Djuromsorg och djurmisshandel

Transkript

1 Djuromsorg och djurmisshandel

2

3 Djuromsorg och djurmisshandel Niklas Cserhalmi Synen på lantbrukets djur och djurplågeri i övergången mellan bonde- och industrisamhälle G I D L U N D S F Ö R L A G

4 Avhandlingsarbetet är finansierat av Sveriges Lantbruksuniversitets (SLU) tvärvetenskapliga samarbetsprojekt Djuromsorg för kvalitet i livsmedelsproduktionen Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF) Boken är tryckt med stöd av C.F. Lundströms stiftelse Kungl. Patriotiska Sällskapet Stiftelsen Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur Ingår i Acta Universitatis agriculturae Sueciae. Agraria. issn ; 498 g i d l u n d s f ö r l a g Örlinge 111, Möklinta Box 123, Hedemora Omslagsbild: Nordiska museets bildbyrå n Niklas Cserhalmi Fingraf tryckeri, Södertälje 2004 isbn

5 f ö r o r d När avhandlingsarbetet började i juni 2000 var Nora fyra år och Elsa två. Saga skulle snart födas och Vega var planerad, men ännu inte påtänkt. Det har varit en stor, stor ynnest att få skriva sin avhandling under småbarnsåren. Elisabeth, ständigt tjänstgörande personlig bibliotekarie, har varit barnledig i sammanlagt tre av de fyra åren och jag har arbetat hemma i huset under hela tiden. Det har blivit många stimulerande avbrott med småbarn i famnen framför datorn och frukost, fika, lunch och kvällsmat, alltid tillsammans. Detta kommer jag att sakna. Tack Elisabeth för din vilja och förmåga att diskutera alltifrån serbiska bönder över anglosaxiska djursynsförfattare till franska teoretiker under dessa år. Min handledare Janken Myrdal är en av få som inte undrat om barnen stört avhandlingsarbetet och som istället förstått hur deras rutiner och behov rutat in dagen och givit den ordning och stadga, något som behövs under de fria doktorandåren. Höjdpunkterna i doktorerandet har varit de muntliga tentamina av läskursernas litteratur hos Janken, och jag minns med stor glädje tågresorna från Norrköping till Stockholm och Västerlånggatan. Min huvudhypotes, som läsarna kommer att möta i avhandlingen ett flertal gånger om hur djursyn utformas i mötet mellan empati med djuren och kraven från produktionen, är en av många idéer jag fått låna av Janken. Britt Liljewall har varit min biträdande handledare och Britts insats för avhandlingen har varit helt avgörande. Tack Britt för hermeneutik, närläsning, kvalitativ forskning och mycket mer. Tretimmarsmötet i Göteborg gav stadga och riktning åt avhandlingen. Mátyás Szabó var min trekvartsopponent och fick med lågmäld och berättigad kritik mig att dämpa mina generaliserande påståenden och att hålla igen på en del rallarsvingar. En stor del av avhandlingsarbetet har utförts på Vadstena landsarkiv. Sven Malmberg har med stor kunskap och vänlighet guidat mig in i arkivets material och när han insåg att jag letade efter nålar i höstackar lät han mig vistas i arkivets magasin bland ett oändligt antal domböcker och rullhyllor. Att jag fick möjlighet att stå med rullbord, bärbar dator och register nere i arkiven sparade enorma mängder tid och arbete. Tack Sven. Ett stort tack går också till mamma och pappa i Vadstena. Med frukost, lunch, middag, kvällsté och långa promenader gjorde ni mina vistelser på landsarkivet till något man då och då kunde längta efter. Till landsarkivet i Lund riktar jag ett tack till hela den kunniga personalen och tänker med dåligt samvete på samtliga vaktmästare

6 som tvingades bära hundratals blytunga domböcker till mitt bord (och tack för de goda äpplena). I Stockholm har besöken på Nordiska museet, Riksarkivet, Kungliga biblioteket och särskilt Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien blivit givande tack vare kunnig och intresserad personal. Utan Johan och Kicki som natt efter natt upplåtit sin soffa på Dalavägen till mig hade dessa arkivbesök varit betydligt tråkigare och svåra att finansiera. Tack för umgänge, lån av soffa, för de belgiska ölen och de tjocka korvarna. Tommy Andersson tackas för engelsk språkgranskning. Ingvar Ekesbo på SLU i Skara har givit mig goda inblickar i både äldre och nutida djurskötsel och har med sin stora kunskap om djurs beteende hjälpt mig att tolka bland annat hinderdonens användande. Katarina Alexius Borgström på Stockholms universitet hjälpte mig att förstå hur 1800-talets djurplågerilagar och motionerna som föregick lagarna skulle tolkas. Finansieringen har kommit från Sveriges Lantbruksuniversitets tvärvetenskapliga samarbetsprojekt Djuromsorg för kvalitet i livsmedelsproduktionen. Här har Kerstin Ohlsson och Lotta Rydhmer samordnat och bland annat arrangerat utbildningar vilket inte minst lett till givande kontakter med andra djurforskare från samtliga discipliner. Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF) har mycket generöst kompletterat bidragen från SLU. C.F. Lundströms stiftelse har lämnat tryckningsbidrag, likaså Kungl. Patriotiska Sällskapet (jag vill också passa på att tacka Kungl. Patriotiska Sällskapet för tryckningsbidraget till De oskäliga kreaturen, det hanns inte med vid trycket då, dubbelt tack denna gång). Likaså har Stiftelsen Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur skjutit till tryckningsbidrag. Samtliga kollegor på agrarhistoria tackas för läsning och värdefulla synpunkter på manus i olika stadier; Kristna Berg, Anna Dahlström, Iréne Flygare, Karin Hallgren, Jesper Larsson och Clas Tollin (tack också Peter Johansson, ständig redaktör och idégivare). Ett särskilt tack till Carin Israelsson som jag delar ämne och många tankar med och till Örjan Kardell som varit doktorandstorebror, alltid steget före och med goda råd till hands. Norrköping hösten 2004 Niklas Cserhalmi

7 I n n e h å l l Prolo g Motiv till undersökningen 9 Föreställningar om djurens goda liv i bondesamhället 11 DEL I. Inledning Kapitel 1. Forskning kring djursyn Skildringar av förfluten djursyn Nordisk forskning Kapitel 2. Syfte, frågeställningar, hypoteser Syfte Övergripande frågeställningar Övergripande hypotes Kapitel 3. Studien och dess perspektiv Tidsperiod och undersökningsområden Teoriska utgångspunkter Metod Källmaterial Kapitel 4. Jordbruket som kontext Perioden Den agrara revolutionen Perioden Den agrara revolutionen har fortsatt Kapitel 5. Motioner, betänkanden och lagar Lagförslag 1844 och 1847/ års lag motioner och betänkanden Lagstiftning om djur Lagen DEL II. Svältfödning Kapitel 6. Svältfödningen i den historiska litteraturen Uppfattningen om svältfödningen som rationellt system i den historiska och etnologiska litteraturen Ekonomhistoriker om svältfödningen

8 Kapitel 7. Frågelistsvaren och svältfödningen Kapitel 8. Svältfödningen i domstolsprotokollen Svältfödning Svältfödning Kapitel 9. Slutsatser svältfödningen Svältfödningens grunder Vallodling Systembaserad obalans? DEL III. Våld Kapitel 10. Hinderdonens våld i frågelistsvaren Hinderdonen och djursynen Kapitel 11. Våld i domstolsprotokollen Konflikt vägd mot empati Kapitel 12. Explicita uttalanden i domstolsmaterialet Brev insända till domstolarna Kunde man ha rätt att slå? Explicita uttalanden Slutsats det outtalade kontraktet Kapitel 13. Hästar och rackare Hästens ställning Arbetsdjur, hästar och oxar Selbrutna hästar Det oätliga djuret D E L I V. A v s lut n i n g Kapitel 14. Hypoteserna prövas Den övergripande hypotesen Rivaliserande hypoteser Kapitel 15. Samtida och retrospektiva källor Kapitel 16. Tidens betydelse 1860-tal, 1920-tal och nutid Nu och då Våld rättsfall med 60 års mellanrum Bilagor 331 Summary 351 Källor och litteratur 359

9 P r o l o g Motiv till undersökningen Vad hade människorna i det sena bondesamhället för inställning till djur? Frågan är intressant eftersom föreställningar om hur djur levde förr används i den nutida debatten om hur djur bör behandlas idag och i framtiden. Flera av de debattörer som menar att vi i vårt samhälle överutnyttjar och missbrukar lantbrukets djur lyfter fram föreställningar om att djur i det förgångna levde goda liv i jämförelse med idag. Och tvärtom, de som menar att djuren idag har det bra tenderar att beskriva djurens liv i det förgångna som hårt och svårt. Föreställningar om djurs dåtida liv spelar på så vis en roll för dagens och morgondagens djur. Jag vill ge ett exempel på hur olika det historiska materialet kan tolkas. På Gustav Vasas kungsgårdar mjölkade en ko under 1500-talet cirka kg mjölk på ett år.¹ 1860, det första året som den här avhandlingen studerar, mjölkade korna i en besättning i Dalarna mellan och kg mjölk.² 1927, två år efter denna studies tidsgräns, var medelavkastningen för hela landets mjölkkor kg.³ 2003 producerade en ko i Sverige i genomsnitt kg mjölk varje år.⁴ I USA är medelavkastningen för den högproduktiva rasen Friesian-Holstein cirka kg.⁵ Säger siffrorna något om hur djuren lever och levde sina liv under de skilda tidsperioderna? Jag tycker mig ha funnit två helt olika sätt att tolka den här typen av statistik. En tolkning sätter likhetstecken mellan hög produktion och djurvälfärd, och ser därmed den höga avkastningen som ett tecken på att korna mår bra idag och att de tidigare mådde sämre. Företrädarna för denna tolkningsvariant kan sägas resonera på följande vis; om dagens kor inte hade optimala levnadsvillkor i form av ett bra boende i ljusa och luftiga ladugårdar, god daglig omvårdnad och skötsel, optimalt foder, tillgång till professionell vård, medicinering och så vidare, så skulle de inte kunna ge en så hög avkastning. Konsekvensen av ett sådant resonemang är att djuren med stor sannolikhet levde sämre djurliv tidigare eftersom de i jämförelse med dagens situation var så extremt lågavkastande. Det skulle betyda att de hade sämre ladugårdar, åt lite och dåligt foder samt led av sjukdomar som ingen kunde bota. Denna inställning kan benämnas teknik- och rationalitetsvänlig. De som ansluter sig till denna tolkningsvariant menar ofta att de som 9

10 skötte om djuren tidigare var okänsliga för deras lidanden och att de överhuvudtaget hade en rå inställning till sina djur. Den andra tolkningen utgår från att det är onaturligt att dagens svenska kor producerar näst intill 30 gånger så mycket mjölk som kor i naturligt tillstånd.⁶ Med en sådan grundsyn blir det meningsfullt att söka efter tecken på att de moderna djuren skulle vara överutnyttjade. Att kor idag vanligtvis slaktas efter två laktationsperioder, det vill säga att de föder i genomsnitt två kalvar med efterföljande mjölkproduktion, kan med en sådan grundinställning tolkas som ett tecken på överproduktion. Att dagens kor har ständiga diarréer på grund av det näringsrika och fiberfattiga kraftfodret som krävs för att hålla produktionen uppe, men som leder till att korna står i sin egen blöta avföring och därför får problem med sina klövar, är en annan form av kritik som lyfts fram.⁷ Grundinställningen är därmed att den rationalitet och teknik som existerar idag är ett hot mot djuromsorgen. De som ansluter sig till denna tolkningsvariant menar ofta att djurens skötare under äldre perioder hade en innerlig och kärleksfull relation till sina djur och att de skötte om och pysslade med dem efter bästa förmåga. Båda dessa synsätt, teknikvänligt respektive teknikkritiskt, kan spåras tillbaka till det sena 1800-talets stadslevande borgerlighet. Den teknikoch rationalitetsvänliga tolkningen dominerade bland djurskyddsföreningarna som uppstod och växte sig starka under 1800-talets tre sista decennier. Där fanns en stor tilltro till att tekniska framsteg, vetenskaplighet och rationalitet hos djurskötarna skulle ge djuren bättre liv i kontrast till deras bild av hur dåtidens vidskepliga bönder höll sina djur i trånga och smutsiga ladugårdar. Djurskyddsföreningarnas tidskrifter beskrev landsbygdens bondekultur som förlegad och omodern i kontrast till stadens andligt upplysta miljöer. Inte minst bondeslakten angreps med en mycket tydligt landsbygdsfientlig inställning.⁸ Denna bondefientliga inställning vad gäller djursyn har till stora delar övertagits av humanistiska och samhällsvetenskapliga forskare som skrivit om synen på djur i äldre tid (se kapitel 1). I de tidiga djurskyddsföreningarna var det vanligt att veterinärer hade framskjutna positioner och generellt sett har yrkesgruppen behållit ett i grunden teknik- och rationalitetsvänligt förhållningssätt till djuromsorg.⁹ Djurskyddsföreningarna själva har däremot under årens lopp alltmer fjärmat sig från tanken. Även teknik- och rationalitetskritikerna kan spåras tillbaka till det sena 1800-talets stadslevande borgerlighet men inte till djurskyddsföreningarnas kretsar utan snarare till den nationalromantiska traditionen som växte fram med nationalismen (se vidare Kapitel 3 under rubriken Frågelistor). Där sågs bonden som en garant för en hävdvunnen nationell kultur som stod som motvikt till det hotande industrisamhället.¹⁰ Den offentliga samhälleliga inställningen, som den kommer till uttryck bland annat i lagar och förordningar angående hur djur ska skö- 10

11 Skansens fäbodvall 1936, foto Nordiska museet. På Skansen, Nordiska museet och i de länsmuseer som kom att byggas upp visades den soliga sidan av bondesamhället. Djurplågare i folkdräkt passade inte in i den bild av det gamla Sverige som lanserades. Skansens nationalromantiker och djurskyddsföreningarnas djurvänner hamnade då och då i konflikt. Djurskyddsföreningarna kritiserade Skansen bland annat för att man höll djur i bur och menade att det var förkastligt och demoraliserande på den sämre publiken och ungdomen ¹¹ Att Skansen försåg Karolinska Institutet med djur till vivisektion förbättrade inte relationerna.¹² tas, har fram till de senaste åren varit dominerad av den tekniktilltroende sidan som styrts av bland annat vetenskapsmän inom de areella näringarna, såsom husdjursagronomer och veterinärer. Men när det rationella och teknikvänliga projektet har fått genomföras fullt ut i svin- och fjäderfäfabriker har allt fler reagerat på att systemet inte på långt när svarat upp mot de förväntningar som till en början ställdes på det, av bland annat djurskyddsvännerna i sekelskiftets Stockholm. Istället för att se den genomrationaliserade djuruppfödningen som något som främjar djurens välfärd betraktas den av många idag snarare som något som sätter vinsten före djuren.¹³ Föreställningar om djurens goda liv i bondesamhället Den australiensisk amerikanske filosofen Peter Singers bok Animal Liberation kan ses som startskottet för den breda, moderna djurrättsrörelsen. Den kom för första gången ut 1975 och har sålt i stora upplagor i hela västvärlden. Singer redogör i sin bok för den fabriksanpassade djuruppfödningen i framför allt USA. Ett antal hårresande exempel på hur djur behandlas tas upp och mycket av djurens lidande skylls på stordriften och de allt högre kraven på lönsamhet. I vissa fall ställs förhållanden i äldre tider upp som goda exempel mot vilka djurfabrikerna jämförs; farming is no longer controlled by simple country folk. During the last fifty years, large corporations and assembly-line methods of production has turned agriculture into agribusiness.¹⁴ 11

12 I ett avsnitt som redogör för hur hönsnäbbar regelmässigt klipps av för att förhindra stressade höns från kannibalism förs liknande tankar fram: 12 Old-fashioned farmers, keeping a small flock with plenty of space, had no nead to debeak their birds.¹⁵ En av den svenska djurrättsrörelsens frontgestalter, Lisa Gålmark, pläderar i sin bok Djurrätt (1998) för vegetarianism och djurens jämlikhet med människan. Hon ställer på samma sätt som Singer då mot nu då hon målar upp en bild av fria kringströvande grisar som försörjde sig i bok- och ekskogar från sten- och bronsålder fram till 1800-talets mitt då fångna grisar blev allt vanligare. Sedan 1960-talet lever grisar enligt Gålmark under fabriksliknande förhållanden. ¹⁶ Även Marit Paulsen är inne på samma spår. I Marit Paulsens och Sture Anderssons bok Europa och djuren (1993) skriver de att våra förfäder och -mödrar skötte djuren någorlunda på deras egna villkor, eftersom produktionsresultaten var beroende av en god skötsel. Det synes som om ju längre norrut man kommer, desto större omsorg visar man kreaturen. Kanske beror det på att vi nordbor ända fram till vår egen mormorsgeneration var så fullständigt beroende av djuren för att överleva i vår karga natur?¹⁷ Här kommer ännu en intressant föreställning fram, att vi nordbor både förr och nu har behandlat djuren bättre än vad sydeuropéerna gjort. I boken Maten, människan och miljön (1993) skriver Marit Paulsen vidare att vi svenskar av tradition hyser kärlek till djur och att de moderna tankarna om djur som apparater därför inte kommer att få fäste på de svenska bondgårdarna.¹⁸ Astrid Lindgren skrev 1990 tillsammans med veterinären Kristina Forslund boken Min ko vill ha roligt. Berättarrösten är mycket personlig och vädjar ofta till läsaren att se tillbaka till en tid då småskalighet och närhet rådde mellan människa och djur. I förordet kan vi läsa att det var bättre förr och är sämre idag: Under den småskaliga tiden frodades traditionellt ett nära och vänskapligt förhållande till djuren det var inte roligt att vara djur i Sverige under de nya betingelserna.¹⁹ Astrid Lindgren misstror staten och byråkraterna, som enligt henne ordnat och ställt det mesta inom lantbruket till det sämre. Återigen är det rationaliteten och tekniktilltron som hamnar i skottgluggen då hon skriver att kreatursskötseln var fin innan rationaliseringarna ledde till industrialisering på större enheter som till slut skapade djurfabri-

13 ker. ²⁰ Men Astrid Lindgren är trots prisandet av den gamla goda tiden medveten om de problem som fanns i det gamla bondesamhället med just de frågor som brukar lyftas fram av veterinärer och husdjursagronomer; sjukdomar, undermåliga ladugårdar och så kallad svältfödning.²¹ Svältfödning är en term som används för att beskriva ett system som många menar rådde i det gamla bondesamhället. Enligt dessa tankar gavs djuren minsta möjliga fodergivor under vintern varför de blev svältfödda, vilket innebar att de blev utmagrade och på grund av utmattning bland annat föll ihop i sina bås. (Jag kommer att diskutera och ifrågasätta denna traditionella bild i Del II Svältfödning.) Från Norge finns det ett exempel som i mycket liknar Lindgrens bok och som är utgiven bara ett år efter Min ko vill ha roligt. Den är skriven av Liv Klungsoyr med titeln Vi kaller det utvikkling (1991) och gavs ut av Norsk liga for dyrs rettigheter.²² Den är än mer agiterande än Lindgrens bok och propagerar rakt på sak för en återgång till gamla tiders jordbruk då djuren levde bättre och rikare liv. Klungsoyr inleder med en betraktelse över den moderna tidens djuruppfödning: Virkligheten for moderne husdyr var temmelig ulik den vi fikk lese om i böker fra bondegården som barn, med höner på tunaet og mökkete, koselige griser i gjörma. Masseproduksjonen har satt sin umenneskelige preg også på husdyrholdet. Höner i bur, griser som hele livet står så trangt at de ikke kan röre seg. Kyr med abnormt store jur, og kyllinger som aldri får se dagslys. Slik er virkeligheten for millioner av dyr i vårt kjäre og humane Norge.²³ Hon kontrasterar denna bild med att beskriva verkligheten för djuren i det gamla Norge: Det som preget husdyrholdet på den tiden da man hade to kyr, en gris og höner, nemlig omtanke, tid og kjärlighet till dyra, er blitt erstattet med effektivitetskrav, maskiner, kynisme og grådighet.²⁴ Det är intressant hur också Klungsoyr känner sig tvingad att ta upp svältfödningen men trots att hon är bekant med den dominerar bilden av den goda djurhushållningen så starkt att svältfödningen bara nämns i förbifarten innan ämnet lämnas. Boken avslutas med att ekologiskt/ biodynamiskt jordbruk visas upp som ett alternativ till det industrialiserade jordbruket och där likhetstecken sätts mellan det gamla sättet att odla och det nya biodynamiska som ska växa fram. Genom att förmedla sin bild av den gamla djurhållningen vill de teknikkritiska författarna i den nationalromantiska traditionen visa upp ett alternativ till dagens djurproduktion och få den att framstå som okänslig, grym och fokuserad på vinstintressen. Det som dessa författare lyfter fram ur det förgångna är den förmodade närheten mellan 13

14 djur och människa. Djuren uppges ha haft namn, blivit betraktade som individer och omskötta dagligen av människors händer. Då och då dyker spöken från det förflutna upp; svältfödning, dålig kost, trånga och mörka ladugårdar. Syftet med att, om än mycket kort, behandla dessa frågor i sina texter är med all sannolikhet att mota Olle i grind. Genom att visa att de är medvetna om de problem som fanns blir de inte lika sårbara för den allra enklaste formen av kritik som skulle kunna riktas mot dem. De teknikkritiska texterna står i opposition till en etablerad ordning mot vilken de är starkt polemiska. Då de fokuserar på närhet mellan djur och människa, på att djur ska vara glada, få omvårdnad och trivas i sina liv hamnar de på kollisionskurs med den etablerade ordningen. Angående frågor kring djurproduktionen så har tolkningsföreträdet legat hos de areella näringarnas vetenskapsmän såsom veterinärer, husdjursagronomer och fysiologer. Bland dem finns en skepsis mot att betona de parametrar som teknikkritikerna fokuserar på. Veterinärerna och deras kollegor har istället betonat rena hälsoaspekter och såsom i all naturvetenskap har mätbarhet varit ledord.²⁵ Eftersom parametrarna ömhet, närhet eller grad av inre tillfredsställelse hos djur inte går att mäta eller bestämma i siffror har de areella näringarnas vetenskapsmän inte kunnat eller haft intresse av att tillskriva dem någon vikt. Istället har fokus legat på exempelvis näringshalter i foder, parasitnivåer och ofta avkastning. Om djuren har hög avkastning har detta tolkats som att de också mått bra. När Sveriges Allmänna Djurskyddsförbund (SADF) under tiden för det förra sekelskiftet ville skildra den värsta formen av djurplågeri visades landsbygdens gårdsslakt upp. Dåtidens bildtexter talade om hur orkeslösa halvblinda gummor med slöa knivar pinade livet ur djuren. För SADF representerade den, som man uppfattade det, förlegade bondekulturen ett hot mot djurens välfärd. Man satte istället sin tillit den högrationella vetenskapliga tekniken som i en kommande framtid skulle garantera djuren goda djurliv. När vi idag befinner oss i SADF:s framtid så har förbundet, som nu bytt namn till Förbundet Djurens Rätt, istället börja sätta sitt hopp till småskalighet och närhet mellan djur och människa och håller upp just storskalighet och rationalitet som de största hoten mot djuren. Idag lyfts därför det gamla bruket att slakta hemma på gården upp som en förebild. Till denna bild var följande bildtext införd i tidskriften Djurens Rätt 2001:3 Grisslakten hemma på gården ledde förmodligen till mindre djurplågeri än dagens frakter och storskaliga slakt. ²⁷ 14

15 Husdjursagronomen Vonne Lund skriver i sin avhandling från 2002 om djurvälfärd i ekologisk odling, om hur det inom den ekologiska rörelsen finns två skolor som har olika uppfattning om hur goda djurliv ska utformas. Den ena skolan betonar kvalitativa värden som närhet och ömhet och menar att djur mår bra då de hanteras med respekt och kärlek. Den andra vill stå på en solid naturvetenskaplig grund och betonar kvantitativa, mätbara, aspekter såsom foderkvalitet och produktionsvolym.²⁶ Vonne Lund menar att det är svårt för de två skolorna att få igång en givande debatt som skulle kunna förena de två synsätten. Hon förklarar detta med att likna de två skolorna vid skilda vetenskapliga paradigm. Jag tycker att detta är en bild som även passar in på de två skolor jag presenterat ovan. Även de kan sägas tillhöra skilda paradigm med normer och mätverktyg som är så skilda att de omöjligen kan förstå varandras argument eller åsikter. Det finns således två populära föreställningar kring hur man såg på djur förr. När föreställningar om äldre förhållanden används i den nutida debatten blir det intressant och givande för den historiska forskningen att undersöka och problematisera dessa.²⁸ Så kommer att ske i följande avhandling. 15

16 ¹ Björnhag och Myrdal 1994, s. 84. Siffran är framräknad efter kungsgårdsräkenskaper inskickade till kronan. Ett kg mjölk är ungefär detsamma som en liter mjölk. Historiken Lennart Andersson Palm anger en något högre siffra för avkastningen under tidsperioden (Palm 1998). ² Berg Historikern Jonas Berg har gått igenom en bondedagbok från södra Dalarna där korna i medeltal gav kg mjölk per år på 1850-talet och kg på 1870-talet. ³ SCB 1959, Tab. E 46. Det första året som SCB samlade in avkastningsuppgifter även från besättningar som inte var anslutna till några kontrollföreningar var ⁴ ⁵ Muntlig uppgift från den amerikanske husdjursagronomen professor Ray Stricklin. ⁶ Oförädlad indisk Zebuboskap producerade på 1950-talet cirka 300 kg mjölk per år (Björnhag och Myrdal 1994, s. 84). Jag är medveten om att både de svenska 1500-talskorna och de indiska 1950-talsdjuren var hårt domesticerade och att raserna levt med människor i tusentals år. Det är därför vanskligt att skriva om naturlig avkastningsnivå, i brist på någon bättre term har jag valt naturlig men satt den inom citattecken. ⁷ Ekesbo 2002, s ⁸ Dirke 2000, s. 189 ⁹ Ekesbo 2002 ¹⁰ Forsslund 1914 ¹¹ Nordiska samfundets årsskrift, 1902, oktober, s. 10 ¹² Dirke 2000, s. 114 ¹³ En av de tidigaste svenska kritikerna mot rationaliseringen av boskapsskötseln var författaren Barbro Soller som gav en starkt kritisk bild av den svenska animalieproduktionen i boken Djurfabriken från ¹⁴ Singer 1990, s. 96 ¹⁵ Singer 1990, s. 102 ¹⁶ Gålmark 1998, s. 71 ¹⁷ Paulsen och Andersson 1993, s ¹⁸ Paulsen 1993 ¹⁹ Lindgren 1990, s. 7 ²⁰ Lindgren 1990, s. 46 ²¹ Lindgren 1990, s. 49. ²² Klungsoyr 1991 ²³ Klungsoyr 1991, s. 15 ²⁴ Klungsoyr 1991, s. 29 ²⁵ Ekesbo 2002, s. 51 ²⁶ Lund 2002, s. 7 ²⁷ Djurens Rätt Nr s. 11 ²⁸ Jarrick 2000, s. 49 Noter Prolog 16

17 d e l i. I n l e d n i n g

18

19 Kapitel 1. Forskning kring djursyn Tanken att människor i bondesamhällen hade en rå och okänslig inställning till djur har fått stöd av flera humanistiska och samhällsvetenskapliga forskare, särskilt i den anglosaxiska världen. Min avhandling kommer till stor del att vara en motbild till deras idéer om hur bondesamhällen, generellt sett, hyste en instrumentell djursyn. Jag vill inleda avhandlingen med att presentera deras idéer i en forskningsgenomgång. Det har sedan antiken förts en teologisk och etisk-filosofisk diskussion om människans förhållande till naturen och till djur. Bland många nutida forskare som ägnat sig åt att kartlägga detta tema kan John Passmore, Keith Thomas, Donald Worster, Sverker Sörlin och Keith Tester nämnas.¹ De har alla i sina verk sammanfattat och givit en bild av den diskussion som förts av teologer, etiker och framför allt filosofer i ämnet. När dessa författare spårar den moderna västerländska synen på natur och djur är det i 1800-talets borgerliga kretsar som man först och främst vill förankra den nutida djur- och natursynen. Etnologerna Frykman och Lövgren har också behandlat ämnet.² De, liksom övriga författare i genren, menar att det som är utmärkande för borgerlighetens djuroch natursyn och som skiljer ut den ifrån bondens är uppdelningen av naturen i en produktionsdel och en rekreationsdel. Där bönder tidigare sett naturen som en helhet, främst som en arbetsplats som bringade försörjning, menar man att med urbaniseringen följde en distansering till naturen som gjorde det möjligt för borgerligheten att betrakta naturen på ett nytt sätt. Även om naturen i allra högsta grad försörjde industrierna med råvaror som malm och trä så fanns det under 1800-talets lopp ett växande intresse också för den improduktiva naturen. Det var kring denna som en romantiserande tradition uppstod och ur vilken vurmen för friluftsliv och det asketiska livet i vildmarken är sprunget. Författarna menar att det, i sin tur, är ur denna tradition som intresset för ekologi och miljöarbete hämtat mycket av sin inspiration. Dessa resonemang har säkerligen spelat en stor roll också för föreställningar om synen på djur i bondesamhället i relation till borgerlighetens urbana samhälle. 19

20 Skildringar av förfluten djursyn Idéhistorikern John Passmore publicerade 1975 artikeln The treatments of animals. Här ger Passmore en västerländsk idéhistorisk översikt av människans relationer till djur såsom den framställts i texter från antiken, över medeltida teologi till den vetenskapliga revolutionen och det tidiga 1800-talet. Han konstaterar där att den allmänna opinionen idag anser att det är omoraliskt att plåga djur och vill med sin artikel visa på vilken lång och svår väg den tanken har fått resa genom världshistorien. Många filosofer, teologer, etiker och idéhistoriker har därefter skrivit om den moderna synen på djur och dess rötter och menar i överensstämmelse med Passmore att den äldre djursynen dominerats av instrumentalitet och okänslighet för djurs lidande.³ Den som utförligast ägnat sig åt att spåra och skildra synen på djur i förfluten tid är den engelske historikern Keith Thomas. Hans bok Man and the Natural World från 1983 kan utan tvekan ses som standardverket om synen på djur även om den också behandlar relationen till naturen i stort.⁴ Thomas gör en pionjärinsats i det att han beskriver, tolkar och sätter in en mängd tidsbundna åsikter om och förhållningssätt till djur i sina sammanhang och försöker skapa synteser och utvecklingslinjer i hur synen på djur utvecklats i England från 1500-talet fram till idag. Istället för att skriva rent kronologiskt delar han in den tänkta utvecklingen från känslolöshet mot djur till medlidande med djur i olika stadier och tänker sig dessa som trappsteg som leder upp till våra dagars empatiska djursyn. Det finns, enligt Thomas, en kronologi i stadierna i det att de följer på varandra, men enskilda människor kan vid olika tidpunkter i historien finnas i olika tänkta stadier. Den stadslevande borgerligheten hade under sekelskiftet mellan och 1800-talet, menar författaren, redan hunnit etablera en medlidsamhet gentemot djuren, medan bondebefolkningen under samma tid fortfarande fanns kvar i känslolöshetens tidsålder. Enligt Thomas är det den stadslevande borgerligheten som är innovatörer av djurskyddstanken. Han menar att det var först med denna grupps nya sällskapsdjur och dess distans till de arbetande djuren på landsbygden som man intresserade sig för djurs känslor och tyckte sig ha råd att visa empati med djur: Den nya känslosamheten kom först till uttryck antingen hos välbeställda stadsmänniskor, som inte hade någonting med jordbrukets processer att göra och som visade en tendens att betrakta djuren mer som sällskapsvarelser än som arbetande enheter, eller hos välutbildade landsortspräster, vars känslor skilde sig från känslorna hos de vanliga människor de hade omkring sig.⁵ 20