Alkohol och trafik på Island

Transkript

1 GYLFI ASMUNDSSON Alkohol och trafik på Island mel lan 1966 och 1993 Gylfi Åsmundsson: Alcohol consumption, drunken driving, and traffie accidents in Iceland The aim of the article is to compare the development of the aggregate consumption af alcohol, drunken driving and traffic accidents in Iceland over a period of 28 years and to. explore how changes in these factors are related. The data on traffic include the number of vehicles, the number af traffic accidents, the number of those arrested by the police suspected of drunken driving, and the proportion of alcoholrelated accidents in traffic. Reliable figures for the number of traffic accidents in the country as a whole have been available since 1966; for drunken driving, since 1968 and for alcohol related traffic accidents, since The results show no significant correlation between traffic accidents and the number of vehicles but show a highly significant correlation between traffic accidents and the consumption af spirits. A significant correlation was also found between traffic accidents and the rate of drunken driving and between traffic accidents and the proportion of alcoholrelated traffic accidents. In the latter part of the period a relative decrease in traffic accidelnts, drunken driving and alcohol related accidents was observed. The results are discussed with reference to otherfactors that might possibly affect this development, e.g., improvements in traffic safety and cars during the period, economic recessions, and information campaigns against drunken driving. Gylfi Åsmundsson: Rattfylleriet på Island mellan 1966 och 1993 Syftet med artikel n år att gora en jåmforande analys av relationen mellan totalkonsumtion av alkohol, rattfylleri och trafikolyckor pli Island under en period pli 28 lir. Trafikstotistiken inkluderar uppgifter om antalet fordon, antelet trafiko Iyckor, antalet personer som gripits misstånkta for rattfylleri samt det relativa antalet alkoholrelaterade trafikolyckor. Tillforlitlig statistik om trafikolyckorna i hela landet finns sedan 1966, om rattfylleri sedan 1968 och om alkoholrelaterade trafikolyckor sedan Resulteten visar att det inte finns något signifikant samband mellan antalet trafikolyckor och antalet fordon, men dåremot ett starkt samband mellan trafikolyckor och brånnvinskonsumtion. Det fanns också ett positivt samband såvål mellan trafikolyckor och rattfylleri som mellan trafikolyckor och den relativa andelen alkoholrelaterade trafikolyckor. Under den senare delen av perioden skedde en relativ minskning både av antalet trafikolyckor; rattfyllerister och alkoholrelaterade olyckor. Resulteten diskuteras mot bakgrunden av andra faktorer som eventuelit påverkar utvecklingen, t.ex. forbåttringar av trafiksåkerhet och bilbestånd, ekonomiska recessioner och kampanjer mot rattfylleri. Key word s: drunken driving, traffic accidents, alcohol consumption, Iceland Trafikolyckor och alkoholkonsumtion hor numera ti1l de storsta haisoproblemen, både på Island och i de ovriga vastlånderna_ Forskarna har kunnat påvisa att alkoholkonsumtionen ar en betydande orsaksfaktor i samband med trafikolyckor och att andelen alkoholrelaterade trafikolyckor klart återspeglar forandringar i totalkonsumtionen av alkohol. Når det gider de alkoholrelaterade trafikolyckorna finns det ett direkt orsakssamband mellan alkoholkonsumtion och trafikolyckor. Det ar emellertid mojligt att också estimera de indirekta konsekvenser alkoholkonsumtionen har for trafiken. Avsikten med den har artikeln år att beråkna i vilken utstrackning forandringar i totalkonsumtionen återspeglas i antalet tra- Nordisk Alkoholtidskritt Vol. 13, 1996: l

2 fikolyckor, alkoholrelaterade trafikolyckor och rattfyilerister på Island. Tillforlitlig statistik om antalet trafikolyckor i landet som helhet finns från och med år Man kan darmed jamfora dessa uppgifter med totalkonsumtionen av alkohol under en 28 år lång period, meilan åren 1966 och Uppgifter om rattfylleriet finns for hela landet från och med år 1968 och uppgifter om de alkoholrelaterade trafikolyckoma från år En tidigare studie (Åsmundsson 1988), gallande perioden , visade att det fanns ett signifikant samband mellan antalet trafikolyckor och den totaia alkoholkonsumtionen (r=.76), och då framfor ailt betraffande konsumtionen av brannvin (r=.89). Daremot fanns det inte något signifikant samband meilan antalet olyckor och antalet fordon. Utgående från detta antog man att minskad brannvinskonsumtion, i kombination med okad konsumtion av svagare alkoholdrycker, och en i ovrigt bibehållen totalkonsumtion, skulle leda till en minskning av antalet trafikolyckor. En tidsserie på 15 år ar emeilertid alitfor kort, speciellt som relationen mellan de observerade faktorerna endast ar indirekt och kan vara beroende av många andra sociala omstandigheter. Detta ar något som påpekats av bl.a. Hauge (1982; 1984) och Skog (1984). Hauge analyserade sambandet mellan å ena sidan rattfylleri och trafikolyckor med personskador och dodlig utgång, och å andra sidan den totaia alkoholkonsumtionen och antalet fordon, i Norge under perioden Han fann signifikanta samband mellan alia fyra faktorer. Efter att han analyserat sambanden utgående från de årliga forandringarna kvarstod emellertid det signifikanta sambandet endast mellan antalet trafikolyckor och trafikvolymen. Skog understrok for sin del att inte ens en tids serie på 35 år egentligen var tillracklig for att påvisa forekomsten av faktiska samband, och att siffror som antyder att det skulle foreligga dylika samband med andra ord kan vara missvisande. Han gjorde darfor en ny analys av sambandet mellan trafikolyckor med dodlig utgång och alkoholkonsumtion, och kom till slutsatsen att det ar omojligt att ge ett tillforlitligt svar på frågan om den okade alkoholkonsumtionen hade lett till ett okat antal trafikolyckor, eftersom det finns så många andra okontrollerade variabler. Trots dessa metodologiska svagheter gjordes en ny undersokning på Island. Den påminde om den tidigare, men omfattade nu en nastan dubbelt langre tidsperiod, 28 år mot tidigare 15. Under denna tid, narrnare bestamt år 1989, upphavde s det forbud mot både tillverkning och forsaljning av ol som varit i kraft sedan år Detta ledde till forandringar i dryckesvanoma, vilket innebar att konsumtionen av brannvin proportionellt sett minskade. Dessa forandringar var orsak nog att testa ovannamnda hypotes, samtidigt som man också narrnare kunde analysera några av de ovriga faktorer som eventuellt påverkade utveck1ingen, både nar det galler trafikolyckoma och alkoholkonsumtionen. Tidsserien presenteras i tabelil. Utvecklingen for varje enskild variabels vidkommande analyseras skilt for sig, varefter jamforelser gors och eventuella positiva samband diskuteras. Alkoholkonsumtionen Uppgiftema om alkoholkonsumtionen ar hamtade ur den officiella forsaljningsstatistik som uppgors av Åfengis- og tobaksverslun rlkisins (Statens alkohol- och tobaksmonopol). Med tanke på denna studie har forsaljningssiffroma omraknats i liter absolut alkohol per capita, 15 år eller aldre, uppdelat på brannvin, vin och ol, samt total forsaljning. Observera alltså att alkoholhaltigt ol varit tillåtet forst från år Forsaljningsstatistiken ger sjalvfallet, har som på andra håll, inte någon rattvis bild av den faktiska mangd alkohol som konsumeras. For det forsta for turister in avsevarda mangder taxfree alkohol i landet; for det andra konsumerar islandska resande avsevarda mangder alkohol utomlands; for det tredje fors en viss mangd alkohol illegalt in i landet, och for det fjarde ar det valkant att det också existerar en viss illegal tillverkning av alkoholdrycker. Allt detta hojer den faktiska konsumtionen. Å andra sidan måste vi givetvis rakna bort den alkohol som utlanningar koper inom landet. Guomundsdottir (1990) beraknade att den icke-registrerade konsumtionen av alkohol

3 TabelI 1. Alkoholkonsumtion, antal motorfordon och antal trafikolyckor , rattfylleri och alkoholrelaterode trafikolyckor År Alkoholkonsumtion 1 Motorfordon 2 Trafikolyckor3 Rattfylleri 3 Alk. relaterade olyckor, % totalt spritdr. vin ol olla person- dodliga person- skador skador dodliga ,49 3,13 0, , ,56 3,19 0, , ,14 2,77 0, , ,22 2,85 0, , ,68 3,30 0, , ,93 3,51 0, , ,06 3,60 0, , ,15 3,66 0, , ,34 3,78 0, , ,08 3,40 0, , ,05 3,25 0, , ,5 lo,s ,31 3,44 0, , ,2 18, ,09 3,18 0, , ,0 29, ,45 3,23 1, , ,4 29, ,32 3,08 1, lo,s ,5 32, ,37 3,07 1, , ,6 29, ,28 2,89 1, , ,3 20, ,42 2,87 1, , ,6 38, ,49 3,03 1, , ,5 37, ,34 3,08 1, , ,6 25, ,50 3,36 1, , ,4 8, ,62 3,47 1, , ,6 20, ,48 3,45 1, , ,9 3, ,51 2,84 0,77 1, , ,4 14, ,24 2,75 0,76 1, , ,9 20, ,13 2,75 0,80 1, , ,1 14, ,73 2,49 0,79 1, , ,1 4, ,45 2,20 0,76 1, , ,2 11,8 1 liter absolut alkohol per invånare, 15 år och aldre 3 per invånare 2 per invånare 4 nya kriterier for registrering Kållor: TolfræOihandb6k 1984; Landshagir 1993; Soluskyrsla Afengis- og t6baksversluhar rfkisins 1994; Arnason 1976; Yearbook of Nordic Statistics ( ); Skyrsia um umferoarslys (] rslandi 1993,

4 drycker (inklusive det svagare olet) i slutet av 1980-talet innebar ca en tredjedel storre total konsumtion Fimfort med den statistikforda. Den långsamma okning som skett sedan 1970-talet beror antagligen till stor del på att alltfler islanningar reser utomlands och på hemresan har med sig turistsprit. Också om detta ar faktorer som varierar från land till land ar de officiella forsaljningssiffroma andå de enda tillforlitliga uppgifter om alkoholkonsumtionen som ar direkt jamforbara med andra Hinder. Med undantag av en minskning steg totalkonsumtionen anda fram till år Darefter var okningen mycket liten, for att sedan oka dramatiskt år 1989, i samband med att det alkoholhaltiga olet slapptes fritt. Under de darpå foljande åren minskade totalkonsumtionen åter gradvis ner till den tidigare nivån. Det skedde emellertid en stor forandring i proportionerna mellan brannvin och ol: olkonsumtionen okade avsevart på brannvinets bekostnad. Trafikvolymen Trafikvolymema har okat enormt under denna tidsperiod. De nastan tredubblades från år 1966 till år 1988, då det gick mindre an två invånare per bil. Redan fore år 1970 hade alltfler familjer blivit agare till två bilar och mot slutet av 1970-talet var det inte ovanligt med tre bilar i en och samma familj. Det ledde samtidigt till att det sammanlagda korandet spreds på fler fordon, vilket innebar att koran det per bil i viss mån minskade. Det hår ar något som också antyds av forsaljningssiffroma for bensin efter år Samtidigt framtradde nya grupper av forare, framfor allt bland kvinnor och un,gdomar. Ar 1987 minskade antalet bilar en aning. En orsak till det var att man inforde en ny skatt som beraknades enligt bilens vikt. Det ledde till att många gamla bilar utrangerades och avfordes från registret. Reduceringen av bilbeståndet har fortsatt efter år 1987 och år utan tvekan en foljd av den ekonomiska recession som inleddes år Importen av nya bilar har inte varit tillrackligt stor for att motsvara avveck1ingen av den gamla bilparken. T rafikolyckor Trafikolyckoma klassificeras utgående från olyckomas allvarlighetsgrad, dvs. i vilken mån de medfort skador på egendom, personskador eller haft dod1ig utgång. Nar det gåller trafikolyckor i allmanhet finns det for hela landet uppgifter endast från och med år De bygger på polisrapporter och registreras av Umfer()arra() (Trafiksåkerhetsrådet). Det har, enligt en studie av Torfason (1983), kunnat påvisas att statistiken over olyckor med personskador som foljd har ett mycket svagt samband med det antal olyckor som inregistrerats på Stadssjukhusets akutmottagning (slysadeild Borgarspitalans) i Reykjavik, den institution som i huvudsak tar hand om olycksfall inom Reykjavikområdet, och i komplicerade fall från hela landet. År 1975 inregistrerade akutmottagningen sammanlagt personer som antingen skadats eller omkommit i samband med en trafikolycka. Endast 27 % av dessa registrerades både av Umfer()arra() och av akutmottagningen,2 % enbart av Umfer()arra() och de återstående 71 % enbart av akuten. Ifall dessa siffror ger någonsomhelst fingervisning om den registreringspraxis som rådde under den hår tidsperioden, och om den galler for hela landet, forefaller det som om de siffror vi opererar med omfattar mindre an 30 % av samtliga trafikolyckor med personskada. De internationella skadekriterierna togs i bruk år 1975 och har sedan dess anvants av polisen då den registrerar trafikskador med personskada som foljd. Det resulterade i att det registrerade antalet skador minskade med mer an halften under det året. Det ar mojligt att det delvis kan forklara skillnadema i de siffror som uppgivits av sjukvården respektive polisen under detta och darpå foljande år. Oberoende av hur det forhåller sig med den saken kan man konstatera att skadestatistiken från åren inte år jamforbar med den som uppgjorts från och med år Den ar inte heller på det hela taget speciellt tillforlitlig. Det man dåremot kan lita helt på år siffroma over olyckor med dodlig utgång. Dessa år emellertid såpass få att de inte ar speciellt lampliga for tidsserieanalyser. Enligt statistiken har dodssiffroma inte forandrats namnvårt under den - 20-

5 period som studerats. Det år emellertid intressant att notera den dramatiska minskningen av dodssiffroma år Också om vi under detta år kan bokfora en liten okning av antalet olyck.or med personskada, minskade ock.så det totala antalet trafikolyck.or under detta år. Det forblev lågt ånnu under darpå foljande år. Island overgick. från vånster- till hogertrafik år Den mycket omfattande informationskampanjen bar tydligen frukt, trots en myck.et utbredd rådsia for att det till en borjan skulle gå precis tvårtom. Forarna var uppenbarligen extra forsiktiga, vilket ledde till att slutresultatet var det basta mojliga - åtminstone betraffande de allvarligaste olyckoma. Tyvårr forsvann emellertid den hår effekten efter en relativt kort tid. Siffroma over trafikolyck.or med personskada som foljd respektive dodsolyck.or anvånds av ovannamnda orsaker inte separat. I stållet bygger jåmforelsen på siffroma for samtliga trafikolyckor, dvs, innefattande egendomsskador, personskador och dodsfall. Det sammanlagda antalet trafikolyck.or per invånare under åren presenteras i tabell1. Det steg åren , men har darefter varit konstant anda fram till de fem senaste åren, då det har gått ner betydligt. De hoga siffroma for år 1987 år en avvikelse som kraver en forklaring. Det året gjorde polisen en extra anstrångning for att registrera samtliga trafikolyck.or, ock.så sådana mindre olyck.or som tidigare ofta forblivit oregistrerade. Det hår gjordes som en forberedelse infor den nya praxis som skulle inforas, enligt vilken forare som varit inblandade i mindre olyck.or skall rapportera darom direkt till sitt forsåkringsbolag, utan att meddela polisen. Olyck.or av det har slaget blev darfor under de dårpå foljande åren konsekvent aldrig rapporterade till polisen, vilket forklarar en avsevård del av minskningen i antalet registrerade olyck.or åren 1988 och Det år emellertid skål att notera att den nedåtgående trenden ock.så sedan dess har fortsatt. Alkoholrelaterade olyckor Uppgifter om de alkoholrelaterade olyckoma, uppgjorda enligt internationella kriterier, finns tillgångliga forst från och med år I denna Figur 1. Trafjkolyckor med personskada och dadsfall der en berusad farare varit involverad, procent av alia trafik olyckor med skada och dadsfall, % o,+-~~~~~~~~~~~~~~~ Yr D6dsfall --m- Personskade statistik år de alkoholrelaterade olyckoma indelade i två kategorier: olyck.or med personskador och dodsolyck.or. Den relativa andelen av respektive olyck.styp i forhållande till totalantalet olyckor framgår av figur 1. År 1976 var antalet alkoholrelaterade olyck.or med personskada 14,5 % och dodsolyckoma 10,5 % av samtliga olyck.or i respektive kategori. Den procentuella andelen alkoholrelaterade personskador var relativt konstant ånda fram till år 1985, men har efter det kraftigt gått ner. For dodsolyck.omas del nåddes en topp år 1984, med 37 %, men aven dessa har darefter uppvisat en nedåtgående trend. Det finns stora skillnader mellan de olika åren, speciellt når det galler det relativa antalet alkoholrelaterade dodsolyck.or, vilka ju absolut sett ar ratt få. Det ar emellertid uppenbart att andelen under periodens forsta halft generellt sett år storre an under den senare halften. Eftersom fluktuationerna varit stora och tidsperioden ar såpass kort år det skål att inte fasta alltfor stor uppmårksamhet vid foråndringama. I en studie av trafikolyck.oma på Island åren kom Briem (1983) till att en fjardedel av alla fotgångare som skadats i samband med en olycka varit alkoholpåverkade. I en annan studie over rattfylleriet och trafikolyck.oma åren (Olvunarakstur 1983) fann man att un

6 gefar 500 onyktra bilforare under denna period varit inblandade i trafikolyckor. 18 % av dessa hade resulterat i personskador, jamfort med 6 % av samtliga olyckor. Man uppskattade vidare att foraren! forarna i 15 % av samtliga trafikolyckor hade varit onykter! onyktra. Rattfylleriet I enlighet med Log um notkun bifreioa nr (Lagen om motorfordon) ar framforande av motorfordon i onyktert tiilstånd en straffbar handling, dar straffen varierar från boter till maximalt ett års fangelse. I Umferoar1og nr (Trafiklagen) faststaildes den nedre gransen for rattfylleri tiil 0.5 promille alkohol i blodet, samtidigt som det blev obligatoriskt att avge ett blodprov ifall polisen anser att det foreligger misstanke om rattfylleri. Uppgår alkoholhalten i blodet till promille forlorar foraren automatiskt korkortet for minst en månad, medan man for1orar korkortet for minst ett år om halten overstiger 1.2 promille. Dessa granser har senare justerats av domstol, i syfte att medge vissa marginaler. Den nedre gransen ar darfor i praktiken 0.62 promille och den ovre 1.32 promille. Utover att man for1orar korkortet doms rattfylleristema darutover tiil kannbara boter och - beroende på om forseelsen varit allvarlig - rentav till fangelsestraff. Uppgifter om personer som av polisen gripits for rattfylleri finns for hela landet tillgangliga från och med år I den har rapporten utgår vi darfor enbart från det antal personer som av polisen årligen grips misstankta for rattfylleri. Genom att jamfora polisens statistik over personer misstankta for rattfylleri med domstolsstatistik och blodprovsresultat kan man uppskatta att ungefar 90 % av dem som grips blir åtalade. I den studie over rattfylleri som namndes ovan (Olvunarakstur 1983) framgick det att man under åren hade utfort blodprov på forare som gripits for rattonykterhet. Av dessa underskred 12 % den nedre gransen, 30 % hade mellan 0.62 och 1.32 promille, medan 58 % hade over 1.32 promille. I de årsrapporter som utges av Ranns6knastofa i lyfjafræoi (Den farmakologiska institutionens forskningslaboratorium) har man inte kategoriserat blodproven enligt dessa kriterier, men den procentuella andelen av dem som underskridit den nedre grans en har sedan 1978 varierat mellan 8 och 12 %. Oftast har den legat kring 10 %. Fordelningen enligt blodalkoholhalt har inte varierat på något si9flifikant satt under de senaste femton åren (Arsskyrsia aranns6nastofu i lyfjafræoi ). Statistik från åren presenteras i tabell 1. Antalet rattfyllerister steg brant under åren Sedan var antalet relativt konstant fram till år 1987, men darefter har antalet personer som gripits for rattfylleri markbart gått ned. Det kanske mest intressanta i dessa siffror ar att de ar 3-4 gånger hogre an motsvarande siffror i de ovriga nordiska landerna (se t.ex. Nordisk alkoholstatistik 1994). Det har kunde anses indikera att rattfylleriet faktiskt ar mera utbrett på Island. Antalet alkoholrelaterade trafikolyckor ar i sin tur mindre an i de flesta ovriga nordiska lander, vilket alltså skulle peka i motsatt rlktning. Det ar emellertid skal att notera att markbart fler islanningar an ovriga nordbor i den skandinaviska dryckesvaneundersokningen (Helgason & 6lafsd6ttir 1988) medgett att de någongång kort i onyktert tillstånd. En annan orsak till de hoga siffroma på Island kunde vara att polisen ar effektivare nar det galler all gripa rattfyllerister, vilket forhindrar potentiella olyckor. Drickandet begransas vanligen till tiden mellan fredag kvall och måndag morgon, vilket gor att merparten av de rattonyktra grips i samband med rutinkontroller under veckosluten. Som bandet mellon totalkonsumtion, trofikolyckor och rottfylleri I en analys av sambandet mellan de olika tidsseriema framgår det att det inte finns något signifikant samband mellan det sammanlagda antalet trafikolyckor och antalet motorfordon (r =.09). Daremot finns det ett svagt negativt samband mellan antalet trafikolyckoroch totalkonsumtionen av alkohol (r=-.2). I den tidigare namnda studien (Åsmundsson 1988) fann man ett signifikant samband mellan antalet trafikolyckor och totalkonsumtionen av alkohol. Okningen i konsumtionen av svagare alkoholdrycker, speciellt efter att olet slapptes - 22-

7 Figur 2. Brannvinskonsumtion i liter absolut alkohol per invånare, 15 och aldre, samt alia trafikolyckor per 100 invånare, Figur 3. Brannvinskonsumtion i liter absolut alkohol per invånare, 15 år och aldre, samt antalet rattfyllerister per 200 invånare, o~~~~~~~~~~~~~~~~~~,~,_,~,m,~,_,~,_,~,~,~,_,~,~,_ft r = 0.76, P < Olyckor/100 inv. ----e-- liter absolut alkohol/inv. o~~~~~~.-~~.-~~~~.-~~~ '_,_,~,m,_,_,~,_,~,_,_,_,~,~,_ft r = 0.52, P < Rottfyllerister/200 inv e-- Brånnvinskons. i liter absolut ajkohol/inv. fritt, har gjort att totalkonsumtionen inte långre uppvisar något signifikant samband med antalet trafikolyckor. De svagare alkoholdryckerna, dvs. vin och ol, har ett signifikant negativt samband med antalet olyckor (r=-.54), medan konsumtionen av brannvin ånnu har ett starkt positivt samband med antalet olyckor (r=.76, p<o.ool), vilket framgår av figur 2. Det finns också ett signifikant samband mellan rattfylieri och brannvinskonsumtion (r=.52, p<o.ol), vilket framgår av figur 3, men daremot inget samband melian rattfylieri och konsumtion av svagare alkoholdrycker (r=.o). Figur 4 visar att det finns ett signifikant positivt samband melian antalet trafikolyckor och rattfylieri (r=.57, p<o.ol). Det finns likaså ett mycket starkt positivt samband melian rattfylieri och antalet alkoholrelaterade olyckor med personskada (r=.76, p<o.ool). AlIa dessa samband kan också utlasas ur tabelll. De viktigaste resultaten av denna analys år alltså att det finns ett starkt positivt samband melian antalet trafikolyckor och brannvinskonsumtion. Daremot uppvisar antalet trafikolyckor inte något signifikant samband med totalkonsumtionen av alkohol, och ett starkt. negativt samband med konsumtionen av svagare alkoholdrycker (vin och ol). På motsvarande satt finns det ett starkt positivt samband mellan konsumtion av brånnvin och såvål rattfylieri Figur 4. Antalet trafikolyckor per 100 invånare och rattfyllerister per 200 invånare, o~~~~~~.-~~~~~~~~~~~ '~'_'~,m,~,_,~,_,~,~,_,_,~,~,_ft r = 0.57, P < ,... Rottfyllerister/200 inv a-- Olyckor/lOO inv. som andelen alkoholrelaterade olyckor med personskada som foljd. Diskussion Resultaten i en tidigare studie (Åsmundsson 1988) hade gett oss anledning att anta, att antalet trafikolyckor går ner om brannvinskonsumtionen minskar och att den relativa konsumtionen av svagare alkoholdrycker i stallet okar, utan att åndå hoja totalkonsumtionen. Resultaten i den - 23-

8 nu foreliggande studien ger ytterligare belagg for denna hypotes. Utvecklingen i riktning mot svagare alkoholdrycker har skett parallelit med minskningen av såval antalet trafikolyckor som antalet rattfyllerister och alkoholrelaterade trafikolyckor. Daremot har totalkonsumtionen av alkohol inte langre, såsom tidigare, ett positivt samband med antalet olyckor och antalet rattonyktra, genom att de svagare dryckerna numera står for en allt storre andel av totalkonsumtionen. Låt oss ta en narmare titt på utvecklingen betraffande de tre variabler som har det starkaste inbordes sambandet, dvs. antalet trafikolyckor, brannvinskonsumtionen och rattfylleriet. Det gemensamma draget for dessa variabler ar att det skedde en okning under åren , som åtfoljdes av en relativt stabil period , och darefter en brant minskning efter det att olet blev fritt år Det ar visserligen endast en liten andel av samtliga trafikolyckor som år direkt alkoholrelaterade, men de mångfacetterade sodaia situationer som bidrar till att trafikolyckor uppstår kan likval, åtminstone indirekt, sammanhanga med dryckesvanorna. AlIa dessa faktorer bildar ett komplicerat nat av omsesidigt verkande krafter, som alia borde analyseras for att vi skall kunna forstå på vilket satt sambandet mellan brannvinskonsumtion och trafikolyckor har utvecklats. Forbattringen av vagnatet har varit enorm under den tidsperiod som studerats, framfor allt under 80-talet. Ånnu år 1980 var endast 3,2 % av vagarna asfalterade, medan andelen år 1993 hade stigit till 30,S % (Landshagir 1993). Detta, i kombination med den standiga tekniska forbattringen av bilarna, forbattrade såkerhetsåtgarder och trafikregler, har utan tvekan bidragit till att minska antalet trafikolyckor. Det har framgår också av det faktum att antalet trafikolyckor i relation till befolkningsmangden var stabilt under slutet av 1970-talet och under 1980-talet, trots att antalet motorfordon okade dramatiskt. Nar antalet motorfordon borjar minska efter år 1988, kan vi notera att det sker en ytterligare minskning också i olycksstatistiken. :1 takt med att antalet bilar okar, finns det också allt flera nya grupper av forare på vagarna. Framfor allt har det relativa antalet kvinnor och ungdomar okat. Enligt forsåkringsbolagen utgor ungdomar under 2S den storsta olycksrisken. Det har kan också vara en bidragande orsak till den stadiga okningen i antalet trafikolyckor på 60-talet och i borjan av 70-talet. Som ett motargument kunde man kanske framhålla att den nya generationen bilforare har vuxit upp i en tryggare och mer valfungerande trafikmiljo och darfor har lart sig folja trafikreglerna battre an de aldre forarna. Det har t.ex. sagts att de aldre islandska bilforarnas trafikbeteende varit utpraglat individualistiskt och att forarna hellre foljt sitt eget omdome an trafikreglerna. Som exempel kan man namna att blinkljusen ar något som vanligen utnyttjats ganska slumpmassigt. Det hår håller emellertid gradvis på att forandras, vilket gor att trafikbeteendet blir alltmer forutsagbart och enhetligt. Man har kunnat påvisa att realinkomsten, kopkraften och alkoholens prisnivå påverkar alkoholkonsumtionens nivå (Godfrey 1989; Olafsd6ttir 1993), samt att det ekonomiska tillståndet i ett land vid en given tidpunkt ar den kanske viktigaste enskilda faktor som påverkar både antalet trafikolyckor och nivån på alkoholkonsumtionen. Effekten av realinkomsten och kopkraften blev t.ex. uppenbar åren , då landet drabbades av en plotslig ekonomisk kris som en foljd av dramatiskt minskade fiskbestånd, vilket ledde till en arbets16shet man inte hade upplevt på Island sedan borjan av SO-talet. Den ekonomiska recessionen varade emellertid endast i ungefar två år, vilket återspeglas i det faktum att alkoholkonsumtionen snabbt steg efter Foljande ekonomiska recession kom år Torskstamrnen var mycket svag och fisket måste darfor kraftigt skåras ned. De ekonomiska åtgarder som vidtagits på andra samhallsområden har tillsvidare haft ringa effekter och landet befinner sig (hosten 1995) darfor fortfarande i recessionens grepp. Trots detta steg totalkonsumtionen kraftigt i samband med att olet frislapptes år 1989, aven om den inom loppet av några år sjonk ti11 den tidigare nivån. Man kunde alltså, ifall inte olet just då hade slappts fritt, ha vantat sig en nedåtgående trend i totalkonsumtionen, medan den minskning som foljde efter detta antagligen ar ett resultat av den ekonomiska recessionen

9 De ekonomiska svårighetema påverkar också de offentliga utgiftema, vilket innebar minskad service. Det har har t.ex. lett till att polisen blivit tvungen att skara ner overtidsarbetet, vilket inneburit minskade resurser for po1isovervakningen, spedellt under veckosluten. Man har foljaklligen spekulerat i mojligheten att minskningen av antalet personer gripna for rattfylleri till en del skulle bero på just detta. Det har visat sig att de prispolitiska åtgardema ar det effektivaste sattet att rikta in konsumtionen av alkohol från en viss typ av alkoholdryck till en annan. På Island kan man gora detta på en riksomfattande nivå, eftersom landet har ett statligt alkoholmonopol. Ånda till borjan av 1970-talet var det med tanke på alkoholstyrkan mera Ionsamt att kopa brannvin an vin, vilket gjorde att brannvinet stod for nastan 90 % av konsumtionen - islånningarna har ju av tradition i forsta hand druckit i syfte att berus a sig. Detta monster forandrades långsamt i borjan av 70-talet, antagligen på grund av inflytande utifrån, genom att allt flera islanningar reste utomlands, samtidigt som turismen till Island okade. Under den senare halften av 70-talet skedde en mera markant okning av vinkonsumtionen, som en foljd av att prispolitiken andrades i syfte att gora svagare alkoholdrycker, dvs. viner, billigare an brannvin. Fram till 1983 hade brannvinets andel av totalkonsumtionen minskat till 65 %. Den nya finansminister som tilltradde år 1983 återgick till den gamla policyn, vilket ledde till att brannvinskonsumtionen år 1988 igen hade stigit till nastan 80 % av totalkonsumtionen. Nar olet sedan introducerades år 1989 blev det omedelbart populart och kom genast att stå for ungefar 35 % av totalkonsumtionen (raknat i liter absolut alkohol), trots att olet var relativt dyrt i forhållande till brannvin, och mycket dyrt jamfort med andra lander. Den har prispolitiken kan eventuellt ha bidra~t till att olkonsumtionen delvis holls tillbaka. År 1994 blev olet emellertid en aning billigare i relation till andra alkoholdrycker och dess andel av marknaden forefaller att oka. Olika informationskampanjer i massmedierna har också visat sig påverka rattonykterheten. Ett exempel har vi namnt redan tidigare, dvs. overgången från vanster- till hogertrafik år År 1988, i samband med den nya lag som mojliggjorde forsaljning och produktion av ol på Island, genomfordes en massiv informationskampanj av Åfengisvarnarra() (Det alkoholforebyggande rådet) och Umfer()arra() (Trafiksakerhetsrådet) dar man påminde islånningama om att ol ar en alkoholdryck, och att inmundigande av så lite som en flaska ol kunde resultera i rattonykterhet och dårmed vara en straffbar handling. Man kan anta att denna kampanj i betydande utstrackning bidrog till att hålla tillbaka rattfylleriet och de alkoholrelaterade olyckoma, vilket återspeglas i den minskning vi kan observera i statistiken från och med år Man kan vidare spekulera i hur dessa faktorer påverkar islanningamas syn på detta med alkohol och bilkorande. Den forskning som gjorts angående alkoholbeteendet på Island jamfort med motsvarande i andra lander, tyder på att de alkoholrelaterade effekterna i hogre grad kommer till uttryck i form av olyckor och andra sodaia och beteendemassiga sammanhang, och inte så mycket i form av somatiska sjukdomar (Åsmundsson & 6lafsd6ttir 1988; Åsmundsson 1992). Man har antagit att det har i forsta hand återspeglar de islandska dryckesvanoma, vilka praglas av sporadiskt berusningdrickande framom ett mera moderat, men regelbundet drickande. Dessa dryckesvanor ar i sin tur endast en del av ett mera generellt beteendemonster. De hamningslosa och olycksbenagna dryckesvanoma har antagligen sin motsvarighet också i sattet att kora bil. I takt med att dryckesvanoma blir mera moderata kan man antagligen vanta sig att också korsattet småningom blir mindre riskbetonat. Och vice versa: forandrade korvanor kan antagligen smitta av sig också på andra former av beteende, t.ex. dryckesvanoma. Gamla sedvanjor forandras långsamt, men i ett samhalle som forandras såpass snabbt som det islandska och dar de olika internationella impulserna ar såpass många, sker vasentliga sodala forandringar numera under en enda generation. I stravandena att minska antalet trafikolyckor och minimera de skadliga effekterna av alkoholkonsumtion, vore det allt skal att ha en battre kllnskap om hur detta komplicerade nat av influenser fungerar. Oversiittning: Thomas Rosenberg - 25-

10 REFERENSER Årnason, 6lafur Haukur (red.): Handb6k i bindindisfræoum. Reykjavik 1976 Årsskyrsia Ranns6knarstofu i lyfjafræoi (Den farmakologiska institutionens årsrapporter). Universitetet på Island, Reykjavik Åsmundsson, G.: Umfero och Mengi (Trafik och alkohol). LæknablaoiO 74 (1988): 4, Åsmundsson, G.: The development of alcohol problems in relation to alcohol consumption in Iceland Paper presented at the 18th Annual Alcohol Epiderniology Symposium, Toronto, May 30th - June 5th, 1992 Åsmundsson, G. & 6lafsd6ttir, H.: Alcohol problems in Iceland Duplicerad rapport. Department of Psychiatry, National University Hospital, Reykjavik 1988 Briem, G.R: Pedestrlans injured in road traffic accidents in Reykjavik Report at the Nordic Congress on Traffic Accidents, Reykjavik 1983 Godfrey, c.: Factors Influencing the Consumption of Alcohol and Tobaeco: the use and abuse of econornic models. British Journal of Addiction 84 (1989): Guomundsd6ttir, Å.: Ikke-registrerad alkohoikonsumtion på Island. Alkoholpolitik 7 (1990): 3, Hauge, R: AIkoholforbruk og promillekjøring. I: Nils Christie & Anders Bratholm & TorkelOpsahl: Festskrift til Joh. Andenæs. Universitetsforlaget, Oslo 1982 Hauge, R: Aggregate data in alcoholresearch. SIFA-report nr 75. Statens institutt for alkoholforskning, Oslo 1984 Helgason, T. & 6lafsd6ttir, H.: Norræn Mengisneysluranns6kn 1979 (Den nordiska dryckesvaneundersokningen 1979). LæknablaoiO 74 (1988): 4, Landshagir 1993 (Statistik om Island i sammandrag 1993). Hagstofa Islands, Reykjavik 1993 Nordisk Alkoholstatistik Alkoholpolitisk planering och information, Oy Aiko Ab, Helsingfors lafsd6ttir, H.: Alcohol poliey within a fiscal frame: the case of the state alcohol monopoly in Iceland. Contemporary Drug Problems XX (1993): 2, Skog, Ole-Jørgen: 0kt totalforbruk - flere traffikkulykker? SIFA-stensilserie nr. 87. Statens institutt for alkoholforskning, Oslo 1984 Skyrsia um umferoarslys a Islandi ano 1993 (Rapporter om trafikolyckor på Island 1993). Umferoarrao, Reykjavik 1994 Soluskyrsla Åiengis- og t6baksverslunar rikisins (AIkoholoch tobaksmonopolets forsaljningsrapport). Reykjavik 1994 Torfason, B.: Umferoarslysin og afleioingar peirra eru stærstu vandamålio (Trafikolyckorna och konsekvenserna av dem ar det storsta problemet). HeilbrigoismaI (1983): 2, Tolfræoihandb6k 1984 (Statistisk handbok 1984). Hagstofa Islands, Reykjavik 1984 Yearbook of Nordic Statisties (Nordisk statistisk årsbok). Nordiska Rådet, Stockholm & Kopenhamn Olvunarakstur: Sjolunda hvert umferoarslys. (Rattfylleri: var sjunde trafikolyeka). HeilbrigOismaI (1983): 31, 3; 11. Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: 1-26-