SAMHÄLLETS BLODOMLOPP. Om vikten av att satsa på infrastrukturen FAKTA OCH ARGUMENT INFÖR VALET 2010

Transkript

1 FAKTA OCH ARGUMENT INFÖR VALET 2010 SAMHÄLLETS BLODOMLOPP Om vikten av att satsa på infrastrukturen

2 Landets infrastruktur är något som vi alla berörs av dagligen. Det handlar om vägar, järnvägar, flygtransporter, bredband, telefoni, post, energi och andra system som gör att vi kan resa, handla och kommunicera med varandra. Utan en väl utbyggd infrastruktur kan vi inte åka till arbetet, surfa på nätet, ringa telefonsamtal eller skicka brev. Infrastrukturen fungerar som samhällets blodomlopp. Särskilt i en tid som denna, när samhället ska resa sig ur en djup ekonomisk kris och arbetslösheten ligger på nivåer som hade varit otänkbara för några år sedan. Tyvärr har satsningarna på infrastrukturen varit alltför små under de senaste åren. Den borgerliga regeringen har visserligen beslutat om stora investeringar fram till år 2021, men den moderniseringen gäller främst landets vägar. Sanningen är att kapaciteten är för låg, både i vägnätet och på järnvägen. Alltför långa transporttider, förseningar och trafikkaos hindrar Sverige från att utvecklas och ställer till problem för pendlare och resenärer. En större satsning på kollektivtrafiken är nödvändig, inte minst av miljöskäl. Den borgerliga regeringen har också konsekvent och av strikt ideologiska skäl valt att sälja ut och konkurrensutsätta statliga företag som är viktiga för infrastrukturen. Kortsiktiga vinster har blivit viktigare än långsiktig planering. De som arbetar inom dessa företag har ofta utsatts för hård press och medborgarnas inflytande över avgörande samhällsfunktioner har minskat. Infrastruktur och regionalpolitik hänger också ihop. Och även här präglas regeringens politik av fundamentalt ointresse av att ta långsiktigt ansvar. Bland annat visar det sig i övervältringen av olönsamma statliga flygplatser (bland annat i Norrbotten) på kommunerna. Det handlar om glesbygdsregioner där förekomst av flyg kan vara avgörande för att få företag att etablera sig där. Otillräckliga satsningar av de borgerliga Det finns ett vetenskapligt säkerställt samband mellan investeringar i infrastruktur och ekonomisk tillväxt. systemet måste vara modernt och effektivt. Annars fungerar varken arbetsmarknaden eller handeln med varor och tjänster bra. Dessutom visar all erfarenhet att investeringar i infrastruktur är särskilt viktiga för ett land som vill ta sig ur en lågkonjunktur. Forskningen visar också att en infrastrukturinvestering på 1 miljard kronor ökar näringslivets årliga produktion med i genomsnitt 170 miljoner kronor. Det sänker företagens kostnader med lika mycket. Att underhålla och bygga nya vägar och järnvägar ger också jobb här och nu för alla som planerar och bygger dem. Det är med andra ord ingen slump att länder som idag har hög tillväxt, som Kina och Indien, också gör de största investeringarna i snabb och högteknologisk infrastruktur. Lika lite är det en slump att Sverige samtidigt som man reste sig ur fattigdomen i början av 1900-talet gjorde stora satsningar på vägarna, järnvägarna, elnätet och telefonin. Sambandet är tydligt. Den enkla slutsatsen är att vi inte har råd att avstå från investeringar i infrastrukturen. Mot denna bakgrund är det bekymmersamt att investeringarna i transportinfrastrukturen under en lång rad av år inte har hållit jämna steg med den ekonomiska utvecklingen. Enligt det europeiska byggforskningsinstitutet Euroconstruct har Sverige ända sedan början av 1980-talet legat efter de flesta västeuropeiska länder när det gäller satsningar på infrastruktur. Sveriges position är ännu något sämre då man studerar investeringar i underhåll. Det märks inte minst i storstadsregionerna, där både godstransporterna och pendlingen till och från jobbet försvåras av köer och förseningar. Men effekterna av de eftersatta investeringarna märks allt tydligare i hela landet: Ett järnvägsnät som passerat kapacitetstaket när det gäller godstransporter, ett kraftigt eftersatt vägunderhåll i skogslänen. Listan kan göras betydligt längre. 2

3 Den senaste vinterns snökaos är ett bra exempel. När ett tåg blev försenat startade en kedjereaktion som påverkade hela järnvägsnätet. Ett mer välutbyggt och välunderhållet järnvägsnät med modernare tåg hade snabbare klarat av att lösa problemen med sträng kyla och mycket snö. Den borgerliga regeringen har under mandatperioden föreslagit att lägga totalt 482 miljarder på vägar och järnvägar under den kommande tioårsperioden. Det låter som en massiv satsning, men med tanke på de höga kostnader som är förknippade med investeringar i infrastruktur, och den stora avkastning sådana investeringar ger, så är det långt ifrån tillräckligt. Den borgerliga regeringen valde dessutom att lägga större delen av pengarna på investeringar i vägnätet. Det råder inget tvivel om att vägnätet behöver rustas upp, inte minst kring landets storstäder. Men de borgerliga partiernas ambitionsnivå för kollektivtrafiken är alldeles för låg. Enligt kalkylerna ska stora delar av investeringarna i järnväg göras med hjälp av medfinansiärer, som kommunerna, landstingen och privata aktörer. Dessutom höjs banavgifterna, vilket kommer att göra det dyrare att resa. Det är inte rimligt att staten på det viset avhänder sig ansvaret för investeringar av nationell betydelse. Viktiga satsningar på infrastrukturen riskerar att skjutas på framtiden om medfinansieringen inte fungerar. Därmed utnyttjas inte heller järnvägens potential till att bidra till omställningen till ett mer hållbart samhälle. I praktiken har alliansen sålt statlig verksamhet, och därmed demokratiskt inflytande, för omkring 119 miljarder, pengar som i hög grad använts för att finansiera skattesänkningar för de redan välbeställda. De rödgröna satsar mer De rödgröna partierna har valt att göra samma satsning på vägarna, men lägger 120 miljarder mer på kollektivtrafiken under de kommande tio åren. En fördubbling av de borgerliga partiernas investeringar. Det är den största satsningen på svensk järnväg sedan stambanorna byggdes i slutet av 1800-talet. De rödgröna vill investera i: Ostlänken. Höghastighetsjärnväg mellan Stockholm och Linköping. Höghastighetsjärnväg mellan Göteborg och Borås via Landvetters flygplats. Norrbotniabanan. Byggstart för en ny kustnära järnväg mellan Umeå och Luleå. Påbörjad dubbelspårsutbyggnad på Ostkustbanan mellan Sundsvall och Gävle. Utbyggnad till fyra spår med tunnel under Sundbyberg. De rödgrönas förslag innebär både en modernisering och en klimatanpassning av det svenska transportsystemet. Investeringarna stärker näringslivets möjligheter att skapa nya jobb i Sverige. Samhällets infrastruktur för viktig för att överlämnas till marknaden Infrastrukturens samhälleliga betydelse kan inte överskattas. Därför är det också av yttersta vikt att samhället som helhet, vi medborgare via våra folkvalda ombud, kan vara med och påverka utformningen. Detta kan ske genom ägande, ekonomiska satsningar och investeringar, och genom myndighetskontroll och ekonomisk styrning av marknader. 3

4 Vad gäller ägandet är järnvägstransporterna ett talande exempel på hur samhället avhänder sig styrmedlen. Gemensamt ägda företag har sålts ut och myndighetskontrollen försvagats. När den borgerliga regeringen tillträdde för fyra år sedan lovade man att sälja statliga företag för 200 miljarder kronor. I praktiken har alliansen sålt statlig verksamhet, och därmed demokratiskt inflytande, för omkring 119 miljarder, pengar som i hög grad använts för att finansiera skattesänkningar för de redan välbeställda. Inför nästa mandatperiod ligger den politiska riktningen fast. De borgerliga partierna vill sälja ut ytterligare statlig egendom och spela roulette med infrastrukturen. Väljarna har rätt att få veta vilka företag de borgerliga vill sälja ut. Väljarna har också rätt att få en förklaring till denna försäljningsiver. Det har egentligen aldrig förklarats på ett trovärdigt sätt. Man har använt ord som konkurrens och effektivitet som svepskäl för att slå sönder företag och tjänster som varit gemensamt ägda. Resultatet har i vissa fall blivit tokkonkurrens och ineffektivitet. Anställda har flyttats från gemensamt ägda företag till privata bolag, som sedan har sålts vidare. I affärerna försvann de anställdas intjänade pensioner de anställda fick betala privatiseringens klipparvinster. Det har dessutom visat sig att köparna av den svenska statens tillgångar ofta är företag som ägs av andra stater, bland annat den franska och tyska staten. Till och med den danska och den norska staten är med och kämpar om det gemensamt ägda i Sverige. Åkeribranschen är i sin tur ett exempel på en marknad som behöver mer styrning. Bristande kontroll, kryphål i lagstiftningen, fri rörlighet, utländsk underbudskonkurrens och fusk med löner och lagar bidrar till att åkerimarknaden präglas av lägsta pris och att kvalitets- och miljöhänsyn skjuts åt sidan. En alltför stor andel av åkerinäringen agerar på en oplanerad dag-för-dag-marknad där förädlingsvärdet är lågt. Delvis handlar det om nödvändig flexibilitet, men också om ineffektivitet och låga fyllnadsgrader som är möjliga bara tack vare den låga prisbilden. Även här är det de anställda som i slutänden betalar priset för en illa fungerande marknad. Här är den akuta uppgiften att genom regelverk och kontroll bekämpa osund konkurrens, något som nuvarande regering varit ointresserad av. Det handlar också om att genom ekonomiska styrmedel belöna effektiv logistik och här riskerar kilometer- och diesel skatter att inte räcka till. Åkerier som står i beroendeställning har ändå alltför små förutsättningar att ändra sitt beteende det ansvaret måste placeras högre upp i näringskedjan. Köparna av den svenska statens tillgångar är ofta företag som ägs av andra stater, bland annat den franska och den tyska staten. Till och med den danska och norska staten är med och kämpar om det gemensamt ägda i Sverige. Infrastruktur och logistik Effektiv logistik förutsätter stora grepp, planering och samordning mellan transportslag. Flera storföretag har härvidlag kommit långt med att för sin egen del skapa effektiva och miljöoptimerade flöden. Intermodalitet (byte mellan transportslag) har länge varit ett modeord och är något vi välkomnar. Men det ställer också krav på politiska val och satsningar vad gäller den rent fysiska infrastrukturen. Vilka hamnar, vilka nyckelregioner, vilka godsstråk ska samhället satsa på? Från politiskt håll ser vi de transportpolitiska utredningarna inom såväl Sverige som övriga EU avlösa varandra utan att sätta några tydliga avtryck. 4

5 Det finns här skäl till kritik även av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Men vi vet att de rödgröna åtminstone skulle försöka. Utgångspunkten i regeringsföreträdarnas marknadsliberala ensidighet är tvärtom rent ideologisk; att det gemensamma ska göra, påverka och äga så lite som möjligt. Vi anser att man i stället ska fråga sig: Vad kan och ska vi göra gemensamt? Och vad ska vi gemensamt äga utifrån det gemensammas bästa? Det rimliga är då att staten äger strategiska delar av infrastrukturen, som är av central betydelse för hela samhällets utveckling. Det gäller till exempel Vattenfall, Posten och SJ. Det gemensamma ska även i framtiden ha kontrollen över våra telenät, våra kommunikationer, våra vägar och järnvägar samt våra energisystem. Det måste bli ett stopp på tokutförsäljningar. Det gemensamt ägda är en styrka i en globaliserad värld. FLER FAKTA OCH ARGUMENT INFÖR VALET 2010 Fakta Och argument inför valet 2010 Ordning Och reda Om en hotad arbetsmarknadsmodell ORDNING OCH REDA Om en hotad arbetsmarknadsmodell Starka fack och fungerande trygghets system utgör den svenska modellen. Men under den senaste mandatperioden har grundstenarna urholkats på punkt efter punkt. Fakta och argument inför valet 2010 ANDRA CHANSEN Livslångt lärande eller sortering för livet? En samlad bild av vad som står på spel inom utbildningspolitiken. andra chansen livslångt lärande eller sortering för livet? FAKTA OCH ARGUMENT INFÖR VALET 2010 BYGG MER! Om den viktiga bostadspolitiken BYGG MER! Om den viktiga bostadspolitiken Ett maktskifte är nödvändigt för att åstadkomma en lösning på dagens bostadskris. 5