Visioner om konstens framtid

Transkript

1 Visioner om konstens framtid Handlingsprogram för bildkonstområdet i Västernorrland

2

3 Konsten är en angelägenhet för alla och en demokratifråga. Den är också ett viktigt verktyg för att hålla det offentliga samtalet levande, synliggöra och ifrågasätta lokala, nationella, samhälleliga och existentiella ämnen. 1

4 Deltagare i arbetsgruppen för detta handlingsprogram har varit Kiki Hammarström och Mats de Vahl, Landstinget, Barbro Björk och Gunilla Stillström, Sundsvalls Museum, Jörgen Nilsson och Lisa W Carlson från Konstnärernas Centralorganisation (KRO) och Ann-Sofie Ingman från Länsmuseet. Det slutliga redaktionella arbetet efter remissbehandling har gjorts av Kiki Hammarström, Mats devahl och Lisa W Carlson. Västernorrland juni

5 Innehåll Inledning Konst i ett regionalt perspektiv 1:1 Regionalt konstansvar 1:2 Konstkonsulent 1:3 Resurscentrum för samtidskonst Mötesplatser för konst 2:1 Konsthallar och museum 2:2 Konstsamlingar 2:3 Gallerier, privata och föreningsdrivna 2:4 Konstens nya rum och uttryck 2:5 Konsthändelser (vernissager, evenemang, öppna ateljéer, salonger, bienaler/ konstfestivaler) Offentlig konst 3:1 Kommunerna 3:2 Regionen 3:3 Staten Konstförmedling 4:1 Konstpedagogik i länet Barns och ungdomars kontakter med konst (konstnärer i skolan, kulturskolor, vidareutbildning av lärare) 4:2 Konstföreningar, studieförbund, Konstfrämjandet 4:3 Information och media, konsttidningen VOLYM Skola/Utbildning 5:1 Förberedande konstskolor Ålstas konstlinje, Sundsvalls konstskola 5:2 Mittuniversitetet, gymnasieskolan, folkhögskolor, KY-utbildningar Konstnärernas villkor/ arbetsvillkor 6:1 Konstnärernas arbetsvillkor 6:2 Ateljéstöd 6:3 Ateljéföreningar 6:4 Kollektivverkstäder 6:5 Utställningsersättning 6:6 Konstnärsorganisationer (KRO, KC, KIF, BUS m fl) 6:7 Stipendier, donationer Internationellt utbyte 7:1 Internationella/nationella kontakter 7:2 Gästateljéer/artist in residence Turism/näringsliv 8:1 Besöksmål 8:2 Näringslivets medverkan Sammanfattning Bilagor 3

6 Inledning I samband med att ett kulturpolitiskt handlingsprogram antogs av Landstinget Västernorrland 1996 Kulturpolitik inför 2000-talet startade en dialog mellan landstinget och länets kommuner tillsammans med länsstyrelsen och Mitt Sverige Turism. Detta skedde för att få till stånd en samsyn på hur kulturen ska leva och utvecklas i Västernorrland. Denna dialog har varit levande sedan dess genom regelbunden samverkan i nätverket Regional sammanhållen kulturplanering, som är unik i landet och som från och med 2004 övergår från projektform till samrådsorganet Kulturforum Västernorrland. Det har lett till en gemensam syn och strategi på flera kulturområden som kulturmiljön, kulturturism, musik m m. och att ett antal stora gemensamma projekt med strukturfondsmedel har kunnat förverkligas. Ett sådant projekt Konst i Västernorrland genomfördes av landstinget med länsstyrelsen som medfinansiär. I övrigt har bildkonsten inte tidigare varit i fokus för en regional översyn. På det nationella planet har krav också ställts på strategiska handlingsprogram med länsperspektiv som en förutsättning för statliga anslag. Från regionalt håll har det efterlysts översyn och strategier inom bildkonstområdet, bl a från länsstyrelsen i visionsarbetet Vision 2005 där tillväxtfrågor och identitet står i fokus. Liknande handlingsprogram har antagits i ett antal län och kommuner i landet. I denna anda och eftersom länet saknar en given regional aktör på konstområdet har landstinget satt till en arbetsgrupp som gjort en inventering och tagit fram ett förslag till handlingsprogram för bildkonstområdet Visioner om konstens framtid. Detta program har varit ute på bred remissomgång i länet under hösten Synpunkter från remissyttranden har vägts in, redigerats och sammanställts i den nu föreliggande Visioner om konstens framtid, som godkändes av landstingets Kultur-utbildnings- och forskningsdelegation och som kommer att ingå i programarbetet med nytt kulturpolitiskt program i länet under tiden

7 Konsten är en angelägenhet för alla och en demokratifråga. Den är också ett viktigt verktyg för att hålla det offentliga samtalet levande, synliggöra och ifrågasätta lokala, nationella, samhälleliga och existentiella ämnen. Ur regional synpunkt har konsten betydelse för den bild vi förmedlar av länet i ett nationellt och internationellt perspektiv. Konsten kan spegla både historiska och kulturella dimensioner, vilket ger den en möjlighet att vara brobyggare mellan människor med olika kulturell bakgrund. Man kan även nämna konstens betydelse för att attrahera unga människor att flytta till eller bo kvar i länet, med stöd av undersökningar som pekar på att tillgång till kultur är en viktig faktor för var man bosätter sig. Detsamma gäller också vid etablering av företag i en region. Detta påpekas i skrivningar om kulturens roll i Regionalt Tillväxtprogram för Västernorrland och Vision Att i en gemensam strategi bidra till goda förutsättningar för att professionellt utöva konst och annan samtidskultur är en viktig uppgift för flera aktörer i länet, framför allt de offentliga företrädarna inom kommuner, landsting, länsstyrelse och konstinstitutioner. Här kommer man in på konstnärernas arbetsvillkor men även vikten av utrymme för amatörkulturen liksom barns och ungdomars rätt till kreativt skapande och möten med konst. Tillgänglighetsaspekten kommer att bli ännu viktigare i framtiden både vad gäller lagstiftning på handikappområdet och ur demokratisk aspekt. Bildkonsten har flera samverkansområden där design, arkitektur men även kulturarvet är naturliga samverkanspartner i Västernorrland. Samband med ABM-arbetet som bedrivs av Länsmuseet, landsarkivet och länsbiblioteket är intressant för tillgängligheten till länets konstsamlingar. Konstens roll i besöksnäringen kan vidareutvecklas där länet har goda förebilder i Mannaminne i Häggvik och nya exempel där konst avspeglas i världsarvet Höga Kusten, industrihistoria vid Ådalen, Nätradalens donationsfond för offentliga konst m m. Närmandet till näringslivet är en viktig fråga för hela kulturområdet där bildkonsten har förutsättningar att spela en viktig roll. Samordning av regionala satsningar på respektive område bör undersökas för ett optimalt utnyttjande av resurser och kompetens. Konstens roll och betydelse 5

8 Länet har en rikedom i mötesplatser för konst, vilket avspeglas i den bifogade artikeln av Margareta Klingberg om Västernorrlands Konstmuseum den multilokala institutionen. Ett övningsfält, som bör ges goda förutsättningar att verka och som kan driva på en kvalificerad diskussion, i avvaktan på ett arkitektonisk nytt konstmuseum för Västernorrland i framtiden. Handlingsprogrammet bifogar artikeln som ett debattinlägg och tar inte ställning för eller emot ett nytt museum men pekar på vikten av bra förutsättningar för de befintliga konstaktörerna. Omvärlden förändras dock med en fart som är svår att förutse och vid ingången av 2004 är några av de nämnda konsthallarna i farozonen med hot om nedläggning eller omstrukturering. Arbetets avgränsningar och omfång I handlingsprogrammet har inte mycket utrymme ägnats åt beskrivning av de museer, konsthallar, gallerier, övriga konstaktörer och samlingar som finns i länet, utöver den bifogade enkät med schematiska fakta som besvarats av respektive verksamhet. Behovet av en informativ och lockande sammanställning av länets olika mötesplatser och verksamheter för konst framkommer i flera remissvar och kan bli en uppgift att producera inom ramen för andra samverkansprojekt i länet. Hänsyn är tagen till genusperspektivet i beskrivning av länets konstliv liksom det mångkulturella samhället. Tillgänglighetsaspekten till möten med konst och konstnärernas arbetsvillkor är andra viktiga faktorer. Det konstliv som lever genom privata initiativ och satsningar eller är av temporär karaktär, vid sidan av den offentliga konsten och utan stöd från samhället, är inte behandlat i detta handlingsprogram. Det finns inga ekonomiska beskrivningar av förslag eller verksamheter i handlingsprogrammet, vilket är medvetet av flera skäl. Arbetsgruppen har bestått av tjänstemän från Sundsvalls museum, Länsmuseet Västernorrland, Landstinget samt två konstnärer under ledning av konstkonsulenten. Synpunkter har också inhämtats från andra aktörer i regionens konstliv. Det är vår förhoppning att programmet ska fungera som en sammanställning av länets olika resurser och aktörer på konstområdet och inspirera till utveckling och en gemensam syn på strategiska satsningar i framtiden. Arbetsgruppen genom Mats de Vahl, konstkonsulent. Mars

9 Konst i regionalt perspektiv Nuläge Konstkartan för Västernorrland är annorlunda än övriga regioner i Norrland. Inom konstområdet och i samhällsstrukturen för övrigt saknas det ett naturligt centrum i denna del av landet. Västernorrland har idag inget renodlat konstmuseum med länsansvar. Länsmuseet har idag formellt det regionala konstansvaret där Statens Kulturråd bidrar med statliga insatser för detta länsansvar. Länsmuseet visar idag sporadiskt konstutställningar. Där finns en unik utställningshall med en storlek som svårligen kan mätas i övriga Norrland. Tidigare har man inom Sundsvalls Kommun diskuterat bygget av ett konstmuseum men planerna är i dagsläget skjutna på framtiden. Sundsvalls Museum har betydande samlingar och en utställningsverksamhet som utforskar viktiga delar av samtidskonsten. Under två års tid ( ) har ett länsövergripande konstprojekt, Konst i Västernorrland, finansierat av strukturfondsmedel Mål 1 Södra skogslänsregionen samt länsstyrelsen och landstinget, initierat mindre konstprojekt och gett stöd och kompetensutveckling till länets konstliv. Landstinget var varit projektansvarig med konstkonsulenten som projektledare. Som ett resultat av projektet har samarbetet med länsstyrelsen utvecklats. Konstområdet och flera konstnärer har blivit tagna i anspråk i länsutveckling, t ex i länsstyrelsens arbete med Världsarvet Höga Kusten. 1:1 Regionalt konstansvar Vision Inom länet bör det utvecklas samverkansformer för att stärka den kvalitativa konstens ställning och öka dess tillgänglighet över hela länet. Det regionala samarbetet måste sträva efter att inbegripa alla länets kommuner. Där har Länsmuseet med sitt nya länsansvar för konstområdet en viktig roll. Ett nätverkssamarbete bör utvecklas för att kvalitetshöja och tillgängliggöra länets konstliv till gagn för länets invånare och för de olika konstaktörerna. Konstkonsulenten, landstingets kultursekreterare och Länsmuseets 7

10 konstantikvarie/intendent bör samordna arbetet och samarbeta med kommunernas konstansvariga och regionens övriga aktörer inom konstlivet. Nätverket Konst i Västernorrland bör sträva efter att förankra regional, nationell och internationell samtida konst av hög kvalitet i regionen. Målet är att initiera och bidraga till vidareutbildning av länets konstnärer, konstintendenter och kulturpolitiker samt sträva efter att förstärka marknadsföringen av konsten inom och utom länet. Konst i Västernorrland bör arbeta vidare med länsstyrelsen i länsutvecklingsfrågor där man nu i tillväxtprogrammet betonar kultursektorn som utvecklingsresurs. Institutionernas handläggning av konstärenden inklusive konstpedagogik måste vara professionell där de yrkesverksamma konstnärerna får adekvata ekonomiska ersättningar för utfört arbete. Det är också mycket viktigt att visa och bevara regionens konsthistoriska kulturarv. Nätverket bör ha ekonomiska resurser att stödja och även själva driva utvecklingsprojekt. På sikt bör ett renodlat konstmuseum bildas i Västernorrland och bli ett av naven för länets konstliv i vid mening. Även sedan ett sådant bildats kommer Konst i Västernorrland ha en viktig funktion som en friare aktör än enskilda institutioner. 1:2 Konstkonsulenten Nuläge Statens Kulturråd har initierat och stödjer i dagsläget konstkonsulentverksamheten i regionerna över hela landet. Västernorrland har haft konstkonsulenttjänst sedan Som i de flesta län är landstinget huvudman, vilken står för drygt hälften av kostnaderna. I vårt län är också Länsmuseet medfinansiär. Under länskonstnärens, som tjänsten då benämndes, första år var Sundsvalls och Örnsköldsviks kommuner medfinansiärer. Konstkonsulenterna har en nyckelroll när det gäller att främja människors möjlighet att möta konst på olika sätt. Konstkonsulentens uppgifter är att bygga upp nätverk mellan aktörer inom konstområdet så som konstnärer, konstinstitutioner, konstföreningar, skolan, näringsliv, kommuner och övrig offentlig sektor. En annan viktig arbetsuppgift är att genom olika konstprojekt ge konstnärerna möjlighet att verka i samhället och skapa en god arbetssituation där konstnärernas möjlighet till överlevnad i yrket ökas. Förutsättningarna för konstkonsulenterna kan komma att förändras efter att utvärdering om konsulenternas verksamhet lagts fram för Kulturrådet under hösten Utvärderingen föreslår att Moderna museet, 8

11 Riksutställningar och andra nationella institutioner tar ett större ansvar för att stärka bildkonsten i regionerna samt att konstkonsulentverksamheten i framtiden får de regionala museerna som bas för verksamheten. Frågan om huvudmannaskap ligger än så länge inom varje regional huvudmans beslutsområde och styrs av varje läns specifika förutsättningar och förhållanden. Tilläggas kan att Statens Kulturråds ekonomiska åtagande i finansieringen är fortsatt viktigt samt dess stöd till konstkonsulenterna med kompetenshöjning och omvärdsorientering har varit betydelsefullt för verksamhetens utveckling. Vision Det är i första hand viktigt att säkerställa det statliga stödet till konstkonsulenttjänsterna. Därutöver måste regionen utveckla och ge fortsatt stöd till konstkonsulentens arbete inom konstområdet, både med det konstpedagogiska arbetet gentemot konstpubliken, konstföreningar, skolan och att involvera näringsliv och samhälle i samarbete med konstnärer. Nuvarande organisationsform med landstinget som huvudman i samverkan med Länsmuseet passar Västernorrland bäst som förutsättningarna ser ut idag. Konstkonsulenten bör vara en naturlig del av Konst i Västernorrland (se 1:1) och där arbeta tillsammans med landstingets kultursekreterare och Länsmuseets konstantikvarie med konst i hela regionen. Konstkonsulenten bör leda det resurscentrum inom konstområdet som föreslås (se 1:3). 9

12 1:3 Resurscentrum för konst Nuläge Konstområdet har en svag struktur, är splittrat och i viss mån eftersatt. Det finns idag dåligt utvecklade former för att föra ut samtidskonsten och ta konstnärerna i anspråk i samhället. De flesta yrkesverksamma konstnärer är anslutna till AF-Kultur (Arbetsförmedlingen) men deras insatser räcker inte. Det som sker i övrigt idag är enskilda kontakter och initiativ där landstinget och några kommuner arbetar med konstnärer på olika sätt. De kontakter som tas gentemot näringslivet är också av enskild/privat karaktär. Vision Nya förhållanden måste skapas för större intresseväckande utställningar och projekt, men även för konstnärers möjligheter till samarbete och utveckling. Ett resurscentrum kan vara en framkomlig väg för att bygga strukturer och nätverk inom konsten i länet. Behov finns av en brygga mellan olika samarbetspartner där bildkonst kan möta sin publik, näringsliv och offentlig sektor. Bildkonsten i länet behöver denna typ av nätverk för att vidareutvecklas och för att skapa och möta sambandet mellan kultur och sysselsättning, detta kommer att höja bildkonstens status och gynna det konstnärliga utvecklingsarbetet. Ett resurscentrum bör fungera som ett kontaktskapande nätverk mellan kulturinstitutioner, konstföreningar, näringsliv, Arbetsförmedlingen Kultur, konstnärsorganisationer och konstnärer. Det kan vara ett nav för kompetensutveckling, fortbildningskurser, seminarium och idéutveckling. Detta resurscentrum behövs för att tillvarata, utveckla och marknadsföra den konstnärliga kompetensen i Västernorrland och därigenom profilera länet, nationellt och internationellt. 10

13 11

14 Mötesplatser för konst 2:1 Museer Konsthallar Nuläge Det finns ett livaktigt, stort och vitt förgrenat konstintresse i Västernorrlands län, men det saknas f n en större renodlad konstinstitution. Att möta konsten på konsthallar och konstmuseer har ett stort värde ur flera synpunkter. All personal och alla faktorer samlas kring ett gemensamt konstnärligt syfte som genomsyrar inte enbart utställningsverksamheten utan också pedagogiken, programverksamheten, nätverksbyggandet, formgivningen, ev butik, café m m. Till sådana konstinstitutioner kan också läggas välutrustade konstnärsverkstäder och pedagogiska verkstäder där det är möjligt att arbeta i flera medier. Det är viktigt att varje region har miljöer för konstutställningar och konstprojekt motsvarande vår tids tekniska krav. Konstutställningsinstitutionerna i Sverige har under de senaste 20 åren professionaliserats när det gäller lokalernas utformning, säkerhet, teknisk utrustning, belysning, klimat och ledning. Bifogad redovisning i tabellform av länets lokaler för konstutställningar samt konstsamlingar bygger på arrangörernas egna enkätsvar (se bilaga 1). Huvudmännen för de redovisade lokalerna är kommuner, stiftelser, konstföreningar, kulturföreningar eller konstnärssammanslutningar. Privata gallerier finns inte med i denna enkät utan behandlas på annan plats i denna utredning (se 3:3). En del av utställningsarrangörerna har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till sommarsäsongen, t ex Box Kraftverk och Mannaminne. Professionell konst, där det ingår i det konstnärliga konceptet att den kräver den vita kuben, dvs det flexibla och specialanpassade utställningsrummet på en konstinstitution, har rätt att kräva att den presenteras i en sådan professionell miljö. När det gäller klimat är det bara Midlanda konsthall och Länsmuseet Västernorrland som har klimatiserade utställningslokaler som motsvarar de värden som krävs för att få visa konstverk av större värde från museer som t ex Nationalmuseum och Moderna Museet. 12

15 Sedan några år finns det på en del konstinstitutioner s k projektrum som fungerar som en öppen ateljé där besökarna kan följa hur konstnären bygger upp en utställning eller en installation för just detta rum. Man talar också om olika typer av processkonst där skapandet blir öppet och variabelt och där det finns en dialog mellan konstnär och publik. Liknande arbetssätt har också praktiserats i vårt län, dock utan att permanenta projektrum har funnits. Konstföreningar, kulturföreningar, konstnärssammanslutningar och enskilda konstnärer spelar en stor roll som handhavare av utställningsverksamheterna i länet. Detta gäller även kommunala institutioner som Härnösands Konsthall och Rådhusets konsthall i Örnsköldsvik, båda institutioner där det även finns professionell chef/intendent anställd, samt Kramfors konsthall. Totalt drivs inte mindre än tolv av utställningslokalerna helt eller delvis av föreningar och/eller konstnärer. På Midlanda konsthall, Bildens Hus och Sundsvalls museum ansvarar helt och hållet tjänstemän med konstvetenskaplig utbildning för verksamheterna. Medlen för verksamheten är, även för de större institutionerna, mycket små, vilket försvårar planering och samarbete med likvärdiga institutioner i andra regioner. Flera av länets utställningslokaler får antas överleva främst tack vare ideella insatser. Utställningsersättning till konstnärer betalas av enstaka institutioner och i begränsad omfattning (se 6:5). Visioner För att driva och försvara konstens plats i länet är det viktigt att verksamheten drivs med hög konstkompetens. En stark konstnärlig och politisk ledning är nödvändig för att strukturerna inte ska bli vildvuxna och för att konsten ska få den politiska och ekonomiska grund den behöver för att skapa kontinuitet, lyskraft och status åt konstlivet och göra det likvärdigt med teater, musik och dans. Möjligheterna att locka kvalificerad konstvetenskaplig personal att arbeta på konstinstitutioner i Norrland kan minska om strukturen domineras av mindre verksamheter med otrygga, knappa och oklara arbetsförhållanden, vilka fram för allt inte kommer att attrahera yngre generationer av konstvetare. Ur tillväxtsynpunkt är det också viktigt att länet profilerar sig som ett län där kulturen har en självklar plats och med ett konstutbud som är intressant också för bildmedvetna ungdomar och unga vuxna. 13

16 Med Musik i Västernorrland, Teater Västernorrland och Norrdans har dessa tre konstarter egna institutioner med hög professionalitet och inarbetade strukturer i länet. Något motsvarande för konsten är önskvärt, inte minst ur publiksynpunkt. Liksom musikskolor, konsertföreningar, teatergrupper, teaterföreningar, dansskolor, dansföreningar osv ger bredd åt musiken, teatern och dansen kan konstnärsgrupper, konstföreningar, lokala konsthallar, bild- och konstskolor, kulturhistoriska museer m fl också i fortsättningen spela en viktig roll för länets konstliv. Det är av stor vikt att vårt län har miljöer för konstutställningar och konstprojekt motsvarande tidens krav och för länets egna konstnärer, men det är också en förutsättning för att länets invånare även hemmavid skall få möjlighet att ta del av det aktuella konstlivet utanför regionen. I avvaktan på ett regionalt konstmuseum bör befintliga institutioner ges möjlighet att bedriva konstverksamhet i det regionala perspektivet med hög konstnärlig kompetens. Samverkansformer och nätverksbyggande för att utveckla verksamheten inom konstområdet måste ökas för att maximalt utnyttja de begränsade resurserna inom det offentliga konstlivet. Möjligheter att söka externt stöd till dylika försöksprojekt bör också utnyttjas. Tankar kring att utveckla hela regionen finns i Margareta Klingbergs text (se:bilaga 2). Formerna för museers och konsthallars utställningsersättning till konstnärerna måste ses över och förbättras (se:6:5). 2:2 Konstsamlingar Nuläge Större konstsamlingar finns på några platser i länet. På Länsmuseet Västernorrland finns framför allt kyrklig konst med tyngdpunkt på träskulpturer och en konstsamling som till större delen innehåller äldre verk av lokala konstnärer från regionen. Det gäller också Örnsköldsviks museum. Sundsvalls museums konstsamling, som är länets största, utgörs fram för allt av konst från 1960-talet och framåt med inslag av enskilda verk från tidigare 1900-tal. Länets residens rymmer en stor konstsamling som ägs av Statens konstråd, Länsmuseet Västernorrland och Länsstyrelsen. Sundsvalls museum och Majoren i Sollefteå (en samling som ägs av Sollefteå kommun och landstinget), har samlingar av nutida konst. Härnösands Konsthall, har en egen profil, med Qvistska donationen som innehåller många internationellt stora namn. Dessa institutioner visar ständigt urval ur sina samlingar. 14

17 Konstsamlingen på Österåsens hälsohem innehåller de främsta Norrlandskonstnärerna från och 1900-talen och visas permanent i lokalerna. Kommunerna och Landstinget Västernorrland äger betydande samlingar av fast och lös konst. Mannaminne i Nordingrå har en konstsamling med verk av konstnärer som Anders Åberg haft kontakt med genom åren. Permanenta utställningar ur samlingar över enskilda konstnärer med regional anknytning finns i Örnsköldsvik (Bror Marklund, Gösta Werner, Hans Hedberg, Nisse Strinning), på Technichus i Härnösand och Midlanda konsthall (Bengt Lindström) och på Sundsvalls museum (Carl Friesendahl). Länets kyrkor äger en betydande samling konst från medeltiden och framåt. Den konsten fungerar fortfarande i sina ursprungliga sammanhang och är alltid tillgänglig då kyrkorna är öppna. Verk av de mest namnkunniga konstnärerna i länets samlingar lånas ofta ut till utställningar inom och utom landet. Då det är regel att offentliga ägare alltid anges i utställningskataloger innebär detta att den utlånande institutionen och länet syns på ett positivt sätt i offentliga sammanhang utanför regionen. Visioner Länets konstsamlingar är en viktig del av länets kulturarv. Deras fortbestånd och tillgänglighet måste tryggas med professionell hantering och med säkra och klimatiserade magasin och utställningslokaler. Förteckningar över samlingarna bör göras tillgängliga på nätet och bildmaterial vara tillgängligt på institutionerna. Det är också av stor vikt att avtal sluts med Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) så att publicering av samlingarna kan ske. På minst en konstinstitution i länet bör man bygga upp bibliotek och arkiv om länets konsthistoria och nutida konstliv. Man bör där också arbeta aktivt för att göra dokumentationer. Arkivet och biblioteket skall vara öppet för både fackfolk, skolor och den intresserade allmänheten. Resurser för samlingarnas vård och adekvata förvaring måste säkras. Den konstpedagogiska verksamheten i länet måste arbeta med att levandegöra det konstarv som samlingarna rymmer. Utlåning av konstverk från samlingarna till professionella utställningar i andra delar av landet och världen bör underlättas, då man därigenom gör reklam för samlingarna och länet i andra regioner. Näringsliv och offentlig förvaltning bör sträva efter att uppmärksamma länets konstsamlingar i egna trycksaker. 15

18 Privata gallerier 2:3 Gallerier, privata och föreningsdrivna Nuläge I länet finns idag få privata gallerier. Flest i sundsvallsområdet men även i Sollefteå och Örnsköldsvik är några gallerister verksamma. Kvaliteten på den konst som visas på gallerierna är varierande. Sommartid öppnas på flera platser runt Höga Kusten, Härnösand och Sundsvall flera gallerier. För konstnärerna spelar de privata gallerierna en viktig roll där möjligheten ges för konstpubliken att se och köpa konst. En av galleristernas viktigaste uppgift är att vara en länk mellan konstnärer och konstintresserade både mot enskilda och företag. Då det gäller framtiden för privata gallerier är det inget som handlingsprogrammet kan staka ut. Vision Från kommuner och landsting bör man uppmuntra seriöst arbetande gallerister och samarbeta med att publicera utställningar i kalendarium, bevaka utställningarna och att göra eventuella inköp och i övrigt ge goda förutsättningar för deras arbete bl a med att visa deras verksamhet i de trycksaker som produceras. Konstnärsdrivna gallerier m m Nuläge Konstnärsdriven utställningsverksamhet finns i olika former i länet. Flera föreningar och enskilda konstnärer visar konst i skiftande lokaler. Allt från industrilokaler, verkstäder, specialuppbyggda hus, till egna ateljéer. Mannaminne i Häggvik är ett stort konstnärsdrivet projekt med flera utställningar av många olika konstnärer varje säsong. Mannaminne började byggas 1980 och då var tanken ett litet café med ett utställningsrum. Idag består Mannaminne av över 50 byggnader med flera utställningar och mycket stora besökssiffror. Box Kraftverk är ett konstnärsdrivet galleri. Utställningsverksamheten bedrivs sommartid med 2-3 utställningar. Box skulpturpark med ett 30-tal utställda verk ligger i anslutning. Inriktningen är att visa konst i ett nationellt/internationellt perspektiv. Statens Kulturråd har gett stöd till verksamheten under några år. 16

19 Kollektivverkstäderna i Härnösand, Örnsköldsvik och Sundsvall fungerar periodvis som utställningsplatser för egna medlemmar. Stöde Form verkar också med konstnärer som initiativtagare. Flera konstnärer i området öppnar sina ateljéer för utställningar mest under sommarmånaderna och i samband med ideellt arrangerade konst rundor Vision Det är viktigt att de konstnärs- eller föreningsdrivna initiativen stöds och får utrymme att utvecklas. De platser som konstnärerna själva förfogar över är viktiga för hela länets konstnärliga utveckling. Det är viktigt att ta vara på kompetensen som konstnärerna har och stödja den här typen av utställningsverksamhet som breddar utbudet av god konst i regionen. Nuläge Sedan 1980-talet finns det många exempel, både nationellt och internationellt, på att äldre lågstatusbyggnader från industrialismens tid har tagits i bruk för konstutställningar; fabriker, elverk, pannhus m m. Sundsvalls museums flyttning i mitten på 1980-talet till stadens hamnmagasin är en del i denna trend. I avfolkningsbygder i Sverige och andra länder har tomma industribyggnader ofta fått stå kvar eftersom de inte har behövt rivas för att ge plats åt annan verksamhet. I vår landsända används dessa byggnader främst under den varma årstiden, medan man t ex i Stockholm har byggt om en gammal Nobelfabrik till Skulpturens Hus. Som stora konstmagneter fungerar den nyligen öppnade konsthallen Baltic Mill i hamnstaden Gateshead i Newcastles industriregion, inrymd i en ombyggd kvarn, och Röda Sten i Göteborg, inrymd i ett hamnmagasin. Konsthändelserna i nya miljöer har innehållit ett överraskningsmoment som varit stimulerande för både publik och konstnärer. Ibland har konstnedslagen också uppvärderat miljöer och historier som varit bortglömda eller undervärderade. Därmed har konsten kunnat tillgodoräkna sig en positiv inställning hos lokalbefolkningen och även betytt något för den lokala ekonomin och självkänslan. 2:4 Konstens nya rum och uttryck 17

20 Ett nytt rum för konsten finns också på Internet. Denna möjlighet kan användas för konventionella bildpresentationer och filmer eller för konst som enbart är utformad för nätet. På Länsmuseet har BeeOff sänt realtidskonst över Internet under ett par år och sedan 2002 pågår en satsning på konst med ny teknik tillsammans med konstkonsulenten. Under det senaste decenniet har vi i Västernorrland kunnat möta en hel del tidsbegränsade konstprojekt på platser utanför de traditionella utställningssalarna. Som exempel på sådana platser kan nämnas nordingrålandskapet i Höga Kusten, en höskulle utanför Sollefteå, åkrarna vid Nordviks lantbruksskola, en livsmedelsbutik i Härnösand, en arbetsförmedling samt en brandgavel i Sundsvall, industrihistoriska platser längs Ångermanälven, butiksfönster, en herrgårdspark i Svartvik m m. Det har handlat om installationer utomhus och inomhus, interaktiv social konst, skulpturer, videofilmer, ljudkonst m m. Delvis har konsten varit platsspecifik och skilt sig från den konst som visas i traditionella utställningsrum. Delvis har det handlat om konst som också visas och kan visas i institutionernas vita kub. Projekten har genomförts av konstnärer bosatta i länet och med stöd bl a från landstinget, Konst i Västernorrland, Arbetarförmedlingen Kultur i Umeå, enskilda kommuner och privata sponsorer. Dessutom har en hel del kulturevenemang, där bildkonstnärer och/eller konststuderanden spelat en avgörande roll, genomförande av t ex dansföreställning med skulptur, performance med sång och skulptur, eldskulpturer, snöskulpturer och isskulpturer. Mannaminne med sin utställningsmiljö är exempel på hur konstens nya rum kan se ut. Industrihistoriska miljöer har också tagits i bruk för kontinuerlig utställningsverksamhet t ex i Box Kraftverk och Brynge konsthall. Vision För samtida konstnärer, med intresse för att agera interaktivt och på nya platser med många sociala kontakter, kan det vara intressant med någon typ av växelbruk. Det kan innebära att konstnären, förutom i möten på oförutsedda platser, ibland går in i institutionens vita kub där det finns den personal och den utrustning som konstprojektet kräver. Det är därför viktigt att dessa institutioner har den tekniska utrustning som krävs för dessa nya konstformer. De oförutsedda platserna kan vara miljöer som genom konstprojekt tas i anspråk i oväntade former och som därmed laddas med helt nya värden. 18

21 Det är härvid viktigt att möjligheterna till samverkan med Industrisamhällets kulturarv, kyrkornas arbete med förnyelse av sina rum etc uppmärksammas. Dessa platsspecifika konstprojekt kan både drivas av konstnärerna själva och av curatorer från de lokala institutionerna eller av freelance curatorer. Socialt interaktiva konstprojekt, med en utvald grupp av människor och som kan löpa över en längre tidsperiod, bör uppmuntras. Dessa projekt kan ge berikande upplevelser för de medverkande och skapa större förståelse för det konstnärliga förhållningssättet. Konstens nya rum på Internet ger helt nya möjligheter till spridning, publikkontakt och helt nya konstuttryck. Det är därför synnerligen viktigt att de möjligheter som Internet har ges både ekonomiskt stöd och teknisk support. Nuläge Geografiskt är länets mötesplatser för konst utspridda och konstpubliken begränsad. Därför är det viktigt att öka intresset och göra det intressantare att sätta sig i bilen och åka 10 mil till t ex en vernissage. Det är viktigt att vi samordnar bl a föreläsningar och samtal om konst. Den sedan 10 år nedlagda Y-salongen är nu tillbaka som ett viktigt forum för länets etablerade och ev. blivande konstnärer. 2:5 Konsthändelser Vision Länet behöver större konsthändelser för att visa konstens betydelse. En konstfestival skulle betyda mycket för konstens och länets utveckling i stort. Där kunde man efter idéer från bl a Liverpool Biennalen kunna involvera stora delar av området i denna konstfestival. För att förverkliga detta krävs externa resurser med näringslivets medverkan och en viss nationell finansiering så att den kontinuerliga utställningsverksamheten inte drabbas. Rundturer med öppna ateljéer är viktiga för konstpubliken. För att få fokus på alla typer av konstevenemang måste informationen samordnas. Det kan ske genom kalendarier m m. Det viktigaste forumet för information om konsthändelser är den nu etablerade konsttidningen VOLYM som finns på internet, och som därför måste ges möjligheter till fortsatt verksamhet (se 4:3). 19

22 20

23 Offentlig konst Offentlig konst är enkelt uttryckt all konst som är placerad i vår gemensamma miljö där människor vistas, verkar och bor. Mötet med offentlig konst sker utanför konstinstitutionerna på arbetsplatser, vårdinrättningar, skolor, idrottsanläggningar, gator och torg. Beroende på vad vi gör eller vem vi är ser mötet olika ut och upplevelsen kan var mer eller mindre medveten. Ibland passerar vi snabbt förbi och ibland stannar vi upp och upplevelsen av konstverket varierar därefter. Det ställer stora krav både på konsten och på miljön där den placeras. Konsten kan förstärka en plats estetiska och humanistiska kvaliteter och ge människor stimulans och upplevelser av olika slag. Den offentliga konsten brukar delas upp i fast konst som är knuten till en specifik plats, miljö eller byggnad eller lös konst som kan flyttas mellan olika miljöer. Nuläge I Västernorrland äger eller disponerar landsting och kommuner konst för placering i offentliga miljöer. Det finns stora variationer i hur dessa samlingar av konst ser ut och tas om hand i regionen. Samlingarna kan bestå av donationer, gåvor, överlåtelser, äldre inköp och nyinvesteringar. Både äldre, modern och samtida konst i olika tekniker finns representerade. Eftersom konsten är placerad i offentliga miljöer som används dagligen blir slitaget stort på konstverken. Skötsel och bevakning är av naturliga skäl betydligt sämre än på museer eller konsthallar. Det krävs ett kontinuerligt arbete med förnyelse och anpassning av konsten efter de människor som vistas i den offentliga miljön. Det kan ske genom t ex omhängningar och nyinvesteringar. 3:1 Kommunerna Inköp och utplacering av lös konst Arbetet med omhängningar och utplacering av konst i Örnsköldsviks, Härnösands och Kramfors kommuner ansvarar respektive konsthalls chef för. I Ånge och Sollefteå sköter kultursekreterare och kulturchef kommunens arbete med utplacering av konst i den mån det överhuvudtaget sker. Timrå kommun låter en arbetsgrupp bestående av politiker ta hand om utplaceringen av konst. I Sundsvalls kommun är intendenten för offentlig konst ansvarig. I regionen finns ingen gemensam policy när det gäller inköp av lös konst till offentliga miljöer. 21

24 Beställning och inköp handhas av olika instanser och i flera fall sker inget kontinuerligt arbete med inköp alls. Endast Härnösands, Sundsvalls, Örnsköldsviks och Kramfors kommuner har årliga anslag för inköp av konst. Sollefteå har haft anslag före Ånge och Timrå kommuner saknar helt anslag för nyinköp av konst. Örnsköldsviks kommun förvaltar Nätterlunds donationsfond. Konstverk från denna fond är även placerad i den offentliga miljön. Utsmyckningsprojekt/fast konst Inköp av fast konst till offentliga miljöer sker idag på olika sätt och i olika utsträckning i regionen. Rekommendationen att avsätta 0,5-1,0 % av investeringsbudgeten till konst följer endast Sundsvalls kommun. Timrå kommun försöker följa 1% - regeln. En del kommuner saknar helt anslag vid ny- och ombyggnation av kommunala fastigheter. I några fall har kommunerna haft anslag tidigare som dragits in. Sollefteå har inte haft anslag för inköp sen 1991 men följde regeln mellan Därefter har ansvarig kulturnämnd anhållit om medel för utsmyckning vid varje ny- eller tillbyggnad. Örnsköldsvik, Kramfors och Härnösands kommuner följer ej regeln. Ånge kommun saknar anslag för inköp av fast konst. Ärendegången när det gäller inköp av fast konst till byggnader skiljer sig också från kommun till kommun. Fem av sju kommuner har uttalat en medveten policy om målsättningen med den offentliga konsten. I Timrå väljer man i första hand lokala konstnärer medan Härnösand, Sundsvall, Kramfors och Örnsköldsvik i första hand gör ett urval utifrån hög kvalitét oberoende av konstnärens ursprung. Sundsvalls kommun och Kramfors kommun har KRO representanter som deltar i beslut gällande inköp av lös och fast konst. Konstpedagogiskt arbete I Timrå sker pedagogiskt arbete endast på Midlanda konsthall. I Sollefteå arbetar man med att utforma en artikelserie med lokalt anknutna verk, Månadens konstverk på kommunens hemsida och anordna föredrag. Örnsköldsvik och Sundsvall har konstvandringar och visningar av den offentliga konsten samt föreläsningar, visningar m m. Sundsvall har även givit ut böcker om konstverk i offentliga miljöer. Härnösand har gruppsamtal på arbetsplatser, visningar av konsthallen, föreläsningar och studiecirklar. Kramfors kommun har viss pedagogisk verksamhet i skolorna. 22

25 Landstinget har ett årsanslag till inköp av lös konst, vilket även inkluderar underhåll av befintlig konst. I första hand prioriteras inköp från länets utställningsarrangörer och köp av konst sker endast av nu levande konstnärer som stöd till konstlivet. I övrigt följer man landstingets handlingsprogram från 1996 Regional kulturpolitik inför 2000-talet som anger att konst ska köpas av lokala, nationella och internationella konstnärer. Enligt beslut ska landstinget avsätta 1,0 % av byggkostnaderna till konstnärlig utsmyckning men avsätter i praktiken 0,5 %. Ibland kan verksamheten kompletteras med anställningsstöd från Arbetsförmedlingen Kultur. På landstinget ansvarar kultursekreteraren för inköp, utplacering och underhåll av konsten. Konstnärliga rådgivare utsedda av KRO deltar i arbetet med större utsmyckningar. Landstingets konstinnehav utgör till antalet länets största samling av nutidskonst där den finns placerad i landstingets lokaler. Men även i lokaler som förts över i kommunal verksamhet är landstingets konst till stor del fortfarande deponerad. Landstinget förvaltar även två konstsamlingar; Österåsens hälsohem med Oskar II:s donationsfond och delar av Göthe Höglunds samling på Majoren. Landstinget har någon enstaka gång visning av offentliga utsmyckningar och i foajén till landstingets kanslihus ordnas tematiska utställningar av nyinköp och annan landstingsägd konst. Konstpedagogiska projekt kopplat till konstkonsulentverksamheten sker fortlöpande. Trycksaker om landstingsägd konst produceras, dock inte kontinuerligt. Statens insatser när det gäller den offentliga miljön bör även gälla andra miljöer än de statliga. Särskilt viktiga områden är miljöer som barn och ungdomar vistas i enligt Regeringens proposition 1996/97:3. Statens konstråd ska kunna ge bidrag till gemensamma miljöer utöver bostadsmiljöer, till projekt som har karaktär av konstnärligt utvecklingsarbete inom den offentliga miljön. Bidrag kan sökas av kommuner, bostadsföretag m fl. Det vidgade uppdraget innebär ett ökat statligt ansvar för regionen. 3:2 Regionen 3:3 Staten Samarbetspartners för offentlig konst Samverkan mellan flera huvudmän på kommunal, regional och statlig nivå har aktualiserats genom samutnyttjande av lokaler, ex Sambiblioteket i Härnösand och olika vårdinrättningar. 23

26 Bostadsföretag kan ha intresse av att berika sin närmiljö och samarbeta med kommunerna om konstinköp till närmiljön. Näringslivet är en tänkbar samarbetspartner i arbetet med konst i offentligmiljö. Många företag angränsar till offentliga platser och kan därför ha intresse av att medverka i gestaltningen av närmiljön. Vision En fortsatt undersökning och utvärdering av regionens arbete bör utföras för att man ska kunna utveckla ett gemensamt handlingsprogram om så är önskvärt. Att ha en utarbetad policy kan vara en hjälp i arbetet med inköp, placering och vård av konst. På så vis kan ansvariga tjänstemän och politiker lättare förklara vikten av bra kommunal- och landstingsägd konst. Det är av vikt att det finns en sakkunnig tjänsteman som fungerar som rådgivare vid inköp av offentlig konst för att säkerställa den konstnärliga kvaliteten. Konstens ställning kan stärkas vid ny- och ombyggnationer om det finns en sakkunnig som ansvarar för beställning och installering av byggnadsanknutna konstverk. Val av miljö och placering av konst är betydelsefullt för upplevelsen av konstverket och därför är det önskvärt att experter på konstområdet anlitas i arbetet med utplacering av konst. KRO bör vara representerat i beslutsprocessen för att säkerställa konstnärlig kvalitet och bevaka konstnärens intressen. Upphovsrättsliga frågor blir allt viktigare att bevaka i och med att användandet av konstverk ökar i publicering på Internet. För att säkra inköp av konst till kommuner bör anslag ges årligen eftersom det sällan blir pengar över i kommande budgetar. En konstsamling behöver ständigt förnyas pga slitage och ålder. Det är även viktigt att det finns medel avsatta för vård av befintlig konst så att konstsamlingen kan fortsätta att vara tillgänglig för kommunens och länets invånare. Omramningar av grafik och målningar behövs fortlöpande men ibland krävs även större insatser av konservator. För att människor ska få chans att möta konst från sin egen samtid krävs det att medel avsätts för nyinvesteringar av konst. Samtida konst ställer ofta andra krav på teknik och underhåll än äldre konst. Installationer av el, avlopp och larm kan vara en förutsättning för verk som arbetar med rörlig bild, ljus, värme eller vatten. Om kommunerna och landstinget följer 1% regeln garanteras kommunens innevånare i alla fall en viss förnyelse av den offentliga konsten. Alla offentliga miljöer bör innehålla konst i olika former. Därför borde alla kommuner sträva efter att leva upp till denna rekommendation. 24

27 I de kommuner som utför få ny eller ombyggnationer räcker det inte att följa 1% regeln, här behövs utökade resurser för inköp av platsbundna konstverk. Konstpedagogiskt arbete är ett sätt att sprida intresset och kunskapen om den offentliga konsten. Det sker i det löpande arbetet med utplacering av konst på arbetsplatser och i arbetet med utsmyckningsprojekt i den offentliga miljön. Fortfarande kan mycket görs på det området i samtliga kommuner och landsting. Med ökade resurser skulle visningar, föredrag och konstvandringar kunna hållas i större utsträckning än idag. På så vis skulle intresset, förståelsen och upplevelsen av konsten i människors närmiljö stimuleras.

28 Konstförmedling 4:1 Konstpedagogik i skolor och förskolor Nuläge Konstsamlingar och konstutställningar som finns inom länsinstitutioner, kommunala museer och konsthallar är en betydande samhällsresurs som också måste komma barn och ungdomar till del. Det ges redan idag vissa möjligheter för dessa grupper att besöka konstutställningar och att delta i visningar. Men inom länet finns stora variationer på tillgänglighet beroende på närheten till dessa rum för konst. För att nå ut och för att locka och intressera till möten med konst gör man idag en del riktade satsningar av kunnig personal. För små barn försöker man att nå föräldrar och förskola/skola och för ungdomar arbetar man främst genom skolans högstadie-gymnasieklasser. De konstpedagogiska uppdragen genomförs idag främst av skolornas bildpedagoger och av den musei-konsthallspersonal som förutom allt annat också skall svara för denna verksamhet. Det finns idag endast ett par renodlade tjänster för konstpedagogik i länet. Vid barnkulturcentrum i Kulturmagasinet, Sundsvall, bedrivs att omfattande arbete för barn i lägre åldrar. Vid Midlanda Konsthall i Timrå, är tjänsten för närvarande obesatt. Mycket bra görs ändå av befintliga tjänstemän. Så hålls t ex varje år vid Härnösands Konsthall kulturveckor, i samverkan med skolorna, konstutställningar med verk från alla åldrar. Rådhuset i Örnsköldsvik bedriver även en stor verksamhet för barn och ungdom. Museer och konsthallar gör kontinuerligt visningar för olika grupper. I Mitthögskolans lärarutbildning ingår naturligt konstpedagogiska inslag. De som på olika sätt är verksamma inom det konstpedagogiska området i länet, vid museerna, högskolan, gymnasie-, grund- och förskolan, har de senaste åren bildat ett nätverk för inspiration och stödjande kontakter. En rad konstprojekt tillsammans med ungdomar har bedrivits och varit lyckosamma. Konstnärer i skolan, i samverkan med skolornas bild- och klasslärare, är ett sådant projekt som pågår och som avses fortsätta. Dessa möten mellan barn, ungdomar och verksamma konstnärer ger rika tillfällen för kommentarer och frågor och reflektioner om konst och konstnärers arbete. Det saknas dock idag en samlad konstpedagogisk satsning för länet. Och det saknas renodlade pedagogtjänster vid de flesta konstinstitutionerna i länet. 26

29 Vision För att uppmuntra barn och ungdomar till eget bildskapande och ge dem möjligheter till fördjupande konstkontakter krävs en samlad konstpedagogisk satsning i länet där konstnärerna, konstinstitutionerna och skolvärlden möts i samverkan. Därigenom kan det skapas inspirerande möten mellan barn och ungdomar och verksamma konstnärer och skapas goda tillfällen för möten med kunniga bild- och konstpedagoger i visningar, workshops etc i skolor, på museer och konsthallar. På förslagsvis Mannaminne kan konstläger anordnas där ungdomar med konstintresse kan möta konsten och konstnärerna. Den miljön kan vara mycket stimulerande för ungdomars syn på konst. Länets konst- och folkhögskolor kan också vara en resurs i detta samanhang. Samordnare kan vara konstkonsulenten. Skolorna skall uppmuntras att skapa egna rum för konstmöten och att sådana rum görs tillgängliga även för dem som bor i länets glesbygder. Barn och ungdomar kan här ges tillfälle att delta i skiftande konstprojekt, där gränser bryts och konsten finner nya sätt för gestaltning. I dessa rum för konst kan konstmöten, hängningar och visningar skötas av lärare i samverkan med konstkunnig personal från länets olika konstinstitutioner. För att en sådan utveckling skall bli möjlig krävs att fasta konstpedagogtjänster för samverkan med skolans alla stadier inrättas vid länets konstinstitutioner Det är också viktigt att dessa pedagoger/lärare på museer, i förskolor och skolor ges möjligheter till kontinuerlig fortbildning i konstpedagogik och att länets eget universitet, Mittuniversitetet, därför uppmuntras att erbjuda fördjupningskurser på hela bild- och konstområdet. Det nystartade nätverket för länets bild- och konstpedagogik måste också ges resurser för fortsatt samverkan. Som en sammanhållande kraft på detta konstpedagogiska område bör en del av det framtida konstkonsulentuppdraget utvecklas mot ett markerat länsövergripande ansvar för konstpedagogiska frågor. 27

30 Konstfrämjandet 4:2 Konstföreningar studieförbund och konstfrämjandet Nuläge Konstfrämjandet finner du i dag i större delen av landet. Verksamheten drivs av självständiga distrikt som finns från Skåne i söder till Norrbotten i norr. Tonvikten i distriktens arbete ligger i att arbeta med konstbildning och att föra ut konst till människor i deras egna miljöer. Detta arbete görs i samarbete med konstombud som verkar på arbetsplatser, i bostadsområden, i föreningar och andra miljöer där människor möts. I distriktens utställningslokaler visar vi dessutom både utställningar med enskilda konstnärer och bilder ur det allmänna konstutbud som distrikten arbetar med. Distriktens medlemmar består av folkrörelseorganisationer och företag i verksamhetsområdet. Vision Samarbeta och stärka Konstfrämjandets roll som aktör inom konstområdet med utställningsverksamhet och projekt knutna till Konst i Arbetslivet (KIA) som Statens kulturråd medfinansierar. Konstföreningar Nuläge I länet finns ett fyrtiotal konstföreningar, varav de flesta är personalkonstföreningar. Dessutom engagerar sig kulturföreningar, samhällsföreningar m fl föreningar i det lokala konstlivet. Konstföreningarnas aktiva medlemmar är ofta engagerade, välutbildade och kunniga och därmed en stor resurs för konstlivet i länet. I Västernorrlands län är folkrörelserna och föreningslivet av hävd starka. Även Folkets Hus och Parkrörelserna engagerar sig i egna konstprojekt som utställningar, konstverkstäder för barn m m. De större konstföreningarna samarbetar ofta med museer och konsthallar kring föreläsningar, utställningar, rundturer m m. En del konstföreningar har betydande verksamhet med gruppresor inom och utom landet. Varje år köper konstföreningarna in konst för betydande summor till sina medlemslotterier. 28

31 Studieförbunden arrangerar kurser i måleri och hantverk men mera sällan i konstvetenskap eller konsthistoria, vilket däremot pensionärsuniversiteten gör. Bildningsförbundet och Arrangörsrådet är övergripande samarbetsorgan i länet liksom konstföreningarnas länsorgan Sveriges Konstföreningar. När nya kulturgrupperingar med ungdomar uppstår och blir av längre eller kortare varaktighet, brukar kulturnämnder, studieförbund och landsting vara villiga att stödja dem. Enstaka konstevenemang kan även arrangeras av t ex Lions Club eller Föreningen Norden. Vision Engagerade vuxengruppers intresse för konst bör tas till vara. Samverkan kan ske i form av konstprojekt, utställningar, föreläsningar, samtal om konst, exkursioner. Återkommande möten med konst måste erbjudas inte bara i samband med utställningar och vernissager utan i en rad olika rum och sammanhang Sedan 1990-talets mitt arbetar många yngre konstnärer med interaktiv konst som integrerar publiken i själva verket, s k social estetik, och som använder medier och material efter behov. Konstvetare, konstnärer och andra kunniga föreläsare, kan ge konstintresserade möjlighet till utveckling. En förteckning över intresserade föreläsare och deras konstämnen bör upprättas och spridas. Informationsmaterial om länets konstnärer bör via Sveriges Konstföreningar sändas till länets konstföreningar för att underlätta utställningsplaneringar och inköp till konstföreningarnas medlemslotterier. Medelåldern i konstföreningarna är hög. Sker återväxten automatiskt? Vilka former av konstmöten tilltalar ungdomar, barnfamiljer, stressade yrkesarbetare? Att hitta alternativ till traditionellt konstföreningsliv är en angelägen uppgift. Man bör pröva nya medier och socialt agerande konstnärer för att nå nya grupper. Särskilda resurser för utvecklingsprojekt behövs också inom det konstpedagogiska fältet och inte enbart för utställningsmediet En levande konstförmedling ställer stora krav på konstpedagogiska resurser, men därför skall man inte underskatta enklare former av möten mellan människor kring konst. De konstpedagogiska resurserna inom länet bör stärkas även för denna konstpublik. Konsten måste speglas ur ett medborgarperspektiv och tillgängliggöras för en större publik. 29