EN VÄG TILL ARBETSMARKNADEN. Ungdomens styrka och omgivningens stöd. Henrik Brink

Transkript

1 EN VÄG TILL ARBETSMARKNADEN Ungdomens styrka och omgivningens stöd Henrik Brink

2 För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör men först och främst förstå det han förstår Søren Kierkegaard 2

3 Innehåll 1. BAKGRUND 5 2. METOD 8 3. GENOMFÖRANDE, RESULTAT OCH ANALYS 16 Intervjuer med ungdomarna 16 Utveckling av stöd i omgivningen SLUTDISKUSSION HANDLINGSPLAN LITTERATURLISTA BILAGOR 53 Bilaga 1 Projektansökan Bilaga 2 Nordisk definition av dövblindhet Bilaga 3 Intervjumetod Rangordning Bilaga 4 Intervjumetod Att bli stor Bilaga 5 Intervjumetod Självbestämmande Bilaga 6 Intervjumetod Vad är ett bra liv? Bilaga 7 Intervjumetod Transition 3

4 FÖRORD Den här rapporten är ett resultat av ett projekt som Förbundet Sveriges Dövblinda genomfört tillsammans med Dövblind Ungdom och som finansierats med medel från Allmänna Arvsfonden. Det kom till som en fortsättning av den förstudie som Arbetsförmedlingen genomförde under namnet DUArapporten. Detta treåriga projekt har fokuserat på ungdomsåren och övergången mellan skola och arbetsliv eller fortsatta studier. Ett stort tack riktas till de ungdomar som ställt upp på intervjuserien och delat med sig av sina tankar om livet här och nu och funderingar kring framtiden. Det har varit oerhört värdefullt. Det har också känts mycket meningsfullt att samarbeta med Dövblind Ungdom. DBU gör ett fantastiskt jobb och lyckas i många fall vinna ungdomarnas förtroende och skapa ett vi som betyder mycket för medlemmarna. Tack också till de professionella som lagt ner tid på att samarbeta i och runt projektet som i Framtidsverkstaden och vid intervjuer. Allt för att försöka få till en god samverkan runt ungdomarna så att de får det stöd de behöver. Tack till Region Skånes hörsel- och dövenhet som varit vänlig att upplåta lokaler till projektet för att kunna sköta administration och skriva en rapport. Tack till Allmänna Arvsfonden som finansierat projektet. Sist men inte minst tackar jag styrgruppen och handledaren som genom sitt engagemang och intresse styrt projektet genom att i alla faser följa det, granska och uppmuntra olika mått och steg. Diskussionerna på mötena har på ett berikande sätt fördjupat frågeställningarna. Lund mars 2011 Henrik Brink Projektledare 4

5 1. BAKGRUND Att ta studenten är en fantastisk dag. Äntligen slut på alla dessa år av pluggande, nu börjar livet. Ingen skola på ett bra tag. Istället ut och resa, kanske jobba lite och få stå på egna ben för en gångs skull. Det låter både enkelt och inte så orimligt. Men Försäkringskassans statistik från december 2010 säger att personer uppbar aktivitetsersättning 1 i åldern år jämfört med unga i samma ålder år Det innebär att över fem gånger så många fick aktivitetsersättning 2010 och jämför man med andelen unga i dessa åldrar så var det 1,5 % fler av de unga som uppbar aktivitetsersättning 2010 än fem år tidigare. 2 Enligt Socialstyrelsen fick alltfler av de unga dessutom en aktivitetsersättning direkt efter skolan och antalet unga som tilldelades plats i kommunens dagligverksamhet ökade med 174 % på sex år 3. Hur kan det komma sig? Är dagens unga sämre rustade för att gå ut i arbetslivet? Har arbetsmarknaden hårdnat och därför ökat utslagningen? Oberoende av förklaringar eller teorier så är det ett faktum att fler unga står utanför arbetsmarknaden idag och i synnerhet drabbar detta unga med funktionsnedsättning. Det sänker personens självförtroende och skapar en känsla av uppgivenhet. Jag duger inte. I januari 2007 lämnade Föreningen (nuvarande Förbundet) Sveriges Dövblinda (FSDB) in en projektplan till Allmänna 1 Aktivitetsersättning är till för att ge ekonomisk grundtrygghet för (personer) som är mellan år och som inte kan arbeta på grund av sjukdom eller funktionshinder. 2 Statistik från Försäkringskassan per 31 december ml 3 Från Sveriges radios program P1 Morgon 22 maj

6 Arvsfonden om att stärka arbetssituationen för ungdomar med syn- och hörselnedsättning. 4 Den byggde på en studie som arbetsförmedlingen i Uppsala genomfört i samarbete med FSDB (DUA-rapporten, juni 2006). En av slutsatserna i studien var att det behövs mer arbete för att stärka målgruppens identitet och handlingskraft. Projektplanen till Allmänna Arvsfonden formulerade just ett sådant arbete och FSDB beviljades medel för ett treårigt projekt ( ). Föreliggande rapport är en dokumentation av detta projekt. 1.2 Syfte, målgrupp och projektmål Projektets syfte har varit att finna modeller och metoder som möjliggör för ungdomar med olika grader av syn- och hörselnedsättning att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Projektet har tre frågeställningar. - Hur kan vi stärka ungdomarnas kunskap om arbetslivet och de egna möjligheterna? - Hur kan vi tillsammans med berörda verksamheter utveckla kunskapen kring vilka insatser som behövs och hur insatserna kan samverkas så att det blir möjligt för ungdomar med olika grader av syn- och hörselnedsättning att etablera sig på arbetsmarknaden? - Kan vi hitta nya instrument och metoder i mötet med ungdomar med syn- och hörselnedsättning för att få ungdomarna att börja reflektera kring sin framtid och ta reda på hur de tänker kring denna? Kan vi hitta metoder som kan fungera i de samtal som vuxna professionella har med ungdomar och unga vuxna, på väg ut i arbete eller fortsatta studier? Målgruppen avgränsades till: 4 Se bilaga 1 6

7 - ungdomar med en kombinerad syn- och hörselnedsättning som finns i grundskola, specialskola och gymnasieskola eller likvärdig utbildning och - ungdomar som befinner sig i övergången mellan skola och arbetsliv eller eftergymnasiala studier och som nyligen lämnat gymnasiet. De mål som sattes upp var fyra till antalet: - en etablerad nationell individstärkande verksamhet för ungdomar med syn- och hörselnedsättning inom skolverksamheten, - en modell för hur elever i specialskolans högstadium och på riksgymnasierna i Örebro kan erbjudas en utvecklad studie- och yrkesvägledning som motsvarar deras behov, - en bättre kunskap inom i första hand skolverksamheten och arbetsförmedlingen om vilka svårigheter ungdomar med syn- och hörselnedsättning möter i övergången mellan skola och arbetsliv och - en förbättrad samverkan mellan skola, arbetsförmedling och landstingens resurser. 1.3 Samarbetsparter De viktigaste samarbetsparterna för projektet har varit riksgymnasierna för döva och hörselskadade i Örebro (RGD/RGH) 5, specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) 6, 5 Örebro kommun ansvarar för verksamheterna och de är utspridda på fyra olika skolor. Dessa skolor styrs av tre olika skolledningar och har tre olika elevhälsoteam. 6 Etablerades 2008 som en sammanslagning av Specialskolemyndigheten (SPM) och Specialpedagogiska institutet (SIT). Arbetar för att barn och vuxenstuderande med funktionsnedsättning får tillgång till likvärdig utbildning. Det finns 5 regionala specialskolor och 3 nationella specialskolor. 7

8 arbetsförmedlingen (AF) 7, landstingens dövblindteam 8 nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor (NKC) 9. och 1.4 Organisation Förbundet Sveriges dövblinda (FSDB) har ansvarat för projektet tillsammans med Dövblind ungdom (DBU). Henrik Brink utsågs till projektledare och han har genomfört och dokumenterat de olika delarna i projektet. En styrgrupp knöts till projektet och har bestått av representanter från FSDB: Sven Sjöberg, Pontus Degsell och Klas Nelfelt, från DBU: Daniel Olsson, från Mo Gård: Lena Göransson och från Region Skåne/Habilitering och hjälpmedel: Kerstin Liljedahl. Kerstin Liljedahl har också varit handledare för projektets uppläggning, genomförande och dokumentation. 2. METOD Här nedan följer en tidslinje för att visa hur projektet planerades och genomförts. 7 AF har under många år haft specialenheter i Uppsala och Göteborg för personer med syn- och hörselnedsättning. Därutöver finns ett antal konsulenter med uppdrag att arbeta med personer som har syn- och hörselnedsättning. 8 Etablerade heltidsarbetande team finns i Skåne, Stockholm och Västra Götaland. Övriga landsting har personer som i sin tjänst delvis har ett ansvar för personer med syn- och hörselnedsättning men därutöver arbetar med andra målgrupper. 9 NKC startade 2003 på uppdrag av regeringen med uppgift att stötta landsting men även kommuner i deras arbete med personer med syn- och hörselnedsättning. Uppdraget gavs till Resurscenter Mo Gård, en stiftelse som arbetar med bl.a. gruppen personer med synoch hörselnedsättning. NKC är ett dotterbolag till Mo Gård. 8

9 Intervjutillfälle 1 med ungdomarna Intervjuer m professionella F-verkstad Intervjutillfälle 2 med 2009 ungdomarna 2010 Intervjutillfälle 3 med ungdomarna Uppföljning f- verkstad Slutseminarium Det första syftet var att ringa in kunskap om hur stödet för ungdomar kan utformas. Vad har ungdomarna själva för tankar om mål och framtid? För att få mer kunskap om detta och vad ungdomarna känner till om arbetslivet genomfördes ett antal intervjuer med ungdomar mellan år. 9

10 Åldersspannet valdes utifrån att man som 16-åring gör valet till gymnasium och därför börjar tänka på framtiden och eventuella yrkesval. Vid 26 år har man som ung vuxen avslutat gymnasiet och hunnit skaffa sig en erfarenhet av livet därefter. Samma ungdomar intervjuades vid tre tillfällen. Att följa samma ungdomar under tre år ger en inblick i hur de tänker över tid. Sättet att resonera förändras, i takt med att deras livssituationer förändras och detta är intressant att följa och att visa för den enskilde också. Såhär resonerade du förra året. Vilka faktorer påverkade det resonemanget då och vad har förändrats? Första gången gick två av dem i specialskolornas avslutande år, flertalet i gymnasiet (RGD/RGH) och några hade avslutat gymnasiet. Intervjuerna upprepades sedan under de tre år projektet varade så att ungdomarna vid det sista tillfället var mellan år gamla. Målet med urvalet av intervjupersoner för djupintervjuerna var att få en jämn fördelning av killar och tjejer och tal- och teckenspråkiga. Fem av dem som intervjuades har Usher typ Dessa var teckenspråkiga. En person har Usher typ 2 11 och övriga saknar diagnos. Det blev en viss övervikt av teckenspråkiga i urvalet (alla utom två). Usher typ 2 är visserligen en minst lika stor grupp som Usher typ 1 men deras synnedsättning blir mer påtaglig längre upp i åldern och därmed är det färre ungdomar med Usher typ 2 som t.ex. går på RGD/RGH. En annan aspekt var också att hitta personer som inte alla var så aktivt involverade i DBU. Projektledaren rörde sig i ungdomarnas vardagsmiljöer och frågade om de ville ställa 10 Ett syndrom där personen föds döv. Synskadan brukar debutera runt skolåldern för att därefter successivt bli sämre med ett inskränkt synfält, dåligt kontrastseende och bländningskänslighet. Problem med balansen. 11 Personen föds med hörselskada. Synskadan brukar debutera något senare i livet men har samma utveckling som hos Usher typ 1. 10

11 upp på en intervjuserie kring sina tankar om yrkesval och framtid. Alla hade möjlighet att tacka nej. Knappt hälften av de som deltog i djupintervjuerna hade träffat projektledaren innan. Övriga blev tillfrågade vid samma tillfälle som de träffade projektledaren varvid de ställde sig positiva till att ställa upp och delta i intervjuerna. Ingen av de tillfrågade tackade nej. Vid det andra intervjutillfället var det en som tackade nej till fortsatt deltagande på grund av privata orsaker. Vid det tredje tillfället var det ytterligare två som inte deltog i intervjuerna. En av dessa två bad också att personens tidigare svar helt skulle bortses från så denna persons svar återfinns inte alls i redovisningsdelen i denna rapport. För att stärka ungdomarnas kunskap var det första steget att göra dem medvetna om sin egen framtid och vilka möjligheter de har för att kunna påverka framtiden. Detta möjliggjordes genom djupintervjuerna. Genom de frågor som ställdes gavs chansen att tänka efter och reflektera kring den egna framtiden tillsammans med intervjuaren. I intervjuerna fick ungdomarna rangordna tio områden i livet beroende på hur viktiga de tycker att de är. Denna metod utarbetades av projektledaren i samarbete med en kurator i ett av de regionala dövblindteamen i Sverige. Materialet bygger på en erfarenhet av vad ungdomar (oavsett funktionsnedsättning eller inte) kan tänkas prioritera. De tio områdena var: 1. skaffa eget boende/flytta hemifrån 2. arbete 3. bilda familj dvs partner och barn 4. ut och resa 5. akademisk utbildning 6. ha en meningsfull fritid 7. skaffa pojkvän/flickvän 8. vara självförsörjande dvs inte leva på bidrag 11

12 9. vara ledig och njuta av livet 10. ha nära vänner Ungdomarna fick alltså rangordna dessa områden och i intervjun kommentera sina val. Denna rangordning upprepades sedan vid varje intervjutillfälle (dvs tre gånger) för att eventuellt se någon förändring i valen och i intervjun samtala om det kunde finnas någon bakomliggande orsak till förändringen. Denna metod var den enda som återkom vid varje intervjutillfälle. För att validera denna metod fick en klass 9 med elever utan funktionsnedsättning också genomföra en rangordning av samma områden. Ett par frågor vid det första intervjutillfället fokuserade på ungdomarnas planer på framtiden. Vad vill du bli när du blir stor och hur ska du göra för att nå dit? Ungdomarna intervjuades också om självbestämmande utifrån ett antal påståenden som bygger på ett material från Helen Keller National Center (HKNC) i USA 12 där man använt materialet i samband med att man anordnat ungdomsläger eller i andra rehabiliterande sammanhang träffat ungdomar. Materialet översattes till svenska av projektledaren med tillstånd från HKNC. Påståendena om hjälpmedel och praktik är ett tillägg av projektet för att komplettera detta material med frågor som rörde projektets inriktning. Frågeformulär kring självbestämmande Jag väljer mina egna vänner 12 Helen Keller National Center ligger utanför New York och är ett nationellt rehabiliteringscenter för unga och vuxna personer med syn- och hörselnedsättning. 12

13 Jag bestämmer när och hur jag vill umgås med de i min närhet Jag bestämmer hur jag vill använda mina pengar Jag väljer min egen läkare Jag väljer vilken sorts medicinsk behandling jag får Jag bestämmer om jag vill arbeta eller inte Jag väljer vilket sorts arbete jag vill göra Jag kan själv söka lägenhet Jag vet hur jag ska hantera diskriminering Jag vet vem jag ska be om hjälp när jag behöver Jag har de pengar jag behöver för att leva det liv jag vill Jag väljer vilka mål jag vill uppnå Jag tror på att jag kan uppnå mina mål Jag har människor i min närhet som accepterar mig för den jag är Jag väljer mitt eget boende Jag väljer mina egna hjälpmedel Jag väljer/valde själv var jag skulle göra min praktik under skoltiden Jag bestämmer vad som är bäst för mig Ytterligare ett område som intervjuerna tog upp handlade om definitionen av ett bra liv. Här ombads ungdomarna definiera vad ett bra liv är för dem. Därefter fick de skatta sig själv på en skala var de befinner sig idag. Slutligen fick de fundera på vad de skulle behöva förändra för att komma ett eller ett par steg högre på skalan och därmed uppnå en ökad livskvalité. Ett material av frågor skapades för att fokusera på studie- och yrkesvägledningen och övergången från skola till arbetsliv eller eftergymnasiala studier. Denna övergång är ett exempel på transition som är ett socialpsykologiskt begrepp som används för att beskriva viktiga övergångar i livet som exempelvis övergången från skola till arbetsliv. 13

14 Det andra syftet handlade om att tillsammans med viktiga personer i ungdomarnas omgivning och verksamheter utveckla kunskapen om stöd och insatser så att ungdomarna kan få fäste i arbetsmarknaden. Här användes bland annat övningen med rangordning med tio områden i livet igen. Pedagoger och boendepersonal från specialskolorna och RGD/RGH fick då rangordna utifrån hur de trodde att ungdomarna prioriterat och efteråt ta del av hur ungdomarna prioriterat och föra en diskussion kring hur man själv tänkt som vuxen. En sådan övning skapar förutsättningar för att sätta sig in i en annans situation och försöka tänka som den/de tänker. För att utveckla en kunskap om vilket stöd och vilka insatser som behövs genomfördes intervjuer med personer som var verksamma inom SPSM, RGD/RGH, arbetsförmedlingen, de regionala dövblindteamen och nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor. Även studie- och yrkesvägledare sysselsatta inom den kommunala gymnasieskolan intervjuades. Nyckelpersoner från ovan nämnda verksamheter inbjöds vid två tillfällen till en framtidsverkstad ; en deltagardemokratisk metod för att tillsammans utveckla en medvetenhet om problem och möjligheter i ämnet. Målet var att skapa konstruktiva förslag att i samverkan gå vidare med. Detta arbetssätt gav också en successiv förankring för projektresultatet. De verksamheter och myndigheter som ska samverka utvecklar på så sätt denna samverkan tillsammans. Arbetssättet i projektet är inspirerat av aktionsforskning, där man efterhand utvecklar faserna beroende på hur processen fortskrider. Så ledde exempelvis inventeringen av problem och möjligheter vid framtidsverkstaden fram till hur man skulle kunna utveckla stödet inom verksamheten på RGD/RGH. Insamlingen av materialet utvecklades efter hand, mestadels i olika möten med ungdomar och professionella. 14

15 I september 2010 arrangerade projektet ett slutseminarium med ett tjugotal speciellt inbjudna personer. Inbjudna var både chefer och andra ansvariga för den verksamhet som riktar sig till ungdomar med syn- och hörselnedsättning. Representanterna kom från SPSM, RGD/RGH och arbetsförmedlingen. Dessa verksamheter har varit mest involverade i projektet. FSDB och DBU fanns med från brukarhåll. Syftet med mötet var att knyta ihop framtidsverkstadens idéer med projektets resultat och förankra resultatet hos befintliga verksamheter. För att sprida kunskap om projektet har det redovisats vid utbildningar, seminarier och konferenser, nationellt och internationellt. Redan under projektets gång har alltså implementering kommit igång. I denna rapport förekommer begreppet syn- och hörselnedsättning eller kombinerad syn- och hörselnedsättning istället för begreppet dövblindhet, även om det senare är det som FSDB själv valt att använda utifrån den nya nordiska definitionen 13. För många unga är begreppet dövblindhet ganska skrämmande och ingen benämning man själv använder för att definiera sin funktionsnedsättning. Man ser sig som döv eller hörselskadad med en synnedsättning. Av den anledningen har projektet valt att använda begreppet (kombinerad) syn- och hörselnedsättning för att beteckna denna funktionsnedsättning. 13 Se bilaga 2 15

16 3. GENOMFÖRANDE, RESULTAT OCH ANALYS 3.1 Intervjuer med ungdomarna Vid första tillfället intervjuades nio ungdomar, vid andra tillfället åtta och vid tredje tillfället sex stycken. Då intervjuerna startade befann sig den yngsta i klass 9 i specialskolan och den äldsta var för tillfället arbetslös. Av de nio ungdomarna var fyra killar och fem tjejer. Två av intervjuerna genomfördes på talad svenska, övriga genomfördes på teckenspråk. Alla intervjuerna har genomförts ansikte mot ansikte. Det har funnits skrivet material som ungdomarna vid första tillfället fick besvara vid själva intervjun. Vid de båda andra tillfällena skickades materialet till dem i förväg. En del valde då att besvara frågorna innan, andra skrev ner sina svar vid den aktuella intervjun. Intervjuerna har ägt rum vid de platser som individerna tyckt passat bra. Var och en har fått välja själva. Det har vid ett fåtal tillfällen skett hemma hos personen i fråga. Vid de flesta tillfällen har det skett på ett neutralt kontor eller på ett kafé. Tidsåtgången för intervjuerna har varat mellan 1 2 timmar. En del har tagit med sig sina ifyllda papper som de besvarat inför intervjun, andra har svarat på plats. De som valt att fylla i sina svar på plats har då först fått god tid på sig att skriva ner svaren. Därefter har själva intervjun påbörjats. Här nedan följer en kort beskrivning av vad varje intervjutillfälle innehöll. 1. Rangordning av tio områden i livet 14 Vad vill du bli när du blir stor? Bilaga 3 15 Bilaga 4 16

17 2. Rangordning av tio områden i livet Frågeformulär om självbestämmande 16 Vad är ett bra liv? Rangordning av tio områden i livet Frågor om studie- och yrkesvägledningen och transition Rangordning av tio områden - Vad är viktigast i livet? Ungdomarna fick först göra rangordningen och därefter intervjuades de kring hur de tänkt. Ingen av ungdomarna har kommenterat att de saknat något område. Några har kommenterat t.ex. att de tyckt att bilda familj och skaffa pojkvän/flickvän är samma sak. Någon har bett om en förklaring på vad akademisk utbildning betyder, liksom ordet självförsörjande. Ganska många har tyckt att det varit svårt att rangordna. En av killarna satte vänner högst (1) det första året men satte en femma (5) det andra året. Orsaken var att han flyttat och kommit längre ifrån vännerna. Han bodde nu sambo och därför hamnade skaffa pojkvän/flickvän överst. Däremot gick bilda familj från en tvåa (2) till en sjua (7) eftersom han menade att han hade det nu i och med sambon. Han tyckte inte om ordet skaffa så det strök han. Han tyckte inte heller att akademisk utbildning, meningsfull fritid, ut och resa och att vara ledig var alls viktigt. 16 Bilaga 5 17 Bilaga 6 18 Bilaga 7 17

18 Nedan är ett diagram för att visa utfallet på samtliga ungdomarnas prioriteringar efter den första intervjun. Figur 1. Resultat av ungdomarnas rangordning av 10 olika områden i livet, vid intervjutillfälle 1 med åldersspannet , 2 och 10 = boende, arbete och vänner. 4, 6 och 8 = resa, fritid och självförsörjande 5 och 7 = akademisk utbildning och partner och 3 och 9 = familj och vara ledig. Diagrammet ska läsas så att de områden med lägst staplar är de som är högst prioriterade. Resultatet av ungdomarnas rangordning visar att eget boende, arbete och nära vänner är högt prioriterade områden. Områden som att bilda familj och vara ledig och njuta av livet är lågt prioriterade områden. Vid det andra tillfället blev resultatet annorlunda. Att vara självförsörjande, dvs inte leva på bidrag blev nästan lika viktig som eget boende och visade att boende, arbete, självförsörjande och vänner var de klart högst prioriterade 18

19 områdena för den här gruppen vid det tillfället. Att bilda familj och pojkvän/flickvän blev lägst prioriterade för gruppen. En tjej prioriterade upp självförsörjande från en tia (10) till en tvåa (2) och blev mycket överraskad när hon fick veta att hon prioriterat det lägst året innan. Hon hade ingen kommentar kring hur det kom sig. En av killarna gick från en fyra (4) till en tvåa (2) på självförsörjande och han angav samma kommentar som vid första tillfället nämligen att det var viktigt för honom att inte leva på bidrag. Och åter en annan kille gick från en tvåa (2) till en nia (9) på samma område. Hans kommentar var att han nu levde på socialbidrag och tyckte det var helt okej. Socialbidraget var nödvändigt för honom för att klara sig. Vid det tredje tillfället fick arbete den klart högsta prioriteringen. Meningsfull fritid fick också en hög prioritering av de intervjuade med en femma (5) som lägst siffra. Det faktum att dessa intervjuer genomfördes under försommaren/sommaren då flera var lediga kan ha en viss inverkan på svaren. Men ingen av dem som höjt prioriteringen angav någon speciell förklaring på varför de ändrat sig. Generellt kan sägas att intervjuerna som hängde samman med den här metoden präglades av väldigt individuella tankar om vad man prioriterar i sitt liv. Utslaget på alla tre intervjutillfällen har Vänner fått klart flest ettor (1) och i intervjuerna har vänner lyfts upp som en meningsfull förutsättning i livet. Arbete fick också många ettor (1) och ungdomarna pratade om arbete som en självklar del av livet. Någon kunde tänka sig att plugga vidare eller ge sig ut och resa men det betydde inte att arbete var oviktigt för dem. Flera av de intervjuade har satt en låg prioritering på både bilda familj och skaffa pojkvän/flickvän. Några av ungdomarna som under tiden projektet varat gått på gymnasiet, 19

20 tyckte att studierna tog så pass mycket tid i anspråk att det inte fanns utrymme för en pojk- eller flickvän i deras liv. Flera av dem som deltog i intervjun tyckte att när de genomförde rangordningen fanns där alltid några områden som kändes viktiga och några som kändes oviktiga. Däremellan fanns ett antal (4-5) som inte spelade så stor roll vilken siffra de satte. Men överlag har de flesta av områdena fått både hög och låg prioritet av de intervjuade som grupp vilket visar på en väldig variation av individuella prioriteringar Slutsatser Utifrån de svar som inkommit är det omöjligt att säga: såhär resonerar svenska ungdomar med syn- och hörselnedsättning. Detta är vad de prioriterar i sina liv. De som blivit intervjuade är för få för det. Det är också svårt att se något tydligt mönster inom gruppen som deltagit. Det har främst ett värde på individnivå där man kan se hur den enskilde resonerat och om det skett några förändringar över tid i fråga om prioriteringar. Var och en av ungdomarna har vissa prioriteringsområden som inte förändrats över de tre åren. Typiskt för dessa är att man satt en etta (1) alla tre åren eller en tia (10) dvs väldigt höga prioriteringar eller väldigt låga. Men därutöver har en individ kunnat sätta en trea (3) på ett område det första året och gett samma område en nia (9) det sista året som intervjun genomfördes. Siffrorna i sig är när allt kommer omkring inte så viktiga. Det väsentliga med den här metoden har varit att medvetandegöra vad som kan vara viktigt i livet och väcka tankar. Metoden öppnar upp för det viktiga samtalet om livet och framtiden Vad vill du bli när du blir stor? Under den första intervjun ställdes frågor kring vad man vill bli när man blir stor. Har man en plan för livet i stort och hur har man i så fall tänkt förverkliga sin plan? Ser man några 20

21 begränsningar/möjligheter på vägen och behöver man något stöd/hjälp? Ungefär hälften av de intervjuade hade någon form av plan eller idé om framtida studier och yrkesval. En tjej hade en ungefärlig idé om vad hon ville arbeta med och hade kollat upp vilka krav på utbildning som krävdes. Hon såg själv inga begränsningar hos sig själv eller omgivningen i valet av yrke. Vad hon skulle behöva ha hjälp med hade kanske varit en extra stark lampa, inget annat. En annan tjej var helt klar med vad hon ville jobba med och hade redan tagit ett första steg i och med valet av program på gymnasiet. Det stöd hon kunde tänkas behöva handlade om uppmuntran från familj och nära vänner att hålla fokus och inte tappa sugen. Hon såg inga begränsningar utifrån sin synnedsättning och hörseln nämnde hon aldrig. En kille hade också en ganska klar bild av vad han ville bli och hade också sökt in på en yrkesutbildning. Han ansåg sig behöva tolk för att kunna fullfölja sin utbildning om han kom in och utöver det såg han en del praktiska behov såsom bostad och ekonomiska medel. Några tekniska hjälpmedel var han inte i behov av och såg heller inga begränsningar Slutsats Det intressanta med den här övningen var ungdomarnas svar. Ingen av de intervjuade såg någon som helst begränsning i sin syn- och hörselnedsättning. En extra lampa var allt som framkom i form av stöd/hjälp. Det är inte alls säkert att de vuxna i omgivningen delar ungdomarnas uppfattning om begränsningar och behov av stöd men det är såhär dessa ungdomar uppfattar sin situation. Frågorna ger möjlighet för ungdomarna att tillsammans med en professionell reflektera kring mål i livet och planer för framtiden. 21

22 3.1.3 Frågeformulär om självbestämmande På Helen Keller National Center (HKNC) i New York har man arbetat fram ett material om självbestämmande. Det är ett frågeformulär skapat för ungdomar för att se på vilka punkter personen anser sig kunna bestämma själv över sitt liv. Detta översatta material skickades ut innan intervjun till ungdomarna med uppmaning om att sätta ett kryss framför påståendet om detta stämmer in på deras livssituation. Utifrån deras kryss fördes ett samtal om de olika påståendena. Av dessa arton påståenden fanns två som var svårtolkade för ungdomarna. Jag väljer själv min egen läkare och Jag väljer själv vilken medicinsk behandling jag ska få. Vad menas med medicinsk behandling och hur kan man välja läkare? Dessa är troligen mer relevanta för en amerikan än för en svensk medborgare. De fick stå kvar i materialet till ungdomarna och ett samtal fördes kring dessa två. Överlag menade de intervjuade ungdomarna att de kunde bestämma själv i mellan tolv och femton av de arton påståendena. I några fall satte de ett kryss men under intervjun ändrade de sig och tog antingen bort krysset eller skrev ett halvt kryss som ett uttryck för ett visst självbestämmande. Detta gällde exempelvis Jag bestämmer själv när och hur jag vill umgås med de i min närhet. När de under intervjun blev tillfrågade hur det fungerade att ta sig till kompisar i december på kvällarna när det kanske både är mörkt och halt ute insåg flera att detta var en klar begränsning som hindrade dem att fritt kunna ge sig ut. Beställning av färdtjänst innebar också en viss begränsning och anpassning till de tider som färdtjänsten kunde komma, inte de tider de själv ville. Ett ord som diskriminering krävde en viss förklaring. Flera blandade ihop ordet med mobbning. En av de intervjuade menade sig ha ett ganska självständigt liv även om hon behövde en del hjälp från föräldrarna. Att 22

23 behöva dem såg hon enbart som positivt, som ett bra stöd i tillvaron. En annan av de intervjuade menade sig ha precis det jobb han ville ha just nu. Han kunde inte se vad han annars skulle arbeta med. På samma sätt svarade åter en annan, han benämnde sig som lyckligt lottad som arbetade med det han gjorde. I fråga om att sätta upp egna mål och uppnå dessa svarade en att han tyckte detta var svårt. Det blev ofta så att han frågade vänner om råd. Men i sista änden var det ändå han själv som beslutade vilka mål han ville ha i livet Slutsats Materialet från HKNC var ett intressant sätt att fokusera på självbestämmande. Några av påståendena var inte helt lätta att förhålla sig till och de hade kunnat strykas. Detta för att USA och Sveriges välfärdssystem skiljer sig åt. Syftet med metoden är inte att samla ihop så många kryss som möjligt och därmed konstatera att ju fler kryss desto större självbestämmande. Metoden öppnar upp för ett samtal om personens upplevelse av att kunna påverka sitt eget liv, det som kallas empowerment. Man kan ha kryssat för få påståenden och ändå uppleva ett högt mått av empowerment. Och svaren från de intervjuade ungdomarna visar på ett högt mått av självständighet där de upplever sig kunna påverka sin vardag och bestämma själva Vad är ett bra liv? Ungdomarna ombads formulera sig om vad ett bra liv är för dem. Det fanns inga förval vid den här metoden utan de fick tänka fritt. Det framkom ganska varierande svar på vad ett bra liv är såsom att äga en hund, regelbundna vanor av sömn, kunna forma livet efter sina egna val och beslut och att få vara frisk. Ett återkommande tema var dock vänner och nära och viktiga personer. Finns sådana personer så har man också 23

24 större chans till ett bra liv menar ungdomarna. Då vet man att man har någonstans att vända sig när man behöver hjälp. Ungdomarna fick därefter värdera hur nöjd man är med sitt liv just nu genom att placera sig på en skala från ett till tio. Svaren varierade mellan tre och åtta. Personen som satte en trea var just då inne i en period när synen höll på att bli sämre och detta återspeglade sig i svaret. Oron inför framtiden och en ökad osäkerhet i vardagen präglade den personens resonemang. Efter att ha satt en siffra fick de frågan vad som skulle till för att de skulle sätta en lite högre siffra. Det framkom förslag som exempelvis ut och resa mer med vänner, bli bättre bemötta av myndigheter, få nya vänner och få tydligare planer för sitt liv. En av tjejerna beskrev att hon inte visste vad hon ville göra efter gymnasiet. Hon hade ingen aning om vad hon ville jobba med. Hon trivdes ändå med livet och satte en åtta (8) på hur nöjd hon var. Hennes strategi var att prata mycket med vänner om framtiden, då skulle det utkristallisera sig vad hon ville med livet och vilka val hon tänkte göra. En kille satte en femma (5) på hur nöjd han är med livet. Han vill gärna hitta eget boende men också nya vänner. Han märkte att han behöver fler teckenspråkiga vänner, han hänger inte med på talad svenska lika bra som han gjorde förut Slutsats Den här metoden öppnade upp för ungdomarna att tänka kring livet i stort. Vad är ett bra liv? är en stor fråga och kräver en del funderingar. Vad är egentligen viktigt för den här personen, hur vill hon/han formulera sig kring livskvalité? Och om man som intervjuad anser att följande är viktigt, återspeglar det sig i personens situation just nu? Om dessa ingredienser inte finns i ens liv, hur ska man då sträva mot att uppnå dessa? Liksom i metoden med rangordning visar det 24

25 sig att vänner är fundamentalt viktiga för dessa ungdomar. Finns de så ökar livskvalitén. Metoden skapar utrymme för egna reflektioner och värderingar kring livet och att förhålla sig till det man själv benämnt som livskvalité Frågor om studie- och yrkesvägledning och transition Vid det tredje och sista intervjutillfället ställdes frågor om hur studie- och yrkesvägledningen fungerat på grundskolan och gymnasiet. Vid detta tillfälle ställdes också frågor om framtida jobb, eget ansvar och hur mycket hjälp de kan behöva av omgivningen? Och slutligen vad de tror kommer att bli deras största utmaning som anställd. Studie- och yrkesvägledningen (i specialskolan och på RGD/RGH) fick blandat betyg av de intervjuade. På grundskolenivå var det ett fåtal som kunde komma ihåg sin vägledare och endast en studie- och yrkesvägledare tycks ha gett ungdomarna det de förväntat sig. På grundskolenivå hade alla intervjuade gått på någon av SPSMs regionala specialskolor. Alla intervjuade har också gått eller går på RGD/RGH och flera av dem tänkte i första hand på sin mentor 19 som studieoch yrkesvägledare. Mentorerna verkar ha eller ha haft en central roll för många av de intervjuade. Två av ungdomarna kände vagt igen sin vägledare när de fick höra namnet. Men som en av dem sa: den personen sysslade väl inte med studie- och yrkesvägledning!? En av ungdomarna var mycket nöjd med sin vägledare på gymnasiet. var jättebra, fungerade bra, fick bra stöd. hjälpte mig t.ex. att hitta utbildningen som jag sökte in på. Samma person nämner också att denna vägledare såg till att fördela ansvaret så att eleven själv också fick göra en del 19 En pedagog som ansvarar för ett mindre antal elever i skolan på ett liknande sätt som en klassföreståndare tidigare fungerade. 25

26 efterforskningar inför livet efter gymnasiet. Allt låg inte på vägledaren och det hade upplevts som positivt. Flera nämnde språket som ett hinder då vägledaren inte kunde teckenspråk. Det gjorde att mötet med vägledaren blev mer omständligt. Någon valde helt enkelt bort kontakten av denna anledning. Innehållsmässigt hade några förväntat sig mer och framför allt mer initiativ från studie- och yrkesvägledaren. En av de intervjuade sa: Vägledaren ville att jag skulle komma med frågor men jag hade ju inga frågor, vad skulle jag fråga om? Vid tiden för intervjun var det en av de intervjuade som hade sommarjobb. Övriga hade ingen form av anställning. Nu skedde intervjun under sommaren så normalt skulle två av de intervjuade gå på RGD/RGH och två av dem plugga eftergymnasialt. Övriga två stod utan sysselsättning. Alla menar att det mesta kommer an på dem själva om de ska få ett jobb. De måste söka jobb, ta tag i de kontakter som kan finnas och använda sig av arbetsförmedlingen för att nå dit. Ett par av dem nämner aktivitetsersättningen som räddningen för dem, annars hade de varit tvungna att söka ekonomiskt bistånd i kommunen. Ett par andra tyckte tvärtom att aktivitetsersättningen var onödig och ville inte ta del av den. Slutligen ställdes en fråga om vad de ansåg skulle vara den största utmaningen för dem som anställd. Största utmaningen är nog att få till en bra relation med chefen, kunna bygga upp ett förtroende på något sätt, sa en av dem. Kommunikationen var inget problem, det löser sig alltid. Största utmaningen. Det är nog kommunikationen, sa en annan. Liknande utmaningar såg ytterligare en annan av de intervjuade. Det som nämndes i sammanhanget var: lätt att missa information när man jobbar med hörande och rädslan för att just göra det. En av dem har märkt att hon missar information också bland döva, hon upplever det som ett 26

27 tilltagande problem. Och åter en annan såg synnedsättningen som det absolut största och enda problemet Slutsats Frågorna om studie- och yrkesvägledningen var ett sätt att ta reda på vilken typ av vägledning de intervjuade fått och om de varit nöjda med den. Svaren varierade en del och visar på att de intervjuade har fått vägledning som sett väldigt olika ut beroende på vilken skola man gått. En del har fått en vägledning som de är nöjda med. Av svaren kan man tolka det som att det är både innehållet och bemötandet som är viktigt. Andra har inget speciellt minne av någon vägledning. Det är olyckligt när språket blir ett hinder för vägledningen. Om man inte förstår varandra faller hela tanken med vägledningen. I det här sammanhanget blir det ett hinder när eleverna inte har möjlighet att samtala om viktiga frågor på grund av bristande kommunikation. Frågorna om framtida arbete eller studier innehöll också frågor om det egna ansvaret och de största utmaningar som de intervjuade såg på en kommande arbetsplats. Det är inte svårt att förstå att kommunikationen på en kommande arbetsplats ses som en stor utmaning om man har en inskränkning på de båda fjärrsinnena syn och hörsel. Och att det mesta kommer an på en själv om man ska få ett jobb var något de alla svarat Sammanfattande kommentarer till intervjuerna med ungdomarna Sammanfattningsvis kan sägas att ungdomarna har upplevt de tre intervjuerna som givande och bra, det har fått mig att titta på mig själv och fundera på mitt eget liv. Det har gett mycket. Saker som man inte tänkt på förut eller som man haft en uppfattning om och sen fått tänka i nya banor. 27

28 Dessa kommentarer var positiva då syftet har varit att få ungdomarna att börja reflektera kring sin framtid. Metoderna som använts har gett värdefull information, både kring hur ungdomarna ser och tänker om sin framtid och hur de upplever de professionella runt dem i skolan eller andra myndigheter. Intervjuerna har varit viktiga för att hitta användbara frågeställningar och metoder som andra professionella skulle kunna ha nytta av i sina möten med ungdomar med syn- och hörselnedsättning. Och av resultatet att döma tycks dessa frågor fungera väl. De har öppnat upp för förtroliga samtal som fått individen själv att tänka till och få en ökad förståelse. 3.2 Utveckling av stöd i omgivningen Framtidsverkstaden För att utveckla stöd i omgivningen inbjöd projektet viktiga aktörer till ett nationellt seminarium i form av en framtidsverkstad. Syftet var att uppnå målet med en ökad samverkan mellan professionella som arbetar med ungdomar som har en syn- och hörselnedsättning. Till seminariet kom ett drygt fyrtiotal professionella för att under två intensiva dagar jobba sig igenom tre olika faser som ledde fram till att ett antal arbetsgrupper bildades. Deltagarna representerade brukarorganisationerna FSDB och DBU. Särskilt inbjudna var studieoch yrkesvägledarna från både grundskola (SPSM) och gymnasium (RGD/RGH) som liksom brukarna själva hade en central roll i Framtidsverkstaden. Utöver dessa kom också personer med ansvar för målgruppen inom SPSM, RGD/RGH, arbetsförmedlingen, landstingens dövblindteam, nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor, folkhögskolor, projektets styrgrupp mfl. Kursledare var två personer utan anknytning till dövblindområdet. 28

29 De tre faser som gruppen gick igenom var en kritikfas där allt som var problem lyftes fram och det mynnade ut i en lista av saker som gruppen uppfattade som allra mest problematiskt. Därefter gick verkstaden igenom nästa fas, visionsfasen. Om det inte fanns några begränsningar när det kommer till att arbeta med ungdomar med syn- och hörselnedsättning, vad skulle ni då önska er, löd frågan. Och resultatet blev en lista av idéer som gruppen hade visioner om. Den sista fasen knöt ihop de två första och blev till en förankringsfas där idéerna skulle konkretiseras. Här bildades arbetsgrupper vars inriktning blev att få till en realistisk plan med målet att kunna förverkliga de idéer man valt att fokusera på. Arbetet i arbetsgrupperna följdes upp ungefär ett år senare för att delge varandra hur arbetet fortskridit. Här ska nämnas de arbetsgrupper som valde att arbeta med områden som ligger nära projektets syften. En grupp valde att arbeta med det individstärkande området. Det finns en inbyggd problematik kring att jobba identitetsinriktat för denna målgrupp. Identiteten som person med syn- och hörselnedsättning är ingenting individen valt eller vill ha. I detta ligger en konflikt och ett inre motstånd vilket gör att eleverna kan vara motsträviga till att vilja ingå i en grupp med andra med liknande funktionsnedsättning. Och det försvårar att jobba individstärkande. Ungdomarna från DBU var mycket aktiva i den här gruppen och satte ord på sina egna erfarenheter av att bli stärkt i sin identitet och vad som krävs av omgivningen i form av stöd. Ungdomarna saknade vuxna som vågade prata med dem om sorgen över att ha drabbats av en syn- och hörselnedsättning. Eller att våga prata om sex och samlevnad. Ungdomarnas erfarenhet var att ingen vuxen lyft dessa ämnen. Gruppen lade fokus på två aktiviteter. Dels att utveckla de nationella träffarna på grundskolenivå som funnits sen tidigare 29

30 och där SPSM har ett ansvar och dels att diskutera individstärkande aktiviteter på gymnasienivå vilket man inte lyckats skapa i organiserad form tidigare. En annan arbetsgrupp i framtidsverkstaden lade fokus på en temadag för alla elever med en syn- och hörselnedsättning på RGD/RGH. Temadagen skulle ha fokus på vad som händer efter gymnasiet med inslag av unga vuxna med syn- och hörselnedsättning som ganska nyligen gått ut gymnasiet och kunde återge sina erfarenheter av livet efter gymnasiet. Och där arbetsförmedlingen eller någon annan inbjuden kunde ge ett annat perspektiv på vilka resurser som finns tillhands. Ansvariga för temadagen var dövblindsamordnaren 20 tillsammans med studie- och yrkesvägledarna i nära samverkan med arbetsförmedlingen Slutsats Att föra samman brukare och professionella på det sätt som framtidsverkstaden gjorde öppnade upp för viktiga samtal kring identiteten som en individ med syn- och hörselnedsättning. Ungdomarna från DBU hade ganska klart för sig vad man önskade få prata om och vad man saknat och utmanade de professionella att våga ta upp dessa ämnen i mötet med eleverna som finns i skolorna idag. Samtal som rör det individstärkande arbetet och som därmed ökar möjligheterna att stärka målgruppen. Temadagen på RGD/RGH täckte in flera av projektets mål. Det skapades förutsättningar för gruppen elever med syn- och hörselnedsättning att träffa varandra och möta unga vuxna med syn- och hörselnedsättning och bli ytterligare stärkta i sin identitet. Studie- och yrkesvägledningen stärktes också genom att vägledarna deltog i planeringen och genom- 20 En övergripande funktion inom RGD/RGH som ansvarar för skolgång och boende för alla elever med syn- och hörselnedsättning. 30

31 förandet och därigenom också kunde följa upp det som tagits upp på temadagen när man sedan möttes enskilt med eleven. Och målet om en ökad samverkan blev också en realitet genom ett konkret och nära samarbete mellan arbetsförmedlingen i Örebro och RGD/RGH där förutsättningar finns att även andra aktörer med koppling till elevernas framtid kan komma med på en temadag som denna. Utöver detta möjliggjorde framtidsverkstaden för professionella att träffas och idéer utbyttes. Man fick också upp ögonen för vilka aktörer som finns kring gruppen ungdomar med syn- och hörselnedsättning och att problemen snarare grundar sig i bristande samverkan än brist på resurser Skolans roll Som ett sätt att öka skolpersonalens medvetenhet om hur ungdomar med syn- och hörselnedsättning skulle kunna prioritera fick ett fyrtiotal personer 21 från specialskolan och RGD/RGH fylla i övningen med rangordning. De ombads rangordna så som de trodde att ungdomarna från intervjuserien prioriterat. Detta genomfördes vid olika tillfällen. Personalen fick veta vilket ålderspann ungdomarna befann sig inom och hur många som var tal- och teckenspråkiga. Övningen gjordes i samband med att ungdomarna intervjuades för andra gången, alltså under det andra projektåret. Sammanställningen från skolpersonalen visade att de trodde att arbete, eget boende och vänner var de områden som de intervjuade ungdomarna prioriterat högst. Detta stämde ganska väl. Däremot trodde de vuxna att akademisk utbildning och vara ledig var lågt prioriterade områden. En av de intervjuade ungdomarna hade satt akademisk 21 Personalen kom dels från Manillaskolan, en specialskola i Stockholm och dels boende- och skolpersonal från RGD/RGH i Örebro. 31

32 utbildning lägst och två hade satt vara ledig lägst. Men utslaget på alla ungdomarna var de lägst prioriterade områdena vid det andra intervjutillfället bilda familj och skaffa pojkvän/flickvän SPSM Som nämnts tidigare har SPSM ett nationellt pedagogiskt uppdrag att se till att barn och vuxna med funktionsnedsättning som går i skola och studerar ska få en likvärdig utbildning. Allt som allt har SPSM åtta specialskolor; fem regionala och tre nationella. De fem regionala vänder sig till barn och ungdomar med hörselnedsättning och/eller dövhet. De tre nationella har också inriktning döv/hörselskadad men med ytterligare funktionsnedsättning. SPSM producerar också läromedel anpassade efter olika typer av funktionsnedsättning. Dessutom erbjuder SPSM specialpedagogiskt råd och stöd till rektorer, pedagoger, elevhälsa och arbetslag ute i landet, oavsett skolform. Detta stöd ges bl.a. av regionala rådgivare. Ansvariga inom SPSM har tagit del av projektets plan i ett tidigt skede och har intervjuats under projektets gång. Vid dessa intervjuer har man berättat hur stödet ser ut för elever med syn- och hörselnedsättning inom specialskolan och hur man jobbar för att vidareutveckla stödet. En policy var just tagen inom dåvarande SPM 22 för att säkerställa att varje specialskola särskilt tillvaratog behoven för eleverna med synoch hörselnedsättning. Denna policy har nu även tagits inom SPSM och kallas då riktlinjer men innehållet är så gott som helt taget från den gamla policyn. Där finns kontaktpersoner på varje specialskola med uppgift att se till att elever med synoch hörselnedsättning får det stöd de behöver. Vid tiden för intervjuerna höll man på att utveckla ett utbildningspaket (grundläggande dövblindkunskap) för de anställda inom specialskolorna. Man nämnde också att man har ett uppdrag 22 Se fotnot 6 32

33 att jobba med de elever med syn- och hörselnedsättning som går integrerat i kommunala skolor eller friskolor och att detta är en utmaning då det är svårt att hitta dem Träffar för elever med syn- och hörselnedsättning En av SPSMs uppgifter är att arrangera nationella mötesplatser för elever med en syn- och hörselnedsättning, både från specialskolorna, från de kommunala grundskolorna och från friskolor. Detta har gjorts en gång om året och har kallats syntemadagar. Projektledaren har deltagit, såväl vid planering som genomförande och utvärdering av dessa träffar. Projektet har tillsammans med DBU bidragit med idéer som har provats och utvärderats. Till träffen 2007 fick ungdomarna jobba med värderingsövningar som ett sätt att formulera och uttrycka egna åsikter. Till träffen 2008 introducerades fortbildning för de vuxna som följde med eleverna. Fortbildningen bestod i allmän information om synoch hörselnedsättning och den gavs av Skånes dövblindteam. Personalen erbjöds praktiska övningar för att ge en känsla av vad det innebär att ha en syn- och hörselnedsättning eller att ledsaga. Detta uppskattades mycket av de deltagande vuxna. Vid den träffen gavs också tillfälle för elever och vuxna att tillsammans prova på haptiska signaler 23. DBU har under flera år varit med vid planering och genomförande av dessa dagar. De utgör förebilder för eleverna och besitter egen erfarenhet som är ovärderlig. Inför planeringen av träffen 2009 fanns önskemål från DBU och projektet att mer använda sig av sociala medier som t.ex. skype och msn så att eleverna skulle kunna ha mer kontakt 23 Ett sätt att kommunicera på genom att använda enkla beröringar/tecken som utförs på exempelvis personens rygg eller överarm. Kan användas till personer med syn- och hörselnedsättning för att beskriva vad som sker i rummet utöver det som sägs/tecknas. 33

34 med varandra inför träffen och efteråt. Detta skulle gynna utvecklingen av ett vi och stärka ungdomarna i sin identitetsutveckling. DBU och projektledaren föreslog också att träffen skulle ha ett tema som man utgick från och som kunde täcka in det som kändes viktigt att prata med eleverna om dvs framtid och frågor av typen: vem är jag? Det beslutades att träffen skulle äga rum på ett konferenscenter utanför Örebro istället för som innan, på någon av specialskolorna. Detta skulle kunna öppna upp för ett mer avkopplat sätt att umgås på. Projektledaren förde också fram en idé om att låta studie- och yrkesvägledningen finnas med när man anordnar en nationell träff. Vägledningen hjälper eleven att sätta fokus på framtiden och öppnar upp för att samtala om elevens förutsättningar utifrån funktionsnedsättningen. Med hjälp från en av vägledarna skissades på en plan hur det skulle kunna fungera inom ramen för en nationell träff. Det framfördes idéer att SPSM skulle kunna inrätta en studie- och yrkesvägledartjänst med ett nationellt uppdrag att kunna erbjuda vägledning för de elever som inte går i specialskolorna. Inom SPSMs organisation finns som nämnts tidigare regionala rådgivare. Rådgivarna ska ge råd och stöd till den personal som jobbar med elever med syn- och hörselnedsättning, oavsett vilken skola barnet befinner sig i. Dessa rådgivare har också varit kanalerna ut till de integrerade eleverna som varit aktuella för att bli inbjudna till de nationella träffarna som nämnts ovan. Vid intervjuer med dessa rådgivare har det framkommit att kommunikationen med ansvariga för träffarna och rådgivarna inte fungerat tillfredsställande RGD/RGH Örebro kommun ansvarar för riksgymnasierna för döva och hörselskadade. Riksgymnasiet för döva har funnits sedan 34