Ett exempel är Lidingö där arbetsförmedlingen flyttar deras platser till kommuner med avtal. GÖTE AXELSSON MT nummer

6 Claes har bytt arbetsgivare vid varje upphhandling av ambulanssjukvården, fyra gånger på 12 år Tystnad upphandlingens pris Att bli ratad som fast anställd och endast duga som timanställd var bara värt kronor, konstaterar ambulanssjukvårdaren Claes Lennartsson. I MT nummer 9-05 berättade vi om Claes och hur företaget Sirius behandlade honom när de tog över ambulansverksamheten från Falck. Efter provanställning i företaget fick han inte fortsatt fast tjänst, däremot erbjöds han att arbeta vidare som timanställd. Då var situationen oviss för Claes och han väntade på förnyade förhandlingar som nu slutförts. När MT träffar Claes igen har han en timtjänst vid ambulanshelikoptern. De brukar använda sig av hans erfarenheter i yrket när det behövs. Dimman ligger ganska tät och helikoptern har startförbud. Händer det något är det utryckning med läkarbilen som gäller. Som tur är behövs jag här ibland, säger Claes. Men att i min ålder bli hänvisad till en otrygg timanställning känns bittert. För Claes har det senaste året varit omstörtande. Från att ha haft fast jobb och trygghet i tillvaron har livsvillkoren förändrats radikalt efter Landstingets senaste upphandling av ambulansverksamhet. Varför han inte fick fast tjänst efter provanställningen har han fortfarande inte fått svar på. Jag kan bara gissa varför, säger Claes eftertänksamt. Jag tror att mitt fackliga engagemang och att jag i den rollen ifrågasatte vissa saker gjorde mig obekväm för företaget. Men som sagt, jag kan bara gissa. Inga skäl angavs I de förhandlingar som fördes med Sirius framkom inte några skäl till att de agerat som de gjorde och avslutade anställningen. Men eftersom de betalade ett skadestånd på kronor till Claes kan man anta att de betalade för något som de gjort fel. Även om Claes är besviken riktar sig inte hans kritik mot Sirius i första hand. Det största problemet ligger i att verksamheten upphandlas regelbundet och att reglerna kring övertagande av verksamhet är oklara. För egen del har han bytt arbetsgivare vid varje upphandling av ambulansverksamhet sedan I praktiken innebär det att han haft fyra olika arbetsgivare under perioden, men arbetsuppgifterna har varit desamma. Upphandlingarna skapar rädsla och otrygghet, säger Claes. Det borde finnas ett regelverk för personalövertagande. Ungefär som det är inom busstrafiken. Som tur är har Claes en dokumenterad och känd erfarenhet av ambulansverksamheten efter 27 år i yrket. Det innebär att flera företag inom branschen gärna anlitar honom vid behov. Men liksom alla andra som jagar timanställningar måste Claes vara beredd att ställa upp när och hur som helst för att försörja sig. För närvarande hoppar jag mellan fyra olika arbetsgivare som timanställd, suckar Claes. Det är ett evigt passande och pusslande för att få ihop till levebrödet. Via SMS Ofta ska han hoppa in med kort varsel och ibland får han besked via SMS på mobiltelefonen. Men det gäller att ställa upp för att skapa möjligheter att dels att tjäna pengar men också för att kunna komma in och få ett fast jobb. Det är som att vara tillbaks på ruta ett igen. Så här var det när jag började i yrket. Man rekryterades efter att ha jobbat extra. För Claes går livet vidare, om än inte i samma trygga spår som tidigare. Nu har han hamnat på utsidan av arbetslivet efter många yrkesverksamma år. I upphandlingens spår värderas inte alltid erfarenhet och skicklighet i yrket. Olika företag har olika syn på vilka egenskaper personalen ska ha. För vissa är det viktigare att man ska passa in i företagskulturen än att kunna jobbet. Tystare nu Att skapa ett exempel på hur en anställd ska vara kostade Sirius kronor. Och Claes har blivit lite tystare med sina åsikter numera och tvingas jaga vidare efter timmar. Konsekvenserna av systemet med upphandling och byte av arbetsgivare drabbar många av Kommunals medlemmar. Företagens lönsamhet och vinst kräver lojaliteter som inte alla gånger stämmer överens med uppdragens natur. Det tummas på regler och bestämmelser samt avtal. För personalen kan valet bli att tyst acceptera situationen för att behålla jobbet eller att protestera och riskera det. I den valfrihetsrevolution som genomförts med enterprenörer och fri marknad var det nog ingen som förutsåg de valen. Kanske var det en rättvisefråga för de politiker som fattade besluten, de lever ju i ovisshet själva vart fjärde år. GÖTE AXELSSON 6 MT nummer

7 Extra pengar i Stockholm används till låglönesatsning Arton miljoner extra till låglönesatsning för medlemmarna, det är resultatet av Kommunals kontakter med den politiska majoriteten i Stockholms stadshus. Det här är ett trendbrott, säger Olof Tappert, sektionsordförande för Kommunal Västra Stockholm och en av dem som förhandlar i stadshuset. Inte sedan de individuella lönerna infördes för femton år sedan har man från centralt håll skjutit till extra pengar. Pengarna kommer från den centrala medelsreserven. Under februari startar de lokala löneförhandlingarna för 2006, i alla förvaltningar i Stockholms stad. Förutsättningarna är Olof Tappert för en gångs skull bra. 500 per anställd Enligt det centrala avtalet skall lönepotten som man förhandlar om, innehålla femhundra kronor per anställd. Nu höjer arbetsgivaren det till femhundrasjuttio kronor. Det skall jämföras med att potten för 2005 var femhundratio kronor per anställd och efter långdragna förhandlingar lyckades man endast höja den till i genomsnitt femhundratjugoåtta kronor. Vi ville också komma överens med Stockholms stad centralt om att höja individgarantin till trehundrafemtio kronor och lägstalönerna till femtontusen oavsett utbildning, säger Olof. Anledningen till att arbetsgivaren inte ville gå med på det var att de tyckte att det skulle bli för lite kvar till de individuella påslagen. Kommunal kommer att försöka hålla fast vid dessa yrkanden i de lokala förhandlingarna. Bra läge Anledningen till det gynnsamma utgångsläget beror, menar Olof Tappert, på att Kommunal haft direkt kontakt med personalborgarrådet Roger Mogert (s). Han kan naturligtvis inte styra detaljer i uppgörelsen men vi tror absolut att han har gett tydliga direktiv till tjänstemännen som vi förhandlar med. Nu går Stockholms stad ut med riktlinjer till alla förvaltningar och sedan kan förhandlingarna dra igång. Det nuvarande avtalet löper ut den sista mars men till dess är det nya avtalet inte klart. Vi är överens med arbetsgivaren om att bli klara senast den 28 maj så att nya lönen och den retroaktiva ersättningen kan betalas ut före midsommar, säger Olof Tappert. LENA ERICSONHÖIJER Fakta lokala löneförhandlingar 2006 inom Stockholms stad Kommunals övergripande yrkande - Individgarantin skall höjas, alla medlemmar skall få minst trehundrafemtio kronor istället för etthundrasjuttiofem som i det centrala avtalet. - Minimilönen skall vara femtontusen kronor oavsett utbildning. - Minimilönen i yrken som kräver gymnasial utbildning skall vara sextontusen. Vad arbetsgivaren hittills gått med på - Lönepotten skall beräknas på minst femhundrasjuttio kronor per heltidsanställd medlem. Stockholm som mönsterarbetsplats Politikerna skall inte lägga sig i löneförhandlingarna men vi måste ändå kunna ge en klar viljeinriktning, säger personalborgarrådet Roger Mogert (s) inför löneförhandlingarna Den röd-gröna majoriteten i Stockholms stadshus har beslutat om 18 miljoner ur den centrala medelsreserven till en låglönesatsning. Idag betalar vi inte Kommunals medlemmar vad deras jobb är värt, menar Roger Mogert och hänvisar till arbetsvärderingar som gjorts i Malmö och Göteborg. Nu kan förvaltningarna börja göra något åt det, utan att det drabbar verksamheterna. Vill bli mönsterarbetsgivare Roger Mogert tycker att många steg tagits för att Stockholms stad skall bli en mönsterarbetsgivare. Barngrupperna har minskat inom förskolorna. Men även om målet om två barn mindre inte har uppnåtts har man kommit en bra bit på vägen. Vid halvårsskiftet räknar man med att barngrupperna minskat med ungefär ett och ett halvt barn. Genom kompetensfonden har ett stort antal anställda fått gå utbildning. För första gången på väldigt länge har satsningen nått alla yrkesgrupper och genom att man Roger Mogert kunnat ta in vikarier har arbetsplatserna inte utsatts för extra press. Inom kort kommer en arbetsmiljöpolicy att behandlas i fullmäktige och i budgeten finns ett uppdrag till alla förvaltningar att erbjuda personalen önskad sysselsättningsgrad. I vår kommer ett antal förvaltningar att inleda ett projekt för att vi ska få ned antalet ofrivilliga deltider. Kommer satsningarna på personalen att fortsätta? Frågan avgörs i valet, säger Roger Mogert. Ambitionsnivån bestäms av hur mycket pengar man vill satsa. Vi socialdemokrater väljer att inte sänka skatten så länge det finns stora behov. LENA ERICSON HÖIJER MT nummer

8 Christina Wanngård, en bussförare med samhällsengagemang. En bussförare som bryr sig En vanlig bussförare med intresse av samhällsutvecklingen och som inte kan låta bli att bry sig. Så kan man beskriva Christina Wanngård, fackligt aktiv kommunalare och landstingspolitiker. Det var när barnen var små som hennes politiska engagemang började. Christina delade ut tidningar på morgonen när energisparkampanjen drog fram över landet och fick alla kommuner att släcka ner sin gatubelysning. Tillvaron blev mörk för Christina och hennes kamrater i Transport som var igång sena kvällar och tidiga mornar, taxiförare, sopgubbar och tidningsbud. Min arbetsgivare, Pressens morgontjänst, kunde inte göra något åt vårt arbetsmiljöproblem eftersom det var ett politiskt beslut, säger Christina, jag blev aktiv i Transport-sossen för att kunna driva våra krav den politiska vägen. Kamp för ljus Efter kampanjarbete och påtryckningar lyckades Transport-sossen få ett antal kommuner att låta lamporna lysa i större utsträckning. Parallellt med tidningsutdelningen började Christina köra buss och när det blev hennes huvudsakliga yrke bytte hon Transport mot Kommunal. Som bussförare är hon ännu mer påverkad av politiska beslut. Christina säger att hon är lite mer radikal än dagens socialdemokratiska ledning och det märks ganska snart när man pratar med henne. Hon efterlyser en omstart på klasskampen, hon tycker att ledande företrädare inom arbetarrörelsen inte tillräckligt konsekvent utgår från ett klassperspektiv när man tar ställning i olika frågor. Ta till exempel frågan om drogtester på jobbet. Kommunal tycker att det är helt okey att drogtesta bussförare. Om någon föreslog att kirurger skulle testas så skulle deras fackförening gå emot det. Slumpen avgör Christina menar att frågan inte alls har med trafiksäkerhet utan med människosyn att göra att göra. Det är endast tio procent som testas slumpvis, den som har drogproblem kan slinka igenom under många år. Dessutom är det endast illegala preparat som testas. Drogproblem finns det många andra sätt att upptäcka. Men i det här fallet drar sig inte politikerna från att detaljstyra entreprenörerna när man i andra sammanhang påstår att man inte kan göra det. När det gäller olycksorsaker ligger trötthet högre upp på farlighetslistan än vad droger gör ändå tillåts entreprenörerna ha scheman där personalen har delade turer, slutar sent på kvällen och börjar tidigt nästa morgon igen. Christina är kritisk till modellen med upphandlingar. Jag är förundrad över systemet med köp och sälj, vi fråntar oss ansvaret för effekterna av privatiseringarna. Det är en följd av systemet att det inte kan bli samma politiska styrning. Måste se helheten Christina är stolt över att vara politiker, hon har viljan och vågar stå för sina åsikter. Det har varit en tuff tid för den röd-gröna majoriteten med de omorganisationer som tvingats fram av det budgetunderskott som borgarna lämnade efter sig. Hon upplever ofta att borgarna har ett enkelt men tomt budskap och hon hoppas att människor genomskådar det. Vi socialdemokrater är lite mer besvärliga, vår politik kräver att man försöker se helheten. Christina menar att trängselavgifterna är ett bra exempel på att det kan vara lätt för borgarna att knipa enkla poänger men att ser man till helheten så måste man väga in miljö och andra aspekter. Bussförarnas arbetsmiljö har till exempel förbättrats när trafiken minskat. Som politiker i landstinget sitter hon i beredningen för programområde fem, det vill säga psykiatrin. Här hoppas hon kunna bygga upp ett nätverk av kommunalare som kan komma med synpunkter och förslag. Hon är också ledamot i personalberedningen. Uppdraget känns väldigt meningsfullt eftersom hon direkt kan påverka arbetssituationen för sina förbundskamrater som arbetar i landstinget. Den rödgröna majoriteten har ännu inte lyckats göra Stockholms läns landsting till en mönsterarbetsgivare men Christina har ändå varit med att fatta beslut som hon är mycket nöjd med. Kortare arbetstid för nattpersonalen, mer kompetensutveckling och en strävan mot heltid och fasta anställningar. Nu behövs handling Den nuvarande majoriteten, med personallandstingsrådet Lars Dahlberg (s) i spetsen har ett mycket bra samarbete i personalberedningen och en gemensam syn på hur en bra personalpolitik ser ut. Det handlar om att synliggöra och ha personalen med sig, säger Christina. Bra lön och bra arbetsmiljö skall vara självklart liksom tydliga ansvarsområden istället för detaljstyrning. Christina menar att det finns forskning som visar vad personalen mår bra av och vad som skapar sjukfrånvaro. Vi behöver inte forska mer nu gäller det att handla, säger Christina Wanngård som hoppas att den rödgröna majoriteten får fyra år till på sig för att förverkliga sin personalpolitik. LENA ERICSONHÖIJER 8 MT nummer

9 Vårdarens roll betyder allt Ett jätte roligt arbete, det har Britt Ström, vårdare på Ekerö gruppbostad. Inte ens när hon tänker efter länge kommer hon på något problem att tala om. Det mesta löser vi på våra personalmöten vi har varannan vecka. På Ekerö gruppbostad bor fyra förståndshandikappade vuxna. De har egna lägenheter precis som vem som helst. Britt började inom barnomsorgen men har arbetat med handikappade vuxna sedan slutet på 90-talet. Som vårdare har hon sett arbetet förändras under de år hon arbetat. Vi arbetar med normalisering så mycket som möjligt, säger Britt. Vi frågar hela tiden de boende vad de vill göra och kör aldrig över dem. Tidigare var det vanligt med aktiviteter i gemensamhetsutrymmet men nu är man hemma hos de boende. Det går alltid att få besked om vad de boende vill. Alla kan kommunicera, någon har talat språk, andra använder olika tecken eller kroppsspråket. Hjälper varandra Ibland går någon i personalen bet på att förstå men då tar man hjälp av varandra. Eftersom de boende kan ha svårt att ta initiativ så hjälper personalen till med förslag. Märker man att någon söker sällskap föreslår man att hon eller han skall bjuda in grannarna på te. Men man får aldrig ta för givet att de andra vill. Det är inte alltid som jag vill gå till grannen och fika, säger Britt. Personalen arbetar två och två enligt Britt och Semone trivs bra tillsammans på Ekerö gruppbostad schema. En går hem klockan medan den andra stannar kvar över natten. Från klockan kan jourpersonalen gå och lägga sig och sova. Det finns larm i samtliga ytterdörrar, om någon går ut blir jouren väckt. Man vaknar om det kommer ljud från någon av lägenheterna, säger Britt. Oftast är det lugnt på nätterna men i morse vaknade min kollega av att någon var uppe vid fyratiden. Klockan 6.15 går den som har jouren upp och vid sju är det dags för de boende att vakna och få hjälp med morgonbestyren. Från 7.30 är det två vårdare i arbete för att hjälpa de boende iväg till sin dagliga verksamhet. Mellan och är enheten obemannad. Schemat är väldigt slimmat, vi har ingen personal i tjänst när de boende inte är här, säger Britt. Hemmadagar Varannan vecka har de boende en hemmadag då de tillsammans med sin stödperson städar, tvättar, kanske åker in till stan och handlar kläder eller går ut och äter lunch. Semone är hemma från dagcentret för hon är lite hängig. Som tur är har Britt tid i dag för att arbeta med bemanningsfrågor, annars ringer man in personal om någon är hemma från jobbet. Semones lägenhet har två rum med pentry, ett förråd och uteplats. Hon trivs på gruppbostaden, med personal och grannar och hon bestämmer gärna själv när hon skall titta på TV. Britt tycker att arbetsgivaren, Ekerö kommun, är generös med fortbildning. Just nu går hon datautbildning och hela personalgruppen går en utbildning i bemötande. Använder äggklocka På utbildningen får vi hjälp att tänka igenom, vad var det egentligen som hände? Vad var det vi inte förstod? Det gäller att vara uppfinningsrik och hitta sätt att nå fram till varandra eller finna hjälpmedel som fungerar. Hos en av våra boende använder vi en äggklocka för att visa när vi kommer tillbaka. Det skapar trygghet, när klockan ringer kommer vi tillbaks. Vi har två arbetsterapeuter som hjälper till när det behövs, en arbetar med hjälpmedel och en med kommunikation. I mars ska Britt och en kollega hyra en stuga på Marholmen tillsammans med de boende. Då går vi promenader, tänder en brasa på kvällarna och har det mysigt, säger Britt och Semone nickar entusiastiskt. LENA ERICSON HÖIJER Kvinnojour för Kommunalare Från den 6 februari är Kommunal och Folksams hjälpförmedling till misshandlade kvinnor som är medlemmar i Kommunal igång. Projektet som går under namnet Någon att prata med genomförs i samarbete med SKR, Sveriges kvinnojourers Riksförbund. För att använda tjänsten krävs bara två saker, att man är medlem och att man är över 18 år, sa Kommunals andre ordförande Lars-Åke Almqvist när han presenterade projektet. Någon att prata med är ingen försäkring vid skador eller våld, det handlar om en möjlighet kunna söka och få hjälp om man drabbas av våld inom hemmets väggar. Genom att ringa till ett telefonnummer kan man få hjälp dels till professionell samtalshjälp men även kopplas vidare till lokala kvinnojourer för akut hjälp. Tio samtal Den hjälp som erbjuds är samtal med Kris- och traumacentrum. Antalet samtal är begränsade till max tio per hjälpsökande. Carina Ohlsson. ordförande för SKR, berätttade att antalet anmälningar om våld mot kvinnor ökar och förra året anmäldes fall. Med tanke på att mörkertalet är stort och man beräknar att endast 25 procent av de drabbade anmäler så krävs insatser som Kommunals och Folksams Någon att prata med. Kommunal och Folksam har gemensamt satsat en miljon kronor i projektet. Summan räcker antagligen inte hela vägen fram, men det är en god början. Telefonnumret till jouren är : GÖTE AXELSSON MT nummer

10 I korthet BÄTTRE KOMMUNAL för brandmän. Förra året lämnade 395 brandmän Kommunal. Det finns ett missnöje som handlar om att de inte har tillräckligt med inflytande och att de anser att Kommunal inte förstår deras situation. I en handlingsplan anger förbundsstyrelsen åtgärder för att Kommunal ska bli mer lyhörda för både medlemmars och icke-medlemmars synpunkter i fackliga frågor. Branschrådets verksamhet ska utvecklas och två ombudsmän ska projektanställas för att förstärka verksamheten. En viktig uppgift blir att överväga vilka förändringar som behövs lokalt i avdelningar, sektioner och klubbar. Projektet ska ledas av en grupp bestående av andre vice förbundsordförande Håkan Pettersson och enhetscheferna Annelie Helander, Anki Sandberg och Lasse Thörn. SAMVERKAN MED SKTF Kommunal och SKTF har kommit överens om ett nytt samverkansavtal. Syftet är att öka förbundens slagkraft. Förbunden konstaterar att de delvis konkurrerar om samma medlemsgrupper. Det är ett gemensamt ansvar att konkurrensen hålls på fredligt balanserad nivå. Det är ett gemensamt intresse att organisationsgraden är hög. Ett särskilt avsnitt handlar om ledarskapet i arbetslivet. Det ska vara tydligt och professionellt och förbunden vill verka för att befogenheter ska vara långt delegerade. Kommunal och SKTF ska verka för en god löneutveckling för medlemmarna och de ska gemensamt bidra till medlemmarnas individuella utveckling i yrket. Heltid ska vara en rättighet. Förbunden värnar medlemmarnas yttrandefrihet. I ett avsnitt om välfärdsfrågor säger förbunden att de arbetar för en offentlig service med hög kvalitet och gemensamt finansierad. Det går att utveckla välfärdssektorn även med krympande ekonomiska resurser anställdas kreativitet och nytänkande ska uppmuntras och de ska själva kunna ta ansvar för hur arbetet organiseras. En kommunikationsplan ska utarbetas för informationen om avtalet. Internationellt PÅ finns en flik för det internationella fackliga arbetet. Där kan du få fackliga nyheter från hela världen och enkelt skriva protestbrev mot övergrepp mot fackligt aktiva FACKEN STÄLLER KRAV PÅ IRAN LO, TCO och SACO skriver i ett gemensamt brev till Irans Sverigeambassadör Hassan Ghashghavi att 10 MT nummer Iran måste respektera de fackliga rättigheterna. Organisationerna kräver också ett frigivande av Mansour Osanloo och de fackligt aktiva vid Sharkate Vahed som sitter fängslade efter de senaste kränkningarna av fackliga rättigheter vid bussbolaget i Teheran. I brevet pekar LO, TCO och SACO på att Iran är bundet av konventioner och regelverk, till exempel genom ILO, att upprätthålla fackliga rättigheter. Där ingår rätten att bilda fackföreningar, rätt till kollektiva förhandlingar och att genomföra mötesverksamhet, dvs. normal facklig verksamhet. TILLSAMMANS MED FRIA FACKFÖRENINGSINTERNA- TIONALEN, FFI och dess medlemsorganisationer har svensk fackföreningsrörelse under de senaste månaderna vid upprepade tillfällen uppmärksammat Irans President om de kränkningar av fackliga rättigheter som förekommer i Iran. STORSEGER FÖR FACKET när Europaparlamentet röstade om tjänstedirektivet - Det är glädjande att se att Europaparlamentet har hörsammat så många av de fundamentala krav och synpunkter som Europas fackliga organisationer har fört fram, säger LOs avtalssekreterare Erland Olauson. Inför omröstningen har hundratals ändringsförslag debatterats och behandlats i de olika utskotten. Men nu har alltså den första omröstningen om EU-kommissionens förslag till tjänstedirektiv gått av stapeln, och de fackliga organisationerna i Europa gläds åt resultatet. Europafacket har kämpat hårt för att få bort ursprungslandsprincipen, som också varit en riktig knäckfråga för Europaparlamentet. Det har handlat om till exempel vilka tjänster som ska undantas samt om principen om ursprungslandets regler ska gälla när tjänsten utövas i ett annat EU-land. Erland Olauson välkomnar ett tjänstedirektiv som leder till en öppnare tjänstemarknad och möjliggör ett mer konkurrenskraftigt svenskt näringsliv som ger konsumenterna ett större utbud och lägre priser, men säger samtidigt att: - Detta får inte ske till vilket pris som helst. Kollektivavtalen och de arbetsrättsliga reglerna i det land tjänsten utförs ska gälla och det menar också Europaparlamentet i sitt beslut. Benjamin Emparan och Khalid Obaid förhandlar i Bromma Lönekamp i Bromma Kommunal har i flera år försökt få ansvariga politiker att satsa extra pengar på att höja kvinnolönerna. Inför de lokal förhandlingarna 2006 var alla kommunals förhandlingsteam i Stockholms stad överens om kravet att arbetsgivaren använder pengar ur den centrala medelsreserven, berättar Benjamin Emparan, en av Kommunals förhandlare i Bromma. På hemmaplan lade man upp en strategi. Vi började med att ta upp frågan i budgetförhandlingarna, säger Khalid Obaid som är förhandlingsansvarig. Vi krävde att arbetsgivaren skulle begära att få pengar ur medelsreserven till lönesatsning. Tjänstemännen i Bromma förnekade att det fanns någon medelsreserv. När vi hänvisade till politiska löften om låglönesatsning sa tjänstemännen att politikerna talar med kluven tunga, säger Khalid. Vi bestämde oss då för att ta upp frågan direkt med politikerna i vår stadsdelsnämnd. Under strejken 2003 var tvåhundra barnskötare på nämndmötet i sina röda jackor och tog debatt med politikerna. Speciellt en ung barnskötare pressade politikerna och frågade om de skulle kunna leva på hennes lön. Politikerna blev verkligen ställda mot väggen, säger Khalid. De kunde inte annat än lova att göra allt för att höja kommunalarnas löner. Påminde politikerna Nu tog kommunalarna i Bromma chansen att påminna nämnden om deras löfte. De gick rakt på sak. Vi sa att tjänstemännen säger att ni pratar med kluven tunga, gör ni det? Nu vill vi veta var ni står! Sammanträdet slutade med att politikerna i nämnden gjorde det som tjänstemännen inte ville göra. De beslöt att begära pengar ur medelsreserven till kommunalarnas löner. Khalid och Benjamin tycker att Kommunal i större utsträckning skall göra sin röst hörd gentemot politikerna. Medlemmarna har allt att vinna på att besöka nämndmötena. Vi har rätt till personalrepresentant i nämnden, säger Khalid. Som personalrepresentant har vi yttranderätt på mötena, den måste vi använda! LENA ERICSONHÖIJER

11 Kommunal påverkar politiken Genom ett unikt och nära samarbete med (s)-politikerna i Värmdö kommun, har arbetsplatsombuden i Kommunal Värmdö fått möjlighet att påverka politiken i fullmäktige. Sedan förra året träffas politiker och Kommunals arbetsplatsombud en gång i kvartalet för att diskutera olika lösningar för att förbättra verksamheterna och arbetsmiljön i kommunen. Sektionens ordförande Käte Fransson, som är initiativtagare och själv politiskt aktiv i kommunen, är en handlingskraftig person som har drivit flera av kommunalarnas intressefrågor genom sitt politiska engagemang. Våra träffar ger resultat, säger hon bestämt. Berättar om arbetet En måndagskväll i februari träffas ett tiotal arbetsplatsombud och kommunstyrelsens ordförande Lars Bryntesson, kommunalrådet Annika Andersson, socialnämndens ordförande Jösta Claesson samt arbetarkommunens ordförande Johanna Hållén. Lars Bryntesson, kommunalråd i Värmdö, hämtar sakkunskap från Kommunals arbetsplatsombud. Arbetsplatsombuden Ninni Påhlman och Yvonne Berqvist från äldreomsorgen berättar hur det är på deras äldreboende. Brister i ledarskapet och stress är några ämnen som tas upp. Från handikappomsorgen berättar ombuden hur de är tvungna att använda sina egna bilar för att få arbetet att fungera. Politikerna lyssnar på åsikterna och arbetsplatsombuden erbjuds att vara med och skriva ett handlingsprogram för handikappomsorgen. Vårt handlingsprogram för äldreomsorgen är jag verkligen stolt över, säger Johanna Hållén. Det vore bra om vi fick ett program för handikappomsorgen också. Vi ska skriva vårt valprogram inför hösten och det vore bra om ni ville vara med och påverka det också. Efter två timmars intensiv diskussion avslutas mötet och arbetsplatsombuden kan nöjda gå hem. De tycker att politikerna tar till sig det de har att berätta, den här gången har de bland annat fått politikerna att ta upp bilfrågan inom handikappomsorgen. Politikerna säger att de även vill ha fler kommunalare på sina listor inför valet och ber ombuden tänka över saken. Bra politiker Arbetsplatsombudet Ninni Påhlman som varit med och tagit fram handlingsprogrammet för äldreomsorgen tycker att träffarna är givande. Vi har bra politiker här i Värmdö. Våra politiker lyssnar och har fattat hur saker och ting är ute i verksamheterna. De lyssnar inte bara till tjänstemännen utan de tar även till sig vår kunskap. Inför nästa fullmäktige läggs även en motion fram som behandlar rätten till heltid. - Kom gärna och lyssna, säger Lars Bryntesson, jag tror att vi har majoritet för att den ska gå igenom. KERSTIN RIDDERSTEDT Barns lärande ska vara en lek Lärande ska vara roligt! Det tycker Kajsa Lindblom, barnskötare på förskolan Väderleken på Kungsholmen. Man måste utgå från det som finns runt barnen, sånt som de är intresserade av, säger Kajsa. Under 2005 gick hon en vidareutbildning för barnskötare på Lärarhögskolan i Stockholm. En av kurserna handlade om hur barn lär sig matematik. Det blev en aha-upplevelse, säger Kajsa. Det är ett helt nytt språk. Jag har aldrig tänkt på att så mycket i vardagen är matematik. Att man kan lära sig hela tiden. När barnen går på led går någon först och sist. Vem går på andra plats? Man behöver två strumpor eftersom man har två fötter. Om fem barn är i sandlådan och vill gräva men det bara finns tre spadar, hur många måste man hämta i förrådet? För Kajsa handlar det om lärande vardagssituationer. Det måste vara balans och roligt, för det är då det fastnar. Att bygga med klossar innebär problemlösning som är viktigt i matten. Det är jättekul att jag har fått ett år för att läsa och utvecklas, få nya tankar och idéer. I grupparbetena hann vi diskutera så mycket, det är sällan man hinner prata på det viset i arbetet. Nu är det mycket att smälta och Kajsa har skrivit ner många idéer som hon vill förverkliga. Några saker har hon redan provat parallellt med kursen. Vi gjorde två härliga färgsprakande jättemålningar, barn och vuxna tillsammans. I den ena version fick alla klippa ur sin favoritbit och arbeta vidare med den individuellt. Vi har också provat en del av lekarna vi lärde oss på kursen. Skapa förutsättningar Kajsa ser en extra poäng i den lilla skylten med barnets namn vid klädhängaren. Barnen lär sig namnet som en bild och förstår så småningom att det består av bokstäver. Det är ingen idé att tjata om de inte är intresserade men när intresset kommer är det viktigt att skylten finns där. Vår uppgift är att skapa bra förutsättningar och se till att materialet finns där när barnen blir intresserade, Matematiken finns överallt i vardagen, säger Kajsa Lindblom helst lätt tillgängligt så att de kan ta fram själva. Kajsa hade gärna gått längre, hon tycker att hon lärt sig se sammanhang som gör arbetet mer intressant. Hon ska fortsätta ocht läsa in engelska för att få högskolebehörighet. Jag är nyfiken på flera av de kurser som går på Lärarhögskolan och kommer nog att läsa någon som jag är extra nyfiken på, säger Kajsa, man behöver inte plugga på dagtid eller heltid. LENA ERICSON HÖIJER Fakta Kajsa fick rekryteringsbidrag för att gå utbildningen för barnskötare med lång yrkeserfarenhet på Lärarhögskolan i Stockholm. Hon studerade två dagar i veckan under 2005 och läste fyra kurser om vardera fem poäng. - Lek och lärande - Estetik och motorik - Läs- och skrivutveckling - Grundläggande matematik. MT nummer

12 I korthet NU BÖRJAR försäkringskassan granska alla som har tidsbegränsad förtidspension eller har varit sjukskrivna i över två år, totalt personer. Omkring hälften av dem förmodas kunna börja arbeta igen skriver LO-tidningen i februari. Den är ett led i regeringens försök att halvera frånvaron i arbetslivet på grund av ohälsa till år Visserligen sjukskrivs allt färre. Men om målet ska nås måste också antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning minska. Försäkringskassan uppskattar att hälften av de långtidssjuka vars arbetsförmåga nu ska granskas har en anställning. En majoritet av de långtidssjuka är kvinnor. ARBETSMARKNADEN för år 2006 har börjat starkt. Antalet lediga platser pekar uppåt. Varslen faller och sysselsättningen ökar. Höstens försiktiga optimism på arbetsmarknaden vilar nu på en allt stabilare grund. Och prognoserna överträffar varandra i beskrivningar av hur stark den ekonomiska tillväxten är. Arbetslösheten som fortsatt är mycket hög påverkas dock inte omedelbart av den vändning som allt fler nu kan se. Förklaringen är densamma som vid tidigare uppgångar i konjunkturen tillströmningen till arbetsmarknaden av i första hand studerande innebär att de rundar arbetslöshetskön och får många av de lediga jobben enligt en analys av LO-tidningen. LO FÖRSVARAR kollektivavtalet i en kampanj över hela landet. Samtidigt förklarar Svenskt Näringsliv sitt stöd för avtalen. LO:s Ingemar Göransson kommer att vara drivande i kampanjen. Han säger till LO-tidningen: Vi måste ständigt återvända till frågan varför: Vi har försummat diskussionen om det grundläggande. Vi kan avtalets innehåll, men kan vi svara på varför det ser ut som det gör? Kampanjens syfte är att öka kunskapsnivån och att ge utrymme för diskussion. Han pekar på att arbetsgivarnas krav på ökad flexibilitet och decentralisering i dag är det största problemet. Enligt Ingemar Göransson innebär detta att det lokala facket visserligen får mer makt, men det öppnar också för utpressning från arbetsgivarna. BULLER ÄR ett stort problem i skolor och förskolor enligt SVT den 13 februari. Efter en inspektion ger Arbetsmiljöverket 85 procent av de ansvariga i skolorna bakläxa. Verket kräver åtgärder som sänker ljudnivån. Vid inspektionen besöktes 300 skolor och 400 förskolor i 200 kommuner. Och det visade sig att ljudmiljön hade stora brister. Det var också vanligt att ansvariga chefer saknade kunskap om hur 12 MT nummer buller påverkar hälsan. Verket hoppas att inspektionen leder till hälsosammare ljudmiljö. Med bra organisering och tekniska lösningar kan ljudnivån sänkas påpekar man. VIKARIER MÅR BÄTTRE på jobbet men själva hoppas de på fasta jobb. Fast anställda är mer irriterade, mer deprimerade och sjuka än personer som har tillfälliga arbeten. Trenden går igen i Europa visar en studie. Men arbetsrelaterade problem är vanligare i Sverige än i andra europeiska länder. Kerstin Isaksson vid Arbetslivsinstitutet är samordnare för undersökningen. Hon är förvånad över att fast anställda mår sämre och tror att det kan höra samman med att tillsvidareanställda har högre arbetsbelastning. Vi ska också titta närmare på hur det påverkar fast anställda att ha många tillfälligt anställda kollegor. Det finns en tendens att arbetsbelastningen ökar för de tillsvidareanställda med många vikarier. HELTID ÅT FLER inom äldreomsorgen, möjligheterna för vårdbiträden och undersköterskor att jobba heltid måste öka. Det visar Vård och omsorg om äldre - Lägesrapport 2005 som Socialstyrelsen presenterade idag (22/2). Rapporten påpekar dock att ökat antal heltidsanställningar inte ska innebära ökade arbetsmiljöpåfrestningar. Socialstyrelsens lägesrapport pekar på att våra medlemmar måste få trygga anställningar. För att klara rekryteringsbehovet inom äldrevården och äldreomsorgen behövs det en arbetsorganisation som möjliggör heltidsjobb. Heltid ska vara en rättighet, säger Kommunals förbundsordförande Ylva Thörn. I en sammanfattning av rapporten står det att god personkontinuitet är en viktig kvalitetsfråga och att om personalen ska stanna kvar krävs att arbetsförhållandena är sådana att personalen orkar och vill öka sin sysselsättningsgrad och att de behåller sin hälsa. 60 procent av dem som slutar i nuläget gör det på grund av arbetsbelastningen. En bra arbetsmiljö och möjlighet till kompetensutveckling leder till att de som arbetar inom vård och omsorg vill stanna kvar och det ger bättre service och höjd kvalitet åt dem som får vård, säger Ylva Thörn. Socialstyrelsens årliga lägesrapporter har publicerats sedan 2003 och omfattat bland annat undersökningar om folkhälsa, individ- och familjeomsorg och handikappomsorg. Rapporten som släpptes idag beskriver tillstånd och utveckling inom vård och omsorg för äldre. (Kom In) Södertälje sjukhus, februari 2006 Från livets Många kommunalare arbetar inom sjukvården på våra stora sjukhus.vi kommunalare gör dagligen en stor insats och vi är oumbärliga, för utan oss skulle inte mycket fungera inom sjukhusets väggar.vi gör ett enastående arbete, många gånger i skymundan. Inom Stockholms län finns sex akutsjukhus varav Södertälje sjukhus är ett. MT besökte Södertäljes sjukhus för att skildra hur kommunalarnas vardag på sjukhuset kan gestalta sig. Vi finns i de allra flesta verksamheter. Vi tar emot människor i akuta lägen och lägger vår omvårdnad på dem ibland in till det sista andetaget. Däremellan vårdar vi, städar, ser till att transporter fungerar, vi ordnar så att maten kommer fram och att det är skyltat så vi hittar rätt och mycket, mycket mer. Guidad tur På ytan ligger lugnet och vardagen har sin gilla gång när vi passerar hu-

13 örjan... Gun Pettersson pysslar den nyfödde Jamil vudentrén till sjukhuset. Vi går dock förbi huvudingången och drar förbi akuten där undersköterskan Sami säkert har fullt upp nu vid lunchtid. Det är grått och kallt och vi tar oss tacksamt in via transportkajen längs bort från huvudentrén, in till värmen till fackexpeditionen där Erica Andersson tar emot oss. Hon guidar oss tålmodigt genom sjukhusets kulvertar och tar oss till avdelningar och verksamheter som en del av oss kommunalare arbetar i och som en vanlig besökare aldrig får se. Här nere i kulverten är det full fart. Det är vaktmästare från försörjningsenheten som susar förbi oss i sina små transportfordon, och städarna som drar sina städvagnar på väg till någon avdelning. Här arbetar också reprografikern Ulf Björk på reprocentralen som försörjer hela sjukhuset med trycksaker, blanketter och skyltar. Ulf har arbetat här sedan Det är ett bra jobb. Det är fritt under ansvar och självständigt. Jag planerar själv arbetet som ska göras under dagen, jag har det nog rätt bra jämfört med hur de kan ha det exempelvis uppe på geriatriken. På morgonen sorterar han först posten tillsammans med Madeleine Fransson, som sen ska delas ut till alla avdelningar och expeditioner. Är det någon som har koll på olika personer i huset så är det nog Ulf och Madeleine. Livets start Fem trappor upp på BB-avdelningen är barnskötaren Gun Pettersson i full färd med att hjälpa lilla Jamil, ett dygn gammal, med mjölkersättning. Hon lyfter Jamil med vana, trygga händer och pratar lugnt till den lille. Hon trivs bra med sitt jobb och berättar att barnskötarna/undersköterskorna på avdelningen har många varierande uppgifter. De hjälper bland annat till vid förlossningen och mäter värkar och hjärtslag. På de nyfödda barnen görs det hörseltester och barnskötarna bistår även den nyblivna mamman när amningen ska komma igång. Jag gillar när det är variation, Allt är lika roligt. Vi turas om att vara på förlossning, BB och i köket. Det som är mindre bra är att det ibland är stressigt och så kunde lönen vara bättre. Kliniskt rent På samma våningsplan fast på steriltekniska enheten utför Eva Eriksson sina uppgifter. forts. nästa sida MT nummer

14 Eva Eriksson sorterar och sköter om de verktyg som används på akuten bland annat. Ulf Björk och Madeleine Fransson sköter försörjningen på Här arbetar 14 undersköterskor. Alla instrument och verktyg steriliseras här, både i autoklaven och för hand. Eva visar in oss i sterilen men först måste vi klä på oss skyddskläder, huvudhätta och sprita våra händer. För att arbeta här ska man vara undersköterska, det tar tre månader att skola in ny personal men det tar upp till ett år innan man kan arbeta fritt. När vi ser alla instrument och verktyg där varje liten skruv har ett namn och nummer så förstår man att det tar tid att lära sig allt. Inget lämnas åt slumpen man rengör minutiöst noggrant varje liten skrymsla och detalj. Det här är mer ett teknikerjobb än undersköterskans ordinära sysslor. Vi borde jämföras med liknande mansdominerande yrken inom industrin, säger Eva. Det är en rättvisefråga. Våra löner ligger alldeles för lågt. Det är nog den viktigaste fackliga frågan för oss. Annars är arbetsmiljön bra men eftersom det är så lång inskolning hit så finns det inga vikarier att ta in vid sjukdom och det kan ibland bli mycket att göra. Avdelningarna behöver hela tiden sterilt material och operationer kan ju inte avstanna bara för att vi skulle bli sjuka. Dödens närvaro Från nyfödda bebisar och sterlila verktyg som påminner oss om livet och dess olika skeenden, åker vi ner till Bengt Ahlstam, bårhusföreståndare. Här nere, längst ner i huset, är det bokstavligt talat, verkligen dödstyst. Det är bara fläktar och kylaggregat som hörs. Vi blir påminda om vår dödlighet och att den kan komma när som helst, även mitt i livet. I kylrummet ligger tjugotalet kroppar och väntar på vidare transport av begravningsentreprenören. Bårhuset har ett vackert litet kapell där Bengt tänder upp ljus och tar emot anhöriga som kan ta avsked av sina nära och kära. I kapellet finns inga som helst religiösa föremål. - Vill man ha en religiös ceremoni har vi religiösa symboler att ta fram om de anhöriga vill ha det så. Annars är faktiskt en vanlig borgerlig ceremoni också värdig och vacker. Det händer att Bengt även får åka till bårhuset på ledig tid, om det hänt någon olycka utanför sjukhuset. Han har egentligen ständig jour. Han är även med vid en del obduktioner och transporterar en del kroppar som ska vidare till Huddinge sjukhus för obduktion. Svårast i jobbet, tycker Bengt, är naturligtvis de fall där det är barn som avlidit. Annars förhåller sig Bengt rationellt och naturligt till döden. Han har arbetat sammanlagt 26 år inom 14 MT nummer

15 ...till livets slut foto: Karin Riikonen Sami Heikkinen ilartill hjälp på akuten. ertälje sjukhus Bengt Ahlstam förbereder inför ett sista avsked i kapellet. försörjningsenheten varav de senast sex åren på bårhuset. Snabba ryck På akuten i markplan träffar vi undersköterskan/klinikförvaltaren Sami Heikkinen. I tolv år har han arbetat på akuten och han ger ett tryggt och säkert intryck. Det svåraste i vårt yrke är att hinna med allt. Det kommer in mycket patienter mellan elva och ett på dagen. Vi gör den första bedömningen av patienten när de kommer in. Just nu är det mycket ortopediska åkommor och hjärt- och astma patienter, berättar Sami för oss när han har en kort lugn stund över mellan akutfallen som kommer in. Förutom undersköterskeuppgifterna som Sami har undervisar han även ny personal och har en halvtid som klinikförvaltare. Det innebär att han underhåller och supportar uppgifter och journaler i datan. Vi är 23 undersköterskor som jobbar här, för att sitta i mottagningsluckan och ta emot patienter måste man ha jobbat minst ett år. De flesta av hans kollegor är med i facket och liksom sina kollegor tycker Sami, som också är arbetsplatsombud, att den viktigaste fackliga frågan är lönerna. Vi borde ha löner efter kompetens, säger han innan vi blir avbrutna av ett inkommande akutfall med magsmärtor. Sami tar lugnt och effektivt hand om patienten. Vi känner att det är dags för oss att dra oss tillbaka och lämnar akuten och Södertälje sjukhus. Bred kompetens Att kommunalarna har en bred och djup kompetens håller sjukhusdirektören Jan-Åke Zetterström med om när vi ringer upp honom för en kommentar. Han var själv kommunalare en gång när han arbetade som röntgenassistens. Jag vet att som kommunalare står man patienten närmast. De är oerhört viktiga, de har alltid stor betydelse för verksamheten. Jag vill också säga att det är viktigt för mig att ha goda relationerna till facket, många goda ideér kommer ju dessutom direkt från medarbetarna själva. KERSTIN RIDDERSTEDT FOTNOT: Autoklav är en högtrycksbehållare för sterilisering vid höga temperaturer. MT nummer

16 Vilorummetav Patricia Medel Sista tiden har jag åkt in till sjukhuset många gånger. Cancern har börjat sprida sig i hela min kropp. Det gör ont, fruktansvärt ont. Jag har inga ord till det här, att försöka beskriva den här smärtan. Långsamt börjar mitt liv lämna min kropp och det enda som gör att jag kan orka med min plågsamma sjukdom lite till är min stora kärlek. Nu vill jag se tillbaka i tiden och försöka skriva och berätta hur det här förhållandet började. Allt började i mitt jobb. En dag ordnade min chef en storstädning. Det var mycket att kasta och sortera, alla skulle städa avdelningsvis och vi hade en speciell dag för det. Det var en rolig dag, mina kollegor var glada och pigga och de tyckte att en renovering i hela huset var nödvändigt. Den där soliga dagen i augusti gick några runt med chefen för att se vad man mer behövde göra. Många trodde allt var klart men det var ett rum som ingen hade tänkt på. Det var ett rum som vi hade nonchalerat. Rummet var fullt med kartonger, gamla fåtöljer, koppar och böcker och det luktade illa också. Rummet hade en rörledning och ett handfat, förresten det var mörkt där inne. Med andra ord rummet var chanslöst och chefen ville hitta en lösning i alla fall. Hon tänkte mycket på det och hon ville ha idéer från oss alla. Många hade intressanta förslag, ett datarum eller ett bibliotek, men det passade inte. Efter det sa en kollega att vi kunde förvandla rummet till ett vilorum. Det var en utmärkt idé! tänkte chefen. Då behövde vi inte söka Martin Timells hjälp, dessutom är han ganska dyr. Sagt och gjort, efter några dagar började arbetet. Att tömma rummet var inte lätt, det var mycket skräp där inne och chefen beställde en container. Det tog nästan två veckor att städa från golv till tak, tvätta fönstren och väggar för att det luktade illa. När städningen var klar kunde man tänka på vad som skulle handlas. Det kom många förslag igen. Chefen som tyckte om att lyssna på allas åsikter väntade lite. Hon ville först titta på ekonomin. Efter det bestämde hon vilken dag en grupp skulle åka till IKEA och handla. Det var en solig dag i augusti när handeln började. En skön säng med tjocka madrasser, kuddar, roliga filtar och mjuka plädar med olika färg som stoppades ned i en korg. En stor grön växt som vi placerade vid fönstret, den liknade en palm. Två eller tre glashyllor köpte de, några doftande ljus med vackra blå ljuslyktor med glasstenar var en vacker och trevlig dekoration. Ett divanträd gjort av bananblad stod vid fönstret på ett vitt fårskinn. Till fönstret köpte chefen en trädpersienn som hindrade den starka solen från att komma in. Tre stora mattor av naturfärg lades in, mattorna gömde det fula gröna golvet. Chefen köpte exotiska och kurviga speglar och en lampa som lyste i en hörna. Inredningen tog kort tid och alla på jobbet kom för att se det mystiska rummet. Vilken skillnad det blev! Gud, jag nästan ramlade baklänges, det var fint och fräscht. För mig blev det inte ett vilorum, det blev min välkomnande och väldoftande oas. När tiden gick började små och många saker att hända i vilorummet. Några kollegor gick dit under rasten för att skvallra lite, andra sov djupt. En person började umgås med en annan person och de blev ett par efter en tid. Som jag sa, rummet var mycket speciellt och jag trodde aldrig att det skulle hända mig en ovanlig erfarenhet i vilorummet. Vår chef tänkte på sin personal och en dag ringde hon till en massörklinik för att anställa en manlig massör och en kvinnlig naprapat. De skulle komma till jobbet och massera personalen sex gånger sammanlagt, en gång i veckan. Det var ovanligt för mig, jag hade aldrig blivit masserad någon gång i mitt liv, inte av en man! Jag valde naprapaten, det var obligatoriskt. Många kollegor gick till henne och de blev missnöjda. Jag vet inte exakt varför. Men det var min tur, jag borde gå, ni kan gissa vart till vilorummet. Det första jag såg där var en säng där kunderna låg för att bli masserade. Naprapaten såg lite kall ut. Hon började prata med mig och hon tittade på överdelen av min kropp. Jag kände mig lite dålig, min man visste ingenting om massagen på jobbet. Han skulle säkert reagera med svartsjuka och säga att sådana massörer var lesbiska. Jag tänkte, varför ska han veta det? Det ska vara min hemlighet mellan vilorummet och mig. Jag blev lugnare och naprapaten gjorde sitt jobb helt normalt. Under tiden hon masserade mig lyssnade jag på radiostationen lugna favoriter och låten var One more night av Phil Collins. Jag gick tillbaka i tiden i mina tankar när jag var tjugotre år. Då var den låten mycket populär och jag bodde i mitt hemland. Mina tankar flög och jag var duktig på att drömma och jag brukade springa på stranden när mina tankar var uppe i himlen, och alla mina fantasier av en flicka. Det passerade som en film inne i mitt huvud. Jag tyckte att massagen var skön. Kvinnan var trevlig och professionell, hon gav mig några råd för ett ben var en och en halv centimeter kortare. Jag blev paff! Efter det gick jag tillbaka till avdelningen och jag var helt borta. Kroppen var så avslappnad att jag inte märkte att jag klädde på mig tröjan på fel sida. Mina kollegor och jag skrattade åt det och nu är det ett roligt minne för mig. Jag berättade ingenting för min man om massagen. Jag minns bara att jag sov som en stock hela natten. Naprapaten slutade att komma till jobbet den där gången. Chefen kontaktade en annan kvinna som var ännu duktigare enligt mina kollegor. Jag träffade inte henne den tisdagen när hon började. Det gjorde jag senare. Många rekommenderade henne. Det var tisdag igen och jag ville inte gå till massören. Jag pratade med en kollega, jag ville att hon skulle gå istället för mig. Tyvärr sa hon, jag var där igår! Jag hade inget alternativ så jag gick i alla fall. Uff, sa jag! I vilorummet stod hon och väntade på mig. Hon var kraftig, vacker och mycket trevlig och när jag kom in i rummet frågade jag. Hej, är du naprapat? Nej, jag är inte naprapat, jag är massör svarade hon. Vad det luktar gott här! Är det aromaterapi? Nej, det är inte aromaterapi. Det doftar citronolja, sa hon. Aha! sa jag. Sen presenterade vi oss för varandra och hon började med att ställa några frågor. Varifrån kommer du? Jag kommer från Sydamerika svarade jag. Jasså! Jag funderade på att du kom från Italien, du ser inte ut som en kvinna från Sydamerika. Jag log. Är du vänster eller högerhänt? Jag är både vänster och högerhänt, sa jag. Aha! Så du kan skriva, klippa och skära med båda händerna? frågade hon med sina två vackra öppna ögon. Ja! Svarade jag. Det vill säga att du använder hela hjärnan. Du är en mycket intelligent kvinna. Tack! Sa jag. Hon började förklara vad hon skulle göra och hur jag skulle lägga mig i den där sängen. Saker som jag redan visste. Hon sa att jag skulle ta av mina klä- 16 MT nummer

17 der men bara överdelen. Jag frågade henne om jag skulle stänga dörren. Hon sa ingenting, bara tittade på mig. Jag stängde dörren. Jag tog av mig T-shirt och linne försiktigt, jag la mig på sängen och jag spred ut det långa mörka håret framför mig. Hon hjälpte till. Jag hade aldrig i livet tänkt att hon hade hårda händer. Jag kunde inte andas när hon tryckte på min rygg, fastän jag försökte kämpa emot. När hon masserade mig frågade hon efter mitt namn. Hon tyckte att mina italienska namn var vackra och hon pratade om att hon hade släkt som bodde i Italien. Hon hade en stor och fin familj. Men oj, oj, oj, vilka händer hon hade! Herre Gud, tänkte jag medan hon pratade. Hennes sätt att jobba var mycket effektivt och grundligt, som vi säger i mitt land. Directo algrano! Den andra gången ville jag inte gå på massagen igen. Orsaken var min mens. Jag hade ont i magen plus andningssvårigheter när jag la mig på magen. Jag pratade igen med min kollega och tyvärr hon kunde inte gå. Jag gick igen men jag var inte så glad. Jag träffade henne utanför vilorummet. Hon pratade med en av våra chefer, jag gick direkt in i rummet och satte mig på sängen och väntade. Efter några minuter kom hon in, hon stängde dörren och frågade hur jag mådde, hon verkade glad när hon såg mig. Jag märkte att hon hade en annan frisyr, jag tyckte att hon såg ganska vacker ut. Jag berättade om mina andningssvårigheter. Aha, sa hon. Då kan vi göra så här. Du kan lägga dig på sidan som gravida kvinnor. Ok, sa jag. Jag la mig på sidan med böjda ben, den ena armen lyfte jag över huvudet. Hon började massera och den här gången gjorde det inte ont. När hon jobbade märkte jag att hon tittade på mig och för andra gången sa hon att jag liknade hennes släkting som bodde i Italien. Med ett leende berättade hon att den där släktingen hade fläckar i ansiktet som jag, men hon hade mera. Är hon mörkhårig, frågade jag? Nej, hon är rödhårig, svarade hon. Den halvtimme långa massagen var slut och jag började klä på mig. Jag märkte att hon tittade på mig igen och hon reagerade konstigt. Det gick snabbt och efter den händelsen började jag att fundera Saker och ting kan hända vem som helst i livet och mina möten med massören en gång i veckan kändes nytt, spännande och lite sensuellt också. Det konstigaste var att jag längtade efter henne. Jag försökte att kämpa emot den här känslan som revolutionerade mitt hjärta, mina tankar och hela jag. Den tredje gången jag skulle träffa henne var jag förkyld. Hon sa att det inte var bra att bli masserad när man är förkyld, för då kunde det bli värre nästa dag. Ok, men vi kan sätta oss en liten stund och prata innan den andra kunden kommer och du kan vila lite, sa jag. Fundersam och förvånad satte hon sig och tyckte att det var en bra idé. Vi pratade om allt, lite om hennes liv och om mitt liv. Våra projekt och resor, framtiden och förstås om hennes kära släkt. Till och med Arafat var med i vår mysiga pratstund. När vi pratade tittade vi på varandras ögon. Hennes ögon var vackra och blå med en stark blick som gjorde mig nervös. Hon var en mycket karismatisk kvinna och hon var verkligen attraktiv och jag åtrådde henne. Jag var nyfiken på hennes händer som jag ville se. Jag frågade henne om jag kunde se hennes händer. Hon accepterade utan förvåning och konstigheter. När jag tog i de var de varma och mjuka. Jag märkte att hon inte släppte mina fingrar och jag ville inte göra det heller. Vi pratade och samtidigt tittade vi på varandra. Jag kände hennes fingrar i mina fingertoppar vars mjukhet väckte en djup och sensuell upplevelse inom mig. Då förstod jag att hon var en speciell kvinna som ville ha någonting annat. Precis som jag, ett äventyr? Kärlek? Jag visste inte exakt. Hon väckte en speciell känsla det gjorde hon. När pratstunden på en halvtimme var slut sa jag till henne att jag skulle gå till arbetet igen. Innan jag gick till arbetet öppnade hon sina armar mot mig och kramade mig hårt. Jag blev överraskad och glad och jag besvarade hennes kram likadant. Hennes starka armar omfamnade min smala kropp och hon tryckte sina speciella händer mot min rygg. Det där tillfället skulle jag aldrig mer glömma. Jag längtade efter henne, jag kunde inte fatta vad som hände med mig! Varje minut tänkte jag på henne, så mycket att jag drömde en konstig dröm. Det var en sexig dröm. Gud, när jag vaknade låg min man och sov bredvid mig. Jag tittade på honom och tänkte att han var ovetande om mina drömmar och tankar, jag mådde dåligt. Hon var redan inne i mitt huvud och det var omöjligt att sluta tänka på henne. Mitt hjärta bankade när jag tänkte på det. Hon skulle komma för sista gången den där veckan. Vad skulle hända efter det. Det var min tur igen att få massage och jag gick ner till vilorummet med fjärilar i magen. Vilorummet doftade som vanligt citron, det var fräscht, uppiggande och sensuellt. Hon väntade på mig med ett stort leende, jag stängde dörren och de tjocka gardinerna, Jag började klä av mig försiktigt och blygt medan vi pratade. Jag la mig i sängen, hon började massera med sina händer fulla med parfymerad olja. Jag märkte att massagen var annorlunda, det kändes som hon smekte min rygg med mjuka och inte så hårda rörelser. För mig spelade det ingen roll för jag kunde ingenting om det här yrket. Senare skulle jag förstå varför hon gjorde så. Vi pratade som vanligt om vad som hände i huset, det fanns personal som inte ville hjälpa till på ett annat kontor. Det fattades en personal som var sjuk. Ja, han är speciell, han säger nej och det är nej, sa jag. Oh, jag märkte det. Han har ett starkt temperament. Är cheferna här idag? frågade hon. Nej, svarade jag. Då så, när katten är borta dansar råttorna på bordet! sa hon. Vi började skratta och vi närmade oss varandra. Vi fortsatte prata om olika saker som distraherade oss från vardagslivet. Det var något spännande i luften som jag inte kunde definiera. Något sensuellt och mystiskt. Något som jag aldrig hade tänkt skulle hända mig. Jag hörde henne säga: Jag har tänkt på dig hela veckan! Jag vände mig mot henne, när hon upprepade samma ord och hon närmade sig mig mer och mer. Hennes ögon glodde på mig med en konstig blick. Jag blev paff! Vad hände, tänkte jag. Det var så i flera långa minuter, det kändes som en evighet. Jag förstod vad hon ville ha. Hennes ögon sa allt, hon längtade efter något. Långsamt försökte jag kyssa hennes röda och vackra läppar. Hon väntade på det stilla och lugnt. Jag glömde allt, familj och vänner, allt. Sedan dess har jag och hon blivit mer än kompisar och en underbar kärlek föddes passionerat mellan oss, förbjudet och hemligt. Nu ligger jag i sängen och tänker på henne. Min själ är full av hennes vackra ord som hon brukade säga till mig. Ord som är en balsam för min smärtfyllda kropp med cancer, den sjukdomen straffar mig dag efter dag. Hon kommer varje dag till sjukhuset med röda rosor. Hon väntar och ser att ingen är i rummet och sedan kysser hon mina läppar med en mjuk och doftande kyss. Hennes ögon stirrar på mig och det känns att hennes blick går igenom mitt hjärta. Hon sa till mig att hon inte vill glömma mitt ansikte och med ett leende sitter hon bredvid mig och hon rör mitt hår. Mitt hår som är på låtsas, det vill säga en peruk. Hon är så här mot mig varje dag. Jag har frågat henne om hon har en annan tjej. Nej, sa hon. Jag älskar dig! Du är mitt liv, jag kan inte sluta tänka på dig, och hon börjar gråta. forts nästa sida MT nummer

18 Patricia fick hederspris Alla äger sin egen rätt Jag vet att jag har skrivit om ett känsligt ämne som fortfarande väcker starka reaktioner hos en del människor.vilorummet handlar om ett kärleksförhållande mellan två kvinnor, säger Patricia Medel, hedersprisvinnare i MT:s skrivartävling år Det hade inte varit lika intressant och laddat om novellen handlat om ett förhållande mellan en man och kvinna. Patricia konstaterar att homosexualitet och lesbisk kärlek funnits ända sedan världens skapelse. Den fiktiva huvudpersonen i historien vill skrika ut till hela mänskligheten om sin underbara kärlek. Stämningen är bitterljuv och sorglig med överraskande vändningar. Novellens centtrum är ett vilorum på en arbetsplats. En svårt sjuk kvinna möter sitt livs stora kärlek. Det är dramatiskt och med intensiva känslor. De första texter jag skrev handlade om den grekiska mytologin, säger Patricia Medel. Sanning och myt Patricia berättar att hon plockat små frön från verkligheten och sedan mixat ihop det till en delvis påhittad historia. Jag vill förmedla att alla är i grund och botten är fria individer och man har rätt att bli accepterad för den man är. Kärleken är det viktigaste oavsett vilket kön den har som vi blir förälskade i. I mitt hemland Chile är det omöjligt att öppet visa sin kärlek som homosexuell. Om två kvinnor skulle visa sin förälskelse öppet och hålla varandra i handen eller kramas skulle de bli utfrysta och mobbade. Där får homosexuella älska sin kära i smyg och gömma sig hemma hos varandra. Patricia Medel kom till Sverige från Chile som nittonåring för tjugotre år sedan. Hon är gift med en chilenare och har två döttrar och ett barnbarn. Hon arbetar som barnskötare på en förskola i Tensta sedan sex år tillbaka. Hon går för tillfället även en intensivkurs för barnskötare. Flera av hennes arbetskamrater har läst novellen och de tycker om hennes berättelse. De uppskattar att hon vågar skriva om ett kontroversiellt tema. Jag har fått bra stöd från arbetskamraterna och i och med det vågade jag skicka in novellen till MT:s skrivartävling, säger hon vidare. Patricia är uppväxt i en chilensk medelklassfamilj där man månade om barnens utveckling. Det fanns gott om böcker i hemmet och Patricias mamma uppmuntrade henne till att läsa. Jag läste ofta högt för min mamma och det inspirerade mig till att börja skriva. Min starka sida har alltid varit att skriva noveller. Jag tycker om att beskriva, argumentera och jag älskar att skriva dialoger. De första texterna jag skrev handlade om den grekiska mytologin och spelet mellan människorna och gudarna. Vill skriva en bok Hon drömmer om att skriva en bok och bli publicerad här i Sverige. Hon har flera historier om relationer och spännande intriger i sitt huvud. Patricia vet att det finns större möjligheter i Sverige att lyckas med sitt skrivande. Här kan det räcka med att ha tålamod och vara tillräckligt envis. I Chile är det svårt att bli publicerad, där handlar det mesta om pengar och kontakter. Patricia vågade aldrig tro på att hon skulle vinna ett pris. Hon blev både överrumplad och glad. Hon skickade in novellen tre dagar innan tiden hade gått ut och hon tänkte att det får bli vad det blir. Jag tycker att det är uppmuntrande att just min historia blev utplockad bland alla andra bidrag. PIA OLSSON Vilorummet forts. Hennes tårar rinner ner på hennes porslinsrosa kinder som små diamanter. Ögonen blir ännu blåare som himlen. Min vackra docka tänkte jag, snart är mitt liv slut. Vad ska hända med dig? Nu försöker jag skriva upp allt det som hände emellan henne och mig. Det tar lite tid, och ibland kan jag inte skriva. Jag försöker skriva om mina vackraste stunder med henne. Men det finns en händelse jag aldrig glömmer, den var inte trevlig. Det hände en dag när jag kom till jobbet och min man hade skjutsat mig dit. Jag visste inte att hon väntade på mig, hon hade gömt sig på en parkeringsplats. Hon såg att min man kysste mig och kramade om mig som han brukade göra, det var droppen för henne. Hon var upprörd och hon väntade på att min man hade åkt till jobbet. Hon kom fram till mig direkt och exploderade med raseri. Hon slog fötterna i vägen, hon kastade sin väska i marken och sa så fula ord till mig att jag skämdes att någon annan skulle höra. Jag försökte lugna ner henne, men det blev bara värre. Orsaken var att jag ville göra slut på vårt förhållande. Jag mådde dåligt hemma, på jobbet och med mig själv. Hon blev galen, hennes ögon var fyllda av tårar, hela hon skakade. Lugna ner dig, sa jag. Försök förstå att jag mår dåligt! Jag kan inte, vill inte, får inte fortsätta vårt förhållande. Det är onaturligt! Onaturligt, säger du det nu? Jag som lämnade allt för dig! Du är min kvinna, förstår du! Min kvinna, och en sak till, din man ska få veta det!!! Hela jag rasade samman i tårar, jag blev desperat och rädd. Min man skulle aldrig få veta det. Han var aggressiv ibland och hon visste det. Du kan inte utnyttja situationen! Snälla du du skulle aldrig våga! Hon sa ingenting, hon bara tittade på mig med sina vackra blå ögon. Hon verkade desperat också. Jag kommer och hämtar dig efter jobbet, sa hon och gick. Nu kommer allt upp framför mina ögon som en film. Döden närmar sig, jag kan känna henne så kall, så mörk. Min hand kan knappt fortsätta och skriva. Det gör ont i hela kroppen, jag skriver ändå så länge min kropp orkar. Jag drömde igen, drömde att jag gick tillbaka till jobbet. Allt var tomt, ingen var där. Jag gick genom korridoren långsamt och tittade på allt för sista gången. Jag kände en frihet och fred, något som jag aldrig har upplevt i mitt liv. Jag hör barnröster som sjunger en vacker barnvisa. Plötsligt såg jag vilorummet. Dörren öppnade sig långsamt och det kom dimljus ut, så vackert. Det liknade moln och jag gick in. Barnen fortsatte att sjunga, jag gick in och fortsatte min väg Hon har kommit till sjukhuset igen med en bukett med röda rosor. Hon anar inte att hennes älskade har dött på natten. En sjuksköterska träffar henne och berättar vad som hänt med hennes väninna. Ingen visste egentligen vad de var och ingen visste hur länge de varit tillsammans, Kvinnan satte sig och började gråta, hon tänkte att hennes älskade hade tagit med sig en del av henne för alltid. Hon kom till begravningen men hon gömde sig bakom ett träd. Hon grät, ingenting kunde trösta henne. Hon väntade på att allt skulle ta slut. Hon lämnade buketten med de röda rosorna och ett kort som sa tillsammans för alltid PATRICIA MEDEL 18 MT nummer

19 BOKTIPS Trädgårdsterapi i vården Många undersökningar visar att på en rad positiva effekter av att äldre får vistas ute och få kontakt med grönska. Runt om i landet pågår trädgårdsprojekt där pensionärer vid äldreboenden och dagvård får möjlighet att medverka. Dalarnas forskningsråd har i en liten rapport sammanfattat sina erfarenheter. Där har man genomfört seminarier om Rehabilitering genom trädgårdsterapi och workshops med titeln Grönska på ålderns höst. Det bästa med skriften är en lista i punktform med tips för den som själv vill ta initiativ till att förändra utemiljön eller dra igång trädgårdsodling bland de äldre på sin arbetsplats. Där finns också en beskrivning av problem man kan stöta på och referenser till olika undersökningar. Det finns trädgårdar och miljöer att besöka i Dalarna för den som är intresserad men man kan också hitta inspiration på närmare håll, Sinnenas trädgård vid Sabbatsbergs sjukhus och Prästgårdsparken vid Solberga äldreboende i Älvsjö. Fakta Natur och trädgård i äldreomsorgen En arbetsrapport från Dalarnas forskningsråd. Pris 80 kronor, 27 sidor. telefonnummer eller e-post info@dfr.se En gränslös kärleks historia av Aino Trosell Den här romanen är verkligen en gränslös kärlekshistoria. Historien tar avstamp för ungefär hundra år sedan och vi får följa fem generationer kvinnor från arbetarklassen och hur flera av dem lever sina liv flytande genom tuffa graviditeter, förtryck och fattigdom. Det börjar med författaren Aino Trosells mormorsmor Eli som kastas ut från hemmet för att tjäna som piga vid åtta års ålder. Till sist föds en dotter, den femte grenen utmejslas. Hon är efterlängtad och hon blir älskad för den hon är. Boken är inte ett dugg inställsam och historien är helt befriad från klichéer. Det finns ett ärligt uppsåt att berätta om svåra umbäranden i ett kargt gränsland mellan Sverige och Norge. Hårda villkor skapar trubbiga men samtidigt tåliga människor som bär på en tragisk längtan efter kärlek, gemenskap och ett sammanhang i tillvaron. Jag känner mig berörd av berättelsen. Det börjar snurra någonstans i bakhuvudet, jag ställer frågan till mig själv. Hur har det egentligen varit i min egen familj tillbaka? Min mamma och jag hade ett ansträngt förhållande till varandra även om det också fanns stunder av tillit och närhet. Min mamma hade i sin tur ett besvärligt förhållande till min mormor. Ainos historia är allmängiltig men ändå personlig och jag tror att många kvinnor kommer att känna sig berörda av romanen. Det är ett fåtal böcker idag som handlar om kvinnors liv från arbetarklassen. Därför är det extra angeläget att den här boken blir läst av både kvinnor och män. En bra historia skapar möten och dialog mellan människor. Aino Trosell på MT-träff PIA OLSSON Att författaren Aino Trosell känner stor respekt för kommunalare är det ingen tvekan om. I hennes senaste deckare,tvångströjan, arbetar hjältinnan Siv Dahlin inom hemtjänst i Malung. På en träff med deltagarna i MT:s skrivartävling berättade Aino Trosell om när hon under en vecka följde med hemtjänstpersonalen i deras arbete för att få underlag till boken. - Ibland hade personalen bara några minuter på sig för att micra lunchen åt någon av sina vårdtagare men de hade oerhörd kompetens att läsa av människor och att ladda dessa minuter med mänsklighet och värme. Aino själv har arbetarbakgrund och det märks i hennes böcker. Pappan var Aino Trosell samtalade med deltagarna i MT:s skrivartävling, här med förstapristagaren Katarina Mark. skogsarbetare i Malung och hennes mamma arbetade på garveriet. Efter skolan flyttade Aino till Göteborg, jobbade på Sankt Jörgens mentalsjukhus och gick på socialhögskolan. Den korta tid som hon orkade arbeta som socialsekreterare blev 1978 utgångspunkt för hennes debutroman, Socialsvängen, som i somras kom ut i nyutgåva. I mitten på 1980-talet lämnade hon arbetet som svetsare på varven i Göteborg för att skriva på heltid och några år senare lyckades hon lura med sig hela familjen och flytta tillbaka till Malung. Aino som själv blev publicerad för första gången i en fackförbundstidning uppskattade att få träffa skrivande kommunalare. Alla antecknade ivrigt hennes skrivartips. - Det är jobbigt och svårt att genomföra ett skrivarprojekt och jag vill verkligen uppmuntra er att fortsätta skriva, sa Aino Trosell. LEH Aino Trosell har en egen hemsida på klicka på författare och sedan på författares hemsidor där dessa finns i alfabetisk ordning. På hemsidan har Aino lagt ut tips och svar på frågor som hon ofta får. MT nummer

20 DEBATT Rädsla för olikhet Vad är det för krafter, som gör att arbetarrörelsen gång på gång är så rädd för det fria ordet? Vad är det som gör, att de som har makt i rörelsen, alltid är så rädda för fristående granskare? Hur kan avdelningsstyrelsen föreslå, att lägga ut medlemstidningen på entreprenad? Jag har inga svar på frågan. Tyvärr har jag dock sett effekterna alltför många gånger. Jag har arbetat, som journalist, på tidningen Arbetet i Malmö. Jag har arbetat på Aftonbladet, under den tid den var en LO - ägd socialdemokratisk tidning. Jag har arbetat på Smålands Folkblad i Jönköping, under den tid den var en daglig socialdemokratisk tidning. Vad gäller samtliga dessa tidningar, så har rörelsen, det vill säga ledande socialdemokrater i arbetarkommuner, kommuner, landsting eller fackföreningsstyrelser, inom LO eller SAP, medverkat till att de gått sina skiftande öden tillmötes. I samtliga fall har frågan gällt, ni skriver inte som vi vill. När nu också MT skall gå i graven, som en tidning skriven av medlemmar för medlemmar, så är det en logisk följd av arbetarrörelsens oförmåga, att klara av en levande kritik. Det som inte kan kontrolleras, skall antingen läggas ned eller säljas till högstbjudande. Vad gäller alltför många socialdemokratiska tidningar, så är ledande socialdemokrater nöjda med att få ha kvar en ledarredaktion. En gång i tiden, på Mäster Palms och Axel Danielsson tid, sågs tidningarna som nödvändiga vapen i kampen mot den borgerliga åsiktsmaskinen. När SAP blev konsoliderat regeringsparti, så började tidningarna ses som oekonomiska black om foten. Dessutom sågs de som opålitliga. Socialdemokraterna hade blivit kommunalpolitiker, regeringsmedlemmar och LO och SAP flöt alltmer ihop. Varför skulle makthavare på olika nivåer, stödja en press som luskade fram saker ur garderoberna? Debattartiklar skickas till:mt Kommunal Stockholms län,box , Stockholm.e-post:: mt.stockholm@kommunal.se. Skriv kort,bidrag kan avkortas av redaktionen. Bidrag måste ha tydlig avsändare med namn,adress och telefonnummer.det går bra att publicera sig under signatur. LOs inställning till Arbetet i Malmö, var att den ej behövdes. I verkligheten var den obekväm. När den stora gruvstrejken pågick i Malmfälten i slutet av 60-talet, kritiserade LO högljutt Aftonbladet för dess röda och förment fackföreningsfientliga journalistik. Vad gäller Smålands Folkblad, så ansåg inte arbetarkommunens styrelse att tidningen följde de riktlinjer som partiet och LO stakat ut. När det gäller MTs framtid, så som den framställs i Lena Ericson Höijers ledare i nr , så skall alltså en journalistbyrå göra tidningen i fortsättningen. Tydligen har något företag benämnt Gullers Grupp, tagit fram ett förslag till omorganisation av tidningen. Förslaget innebär, att en redaktionskommitté på avdelningsexpeditionen skall styra innehållet och att hela tidningsproduktionen läggs ut på entreprenad. Så var vi då där igen. Avdelningsstyrelsen, inte representantskapet med dess valda ledamöter från länets alla sektioner, skall avgöra tidningens policy och inriktning. Det blir, som Lena Ericson Höijer skriver, svårt för att inte säga omöjligt, för en journalistbyrå att kritiskt granska den hand som föder den, nämligen Kommunal Stockholms län. Negativ publicitet och anbudet går nästa gång till någon annan. Ytterligare en fråga låter sig ställas. Varför skall våra pengar användas till en konsultgrupp Gullers och sedan spenderas på ett entreprenadföretag? Hur mycket kostar detta? Vem har gett mandat? Vilken tilltro kommer medlemmarna att ha för sin tidning, när den vet att det som står i den är det som förmedlas från avdelningsstyrelsen? Vilken tilltro kommer medlemmarna att ha, att få föra en fri och kritisk debatt? Riv upp förslaget, att lägga MT under avdelningsstyrelsen och att sparka MT-reportrarna. BO EMANUELSSON, VÅRDBITRÄDE, I SEKTION 04 HANINGE INSÄNT 20 MT nummer Insändare skickas till:mt Kommunal Stockholms län,box , Stockholm.e-post:: mt.stockholm@kommunal.se. Skriv kort,bidrag kan avkortas av redaktionen. Bidrag måste ha tydlig avsändare med namn,adress och telefonnummer.det går bra att publicera sig under signatur. Friår dröm eller mardröm Utan eget sparkapital är friår inte ett öppet val. Sju månader i förväg lämnade jag in min friårsansökan. Egna besparingar skulle behövas prisad vare skatteåterbäringen. Jag längtade till september, en ledig tid att förverkliga drömmar. Måla, skriva, vila själen. I juni ännu inget beslut från Arbetsförmedlingen. Under juli semesterstängt. I mitten av augusti fortfarande inget beslut. Kö och lång väntan. Den 29:e augusti var jag smått desperat. Inget beslut. Mina tunga suckar kunde fått en elefant att gråta. Jag krävde besked NU! A-förmedlingens svar: Njae vi tror det Den sista augusti ringde jag min chef: Jag har ordnat din tjänstledighet; du får ditt friår! Men listan på tillgängliga vikarier jag skickade för länge sen, den har Arbetsförmedlingen visst slarvat bort Det tog ytterligare några veckor innan min ersättare kom på plats. Mitt friår hade troligtvis bara blivit luft, utan min tålmodige chefs mycket uppskattade extra assistans. HELA ARBETSFÖRMEDLING- EN I MIN KOMMUN MÅSTE HA TAGIT FRIÅR SAMTIDIGT!! Vikarierna arbetar hårt (?) Folk köar och suckar. Datorerna krånglar. Friårsbesked ges i sista minuten; jag har upptäckt att jag är långt ifrån ensam om den erfarenheten. Mardrömskrånglet fortsatte: jag fick 33 procent av min normallön i friårsersättning/aktivitetsstöd. Förtvivlad ringde jag till A-kassan. De hade inte hunnit med, trots att mitt arbetsgivarintyg funnits där i över en vecka. Surmulet rättade tjänstekvinnan uppgifterna och sände dem till Försäkringskassan. Detta tog EN MINUT. Man utlovas 85 procent av sin a- kasseersättning; 65 procent av sin normallön. Staten tjänar alltså in minst 15 procent på varje friårsledig under den tid den arbetslöse träder in. Facket kräver sin vanliga procentuella avgift själv förvägras man alla avtalsenliga löneförhöjningar under sitt friår. Taket på ersättningen har gjort att jag i realiteten får 60 procent av min vanliga lön efter 100 dagar sänks den till 55 procent! Utan eget sparkapital är friår inte ett öppet val. Varför skapar man en friårsersättning som gör en ensamstående normalinkomsttagare mer eller mindre bankrutt?! Har man råd att ta friår? Hur mycket är vila för själen egentligen värd? En stor lerig känga åt politikerna som skapat dessa friårsregler. De är så inskränkta, otydliga och dåligt utarbetade att inte ens den förvaltande personalen kan hantera dem på ett effektivt och riktigt sätt. Och i praktiken är de en ekonomisk skymf! FATTIG FRIÅRSLEDIG Var inte rädd Att möta någon som förlorat en anhörig, var inte rädd, bara finnas där, lyssna, ge ditt stöd, var inte rädd... Spring inte iväg, stanna upp, var inte rädd, även du kan drabbas, var inte rädd, att inte kunna arbeta. Var inte rädd, att vara positiv, envis, våga skratta, var inte rädd, våga visa empati, var tillgänglig, var inte rädd. Varje dag kämpar du på, var inte rädd, låt mig bli frisk, min erfarenhet, och din, gör oss starka, var inte rädd. Tillsammans är vi starka, glöm inte det, Var inte rädd... TUULA STÅHL