Hur kan vi tillsammans med eleverna skapa inspiration till lek?

Transkript

1 Hur kan vi tillsammans med eleverna skapa inspiration till lek? Q i Falköping 2011 Fritidshem Rubinen Författare Ann-Britt Eliasson Kristina Johansson Anneli Jonsson

2 Hur kan vi tillsammans med eleverna skapa inspiration till lek? Inledning Enhet Mösseberg har tre fritidshem, Topazen, Smaragden och Rubinen. Totalt finns det ca.220 elever inskrivna. Fritids har tillgång till lokaler som slöjdsal, idrottshall och bibliotek senare på dagen då skolverksamheten upphört. På vår avdelning arbetar fyra pedagoger med en grupp på 70 elever, från förskoleklass till och med år 2. Vi har även elever ifrån grundsärskolan integrerade i gruppen. Ett av fritidshemmets uppdrag är att förena omsorg och pedagogik som stödjer barnens fysiska, intellektuella, sociala och emotionella utveckling (Kvalitet i fritidshem, 2007, s.22). Under den punkten kan man bland annat läsa om hur viktig leken är för barns utveckling, både fysiskt, psykiskt och socialt. Fritidshemmets uppdrag är också att komplettera skolan för att skapa helhet och kontinuitet i barnens utveckling. Ewy Dahlin (2010) menar att lekskickliga barn oftast har lättare att uttrycka sig och göra sig förstådda, har större social kompetens och har lättare för att koncentrera sig längre stunder. Av dessa anledningar är det angeläget att vi utvecklar leken på vårt fritidshem. Med många barn på fritidshemmet vill vi också att våra lekytor inomhus ska fungera så bra som möjligt. Vår lokal består av ett enda stort rum; som avgränsas med hyllor för att skapa rum i rummet, och ett litet rum med dörr. Emellanåt måste vissa ytor ändras om då man ser att leken inte fungerar så bra längre. För att vi pedagoger skulle få lite ny inspiration använde vi en studiedag till att besöka Barnens hus i Tidaholm. Nu var det då dags att göra något åt det enda rum på avdelningen där barnen har möjlighet att stänga dörren om sig. Rummet har tidigare använts som bokhörna, musikrum och senast som café. Caféleken har upphört i samma takt som koppar och kakor har gått sönder, pengarna har knycklats ihop och duken hamnat på golvet. Många barn går inte ens in i rummet längre och de som gör det busar mest omkring. Process Vi startade upp med att vid fyra tillfällen observera vilka barn som befann sig i rummet och vad de gjorde. Det blev tydligt att det bara var ett fåtal barn som valde att vara där och leken bestod mest av att busa, hoppa i soffan, stänga dörren om sig och släcka lyset. Vid gruppintervjuer i samlingar pratade vi med barnen om vårt arbete med Q. Vi berättade att vi ville förbättra leken och då speciellt i detta rum. Vi diskuterade hur det ser ut just nu och barnen tyckte som vi att det inte var så fint och inte så roligt att leka där längre. Barnen fick komma med förslag om vad vi kunde göra med rummet och vilken lek de skulle vilja ha där. Förslag som rockvrå, familjerum, utklädningsrum, hotell och sjukhus kom upp. Barnen var positiva och såg fram emot en förändring. Under arbetets gång har samtal med barnen pågått kontinuerligt för att veta att vi höll oss på rätt spår. Enligt Björndal (2005) är just samtalsintervjun ett bra verktyg i vår vardag för att samla information om det pågående arbetet. Vid varje aktion, som pågått cirka tre till fyra veckor, har en pedagog haft som uppgift att löpande under dagen observera vilka barn som lekte i rummet och vad de lekte. Vid en av aktionerna deltog den observerande pedagogen i leken.

3 Aktion 1 Utifrån de önskemål som kom fram vid gruppintervjuerna bestämde vi oss för att skapa ett familjerum. Vår tanke var att det rummet lätt ska kunna ändras om till t.ex. sjukhus, restaurang, hotell eller annan lek som barnen önskat. Under den vecka som renovering tog höll vi dörren låst in till rummet, lite med tanke för att skapa en viss förväntan hos barnen på vad som hände därinne, men också för att det rent praktiskt var enklare så. Den stora hörnsoffan förkortades, vi letade i förråd efter möbler som kunde passa, gjorde en spis och en kakelvägg och fräschade upp de slitna väggarna med lite konst. Utklädningskläder, porslin och lite annat smått och gott inköptes för en billig peng på second hand. Med lite fantasi kan man säga att rummet hade blivit en liten lägenhet med öppen planlösning, en köksdel, ett vardagsrum och hall. När det mesta var klart öppnades rummet upp och de barn som ville hjälpte till att plocka i ordning det sista och på så vis startades leken igång. Alla ville leka i rummet men intresset svalnade efter någon vecka. Aktion 2 För att ge leken nya möjligheter införskaffade vi låtsasmat och fyllde upp skåpen med. Fin plastmat i form av kött, korv, bröd, frukt, grönsaker, glass och godis. Leken utvecklades och barnen hittade nya lekmöjligheter. Aktion 3 Vi pedagoger bjöd in oss i leken. Vi skulle aktivt delta i leken om så bara för några minuter. Pedagogens intresse stimulerade barnens lek.

4 Diskussion Utifrån våra aktioner tycker vi oss ha sett tre faktorer som påverkar barnens inspiration och lust att leka. Material Första veckan var allt nytt och spännande. Allra roligast var nog utklädningskläderna och att visa upp sig för de andra i det ena snyggare än det andra. Det blev mycket spring fram och tillbaka. För att skapa lekro satte vi upp en bokningslista där barnen bokade sig för rummet under ca. 20 minuter. Under den tiden fick inga andra barn rycka upp dörren i tid och otid utan fick lära sig att respektera den lek som pågick. Trycket på att få leka i rummet lugnade ner sig efter någon vecka och ibland kunde det stå tomt. De äldre barnen använde gärna rummet för att sitta och prata istället, stängde dörren om sig och fick på så vis vara ifred. När vi införskaffade låtsasmaten blev det ett stort jubel från barnen och leken tog fart igen. Leken utvecklades med en gång och det blev mycket matlagning och fikabjudningar. Rummet kunde nu vara både restaurang, pizzeria och hotell förutom själva familjeleken. Barnen tog rummet i besittning och ändrade och möblerade om efter behov. Vi blev bjudna på kalas där fler barn utanför leken hakade på och det blev ett stort kalas i det lilla rummet. Lindqvist (2002) menar på att vi pedagoger måste utrusta olika lekhörnor med rätt material för att barnen ska känna lust och nyfikenhet till leken. Det var något vi märkte ganska snart. Att bara tillföra utklädningskläder ledde mest till pajaslek. Då vi införskaffade låtsasmaten öppnade det upp för helt nya möjligheter till lek. Det var som om det blev mer på riktigt när det fanns något att lägga i grytor och på tallrikar. När leken kom igång bättre använde de också utklädningskläderna så som var tänkt, för att bli en person i leken. Våra äldsta barn lekte mer istället för att bara sitta och prata. Vi kunde också se att det var viktigt att rummet var fint och städat för att barnen skulle vara sugna på att leka där. Pedagog Leken kunde komma av sig lite när man knackade på och frågade om man kunde få vara med och man märkte ganska snabbt om det fungerade eller inte. Kom man med i leken blev den mer på allvar. Alla gick in i sina roller och alla hade en uppgift. En dag blev en pedagog mormor och fick hjälpa till med städningen och passa lillan och när det var gjort tyckte barnen att mormor kunde gå hem till sitt. En engagerad och intresserad pedagog som hjälper till och pushar leken framåt, hjälper till att styra upp, komma med förslag och som även själv är med i leken emellanåt skapar ett positivt lekklimat och lockar fler barn till leken. Norén-Björn (1991) skriver att den vuxne gärna blir inbjuden till lek om barnen känner trygghet och att de tas på allvar. Som gäst i en lek är det viktigt att visa respekt för den lek som pågår. Det var inte alltid helt självklart att man kunde vara med i leken. Barnen kunde helt sluta upp att leka och väntade bara på att man skulle gå ut och då var det bara att glatt backa tillbaks ut igen. De flesta tyckte ändå att det var ganska trevligt med ett besök som blev en del i leken. Som pedagog var det också väldigt roligt när man blev insläppt till att vara med i leken. Det kändes som ett förtroende att få vara med och få ta del av barnens lek. Det skulle man göra oftare om tiden bara fanns.

5 Avskildhet Behovet av att kunna stänga en dörr om sig och få vara lite ifred är antagligen ganska stort, både för att få leka ostört men också för att kunna sitta och prata i lugn och ro. Ett rum där det finns möjlighet för en mindre grupp barn att gå undan och stänga dörren om sig påverkade också lusten till lek. Vi kunde även se att blyga barn som annars kan ha svårt i leken vågade vara med i större utsträckning vilket kanske just berodde på att man kunde stänga dörren om sig om man ville och då fick leka ostört. I den miljö som våra barn befinner sig i hela dagarna är det lätt att förstå att de kan behöva komma undan en liten stund. Det egna lärandet Under året med Q har vi haft kontinuerliga träffar med våra handledare som gett oss bra stöttning under resans gång. Vi har försökt att skriva i våra dagböcker och det har nog sett olika ut för oss alla i fråga om när, var och hur. Gemensamt för oss var nog i alla fall att den användes för att komma ihåg vad som hänt och den plockades fram vid diskussioner emellanåt. Under tiden som gått har vi märkt att det inte alltid kanske är nödvändigt att krångla till saker. Vi lät till exempel alla våra barn besvara en enkät vid slutet av vårt arbete men när vi analyserade och diskuterade vad som framkommit märkte vi att vi använt frågor som endast bekräftade det vi redan hade fått reda på genom våra observationer. Hade vi lugnat oss lite grann hade vi kanske kunnat ställa frågor som hade lett oss vidare istället. Efter hand som vi har släppt taget lite om rummet så har också intresset för att vara där minskat. Det är dags att förnya rummet lite grann och det finns planer på att kanske starta en affär utanför rummet för att skapa utrymme för fler barn och nya arbetsuppgifter i leken. Källor: Björndahl,Cato R.P. (2005). Det värderande ögat. Stockholm: Liber. Lindqvist,G. (1996). Lekens möjligheter. Lund: Studentlitteratur. Norén-Björn, Eva. (1991). Våga satsa på leken. Arlöv:Almqvist&Wiksell. Skolverket (2007). Kvalitet i fritidshem Allmänna råd och kommentarer. Stockholm: Fritzes Skoverket (2010). Utveckling pågår. Ödeshög. Danagårds Grafiska.