C-UPPSATS. Kvinnlig könsstympning - Medborgarens autonomi kontra trygghet Vad bör staten göra? Annika Johansson. Luleå tekniska universitet

Transkript

1 C-UPPSATS 2007:102 Kvinnlig könsstympning - Medborgarens autonomi kontra trygghet Vad bör staten göra? Annika Johansson Luleå tekniska universitet C-uppsats Statsvetenskap Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap 2007:102 - ISSN: ISRN: LTU-CUPP--07/102--SE

2 SAMMANFATTNING Uppsatsens syfte är att utifrån genusteori, etik och moral samt teorier om vad staten bör göra ge en bild av vad kvinnlig könsstympning innebär, se dess utbredning och konsekvenser samt möjligheter att förhindra att ingreppen sker. Slutligen ligger fokus på integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (Fp) förslag om obligatoriska gynekologiska kontroller av unga kvinnor för att förhindra könsstympning. WHO uppskattar att omkring 100 till 140 miljoner kvinnor i världen är könsstympade och att 2 miljoner flickor/unga kvinnor riskerar att könsstympas varje år. Kvinnlig könsstympning är en gammal sed som har funnits i över 2000 år och baseras på gamla traditioner och sedvänjor och existerar främst i Afrika, i områdena längs med samt norr om ekvatorn. Könsstympning av kvinnor förekommer även i Asien och Mellanöstern. Ingreppet har ingenting med religion och tro att göra och det finns ingenting i Koranen, Bibeln eller andra religiösa skrifter som förespråkar och stödjer ingreppen. WHO har indelat den kvinnliga könsstympningen i fyra olika kategorier, beroende på ingreppets form. Den första formen innebär att förhuden runt klitoris samt delar av eller hela klitoris skärs bort. Den andra formen innebär att klitoris skärs bort och även delar av eller hela de inre blygdläpparna. Den tredje formen kallas infibulation eller faraonisk omskärelse och innebär att klitoris samt de inre och yttre blygdläpparna skärs bort. Sedan sys resterna av de yttre blygdläpparna ihop och kvinnan har endast en liten öppning kvar för urin och menstruationsblod. Den fjärde och sista formen av könsstympning är alla övriga typer av ingrepp i det kvinnliga könsorganet såsom snitt, skrapsår och brännskador i underlivet. Den allra vanligaste formen av könsstympning som används på kvinnor är den andra formen. Den kvinnliga könsstympningen kan leda till mängder av allvarliga konsekvenser, både fysiskt och psykiskt. Flickan/den unga kvinnan kan förlora mycket blod vid ingreppet, stark smärta kan upplevas en lång tid efter stympningen och närliggande områden kan skadas då ingreppet utförs. Flickan/den unga kvinnan kan till och med avlida som en direkt följd av könsstympningen. Efterföljande förlossningar blir ofta långa och plågsamma för kvinnor som har stympats och leder i många fall till att både barn och kvinnan kan avlida.

3 Kvinnlig könsstympning kantas av myter och ingreppet utförs inom olika kulturer och av olika anledningar. Några av dessa anledningar sägs vara för att kontrollera kvinnans kropp och sexualitet, öka kvinnans fertilitet, förhindra att kvinnan blir lösaktig samt på grund av hygien och estetik ett stympat underliv är lättare att hålla rent och är vackrare än ett underliv som inte är stympat. WHO, FN, Amnesty International samt många andra internationella organisationer har uppmärksammat den kvinnliga könsstympningen och arbetar för att förhindra att det sker. FN har stiftat att kvinnlig könsstympning är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Trots detta är inte kvinnlig könsstympning kriminaliserat i alla världens länder och lagstiftning saknas således. I Sverige är kvinnlig könsstympning kriminaliserat och förbjudet av lag sedan Trots detta har endast två personer åtalats och dömts för brottet. För att komma åt problemet med den kvinnliga könsstympningen har Sveriges integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (Fp) föreslagit att obligatoriska gynekologiska kontroller av unga kvinnor ska utföras i Sverige för att förhindra att könsstympning sker. Detta förslag har blivit uppmärksammat och omdebatterat i media. Vart finns egentligen lösningen på den kvinnliga könsstympningen? Hur ser lösningen ut och när kommer den införas? Och viktigast av allt kommer detta se till att världens flickor och kvinnor kan andas ut för gott och slippa oroa sig för att könsstympas? Sammanfattningsvis kan sägas att lösningen på den kvinnliga könsstympningen inte ligger i integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabunis (Fp) förslag om införandet av obligatoriska gynekologiska kontroller av unga kvinnor i regi av staten. De kan komma att ses diskriminerande och som ett statligt övergrepp och därmed också minskad autonomi och trygghet för medborgarna. Lösningen ligger i stället i att förändra de gamla traditioner och sedvänjor, som gör att kvinnlig könsstympning fortfarande utförs i många länder och på många kvinnor i världen. Först då traditionerna och sedvänjan har förändrats kan vi se ett slut på den kvinnliga könsstympningen. 2

4 Kapitel INTRODUKTION Inledning Syfte Frågeställningar Avgränsning Definition Metod, material och källkritik Teori Disposition... 7 Kapitel KRIMINALISERING AV OCH LAGSTIFTNING MOT KÖNSSTYMPNING Kriminalisering av kvinnlig könsstympning Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor Socialtjänstlag (2001:453) Tolkning av lagen Tolkning av Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor Tolkning av Socialtjänstlagen (2001:453) Tillämpning av lagarna mot kvinnlig könsstympning i Sverige Kapitel TEORETISK REFERENSRAM Kön och genus Etik och moral Vad bör staten göra?! Kapitel KVINNLIG KÖNSSTYMPNING Kvinnlig könsstympning Kvinnliga könsstympningens utbredning och motiv Konsekvenser av kvinnlig könsstympning Bekämpning av kvinnlig könsstympning Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabunis (Fp) förslag för att förhindra könsstympning Kapitel DISKUSSION OCH SLUTSATSER Analys Kön och genus Etik och moral Vad bör staten göra? Diskussion och slutsatser KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

5 Kapitel 1 INTRODUKTION 1.1 Inledning These, then, are the human genitals. Considering their great delicacy, complexity and sensitivity, one might imagine that an intelligent species like man would leave them alone. Sadly, this has never been the case. For thousands of years, in many different cultures, the genitals have fallen victim to an amazing variety of mutilations and restrictions. For organs that are capable of giving us an immense amount of pleasure, they have been given an inordinate amount of pain (Morris, 1985, 218). Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter ska alla människor oavsett kön, religion och ursprung vara lika värda, ha rätt till ett självständigt liv och vara skyddade mot kränkning av sin kroppsliga integritet. Trots de mänskliga rättigheterna är det så att en kvinnas liv förstörs dag efter dag, år efter år, någonstans i världen i och med att hon utsätts för könsstympning (Internet 1). Könsstympningen ter sig olika men kontentan är densamma. Kvinnans könsorgan krossas, rivs eller skärs sönder och i de allra flesta fall sys ihop, något som oftast leder till allvarliga konsekvenser för henne (Socialstyrelsen, 2002, 12). För att förhindra att kvinnlig könsstympning sker i Sverige vill vår integrations- och jämställdhetsminister tillika representant för Folkpartiet, Nyamko Sabuni att Sverige ska fatta beslut om obligatorisk gynekologisk kontroll av unga kvinnor. Är en tänkbar lösning att staten ska stå för de gynekologiska kontrollerna av unga kvinnor för att förhindra könsstympning? Kommer lösningen i sådant fall att fungera, det vill säga förhindra könsstympning? (Internet 2). 1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att utifrån genusteori, etisk och moralisk teori samt teorier om vad staten bör göra ge en bild av vad kvinnlig könsstympning innebär och vad det kan få för följder. Vidare vill jag undersöka vart könsstympning förekommer samt hur utbrett problemet är i världen. Slutligen kommer jag att fokusera på integrations- och jämställdhetsministern Nyamko Sabunis (Fp) förslag om att införa obligatoriska gynekologiska undersökningar av 4

6 samtliga unga kvinnor i Sverige för att förhindra könsstympning samt försöka se vad införandet av dessa kontroller kan komma att ha för följder. 1.3 Frågeställningar Vad innebär kvinnlig könsstympning? Var i världen sker kvinnlig könsstympning och hur utbrett är problemet? Varför sker kvinnlig könsstympning? Vilka konsekvenser kan kvinnlig könsstympning få? Vad kan göras för att förhindra att kvinnlig könsstympning sker? Vad innebär integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabunis (Fp) förslag om krav på obligatorisk gynekologisk kontroll av unga kvinnor för att förhindra könsstympning? 1.4 Avgränsning Jag kommer endast att undersöka den kvinnliga könsstympningen. Detta är ett medvetet val som jag har gjort eftersom det är aktuellt i och med integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabunis (Fp) förslag om ett införande av obligatorisk gynekologisk kontroll av unga kvinnor för att förhindra könsstympning. Dessutom är valet baserat på att kvinnlig könsstympning är den mest uppmärksammade formen av könsstympning. 1.5 Definition Ord och begrepp som används i uppsatsen kommer att definieras för att klargöra dess innebörd och undvika missförstånd. Med kvinnlig könsstympning menas att en kvinna utsätts för övergrepp som gör att hennes könsorgan vanställs och förstörs. Detta eftersom delar eller hela könsorganet förstörs med våld då det skärs bort eller förstörs, med hjälp av vassa föremål eller på annat sätt. I de allra flesta fall sys även de yttre könsorganen ihop. Detta orsakar obehag för kvinnan i stor utsträckning och leder i de allra flesta fall till allvarliga konsekvenser för henne (Socialstyrelsen, 2002, 12). Ytterligare mer ingående beskrivning av den kvinnliga könsstympningen finns i kapitel 4. Könsstymparen syftar på den person som utsätter en kvinna för könsstympning, det vill säga den person som utför handlingen. 5

7 1.6 Metod, material och källkritik Metoden som används i uppsatsen är främst textanalys och befintlig litteratur kommer att analyseras. Grundläggande fakta fås ifrån tillgänglig facklitteratur såsom rapporter från Regeringen och Socialstyrelsen, befintliga statliga offentliga utredningar (SOU) departementsserier av Staten (Ds) samt tillgängliga lagar som reglerar kvinnlig könsstympning. Aktuell litteratur som behandlar den kvinnliga könsstympningen används även. Det rör sig till exempel om olika organisationers hemsidor, Folkpartiets hemsida, uppslagsverk med mera. Material från dagstidningar med varierande politisk riktning, såsom SvD, DN och Expressen kommer även att användas. Genomgången av tillgängligt material och befintliga lagar ger en bild av hur samhället ser på den kvinnliga könsstympningen. Materialet till uppsatsens teoriavsnitt kommer främst från respekterade och välrenommerade forskare inom de olika områdena såsom Hirdman inom genusteori samt Rothstein då det gäller teorierna om vad staten bör göra. Materialet anses tillförlitligt eftersom det till stor del är producerat och publicerat av kända instanser såsom Socialstyrelsen, Amnesty International, regeringen och riksdagen med fler. Det är dock viktigt att alltid ha i åtanke att den instans som publicerar ett material lätt kan välja vilka delar som ska publiceras och vilka som inte ska publiceras, för att lättare kunna lyfta fram sin åsikt och ha material som stödjer denna. Jag har försökt förhålla mig kritiskt till materialet och sett till olika källor med olika politiska riktningar för att få en så bred bild av problemet som möjligt. Jag har även haft ambitionen att skilja åsikter ifrån fakta. 1.7 Teori Teorin som jag har använt mig av är främst genusteori. Jag har använt mig av olika litteratur som speglar genus och genussystemet - maktförhållandet i samhället. Denna teori appliceras på hela uppsatsen, men rör främst de första bitarna av uppsatsen. De senare delarna av uppsatsen baseras främst på Rothsteins teorier om vad staten bör göra i ett samhälle. 1 Denna del av teori är alltså aktuell när det kommer till integrations- och jämställdhetsministern, Nyamko Sabunis (Fp) förslag om obligatorisk gynekologisk kontroll av unga kvinnor. Uppsatsen berör även etik och moral, eftersom detta i allra högsta grad är aktuellt rörande 1 Ur Rothstein, Bo. (2002). Vad bör staten göra? Angered: SNS Förlag. 6

8 förslaget om obligatoriska gynekologisk kontroll av unga kvinnor. 1.8 Disposition För att förstå vad integrations- och jämställdhetsministern Nyamko Sabunis (Fp) förslag innebär och kunna se dess följder, krävs förkunskaper. Därför kommer uppsatsen inledas med frågeställningar och efterföljande svar såsom om vad kvinnlig könsstympning är, vart det sker och varför för att sedan gå in på Folkpartiets förslag, se dess innebörd och tolka det samt se eventuella följder av förslaget. Kapitel 1 innehåller en introduktion till uppsatsen där bland annat syftet, frågeställningar, val av teori och material framgår och motiveras. Kapitel 2 behandlar de svenska lagar som reglerar och behandlar kvinnlig könsstympning samt tolkning och tillämpning av befintliga lagar. Kapitel 3 omfattar det teoretiska ramverk som uppsatsen appliceras på; genus, etik och Rothsteins teorier om vad staten bör göra 2. I kapitel 4 återfinns avsnittet som behandlar och beskriver uppsatsens ämne det vill säga den kvinnliga könsstympningen. Slutligen behandlar kapitel 5 slutsatser och diskussion kring den kvinnliga könsstympningen. Allra sist i uppsatsen återfinns käll- och litteraturförteckningen. 2 Ur Rothstein, Bo. (2002). Vad bör staten göra? Angered: SNS Förlag. 7

9 Kapitel 2 KRIMINALISERING AV OCH LAGSTIFTNING MOT KÖNSSTYMPNING 2.1 Kriminalisering av kvinnlig könsstympning Olika frivilliga, men även statliga organisationer har uppmärksammat och motarbetat problemen med könsstympning av kvinnor sedan 1970-talet. Amnesty, en organisation som arbetar för mänskliga rättigheter, tog upp problemet med kvinnlig könsstympning vid deras Internationella Rådsmöte 1981 och har arbetat med frågan sedan dess. Först 1995 ledde arbetet mot den kvinnliga könsstympningen till att stympning kom att räknas som brott mot de mänskliga rättigheterna. Amnesty med fleras aktiva arbete mot kvinnlig könsstympning har lett till att länder, såsom Sverige har lagstiftat mot könsstympning i hopp om att motarbeta och hindra ingreppen (Internet 3). FN är ett stort organ som arbetar för mänskliga rättigheter och därmed även mot den kvinnliga könsstympningen. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter säger att människan oavsett kön, religion, ursprung ska vara skyddade mot till exempel kroppsliga kränkningar och kränkning av människans självständighet, vilket i dessa fall könsstympning av kvinnor kan räknas som (Internet 1) och även i FN:s Barnkonvention finns regler som kan appliceras på den kvinnliga könsstympningen. Enligt Barnkonventionen ska staten vidta nödvändiga åtgärder för att avskaffa traditionella sedvänjor såsom kvinnlig könsstympning, eftersom det kränker flickans rättigheter och integritet (Internet 4). I de allra flesta europeiska länder är könsstympning förbjuden. Fram till år 2000 var det dock bara Sverige och Storbritannien som hade särskild lagstiftning mot könsstympning. De andra länderna tillämpade den allmänna strafflagstiftningen för dessa brott. (Regeringskansliet, 1999, 9). Efter år 2000 har även länder såsom Frankrike, Belgien, Tyskland, Österrike och Norge infört speciell lagstiftning gällande förbud mot kvinnlig könsstympning. De andra länderna tillämpar fortfarande den allmänna lagstiftningen och kvinnlig könsstympning kan till exempel rubriceras som misshandel och kroppsskada (Dirie, 2005, ). Sverige lagstiftade mot könsstympning av kvinnor redan 1982 och i och med detta blev Sverige det första västerländska landet att lagstifta mot ingreppen (Internet 5). De två lagar som är aktuella och har rättsgiltighet då det gäller kvinnlig könsstympning är Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor samt Socialtjänstlagen (2001:453). Nedan 8

10 kommer lagarna som reglerar den kvinnliga könsstympningen att lyftas fram för att ge en tydlig bild av vad förbudet av kvinnlig könsstympning innebär. Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor kommer att behandlas i sin helhet, medan Socialtjänstlagen (2001:453) endast kommer att behandlas delvis, där de paragrafer som är tillämpliga på den kvinnliga könsstympningen kommer att lyftas fram Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor 1 Ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (könsstympning) får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte. Lag (1998:407). 2 Den som bryter mot 1 döms till fängelse i högst fyra år. Om brottet har medfört livsfara, allvarlig sjukdom eller i annat fall inneburit ett synnerligen hänsynslöst beteende skall det bedömas som grovt. För grovt brott döms till fängelse, lägst två och högst tio år. För försök, förberedelse och stämpling samt underlåtenhet att avslöja brott döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (1998:407). 3 Den som har begått brott enligt denna lag döms vid svensk domstol även om 2 kap. 2 eller 3 brottsbalken inte är tillämplig. Bestämmelser om krav på tillstånd att väcka åtal i vissa fall finns i 2 kap. 5 brottsbalken. Lag (1999:267) (Sveriges Rikes Lag, Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor). Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor utfärdades 1982 men kom att ändras Ändringarna bestod främst av att rubriken ändrades från kvinnlig omskärelse till kvinnlig könsstympning samt att 1 och 2 omformulerades (SFS 1998:407). Anledningen till att benämningen ändrades från omskärelse till könsstympning beror på att omskärelse inte har samma betydelse som handlingen har. Termen könsstympning är mer representativt för handlingen. Internationellt används även termen könsstympning. Ändringen av benämningen för handlingen, det vill säga ett konsekvent användande av termer, underlättar vid internationella kontakter organisationer eller länder emellan. Ändringen innebar även att straffet för könsstymparen skärptes och således blev strängare (Internet 6). 9

11 Även 1999 ändrades lagen om förbud mot könsstympning av kvinnor och 3 tillkom. Ändringen innebar även att kravet om dubbel straffbarhet togs bort, vilket medförde att det inte längre var tillåtet att ta med flickorna utomlands, till exempel till sitt forna hemland, för att utföra könsstympningen där. Det är alltså straffbart i Sverige, även fast könsstympning är tillåtet i landet där handlingen genomförs, vilket innebär att könsstymparen kan dömas för könsstympningen trots att den har skett utomlands. Vid båda tillfällena lagen har ändrats har den successivt skärpts och blivit bättre för de kvinnor som utsätts för könsstympning (Internet 5) Socialtjänstlag (2001:453) 2 kap. Kommunens ansvar 1 Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område. 11 kap. Handläggning av ärenden 1 Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. Vad som har kommit fram vid utredning och som har betydelse för ett ärendes avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt. 14 kap. Anmälan om missförhållanden 1 Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden. Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdomar samt andra myndigheter inom hälsooch sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. (Sveriges Rikes Lag, Socialtjänstlag (2001:453)). 2.2 Tolkning av lagen Ovan presenterades Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor i sin helhet samt de paragrafer ur Socialtjänstlagen (2001:453) som är relevanta och applicerbara för den kvinnliga könsstympningen. För att lättare förstå vad de lagtexter och paragrafer, som presenterades ovan innebär, följer nedan en kort tolkning av dessa. 10

12 2.2.1 Tolkning av Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor I Sverige är det är förbjudet att könsstympa en kvinna, det vill säga utföra olika former av ingrepp på de yttre kvinnliga könsorganen. Alla former av könsstympning, oavsett omfattning är otillåten. Könsstympning är förbjudet oavsett om personen som könsstympas eller dess vårdnadshavare ger tillstånd till att stympningen utförs. Även fast könsstympningen utförs utanför Sveriges gränser anses detta som ett brott och könsstymparen kan komma att straffas i Sverige. Även förberedande åtgärder och stämpling till könsstympning kan anses brottsligt och ge straff, det samma gäller om man avstår från att anmäla könsstympning. (Internet 6) Tolkning av Socialtjänstlagen (2001:453) Enligt Socialtjänstlagen 2 kap är kommunen skyldig att ansvara för att alla människor i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Eftersom kommunen bland annat ansvarar för skola och socialtjänst finns det en stor risk för att personer anställda inom dessa verksamheter kan komma i kontakt med personer som är könsstympade (Internet 7). Om det kommer till Socialtjänstens kännedom att en könsstympning misstänks ha skett eller har skett kan de enligt Socialtjänstlagen 11 kap 1 inleda en utredning om detta. Det är även så att Socialtjänsten kan besluta huruvida en polisanmälan med påföljande polisutredning ska göras och inledas. Vid misstanke om könsstympning är det viktigt att flickan/den unga kvinnan gynundersöks för att se huruvida en könsstympning har genomförts samt för att se om hon behöver behandling. För att genomföra en gynundersökning av en flicka eller ung kvinna krävs dock båda vårdnadshavarnas samtycke. Om det visar sig att en flicka/ung kvinna har utsatts för könsstympning är det viktigt Socialstyrelsen på bästa sätt ger henne den hjälp och det stöd som hon behöver för att åter må fysiskt och psykiskt bra (Ibid.). Eftersom Socialtjänsten kan tvingas ingripa för flickans/den unga kvinnans bästa reglerar Socialtjänstlagen 14 kap. 1 att vissa myndigheter och yrkesgrupper såsom skol-, hälso- och sjukvårdspersonal är tvungna att till Socialtjänsten anmäla till exempel misstanke om eller utförd könsstympning både i Sverige och utomlands (Ibid.). 2.3 Tillämpning av lagarna mot kvinnlig könsstympning i Sverige Sverige har, som det är angivet ovan, haft specifik lagstiftning mot kvinnlig könsstympning sedan Trots det har det tagit länge innan lagen har blivit aktuell vid en rättegång innan 11

13 någon har åtalats samt dömts för brottet. En anledning till detta kan tänkas vara att kriminaliseringen av den kvinnliga könsstympningen har lett till att ingreppen numera sker mer i det dolda (Internet 8). Det dröjde ända till i år, 2006, innan två föräldrar, vid olika tillfällen och skilda handlingar, åtalades och dömdes för könsstympning av sina respektive barn. Vid båda tillfällena hade flickorna tagits med till Somalia och könsstympats där. I det första fallet dömdes pappan till fyra års fängelse mot sitt nekande (Internet 9) och även i det andra fallet dömdes mamman mot sitt nekande till tre års fängelse (Internet 10). Lagen är inte fullt ut tillämplig på den kvinnliga könsstympningen, utan borde omarbetas, detta eftersom den som riskerar att utsättas för eller har utsatts för stympning förväntas anmäla sina föräldrar eller släktingar för handlingen. Det beror på att könsstympningen sker inom familjen, i det tysta, utan samhällets insyn och påverkan. Trots att grupper som till exempel hälso- och sjukvårdspersonal samt skol- och barnomsorgspersonal är skyldiga att anmäla misstanke om eller utförd könsstympning sker inte detta alltid. Orsaker kan vara att personalen inom skola och barnomsorg inte vill stöta sig med föräldrarna eller inte är säkra på vad som egentligen hänt. Även rädsla för angrepp från familjens sida är en stor anledning till att misstankar om eller utförd könsstympning inte alltid anmäls (Internet 8). Personer som jobbar med barn- och ungdomar samt de som är involverade i problemen med kvinnlig könsstympning anser att lagen borde ändras så att preskriptionstiden för brottet, könsstympningen, borde börja löpa då den unga kvinnan fyllt 18 år och alltså inte från då ingreppet utförs. Detta eftersom att flickan/den unga kvinnan som utsatts kan ta ställning till att anmäla eller inte anmäla som vuxen. Vid sexualbrott mot barn finns den bestämmelsen kring preskriptionstid (Internet 11). Även Folkpartiet stödjer denna ändring av lagen som reglerar den kvinnliga könsstympningen (Internet 12). 12

14 Kapitel 3 TEORETISK REFERENSRAM Den teoretiska referensramen som uppsatsen grundas på består främst av feministisk analys rörande kön och genus, men även av etik samt teorier om vad staten bör göra i ett samhälle. Alla dessa tre teorier går att applicera på den kvinnliga könsstympningen, eftersom den till stor del handlar om kön, genus och etik. Vad staten bör göra är ytterst aktuellt i och med integrations- och jämställdhetsministern, Nyamko Sabunis (Fp), förslag om obligatorisk gynekologisk kontroll av unga kvinnor. 3.1 Kön och genus Under varje tidsepok som människan har levt förändras synen på könens roll i samhället och en ny tolkning av dessa skapas. Förändringarna beror bland annat på skillnader i kulturella föreställningar mellan människor med olika kultur och etnicitet (Andersen & Kaspersen, 2003, 605). I dagens samhälle finns en skiljelinje mellan kön och genus. Kön syftar det på de biologiska skillnaderna mellan människor, det vill säga de kroppsliga skillnaderna som återfinns mellan män och kvinnor, medan genus å andra sidan handlar om de sociala skillnaderna mellan människor (Giddens, 2003, 14). Det biologiska könet är något som är oförändrat och därmed konstant, medan genus kan förändras med tiden (Andersen & Kaspersen, 2003, 619). Bland de forskare och filosofer som tolkar individens relation till könen finns flera olika uppfattningar om könen och dess natur. Två av dem är den essentialistiska samt den konstruktivistiska synen. Den essentialistiska synen finns hos de som ser skillnaderna mellan könen som en inneboende egenskap medan de med den konstruktivistiska synen menar att skillnaderna mellan könen är socialt och historiskt skapad. Det finns även de som menar att skillnaderna mellan könen är rent biologiska, det vill säga det skillnader som finns mellan könen är de rent fysiska skillnaderna (Gemzöe, 2003, 49). Under slutet av 1970-talet började forskarna arbeta med och uppmärksamma kvinnans liv och sociala ställning i samhället genom tiden. Nya begrepp skapades och en del begrepp fick annan betydelser under denna period. Forskarna fokuserade främst på makt-, dominans och underordnadsrelationer mellan män och kvinnor. I och med detta hamnade även de sexuella relationerna ofta i fokus (Andersen & Kaspersen, 2003, ). 13

15 Teorierna om vad kön är för något och vilka begrepp som är rätt att använda förändras genom tiden. Det är inte säkert att begreppen så om de används idag kommer användas likadant i framtiden (Gemzöe, 2003, 80). Kvinnan har på grund av sitt kön under största delen varit underordnad männen på ett eller annat sätt. I dagens samhälle, i alla fall i de flesta av de utvecklade länderna, har kvinnans ställning förbättrats. Mycket av detta kan, vara ett resultat av en ökad forskning kring kvinnors ställning och förutsättningar i samhället (Andersen & Kaspersen, 2003, 620). Genus kommer ifrån det latinska order gen-ere och betyder slag, släkte och kön (Internet 13). Genus syftar på människans sociala kön och används för att förstå och påvisa de olika idéer, tankar och handlingar som formar människan. Genus påvisar alltså de sociala skillnaderna mellan människor (Giddens, 2003, 14). Genus definierar de så kallade könsegenskaper som människor har, till exempel manligt och kvinnligt. Genus används även för att tydliggöra och möjliggöra en studie av relationen mellan könen, därmed kan till exempel människors relationer inom familjen studeras. Förhållandet mellan män och kvinnor kan benämnas genuskontrakt. Genus konstrueras av motsättningar mellan könen, skillnader skapas dem emellan och olika maktförhållanden formas (Internet 14). Begreppen genussystemet och genuskontraktet, introducerades i Sverige under 1980-talet av Yvonne Hirdman. Hirdman ville förklara varför kvinnor var underlägsna män och hur detta hängde ihop, alltså de krav och förväntningar en man eller kvinna har på sig (Hirdman, 1988, 51). Varje människa föds in i ett genussystem och kommer under sitt liv att formas av det normer och värderingar som finns i systemet. Genussystemet är enligt Hirdman något som är dynamiskt, det vill säga inte på förhand bestämt utan formas ur interaktionen mellan män och kvinnor (Ibid.). Hirdmans genussystem består av två viktiga grundstenar Isärhållandet av könet samt könshierarkin. Isärhållandet av könet innebär enligt Hirdman att det finns föreställningar om att det manliga och det kvinnliga inte bör blandas med varandra (Hirdman, 1990, 73). Könshierarkin å sin sida innebär att det är det manliga som är normen i samhället, vilket leder till att könen, det manliga och det kvinnliga, kommer att hållas isär. Män och kvinnor skiljs alltså åt och behandlas olika beroende av deras fysiska kön, vilket påvisar att genussystemet innehåller både en social och en kulturell del (Ibid., 80). 14

16 Genuskontraktet är, enligt Hirdman, konkreta föreställningar uppspaltade på olika nivåer om hur män och kvinnor ska vara mot varandra. Genuskontraktet innehåller de sociala och kulturella faktorerna som påverkar kvinnor och mäns egenskaper och relationer. En indelning i tre olika nivåer finns; tradition och värdering kulturell överlagring, lagar och förordningar social integration samt personens individuella situation socialisering (Hirdman, 2004, 120). Den första nivån berör de osynliga kontrakten som finns mellan en man och en kvinna, det vill säga föreställningar om relationerna mellan en man och en kvinna och hur dessa bör fungera en idealtypsrelation. Den andra nivån handlar om det sociala planet och handlar om könens interaktion på den sociala integrationsnivån, till exempel arbetsfördelningen. Den tredje och sista nivån - socialiseringsnivån eller individnivån, finns mellan mannen och kvinnan. De är bitvis så konkreta att de liknar äktenskapskontrakt. Krav från familj eller samhälle räknas hit (Ibid.). Genom begreppet genuskontrakt, som alltså reglerar förhållandena mellan könen, sätts relationen mellan det manliga och kvinnliga i centrum. Genuskontrakten skapar balans mellan män och kvinnor i samhället, men leder också till förhandlingar. Genom att kalla denna relation för genuskontrakt blir den tydligare, och forskare kan problematisera det. Det är viktigt att komma ihåg att genuskontraktet inte är något statiskt utan förändras ständigt i och med att samhället förändras. Hur samhället är strukturerat samt hur klasstrukturen i samhället ser ut har därför stor betydelse för genuskontraktet (Ibid., 121). 3.2 Etik och moral Erik och moral kan sägas vara samma ord, bara det att det ena härstammar från grekiskan och det andra från latin. Distinktionen kan dock utgöras i att etiken kan kopplas till yrken och det mer professionella, medan moralen kan kopplas till det mer vardagliga. Etik kan kort och gott sägas betyda läran om god moral och härstammar från det grekiska ordet ethikos och ethos som betyder bruk och sed (Internet 15). Moral kan sägas handla om människors uppfattningar om vad som är rätt och fel i deras beteende och handlingar, medan etik handlar om läran om vad som är rätt eller fel. Moral kan alltså ses som resultatet av det praktiska handlandet, medan etiken handlar om reflektionerna kring handlandet (Franck, 1993, 9). 15

17 Etiken kan delas in i regeletik och konsekvensetik. Regeletik innebär att en handling är etiskt riktig så länge som den kan motiveras med en moralisk regel. Konsekvensetiken å sin sida innebär att en handling är etiskt riktig så länge som konsekvensen av handlingen är god. Kritiken mot dessa två begrepp är omfattande. Om det finns flera moraliska regler, vilken ska man följa om resultatet kan bli olika? Vem bestämmer att konsekvensen av handlingen är god och för vem ska den vara god? Är handlingarna etiskt riktiga om de alltid är själviska och man alltid prioriterar sig själv före alla andra? (Ibid., 14-18). Etiken kan även delas in i tre andra huvudområden: deskriptiv etik, normativ etik och metaetik. Den deskriptiva etiken handlar om moraliska relevanta beteenden och ståndpunkter samt kartläggningen av dessa. Ingen värdering eller ställning tas till de beteenden och ståndpunkter som kartläggs. Det är inom den normativa etiken som beteenden och handlingar tas ställning till och värderas. Den normativa etiken undersöker vilken moral som är den mest lämpade och ger vägledning om hur olika problem ska hanteras och lösas. Den normativa etiken ger stöd för de värderingar som finns. Olika moraliska ståndpunkter prövas och bedöms med argument för och emot dessa. Inom metaetiken analyseras moraliska begrepp, dess mening och funktion och forskare försöker finna lösningar på de teoretiska problem som uppkommer ur moraliska problem (Ibid., 27-28). När det kommer till moralen är moralvetenskapen är aktuell. Den undersöker och försöker se dess historia och bakgrund. Med hjälp av moralvetenskapen kan motivering för handlingen anskaffas. Handlingarna anses varken rätt eller fel, utan forskarna försöker hitta det rimliga respektive orimliga i handlingarna. Det finns ingen allmän gemensam bas bland människor i världen för att fastställa vilka åsikter och handlingar som är moraliskt riktiga, vilket leder till att olika uppfattningar uppstår (Ibid., 29-30). Forskningen inom etik handlar om de metodiska och teoretiska problem som finns i dagens samhällen och värld. Inom den tillämpade etiken appliceras moralfilosofin på det aktuella problemet för att se olika ståndpunkter och eventuellt hitta en hållbar lösning. När det gäller kvinnlig könsstympning är det den normativa etiken som är aktuell. Men det kan även appliceras på metaetiken och moralvetenskapen. Etiska ställningstaganden baseras på fakta, normer och värderingar. Det människor med ett etniskt ursprung anser etiskt riktigt behöver således inte människor med annat etiskt ursprung hålla med om och således uppkommer till exempel de etiska ställningstagandena kring den kvinnliga könsstympningen (Internet 16). 16

18 I och med den kvinnliga könsstympningens karaktär, är även den medicinska etiken aktuell. Den medicinska etiken handlar om det moraliska och etiska perspektivet på sjukvård och medicinsk forskning och är indelad i tre olika områden. I detta fall är den kliniska etiken mest anpassningsbar eftersom den främst handlar om relationen mellan patienten och vårdpersonalen. För att se till att etiken efterföljs inom medicin och vård har staten upprättat ett råd, Statens Medicinsk-Etiska Råd (SMER). Det medicinsk-etiska rådet har som främsta uppgift att studera och klarlägga medicinska och etiska problem, som kan uppkomma vid hälso- och sjukvård, ur ett övergripande samhällsperspektiv (Internet 17). 3.3 Vad bör staten göra?! Den svenska välfärdspolitiken omfattar huvudsakligen fyra olika delar; offentligt producerad service, socialförsäkringssystem, enhetligt bidragssystem samt behovsprövade instanser. När det gäller den kvinnliga könsstympningen är det främst den offentligt producerade servicen med hälso- och sjukvård, barnomsorg och skolor med mera som är aktuell. Även behovsprövade instanser med bland annat barnomhändertagande och kurativ socialpolitik kan dock bli aktuellt. Det könsstympade barnet eller den könsstympade kvinnan kan behöva speciell hjälp och stöd inom barnomsorg eller skola och även speciell sjukvård kan behövas. Den svenska välfärdspolitiken räknas som generell, vilket innebär att den, med sin hjälp och sitt stöd samt sina ekonomiska fördelar, är till för hela landets befolkning under hela deras liv efter tämligen enhetliga regler (Rothstein, 2002, 25-26). Det finns två viktiga grundprinciper som reglerar förhållandet mellan medborgarna och staten. Grundprinciperna är autonomiprincipen och den kommunitära principen och det är omöjligt att förena samt använda båda dessa principer samtidigt. Autonomiprincipen innebär att staten ska låta medborgarna göra sina egna val och leva sitt liv som de själva önskar. Alla medborgare, oavsett livsval ska behandlas med lika omtanke och respekt. Den kommunitära principen å sin sida innebär att staten ska påvisa den rätta moralen och även hur medborgarna ska välja att leva sitt liv. Staten ska alltså värdera olika saker högre än andra och därmed påvisa hur människan bäst lever sitt liv. Forskare anser att detta kan leda till högre grad av jämställdhet mellan könen samt etnisk homogenitet i samhället. Viktig kritik som kan riktas mot den kommunitära principen är att den inte är bra för minoriteter. Minoriteterna i samhället får i och med kommunitarianismen inte göra sin röst hörd och de anses inte lika viktiga och betydelsefulla som övriga samhällsmedborgare. Den kommunitära staten ser till 17

19 huvuddelen av medborgarna och deras bästa, vilket alltså inte behöver vara alla samhällsmedborgares bästa (Ibid., 39-44). Statsmakten kan genomföra mycket i ett samhälle, oavsett om det är de som är mest lämpade att fatta beslut om samt sköta det eller inte. För att förstå vad statsmakten kan göra är det viktigt att fokusera på det rationella beslutsfattandet och genomförandet av olika åtgärder. Även den politiska legitimiteten är viktig, har medborgarna förtroende för statsmakten eller inte? Det är lättare för statsmakten att fatta beslut och genomföra förändringar i samhället om medborgarna stödjer beslutet, annars kan de lätt stöta på problem såsom motarbete och motstånd. Även fast statsmakten genomför en åtgärd vars syfte är gott, till exempel en lösning på sociala problem kan det uppfattas som integritetskränkande, orättvist och moraliskt förkastligt av medborgarna, om deras tro och övertygelse inte är densamma som statsmaktens och beslutsfattarnas (Ibid., 86-87). 18

20 Kapitel 4 KVINNLIG KÖNSSTYMPNING 4.1 Kvinnlig könsstympning Kvinnlig könsstympning innebär att de yttre delarna av kvinnans könsorgan skärs bort eller förstörs på annat sätt. Könsstympning är en fråga som handlar om mänskliga rättigheter, barns rättigheter och är även en stor hälsofråga, både för de flickor/unga kvinnor som utsätts för denna handling, de kvinnor som har utsatts för könsstympningen samt för oss människor i omvärlden som inte har detta som tradition och sedvänja (Regeringskansliet, 1999, 9). Kvinnlig könsstympning omnämndes tidigare som omskärelse. Men eftersom det då lätt kunde dras paralleller mellan den traditionella judiska manliga omskärelsen, har benämningen ändras till könsstympning. Ordet könsstympning är mer beskrivande och representativt för vad det handlar om. Stympning kan enligt Bergström (2002, 161) definieras som borttagande av del av eller hel kroppsdel av annat skäl än sjukdom eller befarad sjukdom. Detta kan appliceras på den kvinnliga könsstympningen, eftersom den sker på helt andra skäl, främst rituella och traditionella, än beroende på medicinska skäl. Kvinnlig könsstympning sker, trots benämningen, inte på vuxna kvinnor utan på flickor/unga kvinnor. Ingreppet sker någon gång mellan då de föds till strax före puberteten. Det vanligaste är att det sker mellan fem och femton års ålder (Regeringskansliet, 1999, 5 6). Skälet som används för att könsstympning flickorna då de är små, är att det är lättare att hålla fast dem då, vilket gör att det minskar risken för att skära fel vid ingreppet samt att de små flickorna inte upplever smärta lika starkt samt glömmer ingreppen fortare och därmed inte traumatiseras lika mycket (Socialstyrelsen, 2002, 14). Personen som utför könsstympningen är vanligtvis en äldre kvinna från byn eller män/kvinnor från någon speciell samhällsklass eller yrkesgrupp. Könsstymparen kan ofta tjäna bra med pengar på att utföra ingreppen (Regeringskansliet, 1999, 5 6). Traditionellt utförs ingreppet av en kvinna som har ofta hög status i samhället, men saknar medicinsk utbildning och kunnande. Könsstympningen är primitivt och redskapen som används är inte anpassade för ingreppet (Dirie, 2005, 217). Könsstympningen kan ske enskilt eller i grupp och inför ingreppet kläs ofta flickan/flickorna upp och får presenter och festligheter hålls i samband med detta. Stympningen kan ske 19

21 hemma hos flickans familj, hos släktingar eller på någon speciell ceremoniell plats i byn. Vid könsstympningen hålls flickans ben isär av äldre kvinnor från byn (Internet 3). Ingreppet utförs vanligtvis utan bedövning och under primitiva förhållanden med rakblad, knivar, saxar, glasskärvor och dylikt (Regeringskansliet, 1999, 5 6). I några länder där kvinnlig könsstympning utförs används olika former av bedövningsmedel. Det kan bestå av någon form av dryck, hypnotisering och trance, nedkylning av könsorganen och andra metoder för att minska smärtorna (Socialstyrelsen, 2002, 14). I en del länder i Afrika utförs könsstympning till och med inom sjukvården, med moderna metoder och bedövning. Detta eftersom de är övertygade om att ingreppet inte ska göra lika stor skada på flickan, både fysiskt och psykiskt. Detta kräver dock att familjen har god ekonomi, eftersom de måste betala för könsstympningen då den utförs inom sjukvården (Regeringskansliet, 1999, 5 6). Efter stympningen av det kvinnliga könsorganet används ibland antiseptiska medel för att förhindra infektioner. Oftast används en hemmagjord salva som innehåller kryddor, ägg, mjölk och aska. Ibland används till och med gödsel som läggs över såret i syfte att påskynda läkandeprocessen (Internet 3). WHO har indelat den kvinnliga könsstympningen i fyra olika kategorier beroende av deras karaktär. Den första formen innebär att förhuden runt klitoris samt delar av eller hela klitoris skärs bort. Den andra formen innebär att klitoris skärs bort och även delar eller hela de inre blygdläpparna. Den tredje formen kallas infibulation eller faraonisk omskärelse och innebär att klitoris samt de inre och yttre blygdläpparna skärs bort. Då de yttre delarna av könsorganet har skurits bort sys resterna av de yttre blygdläpparna ihop och kvinnan har endast en liten öppning kvar för urin och menstruationsblod. Den fjärde och sista formen av könsstympning är alla övriga typer av ingrepp i det kvinnliga könsorganet såsom prickning och rispning av klitoris med vassa föremål för att framkalla blödning, införande av örter eller frätande vätskor i vaginan för att göra den trängre samt att kvinnans underliv snittas, bränns eller skrapas. Infibulationen/den faraoniska omskärelsen är den mest omfattande formen av kvinnlig könsstympning och sker i omkring 15 % av fallen. I omkring 80 % av fallen där, könsstympning är aktuell används den första eller andra formen av stympning (Internet 18). 4.2 Kvinnliga könsstympningens utbredning och motiv WHO beräknar att omkring 100 till 140 miljoner kvinnor i världen är könsstympade och att 2 miljoner flickor/unga kvinnor riskerar att utsättas för könsstympning varje år. Kvinnlig könsstympning anses främst som en afrikansk sed som har funnits i mer än 2000 år. Forskare 20

22 tror att stympningen har sitt ursprung i Egypten och sedan har spridits i Afrika genom handelsvägar och de folkvandrande grupperna (Socialstyrelsen, 2002, 11). Könsstympning av kvinnor finns främst Afrika, i ett bälte längs efter och norr om Ekvatorn. Egypten och Tanzania utgör gränsen i öster, medan gränsen i väster utgörs av Nigeria och Mauretanien (Bergström, 2002, 164). Enligt en artikel publicerad i Dagens Nyheter i december 2006, sträcker sig bältet med den kvinnliga könsstympningen från Senegal i väst till Somalia i öst och sedan vidare till Jemen i Mellanöstern (Internet 19). De flesta som könsstympas bor i Afrika, men ingreppen förekommer även i Asien och Mellanöstern (Internet 18). I de afrikanska länderna Somalia, Etiopien och Eritrea uppskattas % av kvinnorna vara könsstympade (Regeringskansliet, 1999, 5). Eftersom många personer ifrån Mellanöstern samt de afrikanska och asiatiska områdena, där ingreppen sker, idag är bosatta i Europa, Australien, USA och Kanada förekommer könsstympning även där, dock inte i lika stor utsträckning som i de ursprungliga områdena (Internet 18). I Sverige finns omkring kvinnor som tidigare bott i länder där kvinnlig könsstympning förekommer. Omkring av dessa personer utgörs av flickor/unga kvinnor 0 18 år. Det finns dock inga siffror på hur många av dessa som redan är eller kommer att bli könsstympade (Bergström, 2002, 163). Den kvinnliga könsstympningen har ingenting med religiös tillhörighet att göra, eftersom det sker hos människor med olika tro, utan hänger istället ihop med tradition och sedvänja (Internet 18). Det finns ingenting i Koranen, Bibeln eller andra religiösa dokument som förespråkar eller stödjer den kvinnliga könsstympningen (Regeringskansliet, 1999, 5). Dessutom har könsstympningen funnits i mer än 2000 år och därmed före religioner såsom kristendom och islam (Socialstyrelsen, 2002, 11). Det finns olika anledningar till att könsstympning av kvinnor sker och varierar beroende på vilket land kvinnan kommer ifrån och vilken kultur hon tillhör (Ibid., 17 19). Könsstympningen ska till exempel vara en garanti för att kvinnan är oskuld då hon gifter sig. I och med typ tre av könsstympningen infibulation/den faraoniska omskärelsen sys kvinnans underliv igen efter könsstympningen. Eftersom kvinnan är igen sydd garanterar det att hon är oskuld vid ingången av äktenskap och för att hennes man ska kunna tränga in i henne krävs det att hon öppnas, skärs upp. Stympningen är alltså ett sätt att kontrollera kvinnans kropp och sexualitet (Internet 3). 21

23 Normerna om det kvinnliga och de manliga i samhället bidrar även till könsstympningen. I många av de länder där ingreppet utförs är befolkningen övertygade om att det nyfödda barnet har både kvinnliga och manliga egenskaper och då klitoris skärs bort försvinner det manliga inslaget. Könsstympningen fungerar även som en rit för att visa att flickan/den unga kvinnan övergår från barndom till vuxenliv. Det stämmer dock inte i alla länder där dessa ingrepp utförs, eftersom en del flickor könsstympas då de är nyfödda eller bara några år gamla. Ingreppet är en social del av livet och bidrar till sammanhållningen bland människorna i familjen eller byn. Ingreppet anses även ske på hygieniska och estetiska grunder. Det sägs att det är lättare att hålla ett omskuret underliv rent och att det är vackrare för mannen att titta på, än ett icke omskuret. Ofta är det även så att för att en kvinna ska bli gift krävs det att hon är omskuren, dels på grund av det estetiska skälet, men även för att det ses som en garant för att hon är oskuld. Eftersom könsstympning kan innebära att klitoris skärs bort, anser många att ingreppet begränsar kvinnans sexuella luster och hindrar henne från att bli sexuellt lösaktig. Framförallt är könsstympning kopplat till tradition och sedvänja och kvinnor som har genomgått ingreppet har högre status än de som inte har gjort det. Om alla kvinnor i ens släkt alltid har könsstympats, så ska det även fortsätta att vara så i framtiden (Socialstyrelsen, 2002, 17 19). Den kvinnliga könsstympningen kantas av myter och det är en viktig del till att den fortgår. Det anses till exempel att könsstympning bidrar till ökad fertilitet för kvinnan samt ökad chans för att nyfödda barn ska överleva (Internet 18). Myterna säger även att flickor som inte är könsstympade inte utvecklas till kvinnor ingen pubertal utveckling sker, att hon blir prostituerad samt föder missbildade barn (Socialdepartementet, 2003, 4). 4.3 Konsekvenser av kvinnlig könsstympning Den kvinnliga könsstympningen har konsekvenser både på kort och lång sikt och kan leda till flertalet svåra medicinska kroppsliga samt psykologiska komplikationer, att utsättas för könsstympning är ett stort trauma som kan arta sig både fysiskt och psykiskt. På kort sikt kan flickor/unga kvinnor som könsstympas drabbas och chock och blödning, stark smärta samt skador på närliggande områden till klitoris och blygdläppar, såsom kvinnans eventuellt kvarvarande yttre könsorgan, ben och skinkor. Även skador på urinröret, urinblåsan, närliggande nerver och blodkärl samt skador på ringmuskeln kan uppstå. Svårigheter att urinera, feber, blodbrist, blodförgiftning och till och med dödsfall är vanliga följder av ingreppet. På lång sikt kan kvinnlig könsstympning leda till infektioner i urinblåsan och inre 22

24 genitalier, bölder och cystor, svårigheter att urinera, stockning av menstruationsblod i vaginan (gäller vid könsstympning typ 3 infibulation/faraonisk omskärelse), smärta och obehag vid samlag och andra sexuella problem såsom problem med att känna njutning och uppnå orgasm samt komplikationer vid graviditet och förlossning såsom ökad blodförlust, längre och utdragen förlossning och därmed ökad påfrestning för fostret samt kvinnans bäckenbotten (Socialstyrelsen, 2002, 14). Fistelbildningar, analfissurer och avföringsinkontinens är även vanliga komplikationer av könsstympning (Dirie, 2005, 216). Om en kvinna är könsstympad enligt typ 3 infibulation/faraonisk omskärelse är könsorganet hopsytt, vilket innebär att hon ofta måste snittas upp för att möjliggöra samlag med sin man efter giftermål. Samlag kan vara ytterst smärtsamma och svåra att genomföra, för kvinnor som har könsstympats. Stympning enligt typ 3 infibulation/faraonisk omskärelse innebär även att hon måste snittas upp vid förlossningen för att kunna föda sitt barn, för att sedan sys igen efter förlossningen. Eftersom det upprepas vid kommande födslar, leder det till ökad ärrbildning. Eftersom kvinnan måste snittas upp för att barnet ska kunna komma ut är det stor risk för att barnet hinner dö av kvävning vid födseln. Sterilitet är även en vanlig följd av kvinnlig könsstympning (Internet 3). Enligt Socialstyrelsen (2002, 15) avlider omkring 15 % av flickorna/ kvinnorna i samband med könsstympningen eller vid kommande händelser som anses som en följd av ingreppet, till exempel efter en svår förlossning. Könsstympning bidrar till spridningen av HIV. Detta eftersom ingreppet är mycket primitivt och redskapen som används vid stympningen återanvänds vid flertalet ingrepp, oftast utan att steriliseras (Internet 3). Det är för övrigt lättare för en omskuren kvinna att drabbas av HIV vid samlag, eftersom hon kan ha öppna genitala sår som bildas av penetrationsskador (Bergström, 2002, 168). De psykologiska konsekvenserna av könsstympning är olika och varierar från person till person och kan utgöras av störningar i matintag, sömn och humör. Flertalet av de som utsatts för ingreppet känner sig rädda, arga, ledsna, svikna och har en lägre självkänsla samt sämre självförtroende (Socialstyrelsen, 2002, 16). En del känner sig oroliga och förnedrade på grund av ingreppet de har utsatts för (Internet 3). Depressioner, psykoser, bristande förmåga att känna sexuell njutning samt få orgasm och relationsproblem kan även höra ihop med könsstympningen (Dirie, 2005, 216). 23